 |
| Hur hittar man Era gravar? |
 |
| Så såg ut Nobelpristagarens grav den 10 december 2019. Tack vare skylten på högra sidan av graven (L 3761)får man veta att graven tillhör Nelly Sachs. |
 |
Frymet Ajnhorn hette hon. Inte Frömetta, inte Einhorn. Hon var från Lodz i Polen, och 10 år gammal när kriget bröt ut. Hennes pappa dog den 22 augusti 1943 i Lodzgetto av hunger och hennes mor under dödsmarschen till Bergen-Belsen. Innan dess var Frymet Ida Ajnhorn fånge i Auschwitz och i ammunitionsfabrik DAG Alfred Nobel Dynamit Aktien-Gesellschaft. Under dödsmarschen från Christianstadt har hennes mor dödats.
|
Hur hittade jag henne?
Oren som han hette i efternamn ringde till mig till min arbetsplats Karolinska Sjukhuset och sa att hans far Aleksy (född 1911) var bror till Frymets far. Frymet var alltså hans Orens närmaste kusin. Han bekräftade att i släktet fanns både Ajnhorn och Einhorn.
Face book inlägg:
Judiska begravningsplatser är en del av vår kultur och vårt arv. Det finns guideböcker och ett QR-system som används flitigt av besökare till Norra begravningsplatsen. Jag skrev tidigare om det i min blog. I QR guiden uppmannar man besökaren att besöka ett antal gravar av kända judar. Många kända som är en del av den svenska kulturen. Att det inte finns någon informationstavla på Norra judiska är tråkigt och jobbigt för alla. Att det inte finns vatten att tvätta händerna efter besöket (som min far har lärt mig att göra) är en annan sak. Men att "kulturgravar" ser ut som de gör och ger oss judar som grupp ett dåligt rykte, det tycker jag inte om. Jag har skickat en sammanställning till Judiska församlingen av de gravar som finns upptagna i guideböckerna och i QR-guidning. Samma reaktion från JF som när jag bad de om bidrag till iordningställandet av Förintelsegravar. Noll, både från Chevra och JF. Samtidigt så fylls plötsligt Stora Synagogan till bristningsgränsen på Förintelsedagen dock enbart om Kronprinsessan är där. Nog bör styrelser av nämnda föreningar titta sig i spegeln och sluta använda ursäkter av typ som antisemiter använder - "jag har en vän som är jude". Nu används istället, "jag har/hade en släkting som är Förintelsensöverlevande. Därför ser det ut som det gör på våra begravningsplatserna, år efter år och jag betraktas som det svarta fåret då jag påpekar det. När det gäller gravarna av Förintelseoffer mestadels unga flickor och kvinnor som kom med Vita båtar från Bergen-Belsen så ger de och de övriga 6 000 000, styrkan att fortsätta med mitt arbete. Jag har antagit Simon Wiesenthal ord som motto "Jag har inte glömt Er".
Jag betraktar Nelly Sachs som ett offer för Förintelsen. Hennes sjukdom, mardrömmar om Gestapo följde henne hela hennes liv. Även vid Bergsunds strand. 10 meter från Nellys grav finns grav av Frymeta Einhorn. Hon hittades i Bergen-Belsen i april 1945. Efter sjukhusvistelsen kom hon till Lubeck den 11 juli 1945 och 2 dagar senare till Stockholm. Från Frihamnen så transporterades hon i en ambulans buss till Sigtuna. Där dog hon bara 3 veckor senare. Hon var en av de fyra av Förintelsens offer som begravdes på Norra begravningsplatsen den 8 augusti 1945. Hon blev bara 17 år gammal. Hennes gravsten fanns osynlig under gräsmattan. Det fanns 100-tal sådana. Ett hundratal Förintelsens offer. Som en del folk fortfarande säger inom JF - "det var lättare att klippa gräsmattan på det sättet". De är sura på mig att jag tog de upp gravstenarna ovanför markytan och rengjorde de!
Heckshers stiftelse (och en del privata) bidrog förra året med medel så att platsen där Förintelsens offer ligger begravda har markerats med 6 höga minnesstenar med namn på Förintelseläger. Så tillbaks till Din fråga Eva. Det är JF och Chevra som ansvarar för judiska gravarna på alla fyra begravningsplatserna. Sk pengar som har donerats till skötseln av "Förintelsegravar" har försvunnit i JFs budgetar. Chevra ger inga pengar och har förra året inte godkänt en ansökan för det samtidigt som Chevra Styrelse (alla namn på begäran) blev ertappad att de gjorde en gemensam resa till Strasbourg.
I en resultaträkning som styrelsen presenterade under årsmötet har resan gömts under:
Verksamhetskostnader, inköp för
begravningsverksamheten. 142 424:-
Judiska begravningsplatser är en del av vår kultur och vårt arv. Det finns guideböcker och ett QR-system som används flitigt av besökare till Norra begravningsplatsen. Jag skrev tidigare om det i min blog. I QR guiden uppmannar man besökaren att besöka ett antal gravar av kända judar. Många kända som är en del av den svenska kulturen. Att det inte finns någon informationstavla på Norra judiska är tråkigt och jobbigt för alla. Att det inte finns vatten att tvätta händerna efter besöket (som min far har lärt mig att göra) är en annan sak. Men att "kulturgravar" ser ut som de gör och ger oss judar som grupp ett dåligt rykte, det tycker jag inte om. Jag har skickat en sammanställning till Judiska församlingen av de gravar som finns upptagna i guideböckerna och i QR-guidning. Samma reaktion från JF som när jag bad de om bidrag till iordningställandet av Förintelsegravar. Noll, både från Chevra och JF. Samtidigt så fylls plötsligt Stora Synagogan till bristningsgränsen på Förintelsedagen dock enbart om Kronprinsessan är där. Nog bör styrelser av nämnda föreningar titta sig i spegeln och sluta använda ursäkter av typ som antisemiter använder - "jag har en vän som är jude". Nu används istället, "jag har/hade en släkting som är Förintelsensöverlevande. Därför ser det ut som det gör på våra begravningsplatserna, år efter år och jag betraktas som det svarta fåret då jag påpekar det. När det gäller gravarna av Förintelseoffer mestadels unga flickor och kvinnor som kom med Vita båtar från Bergen-Belsen så ger de och de övriga 6 000 000, styrkan att fortsätta med mitt arbete. Jag har antagit Simon Wiesenthal ord som motto "Jag har inte glömt Er".
Jag betraktar Nelly Sachs som ett offer för Förintelsen. Hennes sjukdom, mardrömmar om Gestapo följde henne hela hennes liv. Även vid Bergsunds strand. 10 meter från Nellys grav finns grav av Frymeta Einhorn. Hon hittades i Bergen-Belsen i april 1945. Efter sjukhusvistelsen kom hon till Lubeck den 11 juli 1945 och 2 dagar senare till Stockholm. Från Frihamnen så transporterades hon i en ambulans buss till Sigtuna. Där dog hon bara 3 veckor senare. Hon var en av de fyra av Förintelsens offer som begravdes på Norra begravningsplatsen den 8 augusti 1945. Hon blev bara 17 år gammal. Hennes gravsten fanns osynlig under gräsmattan. Det fanns 100-tal sådana. Ett hundratal Förintelsens offer. Som en del folk fortfarande säger inom JF - "det var lättare att klippa gräsmattan på det sättet". De är sura på mig att jag tog de upp gravstenarna ovanför markytan och rengjorde de!
Heckshers stiftelse (och en del privata) bidrog förra året med medel så att platsen där Förintelsens offer ligger begravda har markerats med 6 höga minnesstenar med namn på Förintelseläger. Så tillbaks till Din fråga Eva. Det är JF och Chevra som ansvarar för judiska gravarna på alla fyra begravningsplatserna. Sk pengar som har donerats till skötseln av "Förintelsegravar" har försvunnit i JFs budgetar. Chevra ger inga pengar och har förra året inte godkänt en ansökan för det samtidigt som Chevra Styrelse (alla namn på begäran) blev ertappad att de gjorde en gemensam resa till Strasbourg.
I en resultaträkning som styrelsen presenterade under årsmötet har resan gömts under:
Verksamhetskostnader, inköp för
begravningsverksamheten. 142 424:-
