Salusia 6 år född under kriget - det senaste barnet vars liv jag undersökte i barngruppen från Bergen-Belsen som kom till Sverige sista dagen av UNRRA Vita Båt-aktionen..

Salas handlingar från Lübeck.

1939. Sala tillhör den gruppen barn som var först tillsammans med föräldrar eller släkt i Piotrków Trybunalski getto. Det första gettot i Europa. Hennes far Wolf mördades 1940 av tyskarna i Piotrków. Då tog hennes mor och morbror Abram Bogdanski tillsammans hand om henne fram till slutet av 1944. Då försvann hennes mor som deporterades till tvångsarbete i amunitionsfabriken i Skarzyski Kamienna. Därefter försvann även morbror, precis som hennes mamma inte återvände från arbetet. försvann. Sala togs hand av makar Najkron som båda bodde i och arbetade i trävarufabriken Bugaj,i stadens utkanter. Fabriken var ett arbetsläger. När fronten närmade sig i slutet av 1944 sändes alla jidiska anställda där med barn i boskapsvagnar till koncentrationsläger. Kvinnor till Ravensbrück och män till Buchenwald.

Sala kom till Sverige tillsammans med gruppen Kinderheim-barn som befriades i april 1945 i Bergen-Belsen. Hon återförenades med sin mor Rózia som kom till Sverige 1946.

Piotrków hade före kriget drygt 10 000 judar. När gettot bildades där trängdes över 25 000 judar. Under deportationen till Treblinka, som började i oktober 1942, har gettot tömts på 22 000 judar. Det var de kvarvarande judarna efter den stora deportationen i oktober 1942 som arbetade i fabriker som var viktiga för den tyska industrin. Barn till dem som arbetade fick stanna hos dem, och de äldre barnen arbetade som hjälparbetare.
Under den stora deportationen i december skickades familjerna till lägren i Ravensbrück och Buchenwald. Kvinnorna huvudsakligen med döttrarna till Ravensbrück och männen med söner till Buchenwald. Familien Najkron* blev delad. Kvinnan Gittla Najkron deporterades till Ravensbrück medan mannen, Chaim Najkron, deporterades till Buchenwald.

Chaim Najkron överlevde Förintelsen. Hans två tonåriga döttrar deporterades under "Aktionen" i Piotrków och mördades i Treblinka. Hans fru Gitla dog i koncentrationslägret Bergen-Belsen. Här är transportlistan för fångarna från Piotrków till KL Buchenwald där bland de deporterade finns Chaim Najkron. Med på listan finns flera barn, fast deras ålder har inte markerats som på listorna av kvinnor som deporterats till KL Ravensbrück.

Chaim Najkron överlevde Förintelsen. Hans två tonåriga döttrar mördades i Treblinka. Hans fru Gitla dog i koncentrationslägret Bergen-Belsen. Chaim var från 1939 i gettot i Piotrków Trybunalski, Buchenwald och Schlieben (Tyskland) samt Theresienstadt, där han befriades i maj 1945. Efter kriget bodde han bl.a. i München. På bilden är den övre delen av hans registreringskort från KL Buchenwald där han uppgav att han hade 2 barn (Kinder: 2 ). Troligen då de mördades i Treblinka har information om barnen strukits.

När lägren, bl.a. Ravensbrück, evakuerades i början av 1945 kom flertalet kvinnor och barn till Bergen-Belsen. Få överlevde där. Det är de överlevande som jag oftast skriver om, bl.a. om 30 barn från Piotrkóws getto, medan under sommaren 1942 fanns det kanske 8–10 000 barn i Piotrkóws getto. De mördades i Treblinka. Precis som under den "Stora aktionen" under sommaren 1942 i Warszawa gjorde tyskarna inga listor över de deporterade. I samma stund som boskapsvagnarnas dörrar stängdes i Piotrków blev de namnlösa. I Treblinka gjorde man inga listor över de ankomna. De blev gasade, samma dag, direkt efter ankomsten. Så blev fallet med nästan 1 miljon judar. Det finns huvudsakligen en dokumentation från Deutsche Reichsbahn (DR), de tyska järnvägarna, som var en viktig del i Förintelsens statistik. En mindre del av dem har man hittat efter kriget. Genom det får man veta att dagligen ankom tåg, en eller två med 6-8 tusen offer till utrotningslägret Treblinka. Tågen återvände tomma, även det står det i de tyska fraktsedlarna. Det faktum är oerhört viktigt att påpeka. Det är också viktigt att ta fram deras namn. Efter kriget, bland de överlevande polska judarna fanns det ingen tvekan om att de som deporterades till Treblinka skulle betraktas som döda. Sannolikheten att överleva var mindre än 1/10%. Så var det med mina morföräldrar och deras släkt och med Janusz Korczak och 239 barn från hans barnhem.

De får vi aldrig glömma när vi skriver eller läser om de 30 som räddades mirakulöst, vars namn vi känner. De andra, över 20 000, representeras av en minnessten "Piotrków Trybunalski" i Treblinka.

I Bergen-Belsen var de i en stor barack där hälften var polska judar och hälften zigenare. De låg på golvet där. Sala berättade: Tant (Ciocia) Gittla Najkron blev sjuk och dog dagen innan befrielsen, den 14 april 1945. Hon blev en i de stora högarna av kroppar.


Därefter kom engelsmännen, befrielsen. Därefter flyttades barn och ungdomar till ett stort hus (Round house). Det kom en dag en kommission (ryska judiska män som sökte föräldrlösa barn som valde barnen till nytt…liv). Sala gömde sig och stannade i BB. Så kom en varm sommar. Barnen flyttades till andra ställen (Dorka Rubinowicz, Iwa och en annan Sala). På Bergen-Belsen-sjukhuset hittades Sala av hennes farbror Abram. Han fick inte följa med sin systerdotter till Sverige. (Salas intervievare, rätt så obildad, frågade gång på gång om det var vita bussar Sala kom med.) Detta trots att sista Vita bussen rullade in till Sverige i april och Sala kom i slutet av juli). I Sverige fick de sova på papperslakan. Hon kom till barnhem/ställe Celsiusgatan 1 i Malmö. Där fick hon veta att hennes mamma, Rózia, överlevde och kommer snart till Sverige.


Kanske borde jag avsluta historien om Sala här. Men i hennes berättelse fanns information om att makarna Najkrons två tonåriga döttrar har fängslats och deporterats till Treblinka och tidsmässigt så har det skett strax innan de tog hand om Sala. Jag bestämde mig för att hitta deras namn. De skulle adderas till den lista som man försöker sammanställa i Polen. Förutom det som jag beskrev ovan, att det inte fanns några deportations- eller ankomstlistor till dödslägren, var faktum att hela familjer förintades, att det inte fanns någon överlevande som skulle minnas och förmedla deras namn.


Sökning efter familjen Najkron var svår. Det var bara fadern i familjen som var överlevande. Det var faktisk i hans uppgift i en Minnesbok på yiddish där det fanns namn på hans döttrar, Chana och Chawa. Där fanns även en berättelse om hans fru Gitla som räddade livet på Sala.

Guta (Gitla) med sina döttrar Chana och Chaja.

T.N.Z.B.H. (Må hennes själ vara inbunden i livets knippe)
Chaim-Benjamin Nejkrong

GUTA NAJKRON

Guta Najkron, hustru till Chaim-Benjamin Najkron, föddes år 1897 i Warszawa. Hon var dotter till Meir Danziger, en av grundarna av textilfabriken ”Lodzia” i Eretz Israel. Trots sitt rika, aristokratiska ursprung och sin härkomst från framstående familjer, ägnade Gute Nejkrong sig helt åt samhällelig och filantropisk verksamhet bland de breda massorna i staden. Hon var mycket aktiv i kommittén för ”Keren Kajemet” (Judiska nationalfonden), i ”Scholem Aleichem”-biblioteket och i nästan alla sociala föreningar och institutioner.

Guta Najkron grundade den sionistiska kvinnoorganisationen ”WIZO”, men motsatte sig kategoriskt att sitta i dess styrelse. Denna inställning av blygsamhet och återhållsamhet åtföljde alltid hennes arbete och livsstil. Utöver sin verksamhet inom ramen för officiella föreningar och institutioner utförde hon ett mycket viktigt arbete i hemlighet och anonymitet. Hon delade ut challah (sabbatbröd) till fattiga inför sabbaten, ordnade mediciner till dem, skickade kläder och skor, och stöttade dem ibland med ett lån eller kontanter. Endast ett fåtal personer i staden kände till dessa hemliga kontakter mellan den givmilda kvinnan och fattigdomen...

Sitt sista, storslagna och ärofulla kapitel skrev Guta Najkron under de mörka dagarna av Förintelsen. När hon befann sig i koncentrationslägret Piotrków Trybunalski, tog hon hand om alla olyckliga judiska föräldralösa barn som en mor tar hand om sina egna barn, vilka hade förlorat sina föräldrar där. Under hela denna tid gömde hon en 5-årig flicka vid sin sida – Ala Paszenowska, en knubbig liten föräldralös flicka – och vid mer än ett tillfälle skyddade hon detta barn med sin egen kropp närhelst speciella aktioner riktade mot barn (så kallade barnselektioner) genomfördes i lägret.

Guta Najkron dog av hunger och ren utmattning i koncentrationslägret Bergen-Belsen, under den allra sista natten före dess befrielse...

H.B. (Makens initialer Haim Benjamin)

Denna återfunna text bär på en helt unik och gripande fortsättning. Den lilla flickan som nämns i dokumentet – Sala, som Guta (Gitla) Najkron räddade livet på genom att bokstavligen skärma av henne med sin egen kropp under selektionerna i Piotrków och i lägren Ravensbrück och Bergen-Belsen – överlevde krigets fasor. Efter befrielsen kom hon till tryggheten i Sverige, där hon byggde upp ett nytt liv och bor än i dag. Denna text är ett monument över den gränslösa kärleken och det heroiska modet som Guta Najkron visade i det sista, i en av mänsklighetens mörkaste stunder.

---

https://samlingar.shm.se/person/76f033b4-36aa-43ae-b8fc-3c03192a75e1

 * Familjen Najkrons två tonårsdöttrar hade i oktober 1942 deporterats till dödslägret Treblinka.