 DE MEDIALA LÖGNERNA I EXPRESSEN: DEKONSTRUKTION AV DANIEL LEVIATHANS RIGGADE HJÄLTESAGA. |
 |
| Delar av en tidigare publicerad tabell I där man på vänstra sidan sammanfattar vad Föreningen Förintelsens Minnes medlemmar gjorde och jämför det med Leviathans förehavanden, höger kolumn. |
DE MEDIALA LÖGNERNA I EXPRESSEN: DEKONSTRUKTION AV DANIEL LEVIATHANS RIGGADE HJÄLTESAGA.
När Daniel Leviathans flersidiga artikel ”De ’Vita båtarna’ har fallit i glömska” publicerades i Expressen den 23 januari 2021, var det inte en historisk essä – det var en medveten pr-konstruktion grundad på grova historiska förfalskningar och en fullständig förvridning av verkligheten. Genom att granska hans text med källkritiska ögon blottläggs tre centrala lögner och en institutionell skandal som faller på sin egen logik:
1. Lögnen om ”glömskan” och de raderade nätpublikationerna
Leviathans själva utgångspunkt – att historien om de Vita båtarna skulle ha ”fallit i glömska” fram till hans heroiska ankomst – är en ren lögn som faller på sin egen kronologi.
- Sanningen: Det vetenskapliga fundamentet lades redan 1995 i boken ”6 tusen av 6 miljoner: ett requiem”. Både genom en artikel av professor Halina Neujahr och dokument som docent Romuald (Roman) Wroblewski från de så kallade Vita Båtarna presenterades. Men vad som medvetet tystas ner i media (och av Leviatan och andra inblandade) är att det sedan juni 2013 har funnits ett otal löpande publikationer både som böcker och öppet på nätet (bland annat artikelserien ”Traces of the Holocaust in Stockholm” på bloggen Jimbao Today). Den viktigaste i sammanhanget är artikeln från 2018. Artikeln (https://jimbaotoday.blogspot.com/2018/11/de-forsta-riktiga-snubbelstenar-efter.html) beskriver Föreningen Förintelsens Mine-projekt och mina insatser. I artikeln "How Stockholm is restoring dignity to the neglected graves of 100 Holocaust victims" beskriver dåvarande generalsekreteraren i Föreningen Förintelsens Minne, Victoria Martinez, arbetet med gravhällarna. Skrivet 2018 och publicerat i januari 2019. Mycket om arbetsmetodiken både inom arkiv och i fält där gravarna har lyfts från underjorden. Även QR-projektet beskrevs.
- Under själva 75-årsminnet av UNRRA-aktionen (våren och sommaren 2020) låg hela databasen med biografier och fotografier helt komplett och fritt tillgänglig för global forskning, bl.a. på portalen www.shma.online. Historien var inte glömd; den var fullständigt digitaliserad – och det var just från dessa öppna nätpublikationer som Leviathan hämtade sitt material eller från den 164-sidiga boken " The Liberated 1945. White Boat Mission from Bergen-Belsen to Sweden" där sidorna 154-159 handlar uteslutande om de förintelsensoffer som är begravda vid Norra judiska begravningsplatsen. Flera enskilda kapitel har tillägnats Mandel Zofia (94-95), Gertruda Lorieová (108-109), Eva Jakubowicz (114-115), Frymet Einhorn (138-139) och Viola Horvath "flickan utan grav" (110-111 och 140-141). Ett annat kapitel handlar om Auschwitzfånge A-47295 "Marjan Sara" där unik information, tyska dokument, har hämtats från de polska arkiven. På sidorna 144–145 finns dokument om Rozi Weinberger, Vera Kremer och Maria Nemes.
2. Myten om ”Den kallade experten från Israel”
Artikeln i Expressen är hårt regisserad för att skapa en falsk vision av Daniel Leviathan som en oumbärlig, transatlantisk expert. Det målas upp en bild av en akademiker som ”kallas till Stockholm” ända från Israel, handplockad i egenskap av Jerusalemutbildad arkeolog, för att leda ett komplicerat räddningsprojekt.
- Sanningen: Detta är en ren pr-teater. Leviathan ”kallades” inte hem för någon unik expertis; han återvände till Sverige 2019 med helt tomma händer, var helt arbetslös och försörjde sig på ströjobb som guide på Judiska museet.
- Att han nyligen hade avslutat grundstudier i klassisk arkeologi i Jerusalem hade absolut noll relevans för att utreda den skandinaviska efterkrigshistorien eller tolka svenska flyktinglistor från 1945. Han rekryterades av Judiska församlingen (JF) enbart för att fungera som en akademisk frontfigur i syfte att täcka över församlingens skändning av det äkta monumentet ”6 stenar – 6 miljoner” i Solna (2020).
3. Den språkliga analfabetismen
Det mest genanta i Leviathans pr-saga är hur hans studier i hebreiska och arkeologisk metodik lyftes fram som avgörande för projektet.
- Sanningen: För att bedriva en vetenskaplig och pedagogisk källforskning om flyktingarna från Bergen-Belsen krävs djupa kunskaper i polska, tjeckiska och ungerska samt i de slaviska språkens genussystem. Hos Daniel Leviathan var dessa språkkunskaper lika med noll. Det bekräftas senare av hans dokumentation till RAÄ.
- Hans hebreiska studier var kvantitativt och kvalitativt värdelösa i Solnas jordsmonn; de användes bara som en rökridå för att dölja att han inte ens kunde stava till namnen på de döda han påstod sig rädda till eftervärlden.
4. Nya statliga miljoner för att dölja Mosaiska församlingens tidigare felstavningar
Den djupaste och mest cyniska ironin i hela denna härva handlar om de fysiska gravstenarna på Norra judiska begravningsplatsen:
- År 1945 var det den Mosaiska församlingen (nuvarande Judiska församlingen – JF) som fick pengar av den svenska staten för att sköta begravningarna, inklusive tillverkningen av gravstenarna. Det var församlingen själv som utan en tidspress skickade in de slarviga, felaktiga och historiskt förfalskade beställningarna till stenhuggeriet, där efternamn germaniserades eller ändrades på annat sätt och enskilda individers födelseländer blandades fritt.
- 75 år senare kliver samma församling (JF) fram och söker nya statliga miljoner från Riksantikvarieämbetet (RAÄ) för att ”restaurera” och ”felkorrigera” samma stenar. Med hjälp av den språkligt inkompetenta Leviathan har de använt skattemedel till att skända FFM:s färdiga monument, utradera Föreningen Förintelsens Minne (FFM) och mina korrekta namnreparationer och hugga in helt nya stavfel på Förintelsens offervilorum. De har fått statligt betalt två gånger: först för att vandaliserade namnen, blandade födelseår och land 1945, och sedan för att de på nytt år 2021 felstavade på nytt.
5. Den mediala tystnadsmuren och stiftelsen som villig hälare
Det som slutgiltigt förvandlar denna akademiska stöld till en stor offentlig skandal är det totala raderandet av oppositionella röster i det svenska medielandskapet.
- Trots att jag själv och FFM omedelbart den 22 och 24 januari 2021 skickade in formella, skriftliga genmälen och bevisbördor till både Expressen och andra redaktioner, har ingen av de stora dagstidningarna, inklusive Dagens Industri (DI), någonsin besvarat ett enda brev. De valde också att totalt ignorera de upprörda telefonsamtal som strömmade in från efterlevande och privatpersoner. Pressen skyddade medvetet sin egen pr-investering framför den historiska sanningen.
- Denna mörkläggning möjliggjordes helt av Micael Bindefelds* stiftelses styrelse, som agerade som en villig hälare åt Judiska församlingen. Genom att stiftelsen medvetet valde att ignorera mitt akuta varningsbrev den 22 januari 2021, lät de sitt mediala maskineri och prispengarna på 500 000 kronor användas för att legitimera och ”tvätta” Judiska församlingens och Judiska centralrådets dåvarande ordförande Aron Verständigs stulna internprojekt. De lånade ut sitt anseende för att förvandla ett forskningsetiskt plagiat till en nationell hjältesaga på Förintelsedagen den 27 februari 2021.
Slutsats: Ett brott mot forskningens heder
Daniel Leviathan är och har under hela denna process varit fullt medveten om att det han gör är ett fult, medvetet och strategiskt spel. Han vet att han har byggt sin akademiska status, sitt 500 000-kronorsstipendium och sitt statliga museumsprojekt (Museum om Förintelsen i Stockholm) på ett stulet fundament**. Att medvetet radera ut namnen på de pionjärer som grävt fram historien ur jorden, enbart för att tillskriva sig själv äran inför massmedia, är något som en forskare med heder, moral och vetenskapligt samvete aldrig bör eller får syssla med. Projektet ”Förlorade röster” står därmed kvar i historien, inte som ett minnesmärke, utan som ett dokumenterat etiskt haveri och en offentlig skandal.
Total frånvaro av elementär digital källkontroll.
Det som slutgiltigt beseglar den svenska mediebranschens moraliska och pressetiska konkurs i fallet Daniel Leviathan och Micael Bindefeld är den totala frånvaron av elementär digital källkontroll.
Under januari 2021 rullades en massiv pr-kampanj ut i dags-, kvälls- och affärspress samt i Sveriges Radio och SVT. Det rörde sig om dussintals professionella journalister, granskare och ansvariga utgivare med tillgång till de mest avancerade publicistiska databaserna. Trots detta genomförde inte en enda av dessa journalister en vanlig, basal sökning i det digitala rummet innan de spred denna "fake news"-saga till miljoner medborgare.
Om en enda redaktör hade lagt fem sekunder på att skriva in sökord som ”Vita båtar”, ”Norra judiska begravningsplatsen Solna” eller offrens unika namn i en sökmotor under januari 2021, hade hela pr-bluffen imploderat omedelbart.
De hade direkt funnit att hela den historiska och empiriska kartläggningen, de marina loggböckerna och fotografierna från utgrävningarna redan legat helt kompletta och fritt tillgängliga för global forskning sedan juni 2013 på bloggen Jimbao Today och på minnesportalen www.shma.online.
Journalisterna valde aktivt att blunda för sina egna dataskärmar och strunta i sina egna yrkesregler. De vägrade att göra en digital sökning eftersom sanningen i det digitala rummet omedelbart skulle ha spräckt deras tårdrypande och kommersiellt lönsamma pr-saga på Förintelsedagen.
Men det finns ingen digital minnesplats och inga planer för en sådan. Inga anlitade dataexperter har hittat den 2020-2021 eller på nytt 2026 spår av den. Det finns bara en digital minnesplats som Föreningen Förintelsens Minne har skapat. Leviathans arbete, som han kallar för forskning, är vackra ord utan innehåll. Om innehållet finns så är det taget från andras arbeten.
** Museichefen Hauptmann har på tidigt stadium, innan hon tillträdde tjänsten, informerats om att Daniel Leviathan och "hans" påstådda projekt är ett plagiat.
