I mitt förra inlägg konstaterade jag att Sveriges museum om Förintelsen har utvecklats till en institution (egentligen myndighet) som föredrar bekväma sidospår och lokal fältarkeologi framför att konfrontera historiens och samtidens obekväma sanningar. Nu tar museets ledning, med arkeologen Katherine Hauptman i spetsen, nästa steg på denna tondöva väg.
Den 4 november bjuder museet in till ett föredrag under titeln ”Mark Klamberg: Folkrätten efter Förintelsen”. Syftet sägs vara att belysa hur Förintelsen har påverkat folkrätten och dess historia. Men valet av föreläsare väcker djupa och rättmätiga tvivel.
Mark Klamberg och hans fru, den politiska hoppjerkan Birgitta Ohlsson, har gjort sig kända för sina ställningstaganden i offentligheten. Klamberg har i närtid profilerat sig i debatten genom att svänga om och hävda att Israels krigföring i Gaza juridiskt sett utgör ett ”folkmord” och Ohlssons nya politiska parti som vill bojkotta den enda demokratin i Mellanöstern, Israel, med en europeisk bojkott. Att en statlig myndighet som har till uppdrag att förvalta minnet av ett faktiskt, industriellt folkmord väljer att ge en plattform till en person som driver en så kontroversiell och politiskt laddad linje, är inget mindre än magstarkt.
Att museet överhuvudtaget väljer att annonsera Mark Klamberg under en så tveksam titel är ingenting mindre än en skam. Det är en direkt förnekelse av Förintelsens speciella karaktär och unika historiska tyngd. Genom att släppa upp en föreläsare med så djupt partiska och hårt kritiserade ställningstaganden om Gaza, kidnappar museet historien. De reducerar industrimordet på sex miljoner judar till ett partipolitiskt slagträ i dagens debatt. Att sammanblanda Förintelsens absoluta unicitet med dagsaktuell, djupt ifrågasatt krigspolitik är inte bara historielöst – det är ett direkt och medvetet hån mot Förintelsens offer.
Om detta är nivån på museets publika verksamhet, är det bara att kapitulera. Museiledningen borde omgående återgå till det som de i alla fall har formell kompetens för. Låt Hauptman och hennes stab packa sina spadar och återvända till utgrävningarna av de svenska mottagningslägren från 1945–1946. Att gräva upp rostiga skedar och gamla medicinflaskor i svensk jord må vara populärvetenskaplig teater, men där gör de i varje fall minsta möjliga skada för historieskrivningen.
Praktisk information - 100 kronor. Förbokning krävs. Vid köp av programbiljett ingår entré till museet. Erbjudandet gäller samma dag som programtillfället.
Med hjälp av AI:
Här är några av de mest kända experterna och forskarna som anser att Israel inte begår folkmord i Gaza:
1. Stefan Talmon
- Vem: Professor i internationell rätt vid Bonns universitet och praktiserande advokat (barrister) i London.
- Argument: Talmon har i offentliga intervjuer framhållit att det utifrån tillgängliga bevis inte finns en tydlig avsikt att begå folkmord från Israels sida. Han betonar den extremt höga juridiska bevisbördan som krävs för att fastställa folkmordsavsikt enligt internationell rätt. Han menar att de civila lidandena och förstörelsen i Gaza i stället måste analyseras som potentiella krigsförbrytelser eller brott mot mänskligheten inom ramen för urban krigföring, men inte som folkmord. [1, 2, 3]
2. John Spencer
- Vem: Biträdande professor och chef för studier i urban krigföring vid Modern War Institute vid West Point (USA:s militärakademi), samt veteran från den amerikanska armén. [1]
- Argument: Spencer argumenterar kraftfullt emot folkmordsanklagelsen genom att peka på Israels faktiska militära beteende. Han lyfter fram att den israeliska armén (IDF) har genomfört omfattande åtgärder för att evakuera civila, etablera humanitära zoner, tillhandahålla fältsjukhus och förvarna civila via flygblad och telefonsamtal före attacker. Enligt Spencer är dessa handlingar diametralt motsatta en avsikt att utplåna en befolkning. Han menar att den massiva förstörelsen beror på Hamas strategi att använda civil infrastruktur och ett underjordiskt tunnelsystem som mänskliga sköldar, snarare än en israelisk plan för utplåning. [1, 2]
3. Clemens Heni
- Vem: Tysk statsvetare och forskare inriktad på antisemitism samt föreståndare för Berlin International Center for the Study of Antisemitism (BICSA). [1]
- Argument: Heni har i vetenskapliga sammanhang argumenterat för att även om IDF kan ha begått allvarliga krigsförbrytelser i Gaza (inklusive kritik mot svältpolitik och hantering av civila), så rör det sig rättsligt sett inte om ett folkmord. Han menar att användandet av begreppet folkmord i detta sammanhang saknar akademisk grund. [1]
4. Akademiska och juridiska nätverk (Öppet brev med 6 000 undertecknare)
I ett uppmärksammat internationellt initiativ har över 6 000 akademiker, historiker och juridiska experter undertecknat ett öppet brev där de formellt förkastar folkmordsanklagelsen. Bland de mest framstående experterna i detta nätverk finns: [1]
- Steven Pinker: Professor i psykologi vid Harvard University och känd offentlig intellektuell.
- Niall Ferguson: Framstående brittisk historiker och forskare vid Hoover Institution (Stanford University).
- Irwin Cotler: Kanadensisk expert på internationell rätt, professor emeritus i juridik vid McGill University och landets tidigare justitieminister. [1]
Deras gemensamma argument: De avvisar folkmordsanklagelsen som en politisering av begreppet. De pekar på att andelen civila offer i förhållande till stridande i Gaza (en så kallad civilian-to-combatant casualty ratio) ligger i linje med, eller till och med lägre än, andra moderna asymmetriska krig i stadsmiljöer (såsom striderna mot IS i Mosul eller Raqqa), vilket enligt dem motbevisar tesen om ett systematiskt folkmord. [1]
5. Den internationella domstolen i Haag (ICJ) – Juridiskt läge
Det är även värt att notera att Internationella domstolen (ICJ), som hanterar Sydafrikas stämning mot Israel, i sina preliminära utslag har slagit fast att det finns en risk för folkmord och att Israel måste vidta åtgärder för att förhindra det. Domstolen har dock i detta skede inte slagit fast att ett folkmord faktiskt pågår, eftersom den slutgiltiga prövningen av om det föreligger en specifik folkmordsavsikt kan ta flera år att avgöra juridiskt. [1, 2]
