Friday, November 20, 2026

Osynliga i spalterna, hittade bland annonserna: Hur Judisk Krönika teg om de 10 000 Överlevande i Sverige 1945.

Medan omslaget till septembernumret av Judisk Krönika ägnas åt en karta över Palestina och Mellanöstern, får man bläddra ända bak till annonssidorna (s. 130) för att finna det första konkreta spåret av de nyanlända i Sverige under rubriken ”VÅR VÄDJAN”. I annonsen ber man om kläder och skor till ”våra nödställda bröder och systrar i Sverige”.

Judisk Krönika, oktober 1945 – Ett omslagsfoto utan förklaring och blicken vänd bort från Sverige: Oktobernumrets omslag pryds av fotografen Riwkins bild från den historiska He-Chalutz-konferensen i Norrköping den 7–8 oktober 1945, där delegater representerade de 6 500 unga överlevande som anslutit sig till rörelsen i Sverige. Inne i numret skrivs det dock inte ett ord om vad mötet handlade om – och ingenting om att David Ben-Gurion deltog i konferensen.


Judisk Krönika, november 1945 – ”De judiska barnen i Europa” utan barnen i Sverige: I novembernumret publicerar Julius Brutzkus en lång, detaljerad genomgång land för land under rubriken ”De judiska barnen i Europa” (s. 154–155). Artikeln nämner uttryckligen att överlevande barn på kontinenten kommit ut ur det fruktansvärda lägret Bergen-Belsen – men inte med ett enda ord omnämns att hundratals överlevande judiska barn från just Bergen-Belsen samtidigt befann sig mitt i Sverige på internatskolor och förläggningar som Bergsjö, Sundsgården, Welanderhemmet, Lövsätra och Fiskeboda.

Judisk Krönika nr 10, december 1945 – Överlevande som studieobjekt i makarna Tegens bok:
Först i årets allra sista nummer (nr 10, december 1945) omnämns de överlevande i Sverige direkt i en artikel – och då inte genom ett eget reportage från lägren, utan i Gösta Carlbergs recension av två icke-judiska svenskars, Gunhild och Einar Tegens, bok De dödsdömda vittna (s. 172).

 

Utelämnad verklighet som desinformation: Hur Judisk Krönika teg om de 10 000 överlevande i Sverige 1945

Vid andra världskrigets slut, våren och sommaren 1945, anlände tiotusentals befriade koncentrationslägerfångar till det ”neutrala” Sverige genom Svenska Röda Korsets Vita bussar, ”spöktågen” via Padborg samt UNRRA:s Vita båtar. Bland dessa utmärglade och traumatiserade människor fanns omkring 10 000 judiska överlevande – kvinnor, män och hundratals ensamma barn från bland annat Bergen-Belsen, Ravensbrück, Auschwitz och Stutthof.
Mitt i Stockholm gavs samtidigt den svenskspråkiga tidskriften Judisk Krönika ut, redigerad av den sionistiske publicisten Daniel Brick (som samma sommar även startade flyktingtidningarna Exodus och Via Suecia). Man hade kunnat förvänta sig att det svensk-judiska etablissemangets främsta organ utförligt skulle rapportera om dessa tiotusentals ”bröder och systrar” som plötsligt befann sig i landet. En genomgång av hela årgång 1945 avslöjar dock det motsatta: under nästan hela året nämns de överlevande i Sverige inte med ett enda redaktionellt ord.
Från klädinsamling bland annonserna till ”spillror” på sanatorium (Nr 7–10, 1945)
  • Nr 7 (September 1945) – Den enda hänvisningen gömd bland annonserna:
    Medan omslaget till septembernumret ägnas åt en karta över Palestina och Mellanöstern, får man bläddra ända bak till annonssidorna (s. 130) för att finna det första konkreta spåret av de nyanlända i Sverige. Under rubriken ”VÅR VÄDJAN”, undertecknad av Judiska Föreningars Centralkommitté på Klippgatan 19 i Stockholm, ber man allmänheten om begagnade vinterkläder, ylletröjor och skodon till ”våra nödställda bröder och systrar i Sverige”. De överlevande existerar här enbart som anonyma välgörenhetsobjekt i spalterna – inte som medmänniskor med egna röster och öden i tidningens artiklar.
  • Nr 8 (Oktober 1945) – Ett omslagsfoto utan förklaring och blicken vänd bort från Sverige:
    Oktobernumrets omslag pryds av fotografen Riwkins bild från den historiska He-Chalutz-konferensen i Norrköping den 7–8 oktober 1945, där delegater representerade de 6 500 unga överlevande som anslutit sig till rörelsen i Sverige. Inne i numret skrivs det dock inte ett ord om vad mötet handlade om – och ingenting om att David Ben-Gurion deltog i konferensen (en händelse som däremot uppmärksammades stort i Via Suecia i samband med motståndskvinnan Chawka Folman-Raban). I stället skriver Daniel Brick en ledare (s. 118) om Storbritanniens politik gentemot överlevande på den europeiska kontinenten, utan att beröra situationen för dem som satt isolerade i svenska karantänsläger.
  • Nr 9 (November 1945) – ”De judiska barnen i Europa” utan barnen i Sverige:
    I novembernumret publicerar Julius Brutzkus en lång, detaljerad genomgång land för land under rubriken ”De judiska barnen i Europa” (s. 154–155). Artikeln nämner uttryckligen att överlevande barn på kontinenten kommit ut ur det fruktansvärda lägret Bergen-Belsen – men inte med ett enda ord omnämns att hundratals överlevande judiska barn från just Bergen-Belsen samtidigt befann sig mitt i Sverige på internatskolor och förläggningar som Lövsätra och Fiskeboda.
  • Nr 10 (December 1945) – Överlevarna som studieobjekt i makarna Tegens bok:
    Först i årets allra sista nummer (nr 10, december 1945) omnämns de överlevande i Sverige direkt i en artikel – och då inte genom ett eget reportage från lägren, utan i Gösta Carlbergs recension av två icke-judiska svenskars, Gunhild och Einar Tegens, bok De dödsdömda vittna (s. 172). Recensionen citerar Tegens förord, som tydligt speglar den officiella synen på överlevarna som tillfälliga genomresande:
    ”Ur miljondöden i koncentrationsläger och på spöktransporter har några få spillror räddats, några fattiga tusental kvinnor och män. En stor del av dessa spillror har fått Sverige till sanatorium, medan deras minnen är friska och levande och deras omdömen politiskt opåverkade. Dessa tusental utgör en sky av vittnen, ännu sammanhållen av omständigheternas makt, men snart sönderfallen i enstaka droppar som söker sig tillbaka till sina egna hemland och orter.”
    Samtidigt som det lokala etablissemanget höll de nyanlända på armslängds avstånd i vardagen, betraktades de alltså som ett värdefullt vetenskapligt och ”fackpsykologiskt” undersökningsmaterial innan de förväntades återvända hem.
Samma tryckeri och glänsande papper – men olika världar
En viktig materiell detalj binder samman Judisk Krönika med Daniel Bricks båda flyktingtidningar Exodus och Via Suecia: samtliga trycktes på samma tryckeri i Stockholm (Federativs) och på samma fina, tjocka, glänsande papper, långt ifrån dagstidningarnas enkla tidningspapper. Den påkostade, borgerliga tidskriftsestetik som utformades för Stockholms väletablerade judiska medelklass speglade en värld helt skild från verkligheten i karantänslägren och beredskapssjukhusen.
Efterkrigstidens interna ”grå lappar” och tystnaden som desinformation
Under andra världskriget utfärdade den svenska Statens informationsstyrelse hemliga ”grå lappar” – konfidentiella direktiv till pressen om vad som fick och inte fick skrivas för att inte störa relationerna med Nazityskland. Vid läsningen av Judisk Krönika 1945 slås man av att en liknande, outtalad och intern variant av dessa ”grå lappar” tycks ha styrt redaktionen även efter krigsslutet: ett internt ”Vi och De”.
Tystnaden kring de nyanlända fungerade i praktiken som en skev verklighetsbild, där de överlevande reducerades till passiva mottagare snarare än erkändes som en del av gemenskapen.
Färdiga bildtexter till de 4 skannen
  1. Bild 1 (Judisk Krönika nr 7, september 1945, s. 130):
    Den enda direkta hänvisningen till de omkring 10 000 judiska överlevande i Sverige återfinns bland annonserna under rubriken ”Vår vädjan” (Judiska Föreningars Centralkommitté), där man ber om kläder och skor till ”våra nödställda bröder och systrar i Sverige”.
  2. Bild 2 (Judisk Krönika nr 8, oktober 1945):
    Omslagsfoto av Riwkin från He-Chalutz-konferensen i Norrköping (7–8 oktober 1945) där David Ben-Gurion deltog – men händelsen omnämns inte i texten, som i stället fokuserar på kontinenten.
  3. Bild 3 (Judisk Krönika nr 9, november 1945, s. 154–155):
    Julius Brutzkus artikel ”De judiska barnen i Europa” nämner överlevande från Bergen-Belsen utomlands, men tiger om de hundratals barn från samma läger som då befanns sig i svenska internat.
  4. Bild 4 (Judisk Krönika nr 10, december 1945, s. 172):
    Årets sista nummer omnämner överlevarna direkt via en recension av makarna Tegens bok ”De dödsdömda vittna”, där de skildras som tillfälliga ”spillror” på ett ”sanatorium”.