"Vita slavar" från Vita Båtar eller om den långa resan för 644 fd koncentrationslägerfångar, Förintelsens överlevande från Sverige till Eretz Israel.

"Vita slavar" från Vita Båtar eller om den långa resan för 644 fd koncentrationslägerfångar, Förintelsens överlevande från Sverige till Eretz Israel.

24 januari 1947 - Trelleborg SJ-vagn klass 3.

Vita slavar till Eretz Israel. Britterna följde genom sin underrättelsetjänst S/S Ulua-båtens resa. Britterna har sagt till de danska myndigheterna att Ulua (Haim Arlosoroff חיים ארלוזורוב) skulle användas för transporter av vita slavar (would be used to transport white slaves). Här är en bild från Forsbacka skola av flickor, Förintelsens överlevande som kom med vita båtar under juni–juli 1945 till Trelleborg. Bilder av okända fotografer finns i Ghetto Fighters Museums arkiv i Israel.

Här en bild från Forsbacka skola av flickor, Förintelsens överlevande som kom med Vita båtar under juni-juli 1945 till Trelleborg och reste efter 18 månader i Sverige till Eretz Israel.

Även ett flertal kvinnliga elever, barn från den religiösa skolan/lägret på Fiskarudden på Lidingö, har rest till Israel med S/S Ulua. Här är baksidan på deras inrese-, utresekort.

En del av listan över potentiella resande till Eretz Israel från maj 1946. Listan omfattar  bl.a. 70 flickor från Forsbacka och 27 pojkar från Furudal. De fanns med på den långa resan från Trelleborg till Haifa med S/S Ulua med start i januari 1947. Sammanlagt omfattade listan 3311 personer.

Pojkarna från Furudal som var bland de 94 som var med den långa resan till Eretz Israel.

Prolog
I natt bestämde jag mig om att skriva om Förintelsens överlevande som kom till Sverige med Vita båtar under sommaren 1945. Många av dem var i så dåligt skick att de fick bäras iland. Även i passagerarlistorna så är det dokumenterat vilka som kunde gå själva och vilka skulle bäras på bår.

Merparten av dem som kom till Sverige från Bergen-Belsen återhämtade sig jättefort. Många återhämtade sig dock aldrig. De ligger begravda på ett flertal platser i Sverige där beredskapssjukhusen som tog emot de överlevande låg.

Jag vet inte riktigt hur jag skall beskriva gruppen av ungdomar vars öde jag ville nedteckna. De kom till Sverige strax efter kriget. De var unga. De kunde de slaviska språken. De överlevde Förintelsen. Deras syskon och föräldrar mördades under Förintelsen. De såg på Europa som om det var en stor begravningsplats. De ville bygga nytt, men inte i Sverige. Samtliga hade en tung last inombords som de aldrig visade utåt. När jag tänkte på den här gruppen så kom jag på att flera unga kvinnor som låg på olika beredskapssjukhus i landet fick besök av medlemmar ur den mosaiska församlingen, Frälsningsarméns soldater och sionister. Just det här med sionister kunde jag inte riktigt förklara då. Nu blev det dock allt solklart. Det var sionister som sökte folk till Eretz Israel. De åkte till alla sjukhus, konvalescenthem, skolor m.m. och letade efter lämpligt folk som var beredda att bygga det judiska folkhemmet - Israel.

De kom till Sverige strax efter kriget. De var unga. De kunde de slaviska språken. De överlevde Förintelsen. Deras syskon och föräldrar mördades under Förintelsen. De såg på Europa som på en stor begravningsplats. De ville bygga nytt men inte i Sverige. Samtliga hade en tung last inombords som de aldrig visade utåt. Troligen så kom de till Malmö eller Trelleborg med någon av de Vita Båtarna (jag kallar dem så trots att de inte var vitmålade), lastfartygen Rönnskär eller Karskär som fick tjänstgöra som lasarettsfartyg sommaren 1945.

De flesta av de överlevande som kom med Vita båtar ville inte stanna i Sverige. Så fort de fick hälsan tillbaka ville de vidare. Helst till Eretz Israel, USA eller Sydamerika (min forskning). Det fanns judiska organisationer såsom Berihah (Bricha) som redan under det sista krigsåret organiserade flykten från Europa till Eretz Israel. Det var två judiska kämpar från Warszawa och från Vilnas gettot, Icchak Cukierman och Abba Kovner, som år 1944 bildade och deltog aktivt i verksamheten av BERIḤAH (Heb. בְּרִיחָה; "Flykt"). Det handlade naturligtvis om flykten till Erec Israel. Första samlingspunkten var Bukarest, dit de första grupperna av judar anlände i mitten av januari 1945. Efter Kielcepogrom så förhandlade sig Cukierman till ett öppnande av Polens södra gräns och den största legala flykten, 175 000 judar, var ett faktum. Öppnandet av gränsen var, naturligtvis ett samspel med den tjeckisa regering där Jan Masaryk och Rudolf Slansky var positiva och såg till att tjeckiska staten stod för tågtransporter från gränsen vidare söderöver till Berihahs centra. Min far, Michal (Wasserman) Wróblewski, då major i den polska armén, deltog i den ovannämnda aktionen.

Flyktingorganisationens motståndare var Storbritannien som ville begränsa invandringen till Eretz Israel (Palestina). I den ökända brittiska Vitboken har man begränsat antalet judiska immigranter till Eretz Israel (Palestina) till 10 00 per år. Detta trots att krigshetsen ökade markant i Nazityskland. Organisationen Berihah, Haapalah/Aliyah Bet (uppdrag från Jewish Agency) och andra chartrade och köpte skepp och försökte på så sätt i hemlighet transportera judar till Palestina via Medelhavet.

Efter krigets slut fanns 250 000 judar i Europas uppsamlingsläger (DP-läger). Bara under andra halvåret 1945, direkt efter kriget kom det 60 000 Förintelsens överlevande till Eretz Israel. Flera sionistiska organisationer deltog i underjordiska nätverk för att smuggla judiska flyktingar till Medelhavets kuster för vidare transport till sjöss till Eretz Israel – Palestina.

Det mest uppmärksammade fartyget av de som skulle föra de judiska flyktingarna, Förintelsens överlevande, hette Exodus 1947, vars öde filmatiserades på 60-talet.

Ett mindre känt fartyg hette Haim Arlosoroff. Fartyget hette tidigare S/S Ulua och bytte ägare och namn under hösten 1946. De nya ägarna hette Weston Trading Company och fartyget låg i Marseille.

Ett mindre känt Aliyah Beth-fartyg hette Haim Arlosoroff. Fartyget hette tidigare S/S Ulua och bytte ägare och namn under hösten 1946. De nya ägarna hette Weston Trading Company och fartyget låg i Marseille. Här i hamnen byggdes fartyget om. Förutom att man byggde om aktern så att flera personer skulle kunna sova där så har man även satt upp två stora tank med bränsle.

Fartyget byggdes om i Marseille för att möta de nya behoven, bl.a. att kunna ta emot 1 000 passagerare. Fartyget lämnade Frankriket sista decemberdagen 1946. Kapten var Gad Hilb och besättningen på 27 man var huvudsakligen judisk-amerikanska volontärer. Det fanns även en militär befälhavare, Eliyahu Eliav från Mossad, som hade tre andra agenter med sig; Nissim Levitan, Israel Auerbach och Zvi Katznelson. S/S Ulua - Haim Arlosoroff styrde från Marseille mot Köpenhamn och slutmålet Trelleborg. Egentligen så var slutmålet startpunkten för fartygets resa till Eretz Israel.

Britterna som följde båtens resa genom sin underrättelsetjänst redan från Marseille. Strax innan fartyget anlöpte Trelleborg kom det till Köpenhamn. Där har britterna sagt till de danska myndigheterna att S/S Ulua - Haim Arlosoroff חיים ארלוזורוב skulle användas för transporter av vita slavar (would be used to transport white slaves) och därför borde danskarna stoppa fartyget från vidare färd. S/S Ulua provianterade utan problem i Köpenhamn och anlände därefter till Trelleborg. Britterna gjorde därefter ett nytt försök att stoppa fartyget i Le Havre.

Samtidigt som S/S Ulua anlöpte Trelleborgs hamn kom Förintelsens Överlevande dit. De kom med ett chartrat tåg. SJ-vagnar rullades in i hamnområdet precis vid kajen där S/S Ulua låg. De som skulle med S/S Ulua var huvudsakligen de som Sverige tog emot inom UNRRA-aktionen (Vita båtar) från Bergen-Belsen och med Vita bussar strax innan. Gruppen bestod av 550 unga kvinnor och 94 män. Samtliga reste från Sverige med nya svenska främlingspass och ett gemensamt kubanskt (falskt) visum. Att Sverige tillät det berodde det troligen på starka efterkrigspolitiska påtryckningar. Let my people go! Troligen var det påtryckningar från USA. De var kraftigare än de från Storbritannien. Storbritannien ville stoppa all emigration till Eretz Israel och införde en stark kvotering strax före kriget 1939. Att låta ungdomarna avsegla var det kanske också ett sätt för Sverige att betala av krigsskadeståndet....
Den 24 januari 1947 lämnade S/S Ulua Sverige och satte kurs mot Eretz Israel. En kraftig storm slog ut de flesta resande. Sjösjuka låg de i den mörka hallen. Bara ett tiotal var opåverkade. Bland dem var Jakob Sylman. Jakob berättade att situationen under däck var fruktansvärd, Britsarna stod nära varandra och det lila bagaget de hade med sig hade förskjutits, så det var i det närmaste omöjligt att ta sig fram till de behövande. Stormen fortsatte och Jakob blev kallad på däck. Det visade sig att en av tankarna, den på babordssidan, hade slitit sig loss och fartyget fick en slagsida. Man var nödsakad att snabbt ta loss den andra tanken på motsatta sidan. Fartyget la till på måndagen den 27 januari i hamnen i Le Havre
(N 49° 31'29" E 0° 6'14"). Britterna i hamnen där försökte på nytt stoppa fartyget och anmärkte på antalet livflottar och dylik säkerhetsutrustning. Fartyget lyckades få tillstånd och lämnade hamnen på fredagen den 31 januari.

Nu skulle de runda Biscayabukten som är ökänd för sina stormar, snabba väderomslag och vågor. Speciellt under vinterhalvåret då havet kan vara mycket vilt. Just där, på väg mot Gibraltarsundet, har fartyget den 3 februari passerats av det modernaste brittiska krigsfartyget HMS Vanguard med alla brittiska kungligheter och deras avkomma ombord. Det brittiska hovet var på väg till Sydafrika. Det sägs att Ulua har haft den israeliska flaggan i aktern, vilket måste ha gjort britterna vansinniga, eller? Efter att ha passerat Gibraltar har S/S Ulua lagt till i hamnen i Alger (Latitud / Longitud: 36°77′05′′N 3°07′25′′E ). Efter en snabb proviantering och bränslepåfyllning och utan brittisk inblandning satte S/S Ulua kurs österut. Efter att ha rundat Sicilien ändrade den kursen igen, nästa rakt norrut mot Metaponto, Italien. I Metaponto fanns ingen hamn, bara en vacker strand. (40°22′28″N 16°48′36″E). Man använde sig av småbåtar för att ta sig från stranden ombord på S/S Ulua och ytterligare 684 presumtiva immigranter steg ombord (den 21 februari 1947). Totalt var det då 1384 immigranter ombord (plus besättning) när fartyget lämnade Metaponto.

Samtidigt som S/S Ulua anlöpte Trelleborgs hamn kom Förintelsens Överlevande dit. De kom med ett chartrat tåg. SJ-vagnar rullades in i hamnområdet precis vid kajen där S/S Ulua låg. De som skulle med S/S Ulua var huvudsakligen de som Sverige tog emot inom UNRRA-aktionen (Vita båtar) från Bergen-Belsen och med Vita bussar strax innan.

S/S Ulua provianterade utan problem i Köpenhamn och anlände därefter till Trelleborg. Samtidigt anlände till Trelleborgs hamn Förintelsens Överlevande. De kom med tåg och deras SJ-vagnar rullades in i hamnområdet precis vid kajen där S/S Ulua låg. De som skulle med var de som Sverige tog emot inom UNRRA-aktionen (Vita båtar) från Bergen-Belsen. Gruppen bestod av 550 unga kvinnor och 94 män. En serie bilder från Trelleborgs museum från januari 1947. Tack.

Familjen Madowicz före kriget. Första från vänster, Madowicz Pola (f. 1920) och första från höger, Maria - Miriam (f. 1925) överlevde Förintelsen. De kom till Sverige med Vita Båtarna från Bergen-Belsen. Systrarna Madowicz reste med S/S Ulua till Eretz Israel.

Inresekort (Inreseuppgift) av Madowicz Pola (L:2762) som kom till Sverige från Lübeck. Hon reste med en yngre syster, Maria (L:2761), som också var i Bergen-Belsen. Den gröna stämpeln den 8 juli 1948 är inresedatum till Malmö. På baksidan av det kortet finns information (från svenska polisen) om var hon har varit under sin vistelse i Sverige. Alla som skulle med S/S Ulua skulle fylla i utresekortet. På den stämplades det historiska datumet 24 januari 1947. L-numret finns på Polas inreseuppgift högst upp till höger. Numret tilldelades strax före avresan med Vita Båtar från Lübeck under sommaren 1945. Systrarna Madowicz kom med Vita Båten Kronprinsessan Ingrid.

S/S Ulua på väg till Eretz Israel. Ghetto Fighters Archives.

Från Trelleborg till Le Havre där britter försökte på nytt att stoppa S/S Ulua.

Under färden diskuterade Mossad och passagerarna hur de skall landa i Eretz Israel. De visste att de var övervakade och skulle snart bli "eskorterade" av den brittiska marinen. Planen var att komma rätt så nära stranden så möjligt, gira starkt och med full fart (12 knopp) sätta fartyget på grunt vatten varifrån immigranter skulle försöka ta sig iland och fly undan de brittiska soldaterna.

Ett brittiskt rekognoseringsflygplan upptäckte skeppet den 27 februari klockan 13.45, cirka 60 km från Port Said, Egypten. Fem brittiska skepp slog följe med S/S Ulau - "Haim Arlosoroff" som fortsatte sin färd mot Haifa viken ( 32.8169 Longitude: 35.0057.
På morgonen den 28 februari var det en hel armada av jägare och minsvepare som omringade S/S Ulua, sammanlagt 5 krigsfartyg. De fem brittiska skepp slog följe med S/S Ulau var HMS  Chieftain, HMS Chevron, HMS Rowena, HMS Welfare och HMS St Austuell Bay som stod i ständig radiokontakt med bryggan på S/S Ulua och senare S/S Arlosoroff.  Det var strax efter midnatt den 28 januari som man bytte ut Hondurasflaggan på S/S Ulua och satte dit den israeliska. Man meddelade samtidigt att S/S Ulua numera heter S/S Arlosoroff, varvid britterna svarade "Happy Birthday". Som planerat accelererade fartyget och försökte som planerat komma förbi de brittiska skeppen som blockerade vägen. HMS Rowena och HMS Welfare, två brittiska minsvepare närmade sig S/S Arlosoroff från aktern och lyckades till sist att sätta ombord 2 officerare och  och 10 brittiska soldater. När de kom ombord på fartyget försökte de ta sig mot bryggan. Förintelsens överlevande satte motstånd och pressade tio av soldaterna i vattnet och fångade de återstående. HMS Chieftain och en polisbåt från Haifa plockade upp de från vattnet. HMS Rowena gav inte upp. Efter en stund kom den ifatt S/S Arlosoroff och la sig jämsides. Den här gången har de lyckats hacka upp sig och få över en styrka på 27 man innan man lyckades på S/S Arlosoroff komma loss.

Styrkan som bordade fartyget hade skarpladdade vapen men sköt i luften. Under allt detta tumult  närmade sig S/S Arlosoroff stranden. Den brittiska styrkan nådde inte kommandobryggan och styrhytten.  HMS Rowena och HMS Welfare, de två brittiska minsveparna som förföljde S/S Arlosoroff, gav upp för att inte gå på grund. S/S Arlosoroff sattes medvetet på grund.

14 av Förintelsens överlevande hoppade överbord och började simma mot Bat-Galim-stranden. De fångades direkt av britterna då S/S Arlosoroff sattes på grund precis vid den den brittiska arméns baracker vid Bat-Galim-stranden. Striden ombord varade i cirka tre timmar. Cirka 30 judar och 3 brittiska soldater skadades.

Den tidigare nämnda radiokommunikationen med "Hamossad for Aliyah Bet" huvudkommandot varade hela vägen tills skeppet träffade klipporna på Bat-Galim-stranden, och därefter Gidron, 'Gidoni', sprängde radion. Några av de medföljande Mossad-agenter gömde sig i fartyget och på natten simmade osedda iland.

Den brittiska regeringen beslutade att samtliga 1398 judiska immigranter, bland dem 694 från Sverige, skulle deporteras till Cypern. Från hamnen i Haifa fördes 20 av flyktingarna på bårar till tre engelska örlogsfartyg som stävade så småningom mot Cypern. Alla ombord placerades därefter i interneringslägret nummer 66. Cypern var då en brittisk koloni.

Epilog I
I lägret på Cypern "väntade" över tusentals judiska överlevande från Förintelsen för att få komma till Eretz Israel. I en vetenskaplig avhandling skrev man att efter att immigranterna från S/S Haim Arlisoroff hade internerats (över 800 kvinnor) hade antalet giftermål ökat kraftigt och därefter även barnafödandet i lägret. Det föddes över 2 000 barn i lägret fram till 1949. Hur många av dem som hade "föräldrar från Sverige" är inte kända.

S/S Haim Arlosoroff (S/S Ulua) i förgrunden och HMS Chevron vid Bat Galim.

En brittisk jagare kom ifatt S/S Ulau - Haim Arlosoroff och 13 brittiska soldater gick ombord på fartyget och och försökte ta sig mot bryggan. Förintelsens överlevande attackerade dem och pressade tio av soldaterna i vattnet och fångade de återstående tre. En annan brittisk jagare bordade fartyget och skickade 18 soldater som tog över navigationsbron och följaktligen huvudområdet och aktern. Britterna hade skarpladdade vapen men sköt i luften. Under allt detta närmade sig S/S Ulau - Haim Arlosoroff stranden, och 14 invandrare hoppade ombord och började simma mot stranden; men de fångades av britterna. Samtidigt grundstötte man fartyget mittemot Bat-Galim-stranden. Striden ombord varade i cirka tre timmar. Cirka 30 judar och 12 brittiska soldater skadades. Här står brittiska MP i vita hjälmar och med vita batonger längs relingen för att förhindra judar från att hoppa överbord.

Många av Förintelsens överlevande kollapsade och fick bäras i land, den här gången av brittiska soldater,

Förintelsens överlevande födde över 2000 barn bakom taggtrådsomringade läger på Cypern. Många av dem hade sina rötter i Sverige dit de kom med UNRRA-aktion – Vita Båtar, 1945.

Bakom taggtrådsomringande läger nr. 66 på Cypern. Många av dem hade sina små rötter i Sverige dit de kom med UNRRA-aktion - Vita Båtar, 1945. De stora rötterna fanns i Östeuropa där kropparna och askan av deras föräldrar, syskon fanns.

Lubiniecki Salomon, från Sierpce, som var med på S/S Ulua - Haim Arlosoroff. Han var med i gruppen som kom ombord i Italien.  Han fick, efter 1 år lämna lägret på Cypern och kom till Eretz Israel inom den nya brittiska kvoten på 750 personer per månad.

Epilog II
Jag skulle så gärna veta om ungdomarnas vidare öden. Vill gärna träffa deras barn och barnbarn.

Viktig läsning:
På väg till Israel eller på engelska Hachshara and Youth Aliyah in Sweden 1933-1948
by Emil Glück, Judith Diamond, Yaël Glick

Den långa resan från Trelleborg till Haifa, 24 januari–28 februari 1947.

Vita båtar och Vita lögner - Var vården av Bergen-Belsen fångarna delar av Sveriges krigsskadestånd?

Tyskland förlorade första världskriget och tvingades i fredsfördraget i Versailles 1919 att betala ett enormt krigsskadestånd.

Tyskland förlorade andra världskriget och tvingades att betala ett enormt krigsskadestånd. Efter andra världskriget betalade Västtyskland, Östtyskland och tyska företag flera former av krigsskadestånd till de allierade och till personer som utsatts för förföljelser, tvångsarbete eller brott mot mänskligheten.

I Europa förutom Tyskland hade även Italien, Ungern och Finland bland flera på den förlorande sidan, tvingats till att betala krigsskadestånd, något som är en mycket vanlig konsekvens av krig. I många fall har dessa krigsskadestånd fortfarande inte betalats till fullo.

Freden i Paris som undertecknades 10 februari 1947 mellan Tysklands tidigare allierade innebar också att stora land områden "bytte ägare".

Italien avträdde sina kolonier, överlämnade Tolvöarna och Rhodos till Grekland samt den adriatiska kustlinjen med Zara och Fiume till Jugoslavien och ålades krigsskadestånd till främst Grekland och Jugoslavien. Albanien återupprättades som självständig stat, liksom Abessinien (Etiopien). Ungern återlämnade annekterade områden till Tjeckoslovakien (från 1938) och till Rumänien (Transsylvanien). Gränsen mellan Finland och Sovjet justerades redan efter 1940 och slutligen 1944 så att stora finska landområden med flera finska städer blev sovjetiska (Karelen).

Men det jag vill framföra handlar mera om det som inte alltid syns i form av ändringar i Europas karta eller det materiella skadeståndet, den tredje skulden, den moraliska.

Många ansåg under andra världskriget, att Sverige var på Nazitysklands sida. Inte bara ekonomiskt men även politiskt trots den socialdemokratiska regeringen. Andra världskriget lämnade en hel del lik efter sig. Inte bara de i utrotningsläger och på krigsfälten men även så kallade lik i garderoben. Sveriges likgarderob är nog enorm och har ännu inte vädrats ordentligt.

Svensk medlöperi handlar bland annat om permittenttrafiken där Sverige tillät fullt utrustade tyska trupper och materiel att korsa Sverige mellan Finland och Norge. Sammanlagt uppskattar de att “250 000 resor av tyska soldater och 250 000 ton utrustning” transporterades genom Sverige. Medlöperi handlar även om järntransporter till Nazityskland.

Medlöperi och efterföljande krigsskadestånd innebär för en del, en klar svensk skuld i nazisternas härjningar i Europa. Sverige ville därför till varje pris undvika att ordet krigsskadestånd skulle officiellt användas. “Särskild åtgärd” kallades därför det krigsskadestånd som Sverige skulle betala för sin inblandning i kriget. De Allierade hade nog alltid betraktat Sverige som ett icke krigförande Axelmakt. Axelmakterna betecknas de som stred mot de allierade. (tyska: Achsenmächte) avser Axeln Rom-Berlin-Tokyo" de stater som under andra"

I svensk Wikipedia finns en lite oklar uppdelning av "Axelmakterna och deras bundsförvanter. 

Deltagande nationer
1.1 Främre axelmakter
1.2 Mindre axelmakter
1.3 Länder i koalition med axelmakterna
1.4 Länder under axelmakt-styrd marionettregering

Sverige nämns inte och man har således lyckats, än så länge, med att hantera liket i garderoben.
Uttrycket att ha lik i garderoben är att gömma och försöker dölja något obehagligt, opassande. De finns fler lik i den mörka svenska garderoben från tiden som omfattar Förintelsen och andra världskriget.

Aktionen Vita bussar och Vita båtar innehåller flera lik i garderoben. När det gäller Vita bussar så är det nog svensk rekord i PR och hyckleri som har gått hem i många länder, När det gäller Vita bussar så finns det förutom de lik som finns kvar i garderoben även de namnlösa lik som lämnades i diken längs de tyska vägar då Vita bussar körde för SS och flyttade på  koncentrationslägerfångarna för att Sverige skulle lyckas "rädda liv" på några andra. Sanningen över antalet judar som har kommit med "Vita bussar" - Svenska Röda Korsets räddningsaktion" är inte väll underbyggd. Man vet inte heller eller egentligen förtiger vilka var de 1500 nazistfruar och barn som kom med de första transporterna med extra skydd av Gestapo. Det gjordes dock aldrig en större hemlighet av det och Vera Oredsson åkte till Sverige i full nazistuniformmundering av BDM (Bund Deutscher Mädel) där på vänster ärm fanns en svastika (hade hon kar den?). Man vet bara namn på ett fåtal tyska nazister som "kom hem" med sina svenska fruar, bland de första som använde Vita bussar som färdmedel. Jag har svårt att hantera i många fall verben "räddades" i t.ex. judar som räddades till Sverige, då de flesta egentligen "överfördes" till Sverige. Som förklaring hänvisar jag till min blog där jag beskriver datum för de olika aktionerna och datumet då kriget tog slut.

När det gäller Vita båtar så finns det en officiell vit lögn att i maj–juni 1945 hade hjälporganet UNRRA godtagit ett svenskt erbjudande om att ta emot 10 000 människor från andra världskrigets härjningar i Europa. En stor humanitär hjälpinsats planerades och sjösattes snabbt.

Jag har en klar magkänsla att UNRRA aktionen var en del av svenskt krigsskadestånd.

Allt gick så snabbt att aktionen kom i mål nästan innan startskottet gick.

Efter Vita båt-aktionen deklarerade den Svenska regeringen att de kommer stå för begravningskostnaderna inklusive gravstenar för de som dör under vårdtiden (200 kr).

Är det därför så tyst om de Vita båtar. Är det därför det är så tyst om Förintelsens offer begravda i Sverige.

Svensk krigsskadestånd. Är det därför så tyst om de Vita båtar. Är det därför det är så tyst om Förintelsens offer begravda i Sverige

Två systrar som överlevde 5 koncentrationsläger

Halina Neujahr återvände efter studenten i Sverige till Lubeck. Här vid sin systers grav,

Bland de döda som nr. 3, Neujahr Sarah. den 27 juni 1945, dagen före avfärden.

Halina Neujahrs DP kort fyllt den 24 juni1945. Då levde hennes syster och de skulle göra resan till Sverige tillsammans. Det står angivet att fartyget HMS Prins Carl skulle avgå 28 juni 1945. Två dagar efter avfärden från Lubeck anlöpte fartyget till Kalmar och en dag senare till Norrköping dit Halina skulle.

Lassaretfartyget HMS Prins Carl 

Det sista lägret var Bergen-Belsen. Det första var Warszawas Getto som måste betraktas som ett koncentrationsläger. 

Det sista lägret var Bergen-Belsen. Det första var Warszawas Getto som måste betraktas som ett koncentrationsläger.  På bilden judar i Warszawas getto som förs till Umschlagsplatzen under det pågående Upproret i Warszawas Getto under april-maj 1943.

Umschlagplatz i Warszawa. Härifrån förde man judar (huvudsakligen polska och tyska) till utrotningsläger Treblinka och Majdanek. Samma typ av boskapsvagnar använde man för transporter från Lodz-gettot till Chelmno dödsläger.

I Warszawas Getto levde Halina och Sara Neujahr med sin mor och Gitla fram till april 1943. Då hittades deras bunker där de gömde sig och då skickades i en boskapsvagn till Majdanek. Där vid selektionen skickades Gitla Neujahr till döden, en långsam kvävning till döds.
Sara och Gitla skickades till ett läger som hette Skarzysko Kamienna. Där fick de arbeta i en ammunitionsfabrik.

I Bergen-Belsen både Sara och Halina blev jättesjuka. När befrielsen kom var de båda halvdöda. Halina var nog medvetslös då man placerades i liktältet. När hon fick medvetande har hon lyckats att cravla sig ut. Efter några veckor veckors vård i ett fältsjukhus i Bergen-Belsen fick de ett erbjudande om ett fortsatt vård i Sverige. Båda tyckte om det alternativet. I Polen fanns kvar enbart aska av deras familj, i Treblinka, Majdanek och i Auschwitz. 

De transporterades med ambulanståg från Bergen-Belsen där de skulle vänta på de svenska Vita båtar som skulle, direkt efter Midsommarhelgen, från Trelleborg redden sätta kurs mot Lubeck. På det sk Swedish Transit Hospital i Lubeck fick systrarna Neujahr fortsatt vård. 

Avfärden skulle ske den 28 juni 1945. Både Sara och Halina skulle med samma båt. Det sista som skulle ske före avfärden så var de ännu en desinfektion. I en bastu som den svenska badplutonen iordningställde där. 


Halina berättade aldrig om sina känslor om det som inträffade i bastun och duschen i Lubeck, om Saras onödiga dödsfall. Inga adjektiv om det som hände. Inte ett ord om badplutonen!
Sara klarade inte av hettan. Hon dog dag före avfärden. Halina fortsatte till Sverige.  Det var en resa i sorgens tecken. Ytterligare en överlevande dog innan lasarettfartyget HMS Prins Carl la till den 30 juni 1945 i hamnen i Kalmar. Dagen efter, den 1 juli 1945 la fartyget till i Norrköpings hamn. Då bar man iland bår med Halina Neujahr. senare professor Halina Neujahr vid Tekniska Högskolan i Stockholm (KTH).

Hela den svenska operationen med 5 Vita båtar i skyttetrafik mellan Lübeck och Sverige startades efter inofficiell förfrågan, egentligen ett krav (följd av en officiell) från de allierades sida. Det var UNRRA som tillsammans med SHAEF drev sedan andra världskrigets slut*, frågan om ett svenskt omhändertagande av 9 000 -10 000 tusen sjuka, fd fångar i koncentationslägerfångar. 

Från det att den formella förfrågan om deltagande inkommit till den svenska regeringen fram till dess att ett svenskt beslut fattats rörde det sig endast om en dag. Det är helt klart att beredning av ärendet har påbörjats långt tidigare innan ett officiellt beslut fattats och undertecknats av Konungen. Den information som man försöker lansera från svensk håll är att det handlade om ett svensk erbjudande och att UNRRA tacksamt tog emot det. Sverige skulle ta emot 10 000 (DP (displaced persons). 
Jag har en känsla att det handlade mera om ett svenskt krigsskadestånd.Johan Westerholm skriver på sin blogg, www.ledarsidorna.se, Sverige tvingades till att betala ett krigsskadestånd efter andra världskriget, och försökte under lång tid efteråt omförhandla detta för att kunna gömmas i bokföringsposten “lån” för att dölja Sveriges skuld. Sverige har heller aldrig i formell mening erkänt Tysklands ovillkorliga kapitulation efter andra världskriget.

Vita båtars skyttetrafik skulle påbörjas i slutet av juni och pågå under hela juli tills man uppfyllde den med UNRRA överenskomna kvoten. Operationen leds Civilförsvarsstyrelseni enighet med det kungliga brevet av den 6 juni 1945.

Levande Historia och den svenska regeringen får inte använda sig av Förintelsen för att ursäkta inrikespolitiken.

Jag var i Gamla Stan sa kvinnan, Förintelsens överlevande. Det var en utställning om Kindertransporter. Vet Du vad det var? Ja, jag känner till det. Jag har träffat en tysk judinna som kom med sista transporten till England. Innan dess hade hennes föräldrar lämnat henne på ett barnhem i Berlin för barnen där hade större chanser att komma med Kindertransporter. Kvinnan hörde på min berättelse och avbröt: men där på Levande historia visar man samtidigt de afganska pojkar som man ser ofta i Stockholms centrum. Vad har de med Förintelsen att göra? Jag blev mållös.

En gammal kvinna, Förintelsens överlevande kom till mig när vi tände ljusen vid Holocaust Monumentet som är kopplad bl.a. till den svenska aktionen Vita båtar.

Den gamla kvinnan sa till mig: Vi överlevande utnyttjas fortfarande och minnet av Förintelsen också.

Mörket föll över Norra judiska begravningsplatsen. 6 belysta minesstenar över de 6 miljoner judar som mördades och ett 100-tal ljuslyktor påminde om våra närmaste och om de som togs för vård till Sverige strax efter midsommaren 1945. I många fall var deras liv så hårt stämplat av nazistlägren och getton gick inte att rädda. De dog på de svenska sjukhusen efter bara några dagar eller månader.

Jag stod i mörkret och tänkte på de närmaste minnesstenarna Treblinka och Auschwitz och efter en stund Majdanek. Kvinnan som sa till mig att de överlevande utnyttjas kom till mig igen. Hon fortsatte sin historia. Jag var i Gamla Stan sa hon, på Levande Historia. Det var en utställning om Kindertransporter. Ja, jag känner till det. Jag har träffat en tysk judinna som kom med sista transporten till England. Innan dess hade hennes föräldrar lämnat henne på ett barnhem i Berlin för barnen där hade större chanser att komma med Kindertransporter. Kvinnan hörde på min berättelse och avbröt: men där på Levande historia visar man samtidigt de afganska ungdomar som man ser ofta i Stockholms centrum. Vad har de med Förintelsen att göra? 
Jag blev mållös.

När Andra världskriget började i september 1939, skrev Janusz Korczak ett upprop. Han åberopade §3 från en Barnkonvention från 1920-talet att man skall ge skydd och hjälp till barnen. 
Jag förstår att man skall ge stöd, skydda alla världens barn men den officiella kopplingen som Sveriges Regering genom Myndigheten för Levande historia är frampressad och ytterst osmaklig! Den så långsökta kopplingen skulle förklara regeringens klumpiga migrations- och inrikespolitik. Det får de gärna göra men inte på det sättet och inte i samband med 75 års dagen till minnet av Förintelsens offer. I den gruppen finns Kindertransport-barns föräldrar och syskon vilka mördades under den mörka tiden.

”Kvinnor är för barnafödande, pojkar är för njutning”. Detta är ett utbrett talesätt i Afghanistan. Unga afghanska pojkar traumatiseras för livet när de hålls som sexslavar, så kallade bacha bazi. Under flera år i rad har ensamkommande pojkar från Afghanistan dömts i Sverige för gruppvåldtäkter på andra pojkar i Sverige. Jag kan förstå deras agerande. Jag kan även förklara det. Jag kan dock ej förklara att vädjan om förståelse samt medmänsklighet som Regeringen och Levande Historia genom sin utställning vill framföra skall kopplas till Förintelsen!

Mörket föll över Norra judiska begravningsplatsen. 6 belysta minesstenar över de 6 miljoner judar som mördades och ett 100-tal ljuslyktor påminde om våra närmaste och om de som togs för vård till Sverige strax efter midsommaren 1945. I många fall var deras liv så hård stämplat av nazistlägren och getton gick inte att rädda. De dog på svenska sjukhusen efter bara några dagar eller månader.

Regeringen och Myndigheten för Levande Historia utöka sin utställning med att sätta upp extra posters i City. Vi måste förstå regeringen politik med hjälp av Förintelsen, tycker de. Fy!

Här på Plattan sker mycket av knarkhandeln i Stockholm.

Efter WWII ended the Holocaust Continues to Claim Lives in Sweden

On 8 May1945, the Allies formally accepted Germany’s unconditional surrender, ending World War Two in Europe. The Holocaust is usually considered to have ended on this date although it did not mark the end of suffering of the thousands of Holocaust survivors. The Holocaust continued to harvest the lives for many years.

The meeting arranged by Swedish Holocaust Memorial Association (SHMA) on October 6, 2019. Secretary General Victoria Martinez is unveiling AUSCHWITZ memorial stone, one of the 6 stones representing 6 death camps and 6 000 000 Jews murdered during the Holocaust. One of the victims buried at the Jewish Cemetery was Eva Furst that passed both Auschwitz and Bergen-Belsen concentration camp according the her Swedish medical card. Thanks to UNRRA action, Eva Furst left Germany last June 1945 and arrived to Stockholm on July 1st. She was taken directly from the White boat - Kastelholmen to the Epidemic Hospital in Stockholm. She died in Stockholm 19 yers old.

Holocaust Continues to Claim Lives in Sweden: there are hundreds of Holocaust victims buried in Sweden. Most of them come with White boat that transported, with start of late June 1945, approx. 9 300 former concentration camp prisoners to Sweden. Some of them died during the transport to different Swedish Harbours. The main part of them in Swedish hospitals during 1945-1946.

Politisk "bredare" definition av Förintelsen är en trivialisering av Förintelsen.

I slutet av september 1939 övertog tyskarna kontrollen över Warszawa där ca. 380 000 judar bodde före kriget. Redan i november 1939, således bara några veckor efter tyskarnas intåg i det polska huvudstaden, satte man upp skyltar runt de stadsdelar där judarna bodde med varning for tyfusepidemier.

Förintelsen är ett planerat och genomfört folkmord där 6 miljoner judar mördades av Nazityskland under andra världskriget. 

Folkmordet var uttänkt, planerat och överlagt med vetenskaplig precision.

När svenska politiker använder Förintelsen för sina syften, trivialiserar de Förintelsen och så blir Förintelsen plötsligt något annat. För att uppnå sina syften använder man sig hux flux av en bredare definition*. Den nya definitionen innehåller snart allt. Även tidsperioden för Förintelsen utökas på ett lämpligt för politiker sätt. Man bygger t.ex. ett Förintelsemuseum utan att ha en klar definition över Förintelsen.

Enligt mig började Förintelsen med gettoisering. Gettoisering innebar samlandet av judar i getton.

Gettoisering 

De var tyskarnas första steg att få kontroll över judarna och separera dem från den icke-judiska befolkningen. I slutet av september övertog tyskarna kontrollen över Warszawa där ca. 380 000 judar bodde före kriget. Redan i november 1939, således bara några veckor efter tyskarnas intåg i det polska huvudstaden, satte man upp skyltar runt de stadsdelar där judarna bodde med varning for tyfusepidemier. Samtidigt så tvingade man Warszawas judar till ett tungt arbete bland ruiner och gator som skulle rensas från tegel och bråte efter de tidigare bombningarna. Judar var separerade!
År 1940 ersattes skyltar av murar och naturligtvis strängare antijudiska lagar. Med murar fick man den fysiska kontrollen över judarna. De antijudiska lagar i Nazityskland som man vill i Sverige åberopa som början av Förintelsen fanns alltid i judarnas historia i hela Europa, även i Sverige. 

Redan under första okupationsveckan, i september 1939, så tvingade man Warszawas judar till ett tungt arbete bland ruiner och gator som skulle rensas från tegel och bråte efter de tidigare bombningarna. Judar var separerade!

Operationen Barbarossa och Einsatzgruppens massavrättningar - Bullets Holocaust.
Gettoisering som påbörjades strax efter det tyska intåget i Polen 1939 var således det första steget. Den planerade storskaliga Förintelsen av judar började i samband med Operationen Barbarossa 22 juli 1941. Efter de tyska anfallet mot Sovjetunionen har Einsatzgruppen, tyska mördarförband, igångsatt massavrättningar av judar. Det skedde genom en noga planerad massskjutning (arkebusering) vid speciellt förberedda uppgrävda massgravar eller raviner. Det mest kända avrättningsplatsen heter Babij Jar, en ravin i utkanten av Kiev där judiska barn, kvinnor och män sköts till döds. På två dagar, 29-30 september 1941, mördades 33 771 judar i Babij Jar. Allt dokumenterades noga, sifferexercisen var viktig för nazisterna. Aktionen hade genomförts enligt en tysk rapport ”utan några incidenter”. 

Massavrättningar av judar av Einsatzgruppen. Det skedde genom en noga planerad massskjutning (arkebusering) vid speciellt förberedda uppgrävda massgravar eller raviner. Det mest kända avrättningsplatsen heter Babij Jar, en ravin i utkanten av Kiev där judiska barn, kvinnor och män sköts till döds. På två dagar, 29-30 september 1941, mördades 33 771 judar i Babij Jar. Allt dokumenterades noga, sifferexercisen var viktig för nazisterna. Aktionen hade genomförts enligt en tysk rapport ”utan några incidenter”.

Den Industriella Förintelsen

Avfärd från getton till utrotningsläger. Här inlastning av Warszawas judar på väg till utrotningsläger. Sommaren 1942.

Ankomst från getton till utrotningsläger. Här, selektion i Auschwitz-Birkenau. Bakom fotografens rygg fanns gaskammare och krematorier. Man vet säker var kvinnan med barnet, den gamla kvinnan samt pojken blev förda just i den riktningen. En timme efter tågets ankomst kom den eld och svart rök ur krematorieskorstenar. 

Förintelsen, den industriella, planeras klart vid Wannsee konferensen i januari 1942 då man fastställer planer för den industriella Förintelsen med en kedja av 6 st dödsläger och oändligt många koncentrationsläger. I Wannseee gick nazister igenom alla europeiska länder och satte ihop ett protokoll som handlade om att mörda i de europeiska judar. Protokollets sida 5 och 6 (av 15) var inget annat än en mördarlista med 11 000 000 miljoner människor som skall dödas.
Direkt efter Wannsee mötet påbörjades genomförandet av ”den slutgiltiga lösningen” - judarna fördes över från getton till förintelseläger: Gettona avvecklades efterhand. De mest kända gettona låg i Warszawa, Łódź, Kraków, Lwów, Białystok, Vilnius och Riga.
Bełżec, Sobibór och Treblinka var de 3 nybyggda dösfabrikerna. Bełżec började faktiskt byggas redan år 1941, hela tre månader innan Wannseemötet. Sobibór och Treblinka började byggas strax efter Wannseemötet. Hälften av de dödade i Förintelsen (den riktiga, inte politiska) mördades genom kvävning i dödsläger. Över 1 miljon i Auschwitz och strax under en miljon i Treblinka där merparten var de mördade judar kom från Warszawas getto - 375 000. Där, under sommaren 1942, dagligen avgick ett tåg med 60 boskapsvagnar från Warszawa till Treblinka. I tåget fanns mellan 6 000 - 11 000 judar som samma dag kvävdes till döds i Treblinkas gaskammare.

Auschwitz-Birkenau, krematoriebyggnad nr. III.

Förintelsen är tiden då folkmord på judar har ägt rum. Koppla inte den till ett tal av Hitler, Hitlers maktövertagande eller Kristallnatten.

Jag försökte redogöra för en riktig, odiskutabel tidsperiod för Förintelsen. Samtidigt så ville jag understryka att Förintelsen är ett planerat och genomfört folkmord på 6 miljoner judar. Därför unikt! Att andra dog under samma period och att mördarteknologin användes även för icke judar, t.ex. ryska POW, polacker och romer skall ej förvirra, trivialisera begreppet FÖRINTELSEN.

*En bredare definition inkluderar nästan alla: romer, sovjetiska krigsfångar, polacker, civila sovjetmedborgare, homosexuella, personer med funktionsnedsättning, Jehovas vittnen och andra politiska och religiösa motståndare. Med denna "bredare definition" skulle det totala antalet offer för Förintelsen mellan 11 och 17 miljoner människor. I dödsfabriker ämnade för att mörda judar mördades också andra.
--