Dom Sierot Janusza Korczaka - 4-5 sierpnia 1942 - Ostatnie słowa Pamiętnika Korczaka

Ostatnia, 72 strona i ostatnie słowa Pamiętnika Korczaka. Opisuje wczesny ranek 4 sierpnia 1942 roku. Dzień później 5 sierpnia deportowano Korczaka, wychowawców i 239 dzieci do obozu śmierci Treblinka.

Sienna 16, Dom Sierot widziany z aryjskiej strony.

Ostatnia, 72 strona i ostatnie słowa Pamiętnika Korczaka. Opisuje wczesny ranek 4 sierpnia 1942 roku. Dzień później, 5 sierpnia 1942 roku deportowano Korczaka, wychowawców i 239 dzieci do obozu śmierci Treblinka.

Podlałem kwiaty, biedne rośliny sierocińca (...). Przygląda się mej pracy wartownik. Czy go drażni, czy rozrzewnia ta moja pokojowa o 6 rano czynność (...). Moja łysina w oknie – taki dobry cel? Ma karabin. – Dlaczego stoi i patrzy spokojnie? Nie ma rozkazu. A może był za cywila nauczycielem na wsi, rejentem, zamiataczem ulic w Lipsku, kelnerem w Kolonii? Co by zrobił, gdybym mu kiwnął głową? Przyjaźnie ręką pozdrowił? Może on nie wie, że jest tak, jak jest? Mógł przyjechać wczoraj z daleka...".

Pamiętnik znalazł mój ojciec, Misza Wasserman Wróblewski (Pan Misza), wieczorem dnia 5 sierpnia 1942 roku w pustym budynku Domu Sierot na Siennej 16. Wrócił z pracy na Pradze razem z trzema byłymi wychowankami Domu Sierot. Spakował rękopisy, inne dokumenty i okulary Korczaka ze stołu do dwóch walizek które były pod łóżkiem Korczaka w izolatce na drugim piętrze.

Pan Misza przeniósł Pamiętnik i inne dokumenty Korczaka z Domu Sierot na Siennej 16 przez most na Chłodnej, do mieszkania Felka Grzyba na ul. Ostrowską czyli do Dużego Getta.

Gdy pytałem Ojca kto przerzucił te materiały na zewnątrz getta, nie pamiętał! Nie pamiętał też imienia jednego z byłych wychowanków z którymi razem pracował. Pamiętał że kilkakrotnie w tym okresie zmieniał kwarterę. 

Jeszcze przez kilka miesięcy chodził Ojciec wraz z byłymi wychowanki do pracy na Pradze. Namawiał ich na wspólną ucieczkę z getta.

Po siedmiu dniach od deportacji Domu Sierot do Treblinki, 12 sierpnia 1942 roku, dociera Pamiętnik, okulary i inne dokumenty Korczaka do Igora Newerlego, po drugiej stronie muru.

Treblinka Upproret - 2 augusti 1943 - 6 stenar och 6 miljoner Holocaust Monument i Stockholm - Skändning på 75-årsdagen - Skam!

En dotter till Förintelsens överlevande gick den 19 april 2020 till Treblinka-stenen vid Norra Judiska begravningsplatsen. Treblinkastenen är en av de 6 stenar med namn på dödslägren som tillsammans med Förintelsens offers gravar bildar en monument. I högra nedre hörnan av Treblinkastennen i Stockholm sitter en QR kod. Genom att scanna den med mobilen får man information om Förintelselägret och att många av de begravda inom kvarteret, Förintelsens offer, miste hela sin familj där. När hon kom nästa gång, i augusti 2020, på minnesdagen av Upproret i dödslägret Treblinka var minnesstenen borta. Platserna där de 6 minnesstenar stod har fyllts med ny jord och man sådde ny gräs där. Hon hade faktiskt samma reflektion som jag tidigare - detta är precis på samma sätt som nazisterna gjorde i Treblinka efter att man ha mördat nära 1 miljon judar och avslutade verksamheten. I Treblinka, precis som i Stockholm har man tillfört ny jord och därefter såddes gräs över hela området. Det här är en ren skändning, vem har utfört det med samma precision som i Treblinka för att inget skulle synas och minnas. Monumentet tillkom efter ansökan av Judiska församlingen om bidrag att bygga det till Heckscherska Stiftelsen.

En dotter till Förintelsens överlevande gick den 19 april 2020 till Treblinka-stenen vid Norra Judiska begravningsplatsen. Treblinkastenen är en av de 6 stenar med namn på dödslägren som tillsammans med Förintelsens offers gravar bildar en monument. Hennes mammas familj har blivit mördad i Treblinka. Hennes pappas i Auschwitz. Det hade hon gemensamt med flera av de Förintelsens offer begravda runt Monumentet.

Hon la sin kantiga sten bland de andra. Trots att Förintelsedagen, Jom Hashoa är rörlig i den judiska kalendern så för hennes del brukar hon alltid minnas sina närmaste just den 19 april. 19 april 1943 är nämligen dagen då Upproret i Warszawas Getto startade. Denna minnesdag initierades 1953 av staten Israels förste premiärminister, David Ben-Gurion för att hedra de sex miljoner judar som föll offer för den Förintelsen. Minnesdagen är kopplad till Upproret i Warszawas Getto som pågick under april-maj 1943.

Förintelsens offers gravar i Stockholm låter kanske konstigt för många men det handlar faktiskt om de fd. judiska fångarna från Bergen-Belsen som kom till Sverige med Vita båtar under sommaren 1945. De skulle få vård och konvalescens här. Många av de var dock döende redan då de kom till Stockholms Frihamn.

Dottern till Förintelsens överlevande hade också ett annat datum, en annan egen minnesdag i sin minnes-almanacka. Den 2 augusti 1943 - dagen då Upproret i dödslägret Treblinka startade. När hon kom på minnesdagen av Upproret dödslägret, bara fyra månader senare så var minnesstenen borta. Hon kramade hårt den kantiga svarta stenen hon hade med sig så det gjorde ont så att hon skrek. 

Platserna där de 6 minnesstenar stod har fyllts med ny jord och man sådde ny gräs där som dock inte ville växa. Hon hade faktiskt samma reflektion som jag tidigare - detta är precis på samma sätt som nazisterna gjorde i Treblinka efter att man ha mördat nära 1 miljon judar och avslutade verksamheten. I Treblinka, precis som i Stockholm har man tillfört ny jord och därefter såddes gräs över hela området. Det här är en ren skändning, vem har utfört det med samma precision som i Treblinka för att inget skulle synas och minnas.

Den 2 augusti 1943 startade ett uppror i Treblinka. Man hade ihjäl ett antal lägervakter och sprängde flera byggnader inklusive krematoriet. 300 fångar lyckades rymma i samband med upproret och av dessa överlevde ca 30 till krigsslutet. Treblinka dödslägret kom att avvecklas som en följd av upproret.

Efter krigets slut så skickades en kommission för att registrera platser för krigsförbrytelser hade man svårt att hitta platsen. Tyskarna gjorde det forna lägerområdet det till en bondgård. Överallt växte på det tillförda jorden olika sädesslag, gräs och lupiner. Varför tänker jag på Stockholm och Judiska Församlingens förehavanden?

Man beräknar att mellan 870 000 och 975 000 judar mötte döden i Treblinka. Bland dem de flesta judar från Warszawas Getto, mina morföräldrar, Korczak och barnen. 

I högra nedre hörnan av Treblinkastenen i Stockholm sitter en QR kod. Genom att scanna den med mobilen får man information om lägret och att många av de begravda inom kvarteret, Förintelsens offer, miste hela sin familj där.

Holocaust monument desecration in Stockholm Summer 2020 - First it happened in Auschwitz and thereafter in Stockholm - The process of separation of the young women from their parents and siblings. FAMILY LAST SEEN IN AUSCHWITZ.

The Holocaust monument in Stockholm, 6 stones - 6 million by Justyna Bamba and Roman Wasserman Wroblewski was built to tell also the traumatic story of selection. The 6 stones have the names of concentration and death camps like Auschwitz, Majdanek, Belzec, Chelmno, Treblinka, and Sobibor. The stones are the symbol of the death place of the families of the girls and women buried in Stockholm.  Just next to the memorial stones.

Young Holocaust victims, the girls buried at Jewish cemetery in Stockholm often described the process of selection camps directly after the liberation when registered in Lübeck. See above, a typical DP-2 card. Just simple words. The family last seen in Auschwitz. Parents and two sisters were murdered in Auschwitz. Parents, three sisters, and two brothers. The selection and separation were rather quick. Suddenly the girls and young women were the only ones of the big family who were left alive! The grave tombs of Holocaust victims together with 6 stones is a wonderful act of reunion of the families separated during the industrial Holocaust. The sudden and unexplained removal of the 6 memorial stones in July by the Jewish Congregation of Stockholm effectively destroyed this family reunion, the integrity, and the concept of the Monument. This reunion was as well a part of the concept by Roman Wasserman Wroblewski of teaching about the Holocaust to the young Swedes.

This is a real photo of selection and separation of the families. It shows the arrival of Hungarian Jews from Carpatho-Ruthenia to Auschwitz death camp. Many of them came from the Berehovo Ghetto, which itself was a collecting point for Jews from several other small towns.

The Holocaust Monument in the North Jewish Cemetery in Stockholm, 6 stones - 6 million, by Justyna Bamba and Roman Wasserman Wroblewski from the Swedish Holocaust Memorial Association, was built to mark the graves of the young Holocaust victims and also to tell the traumatic stories of their lives.

As part of the project, the graves which were invisible after 70 years of neglect have been uncovered and cleaned and the six stones marked this previously forgotten area that was by many considered reserved for future burials. 

The Holocaust Monument captures not only the memory of the young victims who are buried there but also the fate of their family members who perished in the death camps represented by its six memorial stones. 

The sudden and unexplained removal of those stones in late July by the Jewish Congregation of Stockholm has effectively destroyed the integrity and the concept of the Monument. The 6 stones have the names of concentration and death camps like Auschwitz, Majdanek, Belzec, Chelmno, Treblinka, and Sobibor. The stones are the symbol of the death place of the families of the girls and women buried in Stockholm. 

As part of the work on the Monument, the information was researched and gathered not only about the victims themselves but also about the fate of their families. This was obtained from the medical histories compiled by the Swedish doctors at the time of the women's arrival, indicating where other members of their families perished. Thus, the Monument commemorates also the death of their families and allows a symbolic joining of the victims with their families which were separated in the selection process described below. 

The Holocaust selection process refers to who was chosen for forced labour and who was sent to gas chambers upon arrival in the concentration camps such as Auschwitz. The victims, often entire families, were originally deported out of their hometowns to ghettos and sent by train in cattle wagons to one of the main labour and death camps.

Upon arrival, there was a selection. Families were separated. Men were placed separately from women and children. Afterwards, an SS physician, would decide whether they were in good physical health to be put to work or to be sent to the gas chamber. The prisoners had to go to the left or to the right with no further explanation. 

The girls buried at Jewish cemetery in Stockholm described this process directly after the liberation when registered in Lübeck and thereafter at Swedish beredskapssjukhus - emergency hospital, after having been transported by UNRRA action White boats. Just simple words. Parents and two sisters murdered in Auschwitz. Parents, three sisters and two brothers. Separation was rather quick. Suddenly the girls and young women were the only ones of the big family who were left alive! 

The grave tombs of Holocaust victims buried in Stockholm together with 6 stones is a wonderful act of reunion the families separated during the industrial Holocaust. Sudden and unexplained removal of the 6 memorial stones in July by the Jewish Congregation of Stockholm effectively destroyed this family reunion, the integrity and the concept of the Monument.

This reunion was as well a part of the concept of the teaching about the Holocaust to the young Swedes. The special system of QR codes was invented by dr. Wasserman Wroblewski.

Someone wrote to me today: Such a valuable work and Monument. So many people who survived the camps during the war nevertheless died in the Shoah (the Holocaust).

The grave tombs of Holocaust victims together with 6 stones is a wonderful act of reunion the families separated during the industrial Holocaust.This reunion was as well a part om the concept of the teaching about the Holocaust of the young Swedish. The special system of QR codes was invented by dr. Wasserman Wroblewski. Here on the left the code at the grave of the Holocaust victim Vera Krémer. This code leads us to information about Vera Krémers life a.o. ghetto in Hungary, the transport in cattle wagons to Auschwitz and here selection and separation from her mother that was chosen to died by suffocation in the Auschwitz gas chamber. Picture on the right is the code describing the Auschwitz in general. 

Justyna Bamba is adjusting the tombstone of Sari Grünberger. Sari was 12 yers old when WWII started. The Auschwitz stone was placed just few rows behind her grave. In a way the family was reunited.

Sari Grünberger DP-2 registration card from the Lübeck Transit Hospital. (top left) tells us about the fate of the rest of the family that were transported to Auschwitz. She was the youngest of four sisters. The only one with the grave. The Auschwitz memory stone on the right is the place were she saw her siblings and parent for the last time before they were separated. Six stones - Six million is more than a number, it is six million individual lives, families, communities. Thus, there will also be a retelling of the life stores of some of parent, grandparents and siblings who perished in the death camps by guiding along the memorial stones and Holocaust victims graves.

Under julimånad flyttar Döden ombord på Vita båtar från Bergen-Belsen till Sverige

Dr. Arnoldson som var chefsläkare skriver den 18 juli 1945 ett Signalmeddelande till Marinchefen och Civilförsvarsstyrelsen att det är svårt att få rätta patienterna till Vita båtarna. En del som kommer in är alldeles för sjuka, andra helt friska utan behov av konvalescens.

Döden
Över 50 000 människor dog i Bergen-Belsen. Nästan hälften av de dog dagarna före och efter befrielsen i april 1945. När de brittiska och kanadensiska trupperna kom in i lägret fann de 10 000 obegravda kroppar. 13 000 dog direkt efter befrielsen. De befriade fortsatte att dö på Bergen-Belsen sjukhuset.

Döden följde med de befriade till Swedish Transit Hospital - ett sjukhus dit då sjuka kom med ambulanstågtransporter från Bergen-Belsen. I Lübeck finns ett kvarter på den lokala judiska begravningsplatsen med de som har avlidit där i väntan på en transport med Vita båtar till Sverige.

Döden tog sig ombord på de Vita båtarna och flera av de befriade begravdes samma dag som båtarna anlände till Sverige.

Döden följde de befriade till beredskapssjukhusen. I Stockholm dog de befriade vid Epidemiska vid Roslagstull och i Sigtuna. Alla begravdes vid Norra begravningsplatsen

Vita änglar
Ordet änglar använde prof. Malin Thor Tureby i en vetenskaplig artikel om mottagning av judiska flyktingar 1945. Vita änglar omfattar massa individer i olika yrken som ställde upp när Vita bussar och Vita tåg och Vita båtar anlände till Sverige.

När jag tänker på de Vita änglarna så tänker jag bilder. Chaufförer och övrigt personal som körde de Vita bussarna. Röda korsets folk i Padborg och de många svenska städer med hamnar dit Vita båtar anlände. All personal i de svenska beredskapssjukhusen, läkarna som kunde inte längre hjälpa och sjuksystrar som var med de judinnor i tonåren som fick bara se död och elände.

De svårt sjuka fd koncentrationslägerfångar finns sällan på bilder tagna på beredskapssjukhus
runt i landet.

Döden har kommit till Stockholm. Ett hundratal av de befriade har dött strax efter ankomsten. På bilden ordförande i Föreningen Förintelsens Minne (Swedish Holocaust Memorial Association) Roman Wasserman Wroblewski tänder en lykta vid Holocaustmonumentet bestående av 6 minnesstenar som placerats på 6 tomma platser mellan Förintelsens offers gravar. Varje sten bär namn på ett dödsläger. Dödsläger där de i Stockholm begravda miste sina närmaste. I samband av 75 årsdagen av Bergen-Belsens befrielse den 15 april 1945. På bilden syns första åtta rader av gravarna.

Ulica po ulicy a jednego dnia to domy sierot i schroniska - Pamiętnik i Deportacja Domu Sierot Janusza Korczaka

Ulica po ulicy a jednego dnia to domy sierot i schroniska. Niemcy rozpoczęli deportację Żydów z Getta Warszawskiego do obozu zagłady w Treblince zaczynajac od Małego getta. Następnie akcję rozszerzono na obszary Dużego getta.
Pamiętnik Korczaka to jego ostatnia wypowiedź literacka, swego rodzaju dokument pisany u progu śmierci.
Ostatnia notatka w Pamiętniku została zrobiona 4 sierpnia 1942 roku, a 5 sierpnia 1942 roku Korczaka razem z 239 wychowankami i pracownikami Domu Sierot deportowano do obozu zagłady w Treblince, gdzie wszystkich uduszono w komorach gazowych.

Bóg Ci powierzył godność Twego narodu i Bogu Ty godność tę przekazałeś - Janusz Korczak na pogrzebie przyjaciela Adama Czerniakowa.

23 lipca 1942 roku - Adam Czerniakow - Żądają ode mnie bym własnymi rękami zabijał dzieci mego narodu. Nie pozostaje mi nic innego, jak umrzeć.

23 lipca 1942 roku - Adam Czerniakow

...Żądają ode mnie bym własnymi rękami zabijał dzieci mego narodu. Nie pozostaje mi nic innego, jak umrzeć 

-napisał Adam Czerniakow. 23 lipca 1942 r. na wieść o rozpoczęciu przez Niemców likwidacji getta warszawskiego prezes warszawskiego Judenratu Adam Czerniakow popełnił samobójstwo. 

Janusz Korczak, przemawiał na grobie przyjaciela.
...Bóg Ci powierzył godność Twego narodu i Bogu Ty godność tę przekazałeś.
Adam Czerniaków to było pierwsze powstanie w Warszawskim Getcie, napisała o tym po wojnie jego żona Felicja Czerniaków.

Adam Czerniakow, ur. 1880, jest pochowany na Cmentarzu Żydowskim (kw. 10, ul. 2). Czerniakow, z zawodu inżynier, był działaczem żydowskich związków rzemieślniczych, senatorem RP z ramienia bezpartyjnego Bloku Współpracy z Rządem. W latach okupacji hitlerowskiej prezes Rady Żydowskiej (Judernatu) w Warszawie. 

Adam Czerniakow pozostawił wstrząsający dziennik z getta, w którym kilkakrotnie wspomina Korczaka i Dom Sierot:

16 IX 1940

Korczak opowiada, że rozpuszcza o sobie pogłoski, iż jest złodziejem. Sądzi, że w ten sposób dostanie się do zarządu pewnego sierocińca.

12 V 1940

+9°C. Rano Gmina. JDC nie ma grosza, depeszuje o pieniądze do USA. Prosi Gminę, aby też depeszowała. Zmniejszone wpływy w Gminie. Wielkie kłopoty z robotnikami wobec braku lonu dla nich. Dziś i jutro chrześcijańskie święta - Gmina, jak zwykle, czynna. Korczak powiada, że wieczorem wracając do domu śpiewa „Do wuja starca rzekło dziewczę raz”*. Kupując kaszę w sklepiku w ogonku zwraca się do kupcowej: „jak mi Pani przypomina moją starszą wnuczkę”. W rezultacie kupcowa się rumieni, daje szybko paczkę i starannie zawija ją w papier. Innym razem prosi motorniczego, aby zatrzymał tramwaj, „gdybym był młodą dziewczyną, to bym Pana uściskał za zwolnienie ruchu, bo chcę wyskoczyć na rogu”. Nie potrzebuje mnie Pan całować - odburknął motorniczy i pokręcił korbą w myśl jego życzenia.

Dziennik Prezesa Gminy Żydowskiej Adama Czerniakowa dokumentuje jego zmieniające się przemyślenia; poprzez swoją minimalistyczną formę zapisu zyskuje prawdziwej literackości. Zapoczątkowany jest datą 5 września 1939 roku, zakończony jest wpisem z 23 lipca 1942, a więc z dnia samobójstwa Czerniakowa. To co uderza czytelnika, to wyraźnie odczuwalny coraz większy ciężar spoczywający na barkach inżyniera, rosnący wraz z wprowadzonymi coraz drastyczniejszymi rozporządzeniami władz niemieckich. Powstawał w szczególnych warunkach, zawiera ogromną ilość zdarzeń, przeżyć, faktów i obserwacji; czasem zawartych w kilku słowach. Czerniaków mógł liczyć się z faktem, że dziennik może wpaść w ręce hitlerowców, toteż nie oceniał faktów, nie pisał o sprawach, które mogły się z tego punktu widzenia wydawać groźne, niekiedy używał bezpiecznych sformułowań – na przykład opisując egzekucje uliczne, pisał "dziś w nocy X ludzi zmarło".

*Piosenka M. Radziszewski, 1892.
Do wuja starca rzekło dziewczę raz
Gdy już przeminął twej młodości czas
Czemuś samotny i smutny tak
Czemu ci żony i dzieci brak

July and August 1941-1942 are "my" difficult Holocaust months - especially August 5th 1941 and August 5th 1942.

I do not have a single photo of my real grandfathers; Baruch Wasserman and Gabriel Rozental, therefore I used photograph of my extra grandfather - Janusz Korczak. It was the only photo we had on the walls wen living in Warsaw after WWII.

July-August 1941 - Pinsk

It starts in Pinsk 1941 - Holocaust by bullets
My grandfather Baruch Wasserman (born 1882 in Pinsk) was a teacher in Jewish schools there. He was teaching jiidish and mathematics and other subjects in numerous schools. The main school he worked at was carrying the name of Mejsze Glejberman. It was the major Jewish Bund School. Boruch also worked at vocational schools for girls and boys that were learning different crafts.

How did my grandfather died?
On the July 4th 1941, the Nazi-German army conquered Pinsk. It was the first large city in occupied territories whose Jewish population was to be completely annihilated. On the 9th of July, part of the Einsatzgruppen of the SS (for special tasks) arrived in Pinsk and immediately began persecuting the Jews including the murdering of several of them.
On 30 July 1941, Reichsführer SS Heinrich Himmler order in this manner: “All of the Jewish men in Pinsk should be executed, and the women and children should be driven into the swamps".July 4th, Germans entered Pinsk. Only one month later in August 1941 two aktions were carried out. Aktions means planned murdering and involved SS soldiers from the 2nd Cavalry Regiment of the mounted SS brigade. The officer in Command was Sturmbannfuehrer Magill. Polish police forces of Pinsk were also involved. Most probably my grandfather Baruch Wasserman was shot, murdered in these two actions and his body was buried in a pit close to village Iwaniki or Kozlowicze with all other Jews murdered in actions.

By order of the RFSS,
All Jews aged 14 and over who are found in areas being combed shall be shot to death; Jewish women and children shall be driven into the marshes. The Jews are the partisans reserve force; they support them. The killing by gunfire shall be carried out in accordance with orders from the local SD offices. In the city of Pinsk, the killing by shooting shall be carried out by cavalry companies 1 and 4, which are to be transferred to Pinsk. This Action is to begin at once. A report on the implementation shall be submitted.

August 5th 1941.
This deadly order was forwarded to the cavalry companies, and the killings took place on August 5–8, 1941. Most probably my grandfather Baruch Wasserman was shot on August 5th, 1941.


On the 5th of August 1941, 8,000 Jewish males were killed by the first cavalry company of the SS, near the village of Posienicze – Iwaniki, approx. 4 Km. north from Pińsk. The Nazis used the pretext that Jews were being taken to work as laborers for three days. The murdering continued through the 6th of August. The German fourth cavalry arrived in Pińsk later on August 6th to help expedite the actions.

On the 5th of August 1941, 8,000 Jewish males were killed by the first cavalry company of the SS, near the village of Posienicze – Iwaniki, approx. 4 km north from Pinsk.

July - August 1942 Warsaw Ghetto
On July 22, 1942, the systematic deportation of Jewish people from the Warsaw ghetto begins, as thousands 6 - 10 000) are rounded up daily and transported in the cattle wagons to a newly constructed extermination camp at Treblinka.
It was on July 17, when Heinrich Himmler, arrived to Auschwitz to watch the progress of the Final Solution, the arrival of  2,000 Dutch Jews and the gassing 500 of them. The next day, Himmler promoted the camp commandant, Rudolph Hoess, to SS major and ordered that the Warsaw ghetto should be depopulated and the inhabitants transported to extermination camp in Treblinka.

The Umschlagplatz, literally transshipment square was the former railway siding by Dzika and Stawki Street in Warszawa. Here the Nazis loaded Jews from Warszawa Ghetto onto cattle trucks to be resettled in the east, which in practice meant being sent on crowded freight cars to the extermination camp at Treblinka, 90 kilometres (55 miles) east of Warsaw.

My grandfather from Warsaw Gabriel Rozental was deported from Umschlagplatz 26 on July 26, 1942 He was just 50 yer old.

My grandmother Helena Rozental b. Polirsztok was deported om August 3rd 1942.

August 5th 1942.

Janusz Korczak (my extra grandfather) and 239 children from the Orphanage at 16 Sienna street were deported August 5th , 1942. My father was the only teacher from Dom Sierot that survived the deportation as he was working outside the Ghetto on that day.