Friday, July 19, 2019

Powstanie Warszawskie i Żydzi

Obóz Gęsiówka - KL Warschau. Obóz, na terenie dawnego Getta Warszawskiego był otoczony wysokim murem wraz z wieżyczkami strażniczymi. Niedaleko bramy głównej wisiała wielojęzyczna tablica ostrzegawcza, na której widniała trupia czaszka oraz napis w języku niemieckim, polskim, węgierskim i francuskim: „Uwaga! Neutralna część. Bez ostrzeżenia się strzela!”. 5 sierpnia 1944 r. żołnierze harcerskiego batalionu „Zośka” (AK) opanowali Gęsiówkę i odbili 348 przetrzymywanych tam więźniów.




Latem 1944 r., przed wybuchem Powstania Warszawskiego na terenie Warszawy znajdowało się kilkanaście tysięcy Żydów. Większość z nich ukrywała się, bądź też mieszkała pod fałszywą tożsamością po tzw. aryjskiej stronie miasta. Kilkaset osób Niemcy przetrzymywali w obozie koncentracyjnym Gęsiówka oraz na Pawiaku.
Żydzi polegli w Powstaniu Warszawskim w 1944 roku.
Według różnych szacunkowych danych, w powstańczych oddziałach walczyło od kilkuset do około 3 tys. Żydów. Ich dokładnej liczby nigdy nie uda się ustalić. Na cmentarzu żydowskim w Warszawie przy ul. Okopowej znajduje się kilkanaście nagrobków żołnierzy, biorących udział w Powstaniu Warszawskim w 1944 r. Pochowano tu między innymi: Blimę Mykanowską, Halinę Kahan, Franciszka Grynbauma, Bolesława Kejlina, Leonarda Kimnama, Jakuba Żyto i Bolesława Szenfelda. Żydowskie nazwiska można znaleźć także w kwaterze powstańczej na Cmentarzu Wojskowym w Warszawie oraz na Murze Pamięci w Muzeum Powstania Warszawskiego. Lista żydowskich bojowników Powstania Warszawskiego jest jednak zdecydowanie dłuższa. 

Żydowska Organizacja Bojowa - ŻOB w Powstaniu Warszawskim.
Icchak Cukierman zastepca Anielewicza w Powstaniu w Getcie Warszawskim w 1943 roku dowodził w Powstaniu Warszawskim samodzielnym plutonem działającym w ramach III batalionu Armii Ludowej (AL). W tym plutonie ŻOBu walczyli m.in.: Cywia Lubetkin, Kazik Ratajzer (Symcha Rotem), Sara Biderman, Irena Geldblum, Tuwia Borzykowski, Julian Fiszgrund, Józef Sak i Marek Edelman. W sierpniu 1944 r. oddział ten bronił pozycji w rejonie ul. Mostowej i Rybaki i brał także udział w kilkudniowych walkach o przejęcie strategicznego tzw. Czerwonego Domu przy ul. Bugaj. Po ponad trzech tygodniach pluton wraz z innymi jednostkami zmuszony został do ewakuacji kanałami na Żoliborz, gdzie bojowcy ŻOBu kontynuowali walkę.
O udział Żydów w Powstaniu Warszawskim apelował 3 sierpnia, Icchak „Antek” Cukierman. W swojej odezwie napisał m.in.: „Stoimy dziś wespół z całym narodem polskim w walce o wolność […]. Wzywamy wszystkich […] bojowców ŻOB oraz całą zdolną do walki młodzież żydowską do kontynuowania oporu i walki, od której nikomu nie wolno stać z dala. Wstępujcie do szeregów powstańczych”.  Szeregi powstańcze nie zawsze jednak przyjmowały Żydów. Dlatego m.in. pluton ŻOBu Icchaka Cukiermana działał w AL a nie w AK do których sie poczatkowo zwrócili.

1 sierpnia 1944 Umschlagplatz.
1 sierpnia, wkrótce po godzinie „W”, oddział Kedywu dowodzony przez por. Stanisława J. Sosabowskiego ps. „Stasinek” wyzwolił ok. 50 Żydów zatrudnionych przy Umschlagplatzu. W akcji tej udział brali Polacy żydowskiego pochodzenia: Stanisław Aronson i Stanisław Likiernik.

1 sierpnia 1944 - Gęsiówka 
Obóz Gęsiówka - KL Warschau. Obóz, na terenie dawnego Getta Warszawskiego był otoczony wysokim murem wraz z wieżyczkami strażniczymi. Niedaleko bramy głównej wisiała wielojęzyczna tablica ostrzegawcza, na której widniała trupia czaszka oraz napis w języku niemieckim, polskim, węgierskim i francuskim: „Uwaga! Neutralna część. Bez ostrzeżenia się strzela!”. 5 sierpnia 1944 r. żołnierze harcerskiego batalionu „Zośka” (AK) opanowali Gęsiówkę i odbili 348 przetrzymywanych tam więźniów. Część z wyzwolonych – m.in. Henryk Lederman ps. „Heniek” i Dawid Goldman ps. „Gutek” – przyłączyła się do powstańców i podjęła walkę z okupantem.

W AK zdarzały się przypadki nie tylko odmowy przyjmowania żydowskich ochotników lecz ich mordowanie. Niezależnie od takich sytuacji, w AK walczyło wielu Żydów lub osób z żydowskimi korzeniami miedzy innymi moja tesciowa Maria Kalisz (pózniej Maria Pereswiet-Soltan, żona Tadeusza).

Żydzi wchodzili również w skład różnych formacji pomocniczych: budowali barykady, zajmowali się aprowizacją, służyli jako sanitariusze. W powstańczych szpitalach pracowali jako lekarze m.in. Adina Blady-Szwajger, Michał Lejpuner, Szmul Gilgun, Stefan Rotmil, Idel Singer, Edward Zwilling. Major dr Roman Born-Bornstein – początkowo zastępca Zgrupowania „Chrobry II” – 25 sierpnia 1944 r. został szefem służby sanitarnej IV Rejonu Obwodu AK Śródmieście. Dowódcą łączniczek i sanitariuszek w Batalionie AK „Łukasiński” była Emilia Rozencwajg ps. „Marylka” – wsławiona wyprowadzeniem z obozu w Trawnikach Emanuela Ringelbluma. Funkcję łączniczki i sanitariuszki w sztabie płk. Antoniego Chruściela ps. „Monter” pełniła 18-letnia Alicja Zipper ps. „Alina”, która za zasługi podczas powstania została awansowana do stopnia oficerskiego. Nie można nie wspomnieć też o nastoletnich chłopcach, którzy z narażeniem życia przenosili meldunki: Zalmanie Hochmanie ps. „Miki Bandyta”, jego bracie Perecu Hochmanie ps. „Cwaniak”, Henryku Arnoldzie ps. „Ryś” czy Jehudzie Nirze. Łącznik z plutonu „Gustaw” Stanisław Pinkus ps. „Panienka” zginął tragicznie na ul. Kilińskiego, w wyniku eksplozji czołgu-pułapki. Niemal wszyscy wymienieni chłopcy mieli w czasie powstania 14 lat.
Na Starówce walczyli: Nehemiasz Szulklaper, Aleksander i Zrubawel Werbowie, Efraim Krasucki; w Śródmieściu – m.in. 14-letni węgierski Żyd Erwin Junarz (uwolniony z Gęsiówki). Wśród żołnierzy atakujących gmach Sądów na Lesznie był Kazik Ratajzer (Symcha Rotem). Kilku żydowskich żołnierzy uczestniczyło w szturmie na budynek PAST-y. Pochodzący z Węgier „Paweł”, prawdopodobnie tez uwolniony z Gęsiówki, był cenionym strzelcem, obsługującym m.in. granatnik przeciwpancerny.

Do AK dołączył m.in. uciekinier z Treblinki II – Samuel Willenberg. Henryk Lederman oraz żydowscy żołnierze o pseudonimach „Bystry” i „Gutek” byli przewodnikami w kanałach. Włazu do kanału na rogu ul. Nowy Świat i ul. Wareckiej bronił Natan Morgenstern.

Spośród innych żołnierzy AL o żydowskim pochodzeniu należy wspomnieć Edwina Rozłubirskiego, od 1942 r. członka Gwardii Ludowej, po wojnie awansowanego do stopnia generała brygady. Po wybuchu Powstania Warszawskiego Rozłubirski początkowo bił się w szeregach batalionu AK „Zaremba”, następnie został dowódcą kompanii w batalionie AL „Czwartacy”, walcząc na Starym Mieście i w Śródmieściu. W AL służył również Jan Szelubski ps. „Leszek”, który dowodził oddziałem walczącym przy ul. Czackiego, a później toczącym zacięte walki w rejonie ul. Frascatti-Nullo. 24 września 1944 r. gen. Tadeusz Komorowski „Bór” w imieniu Prezydenta RP odznaczył Jana Szelubskiego Krzyżem Virtuti Militari.

Desant z prawobrzeżnej Warszawy dnia 16 września 1944 rDesant 16 września 1944r. nad ranem na Czerniaków przeprawił się 1 batalion 9 pp 3 DP, z armii gen. Berlinga. Pomimo tego, że żołnierze przepływali przez Wisłę na opanowany przez Powstańców teren, przeprawa nowych wojsk podczas kolejnych nocy nie wpłynęła zasadniczo na polską obronę Czerniakowa gdyż Niemcy także otrzymali posiłki i inicjatywa strategiczna pozostawała w ich rękach. Ciężkie walki toczyły się do 23 września , kiedy nad ranem oddziały niemieckie ostatecznie zajęły ostatnie dwa budynki na Czerniakowie. Działania armii Berlinga zostały opisane przez Henryka Baczko, jednego z wielu Żydów w tych desantach w ksiażce 8 dni na prawym brzegu.

Mordowanie ŻydówTo nie były "przypadki mordów na Żydach". I AK jak i NSZ mordowały Żydów Podczas Powstania warszawskiego. I tych co brali udział w Powstani jak równiez ukrywajaca sie dotad ludnośc cywilna.
Czarne karty Powstania Warszawskiego. Mordowano równiez Żydów ukrywajacych sie na dawnym terenie Getta. Niestety to nie jest jak ktos to obecnie  określil "niedopuszczalne uogólnienie". To byla codziennośc Powstania, niestety. Opisala to moja tesciowa walczaca w szeregach AK która złapała inna grupa AK i juz prowadziła pod mur. W ostatniej chwili ktos rozpoznał ze to jest "nasza Żydówka".
Engelking B., Libionka D., Żydzi w powstańczej Warszawie, Warszawa 2009.



https://jimbaotoday.blogspot.com/2018/08/stas-i-smyk-na-i-pod-barykada-na-rogu.html

Czesc materialów przedrukowana z ZIHu.

Thursday, July 18, 2019

Warszawaupproret och Judar - tankar 75 år senare - 1944 - 2019.

Warszawaupproret var ett uppror av den polska motståndsrörelsen i Warszawa under andra världskriget. Den startade den 1 augusti och pågick till 3 oktober 1944 med mål att befria staden från tyskarna. På andra sidan av floden fanns polska och ryska styrkorna som har precis utkämpat slaget om Praga, stadsdelen öster om Wislafloden.

Mina tankar går till alla som dog under den så ojämna striden och till alla som mördades av tyskarna som en slags vedergälning.

Judar under upproret är ett mångfasseterat ämne. Små tankar att börja med, olika händelser utan koppling emellan;

Den 5 augusti befriades ett läger med 300 judar av många nationaliteter. De togs till Warszawa från olika läger för att arbeta inom området avv det forna Warszawa Gettot som jämnades med marken under och efter Warszawa Getto Upproret ett år innan.


Under 1944, under Warszawaupproret var Icchak Cukierman befällhavare för en judisk ZOB styrka, i vilken ingick flera de överlevande kämpar från Warszawa Getto Upproret i april-maj 1943. När Warszawa Upproret faller gömmer sig med flera ur sin styrka (bl.a. Zivia Lubetkin) Promyka gatan. De är omringade av flera tyska posteringar tyska försvarslinjer då gatan ligger bara ett hundratal meter från Wislas strand.

Warszawaupproret och Stockholm. I Stockholm, liksom i andra svenska städer finns ett flertal gravar av de som deltog i Warszawaupproret och fängslades därefter och skickades till slavarbete till Tyskland. Deras gravar finns både på de katolska och judiska begravningsplatserna.

Wednesday, July 17, 2019

När den Vita båten stävade från Tyskland mot den svenska kusten sommaren 1945, var mitt enda bagage det vittnesbörd jag tänkte delge världen.

Så skrev Zenia Larssoni boken Mellan gårdagen och nuet.
Hon skriver att i flera år förträngde hon alla minnen. Hon skriver:
Vittnesbördet jag bar drunknade i lera - flykten var total.

KULTURGRAV - KULTURARV - EVIGHETSGRAV - EVIGHETSKRAV!


På Norra begravningsplatsen i Norrköping finns 13 judiska gravar. Bland de står en skylt Kulturgrav. Vad egentligen betyder det? Förblir den en evighetsgrav?

I Norrköping finns 43 gravar av de överlevande som kom sommaren 1945 till Sverige för att få vård. Deras gravar finns på olika platser och på olika begravningsplatser. Varför har man begravd 13 judinnor på en kristen kyrkogård vet ingen. Dödsdatum är detsamma, från maj 1945 till 1946. Gravhällar, de flesta är identiska och beställda avdå Mosaiska församlingen hos arkitekten Flink.

Min teori är att ingen förstod att "flyktingar" skulle dö. Men många dog omedelbart efter ankomsten till Sverige och den inrapporterade vårdtiden omfattar endast 1 dag. Det är möjligt att beredskapssjukhusen i Norrköping valde att ha varsin begravningsplats. Detta bör undersökas. Arkivet i Arninge!

Helene Neumans grav finns bland "judiska kulturgravar" på Norra kyrkogården i Norrköping. Kommer kulturstämpeln skydda denna grav i evighet. Helene dog 22 år gammal.
Vad händer med de 13 gravar i framtiden? Det står visserligen en hel del om kulturgravar och evighetsgravar men hur länge gäller det? Det finns avtal men avtal blir gamla och de som ingick avtalen går bort också.

Det här med gravar handlar naturligtvis en fråga om kostnader för arbetet på begravningsplatsen och själva platsen.  Gravar, platsen återanvänds fortlöpande och var 25 år kan graveninnehålla en ennan persons kropp. De undantagna kulturgravplatser är bedömda i samråd med länsstyrelsen,. Länsstyrelsen kan dock ändra sin bedömning.  Därför bör Judiska Centralrådet se till att judiska gravar (minoritetsgravar) blir förklarade i lagen som evighetsgravar.

Blanka Gross Läkarkort. Anlände till Norrköping den 1 juli 1945. Dog nästa dag. Varför har hon inte kommit till intensivvården dagen innan då Lassarettfartyget Prins Carl la till i Kalmar? Hennes grav finns på Matteus kyrkogården och där vid Judiska begravningsplatsen. Där är hennes plats relativ säker.





Sunday, July 14, 2019

Lama? - Dlaczego? - Kadysz po Doktorze - Misza Wasserman Wróblewski o Januszu Korczaku.





Znalazlem 8 kartek spietych spinaczem. Pisane na manualnej maszynie do pisania. Silnie bo druga strona papieru jest jakby pisana alfabetem Braila. Zlozylem i przekazuje.





Judiska Församlingen i Stockholm och Bermudatriangeln. Pengarna testamenterade av Förintelsens Överlevande försvunna vid Wahrendorfsgatan.

Jag undrade länge över titeln för detta blogginlägg. Det gäller Judiska Församlingen i Stockholm, deras förehavanden och Bermudatriangeln. Förmodligen är de flesta redan bekanta med termen "Bermudatriangeln". Detta är en mycket mystisk plats, ett område känt för försvinnanden. Det första omnämnandet om det kommer från 1492, då skrev Christopher Columbus om ett eldklot som flög vid sidan av fartyget och försvann mot himlen.

Nya försvinnanden handlar dock om en Bermudatriangel som ligger i centrala Stockholm, öster om Kungsträdgården och väster om Dramaten. I denna triangel försvann pengar som Adele Fejntuch och hennes man  Abraham donerade för att Judiska Församlingen skulle vårda gravar av deras medsystrar och bröder som kom till Stockholm från koncentrationslägren.


Adele var då bara 15 och minns alla de som delade hennes öde år 1945. Hon minns sin egen och deras utmärglade kroppar. Hon kände kanske att hon precis som min mor inte borde leva när alla andra närmaste mördades.

I korthet
  • Förintelseöverlevande Adele Fejntuch testamenterade år 2006 - 100 000 kr till vård av gravar av sina medsystrar som kom till Sverige 1945 och dog strax därefter.
  • Judiska Församlingen har i 74 år låtit gravarna och gravhällar förfalla, försvinna under markytan.
  • Judiska Församlingen anser sig ha rätt att lägga 100 000 kr i allmäna skötseln.
  • Det är orätt mot Adele Fejntuchs och övriga Förintelseöverlevande, bl.a. de begravda i Stockholm.
  • Ordförande i Judiska Församlingen, juristen Aron Verständig tycker att deras förfarande är rätt.
  • Det tycker inte jag som numera gräver upp och återställer de förfallna gravstenarna.

Eva Hecht kom till Sverige samtidigt med Adele men dog redan den 18 augusti 1945. Evas gravsten tillhör inte den värsta kategorin, de helt övervuxna. Det var just det som Adele ville motverka genom sin testamente och donation som försvann i Judiska Församlingens Bermudatriangel.
Kanske var Adele vän med Sophia Mandel som var också dryggt 9 år gammal när andra världskriget bröt ut.
Södra Judiska Begravningsplatsen i Stockholm. Plats S BD 05 72-73. En anteckning i gravregistret: Adele och Abraham överlevande. Kom 1945? Adele testamenterade 100 000 kronor till 1945-gravarna på Norra. Dessa lades i allmänna gravskötsel-fonden (JF Dick Rubenowitz 2006) /AN 2019-06-14.


Då de sk 1945-års gravarna är gravt misskötta, gravhällarna finns 15 cm under markytan och man kan avläsa namnen genom ett titthål i gräsmattan tillskrev jag till Judiska församlingens ordförande Aron Verständig.


Hej Aron,

Hon (som testamenterade pengarna) hette som gift Adèle Fajntuch. Hon föddes i en stor judisk familj i Cluj, Rumänien. Hon kom till Sverige från koncentrationslägren år 1945.

Båda hennes föräldrar och hennes tre yngre systrar mördades under Förintelsen. I Sverige var hon inlagd på beredskapssjukhuset i Örebro. Jag har nog bild på henne där (då 15 år gammal) i mina arkiv. I hennes Läkarkort finns under Anamnes allt hon har varit med om.

Efter vården på sjukhuset i Örebro har hon varit på ett antal sjukhem. När någårlunda frisk flyttade hon tillbaks till Örebro där hon hade vänner från första tiden på beredskapssjukhuset. I Örebro träffade hon också sin blivande man, Abraham Fajntuch, också överlevande från Förintelsen, och de gifte sig.

Adèle var hud- och fotvårdspecialist. Familjen fick aldrig några barn. Både hon och hennes man är begravda på Södra.


Familjen testamenterade det mesta till Israel gm Förenade Israelinsamlingen men 100 000 kr skulle tillfalla vården av gravar av "1945-års överlevande". Summan överfördes till JF och "försvan"!

Ulf Cahn (från 
Förenade Israelinsamlingen) kom ihåg det och kunde därefter hitta överföringsdatum till JF.

Hälsningar,
Roman


Aron till Roman
Hej Roman,
Nu har jag undersökt frågan. De 100 000 kr som hon donerade togs emot av Församlingen 2006 och tillfördes församlingens gravunderhållsfond, se nedan:
PROTOKOLL, 2006:7, fört vid FÖRESTÅNDARSAMMANTRÄDE i Judiska
Församlingen den 14 juni 2006
§ 8 MOTTAGANDE AV LEGAT
Församlingen har i testamente av Adele Fajntuch, Örebro, erhållit ett legat på 100.000 kr för
skötsel av gravar. Föreståndarna beslöt tacksamt att ta emot ovan nämnda legat och att medlen tillförs
gravunderhållsfonden.
Varken JF eller Ulf Cahn verkar emellertid ha kvar en kopia av detta testamente.
Mvh
Aron V.



Roman till Aron
Och?
Misstror Du Ulf Cahn som menar att pengarna var öronmärkta (för 1945-års gravarna)?!
Roman

Aron Verständig

17 juni 2019 16:00
till mig
Hej Roman,
Jag misstror ingen, jag berättar bara för dig var dessa pengar är. Notera att detta skedde för 13 år sedan och att dessa medel är sannolikt använda för just gravunderhåll på våra begravningsplatser. 
I och med detta är denna fråga löst för min del.

Ro

17 juni 2019 19:19



Roman till Aron

Långt ifrån löst!

R



Om en Förintelseöverlevande testamenterar sina pengar till gravunderhåll för sina medsystrar och bröder som kom till Sverige samtidigt från koncentrationsläger och dog på sjukhusen runtom i Sverige så skall pengarna så skall pengarna gå oavkortat för det ändamålet. Inte hamna i det allmäna gravunderhållet. Det kanske vore OK om Judiska Församlingen samtidigt tog hand om de gravarna pengarna var avsedda för.

Bermudatriangel i Stockholm - Judiska församlingen

















Bermudatriangeln är ett område på 2,5 kvadratkilometer format i en triangel mellan Bermuda, Puerto Rico och Miami. Man har under många år spekulerat kring vad det är som gjort att all elektronisk utrustning slagits ut på flygplan och havsfarkoster i just detta område. Man har diskuterat hurvida det finns logiska förklaringar till flygplans och fartygs försvinnande. Många säger att det är myter. Det finns många teorier och förklaringar bakom de många försvinnanden som har skett i detta område.


Friday, July 12, 2019

Dr. Hans Arnoldsson - En läkare som ställdes inför ett svårt etiskt dilemma - Att välja bland fd. Bergen-Belsen fångar.


Vilka skall få åka till Sverige. Två olika bilder av kvinnor från Bergen-Belsen lägret.

Svåra beslut på alla sätt. Vilka som skall få åka till Sverige. När? Klarar de av resan? Skall man skilja systrar och kusiner som har genomlevt Förintelsens fasor i 6 år tillsammans? Hur skall man skilja två kvinnor som blev vänner unde den mörka tiden. Vänninor vars syskon och föräldrar mördades vid ankomsten till Auschwitz och stödde varandra under dödsmarscherna. Deras vänskap var starkare en ett släktskap!

Dr. Hans Arnoldsson en läkare och chef för Swedish Transit Hospital ställdes dagligen inför ett svårt etiskt dilemma. Att välja bland fd. Bergen-Belsen fångar. Han visste att bara 10 000 som fick åka till Sverige genom UNRRAs aktion.

På bilden ovan ser man de som mådde relativt bra och de som var i mycket dåligt skick. De sistnämnda som vägda mellan 20-30 kg var många. Det stora beslutet där var kommer de klara av resan. Skall man utsätta de för en besvärlig resa i livets slutskede?

När det gäller den andra gruppen som mådde relativt bra fanns det andra frågeställningar. Tar hon inte plats för någon som verkligen behöver vård och inte konvalescens?

Vilka skall få åka till Sverige. Två olika bilder av kvinnor från Bergen-Belsen lägret. En del som mådde relativt bra och en del som inte fotograferades som transporterades liggande på bår till fartyget.

Monday, July 8, 2019

Vita båtar och Bergen-Belsen - Massmedia rapportering - Det här fotot kan ha våldsamt innehåll och har täckts över automatiskt! - VITA BUSSAR - VAR DET RÄDDNING ELLER TRANSPORTER FÖR ATT BÄTTRA RYKTET?



Bergen-Belsen - april 1945. Sådana foton täck numera automatisk i Face-book.

Det här fotot har täckts över automatiskt så att du kan välja om du vill se det.

Täck det här fotot.

Den här typen av meddelanden dyker ofta numera i den digitala massmedian.
Men den svenska rapporteringen i krigets slutskede (andra världskrigets, borde jag skrivit) så täcktes (ej rapporterades) den sanna nakna sanningen.  Både bilderna och texten tycks ha täckts av de berömda gråa lapparna och en rådande självtcensur. Det som numera uppfattas såsom politisk korrekthet.

Den politiska korrektheten i mediarapporteringen då byggde nog på den politiska situationen som uppstod efter andra världskriget. Politisk situation och världsopinion. Sveriges rykte var riktigt skamfilat. Man försökte in i det sista förklara att allt samarbete med Nazityskland berodde på "neutraliteten" och "den stora rädslan" att bli occuperat av Nazityskland.  De myter försökte man att odla intensivt. Särskilt efter Stalingrad och Kursk. Storbritanien och USA visste att det egentligen handlade om bekväma förklaringar och om att skapa myter. Sverige var inte sk intressant ur strategiskt synpunkt. De tyska trupptransporter rullade glatt genom Sverige varmt hälsade av den svenska befolkningen precis som de vore vapenbröder. Svenska båtar levererade malm till tyska vapenindustrin och Lufthansas plan flög reguljärt mellan Bromma och Berlin.

Skamen växte och man var på det klara att Sverige var i praktiken inte ett neutrallt land.
Hur skall den socialdemokratiska regeringen rädda ansiktet? Vita bussar blev svaret. Hämtningen av norska och danska medborgare från koncentrationsläger i krigets slutskede var ett genialiskt drag. Sverige skulle på det sättet förbättra relationerna till Norge.


Det är viktigt att studera de streckade röda frontlinjerna per 19 april 1945 för att bilda en egen åstikt om Vita bussarnas transporter eller "räddningsaktion".

Det var bråttom. Annars skulle norrmännen och danskarna befrias bara inom några veckor av de arméer som avancerade mot Berlin både från öster och väster. Det gällde att hinna rädda de. Egentligen transportera!

Så evakueringsaktionen Vita bussar i Andra världskrigets slutskede var mera att rädda ansiktet på svenskarna än att rädda skinnet på de fängslade danskar, norrmän som skulle ändå bli fria bara inom veckor. Merparten av de fängslade danskar, norrmän var poliser och satt i speciella läger som inte hade mycket gemensamt med de koncentrationslägren som man idag associerar med koncentrationsläger för t.ex. judar och polacker, slavarbetare. Förutom poliser fanns bland de fängslade danskar, norrmän fanns även motståndsmän. Norska judar då? De flesta av de norska judar som fängslades i slutet av 1942 transporterades med båt till Stettin och därefter med tåg direkt till Auschwitz mördades där. Bara 8 av 540 judar som transporterades med S/S Donau överlevde (1.5%). Så aktionen var allt annat än att rädda judar som man gjorde det gällande i flera år. I Wikipedia så skriver man att antalet räddade judar har dock aldrig kunnat redas ut, eftersom de transporterade fångarna inte registrerades efter trostillhörighet. Skrattretande! De danska judarna som hann inte att sätta sig i säkerhet i Sverige hade fängslats och transporterats till mönstergettot Theresienstadt vid staden Terezin i dagens Tjeckien. Det fanns inga planer att förinta de. Däremot skulle man ha de som ett byte vid en eventuell kohandel....

Vilka hade högsta prioritet av de som skulle hämtas? Helt klart svenska kvinnor och barn oftast nazistfruar och barn som bodde i Tyskland var de första som skulle hämtas i det tysta. De skandinaviska krigsfångar skulle tjäna som dimridå. Om möjlighet fanns kunde man dessutom ta med andra. De andra handlade mycket lite om de som fanns på gränsen mellan liv och död. Aktionen skulle bli en stor humanitär succé och det skulle heta att tack vare den så räddade SVERIGE livet på många fångar. Den delen, liksom den första delen med nazifruar och barn lyckades man bäst med.

Det var första veckan i april 1945 som de brittiska trupperna omringade koncentrationslägret Bergen-Belsen. Efter en veckas förhandlingar övertog britterna lägret den 15 april.
Vita bussar då? De vita bussarna fick att börja med köra åt SS. Den sista SS-transporten skedde så sent som den 13 april 1945.

Vita bussar expeditionen var uppdelad i tre busstransporttroppar (med 12 bussar var. Bussarna hade sittplats för 30 passagerare eller åtta sjukbårar. Om man dividerar antalet nazifruar med barn och bagage således de av RK uppgivna 1500 genom 30 så finner man att minst 50 busstransporter upptogs att evakuera "svensktyskar" som man kallade den gruppen för. Många nazister gifta med svenskor följde med. Det var Gestapo som eskorterade de vita bussarna hela vägen, in i Sverige. Totalt hade Vita bussar expeditionen runt 40 tyska sambandsmän - SS-officerare och Gestapomän. I Wikipedia uppger man att precis såsom för behållandet av den svenska neutraliteten att de Vita bussarna var totalt beroende av samarbete med tyskarna.

Vita bussar - RKs egen statistik. Tysk-svenskar och svenskfödda tyskar. De står under rubriken Transporterade fast de har räddats från de allierades domstolar. Bussarna hade sittplats för 30 passagerare eller åtta sjukbårar. Om man dividerar antalet nazifruar med barn och bagage således de av RK uppgivna 1500 genom 30 så finner man att minst 50 busstransporter upptogs att evakuera "svensktyskar" som man kallade den gruppen för. Många nazister gifta med svenskor följde med. Det var Gestapo som eskorterade de vita bussarna hela vägen, in i Sverige. Totalt hade Vita bussar expeditionen runt 40 tyska sambandsmän - SS-officerare och Gestapomän.
Expeditionens total transportkapacitet bestod av 1 000 personer för längre distanser. Naturligtvis då alla bussar skulle fyllas med kategorin "sittande". Om man skulle fylla bussarna med sjuka utmärglade koncentrationslägerfångarna så skulle transportkapaciteten vara 288 (36 bussar med 8 bårar). Oj!

Oj, det visste Bernadotte och det visste SHEAF. Man visste att 99.99% av fångarna i koncentrationslägren borde "stay put", alltså vänta tills de befriades av de allierade. Därför blev det bråttom med att genomföra expeditionen till varje pris. Bussarna färdades ofta i ett slags korridorer mellan de tyska och de allierades trupper. Jättefarligt!


Vita bussar. Tysk-svenskar och svenskfödda tyskar anländer till Malmö.  Bussarna hade sittplats för 30 passagerare eller åtta sjukbårar. Om man dividerar antalet nazifruar med barn och bagage, således de av RK uppgivna 1500 genom 30 så finner man att minst 50 busstransporter upptogs att evakuera "svensktyskar" som man kallade den gruppen för. Många nazister gifta med svenskor följde med. Det var Gestapo (t.ex. den långa mannen i hatt med händerna bakom ryggen) som eskorterade de vita bussarna hela vägen, in i Sverige. Totalt hade Vita bussar expeditionen runt 40 tyska sambandsmän - SS-officerare och Gestapomän.


Den längsta turen för de Vita bussarna var till mönstergettot i Theresienstadt i Tjeckien. Den 15 april blev 423 skandinaviska, huvudsakligen danska judar hämtade eller som man vill gärna säga "Räddade" av de Vita bussarna (danska) och kunde påbörja den farofyllda resan genom norra Tyskland tillbaka till Danmark. 


Den längsta turen var till mönstergettot i Theresienstadt i Tjeckien. Den 15 april blev 423 skandinaviska, huvudsakligen danska judar hämtade eller som man vill gärna säga "Räddade" av de Vita bussarna (danska) och kunde påbörja den farofyllda resan tillbaka till Danmark. Den 2 maj övertog Internationella Röda Korset förvaltningen av lägret. Samma vecka, den 9 maj nådde Röda armén Theresienstadt och övertog ansvaret för lägret och dess fångar. Enligt mig var risken att dö mycket större under räddningsresan än att stanna kvar i Theresienstadtlägret.

Så nog är det på tiden att börja diskutera om Sverige räddade eller transporterade.

När det gäller Vita båtar aktionen har man transporterat sjuka fd koncentrationslägerfångar och gett de vård. Här känner man till det totala antalet som har transporterats/räddats till Sverige. 



Dagens Nyheter har inte velat att titta "under däcket" eller ta bilder när Förintelsens offer, sjuka och utmärglade skulle tas ombord.


Under däcket. En av de få bilder tagna "under däcket" på Kronprincessan Ingrid.

På sidan 7 skriver man i Aftonbladet om den andra gruppen av fd koncentrationslägerfångar som kom till Stockholm.

Kvinnorna som bärs i land som små knyten, de som inte visades på första sidan Av DN -kategorin "under däcket". Här är bilden från Kajplats 2 i Frihamnen i Stockholm. Kvinnorna från första sidan i Dagens Nyheter har redan gått iland och sitter i solen på bänkarna på kajen medan man lastar av de riktigt sjuka och utmärglade.

Dagens Nyheter har inte velat att titta "under däcket" eller ta bilder när Förintelsens offer, sjuka och utmärglade skulle tas ombord på de Vita båtarna. DN nämner dock direkt i sin artikel från den 1 juli 1945 greve Bernadotte som hade ingenting med aktionen Vita båtar att göra.

På bilden från Lubeck ser man glada kvinnor på väg till Sverige för att få vård. De är finklädda. 


Hur såg det ut i verkligheten? Hur såg det ut under däcket. I lastrummen i de två lastfartygen var det inte som man har tänkt sig när Civilförsvaret chartrade de två nybyggda fartygen. Deras jungfruresa med fd fångar från Bergen-Belsen var svår. Svår för fd fångar som placerades djupt inne i lastrummen på de provisoriskt ditmonterade militära våningsängar. Det var mörkt och kvavt. Det värsta var det oljud som skapades av bullermaskiner som var monterade på var sin sida av fartyget.

Tyvärr, så saknas det (jag har inte hittat de ännu) bilder från lastrum på M/S Rönnskär och M/S Karrskär där förhållanderna var så annorlunda. Just de ovannämnda fartygen har råkat ut för oväder vid sina korta överfarter (2 dagar) till orter i södra Sverige.



Folke Rickardssons bild från Lubeck som visar hur den svenska badputonen tar hand om en överlevande. En bild som ogärna visas i Sverige där man ägnar sig huvudsakligen att visa geriatriska bilder på överlevande som har överlevt Förintelsen och är numera 90+.

Sunday, July 7, 2019

Söndagen den 8 juli 1945 kom S/S Kastelholm med 201 fd Bergen-Belsen fångar till Kajplats 2 i Frihamnen. Om detta vill ingen berätta.



Det var den andra turen för S/S Kastelholm mellan Lubeck och Stockholm. Igen dryggt 200 sjuka, mestadels unga kvinnor som kom till Sverige för att få vård eller som en av de brittiska läkarna uttryckte det, för att dö i ett fridfullt land.

Tyvärr, så var det precis som läkaren i Lubeck sa, många dog bara några dagar efter ankomsten. Bland dem Vera Krémer, 25 år. Hon var det första Förintelsens offer som begravdes i Stockholm. Vårdtid 5 dagar står i hennes journal från Epidemiska sjukhuset vid Roslagstull.



Vera Krémers journal från färden mellan Lubeck och Stockholm

Vera Krémers grav före- och efter renoveringen. Före - betyder att gravhäll var osynlig, ca. 10 cm under markytan där bokstäver och siffror var oläsbara.


Friday, June 28, 2019

28 juni 1945 lämnar den Vita båten S/S Kastelholm Lübeck och stävar mot Stockholm - Lägger till i Frihamnen den 1 Juli 1945 vid Kajplats 2 - Vårdkedjan från lägrets portar till de svenska sjukhusen

Det första steget var att skilja de döda från de halvdöda och begrava liken i massgravar.

Det första steget var att skilja de döda från de halvdöda och begrava liken i massgravar.

Det andra steget. Hela kassernområdet som tillhörde den tyska armén och låg strax utanför koncentrrationslägret omvandlades till ett sjukhus. Sjukhuset hade som mest 13 400 sängplatser. Detta kan jämföras med Nya Karolinska som har dryggt 600 sängplatser. Bilden tagen före andra världskriget.

Det andra steget. Hela kassernområdet som tillhörde den tyska armén och låg 1.5 km från koncentrrationslägret. Det omvandlades successivt till ett jättesjukhus. Sjukhuset hade som mest 13 400 sängplatser. Detta kan jämföras med Nya Karolinska i tockholm som har dryggt 600 sängplatser. Bilden tagen före andra världskriget.

Det andra steget. Hela kassernområdet som tillhörde den tyska armén och låg strax utanför koncentrrationslägret omvandlades till ett sjukhus. Sjukhuset hade som mest 13 400 sängplatser. På bilden tyska sköterskor tvättar de nyss intagna fångar som har transporterats från det närbälägna koncentrationslägret. Foto av sgt. Hewitt, No 5 Army Film & Photographic Unit.


Det tredje steget. Brittisk personal vid tåget som förde patienterna från Bergen-Belsen till Lubeck. Det står 29 BGH Belsen på vagnen. BGH kommer trolingen från Brigadier Hugh Glyn Hughes som var medical officeri den brittiska 11th Armoured Division. Det sista sjukhuset som var kvar inom området då det blev ett DP-läger kallades av de judiska fd fångarna för Glyn Hughes Hospital.


Det fjärde steget. Swedish Transit Hospital vid kassernområde vid Schwartauer Allée. Då i utkanten av Lubeck. Nu finns nästan hela det forna området med alla byggnader kvar.  Bakom gymnastikhallen (byggnaden på tvärren) som var inskrivningscenter för de som kom med tåg från Bergen-Belsen finns idag en  Astrid Lindgren förskola  - Schwartauer Landstraße 9-11, 23554 Lübeck, Tyskland.

Det femte steget. Överfarten med Vita båtar mellan Lubeck och Sverige. Här bilden från den transporten med  S/S Kastelholm som kom till Frihamnen den 15 juli 1945. 


Det femte steget. Överfarten med Vita båtar mellan Lubeck och Sverige. Här är Grete Lories Journal från S/S Kastelholm, hytt nr. 37, feberkurva mellan den 5-8 juli 1945

Det sjätte steget. Patienter som kom med lassaerttfartyget Kastellholm till Frihamnen och som var mycket dåliga fick åka direkt i ambulans till Epidemisjukhuset vid Roslagstull. De skrevs in kontinuerligt. Här är Patientjournalen 1945 öppen vid datument 8 juli 1945. Således S/S Kastelholm andra resan. Patienterna inskrivna ovan kom med den första båten den 1 juli 1945 och transporterades ursprungligen till beredskappsjukhuset i Sigtuna. När deras hälsa där försämrades kördes de till och i många fall tillbaka till Epidemisjukhuset.




Det sjätte steget. Patienter som kom med lassaerttfartyget Kastellholm till Frihamnen och som var mycket dåliga fick åka direkt i ambulans till Epidemisjukhuset vid Roslagstull. De skrevs in kontinuerligt. Kallades för Krigsfångar. Här är Patientkortet av Eva Furst som kom med S/S Kastelholm den 1 juli 1945. Således S/S Kastelholm första resa. Hon tillhör den grupp av patientersom transporterades direkt från Frihamnen till Epidemiska. Den 24 oktober skrevs hon ut och kördes till beredskappsjukhuset i Sigtuna. När deras hälsa där försämrades där igen så kördes de tillbaka till Epidemisjukhuset. Eva Furst dog den 18 januari 1946, 19 år gammal-


Det sjunde steget. Patienten som kom till Epidemisjukhuset från Vita båten som la till Stockholm tidigt på morgonen den 8 juni 1945 dog den 13 juni.
Det sjunde steget. Tre systrar kom till Stockholm med Vita båten S/S Kastelholm. En av systrarna dog på Epidemisjukhuset . De två andra systrar som var i bättre skick och som placerades på Beredskapssjukhuset i Sigtuna. Först efter flera veckor kunde de besöka systerns grav vid Norra begravningsplatsen i Stockholm.

På kvällen, den 15 juli 1945 när de brittiska trupperna slutligen övertog Bergen-Belsen lägret så var situationen värre än den de har kunnat föreställa sig. Lägrets område var en härd av epidemiska sjukdomar av alla sorter. Bl.a. därför så "övertogs" lägret. Både tyskar och britter var rädda för smittspridningen. Tyskar till den lokala befolkningen och britter till de brittiska trupper som utkämpade de sista striderna runt de omringade städerna. Det tog flera dagar och först på natten till den 12 april 1945 underteckande den lokale tyske militärbefälhavaren och den brittiske stabschefen, brigadgeneral Taylor-Balfour, ett vapenstillestånd. Ett område på hela 48 kvadratkilometer runt Bergen-Belsen förklarades för en neutral zon.

Under tiden förhandlingarna pågick, så började SS-männen att reparera lägret och försöka begrava kropparna i massgravar. Under fyra dagar, mellan den 11 och den 14 april användes alla lägerfångar som fortfarande kunde arbeta till att hjälpa till att begrava liken. Från kl. 6 på morgonen tills mörkret föll begravde man liken. Trots det fanns mer än 10 000 ruttnande lik kvar när den britiska armén den övertog lägret. I de första tre fordon som åkte från det tyska kassernen där det formella övertagandet skedde var en ung judisk officer som senare blev Israels president. Bland de tre första fordonen fanns en trupp med jättehögtalara för att förmedla på olika språk vad som skulle hända härnäst. Att fångeskapet var slut var det klart för alla fångarna de artilleristrider pågick ett längre tid i området.

Varför fanns det så många fångar i lägret? Vid krigslutet omvandlades Bergen-Belsen läger till en typ evakueringsläger dit fångarna från de läger som låg i öst såsom t.ex. Auschwitz förflyttades västerut p.g.a. offensiven på östfronten. Det skedde genom Dödsmarscher eller med godståg från lägren Auschwitz och Gross-Rosen. Följden av det blev en enorm överbeläggning och ytterligare försämring av förhållandena i Bergen-Belsen. I juni 1944 var det omkring 7 300 fångar i lägret, i april 1945 hade antalet stigit till 60 000.

Så första steget i vårdkedjan var att dela och skilja de döda från de halvdöda och begrava de döda i massgravar. Man gav den första hjälpem samt mat. Brittiska trupper började systematisk bränna allt i det gamla lägret, baracker, inventarier och fångarnas kläder.
Först den 17 april 1945 kom brittiska sjukvårdsenheter till lägret. De etablerade ett sjukhusområde i ett av den tyska arméns träningsläger i närheten. Det första akutsjukhuset i området var i Panzertruppenschule. Samtidigt så pågick anpassning att de andra byggnaderna i området som låg 2 km från koncentrationslägret till ett jättesjukhus med 12 000 bäddar. Senare med totalt 13 400 bäddar(vårdplatser. Detta kan man jämföra med Nya Karolinska som har totalt 550 vårdplatser, varav 84 intensivvårds- och intermediärvårdplatser. Av de 29 000 forna fångar som flyttades till det nya sjukhusområdet dog nästan hälften, 14 000. I juni 1945, två månander efter lägrets befrielse så behövde 11 000 forna fångar ett intensiv vård.

Den 18 april 1945 påbörjades begravandet av de döda. SS-personalen, som nu var britternas fångar, beordrades att begrava de döda.

Det andra steget i vårdkedjan. En vecka efter det brittiska övertagandet av lägret, den 21 april 1945, inleddes evakueringen av de fångar som hade överlevt. Först avlusades fångarna och därefter flyttades till barrackerna i tyska armén träningslägrets byggnader. Man tog hjälp av Röda korset. Epidemin var fortfarande inte under kontroll, och mellan 400 ioch 500 fångar dog varje dag. Först 2 veckor efter lägrets övertagande, den 28 april var arbetet med att begrava kropparna i massgravar avslutat. Trots Röda korsets och den brittiska arméns läkarinsatser fortsatte fångar att dö. 9000 dog under de första två veckorna efter att britterna hade kommit dit, och ytterligare 4000 dog i maj. De anonyma kropparna begravdes i anonyma massgravar.
Dryggt en månad efter befrielsen, den 19 maj 1945 så hade alla de tidigare fångarna evakuerats till armébarrackerna i närheten. Den 21 maj brändes den sista byggnaden i Bergen-Belsen ner till grunden. Bergen-Belsen och dess fasor hade utplånats från jordens yta. Idag är det forna lägret en park med ljung som täcker massgravarna.

Det tredje steget var transporterna från Bergen-Belsen. De tidigare helt anonyma fångarna vars identifiering var bara det fångnummer de har tilldelats fick under vistelsen i den temporera sjukhuset sina första handlingar. Dels så fick de en brittisk Field Medical Card och en D.P. kort (DP - Displaced person) som utfärdades i Bergen-Belsen. Just de korten följde med de därefter, bl.a. till Sverige. Transporter mellan Bergen-Belsen och Lübeck skedde med tåg med tågvagnar anpassade för transporter av liggande patienter. De transporter gick helt och hållet i brittika arméns regi.

Det fjärde steget. Det fjärde steget var Swedish Transit Hospital i Lübeck. Egentligen i ett gammalt kassernområde vid Schwartauer Allée i utkanten av staden. Man borde kanske istället för Swedish Transit Hospital använda Dr. Arnoldsons Sjukhus. Hans Arnoldson var den som var chefsläkare för de Vita bussarna. Han och några andra stannade kvar i Tyskland efter att den så glorifierade aktionen med Vita bussar var avslutad. Den 2 maj, efter korta strider övertar brittiska trupper Lubeck. Samma dag träffar Arnoldsson komendanten för de brittiska trupperna och informerar honom om den svenska aktionen med Vita bussar samt att han vill gärna fortsätta verksamheten, bl.a. den avbrutna aktionen med kvinnorna från Ravensbrucklägret. Så startar Swedish Transit Hospital och den lokala historien om Vita båtarna. De första lokalerna för verksamheten var de två skolor därsvensktyskar bodde i innan de mha Vita bussar flydde till Sverige (1 500 eller mer). Verksamheten avbryts och övertas av engelsmännnen. Svenskarna reser till Sverige men återvänder snabbt. Nu skall de fortsätta i UNRRAs regi med samma typ av arbete. Ta emotfd koncentrationslägerfångar, ge de vård och förberedda de inför resan till Sverige. 19 juni reser ett nytt detachment. Ett uppdrag från UNRRA som genom svenska Civilförsvarsstyrelsen tillfaller det svenska Röda korset. Det nya uppdraget skulle vara att avlusa alla som skall transporteras till Sverige. Därför fanns med i gruppen två badplutoner med allt som behövdes för uppdraget.

Det femte steget var överfarten från Swedish Transit Hospital och Lübeck till Sverige. Fem Vita båtar deltog i UNRRAs aktion.
S/S Kastelholm gjorde tre resor mellan Lübeck och Stockholm. Första resan påbörjades den 28 juni och fartyget anlöpte Frihamnen 1 juli. Den andra resan startade den 11 juli och fartyget kom till Stockholm söndagen den 15 juli. Att resan ha var så lång berodde dels att fartygen från Lübeck måste eskorteras första sträckan p.g.a. minor i vattnet. Fartygen la också till i Karlskrona eller Trelleborg innan de kom till Stockholm.

Det sjätte steget. Det sjätte steget omfattar egentligen all vård i Sverige. I Stockholm har man efter den första överfartaen transporterat 1l patienter direkt från kajen i Frihamnen till Epidemisjukhuset vid Roslagstull. Flera av de dog där. Merparten av patienter som ankom den 1 juli 1945, kördes dock till Beredskapssjukhuset i Sigtuna. Ibland patienter som kördes först till Sigtuna, när man fastställde diagnosen där så kördes patienten till Epidemisjukhuset i Stockholm som hade så mycket bättre resurser än beredskapsjukhuset i Sigtuna.

Det sjunde steget.  Det sista steget. Ett flartal patienter dör under resan till Sverige. I Stockholm dör flera bara efter några dagar på sjukhuset. Deras allmäna tillstånd var så dåligt att i läkarjournalens rubrik Diagnos, står det ofta ej fastställd. Många patienter dör efter bara några dagar på sjukhuset. I deras utskrivningsrapport står det anteckning av typ, Vårdtid 5 dagar. Tunna utmärglade kroppar begravs inom 2-3 dagar efter dödsfallet. I Stockholm blev det kistbegravning och i en del andra städer kremering.