Vita Båtar - Förintelsen och Norrköping - "Judiska flyktinggravar" - Prognos "pessima brevia" eller allvarlig och kort.

Om detta må ni berätta ... och Om detta fick Ni inte berättat - 43 Förintelsens offer ligger begravda i Norrköping. Den gemensamma nämnaren för gravarna är dödsdatum och en enkel gravhäll. Det handlar om 43 personer som kom med Vita båtar huvudsakligen från koncentrationslägret Bergen-Belsen och dog strax därefter på beredskapssjukhuset i Norrköping. Alla de begravdes i Norrköping. De båda gravhällar på bilden ovan är ofullständiga eller/och rent felaktiga. Sava Kristik (graven till höger) var från Jugoslavien. Hon hette inte Sava men Sara och så Kristić, inte Kristik. Sara var född 22 december 1906 i Belgrad (Serbien) och kom till Sverige den 1 juli 1945. Dödsdatum är korrekt, den 13 juli 1945 klockan 21.30.  Bilden till vänster: När exakt Emma Kohn var född och var vet vi inte heller. Det står bara 35 (39) år i hennes journaler. Hon kom till Norrköping den 8 juli dog efter fyra dagar den 11 juli 1945. Hon var från Tjeckoslovakien.

Sava Kristik från Jugoslavien enligt gravstenen. Hon heter inte Sava men Sara och Kristić och inte Kristik och är född 22 december 1906 i Belgrad. Hon kom till Sverige söndagen den 1 juli 1945. Dödsdatum är den enda som är korrekt på hennes gravsten, den 13 juli 1945 klockan 21.30. 

När exakt Emma Kohn var född och var vet vi inte heller. Det står bara 35 år i hennes Field Medical Card medan det står 39 i hennes sjukjournaler. Hon kom till Norrköping den 8 juli med Vita båten, HMS Prins Carl och dog efter fyra dagar den 11 juli 1945. Hon var från Tjeckoslovakien.

När exakt Emma Kohn var född och var vet vi inte heller. Det står bara 35 år i hennes Field Medical Card medan det står 39 i hennes sjukjournaler. Hon kom till Norrköping den 8 juli dog efter fyra dagar den 11 juli 1945. Hon var från Tjeckoslovakien.

De första patienterna till sjukhuset i Norrköping.
Den 6 maj 1945, tidigt på söndagsmorgonen, rullade ett tåg från Malmö långsamt in på Norrköpings central med den första gruppen befriade lägerfångar. Ur tåget stapplade utmattade, utmärglade, sjuka män och kvinnor. Den gruppen av överlevande var utvalda för att de skulle klara av resan till Sverige där delsträckor avklarades med de Vita bussarna. Trots det var de svenska läkarna chockade av åsynen av dessa människospillror. Ambulanser skulle köras ända fram till perrongen så att de anlända kunde bli direkt körda till något av de beredskapssjukhus som i all hast fått organiseras i två skolor i Norrköping.

Vita båten, lassarettfartyget Prins Carl kom från Lübeck till Norrköpings hamn 3 gånger. De svårast sjuka patienter lämnades dagen innan i Kalmar och därefter fortsatte fartyget till Norrköping. Prins Carl hade i genomsnitt 150-200 patienter vid varje överfart. De första patienterna/överlevande togs ombord 27 och 28 juni 1945 och anlände till Norrköping på morgonen den 1 juni 1945. De två följande transporter kom till Norrköping den 8 och 15 juni.

Nästa transporter till Norrköping har genomförts med de Vita båtarna, således inom UNRRA-aktionen. Lassarettfartyget Prins Carl gjorde tre resor mellan Lübeck och Norrköpings. De svårast sjuka patienter lämnades i Kalmar och därefter fortsatte fartyget till Norrköping. Prins Carl hade i genomsnitt 180-200 patienter. De första patienterna/överlevande togs ombord i Lübeck den 27 och 28 juni 1945 och anlände till Norrköping på morgonen den 1 juli 1945. De två följande transporter kom till Norrköping den 8 och 15 juli.

De som kom med fartyg till Norrköping var i mycket sämre skick än de som kom innan med Vita bussar och därefter med tåg från Malmö. Flera vuxna kvinnor vägde bara 30 kg eller mindre. De som vägde mer så hade de oftast en kraftig ödem. Många hade lungtuberkulos och tyfus. Nästan alla, trots upprepade desinfektioner, led av ohyra. 

Gross Blanka dog den 2 juli 1945 i Norrköping. Vårdtid 1 dag. Hennes syster Dora....

Trots att de som kom skulle vara de som skulle vara i relativt bra tillstånd så flertalet av de dog under de första veckorna i Sverige. Många fick redan vid första läkarundersökningen en Diagnos och Prognos på latin pessima brevia eller allvarlig och kort. 

De som hjälpligt tillfrisknat fördes vidare till olika läger i landet för vård, bl.a. till Doverstorp som tog emot mellan 1 500 och 2 000 kvinnor, varav en tredjedel (minst) judinnor. Många av de som dog på beredskapssjukhuset var ofta i tonåren.

Jag vet att "Om detta fick Ni inte berättat" - att 43 judiska Förintelsens offer finns begravda i Norrköping.  13 stycken gravar finns på Norra Kyrkogården och 30 st på Matteuskyrkogården. Skillnaden sägs vara om de kom med Vita bussar (Mattus kyrkogård) eller med de Vita Båtarna (Norra kyrkogården). Den gemensamma nämnaren för gravarna är dödsdatum egentligen dödsåret 1945 och en enkel gravhäll (30 x 40 cm) i gråsvart granit. 

De andra gemensamma nämnare är Davidstjärnan. I stjärnan står פנ vilket betyder ”här vilar” och längst ner, sista raden på gravhällen står תנצב״ה som är en förkortning av en mening som betyder ungefär ”må hans/hennes själ upptas i det heliga livets förbund”.

Det handlar sammanlagt om 43 personer som kom med Vita båtar och Vita bussar från koncentrationslägren under sommaren 1945 och dog strax därefter på beredskapssjukhuset i Norrköping. Alla de begravdes i Norrköping. De båda gravhällar på bilden högst upp är ofullständiga eller/och rent felaktiga. Sava Kristik (den högra graven på bild) från Jugoslavien (eg. Serbien) heter inte Sava men Sara och Kristić (inte Kristik). Sara var född 22 december 1906 i Belgrad och kom till Sverige med den första turen av tre av lassarettfartyget Prins Carl, den 1 juli 1945. Dödsdatum för Sara är korrekt, den 13 juli 1945 klockan 21.30. När exakt Emma Kohn var född (den vänstra bilden högst upp) och var vet vi inte heller. Det står bara 35 år i hennes medicinska journaler. Hon kom till Norrköping den 8 juli dog efter fyra dagar den 11 juli 1945. Hon var från Tjeckoslovakien. Hon var klart talför när hon anlände till Norrköping och berättade vilka koncentrationsläger och dödsmarscher hon har varit med om. Det började i december 1941i Theresienstadt, några mil utanför Prag. Theresienstadt var ett getto/koncentrationsläger och slutade i april 1945 i Bergen-Belsen.

Feberkurvor, ankomst- och dödsdatum. Sara Kristić (inte Kristik). Sara var född 22 december 1906 i Belgrad och kom till Sverige med den första turen av tre av lassarettfartyget Prins Carl, den 1 juli 1945. Dödsdatum för Sara är korrekt, den 13 juli 1945 klockan 21.30. När exakt Emma Kohn var född (den högra bilden) och var vet vi inte heller. Det står bara 35 år i hennes medicinska journaler. Hon kom till Norrköping den 8 juli dog efter fyra dagar den 11 juli 1945. Hon var från Tjeckoslovakien. Hon var klart talför när hon anlände till Norrköping och berättade vilka koncentrationsläger och dödsmarscher hon har varit med om.

Gravhällar. Det var troligen arkitekt Albert Flink som slutdesignade och framställde gravstenar/plattor till gravar för de judiska överlevande som kom till Sverige under 1945 och dog strax därefter. Enligt dåvarande föreskrifter, om flyktingen avlidit på ett sjukhus och saknade anhöriga, skulle begravningen, om inte särskilda skäl förelåg, ske på kyrkogården i den församling där sjukhuset var beläget. Kostnaderna för begravningen skulle i den mån det var möjligt bekostas av flyktingens kvarlåtenskap i Sverige eller av anförvanter. Om annan person betalade för begravningen skulle denne ersättas av civilförsvarschefen på begravningsorten. Begravningskostnaderna fick inte - utan särskilt medgivande från civilförsvarsstyrelsen - överstiga 200 kronor. Allt enligt ett cirkulär från Kungl. Medicinalstyrelsen med föreskrifter över hur samtliga lasarett och sjukstugor i landet skulle rapportera dödsfall och ordna begravningar vid dödsfall bland intagna flyktingar och evakuerade utlänningar.  En avliden flykting skulle begravas på kyrkogården i den församling där flyktingen under sin vistelse i Sverige varit boende. Det skulle i görligaste mån tas hänsyn till vad som var känt om den avlidnas religiösa uppfattning. Därför finns det judiska gravar med Davidstjärna. bl.a. vid kyrkogården i Lärbro på Gotland. 

Alla gravvårdar för de judiska Förintelseoffren innehöll för- och efternamn samt landet där den överlevande föddes. Under det stod födelse- och dödsdatum. Längst ner stod ett hebreiskt ord som står för Här villar.

Hur många 1945 överlevandes gravar finns totalt i Norrköping vet jag inte exakt. Mosaiska församlingen i Norrköping skrev att de ombesörjde begravning av 43 personer som befriats ur nazisternas koncentrationsläger. 31 sådana gravar lär finnas på Mosaiska begravningsplatsen och 12 på Norra kyrkogården. Uppgifterna om det antalet flyktinggravar är dock inte säkra. Det är också möjligt att någon/några har begravts på den kristna delen av begravningsplatsen då de antogs vara t.ex. polskor, läs katoliker. Det måste kontrolleras.

I Kalmar som var första hamnen från Lübeck räknat där man avlämnade de allra svårast sjuka på väg mot Norrköping så finns det 23 gravar där på den Södra kyrkogården. Kalmar pastoratet tar hand om gravarna. Detta svenska Förintelsens minne finns på Pastoratets hemsida med bilden av de samlade gravstenar och en noggran förteckning i form av en Pdf fil över de gravsatta.
Tryck på länken: Kalmar. Föreningen Förintelsens Minne har kontakt med Svenska Kyrkan i Kalmar och tackar att gravarna och gravhällarna inte har glömts såsom man gjorde i Stockholm på Norra judiska begravningsplatsen där gravhällarna sjönk under markytan och är helt oläsbara. Föreningen Förintelsens Minne planerar att ändra på det!

I flera av läkarna nedskrivna kortfattade öden så förekommer ortnamn Kristianstadt eller Christianstadt. Kristianstadt var ett arbetsläger, administrativt ett underläger till Gross-Rosen koncentrationsläger (numera heter platsen Rogoźnica och ligger i Polen).

Många av kvinnorna som kom till Kalmar, Norrköping och Örebro beredskapsjukhusen hade varit i Kristianstadt innan de kom till Bergen-Belsen. Kristianstadt var ett stort lägerkomplex utanför den tyska staden Christianstadt (idag Krystkowice i Polen) och kvinnorna arbetade mestadels i en av Nazistysklands största ammunitionsfabriker, Dynamit AG Nobel.

I flera av läkarna nedskrivna kortfattade öden, bl.a. Emma Kohns, så förekommer ortnamn Kristianstadt eller Christianstadt. Kristianstadt var ett arbetsläger, administrativt ett underläger till Gross-Rosen koncentrationsläger. Kristianstadt var ett stort lägerkomplex utanför den tyska staden Christianstadt (idag Krystkowice i Polen) och kvinnorna arbetade mestadels i en av Nazistysklands största ammunitionsfabriker, Dynamit AG Nobel.

De första som kom från lägren var 42 kvinnor, främst polska judinnor, som lades in för vård på Matteusskolan. Skolsalarna hade förvandlats till vårdavdelningar med plats för 150 patienter.  S:t Olofsskolan (på bilden) fick i början av juli ta emot 109 kvinnor som hade överlevt Bergen-Belsen fick de ansvariga i Norrköping något av en chock. Förutom det psykiska traumat från krigets fasor led många av tuberkulos, tyfus, dysenteri och fläcktyfus. 43 stycken av de som kom under sommaren 1945 och dog strax därefter är begravda i Norrköping.

I södra delen av Norrköpings kyrkogård finns ett antal gravar av Förintelsens överlevande som kom i juli 1945. De flesta begravda inom Kv 2 dog inom 6 månader. Flera gravar har bara dödsdatum. I de flesta fall finns både födelse- och dödsdatum.

Förintelsen och Kalmar - Den yngsta har inte fyllt 15 år och den äldsta var 34 år gammal - De få av Förintelsens offer som är namngivna och har en gravplats

När den andra båten i rad kom till Kalmar i början av juli var fotografen Valter Olsson och tidningarna på plats och dokumenterade. Östra Smålands huvudrubrik den 9 juli var ”Belsen-sadistens offer levande lik”. På bilden H.M.S Prins Carl (styrbord) och de som var i bästa hälsåtillstånd och kunde själva gå av fartyget. De som klarade sig bäst kunde själva gå iland - foto.

Sommaren 1945 kom 298 före detta koncentrationslägerfångar mestadels från Bergen-Belsen) till Kalmar. De anlände med lasarettsfartyg H.M.S. Prins Carl som var i UNRRAs och Röda korsets tjänst. Fartyget la till fyra gånger i Kalmar och därefter fortsatte till Norrköping. De fd koncentrationslägerfångar, huvudsakligen från Bergen-Belsen, inkvarterades på beredskapssjukhuset som hade inrymts i det gamla lasarettet.
Några avled ombord på lasarettfartyget Prins Carl under resan från Lübeck, ett 20-tal dog efter en kort tid i Kalmar.

Lasarettfartyget HMS Prins Carl la till i Kalmar fyra gånger, den 30 juni, 7 juli, 14 juli och den 19 juli 1945.

Omlastning från tåget till lasarettfartyg i Lübeck. Sommaren 1945 kom 298 före detta koncentrationslägerfångar mestadels från Bergen-Belsen) till Kalmar. De anlände med lasarettsfartyg H.M.S. Prins Carl.

När den andra båten i rad kom till Kalmar i början av juli var fotografen Valter Olsson och tidningarna på plats och dokumenterade. Östra Smålands huvudrubrik den 9 juli var
”Belsen-sadistens offer levande lik”,
Vidare skrev tidningen:

En ny kontingent sjuka från koncentrationslägret i Belsen anlände på lördagen till Kalmar. Inalles sextio var med på Prins Carl och transporterades till Gamla lasarettet där de inlades. Hälsotillståndet hos de nykomna var betydligt sämre än hos dem som kommo förra gången och för flera av fångarna var läget minst sagt allvarligt. En del var svårt märkta psykiskt, men så hade de också haft möjlighet att på nära håll följa Belsensadisten dr Kleins experiment med bensin som han sprutade in i fångarnas blodådror för att se hur det gick.


Holocaust Namnmonument i Stockholm som jag har designat i början av 1990-talet. Där finns även namn på de som dog under resan från Lubeck eller på sjukhuset i Kalmar. Före detta koncentrationslägerfångar mestadels från Bergen-Belsen) anlände till Kalmar med lasarettsfartyget H.M.S. Prins Carl. Några avled ombord på H.M.S. Prins Carl under resan från Lubeck. På Namnmonumentet finns information om Weisz Szilvia som dog på Lasarettsfartyget Prins Carl. Det står "Hospital Prins C" på Namnmonumentet. 20-tal judiska fd koncentrationslägerfångarna dog efter en kort tid i Kalmar, deras liv gick inte att rädda tron att de flesta var så unga

Szilvia Weiss - underskrift på inresekortet som fylldes troligen före fartygets avgång i Lubeck. 

Stämpeln Inresan Trelleborg fanns troligen ombord. Fartyget gjorde inga stopp efter att den har lämnat Tyskland.

Enligt INRESEUPPGIFT dog Szilvia Weiss lördagen den 30 juni 1945 klockan 01.30 ombord på lassarettfartyget Prins Carl. Fartyget som anlände till Kalmar på morgonen, klockan 08.10 den 30 juni 1945. Enligt däcksloggboken: 09.05 stoftet efter avlidna Szilvia Weiss ilandford.


Szilvia Weiss dog ombord på lasarettfartyget Prins Carls som anlände till Kalmar på morgonen, klockan 08.10 den 30 juni 1945. Enligt däcksloggboken:  09.05 stoftet efter avlidna Szilvia Weiss ilandford.

Följande har jag hittat i beskrivningen av Valter Olssons fotografier.

Till Kalmar kom fartyget Prins Carl sommaren 1945 tre gånger med fångar från ett brittiskt mellanläger i Lübeck. De f d fångarna, de flesta polska judar, inhystes på Söderportskolan. De som bedömdes ha tyfus eller TBC inkvarterades på Epidemisjukhuset på Lindö. Då det var de allra svårast sjuka som kom till Kalmar - en kvinna vägde vid ankomsten, två månader efter krigsslutet, endast 28 kg - avled flera. Två var döda vid ankomsten till Kalmar, ytterliggare ett femtontal avled under vistelsen här. Dessa ligger begravda i en gemensam grav på mosaiska begravningsplatsen i Kalmar.

Det handlar således om en gemensam grav. Gravstenar ankom till Kalmar troligen senare och var gjorda såsom enskilda gravvårdar. Bilden från Kalmar Pastoratets hemsida.

Kalmar pastorat sköter numera den mosaiska, eller judiska, begravningsplatsen vid Södra kyrkogården. Tack!

DP-2 kort av BERGER Blanka född i Tjeckoslovakien 24 augusti 1930. Hon dog 13 augusti 1945 i Kalmar bara 11 dagar innan hon skulle fylla 15 år. Av kortet framgår att HMS Prins Carl lämnade Lübeck den 28 juni 1945. Innan hon befriades i Beregen-Belsen var hon fånge i bl.a. Auschwitz.

På den judiska begravningsplatsen finns en minnessten och gravar för 24 unga människor .

Förteckning gravsatta i kvarter 02B på mosaiska begravningsplatsen i Kalmar.
De avled till följd av Förintelsen - Förintelsensoffer.
Alfabetisk ordning, sorterat på efternamn. 

Namn                            Födelseland          Född    Dödsdatum


ANNA BAN                                             Ungern                        14-04-1924    04-08-1945

BLANKA BERGER                                 Tjeckoslovakien        24-08-1930    13-08-1945 

LEA BODEN                                             Polen                         05-11-1916    14-06-1946 

ILONA DELIKAT                                     Ungern                      17-06-1911    05-08-1945

SARA EISENSTEIN                                 Polen                         20-03-1918    17-07-1945

EFRAIM FREIDMAN                              Polen                         22-08-1923    14-08-1945

JAKOB GRÜNBERGER                          Ungern                      08-04-1917    29-07-1945

ARANKA ICZKOVICIOVA                  Tjeckoslovakien          25-06-1925     01-09-1945 

JOLAN JAKOBWIDGH                         Ungern                       25-06-1923     03-09-1945

BERNHARD JOKOBOWICS                Tjeckoslovakien         10-05-1929     03-09-1945

LEJZER KIRSCHENBAUM                     Polen                           17-11-1922    09-12-1945 

MAGDA LEDERER                                 Ungern                         01-09-1926     22-09-1945 

LENKE MARKOWITZ                            Ungern                         28-10-1914    22-08-1945 

GABRIELLA MARKUS                           Rumänien                    06-10-1918    07-07-1945 

SAMUEL MILGROM                              Rumänien                     15-03-1926   19-08-1945 

REGINA OFGANG                                 Polen                             01-01-1924   10-11-1945

ISIDOR SALOMON                             Tjeckoslovakien            17-11-1925     09-09-1945

SEREN SOFFOR                              Rumänien                           03-06-1923    18-08-1945

LIVIA SPITZ                                   Tjeckoslovakien                  11-08-1928    2 0-08-1945 

SYLVIA STERN                               Polen                                 07-07-1923     07-07-1945

ADOLF STREI                                    Ungern                          15-07-1919     13-08-1945

NELA WAJNBERGIER                   Polen                                01-05-1922      23-12-1945 

WILMOSZ WEISS                              Ungern                           07-11-1912     25-11-1945

SZILVIA WEISZ                                 Ungern 08-10-1907  30-06-1945 dog på HMS Prins Carls

Stort tack till Kalmar pastoratet för allt nedlagt arbete!

BEGRAVNINGSVERKSAMHETEN Kontakt: Kalmar pastorat, Anke Decker, Södra Vallgatan 25, 39231 Kalmar 0046-480-421410 anke.decker@svenskakyrkan.se https://www.svenskakyrkan.se/kalmar/kyrkogarden/gravsatta-som-fatt-en-sten-inom-minnesmarket-over-forintelsens-offer

Det fanns en Mosaisk kyrkogård och en judisk kyrkvakt... vid Kronoberg och Aronsberg

Insprängda mellan moderna bostadskvarter på Kungsholmen i Stockholm ligga tvenne små övergiva fridlysta områden – de äldsta stockholmarmska judarnas begravningsplatser, Aronsberg och Kronoberg. De anlades en gång långt utanför stadens larm, i en trakt av obebyggda berg och ängar, dit de första judarna beledsagade sina döda till den eviga stillheten. Staden har växt, och nu har den trängt sig fram runt alla sidor om gravarnas hem. 

Samma motiv på fotografiet (ovan) som på den nedre, konstnätnärliga tolkningen. I bakgrunden ser man Kronobergsgatan och St:Göransgatan västerut. På bildens vänstra sida ses huset som troligen tjänstgjorde som bostad för vakten (kyrkvakten) och för Chevra - begravningssällskapet.

Den näst siste som begravdes (nr. 208 - tredje raden uppifrån) vid Kronobergs gravplats var  Israel Meyer. På gravstenen anger texten att han var kyrkvakt. Vidare vet jag från boken att han tjänstgjorde som kyrkobetjänt och klockare samt att han föddes 1747 och dog 1806. Andra begravda där har alla möjliga yrken från en strumpgrosshandlare till en liktornoperatör.

Insprängda mellan moderna bostadskvarter på Kungsholmen i Stockholm ligga tvenne små övergiva fridlysta områden – de äldsta stockholmarmska judarnas begravningsplatser, Aronsberg och Kronoberg. De anlades en gång långt utanför stadens larm, i en trakt av obebyggda berg och ängar, dit de första judarna beledsagade sina döda till den eviga stillheten. Staden har växt, och nu har den trängt sig fram runt alla sidor om gravarnas hem. Men dessa ligga där, oberörda och tysta, och skola, som oförgängliga minnesgårdar, fortleva sitt döda liv till de yttersta dagarna; ty en judisk ”Friedhof” får aldrig röras eller flyttas.

Så poetiskt beskriver Ragnar Josephson, konsthistoriker och bl.a. chef för Dramaten, de båda judiska begravningsplatserna.  Han använder  benämning judisk friedhof som på tyska betyder begravningsplats. Det finns inget ord som motsvarar kyrkogård på tyska. 
Annars så användes kyrkogård, kyrkvakt m.fl. av Mosaiska församlingen rätt så ofta. Det finns t.ex. Mosaiska församlingens i Stockholm kyrkbok upprättad 1855.
Ragnar Josephson berättar om hur de judiska begravningsplatser grundades och hur de är utformade. Den största delen av boken består av bilder på gravstenar med en avskrivning av gravtexten både på svenska och hebreiska. Boken Gamla Judiska gravplatser utgiven år 1927 är på 162 sidor avslutas med ett personregister och två kartor över gravstenarnas placering. 

Gravplats Kronoberg - de första begravda där.

Judisk begravningsplats Kronoberg. Bilden tagen troligen under 1920-talet. 
Längst till vänster syns huset Parkgatan nr. 20

De sista begravda vid Gravplatsen Kronoberg

I folkmun i alla fall i fotografens mun så hette Kronoberg - Judekyrkogård.

Begravningsplatsen Aronsberg. År 1776 ansökte Aaron Isaac, grundaren av Mosaiska församlingen i Stockholm, om att få anlägga en begravningsplats för stadens judar. Staden beslöt den 10 juli 1776 att avsätta ett område om cirka 1300 kvadratmeter vid den nuvarande Alströmergatan. Platsen fick sitt namn efter Aaron Isaac, som dog 1816 och själv ligger begraven där.

Den första begravningen ägde rum år 1782. Begravningsplatsen användes till 1888 och har 300 gravplatser, men alla gravstenar är inte bevarade. Moderna hyreshus omger nu gravplatsen på tre sidor. Mosaiska församlingen ägde även mark i kvarteret Färjan norr om Alströmergatan som förvärvades på 1920-talet av HSB. Här byggdes 1928–1929 Skandinaviens största bostadshus efter ritningar av Sven Wallander.

Begravningsplatsen Aronsberg. År 1776 ansökte Aaron Isaac, grundaren av Mosaiska församlingen i Stockholm, om att få anlägga en begravningsplats för stadens judar. Staden beslöt den 10 juli 1776 att avsätta ett område om cirka 1300 kvadratmeter vid den nuvarande Alströmergatan.

Begravningsplatsen Aronsberg. År 1776 ansökte Aaron Isaac, grundaren av Mosaiska församlingen i Stockholm, om att få anlägga en begravningsplats för stadens judar. Staden beslöt den 10 juli 1776 att avsätta ett område om cirka 1300 kvadratmeter vid den nuvarande Alströmergatan.