 |
| Södra judiska begravningsplatsen. Överst på inskriptionen (epitafium) på en judisk gravsten brukar återfinnas två hebreiska bokstäver, פּ״נ eller פּ״ט och ofta en Davidstjärna eller Menorah. Tyvärr, många gravstenar ser ut på det sättet just nu. Många gravstenars texter har vittrat bort. Foto STHLMgravvard@gmail.com. |
 |
| Tulpaner - 100 år gamla på Norra begravningsplatsen. Tulpansläktet som alla andra liljeväxter har de sextaliga blommor. Tyvärr, blommorna syns inte. De är täckta av det gamla gräsklippet finns Hättemossa (Orthotrichum sp.). Runtomkring på de plana ytorna ser man Silverlaven (Parmelina tiliace). Namnet på gravinnehavaren har nästan vittrat bort helt. Nu har vi inom STHLM gravvård - STHLMgravvard@gmail.com rengjort gravstenen, ett ideellt arbete. |
När min far gick bort så hatade jag den färska graven, den gula sandhögen, en fyrkant markerade min sorg. Fyrkanten och den upphöjda sandhögen skilde sig så mycket från andra gravar bredvid där det gräset redan växte. Upphöjningen, mängden av sanden ovanför jorden motsvarade kistans volym under jorden.
Jag orkade inte att vänta på att folk som skötte gravarna skulle plana ut det och plantera gräs där. Jag köpte 15 säckar med jord på en stormarknad i närheten, lastade allt i min röda Fiat Uno och körde jorden till begravningsplatsen.
Vad jag inte tänkte på var att jag fick frakta samma mängd sand bort och så också sanden vars volym motsvarade pappas kista. Det blev några turer....
Nytt gräs växte fort och så var det dags för gravstenen (מַצֵּבָה).
Trots att allt vid begravningsplats har med döden att göra så hade jag velat ha en levande sten med ådror och färger. Så blev det.
Därefter så handlade det om inskriptionen. Överst på inskriptionen (epitafium) på en judisk gravsten brukar återfinnas två hebreiska bokstäver, פּ״נ eller פּ״ט - här är begraven. Trots att min pappa kunde flytande jiddish och en del hebreiska så var de så allmänt använda bokstäverna främmande för mig.
På samma sätt tyckte jag att det var onödig att sätta överst en Davidstjärna. Det handlade jo om en judisk grav på en judisk begravningsplats så det tyckte jag var onödigt.
Däremot ville gärna ha pappas riktiga namn Wasserman, inte det polska Wróblewski som han hade i sina falska dokument under Förintelsen och det namn han använde efter kriget. Mina bröder och min mor protesterade! Jag lyckades dock att få min pappas smeknamn med på gravstenen - Misza. Så kallades han av Janusz Korczak och barnen då han direkt efter studentexamen i Pinsk började arbeta på barnhemmet Dom Sierot vid Krochmalna (gatan) 92 i Warszawa. Egentligen så tilltalades han Pan Misza (Herr Misza). Janusz Korczak tillalsnamn var Pan Doktor. Föräldrarnas och Korczaks liv finns beskrivet i en nyutkommen bok The Good Doctor of Warsaw (2018) av Elisabeth Gifford.
 |
Min pappa tilltalades, till att börja med på barnhemmet för Pan Misza (Herr Misza). Dr. Janusz Korczak tillalsnamn var Pan Doktor. Föräldrarnas och Korczaks liv finns beskrivet i en nyutkommen bok The Good Doctor of Warsaw (2018) av Elisabeth Gifford.
|
Skall en gravsten vara ett minne av ett liv?
 |
| Nu har plötsligt Pappas gravsten blivit gammal. Den är fortfarande levande men inskriptionen har bleknat och lavar började fylla de inristade bokstäverna. Misza och Lunia (min mor), egentligen deras namn började blekna. Foto STHLMgravvard@gmail.com. |
Nu har plötsligt Pappas gravsten blivit gammal. Den är fortfarande levande men inskriptionen har bleknat och lavar började fylla de inristade bokstäverna. Misza och Lunia (min mor), egentligen deras namn började blekna.
Egentligen så är det precis vad jag ville för 25 år sedan. Då ville jag att färska minnet och saknaden skulle bli mindre smärtsam. Det skulle representeras genom att graven inte skulle se rå ut och skilja sig från de övriga.
Trots att jag ville att föräldrarnas sten skulle, att börja med, se gammalt ut så har jag i somras insett att stenen måste redan renoveras. Att starta med rengöras vilket betyder borttagning av smuts som sand, jord samt ev. alger, mossor, lavar och gräsklipp. Allt fanns där, nästan. Jag fick hjälp av min sambo, konstnären Justyna Bamba.
 |
| Stenkonservator Justyna Bamba arbetar med en 25 år gammal gravsten. Kompletterng som har gjorts år 2005 har gjorts lite slarvigt så att det blev en märkbar skillnad i textens färg efter bara några år. Nu, efter en minutiös rengöring fylls ånyo bokstäver med färg, STHLMgravvard@gmail.com STHLMgravvard@gmail.com. |
Tyvärr, det räcker inte med bara en tvättning/rengöring då solen vädret, bevattningen etc. har blekt och missfärgat stenen och texten. Det är viktigt att äldre text och dekor får en riktig renovering/restaurering för att återskapa samma nyans och kontrast som förr. Detta sk om det är flera som delar på graven och har dött vid olika tidpunkter vilket föranledde kompletteringen av texten.
Befintliga texter och dekorer bör alltid renoveras i samband med kompletteringar då det annars utseendemässigt kan bli stora avvikelser mellan den nya och gamla texten. Vid komplettering av ny text på en befintlig gravsten blir ofta skillnaden mellan den nya och befintliga texten stor.
 |
Överst på inskriptionen (epitafium) på en judisk gravsten brukar återfinnas två hebreiska bokstäver, פּ״נ eller פּ״ט. Här ser man färgrester som skall tas bort innan ny färg introduceras. Den nya färgen skall målas med en smal pensel så att man når alla ojämnheter i stenen. Nästa målning bör företas inom 24 timmar. Foto: STHLMgravvard@gmail.com.
|
Många målar nog bara med en ny färg över det gamla men egentligen så skall den gamla tas bort nästan helt om texten skall se homogen ut några år senare. Färgen åldras olika p.g.a. underlaget. Därför en komplettering av text skall ske på samma sätt som vid textsättning av en ny gravsten.
 |
| Konservator Justyna Bamba har målat Davidstjärnan och första bokstäverna CHA. Hela stenen har tvättats innan och den gamla texten togs manuellt bort. Två lager av ny färg har lagts på med tre timmars mellanrum då temperaturen översteg 31℃. Justynas väletablerade arbetsmetoder bidrar till ett långsiktigt bevarande av stenen och texten då hon besitter en god kännedom om såväl traditionella som moderna material. Foto: STHLMgravvard@gmail.com. |
 |
Hela stenen har tvättats och den gamla texten togs bort. Två lager av färg har lagts på med 3 timmars mellanrum då temperaturen översteg 28 C. Foto STHLMgravvard@gmail.com.
|
 |
Många målar nog bara med en ny färg över det gamla men egentligen så skall den gamla tas bort nästan helt om texten skall se homogen ut några år senare. Färgen åldras olika, bland annat p.g.a. underlaget. En komplettering av text skall ske på samma sätt som vid textsättning av en ny gravsten. Foto STHLMgravvard@gmail.com.
Upphöjd text och dekor bör få nyansrenovering av ytan runt själva texten/dekoren genom omarbetning, helst bortsning och om det inte går – omhuggning alt. omskärning/blästring (omskärning vid svart diabas) etc.
|
Kom ihåg att när befintliga förgyllda eller målade texter/ dekorer inte ska renoveras måste stor försiktighet iakttagas vid rengöring så att dessa inte onödigtvis skadas.
Gravstenar står utomhus och påverkas ständigt av solstrålning, temperaturväxlingar, fukt, salt eller försurning. Därför man måste ständigt vara varse om alla dessa problem och dessutom försöka lista ut hur de samverkar och om det går, förebygga de. Då olika bergarter kräver skilda åtgärder och varje miljö är unik även på samma begravningsplats, måste varje matzeva-sten få sin unika åtgärdsplan.
 |
En upphöjd text (här polerad granit) och dekor bör få nyansrenovering av ytan runt själva texten/dekoren genom omarbetning, helst borstning och om det inte går – omhuggning alt. omskärning/blästring (omskärning vid svart diabas) etc. Foto STHLMgravvard@gmail.com.
En stor försiktighet bör iakttagas vid rengöring av de upphöjda bokstäverna så att dessa inte skadas vid rengöringen av bakgrunden. Här rengjordes Davidstjärnan och bokstaven A. Ingen rengöring av på den efterhuggna botten resulterar att lavar och alger snabbare börjar täcka även den upphöjda texten. Bevattningen, fukt på stenen ökar påväxt av alger och mossa. Liggande stenar (som på bilden ovan) är mer utsatta för smuts, fukt och mekaniska skador.
|
Oftast används det natursten när det gäller gravstena. Det har dock tillkommit annat material.
 |
Stenkonservator mäter vinkeln. Stenen lutar 26 grader från vinkelrätt. Instabila och fallande gravstenar utgör en säkerhetsrisk för personal och besökare till begravningsplatsen, särskilt barn. Foto STHLMgravvard@gmail.com.
|
Natursten är ett naturmaterial, som är beständigt och inte påverkas nämnvärt av tiden men ändå kräver aktsamhet och omvårdnad för att bibehålla sitt utseende och karaktär.
Genom regelbunden (helst årligen) rengöring kan stenen behålla ursprungligt utseende och karaktär. Olika typer av sten har olika känslighet för olika rengöringsmedel och olika typer av mekanisk renöring.
Enligt kulturminneslagen måste en begravningsplats vårdas och detta gäller i hög grad gravstenen. För äldre gravstenar gäller särskilda regler och de bör hanteras med stor omsorg och försiktighet då de utgör viktiga inslag för sin tidsperiod.
De flesta gravvårdar blir med tidens gång en växtplats
för alger, lavar och mossor. Påväxten ger gravstenarna
en viss patina som många tycker är vackert
och den kan även ha intressanta biologiska värden. Men tanken med inskriptionen är inte att den skall försvinna eller bli helt oläsbar.
Ännu värre situation finner man där det finns liggande gravstenar. Med tiden sjunker de i förhållandet till marken runtomkring. Många sådana exempel hittade jag förra veckan både vid den Södra- och Norra begravningsplatsen. Det mest sorgliga är att detta är fallet med gravar av de judiska fd fångar i koncentrationsläger (jag använder ofta en samlingsnamn "de överlevande" som kom till Sverige vid krigsslutet eller strax därpå men dog strax därefter. Gravarna av den typen finns i Göteborg, Malmö, Kalmar och i Lärbro på Gotland där de sköts om exemplariskt i jämförelse med de i Stockholm. I Stockholm har jag självmant rengjort många av de gravstenar för 15 år sedan då jag letade efter Frimet(t) Einhorn (Frymet Ajnhorn) vars grav söktes av en släkting som hette Oren (från Israel). Trots att en samlingsten, ett slags monument restes vid sidan av de gravarna med inskriptionen:
Till minnet av våra martyrer under förföljelsens tid 1933–1945
så tycks man numera inte bry sig om "Våra Martyrer" vars gravstenar är i många fall helt övervuxna, under jorden och många har numera oläsbara.
 |
Två gravstenar, troligen från samma stenhuggare. Båda huggna i mitten av 40-talet. Den nedre från begravningsplatsen (kyrkogården) i Lärbro och den övre är från Norra judiska begravningsplatsen i Stockholm. En viss skillnad i skötseln tycks föreligga. Foto STHLMgravvard@gmail.com.
|
På Lärbro kyrkogård på Gotland finns nio judiska gravar till nio unga judar som dog på TBC-sjukhuset där åren 1945–1946. De finns listade i boken jag gav ut 1995 - 6 tusen av 6 miljoner - ett requiem. De var från Polen och Tjeckoslovakien och begravdes tillsammans med 36 kristna före detta koncentrationlägersfångar efter att de hade vårdats på krigssjukhuset i Lärbro. Det är samma typ av liggande gravstenar då det var Mosaiska Församlingen i Stockholm som ordnade de. 24 stenar av samma typ finns på Södra begravningsplatsen i Kalmar. Det var de överlevande från Förintelsen som kom med lasarett båten till Kalmar och dog strax efter ankomsten. Stående gravstenar av liknande typ finns på den gamla judiska begravningsplatsen i Malmö.
 |
De flesta gravvårdar blir med tidens gång en växtplats för alger, lavar och mossor. Påväxten ger gravstenarna en viss patina som många tycker är vackert och den kan även ha intressanta biologiska värden. Men tanken med inskriptionen är inte att den skall försvinna med tiden.
|
 |
Det mest sorgliga är att detta är fallet med liggande gravstenar av de judiska fd fångar i koncentrationsläger som kom till Sverige 1945 men dog strax därefter. Gravarna av den typen finns i Göteborg, Malmö, Norrköping. Kalmar och i Lärbro på Gotland dä de sköts om exemplariskt i jämförelse med de i Stockholm. Jag har själv rengjort många av de för 15 år sedan då jag letade efter Frimet Einhorn (Frymet Ajnhorn) vars grav söktes av en släkting som hette Oren (från Israel).
Till höger på den övre bilden ser en monument i grå granitsten utformad av Margot Hedeman från 1953. På stenen står på hebreiska och svenska: ”Till minnet av våra martyrer under förföljelsens tid 1933–1945”. Den svenska texten kan inte läsas då stenen pmges av en häck av samma höjd. Foto STHLMgravvard@gmail.com.
|
Bara på Norra- inte på Södra begravningsplatsen finns det gravar av överlevande som dog efter krigets slut där det gemensamma nämnaren är dödsdatum, 1945-1947. Även de finns listade i boken jag gav ut år 1995 - 6 tusen av 6 miljoner - ett requiem.
Vid Södra begravningsplatsen finns den ljusa granitsten som Keren Kajemet skänkte till Stockholms judiska församling år 1984. Trots att inskriften på stenen saknar en direkt hänvisning till Förintelsen då det enbart står:
Till minne av våra kära hädangångna som vi sörjer och saknar
så är det nog även ett minnesmärke för Förintelsens offer då många överlevande brukade tidigare samlas där.
Levande historia tycks gå under. Både den från 40-talet och den från 1800-talet. Jag har alltid sörjt för de överlevande från Förintelsen när de levde och släpper inte taget nu när de är döda.
Många överlevande bildade aldrig en familj och hade inga barn. Deras gravar bör vi, den andra, tredje- och fjärde generationen ta hand om. Judiska församlingen med stöd av fonder och kanske även Chevra samt Keren Kajemmet-, Hayesodfonden dit många överlevande testamenterade sitt arv borde hjälpa till att ta hand om de nämnda gravarna.
Det finns fyra judiska begravningsplatser i Stockholm varav två fortfarande är i bruk, Södra begravningsplatsen i Sköndal och Norra Begravningsplatsen i Solna. De judiska begravningsplatserna liksom gravarna är eviga. Inte 25 år som på de många kristna begravningsplatserna. De två äldsta begravningsplatserna som inte är i bruk finns på Kungsholmen. Där har, om jag minns rätt Stockholms Stad hjälpt till att rusta upp de trots att det ligger på privat mark.
 |
De judiska begravningsplatserna liksom gravarna är eviga. Inte 25 år som på de många kristna begravningsplatserna. De två äldsta begravningsplatserna som inte är i bruk finns på Kungsholmen. Där har, om jag minns rätt, Stockholms Stad hjälpt till att rusta upp de. Många namn har dock hunnit vittra bort.
|
 |
Minnet av Liv - Utställning i Bajit och tidigare i Göteborg av Justyna Bambas teckningar om glömda kulturskatter vid de judiska begravningsplatserna i Polen. Texten finns i Judisk Krönika.
|
Om utställningen - länk
Kampen vid alla begravningsplatser är huvudsakligen kampen mot naturen. Ett oerhört krävande arbete. När det gäller gravstenar av kalk så för vi en ojämn kamp mot mekanisk vittring och kemisk vittring. Vittring kan även utökas genom biologisk aktivitet då växter letar sig gärna ned i sprickor och vidgar dem. Detta tillsammans med frostsprängning (vatten utvidgas med 10%) leder till många skador på gravstenar. Levande, och förmultnande växter och gräsklipp kan sänker pH och de bildade syror angriper både kalksten och marmor.
Därför skall man försöka se att det biologiska bidraget begränsas i görligaste mån. Den kemiska vittring blir större där luften är nedsmutsad, t.ex. vid E4 och riksväg 73. Vi har också ett fenomen såsom Surt regn som har ett pH-värde under det normala, (omkring 5,6), och beror främst på utsläpp av svaveldioxid och kväveoxider, eller NOx, till atmosfären.
