Friday, July 28, 2017

Kalmar list - Kalmarlistan - Deras kroppar voro sargade - Om de överlevande som inte överlevde

I boken 6 tusen av 6 miljoner, ett requiem*, finns en förteckning på sid 169 över de som räddades till Sverige 1945 och som dog efter ankomsten, åren 1945-1946. Listor har jag även överfört till Namnmonumentet i Stockholm då det var helt klart för mig när jag samlade namnen av Förintelsens offer att de som dog 1945-1946 i Sverige samt under resan till Sverige dog till följd av Förintelsen. 

I förteckningen över gravsatta i kvarter 02B på mosaiska begravningsplatsen i Kalmar och på den gemensamma minnesstenen står det klart och tydligt att de som har funnit sin sista villa i Kalmar avled till följd av Förintelsen. Den yngste i gruppen fick leva 16 år och den äldste 37. De flesta i gruppen dog 1-2 månader efter ankomsten.

Nedan, judiska gravar i alfabetisk ordning, sorterade på efternamn. 
ANNA BAN, f.  14-04-1924,  d.  04-08-1945
BLANKA BERGER, f.   24-08-1930,  d.  13-08-1945
LEA BODEN, f.   05-11-1916,  d.   14-06-1946
ILONA DELIKAT, f.   17-06-1911,  d.   05-08-1945 
SARA EISENSTEIN, f.   20-03-1918,  d.   17-07-1945
EFRAIM FREIDMAN, f.   22-08-1923,  d.   14-08-1945 
JAKOB GRÜNBERGER, f.   08-04-1917,  d.   29-07-1945
ARANKA ICZKOVICIOVA, f.   25-06-1925,  d.   01-09-1945
JOLAN JAKOBWIDGH, f.   25-06-1923,  d.   03-09-1945
BERNHARD JOKOBOWICS, f.   10-05-1929,  d.   03-09-1945
LEJZER KIRSCHENBAUM, f.   17-11-1922,  d.   09-12-1945
MAGDA LEDERER, f.   01-09-1926,  d.   22-09-1945
LENKE MARKOWITZ, f.   28-10-1914,  d.   22-08-1945 
GABRIELLA MARKUS, f.   06-10-1918,  d.   07-07-1945
SAMUEL MILGROM, f.   15-03-1926,  d.   19-08-1945 
REGINA OFGANG, f.   01-01-1924,  d.   10-11-1945 
ISIDOR SALOMON, f.   17-11-1925,  d.   09-09-1945
SEREN SOFFOR, f.   03-06-1923,  d.  18-08-1945 
LIVIA SPITZ, f.   11-08-1928,  d.   20-08-1945 
SYLVIA STERN, f.   07-07-1923,  d.   07-07-1945 
ADOLF STREI, f.  15-07-1919,  d.   13-08-1945 
NELA WAJNBERGIER, f.   01-05-1922, d.   23-12-1945
WILMOSZ WEISS, f.   07-11-1912, d.  25-11-1945
SZILIVIA WEISZ, f.   08-10-1907, d.   30-06-1945




Från Prins Carls däcksloggbok
Lördag 30 juni kl 0130 avled Sylvia Weiss ... 
0810 fortöjt vid kaj i Kalmar ... 
0905 stoftet efter avlidna Sylvia Weiss (borde stå Szilwia Weisz) ilandfört ... 

 I Prins Carls loggbok finns ytterligare sex anteckningar med likartat innehåll. Förutom en anteckning i däcksloggboken på ett svenskt lasarettsfartyg så har Szilivia Weisz en grav och hennes namn har jag infört i boken  6 tusen av 6 miljoner, ett requiem och därefter bland tusentals namn, utan egen grav som finns på Namnmonumentet i Stockholm. Szilwia Weisz var född i Budapest och enl. förteckning från Röda Korset var hon "Hungarian". Hon dog på "Hospital Prins Carl".

Lassaretfartyget Prins Carl la till i Kalmar fyra gånger, den 30 juni, 7 juli, 14 juli och den 19 juli 1945.

Lasarettfartyget Prins Carl la till först i Kalmar och därefter i Norrköping.
De mest sjuka lämnade fartyget i Kalmar, de mindre sjuka i Norrköping.
Det står klart och tydligt att de som har funnit sin sista villa i Kalmar under åren 1945-1946 dog till följd av Förintelsen.


Deras kroppar voro sargade...

Lite statistik från Röda Korsets listor som finns i min kommande avhandling. Listan inkluderar judar som kom med Vita båtar och Vita bussar och dog under 1945-1946. Listan innehåller 76 namn från Polen, polska judar.

Medelålder av de som dog var 24 år, den yngste var 16 år och den äldste 45. Av de 76 som dog var 17 män. Antalet män beror på att de läger varifrån huvudsakligen fångarna togs till Sverige var utpräglade kvinnoläger. Bland de 76 personer fanns endast två personer födda i Warszawa vilket visar hur effektiv var den Stora Aktionen som pågick i Warszawas Getto under sommaren för 75 år sedan.

Undersökningen jag genomför omfattar även de andra stora grupper som uppgav Ungern, Rumänien och Tjeckoslovakien som födelseland.



* 6 tusen av 6 miljoner. Ett Requiem. Wroblewski Romuald (red.)
ISBN: 9163036126, 1995, 208 sid. Illustrerad

Thursday, July 27, 2017

Halinas lista - Halina Neujahrs list - Halina Y. Neujahr, född 24 oktober 1924 i Warszawa, död 24 juli 2006 i Stockholm.

Halinas inhuggna lista börjar med hennes mors namn Neujahr Gitla, följt födelseårtalet och Warszawa därefter följer årtalet 1943 och ortnamnet Majdanek som talar om när och var modern mördades. Nästa namn på listan är Halinas stora syster Sara som dog i Lübeck år 1945, på väg till Sverige (se nedan). Därefter följer hennes morbror. moster och kusiner Langleben som alla skickades från Warszawas Getto under den Stora Aktionen juli-september 1942. Under den korta perioden förintades i Treblinka nästan 300 000 judar från Warszawas Getto och nästan hela Halinas släkt Langleben.


Halina Neujahr föddes 1924 i Warszawa i Polen och 16 år gammal spärrades in i Warszawas gettot under andra världskriget. I gettot deltog hon i den illegala undervisningen. Hon läste bland annat en kurs i bakteriologi och hygien och arbetade sedan i en hygienistpatrull som informerade om hur man kunde skydda sig mot infektionssjukdomar. Under Warszawa Gettots upproret som startade i april 1943 fångades hon och fördes koncentrations- och utrotningslägret Majdanek. I Majdanek mördades Halinas mor Gitla (47 år gammal). Från Majdanek fördes Halina och hennes fem år äldre syster Sara till Skarzysko som var ett arbetsläger. Från lägret i Skarzysko fördes syskonen vidare till Ravensbrucklägret och därefter till Bergen-Belsen.

Skarzysko-Kamienna var ett tvångsarbetsläger för judar och tillhörde tyska Hasag koncernen. HASAG även känd som Hugo Schneider AG, Hugo Schneider Aktiengesellschaft Metallwarenfabrik. Hasag "lånade" oftast kvinnor till sina fabriker. Lånade och betalade för de till SS. Kvinnorna kostade mindre och passade bra till Hasagfabriker där många maskiner var halvautomatiska.


Lägret grundades i augusti 1942 och stängdes i augusti 1944. Totalt fördes  25 000 - 30 000 judar till Skarzysko Kamienna lägret. Mellan 18 000 - 23 000 dog eller mördades där.
Lägret var uppdelat i tre separata fabriksläger, kända som Werke A, B och C. De tre lägrena var placerade i anslutning till fabrikerna där. Fångar arbetade och bevakades av den ukrainska fabriken polisen. Av de tre fabriksläger var Werk A den största. 

Vykort från Skarzysko-Kamienna som gjordes före kriget. Tyska HASAG tog över fabriker som syns i bakgrunden och tillsammans med SS byggde de tvångsarbetsläger för judar där.

Fångarna av både Werke A och B arbetade för att producera ammunition. Werk C innehöll en fyllningsanläggning där undervattensminer fylldes med den ytterst giftiga pikrinsyra.  Detta var det värsta av de tre lägrena, eftersom syran förgiftade/dödade fångarna där inom tre månader. Alla fabriker hade två 12-timmars skift.



När östfronten närmade sig så förflyttades Halina och Sara bland de återstående fångarna västerut, till Bergen-Belsen. För Halina och Sara Neujahr var det femte koncentrationsläger då man måste betrakta Warszawas Getto som sådant.

År 1945 befriades Halina och Sara Neujahr ur Bergen-Belsen lägret. De flyttades till olika SS baracker och sjukhustält för att få omedelbar vård. Halina vägde då 28 kg, hon var 20 år gammal. 

Tredje veckan i juni 1945 skulle då åka till Sverige för ytterligare vård. Ett specialtåg förde de till LübeckLübeck låg i den del av Tyskland som ockuperats av britterna. 

Efter ankomsten till 
Lübeck dog Sara i den svenska sanitetsstationen och begravdes i Lübeck. Halina kom med lasarettfartyget ”Prins Carl” som anlände till Norrköpings hamn den 1 juli 1945. 

Lübeckdetachementet möttes de nyanlända patienterna, fd koncentrationslägerfångarna av den svenska badplutonen för sanering och vid behov fick de också nya kläder. Därefter vårdades de på sjukhuset i avvaktan på att brittiska ambulanser skulle föra dem till de fem svenska fartygen som hade chartrats av Svenska Röda Korset. 

Chefen för
 Lübeckdetachementet, doktor/major Hans Amoldsson, anmärker i sin rapport från Lübeck att den svenska modellen för effektiv sanering med het bastu följd av iskall dusch raskt fick modifieras eftersom patienternas hälsotillstånd inte medgav denna brutala nordiska saneringsmetoden. Halinas syster Sara avled där just efter efter en svensk "sanering mha bastun". Hon ligger begravd i Lübeck

Vid de första resorna var patienternas/dfd koncentrationslägerfångarnas tillstånd förmodligen betydligt sämre än för dem som tidigare evakuerats med "de sista vita bussarna". Detta ledde bland annat till ett antal dödsfall under övertransporterna till Sverige. Ombord på HMS Prins Carl dog fem personer på resorna mellan Lübeck och Sverige

Halina Neujahr kom med ett av marinens lasarettfartyg, HMS Prins Carl till Norrköping. Fartyget tjänstgjorde från 1940 i den svenska marinen och var anpassat såsom ett lasarettfartyg. Under 27 och 28 juni togs ombord 179 patienter. Prins Carl anlöpte därefter först Kalmar med de svåraste fallen och därefter till Norrköping, den 1 augusti där de övriga togs, läs bars, iland, bland de Halina Neujahr.

Prins Carl gjorde fyra resor mellan resor Lübeck och Sverige. och viktigaste hamnar för urlastning var Kalmar och Norrköping. Ett antal resor gjordes mellan svenska hamnar där t.ex. patienter från Malmö med TBC-diagnos fördes till hamnen i Slite, Gotland och Lärbro sjukhuset där för att behandlas vid Lärbro krigssjukhus. Det var Prins Carls sista insats i denna operation och fartyget avgick den 29 juli med kurs mot Stockholm för sanering efter det slutförda uppdraget. Nästan 10 000 människor har förts till Sverige för vård. Många reste vidare, flera stannade.

Enligt rapporten mottogs i Lübeckdetachementet under tiden 23 juni till 25 juli 1945 totalt 9 373 patienter, de flesta kvonnor från uppsamlingsplatsen i Bergen-Belsen. Till Sverige överfördes 9 273. Dessa fördelade sig på nationaliteter enligt följande: 
Polacker 5739, Ungrare 1242, Italienare 58, Albaner 4, Palestinier 23, Österrikare 60, Fransmän 2, statslösa 25, estlandssvenskar 2, Amerikaner 2, Greker 73, Letter 2, Jugoslaver 132, Britter l, Tjecker 920, Tyskar 43, Norrmän 30, Holländare 18 Spanjorer l Rumäner 845, Litauer l. Judar finns inte i statistiken. Troligen fanns de i alla grupper inklusive "23 Palestinier" då Israel kallades vid den tiden för Palestina. 

I Sverige lärde sig Halina blixtsnabbt svenska. Inom två år tog hon en svensk studentexamen med högsta betyg i svenska. Hon blev civilingenjör och sedan teknologie doktor.

Många har hyllat henne för hennes insatser när det gäller undervisning/upplysning  om Förintelsen.
Ingen av hennes "vänner" från Föreningen Förintelsens Överlevande (FFÖ) där hon var styrelsemedlem i flera år har tackat henne för hennes stora gärning, Namnmonumentet i Stockholm. De satte sina egna namn som de man skall i framtiden tacka för Monumentets tillblivelse.

Det var hon som tillsammans med mig skrev ett flertal ansökningar och uppvaktade politiker. Bara hon från FFÖ. Alla andra i styrelsen av Föreningen Förintelsens Överlevande var från början negativa till mitt Namnmonumentprojekt. De ansåg Namnonumentet för döfött och de ville fortsättningsvis göra filmer och gå till skolorna och berätta. 

Enbart Halina Neujahr var positiv och utverkade i styrelsen att vi kunde fortsätta vårt privata initiativ som bringade över 2 500 namn som ett projekt bland de överlevande och Andra generationen. De andra i styrelsen av FFÖ anslöt sig först när det fanns färdiga skisser, över 6 000 insamlade inskrivna namn och medel från Stockholms Stad och Sveriges regering för att resa Namnmonumentet. 
De falska typer inom FFÖ mottog till och med medaljer för initiering av Namnmonumentet, en av de hette Jakob Ringart. Det var han som ytterst motvilligt lämnade sin signatur på våra ansökningar.

Falskheten finns dokumenterad i boken om Namnmonumentet som gavs ut av den Judiska Församlingen och FFÖ, där uppges inte ens Halinas namn som intitiativtagare.


Här på Upplandsgatan i huset med svastikor på trädörarna bodde Halina Neujahr.


Halina Y. Neujahr, 

född 24 oktober 1924 i Warszawa, 

död 24 juli 2006 i Stockholm.

Tuesday, July 25, 2017

Den FÖRSTA JUDEN som kom till Sverige från Polen efter Sexdagarskriget var Roman Wroblewski.


Den FÖRSTA JUDEN som kom till Sverige från Polen efter Sexdagarskriget var Roman Wroblewski. Den 19 juni 1967 höll Polens ledare Gomulka ett tal i vilket han fördömde både Israel och de judar i Polen som "inte förstod" att deras hemland är enbart Polen.
Den 23 juli 1967 anlände till Sverige, en av dem som påstods "inte förstå". Med den nuvarande terminologin var det ett ensamkommande barn, en 17 årig pojke. När Roman så småningom öppnade sin resväska hittade han, trots att det var sommar, ett par varma vinterkalsonger. Han förstod med detsamma att det var hans far som lade dit kalsongerna och på detta sätt signalerade till sin son: ÅTERVÄND INTE! Roman stannade kvar. Han blev därmed en av de första eller rentav den förste juden som lämnade Polen efter den antisemitiska kampanjen som startades 1967 och intensifierades under 1968 och 1969.

Under perioden 1968 - 1975 flydde från Polen ca 13 000 judar av då totalt 25 000. Några tusen, bland dem så småningom Romans familj och min familj, valde som sitt nya hemland Sverige.

Den judiska befolkningen i Polen 1939 uppgick till ca 3,5 miljoner. Efter Förintelsen, 1945 blev det ca 250 000 judar kvar. Efter pogromer och flera antisemitiska kampanjer under kommunisttiden,1945-1975 minskade antal judar i Polen till ca 12 000. Av dessa är 1000 registrerade medlemmar i de judiska församlingarna. Polen, med sin befolkning på ca 38 miljoner invånare, är idag i det närmaste ett judefritt land. Antisemitismen finns dock kvar.
Foto: Daniel Kraus, 2017


Champagne med utsikt mot Stora Värtan och Magasin 3, min gamla arbetsplats som stuveriarbetare i Frihamnen. Champagnen återspeglade mina 50 år i Sverige - lite sträv, lite besk och lite söt men god!

Orsaken till att fälten UTRESA från Sverige och återresa till Polen POWROT är tomma, är att jag har aldrig mer använt det passet... - det hela handlade om den tysta flykten!

Sunday, July 23, 2017

W obózie zagłady w Treblince zamordowano najwiekszą ilość Żydów polskich - 6 obozów zagłady na terenach polskich (okupowanych etc.)

Zamieszczam ostatnie zapiski Janusza Korczaka który rozpoczął pisanie Pamiętnika w maju 1942 roku. Ostatni zapisek pochodzi z 4 sierpnia 1942.
Dzień pózniej wywieziono Dom Sierot do Treblinki gdzie wszyscy zostali uduszeni gazem.. Swoje zapiski Korczak prowadził nocami przy lampce karbidowej w pokoju, który dzielił z sześciorgiem chorych dzieci i umierającym starym krawcem, Azrylewiczem. 

Treblinkę, miejsce gdzie zamordowano Korczaka, moją całą rodzinę i prawie 300 000  Żydów z Getta Warszawskiego wyłącznie podczas Wielkiej Akcji latem 1942 roku, kojarzy z Zagładą zaledwie 13,8 proc. Polaków. 
To wg. dr. Jacka Leociaka z Centrum Badań nad Zagładą Żydów. 

Obóz zagłady Treblinka (Treblinka II) funkcjonował krótko, bo od lipca 1942 do listopada 1943 - 18 miesięcy. Liczba deportowanych do obozu zagłady Treblinka - 920 000.

Ofiarami byli w większości Żydzi z Warszawy, Białegostoku, Grodna, Kielc, Radomia, Łukowa, Częstochowy, Kozienic i wielu mniejszych miejscowości.

Polscy Żydzi byli przywożeni do Treblinki w wagonach towarowych, podczas gdy transporty z Zachodu Europy nieraz odbywały się w pociągach osobowych. Przywożono tu Żydów z Niemiec, Austrii, Bułgarii, Grecji, Jugosławii, Czech, Słowacji, Belgii i Francji.

Obóz zagłady Treblinka był ośrodkiem zagłady wyłącznie Żydów, poza dwoma czy trzema znanymi transportami Romów. 

Na miejscu Obozu zagłady Treblinka umieszczono na 216 kamieniach nazwy miejscowości z których pochodzili Żydzi którzy zostali zamordowani w obozie zagłady w Treblince.