De befriade 1945 - Hon hette Viola Horváth - En kvinna, 23 år gammal som upptar mina tankar

1. 6 juni 1922, Budapest
Viola Horvath föddes i Budapest i Ungern den 6 juni 1922. Hon gick först i grundskolan och därefter gymnasiet. Hon utbildade sig till konditor. Viola Horvaths far är en känd hjälte från första världskriget. Han dog när Viola var i tonåren. På bilden från Sigtuna är Viola 23 år, men sjuk och avmagrad så hon ser ut som en tonåring.

Viola Horvath är 17 år när Andra världskriget börjar den 1 september 1939. Kriget berör inte direkt Ungern. Det man märker av kriget är huvudsakligen flyktingar från Polen och Tjeckien. Många av dem är judar. Inga getton eller koncentrationsläger, såsom i Polen, upprättas i Ungern. Viola Horváth dog i Sverige. Hon har ingen grav. Ingen vet var hon år begraven. Därför har vi från Föreningen Förintelsens Minne sida satt upp en provisorisk gravhäll på den enda tomma platsen inom J-gravfältet på Norra judiska begravningsplatsen i Stockholm. 

2. 19 Mars 1944 - november 1944 - ett ungerskt arbetsläger

19 mars 1944 - inleddes den tyska ockupationen av Ungern

Ungern var en relativ fristad för de ungerska judarna ända fram till den tyska ockupationen av landet den 19 mars 1944. Vid denna tidpunkt utgjorde de ungerska judarna den största kvarvarande judiska befolkningen i Europa. 

Efter den tyska inmarschen, från den 5 april 1944 skulle alla ungerska judar (utom barn under 6 år) bära en gul Davidstjärna. När Nazityskland ockuperade Ungern fängslades Viola Horvaths mor och fördes 1944 till ett arbetsläger. Viola följer efter. När Viola Horvath vårdades på Sigtuna beredskapssjukhus skrev hon om det: För ett år sedan begav sig en ungersk flicka på en långvandring från Budapest. Hon hade frivilligt följt sin mor. Då visste hon inte att hon för sista gången skulle följa sin mor bort till en avlägsen, fientlig värld... Viola Horvaths hamnade i samma arbetsläger som sin mor. Det var november 1944. 

Våren 1940, Ungern
1940 - 1941 - Ungern ansluter sig till axelmakterna. År 1940 anslöt sig Ungern, egentligen Kungariket Ungern, till axelmakterna (Nazityskland och Italien). Året därpå deltog de ungerska styrkorna i invasionen av Jugoslavien och invasionen av Sovjetunionen - Operation Barbarossa. Då hade Ungern skickat 50 000 judiska män som slavarbetare bakom fronten där. Invasionen av Sovjetunionen inleddes den 22 juni 1941. Över 4,5 miljoner soldater från axelmakterna, förutom från Nazityskland och Italien även från bl.a. Ungern, Rumänien, Finland, Slovakien och Kroatien invaderade Sovjetunionen längs en 2 900 km lång front. Under sin medverkan i kriget mot Sovjetunionen förde Ungern vapenförhandlingar med Förenta staterna och Storbritannien. När Hitler upptäckte detta, kallade han det förräderi och använde det som ursäkt för att i mars 1944 ockupera Ungern. Den relativt liberale regenten i kungariket Ungern, Miklós Horthy, avsattes sedan från makten, och den ungerska fascistledaren Ferenc Szálasi inrättade en ny regering med tysk stöd. Kriget och judeförföljelse kom till Ungern på våren 1944. Judinnor på gatan i Budapest, 1944.

19 mars 1944 - inleddes den tyska ockupationen av Ungern
Ungern var en relativ fristad för de ungerska judarna ända fram till den tyska ockupationen av landet den 19 mars 1944. Vid denna tidpunkt utgjorde de ungerska judarna den största kvarvarande judiska befolkningen i Europa. Regeringen under ministerpresidenten Miklós Kállay vägrade ge efter för tyska påtryckningar att deportera judar till Tyskland.

5 April 1944 - att bära en gul DavidstjärnaEfter den tyska inmarschen och från den 5 april 1944 skulle alla judar (utom barn under 6 år) bära en gul Davidstjärna. Ungern delades i ett antal distrikt och de ungerska gendarmerna fick ansvaret att samla in den judiska befolkningen i ett antal tillfälliga getton och därefter deportera dem till dödslägren. 

3. December 1944 - januari 1945 - dödsmarscher
I januari 1945 tvingas slavarbetarna att gå de så kallade dödsmarscherna. Tyskarna evakuerar både lägren i Östeuropa och de läger som ligger närmast västfronten till det som återstår av forna Tredje riket. När den ryska offensiven närmar sig den ungerska gränsen, har fångarna i lägret där Viola och hennes mor befann sig evakuerats till fots. Det är en kall vinter, vakterna skjuter de fångar som är för sjuka eller svaga för att gå. Violas mor orkar inte längre gå i den takt som krävs, hon skjuts i Violas åsyn.

3. Januari - april 1945, Ravensbrück - Bergen-Belsen
Viola kommer så småningom till Ravensbrück (bilden) ett lägerkomplex med fabriker, verkstäder med mestadels kvinnor som slavarbetare. Efter två månader i Ravensbrück flyttas hon till Bergen-Belsen. I Bergen-Belsen härjar tyfusepidemier. Viola insjuknar.

4. 30 juni 1945, Lübeck Transit Hospital
Viola Horvaths D.P. Registration Record.  Av intresse är att förutom föräldrarnas namn, Teres och Paul, har Viola uppgivit att hon var fånge i 4 månader i koncentrationslägret Ravensbruck innan hon kom till Bergen-Belsen. Det står också att hennes avresa skall ske med Vita båten Kastelholm den 5 juni 1945. Det handlar således om S/S Kastelholms andra resa mellan Lübeck och Stockholm.

5. 15 April - juni 1945, Bergen-Belsen - Lübeck 

Viola Horvath befrias i Bergen-Belsen den 15 april 1945 av de brittiska trupperna och flyttas till ett närbeläget fältsjukhus där hon får vård under 2 månader.När hon anses kunna klara resan för vidare vård, förflyttas hon i slutet av juni 1945 till Lübeck och Swedish Transit Hospital. Som alla andra på väg till Sverige blir hon badad och avlusad på sjukhuset.

6.  30 juni -5 juli 1945, Lübeck 
INRESEUPPGIFT. Det kortet fick alla på Swedish Transit Hospital som skulle resa till Sverige. Kortet har skrivits och är undertecknat av Viola. På kortet finns ett L-nummer 2399. Det fick följa med Viola till Sverige och finns med alla hennes läkarundersökningar. På nedre delen av kortet finns en grön stämpel med datumet 8 juli 1945 då S/S Kastelholm anlöpte Stockholm. På kortets baksida skrev man, för polisens räkning var Viola befann sig under vistelsen i Sverige. 

7. 5 - 8 juli 1945, Lübeck-Stockholm

Den 5 juli 1945 bärs Viola Horváth ombord på Vita båten S/S Kastelholm, som just kommit från sin första resa till Stockholm. Viola skrev om resan: Tre oförgätligt vackra dagar tillbragte jag på havet. Var dag såg jag soluppgången och jag beundrade den praktfulla solnedgången på aftonen. Efter tre dagars resa kom jag till Stockholm. Jag kommer aldrig att glömma det mottagande som svenskarna gav oss.

En lista från Blue ship som S/S Kastelholm kallades under sin andra resa till Stockholm. Det fanns två listor för varje överfart. Den ena listan kallades för Lying cases och den andra för Sitting cases. Uppdelningen handlade egentligen om de överlevande kunde röra sig själva, t.ex. gå ombord eller om man fick bära in de på bår. Det står 5 juli 1945 som precis som på D.P. REGISTRATION CARD indikerar att S/S Kastelholm skulle avgå denna dag från Lübecks hamn.

8. 8 juli 1945, Lübeck - Stockholm

Viola Horvath anländer med Vita båten S/S Kastelholm till Frihamnen. Tidningen Aftonbladet citerar nästa dag dr Hans Davide som jämför de inkomna patienterna mot de som kom den 1 juli 1945: Några dödsfall har visserligen inte inträffat under resan men betydligt fler var sängliggande och tillståndet allvarligare. Viola Horvath körs från båten i Frihamnen till desinfektionsanstalten i Ropsten och därefter till Sigtuna beredskapssjukhuset, beläget 50 km norr om Stockholm.

9 a-c.  8 juli 1945 - Sigtuna
Viola Horvaths Läkarkort och Diagnoskort från Sigtuna beredskapssjukhus. Hennes liv under Förintelsen sammanfattas och nedtecknas av läkaren: November 1944 i arbetsläger i Ungern till jan 1945 då till Ravensbrück 2 månader. Senare till Bergen och sist Belsen. Tillsammans med modern först men hon sköts redan i Ungern då hon inte orkade gå till fots mellan lägren. Fadern död tidigare. 0 syskon.

10.  8 September 1945, Sigtuna beredskapssjukhus.

Viola Horváths återhämtning går långsamt. Tyfus och förändringar i hennes lungor är svåra. Hon lär sig blixtsnabbt svenska. Hon får hjälp med det av en undersköterska, Daga Jansson (på bilden tillsammans   Viola vill skriva poesi på svenska. Själv hitta de rätta orden, inte översätta. Trots sjukdomen ser hon ljust på livet. Hon skriver: För ett år sedan var jag en eländig fånge, jag blev pinad, slagen, uthungrad. 5706, det var hennes sista judiska nyår som hon firade. Trots att hon har 23 år fyllda så ser hon på bilden ovan som en tonårig.

11.  September - November 1945, Beredskapssjukhuset i Sigtuna
Viola Horváth, första till höger i vit linne. Bilden tagen 1945 i en sjuksal i Sigtuna. Det handlar om en "fest" troligen om firandet av det judiska nyåret 5706 som infaller 8 september 1945. Viola ser ut som en tonåring, inte som en 23 år gammal ung kvinna. Sommaren - hösten 1945, Beredskapssjukhuset i Sigtuna. Efter fem månader i Sigtuna flyttas Viola i november vidare till Tbc Ribbylund (Ärla).

12.  Juli - November 1945, Beredskapssjukhuset i Sigtuna

Här på beredskapssjukhuset i Sigtuna började Viola Horváth att skriva dikter på svenska. En del av hennes dikter blev av sjukhuspersonalen renskrivna  på maskin. I högra hörnan finns Viola Horvaths Lübeck nummer 2399.

Vad vet man om Viola Horvath? Dels så finns det information om henne i Anamnesdelen av hennes läkarkort, dels uppgifter från Lübeck om vilken båt hon har transporterats med därifrån till Stockholm och så finns det bilder och berättelse om Viola av Daga Jonzon, en sjuksyster vid Sigtuna beredskapssjukhuset. I berättelsen finns uppgifter om orsaken till Violas död men inte om hennes grav eller plats dit hennes kropp fördes.

Vad Daga Jonzon uppgav var i korthet följande. Violas mor var judinna och hennes pappa var ungrare. Horvath är mycket populärt namn i Ungern. Daga J. berättade vidare att pappa (Paul Horvath) måste ha varit en betydande person eller en känd krigsveteran/hjälte (ev, från Första världskriget) då den ungerska ambassaden i Sverige gjorde flera förfrågningar när det gäller Viola. Violas far dog före kriget medan hennes mor har skjutits ihjäl framför Violas ögon under marschen mellan två koncentrationsläger. Daga berättade att Viola drabbades ibland av ett förvirringstillstånd.  Hon hade haft tyfus och led av tuberkulos.

När Sigtuna beredskapssjukhuset stängde förflyttades Viola till Ribbylund (Ärla). Här på TBC-sjukhuset fortsatte hon att skriva dikter på svenska. En del av dikterna skrev personalen där rent på maskin.

13.  15 November 1945,  Ribbingelund. 

När Sigtuna beredskapssjukhuset stängde förflyttades Viola Horváth till Ribbingelund (Ärla). Här på TBC-sjukhuset fortsatte hon att skriva dikter på svenska.

14.   15 November 1945 - 22 mars 1946,  Ribbingelund. 
När Sigtuna beredskapssjukhuset stängde förflyttades Viola till Ribbingelund (Ärla). Här på TBC-sjukhuset fortsatte hon att skriva dikter på svenska. 

15. 15 November 1945 - 22 mars 1946,  Ribbingelund. 

När Sigtuna beredskapssjukhuset stängde förflyttades Viola till Ribbingelund (Ärla). Här på TBC-sjukhuset fortsatte hon att skriva dikter på svenska. Dikten blev av sjukhuspersonalen renskriven  på maskin. 

16 A-B. 15 November 1945 - 22 mars 1946,  Ribbingelund. 

Ett av de sista breven skrev Viola Horvath till sjuksköterskan Daga Janzon som efter tjänstgöringen i Sigtuna flyttade till Luleå.

17. 15 November 1945 - 22 mars 1946,  Ribbingelund.

Sista informationen i läkarjournalen i Tbc sjukhuset i Ribbingelund där Viola Horvath dog den 22 mars 1946. Enligt personalen så dog hon efter att har gått ut i enbart nattlinne och förkylt sig

18. 22 mars 1946,  Ribbingelund. 

Sista informationen i liggaren i Tbc sjukhuset i Ribbingelund där Viola Horvath dog den 22 mars 1946. Enligt personalen så dog Viola efter att hon hade gått ut i kylan i enbart nattlinne och förkylt sig.

Där dog hon efter att enligt personalen gått ut i enbart nattlinne och förkylt sig. Det sägs att hon var i sitt förvirringstillstånd.

Viola Horváth har ingen grav. Ingen vet var hon år begraven. Därför har vi från Föreningen Förintelsens Minne sida satt upp en provisorisk gravhäll på den enda tomma platsen inom J-gravfältet på Norra judiska begravningsplatsen i Stockholm. Där står det:

VIOLA HORVATH

UNGERN

F. 6.6.1922  D. 22.3.1946

19. 2019, Norra Judiska begravningsplatsen, Kvarter J
Viola Horváth har ingen grav. Trots eftersökningar, ingen vet var hon år begraven. Därför har Föreningen Förintelsens Minne satt upp en provisorisk gravhäll på den enda tomma platsen inom J-gravfältet på Norra Judiska begravningsplatsen i Solna. Hoppas att Judiska församlingen och Chevra Kaddisha föreningen som är ansvariga för begravningsplatsen ser till att Viola inom en snar framtid hedras på det föreslagna sättet men med en riktig gravhäll. Hennes gravhäll skulle samtidigt vara en symbolisk grav för alla de Förintelsens offer som inte har någon grav i likhet med Den Okända Soldatens Grav.

Viola Horvath föddes i Budapest i Ungern den 6 juni 1922. Hon gick först i grundskolan och därefter gymnasiet. Hon utbildade sig till konditor. Viola Horvaths far är en känd hjälte från första världskriget. Han dog när Viola var i tonåren.

På bilden ovan från Sigtuna är Viola 23 år, men sjuk och avmagrad så hon ser ut som en tonåring

1 September 1939
Viola Horvath är 17 år när Andra världskriget börjar den 1 september 1939. Kriget berör inte direkt Ungern. Det man märker av kriget är huvudsakligen flyktingar från Polen och Tjeckien. Många av dem är judar. Inga getton eller koncentrationsläger, såsom i Polen, upprättas i Ungern.

Bild karta Europa Stockholm i norr och Budapest i söder och Berlin i söder såsom hos Vera Kremer

1940 - 1941 - Ungern ansluter sig till axelmakterna1940 anslöt sig Ungern, egentligen Kungariket Ungern, till axelmakterna (Nazityskland och Italien). Året därpå deltog de ungerska styrkorna i invasionen av Jugoslavien och invasionen av Sovjetunionen - Operation Barbarossa. Då hade Ungern skickat 50 000 judiska män som slavarbetare bakom fronten där. Invasionen av Sovjetunionen inleddes den 22 juni 1941. Över 4,5 miljoner soldater från axelmakterna, förutom från Nazityskland och Italien även från bl.a. Ungern, Rumänien, Finland, Slovakien och Kroatien invaderade Sovjetunionen längs en 2 900 km lång front. Under sin medverkan i kriget mot Sovjetunionen förde Ungern vapenförhandlingar med Förenta staterna och Storbritannien. När Hitler upptäckte detta, kallade han det förräderi och använde det som ursäkt för att i mars 1944 ockupera Ungern. Den relativt liberale regenten i kungariket Ungern, Miklós Horthy, avsattes sedan från makten, och den ungerska fascistledaren Ferenc Szálasi inrättade en ny regering med tysk stöd.

1938-1944 - den judiska befolkningen i Ungern. Fram till 19 mars 1944 levde den judiska befolkningen i Ungern ett nästan normalt liv. De ungerska judarnas medborgerliga rättigheter inskränktes dock successivt från 1938,  bl.a. genom ett införande av judefientlig lagstiftning efter mönster av de tyska Nürnberglagarna från september 1935.

Det första omfattande övergreppet på judar i Ungern ägde rum i juli och augusti 1941. Efter tyska påtryckningar deporterade de ungerska myndigheterna 16 000 judiska flyktingar utan ungerskt medborgarskap till det tyskkontrollerade Galizien. Där mördades 7 000 omedelbart av SS. Sedan nyheten om morden nått den ungerska regeringen och statschefen Miklós Horthy, stoppades fler överlämningar.Åren 1942-1943 har de stora getton i Europa, bl.a. det i Warszawa, nästan fullständigt tömts på sina forna invånare, som mördades i dödslägren. Treblinka dödslägret, beläget 80 km öster om Warszawa, var verksamt till den 19 oktober 1943, då de kvarvarande fångarna sköts ihjäl. Kort därefter revs lägret och man försökte förinta samtliga spår. Under 16 månader hade man där mördat närmare 1 miljon judar. I Auschwitz dödsläger,  som låg närmare Ungern, hade man däremot utökat dödsmaskineriet med nya gaskammare och krematoriet.

19 mars 1944 - inleddes den tyska ockupationen av Ungern
Ungern var en relativ fristad för de ungerska judarna ända fram till den tyska ockupationen av landet den 19 mars 1944. Vid denna tidpunkt utgjorde de ungerska judarna den största kvarvarande judiska befolkningen i Europa. Regeringen under ministerpresidenten Miklós Kállay vägrade ge efter för tyska påtryckningar att deportera judar till Tyskland.

5 April 1944 - att bära en gul DavidstjärnaEfter den tyska inmarschen och från den 5 april 1944 skulle alla judar (utom barn under 6 år) bära en gul Davidstjärna. Ungern delades i ett antal distrikt och de ungerska gendarmerna fick ansvaret att samla in den judiska befolkningen i ett antal tillfälliga getton och därefter deportera dem till dödslägren. 

Maj - Juli 1944

Enligt planerna skulle Förintelsen av de ungerska judarna börja med den judiska befolkningen i landsorten. Först därefter, i juli 1944, skulle judarna som bodde i Budapestgettot deporteras mot döden i Auschwitz. Så rullade 110 tågsätt, minst ett tåg per dag, med cirka 6 000 judar, mot den tjeckiska gränsen. I  gränsstaden Kosice - Kassa övertog tyskarna tågen och bevakningen av de dödsdömda judarna. De flesta tågen gick till Auschwitz. Där mördades 320 000 ungerska judar.
Den 8 Juli stoppades de massiva deportationerna av ungerska judar, huvudsakligen p.g.a. den internationelle opinionen.  Under hösten 1944 har tiotusentals av Budapests judar tvingats gå i så kallade dödsmarscher mot läger i Österrike och Tyskland. Först i november 1944 inrättades för de 70 000 kvarvarande judarna ett getto i Budapest. Det upplöstes i och med den sovjetiska invasionen i februari 1945.

Mars - november 1944 I ett ungerskt arbetsläger

När Nazityskland ockuperade Ungern fängslades Viola Horvaths mor och fördes 1944 till ett arbetsläger.
När Viola Horvath vårdades på Sigtuna beredskapssjukhus skrev hon om det:För ett år sedan begav sig en ungersk flicka på en långvandring från Budapest. Hon hade frivilligt följt sin mor. Då visste hon inte  att hon för sista gången skulle följa sin mor bort till en avlägsen, fientlig värld...
Viola Horvaths hamnade i samma arbetsläger som sin mor. Det var november 1944. 

December 1944 - januari 1945 - dödsmarscher

I januari 1945 tvingas slavarbetarna att gå de så kallade dödsmarscherna. Tyskarna evakuerar både lägren i Östeuropa och de läger som ligger närmast västfronten till det som återstår av forna Tredje riket. När den ryska offensiven närmar sig den ungerska gränsen, har boende i lägret där Viola och hennes mor befann sig evakuerats till fots  Det är en kall vinter,  vakterna skjuter de fångar som är för sjuka eller svaga för att gå. Violas mor orkar inte längre gå i den takt som krävs, hon skjuts i Violas åsyn.

Juni 1945

Viola Horvath kommer med ambulanståg från Bergen-Belsen till Swedish Transit Hospital i Lubeck. Där registreras hon och får ett Inresekort till Sverige med nummer 2399.

Som alla andra på väg till Sverige blir hon badad och avlusad på sjukhuset.

5 - 8 juli 1945 Lubeck-Stockholm

Den 5 juli 1945 bärs hon ombord på Vita båten S/S Kastellholm, som just kommit från sin första resa till Stockholm.
Viola skrev om resan: Tre oförgätligt vackra dagar tillbragte jag på havet. Var dag såg jag soluppgången och jag beundrade den praktfulla solnedgången på aftonen. Efter tre dagars resa kom jag till Stockholm. Jag kommer aldrig att glömma det mottagande som svenskarna gav oss.

8 juli 1945 Sigtuna

. Hennes återhämtning går långsamt. Tyfus och förändringar i hennes lungor är svåra. Hon lär sig blixtsnabbt svenska. Hon får hjälp med det av en undersköterska, Daga Jansson. Viola vill skriva poesi på svenska. Själv hitta de rätta orden, inte översätta. Trots sjukdomen ser hon ljust på livet. Hon skriver: För ett år sedan var jag en eländig fånge, jag blev pinad, slagen, uthungrad.
Efter en tid i Sigtuna flyttas Viola vidare. Sommaren är slut och skolåret skall börja i Sigtuna.  

November 1945 - mars 1946

När sjukhuset i Sigtuna stängdes, flyttades Viola Horvath till Ribbingelund, ett TBC-sjukhus nära Ärla. I Ribbingelund fortsatte hon att skriva. Personalen på sjukhusets kansli renskrev hennes dikter på maskin. Två dikter, Bröder, som därute går och Jag kan ej liksom Gud förlåta  - skickade Viola i mitten av december 1945 från Ribbingelund till Daga Jonzon, tidigare en hjälpsjuksyster från beredskappsjukhuset i Sigtuna. Dikterna beskriver hennes lidande under tiden som koncentrationslägerfånge. I mars 1946 dör Viola Horvath på TBC-sjukhuset i Ribbingelund. Vad som hände med Viola, (läs hennes kropp) sedan hon dött i Ribbingelund vet ingen (än). Hon dog 23 år gammal. Fortsättningsvis är hon "Flickan utan grav"!

November 2019

Denna dag invigs Förintelsemonumentet vid Judiska begravningsplatsen i Solna. Där finns ett hundratal av Violas medsystrar begravda. Av en händelse lämnades 7 tomma gravplatser mellan gravarna. 6 stycken av dem får bära varsin minnessten med namn från ett dödsläger. Siffran 6 symboliserar även 6 000 000 judar som mördades under Förintelsen. På den sjunde tomma platsen har man lag en provisorisk gravhäll skapad av Föreningen Förintelsens minne. Precis som på de andra gravhällarna, så står på denna gravhäll Violas för- och efternamn, födelse- och dödsår samt landet hon kom ifrån. Denna grav är, liksom den okände soldatens grav är en symbolisk gravplats för alla stupade soldater i olika krig, en symbol för alla dem som år 1945 kom från koncentrationslägren till Sverige och som saknar en grav.

Ett utdrag från en lista över Judiska Flyktingar som kom till Sverige och dog 1945. Listan innefattar flera sidor. De sista rubrikerna är datumet och platsen för döden eller begravningsplasten.

  1. 8.45 Sigtuna

22. 7.45 Sigtuna

  3. 7.45 Sigtuna

30. 7.45 Kalmar

29. 7.45 Hälsingborg

13. 7.45 Malmö

10. 8.45 Halmstad

28. 7,45 Norrköping

  5. 7.45 Mölndal

 7. 8.45 Norrköping

1.3. 7.45 Stockholm

29.7.45 Hälsingborg

14. 5.45 Lund

30. 6.45 Kalmar

6. 8.45 Malmö

22. 8.45 Kalmar

4. 7.45 Hälsingborg

7. 8.45 Göteborg

19. 8.45 Kalmar

7. 5.45 Malmö

26. 7.45 Hälsingborg

28. 7. 45 Göteborg

 5. 8.45 Loka-Brunn

16. 9.45 Karlstad

16. 8.45 Stockholm

 5. 8.45 Norrköping

30. 7.45 Malmö

15. 8. 45 Halmstad

31. 7.45 Sigtuna

3. 8.45 Mölndal

4. 11.45 Strängnäs

13. 11. 45 Kalmar

3. 11.45 Kolmården-sanatoriet

17. 5.45 Lund

15.8.45 Landskrona

När 60 plus blev 80 minus - Inlägg nummer 2288 - Över 404 000 tittade på min blogg.

CePeLek Koszykowa/Chalubinskiego. Jag föddes nog 4 tr upp i det soliga delen av hörnhuset. Så sa min mamma då hon besökte mig där jag jag fick mina tonsiller bortopererade.

Jag föddes vid CePeLek vid Koszykowagatan. Så hette sjukhuset och läkarmottagningen. Det var bara för militärer och deras familjer och min pappa var nog major vid den tiden. CePeLek var en förkortning, egentligen tre första bokstäver C P L från Centralna Wojskowa Przychodnia Lekarska. "CePeLek" Naturligtvis så minns inte den dagen. Det var 20 september och något annat i den judiska kalender. Enligt den fyller jag år först den 26 september. Hela 7 dagar att vänja sig med att 60 plus blir 80 minus. Min pappa brukade säga att jag var ett Yom Kippur barn men när jag kollade det nyligen så stämde det inte. Nog var jag alltid i hans ögon ett Yom Kippur barn, något speciellt med andra ord.

Så tillbaks till vårt regionsjukhus CePeLek som låg i hörnan av Chalubinskiego och Koszykowa gatan. Dit kunde man ta sig direkt från Krakowskie Przedmiescie och Hus utan hörnor med trådbuss nr. 56. De första trådbussar jag minns såg ut som den på bilden ovan. Hur jag kom till Huset utan hörnor vet jag inte, troligen med en militär tjänstebil.

Därefter bodda jag i samma lägenhet i 17 år och visste inte vad ordet att flytta innebar. Królewska 2 m 38, 2 pietro var en fästpunkt i mitt liv. m 38 betyder mieszkanie nummer 38 och 2 Pietro - andra våningen. Det var 17 ultralyckliga år som man ser på det idag.

Min första hundkärlek hette Alba. Hon var en owczarek podhalanski.

Decyzja o deportacji dzieci do obozu zagłady Treblinka - 5 sierpnia 1942.

Ulica Chłodna dzieląca Duże i Małe Getto. Na drugim planie resztki mostu który łączył te dwie częsci getta. Rok ?

Duże i Małe Getto

Kiedy i jak zapadła decyzja o deportacji domów sierot w Getcie Warszawskim podczas Wielkiej Akcji wysiedleńczej? Wiadomo że Niemcy uważali że dzieci i chorzy to element nieproduktywny. Ci którzy byli produktywni zatrudnieni byli m.in. w szopach,  zakładach produkcyjnych utworzonych na terenie getta.

Prezes Judenratu w Warszawskim Getcie, Adam Czerniakow (przyjaciel Janusza Korczaka) dostaje polecenie zebrania i wysłania transportów na Wschód, 9000 ludzi, siedem dni w tygodniu. 22 lipca 1942, w dniu rozpoczęcia wielkiej akcji likwidacyjnej, odmawia kierującemu akcją SS-Sturmbannführerowi Hermannowi Höflemu podpisania obwieszczenia o przymusowym wysiedleniu Żydów z Warszawy (w rzeczywistości deportacji do obozu zagłady w Treblince). Następnego dnia, 23 lipca popełnił samobójstwo zażywając cyjanek potasu w swoim gabinecie znajdującym się na I piętrze gmachu Gminy Żydowskiej przy ul. Grzybowskiej 26/28. Ostatni list Czerniakowa to krótki list do żony, jaki znaleziono na stole obok jego zwłok: 

Żądają ode mnie, bym własnymi rękami zabijał dzieci mego narodu. Nie pozostaje mi nic innego, jak umrzeć.

Wiadomo że likwidacja Małego Getta w Warszawie zaczęła się oficjalnie 10 sierpnia. Została jednak poprzedzona deportacją przytułków i domów sierot w tym rejonie 5 sierpnia. Dlatego mnie ciekawi kiedy i przez kogo została ta specjalna akcja zatwierdzona.

W getcie w Lodzi, podobna decyzja o deportacji (zamordowaniu) dzieci zapadła pod koniec sierpnia 1942 roku w Głównym Urzędzie Bezpieczeństwa Rzeszy (niem. Reichssicherheitshauptamt – RSHA).
Przeszła do historii jako Wielka Szpera. Była to akcja deportacji do obozu zagłady w Chełmnie. Akcji, której ofiarami padły dzieci poniżej 10. roku życia oraz ludzie starsi powyżej 65. roku życia, a także chorzy i ci, którzy nie pracowali. W czasie trwania Wielkiej Szpery, pomiędzy 5 a 12 września 1942 roku, do obozu zagłady w Chełmnie nad Nerem wywieziono ponad 15 tysięcy osób. Sama Szpera była poprzedzona (4 września 1942 roku) przemówieniem Chaima Mordechaja Rumkowskiego, prezesa Judenratu:

Ponury podmuch uderzył getto. Żądają od nas abyśmy zrezygnowali z tego, co mamy najlepszego – naszych dzieci i Starszych. […] W moim wieku, muszę rozłożyć ręce i błagać: Bracia i siostry! Oddajcie mi je! Ojcowie i matki – dajcie mi swoje dzieci! […] Muszę przygotować tę trudną i krwawą operację, muszę odciąć gałęzie, aby ocalić pień. Muszę zabrać dzieci, ponieważ jeżeli tego nie zrobię, inni mogą być także zabrani – broń Boże.

Fynd vid de två äldsta judiska begravningsplatserna i Stockholm - Aronsberg och Kronoberg

När mina barn var små köpte jag ett antal barnböcker som hette Vad jag finner i gräset, Vad jag finner på stranden och liknande. Jag skulle då tillsammans med barnen utforska naturen. Visa myror daggmaskar och andra småkryp.

Jag tänkte på det och de fynd jag gjorde nyligen i gräset vid de två äldsta judiska begravningsplatserna i Stockholm - Aronsberg och Kronoberg.

Det handlade inte om myror. Förutom dasspapper (och fekalier) finns där alltid flaskor efter starksprit ölburkar och pappersnäsdukar. En del saker kommer dit med vinden en del saker kastas bar dit.

De andra fynd där, se bilden vittnar dock om andra aktiviteter.

 

Raoul Wallenberg versus Folke Bernadotte - J'accuse

Sedan krigslutet år 1945 pågår i Sverige en sjuklig trend att glömma Raoul Wallenberg och lansera Folke Bernadotte. Sverige glömde honom "aktivt" när han satt fängslad i Sovjet. Sedan satte man gråa lappar för den svenska massmedian.
Raoul Wallenbergs gärning är känd i hela världen men minst tycks det vara i Sverige.
Med Folke Bernadottes namn är det vice versa.
Varför?

Korczaks children - Playing the war during the war

There has been kids 'playing war' for generations. It used to be with sticks or by throwing sand or just splashing the water on each other. Here at Rózyczka prior to 1940.

The kids were playing war for generations. It used to be with sticks or by throwing sand or just splashing the water on each other.

Jarek Abramow.  son of Igor Abramow Newerly spends part of his vacations in 1940 at Korczaks summer camp. In his book The lions of my courtyard, Abramow describes the war with sand between Jewish children from the Korczak's camp and the local Polish children. Jarek Abramow was seven at that time.

Yes, it was 1940. Poland was occupied since September 1939. The area of the ghetto was not closed yet. It was marked by signs of a typhus epidemic. On the 12th of October 1940, Yom Kippur, Warsaw Jews were informed that the ghetto was being created. It was located in the northern part of the city.

Jarek Abramow. son of Igor Abramow Newerly spends part of his vacations 1940 at Korczaks summer camp. In his book The lions of my courtyard, Abramow describes the war with sand between Jewish children from the Korczak's camp and the local Polish children.

Rózyczka Summer 1940. I was always wondering, if Różyczka, besides showing the life outside the big and crowded city was also a kind of the first preparation for children for kibbutz life similar to Hachshara activities.

Just before that, in Spring, 1940, Korczak decided to run Summer Camp for the children from "his Orphanages". Korczak wrote the letter to Stanislaw Krupka, the mayor of the municipality of Wawer asking for help in organizing a summer camp. Korczak wanted to give the children a little bit of security and peace from the war.

He wrote to Krupka: "This may be the last chance of letting children run in the woods (...) it is maybe the last summer."
Mayor of Wawer, Stanislaw Krupka arranged both the transportation and food for the Orphanage! One has to remember that Poles were not allowed to help Jews. After this last summer 1940 at Rózyczka, Korczak wrote several letters to Krupka and gave him signed books.

I was always wondering, if Różyczka, besides showing the life outside the big and crowded city was also a kind of the first preparation for children for kibbutz life.

Children returned to the Orphanage Dom Sierot after the camp. However, after the creation of the Warsaw Ghetto in October 1940, the children Dom Sierot was resettled to the building at 33 Chłodna Street, within the ghetto area. Korczak was arrested for not wearing a band with the Star of David, ordered by the occupation authorities, to Jews. When physically exhausted Korczak returned after a month of arrest to Dom Sierot at 33 Chłodna Street children felt again safe.

Also, children from other Jewish boarding schools (not only Dom Sierot Orphanage at 92 Krochmalna Street) among others from the CENTOS boarding house for young children at 10 Graniczna Street, the CENTOS boarding house for girls at 18 Mylna Street, and from the Main House of Refuge at 127 Leszno Street were sent to the village in June 1940 to "Różyczka" where they were under the care of Dr. Janusz Korczak "(Archives ŻIH, Jewish Social Self-Help, 211/16, Information on the activities of CENTOS in June 1940).

*Abramow-Newerly J (2000) Lwy mojego podwórka [The lions of my courtyard]

Wojna w czasie wojny. Ostatnie lato dzieci z Domu Sierot na koloniach Korczaka Różyczka.

Różyczka, wieczorne walki.

Różyczka. Relacja Jarka Abramowa z ostatnich wakacji w 1940 roku. Po tych wakacjach dzieci wróciły do Domu Sierot na Krochmalną. Kilka tygodni pózniej DS był zmuszony do przeprowadzki do Getta Warszawskiego na ul. Chłodną 33.

Urywek z książki Jarka Abramowa - Lwy mojego podwórka

Så som du sår måste du också skörda, om inte i detta så i nästkommande liv. Man kan inte skörda kärlek om man har sått hat.

Så som du sår måste du också skörda, om inte i detta så i nästkommande liv. Man kan inte skörda kärlek om man har sått hat. Man kan bara skörda resultatet av det man har sått tidigare, 
sa Jesus och S har inte förstått det än.
Idag upptar DN hela 6 sidor åt de nya an(S)trängningarna.

Andra dag i rad (även i lördagstidningen) så står de magiska orden:
Sverige tar hjälp av. 

Först av USA och därefter Israel.

"Vi vänder på bladet" och "Rota inte i det gamla" - Paroller som användes och används med de numera osynliga gråa lapparna. Folke Bernadotte skall hyllas på nytt och bara fakta ur "Slutet" skall användas.

På det kungliga Djurgården har under hela hösten 2018, därefter vintern och våren, sommaren och nu även nu, hösten 2019, en promenadsträcka vid Djurgårdskanalens mynning varit avstängd. Precis nedanför Sjöhistoriska museet.

Alla svor, särskilt de äldre som var vana att ta sina promenader där utan att behöva stoppas av en stängsel. Så länge för en liten gång- och cykelbrobygge.

Det skall bli en bro där, en historisk bro enligt Svensk Damtidning, en histerisk bro enligt mig.

Bron över Djurgårdsbrunnsviken skall binda samman Museiparken med Rosendal på andra sidan av viken. Den nya bron skall finnas på samma plats där Karl XIV Johans pontonbro fanns för över 200 år sedan.

Bron döps dock inte efter Karl XIV Johan som vore logiskt. Istället (enligt önskan från kungen) hyllar man Folke Bernadotte och döper den till Folke Bernadottes bro. Som en usel förklaring nämner den Kungliga Djurgårdsförvaltningen att Folke Bernadotte var bosatt i Dragongården som är belägen intill Museiparken.

Bron döps Folke Bernadottesbro och byst av Folke Bernadotte i officersmössa som sattes upp år 2011 vid Folke Bernadottesväg flyttas till brofästet. Folke Bernadotte övergick till reserven 1934 så en avbildning i officersmössa är nog lite märklig. Om han skulle överhuvudtaget avbildas så kanske skulle Röda Korsets symboler passa bättre.... Varför hade han officerskläder under krigets sista dagar är inte känd. Himmler älskade militära uniformer, kanske därför.

Folke Bernadotte och Gestapopojkar under resan med Vita bussar. De första som togs till Sverige, var nazistfruar och barn och en hel del nazister. Sammanlagt 1500 (eller fler).

Skall Folke Bernadotte lanseras som en hjälte på nytt? Skall en gammal skröna att Folke Bernadottes aktion under sista dagar av kriget var för att rädda judar?

Karl-Gerhard såg samma fenomen redan 1945. Han skrev en revy Såsom faller från Himmler - just om den svenska propagandan som skulle göra Bernadotte till en svensk hjälte och Sverige till ett land som hjälper alla. Karl-Gerhard tystades dock och Bernadottes bok Slutet hyllades såsom det var tänkt. Karl-Gerhards Krönika i det socialdemokratiska Afton-tidningen censurerades och rader om Bernadotte ströks. Redan då hade den socialdemokratiska regeringen greppet om den levande historia och så förblev det tills idag. Neutraliteten, den svenska under kriget, skulle beskrivas bara på ett sätt. 

Socialdemokraten, regeringschefen Per-Albin Hansson tyckte inte om att man skulle ifrågasätta Sveriges handlande (och handel) under kriget och kom med den ökända parollen: Rota inte i det gamla. Det gamla? Det handlade om händelser som utspelade sig i nuet. Andra världskriget pågick i nästan 6 år. Numera använder man sig av kungens uttryck från 2010 - Det som hände har hänt för lång tid sedan, därför väljer jag och min familj att vända blad och se framåt, så sa kungen under pressträffen nu på eftermiddagen. Det gällde uppgifterna i boken Carl Gustaf XVI Den Motvillige Monarken, som släpptes då.

Nej, vi får inte vända på bladet och plocka fram russinen ur en kaka.

Beskrivning av Folke Bernadottes handlande av honom själv i boken Flykten och av andra dåtida och nutida beskrivningarna stämmer väl med uttrycket ”plocka russinen ur kakan”. Den använder vi ibland när vi väljer ut det bästa ur något. Det bästa eller det som smakar bäst. Plocka russinen ur kakan har några olika definitioner, men det brukar ses som valet av en liten, passande mängd av information och fakta för att försöka bevisa en punkt, samtidigt som man ignorerar alla andra, t.ex. motstridiga uppgifter. Således plocka russinen ur kakan information ger upphov till en felaktig tolkning och ställningstagande i en fråga: Detta eftersom all relevant information som inte ansågs vara kosher inte tas upp.

I Sverige byggde man en myt att Sverige räddade judarna från koncentrationslägren. Nästan alla svenska judar tycks numera tro på det.

På samma sätt plockade Wilhelm Carlgren russin ur kakan när han fick ett uppdrag från Tage Erlander att beskriva Sveriges utrikespolitik under 1939-45. Där framstår UDs tjänstemän som hjältar medan t.ex. Raoul Wallenberg nämns inte överhuvudtaget.

Lyssna till Karl Gerhards kritik av Per-Albin Hanssons tyskvänliga politik - Demagogivalsen:
https://www.youtube.com/watch?v=IPUJfpSxNeo