Korczak - Letter to Editor of Gazeta Żydowska

The front page of the Polish - language newspaper "Gazeta Ż dowska" (Jewish Gazette) from Jan. 7, 1942.  The weekly "Jewish Gazette" was published in Kraków during a two - year period from July 23, 1940 until August 1942. It was a propaganda organ of the German civil administration of the Generalgouvernement, and intended for distribution to Jews throughout that area. The editors were the Jews, Zeifert and Grosman.

Oficjalna gazeta dla wszystkich gett w Generalnym Gubernatorstwie, koncesjonowana przez Niemców, ukazywała się od lipca 1940 do sierpnia 1942. Zawierała obowiązkowy materiał propagandowy ale i wiele ciekawych informacji.

1st page of first issue of the newspaper Gazeta Żydowska

1st page of the  issue of the newspaper Gazeta Żydowska

in which Janusz Korczaks letter to the Editor was published

Citation from the Janusz Korczaks letter to the Editor of Gazeta Żydowska

Pierwszy numer Gazety Żydowskiej ukazał sie 23 lipca 1940 roku a ostatni w sierpniu 1942 roku.



Ogłoszenie z  Gazety Żydowskiej. 

Do odbioru na Placu Przeładunkowym do dn. 7 lipca, w godzinach 10-12, ul. Dzika 2, przesyłka z zagranicy zawierająca używaną odzież i bieliznę. zawiadomienia nie można było dostarczyć, gdyż zmienił(a) miejsce zamieszkania...

Ett rött J för Jøder i Norge

År 1942, fanns det 2,173 Judar i Norge. Av de var 1,643 norska medborgare, 240 hade utländsk medborgarskap och 290 var statslösa.

700 stämplar med en 2 cm hög J beställdes av den norska polisen

Redan i december 1941 (således före Wannsee) har den norska polisen beställt 700 stämplar med en 2 cm hög J för att stämpla det judiska befolkningens ID-kort. Den 10 januari 1942, har man genom annonser i dagspressen uppmanat alla judar att besöka de norska polisstationer för en "gratis instämpling" av J.

Rachel gick i gymnasiet när hon fick sitt J instämplat.

Alla Judar fick sådana formulär ifyllda av norska polisen.

Den 26 oktober 1942, norsk polis med stöd av Germanic-SS arresterade alla judiska män medan deras fruar och barn förblev "fria". Männen fördes till Berg-  eller Falstad läger eller satt fängslade i de lokala polishäkten och fängelser. Judiska kvinnorna fick dagligen anmäla sig vid polisen.

En månad senare, den 26 november 1942, startade den stora deportationen. I razzian deltog tyska soldater och mer än 300 normän från Statspolitiet, Kriminalpolitiet, Hirden och Germanske SS-Norge. 

Deportationen startade klockan 4.30 på morgonen. Man använde sig av tidigare förberedda listor och 100 taxibilar. Till varje "deportation" var anvisades grupper av tre Tillsammans 300). De fick exakta instruktioner vem skall de hämta och vilka som fick stanna. De som hade utländska pass från vissa länder fick stanna. Tremana grupper hade 3 st. telefonnummer att ringa till om de inte kände sig säkra.
Klockan två på eftermiddagen avgick SS Donau från den Amerikanska kajen, ty mot Stettin.

SS Donau kom till Stettin hamn den 30 November 1942. Fångarna fördes till Breslauer Bahnhof och föstes 60 per godsvagn i ett tåg mot Auschwitz som avgick från Stettin klockan 5:12 på kvällen. Tågresan till Auschwitz tog 28 timmar. Vid sorteringen vid rampen i Auschwitz, 186 personer förflyttades till ett arbestläger. Resterande 345 mördades direkt i Auschwitz gaskammare.

Oslo hamn den 26 november 1942. Ångfartyget SS Donau som tarfikerade mellan Oslo och Stettin syns i bakgrunden.

Det finns minst 770 sådana kort i de norska arkiven.

Inom loppet av tre månader, hösten 1942 – vintern 1943, genomfördes flera stora deportationer av judar från Norge till tyska utrotningsläger. Tre olika fartyg som trafikerade Oslohamn användes vid deportationerna. Den första deportationen ägde rum den 20 november 1942 då 20 judar deporterades med MS Monte Rosa. Med samma skepp hade man den 26 november fört ytterligare 26 judar till Århus och därefter med tåg genom Hamburg till Auschwitz.

Den 26 november, samma dag som MS Monte Rosa avgick så avgick till Århus också den största transporten med SS Donau som förde 522 judar till Stettin.

SS Donau ommålat under kriget

24 februari 1943, avgick den siste deportationsfartyget SS Gotenland till Stettin med 158 judar. Från Stettin fördes de genom Berlin till Auschwitz.

Tre månader senere, 24 februari 1943, avgick den siste deportationsfartyget  SS Gotenland  till Stettin med 158 judar. Från Stettin fördes de genom Berlin till Auschwitz.

40 judar sändes till Auschwitz i mindre grupper.

Sammanlagt sändes 768 judar från Oslo till Auschwitz. Endast 28 överlevde, bland de Rachels Feinbergs äldre bror Kai (då 21 år gammal).

Vita bussarnas svarta fläck bör undersökas grundligt. Man vet att när man skulle hämta norrmän så gällde det inte de norska judarna. Endast fåtal lyckades komma tillbaka på det sättet. 

Bara fyra judar av 28, Eugen Keil, Josef Berg, Harry Meyer och Leif Wolfberg räddades med de Vita bussarna. 

Josef Berg kom med från Sachsenhausen tack vare ett kraftigt stöd från sina ariska norska medfångar. Tre andra icke ariska norrmän togs inte med!

Den första deportationen ägde rum den 20 november 1942 då 20 judar deporterades med MS Monte Rosa”. Med samma skepp hade man den 26 november fört ytterligare 26 judar till Århus och därefter med tåg genom Hamburg till Auschwitz.

Den största transporten av Judar från Norge var med SS Donau som förde 522 judar till Stettin. Från Stettin fördes de direkt i godsvagnar till Auschwitz.


D / S Westfalen, var en tysk transportfartyg som under ockupationen av Norge användes för trupp och fången transporter. Den 8 september 1944 gick den på en mina utanför den svenska kusten nära Marstrand. Båten hade då 50 norska politiska fångar som deporterades till koncentrationsläger i Tyskland. Endast 5 av dem överlevde. Totalt sjuttio-åtta personer ombord överlevde, men de flesta av inlåst norska fångar, bland de Petter Moen, Reidar Olaf Østlid och Sverre Lid drunknade. Ökänd SS-Sturmscharführer Wilhelm Heinze dog också. Olyckan orsakade stor uppståndelse och ledde till en svenskt protest till Tyskland.