Thursday, March 21, 2019

Dynamit AG Nobel slavarbetare från Christianstadt kom med Vita båtar till Sverige - Många dog direkt efter ankomsten!



Emma Kohn arbetade i ammunitionsfabriken Dynamit AG Nobel. Dog efter 11 dagar efter ankomsten till Sverige.
Emma Kohn arbetade i ammunitionsfabriken Dynamit AG Nobel. Dog efter 11 dagar efter ankomsten till Sverige.

I flera av läkarna nedskrivna kortfattade öden, bl.a. Emma Kohns, så förekommer ortnamn Kristianstadt eller Christianstadt. I hennes fall två gånger 1941 och 1944. Kristianstadt var ett arbetsläger, administrativt ett underläger till Gross-Rosen koncentrationsläger. Kristianstadt var ett stort lägerkomplex utanför den tyska staden Christianstadt (idag Krystkowice i Polen) och kvinnorna arbetade mestadels i en av Nazistysklands största ammunitionsfabriker, Dynamit AG Nobel.

Dynamit AG Nobel "lånade" oftast kvinnor till sina fabriker. Lånade och betalade för de till SS. Kvinnorna kostade mindre och passade bra till Dynamit AG Nobel fabriker där många maskiner var halvautomatiska och kvinnorna tålde bättre arbete under jorden och med giftiga kemikalier.

Flera av de som kom med Vita båtar till Sverige arbetade som slavar för Nobels ammunitionsfabriker. De ligger begravda över hela Sverige med dödsdatum 1945-1946. De som kom till Stockholm ligger 250 meter från Alfreds Nobel grav

Man uppger i flera källor att över 100 000 slavarbetare placerade i tyska koncentrationsläger arbetade för Dynamit AG Nobel.

Man kan bara spekulera hur många framtida Nobelpristagare och vetenskapsmän mördades under Förintelsen. Kanske skulle cancergåtan skalle ha lösts för länge sedan?


http://www.jinfo.org/Nobel_Prizes.html

CIA kartor över Christianstads hemliga fabrik, kartor gjorda under Andra världskriget. De flesta av fabrikslokaler låg i betongbunkrar under jorden.

De flesta av fabrikslokaler i Christianstads låg i betongbunkrar under jorden. Hela området var i ett skogsområdet. Här har man markerat vägnätet inom området.
Skarzysko-Kamienna var ett annat tvångsarbetsläger för judar och tillhörde tyska Hasag koncernen som producerade ammunition och minor. HASAG, även känd som Hugo Schneider AG, Hugo Schneider Aktiengesellschaft Metallwarenfabrik. Även Hasag "lånade" kvinnor till sina fabriker. Lånade och betalade för de till SS. Lägret grundades i augusti 1942 och stängdes i augusti 1944. Totalt fördes 25 000 - 30 000 judar till Skarzysko Kamienna lägret. Mellan 18 000 - 23 000 dog eller mördades där.Lägret var uppdelat i tre separata fabriksläger, kända som Werke A, B och C. De tre lägrena var placerade i anslutning till fabrikerna där. Fångar arbetade och bevakades av den ukrainska polisen. Av de tre fabriksläger var Werk A den största. Fångarna av både Werke A och B arbetade för att producera ammunition. Werk C innehöll en fyllningsanläggning där undervattensminer fylldes med den ytterst giftiga pikrinsyra. Detta var det värsta av de tre lägrena, eftersom syran förgiftade/dödade fångarna där inom tre månader. Alla fabriker hade två 12-timmars skift.
När östfronten närmade sig så förflyttades de återstående fångarna västerut, till Bergen-Belsen.

Tuesday, March 19, 2019

Chevradagen - Stockholm den 17 mars 2019

Vera Krémers grav.

Vid Vera Krémers grav - Norra Begravningsplatsen
Rosa Ida Grunwalds grav - Södra begravningsplatsen.

Chevradagen är en gammal tradition i Stockholm. Man åker till de fyra judiska begravningsplatser tillsammas med rabbinen och ber Kaddishbönen. Kaddish (av arameiska qaddis vilket betyder "helig") är en judisk bön, författad på arameiska, som ärar Guds härlighet.

Under elva månaders tid efter dödsfallet av en närstående, t.ex. mor eller far säger de sörjande kaddish-bönen. Därefter läses kaddish på varje årsdag (räknat efter den judiska kalendern).

Många dör dock ensamma och då blir den sista kaddishbönen den vid begravningen. Sådana ensammapersonersgravar finns det många.

I år har man valt att be för de Förintelsens överlevande som kom med Vita båtar och som dog på de svenska sjukhusen. Många bara 4-5 dagar efter ankomsten. Vi samlades vid Vera Krémers grav. Vera var den första som dog av de som kom med Vita båtar till Frihamnen i Stockholm.

Nedan är mitt anförande vid hennes grav. Anförandet följdes av Kaddishbönnen som leddes av rabbinen Ute Steyer.

”Förintelsens offer finns begravda inom två intilliggande gravfält på Norra judiska begravningsplatsen i Solna.

Vera Krémer var den första som begravdes, den 19 juli 1945 i kvarter K, plats 3308. Efter henne i nästa rad ligger 17 kvinnor, en del egentligen flickor då många var i skolåldern när Andra världskriget bröt ut. De var födda i Ungern, Tjeckoslovakien, Polen, Rumänien, Tyskland och Österrike.

Det finns flera gemensamma nämnare i deras liv. Alla var unga judinnor som fängslades i getton och fördes till koncentrations- och dödsläger. Många bevittnade sina närmastes död då deras yngre syskon och föräldrar efter selektionen i lägren gick mot gaskamrarna. De som överlevde selektionen kommenderades till slavarbete. När fronten närmade sig lägren transporterades de till läger och fabriker i Tyskland och slutligen till Bergen-Belsen. Den 15 april 1945 övertog den brittiska armén lägret. Där fanns då 10 000 obegravda lik och varje följande dag dog nära 2000 personer till följd av undernäring och sjukdomar.

De som ligger på Norra Judiska begravningsplatsen är de som ansågs kunna klara resan med de Vita Skeppen och få vård i Stockholm. I slutet av juni lämnade den första transporten Lübeck och anlände till Frihamnen i Stockholm. Båten hette S/S Kastelholm och hade Röda korsets beteckningar. De svårast sjuka fördes direkt från Kajplats 2 till Epidemiska sjukhuset vid Roslagstull. De andra åkte liggande på bårar i arméambulanser till beredskapssjukhuset i Sigtuna.

I anamnesdelen i deras läkarkort kan man läsa om deras liv. Korta rader som samtidigt utgör Förintelsens historia i mördandets logistik.
I gettot sedan 1940, 1943 Auschwitz, 1944 ammunitionsfabriken, 1945 dödsmarsch. I Bergen-Belsen tyfus. Föräldrarna och syster döda i Auschwitz, broders öde okänt.

I andra intyg står det. 
Vårdtid i Sverige: 5 dagar.

Ingen hade räknat med uppemot fyra begravningar per dag av de nyanlända. Man kallade dem flyktingar.

I Gravboken finner man att gravraden som börjar med 3311 och slutar med 3327 fylldes på bara några veckor. Det var förmodligen då man bestämde sig att börja begrava inom ett eget kvarter, kallat J-kvarteret.

Hundratals av Förintelsens offer finns begravda på flera olika platser i Sverige varav de flesta på Norra judiska begravningsplatsen i Solna. Låt oss hjälpas åt så att dessa människors öde aldrig faller i glömska.

Roman Romuald Wasserman Wroblewski


På Södra bad vi Kaddishbönen vid Rosa Ida Grunwalds grav. Hennes livshistoria liknar Nelly Sachs. Ida arbetade hårt under hela sitt liv i Sverige. Klarade dagarna men inte nätterna. Då kom Gestapo och minnet av Förintelsen i hennes drömmar, mardrömmar, precis som hos Nelly Sachs.

Monday, March 18, 2019

Förintelsen, Självmord och Själmord

Flera som överlevt Förintelsen har begått självmord, varav den mest kände är författaren Primo Levi. Men svaret på varför är inte särskilt komplicerat. Det var  år1987, fyrtiotvå år efter befrielsen av Auschwitz, tog Primo Levi sitt liv. Han är känd som författare till den allra främsta överlevnadsskildringen från Auschwitz - Är detta en människa? Varför han tog sitt liv vet vi inte, men Imre Kertész, som ju delat Levis överlevaröde har nu skrivit en roman, Likvidation, som ger ett slags förklaring.

Förintelsen och självmord började redan under Krisallnatten. Alla skriver följande: ristallnatten mellan och 10 november 1938 var kulmen på de våldsamma ... Omkring 400 judar dödades eller begick självmord. Ingen förklarar det här med tvingades begå självmord eller begick självmord. Varför?

Enskilda självmord, ett sätt att möta döden på egen hand och på egna villkor
I Warszawas getto begick flera dagligen självmord, ensamma eller kolektivt, hela familjen. Min moster Sabins förstod på tidigt stadium vad skulle hända. Hon försökte övertyga sin make och sina föräldrar. Vi äter en sista måltid tillsammans och sedan tar vi giftet tillsammans. Sabina ville dö som människa inte naken med sitt barn i handen i en nazistisk gaskammare.


Enskild mord, hopplöshet, början, uppmaning till motståndskampen
Den 22 juli 1942 fick Judenrat ordförande, Adam Czerniakow instruktioner från SS att alla Warszawas judar skulle "omlokaliseras" till öst. Czerniaków försökte utverka undantag för bl.a. föräldralösa barn från gettos barnhem, bl.a. Janusz Korczaks Dom Sierot. Den Stora Aktionen gick inte att stoppa. Czerniakow skrev två avskedsbrev. 
De kräver att jag ska döda barn i mitt land med mina egna händer. Jag kan inget annat göra än att dö... skrev han till sin hustru.
I det andra brevet var adresserad till Judenrat, skrev Czerniakow: 
De krävde (av mig) att förbereda transporter av barn. Jag kan inte ta det längre, jag kan inte tillåta de oskyldiga barns död. Därför bestämde jag mig för att borttaga med mig själv. Detta är inte feghet eller flykt. Jag är maktlös, mitt hjärta är sönder från sorg och medkänsla och jag kan inte längre bära detta. Min gärning kommer att visa sanningen för alla och kanske det kommer att uppmuntra (de) rätta åtgärderna (Detta var troligen en uppmaning till ett Uppror, en väpnad Masadakamp, enl. mig). Jag är medveten om att jag lämnar er med ett svårt arv. 
Dena kväll, ensam på sitt kontor, begärde Czerniakow en glas vatten och svalkade en av de tjugofyra cyanidpillerna (en för varje medlem av Judenraten) som han hade hållit i sitt skrivbord.
Janusz Korczak, vid sin väns grav. ... Gud har tilldelat dig ditt folkets och Guds värdighet. Du har givit denna värdighet tillbaks.

Kollektivt självmord som en del av det väpnade motståndet
Judarna besatte begstoppen, fästningen Masada, år 66 efter Kristus. Men detta gillades förstås inte av romarna! Redan sex år senare kom en romersk armé med 15 000 man (!) för att belägra fästningen, där det fanns ca 1000 judiska män, kvinnor och barn.

Istället för att bli tillfångatagna av romarna valde judarna att begå kollektivt självmord, genom att dra lott om vilka som skulle dräpa de andra. Männen la sig bredvid sina kvinnor och barn, och blottade strupen för den som fått lotten att döda. När romarna intog fästningen möttes de av … tystnad. De enda som hade överlevt var två kvinnor och fem barn som gömt sig djupt ner i en grotta. På grund av den här historien har Masada blivit en symbol för det judiska motståndet mot allt främmande herravälde.

Masada självmord uppreppades år 1943 i Warszawas Getto. Inne i Warszawagettot organiserades två motståndsgrupper ZOB (Zydowska Organizacja Bojowa, på svenska Judiska kamporganisationen) och ZZW (Zydowski Zwiazek Wojskowy – Judiska militärunionen) och ZOB. ZOB, den största gruppen med några hundra unga män och kvinnor leddes av Mordechai Anielewicz. När tyskarna återigen började deportera judar från gettot i januari 1943, försökte ZOB göra väpnat motstånd. När tyska SS- och polisenheter gick in i ghettot den 19 april 1943 för att likvidera, möttes de på nytt av väpnat motstånd. ZZW flera gånger lyckades tränga tillbaka SS-, armé- och polisenheterna.

Judarna hade dock ingen chans att stå emot i längden. De var isolerade och utan resurser, ensamma mot den tyska övermakten. Genom att sätta eld på eller spränga byggnaderna, tvingade soldaterna ut invånarna på gatorna, där de togs tillfånga. De flesta av ZOB:s medlemmar tillfångatogs och dödades. Bunkern där upprorets ledare Mordechai Anielewicz och andra ur ZOB ledning fanns omringades av tyskarna som slängde granater och gas i bunkern. Anielewicz tillsammans med flera medkämpar begick då en kollektiv självmord den 8 maj 1945 i en omringad bunker på Mila 18 gatan, precis som Masadakämparna.

Självmord i protest
Sommaren 1942 deporterades 275 000 gettoinvånare till förintelselägret Treblinka. Som representant hos den polska exilregeringen i London försökte Szmul Zygielbojm upprepade gånger att uppmärksamma Storbritanniens och USA:s regeringar på de polska judarnas katastrofala situation. Den 19 april 1943 utbröt upproret i Warszawas getto och Zygielbojm vädjade för de kvarvarande gettoinvånarnas räkning. I början av maj 1943 mottog Zygielbojm bud om att hans hustru och son hade dödats i upproret. Den 12 maj 1943, begick Zygielbojm självmord i protest mot de allierades likgiltighet och passivitet inför nazisternas folkmord på judarna. Han efterlämnade ett brev, i vilket han bland annat skrev:
Jag kan inte leva när återstoden av det judiska folket i Polen, som jag representerar, hela tiden utplånas. Mina kamrater i Warszawas ghetto föll med vapen i händerna, i den sista hjältemodiga striden. Jag var inte lycklig nog att dö som de och tillsammans med dem. Men jag tillhör dem och deras massgravar. Genom min död vill jag ge uttryck åt min kraftfulla protest mot den apati med vilken världen betraktar och finner sig i slakten av det judiska folket.


Själmord, Själamord och Självmord.
Det här med själen är svårt. Det finns flera ord som kan ersätta det. En del kopplar den till religionen, mystiken, en del anser att det är en del av kroppen som anser att själen har en viss materia och när man dör så lämnar själen korppen och kroppen blir lättare med ett antal gram. Ellen Key liksom Janusz Korczak var de tongivande pedagoger i början av förra seklet. Ellen Key i Barnets århundrade introducerade ett sedermera bevingat uttryck som ”själamorden i skolorna”. Det var så hon benämnde dåtidens skolsystem (1910-talet). De kraftiga orden har dock allmämt intresse då man anser att om ens själ dör har man inget att leva för. Såledees själen kan dör före kroppen.Även Strindberg skriver om själamord.
Hos Förintelsens överlevande som man hittade halvdöda har nog själen lämnat kroppen och de väntade på att kroppen skulle dö. Denna kategori hette musselmänen i lägrets språk. De var inte kontaktbara, de åt inte, reagerade inte men deras hjärta slog fortsättningsvis.