Saturday, November 10, 2018

Snubbelstenar och uppfödning av ankor


Förra ankan var i Dagens Nyheter. Man skrev att den tyske konstnären godkände de svenska snubbelstenarna. Men informationen från Forum f Levande historia var falsk. Konstnären visste inget när man ringde upp honom och Stockholms Kulturnämnd avslog ansökan vars idé fyllde då 10 år.

Nu, ett år senare, passande till 80-års Minnet av Kristallnatten så dyker upp en ny anka i Strömmen (nära Levande Historia i Gamla Stan). Den här gången i Expressen. Flera dagar innan Kulturnämnden skall fatta ett beslut!

Jag stöder snubbelstenarprojektet i Stockholm.
Problemet är att ingen av de 4 kandidater uppfyller kraven för snubbelstenar.

  • Ingen hade en fast adress i Stockholm! 
  • Ingen hade deporterats från Stockholm och alla befann sig utanför Sveriges gränser när Andra världskriget startade. 
  • En av de fyra var dessutom spionanklagad och man hittade foton av svenska skyddsobjekt i hans rum på ett hotell eller pensionat. 
  • Det som stämmer är att de var judar, de sökte uppehållstillstånd och de blev offer för Förintelsen.
Således inget och ingen av ovanstående uppfyller kriterier för snubbelstenar.

När slutade Förintelsen? Min far skrek på nätterna så länge jag kan minnas, även i Sverige på nittiotalet.

När slutade Förintelsen? I maj 1945 när kriget tog slut? I juli-augusti 1945 när de 20-tal överlevande från Förintelsen dog i Sigtuna eller i mars 1993 när min far slutade skrika på nätterna?

När började Förintelsen? År 1933 - 1935 - 1938 eller 1939?
och 
När slutade Förintelsen?
I Wikipedia hittar man inte svaret och de flesta undviker att svara då alternativen är många.


Enligt Simon Wiesenthal Center i Los Angelse så avser Förintelsen perioden från 30 januari 1933, då Hitler blev kansler i Tyskland, till 8 maj 1945, då de västallierades seger innebar slut på kriget i Europa.

I början av 1990-talet när jag sökte det svenska ordet Förintelsen på internet så fick ja 0 - noll svar. Skolverket hade redan då en egen hemsida, en SO-sida med många världshändelser inskrivna men inte Förintelsen. De hade inget svar på min fråga, varför?
Jag tog samtidigt initiativet att översätta 36 Questions About the Holocaust - 36 most frequently asked questions about the Holocaust till 36 frågor om Förintelsen till svenska och polska och uppmanade flera bekanta i världen att översätta det till andra språk. Skolverket gick med att ha på sin sida alla 36 frågor om Förintelsen. Nu, när man googlade (då en okänd term) så fick man 1 (ett) svar.

Den första frågan och svaret om Förintelsen handlade just när det startade och sludade, se nedan.

Till vilken historisk tidsperiod hänför man begreppet Förintelsen?
Begreppet Förintelsen avser perioden från 30 januari 1933, då Hitler blev kansler i Tyskland, till 8 maj 1945, då de västallierades seger innebar slut på kriget i Europa.


Ett annat alternativ till att markera början av Förintelsen är införandet av de antisemitiska Nürnberglagarna som antogs 1935, således den lagstiftningen som särskilde judar från den tyska så kallade ”ariska” folkgemenskapen. Lagarna, som i sin helhet heter Lagen till skydd för det tyska blodet och den tyska äran, bestämde vem som var av tyskt blod, blandras, heljude, halvjude eller kvartsjude. Äktenskap mellan judar och tyskar förbjöds och judarna fråntogs fullt medborgarskap och förlorade rösträtt och tillträde till offentliga arbeten.

Efter Kristallnatten  1938 fördes 100-tusentals judar till koncentrationslägren i Tyskland.

En del anser att Kristallnatten (på dagen för 80 år sedan) v 9 november 1938 var starten på Förintelsen där 6 miljoner judar mördades av nazisterna i andra världskriget.
Andra anser att det var den 1 september 1939 då andra världskriget bröt ut.

När slutade Förintelsen? Det var egentligen det som gjorde att jag började skriva om det. Var det verkligen iden 8 maj 1945. Min far skrek på nätterna hela mitt vuxna liv. På dagarna syntes inget att han har upplevt den mörka perioden och förlorade nästan hela sin familj.

Sunday, November 4, 2018

De första riktiga Snubbelstenar efter Förintelsens offer uppgrävda i Stockholm - TILL MINNET AV KRISTALLNATTEN I NOVEMBER 1938 SOM GAV VÄRLDEN EN FÖRANING OM VAD NAZISTERNA SKULLE GÖRA - FÖRINTELSEN

Stockholm den 28 oktober 2018. Den här gräsmattan inehåller ett hundratal gömda men säkra snubbelstenar. Under stenarna ligger ett hundratal Förintelsens offer begravda.

80 års minnet av Kristallnatten högtidlighålls nu runt omkring i världen, människor ägnar sig åt ett sorgearbete då detta övergrepp var början till Förintelsen. Här är min familjs och studenternas sätt att minnas. Förintellsens offers stenar skall komma upp till ytan till Stockholm. Man skall aj längre trampa på de. De skall upp till ytan på nytt. Man skall snubbla på de och minnas. På bilden finns ett antal gravvårdar av Förintelsens offer. Stenen närmast kameran har vi tagit bort jord och gräs. Resten längs den vita linjen skall tas om hand idag. Minnet av Kristallnatten och Förintelsen lever trots att offren är döda.

För 80 år sedan den 9 november 1938 släpptes nazisternas krafter lösa. Över hundra judar dödades under natten som gick, tusentals misshandlades och omkring 340 000 sattes i koncentrationsläger. Denna dag plundrades 7 500 judiska affärer och 500 synagogor brändes ner. En av de synagogor som undkom förstörelse smugglades ut och finns idag i Stockholm, tyvärr, nedpackad.

Kristallnattens sammanfattning och en klar slutsats var - Nazityskland och senare Europa hade inte längre plats för judar.

80-års minnet av Kristallnatten högtidlighålls nu runt omkring i världen. Många judar ägnar sig åt ett sorgearbete då detta övergrepp var också en början till Förintelsen.

Förintelsens offer finns idag begravda på flera platser i Sverige. Deras gravstenar som bekostats av Sverige ligger i Stockholm vid Norra Begravningsplatsen.

Gravarna om de besöks så betraktas de ofta som en helhet, ett fält med synligt gravnummer och kvarter. Förintelsensoffrets namn med födelsedagen och landet de kom ifrån ligger gömda under mossan och gräsmattan som har vuxit över gravhällen.

Gräset har även vuxit över den gemensamma nämnaren, året de dog. Oftast är det 1945, ibland 1946 eller 1947. Mestadels är de juli eller augusti 1945, således bara dagarna eller veckorna efter att de har kommit till Sverige.

Det är numera svårt att skilja mellan gravhällar och stenbeläggningen, stigar mellan de gravarna. Åven de är svåra att upptäcka.

Förintelsens offer vid Norra begravningsplatsen ligger begravda i K- och J-kvarteren. I början förstog man inte att så många av "de räddade" skulle dö. En liten lastbil som körde extra mat mm till beredskapssjukhuset i Sigtuna kom tillbaka med döda. Nästan varje dag. Först då förstog man att det inte kommer handla om enstaka döda men om många. Ibland dog flera samma dag. I Sigtuna och i svenska pressen beskrev man bara de patienter som höll på att tillfriskna. Man nämnde inte de som vägde 25-28 kg och fick sin sista villoplats i Stockholm. Trots att det står på deras gravstenar Stockholm där man skall ange platsen där de dog så handlar det om Sigtuna, platsen där man skulle födas på nytt. Det stämde för många men inte för alla. Därför började man att begrava Förintelsens offer i en helt ny kvarter, J.

Min sambo som är stenkonservator och jag hade svårt att se de gömda och glömda stenarna och offren av Förintelsen vars namn man kunde inte länge avläsa. Vi vände oss till Anna Nachman som är ansvarig för alla fyra judiska begravningsplatserna i Stockholm. Anna var positiv, entusiastisk! Vi rengjorde först en sten, därefter en till. Ett tungt och mödosamt arbete. Men plötsligt så fick i fram en människa. Den första gravstenen tillhörde Frimet Einhorn, den andra Regina Posladek.

Under sommaren 1945 så kom före detta koncentrationslägerfångar mestadels från Bergen-Belsen till Stockholm. De anlände med lasarettsfartyg H.M.S. Kastelholm som la till i Frihamnen och därefter från sanitetsstationen i Ropsten så fortsatte de till beredskapssjukhuset i Sigtuna.
Idag fick vi hjälp av några studenter från Paideia folkhögskola. Innan vi började arbeta har jag berättat bakgrunden. Varför vi har Förintelsens offer begravda i Sverige.
Idag fick vi hjälp av några studenter från Paideia folkhögskola. Innan vi började arbeta har jag berättat bakgrunden; Varför har vi Förintelsens offer begravda i Sverige, och om att under sommaren 1945 så kom före detta koncentrationslägerfångar mestadels från Bergen-Belsen till Stockholm. Att de anlände med lasarettsfartyget H.M.S. Kastelholm som la till i Frihamnen och därefter från sanitetsstationen i Ropsten så fortsatte de överlevande till beredskapssjukhuset i Sigtuna. Några klarade inte av resan från Lubeck och avled ombord. Många dog i beredsakapssjukhuset i Sigtuna.


En av de gemensamma nämnare för judar som kom till Sverige med lasarettfartyget är platsen där de avslutade sina liv, Sigtuna. Deras kroppar transporterades nästan dagligen i en liten lastbil till Norra begravningsplatsen. För många var det dock platsen för en pånyttfödelse. Här i liggaren i Judiska Församlingen - Frimet Einhorn från Polen som har inte hunnit fylla 16 år och Regina Posladek från Tjeckoslovakien som har precis fyllt 20.


Två stenar som låg under markytan vid Norra begravningsplatsen har idag blivit snubbelstenar. Gravstenar som man inte längre trampar på. Man kan dock snubbla över, stanna och läsa att Frimet Einhorn från Polen som har inte hunnit fylla 16 år och Regina Posladek som har precis fyllt 20 dog som Förintelsens offer i Sverige.
Tolv stenar som låg under markytan vid Norra begravningsplatsen har idag blivit snubbelstenar. Gravstenar som man inte längre trampar på. Man kan dock snubbla över, stanna och läsa att Frimet Einhorn från Polen som har inte hunnit fylla 16 år och Regina Posladek  som har precis fyllt 20 dog som Förintelsens offer i Sverige.
Frimet Einhorn från Polen som har inte hunnit fylla 16 år. I hennes Läkarkort från beredskapssukhuset i Sigtuna finns en kort anteckning: Föräldrar döda, syskons öde ökänt... Frimetta Einhorn var en skolflicka i Polen knappt 11 år när tyskarna ockuperade Polen. Hon hamnade i Lodz Getto och därefter så passerade ko ett anlat koncentrations/arbetsläger och hamnade till sist i Bergen-Belsen där hon befriades av brittiska styrkor den 15 april 1945. Soldaterna möttes av omkring 60 000 svältande, utmärglade och svårt sjuka fångar, och högar av döda. Frimett tillhörde kategorin "halvdöda".Hennes diagnos var förändringar i lungorna och. Hon skickades till Lubeck och därifrån kom hon den 5 juni 1945 till Sjukhuset i Sigtuna. Två månader senare, på kvällen den 7 augusti 1945 dog hon i sjukhussängen i Sigtuna. Dagen därpå jordfästes hennes särade och utmärglade kropp i Stockholm.