Thursday, April 11, 2019

Bernadotte's rescue mission, actually started by Danish, was not aimed for Jews - the very first rescued by White Busses were Swedish Nazi-related women and their children escorted by Gestapo.


The color of the busses was later changed, so was also the true story about White Busses.

The color of the busses was changed, so was also the true story about White Busses.

Bernadotte's White Busses mission is often described, mentioned, as the rescue of the Jews from the concentration camps. Rescue from the Holocaust. The Holocaust is underlined! However, it should be questioned whether he ever intended to rescue Jews at all. The mission is nowadays always described as saving Jews from the Holocaust. This is fake. 

The truth is, that the rescue, saving from the concentration camps took place a few weeks before the liberation of camps and the end of WWII in Europe. 
The truth is that it was the Danish Foreign Minister that began negotiating with the Nazis in 1944 with the aim of getting Danish citizens freed from incarceration. To start with, the Danes focussed on people who had been deported and become sick in the camps. First thereafter Swedish Red Cross (February 1945) started to negotiate together with Danes.

Therefore, Folke Bernadotte himself has not been recognized as one of the "Righteous among the Nations". However, the White Buses are remembered at Yad Vashem, the Holocaust Memorial in Jerusalem.
Folke Schimanski, told the true story in 1999 of how he, his mother and his sister Vera, all of them German-Swedes or Nazi-Swedes were rescued by White Busses. They were about 1500. Folke Schimanski's father was the Nazi as it was his sister that was traveling in BDS cloths.

Although the White Buses are remembered, however, the  Swedish White boat action is often forgotten.

Please read also, Escape from the Third Reich: Folke Bernadotte and the White Buses by Sune Persson. In this book, there is a description of the last minute race between Swedish and Swiss Red Cross. The race of saving. In some cases, it was a question of hours or a few days before the camp was liberated and selected prisoners were "saved".


On 22 April the White busses fetched 500 women from Ravensbrück 
were handed over to officials of the Swedish and Danish Red Cross. On April 29th the last German guards fled the Ravensbrück camp. On 30 April 1945, fewer than 3,500 malnourished and sickly prisoners were discovered alive at the camp when it was liberated by the Red Army. The survivors of the death march from Ravensbrück were liberated in the following hours by a Russian army scout unit.

Top picture: White busses with German Swedes. Gestapo boys are around the bus and also together with Folke Bernadotte (below).

White boats heading for Sweden left Germany in late June 1945.

The arrival of the White boats to Stockholm. The victims from the concentrations camps were placed in numerous Swedish hospitals.


Wednesday, April 10, 2019

Zog nit keyn mol - Nie mów nigdy, że to twój ostatni krok - Never Say (this is the end) - Poem by Hirsch Glik

Mordechaj Anielewicz - ledaren av Warszawa Getto Upproret (vänster), hans profil i Warszawa Gettos Hjältar monumentet och de två hebreiska bokstaver i ordet Malachi, en ängel som Mordechaj Anielewicz använde när hans skrev under brev - מ.י



זאָג ניט קיין מאָל, אַז דו גייסט דעם לעצטן וועג,
כאָטש הימלען בלײַענע פֿאַרשטעלן בלויע טעג.
קומען וועט נאָך אונדזער אויסגעבענקטע שעה –
ס׳וועט אַ פּויק טאָן אונדזער טראָט: מיר זײַנען דאָ!

This poem by Hirsh Glik is sung at memorial meetings for martyred Jews. It speaks of the courage of
 those whose blood was spille.


זאג ניט קיין מאל אז דו גייסט דעם לעצטן וועג
כאטש הימלען בלייענע פארשטעלן בלויע טעג
קומען וועט נאך אונדזער אויסגעבענקטע שעה
ס'וועט א פּויק טאן אונדזער טראט – מיר זיינען דא
פון גרינעם פּאלמען־לאנד ביז ווייטן לאנד פון שניי
מיר קומען אן מיט אונדזער פּיין מיט אונדזער וויי
און ווו געפאלן ס'איז א שפּראץ פון אונדזער בלוט
שפּראצן וועט דארט אונדזער גבורה אונדזער מוט
ס'וועט די מארגן־זון באגילדן אונדז דעם היינט
און דער נעכטן וועט פארשווינדן מיטן פיינט
נאר אויב פארזאמען וועט די זון אין דער קאיאר
ווי א פּאראל זאל גיין דאס ליד פון דור צו דור
דאס ליד געשריבן איז מיט בלוט און ניט מיט בליי
ס'איז ניט קיין לידל פון א פויגל אויף דער פריי
דאס האט א פאלק צווישן פאלנדיקע ווענט
דאס ליד געזונגען מיט נאגאנעס אין די הענט
טא זאג ניט קיין מאל אז דו גייסט דעם לעצטן וועג
כאטש הימלען בלייענע פארשטעלן בלויע טעג
קומען וועט נאך אונדזער אויסגעבענקטע שעה
ס'וועט א פּויק טאן אונדזער טראט – מיר זיינען דא



Zog nit keyn mol az du geyst dem letstn veg,
Khotsh himeln blayene farshtein bloye teg.
Kumen vet nokh undzer oysgebenkte sho -
S'vet a poyk ton undzer trot - mir zaynen do!

Fun grinem palmenland biz vaysn land fun shney,
Mir kumen on mit undzer payn, mit undzer vey,
Un vu gefain s'iz a shprits fun undzer blut,
Shprotsn vet dort undzer gvure, undzer mut.

S'vet di morgnzun bagildn undz dem haynt,
Un der nekhtn vet farshvindn mitn faynd,
Nor oyb farzamen vet di zun in dem kayor -
Vi a parol zol geyn dos lid fun dor tsu dor.

Dos lid geshribn iz mit blut un nit mit blay,
S'iz not keyn lidl fun a foygl af der fray,
Dos hot a fold tsvishn faindike vent
Dos lid gezungen mit naganes in di hent!


To zog nit keyn mol az du geyst dem letstn veg,
Khotsh kimlen blayene farshtein bloye teg,
Kumen vet nokh undzer oysgebenkte sho -
S'vet a poyk ton undzer trot - mir zaynen do!




DO NOT EVER SAY

Never say you are going on your final road,
Although leadened skies block out blue days,
Our longed-for hour will yet come
Our step will beat out - we are here!

From a land of green palm trees to the white land of snow
We arrive with our pain, with our woe,
Wherever a spurt of our blood fell,
On that spot shall spurt forth our courage and our spirit.

The morning sun will brighten our day
And yesterday will disappear with our foe.
But if the sun delays to rise at dawn,
Then let this song be a password for generations to come.

This song is written with our blood, not with lead,
It is not a song of a free bird flying overhead.
Amid crumbling walls, a people sang this song,
With grenades in their hands.

So, never say the road now ends for you,
Although skies of lead block out days of blue.
Our longed-for hour will yet come -
Our step will beat out - we are here!



Nie mów nigdy, że to twój ostatni krok,
Dni pogodne kryje w sobie ciemny mrok.
Jeszcze przyjdzie dzień stęskniony naszych snów,
I zadudni krok nasz – my jesteśmy znów.

Od ziem palmowych, aż po kraj gdzie wieczny śnieg,
Bólem naszym milionowym jęczy wiek.
Tam gdzie padły ślady umęczonej krwi,
Mocą naszą wstanie życie nowych dni.

Jutrzenka złota nam rozjaśni każdy dzień,
Przeszłość zniknie z wrogiem jak koszmarny sen.
A jeśli słońce zwalczy świt i złoty wschód,
Niech hasłem pieśń ta będzie aż po wszystek ród.

Krwią z naszych serc zroszony jest ten śpiew,
To nie jest pieśń ptaszyny pośród drzew.
Walcząc z wrogiem pośród padajacych wrót,
Z wiarą w jutro śpiewał słowa te nasz lud.

Więc, nie mów nigdy, że to twój ostatni krok,
Dni pogodne kryje w sobie ciemny mrok.
Jeszcze przyjdzie dzień stęskniony naszych snów,
I zadudni krok nasz – my jesteśmy znów.



Rysk filmmelodi
https://my.mail.ru/mail/avr56/video/301/5894.html

Sunday, April 7, 2019

Läkare - Rödakorsets systrar - Diakoniser - Frälsningsarméns soldater - Sionister - Desertörer: Ryska och Tyska - Frivilliga - I Sigtuna 1945



Frälsningsarméns soldater anlände till Sigtuna med bussen från Märsta
Frälsningsarméns soldater vid fonténen på Sigtunas Stiftlsens gård.
Frälsningsarméns soldater tömmer "diverse kärl".


Överlevande anlände INTE med Folke Bernadottes "Vita bussarna" men med bussar och bussambulanser från UNRRAs Vita båtar Frihamnen i Stockholm.

Vid några platser i Tyskland och Nord-Norge deltog svenskar med att hjälpa överlevare och återvändare. Här i Sverige samarbetade Frälsningsarmén med Sigtuna-stiftelsen och tog emot patienter, överlevande judar från Bergen-Belsen som anlände med UNRRAs 'Vita båtarna'. Tillsammans med Rödakorsläkare, sjukvårdspersonal och diakoner från Svenska kyrkan, arbetade ett antal frälsningssoldater och frälsningsofficerare under sommarmånaderna 1945 med att rehabilitera 597 överlevande kvinnor varav de flesta var bördiga från Polen, Ungern, dåvarande Tjeckoslovakien och Rumänien.

En av frälsningssoldaterna berättar

En av frälsningssoldaterna var brigadör Ragnar Åberg, som dokumenterade insatsen och sina intryck och tog många bilder.
Han skriver bland annat:
- Vid åttatiden kom som först de första två bussarna körande fram till skolhemmet. Det var inte utan att vi fick erfara något av en chock då vi fick se de första magra varelserna. De allra flesta är unga kvinnor i 17 – 20 årsåldern. Samtliga kvinnor är mellan 13 och 45 år. Där kom unga flickor på 14-15 år som tillbringat sex-sju år i koncentrationsläger och som knappast minns något annan tillvaro än skräck och pina. De kom oerhört utmärglade, man kan inte tro det om man inte sett, men snart ändrades de flestas utseende. Rekordet torde väl innehas av en kvinna som efter ett par veckor ökat i vikt med 22kg.

Vita båtar - Viola Horváth - Bröder, som därute går - Flickan utan grav!



Vita båtar - Viola Horvath - Bröder, som därute går - Flickan utan grav!

Första dikter skrev Viola Horváth redan i Sigtuna. Bara månader efter att ha lämnat Bergen-Belsen lägret. 

Från sjukhuset i Sigtuna fick hon flytta till Ribbingelund (Ärla). 
I Ribbingelund fortsatte hon att skriva. Personalen på sjukhusets kansli där renskrev hennes dikter.

Bröder, som därute går - skickade Viola i mitten av december 1945 till Daga Jonzon, en hjälpsjuksyster från beredskappsukhuset i Sigtuna. 


Vad hände med Viola efter det vet ingen (än). Hon dog 23 år gammal. Fortsättningsvis är hon "Flickan utan grav"!


Från sjukhuset i Sigtuna fick Viola Horváth flytta till Ribbingelund (Ärla). I Ribbingelund fortsatte hon att skriva. Personalen på sjukhusets kansli där renskrev hennes dikter. Byggnaden (på vykortet) finns kvar.

Från sjukhuset i Sigtuna fick patienten 2399 - Viola Horváth flytta till Ribbingelund (Ärla). Där blev hon registrerad som nr. 155. Hon dog den 22 mars 1946.