Trivialisera inte Förintelsen på Förintelsens Minnesdag

Erich Holewa har inte deporterats från Stockholm till Auschwitz. Det försöker  Levande Historia att antyda.

"Stockholms Förintelseoffer". De som får heta det är enbart de fångarna, huvudsakligen tonåringar och unga kvinnor från lägren Auschwitz, Majdanek och Treblinka som fick sin sista vila efter krigslutet vid Norra judiska begravningsplatsen i Solna. Allt annat är en Trivialisering av Förintelsen.

En del fortsätter driva geschäft med Förintelsen. Mitt i Stockholm. De guidar "I Stockholms Förintelseoffrens fotspår". De pekar ut tre "oäkta snubbelstenar". Att visa tre oäkta snubbelstenar så trivialiserar man Förintelsen.

De 3 stenar tillhör visserligen tre judar som blev utvisade från Sverige. De blev dock utvisade långt före utbrottet av Andra världskriget den 1 september 1939. Inte deporterade till getton och koncentrationsläger.

På Snubbelstenar skall enbart ha en inskrift med ett offers namn och placeras i trottoaren framför offrets sista bostad. Sista bostad! Kungsholmstorg var aldrig Erich Holewa sista bostad. Han och hans familj bodde i Berlin. Erich Holewa flydde inte till Sverige som Levande Historia vill påstå. Han har kommit för att besöka sin bror Hans. Under sin vistelse hos sin bror sökte Erich Holewa uppehållstillstånd i Sverige för sig själv och sin familj i Berlin. Han fick det förklarad av Socialstyrelsen att egentligen så skall man göra det från utlandet. Man tog dock emot hans ansökan och svaret skulle komma till hans hem i Berlin. Erich Holewa skrev under en försäkran att han skulle lämna landet ca. 10 dagar efter inlämnandet av ansökan om uppehållstillstånd.

Jag frågade den tyska konstnären Demnig om han vet att texten i Stockholm är avvikande från de övriga snubbelstenarna och att Erich Holewa har inte deporterats från Stockholm till Auschwitz. Han visste det och det gjorde inget, enl. honom. Jag sa att det är orätt mot de andra offren som har riktiga snubbelstenar med riktiga, sista deportationsadresser. Demnig sa ja, ja. Han kunde inte heller svara om det finns på annat ställe i Europa snubbelstenar vid tillfälliga bostäder, hotell och pensionat där offren bodde under åren 1937-1938. Det visste han inte heller.

Holewa och de andra steninnehavarna blev utvisade från Sverige. Det var flera år innan de blev deporterade. Från ett annat land, annan adress. Jag fattar inte varför man sätter upp snubbelstenar här i Sverige. De bör sättas upp på den adressen där deporteringen skedde. Om man sätter upp snubbelstenar på dessa grunder kommer hela Europa bestå av snubbelstenar mer eller mindre

"Stockholms Förintelseoffer". De som får heta det är enbart de fångarna, huvudsakligen tonåringar och unga kvinnor från lägren Auschwitz, Majdanek och Treblinka som fick sin sista vila efter krigslutet vid Norra judiska begravningsplatsen i Solna. Allt annat är en Trivialisering av Förintelsen.

Äkta stenar och äkta "Stockholms Förintelseoffer". De som får heta det är enbart de fångarna, huvudsakligen tonåringar och unga kvinnor från lägren Auschwitz, Majdanek och Treblinka som fick sin sista vila efter krigslutet vid Norra judiska begravningsplatsen i Solna. Allt annat är en Trivialisering av Förintelsen. Gravhällar tillhör de som befriades i april 1945 i Bergen-Belsen och kom till Stockholm med Vita båtar. De flesta dog några dagar eller veckor efter ankomsten.

147.24 grader - Kronoberg - Judisk begravningsplats med Grav nr. 54 som vetter mot Jerusalem

Igår var det Jahrzeit (årsdagen av dödsfallet, räknat efter den judiska kalendern) för Raphael Benjamin. Han mördades år 1811 i Stockholm och begravdes vid begravningsplatsen Kronoberg. 

Det speciella, unika är att hans gravsten ligger inte i linje med de övriga gravar vars gravstenar ligger parallellt med Kronobergsgatan men är mera vänd mot Jerusalem med andra ord i riktningen 147.24 räknat från hörnan av St:Görnans och Kronobergsgatan.

Det sägs att på en judisk begravningsplats är alla gravstenar vara vända mot samma håll d.v.s. i den riktiningen Jerusalem ligger. På den gamla judiska begravningsplatsen är riktningen på gravarna anpassad till Kronobergsgatans sträckning. Varför är Benjamin Raphaels grav annorlunda?

På de flesta gravstenarna står den avlidnes hebreiska namn med datum för födelse och död. Överst på inskriptionen på en matzeva, en judisk gravsten brukar återfinnas två hebreiska bokstäver, פּ״נ eller פּ״ט Det är en förkortning för "Här vilar...". Det finns texter både på hebreiska och svenska på många av stenarna.  

Stockholm Holocaust Monument i Solna - Skillnad mellan ett dödsläger och koncentrationsläger

Det finns ett hundratal gravar i Stockholm som tillhör Förintelsens offer. En del tycker att det låter absurt då Sverige var inget "förintelseland" och ingen jude från Sverige har utvisats under andra världskriget. Det handlar om gravar av huvudsakligen tonåringar och kvinnor som har lyckats att överleva Auschwitz och Majdanek samt getton i Warszawa, Lodz och Kraków. De befriades i Bergen-Belsen och togs därefter för vård till Sverige ombord på Vita båtar. En UNRRA aktion som var avslutad i juli 1945.

Många överlevande dog redan ombord på de Vita båtarna. Flera bara timmar eller dagar efter ankomsten. Det var Svenska staten som stod för begravningskostnaderna och de A3 stora gravhällar vid de enskilda offrens gravar. Varje gravhäll utgör en Förintelsehistoria. När man har vandrat bland stenarna får man en klar bild då de begravda kommer från de flesta europeiska länderna, de bär typisk judiska namn, de var mellan 10 - 20 år när andra världskriget startade och så har de ett gemensamt dödsdatum, år 1945 eller 1946.

Under flera år (läs 70) har gravhällarna långsamt sjunkit i marken och till sist så hamnade de 10-20 cm under markytan. Ingen brydde sig om det mest naturliga Holocaust Monumentet i Stockholm. Förintelseöverlevana kände ingen samhörighet med de begravda trots att deras väg till Sverige var exakt detsamma - getton - koncentrationslägren - slavarbete i ammunitionsfabrikerna - befrielse i Bergen-Belsen och slutligen färd till Sverige med de Vita båtarna och vård i de svenska beredskappsjukhusen.

De nedsjunka gravhällarna gjorde gräsklippning lätt, den kunde skötas med hjuldrivna gräsklippare.
Fältet besöktes sällan utom två gravar där det fanns syskon till de begravda kvar vid liv. Många besökare till Norra judiska begravningsplatsen trodde att fältet var "obemannad", klar för framtida begravningar.

De 100 gravarna var en tyst Holocaust Monument men en historia som borde ha berättats sedan årtionden. Var det Vita båtarna som är problemet?

De flestas släkt förintades i någon av de 6 förintelseläger. I Sverige och i många andra länder brukar man fortsättningsvis blanda dödslägren och koncentrationslägren. Informationen vad som hände i lägren är mer och mer ordfattig.
Massmedia publicerar inte längre bilder från lägren men istället koncentrerar sig på de sista överlevande och vad de tycker 75 år efter Förintelsens slut.

Här kommer de 6 namn på dödslägren. Dödslägren som byggdes för att mörda Europas judiska befolkning! De 6 namn läger som finns på minnesstenarna, platser där det mördades merparten av de 6 000 000 judar under Förintelsen.






TREBLINKA och SOBIBOR
Treblinka har många hört om. Nästan 1 miljon mördade judar. 1/3 del av de kom från Warszawas Getto. Ett typiskt dödsläger som var i bruk under 18 månader (juni 1942-november 1943).
Sobibor öppnade sina portar för dödstågen strax före Treblinka, i maj 1942 och stängdes i oktober 1943. Man mördade där 250 tusen judar.
Både i Treblinka och i Sobibor kvävdes offren till döds med avgaser. Kvävningsdöden tog ca. 30 minuter.





BELZEC OCH AUSCHWITZ-BIREKENAU
Igår skrev jag om att i Sverige och i många andra länder brukar man fortsättningsvis blanda dödslägren och koncentrationslägren. Informationen vad som hände i lägren är med åren mer och mer ordfattig.
Massmedia publicerar inte längre bilder från lägren aller beskriver dödandets fruktansvärda logistik men istället koncentrerar sig på de sista överlevande och vad de tycker 75 år efter Förintelsens slut.
Här kommer två namn på dödslägren. Dödslägren som byggdes för att mörda Europas judiska befolkning!
BELZEC OCH AUSCHWITZ-BIREKENAU
Belzec var det första renodlade dödsläger som byggdes i mars 1942. Precis som alla andra "ansluten" till järnvägsnätet. Det var här som tyska specialister från T4 programmet satte igång en storskalig metod att mörda judar utan att avlösa ett skott. Det plågsamma kvävningsdöden. Belzec var i bruk från mars 1942 till juni 1943. Mellan 450 - 500 000 judar mördades där.
Auschwitz-Birkenau I början av 1942, börjar man använda två provisoriska gaskamrar i Birkenau med kapacitet för cirka tusen personer per dygn. Offrens kroppar kastades i massgravar som sedan brändes.
1 000 000 judar kvävdes till döds i Birkenau med gasen Zyklon-B.


I dödsfabrikerna mördades judar från Polen, Slovakien, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Jugoslavien, Böhmen-Mähren och från Norge.
Här kommer de två sista namnen på dödslägren. Dödslägren som byggdes för att mörda Europas judiska befolkning!

CHELMNO OCH MAJDANEK
Jag undrade inatt hur jag skulle beskriva de. Skulle jag skriva "mindre" dödsfabriker. Hur skall man skriva "mindre när det handlar om över 200 000 mord i Chelmno och 235 000 i Majdanek. Ett mord är ett mord för mycket.
Chelmno låg bara 50 km ifrån staden Lodz där tyskarna byggde det näst största gettot i Europa. Det speciella med Chelmno var att Chelmno-dödsfabriken var aktiv under två perioder med ett avbrott emellan. ( 8 december 1941– 11 April 194 och igen från 23 juni 23, 1944 till 17 january 1945). I korthet kan man beskriva att Chelmno dödsläger var Lodz gettots egen dödsfabrik. Till Lodz gettot transporterades tyska judar.
I Chelmno mördades många barn. Bland de 88 barn från staden Lidice i Tjeckoslovakien (en vedergällning på attentatet mot nazisten Heydrich) och 20 000 barn under tio år och äldre över 65 som deporterades från Lodzgettot. Alla mördades i gasvagnar, ett slags stora möbelflyttbilar där avgasröret mynnade i lastutrymmet.
Majdanek-lägret började byggas i oktober 1941 som ett krigsfångläger. Det låg i utkanten av staden Lublin. Från april 1942 till juli 1944 fungerade det som kombinerat arbets-, koncentrations-, krigsfånge- och förintelseläger. Precis såsom Auschwitz. Avrättningar skedde genom gasning eller arkebusering. I samband med Aktion Skördefest anlände flera tusen SS-män och sköt ihjäl cirka 18 000 judiska fångar. Under Aktion Skördefest som var slutfasen av Operation Reinhard, Nazitysklands förintelse av Generalguvernementets (GG) judiska befolkning mördades sammanlagt 42 000 judar genom arkebusering.


I dödsfabrikerna mördades judar från Polen, Slovakien, Frankrike, Nederländerna, Belgien, Jugoslavien, Böhmen-Mähren och från Norge.

Skandal Muzeum Polin - od roku 2016

To oczywiście ulica Biała która znajdowała się kiedyś na wprost Gmachu Sądów (na zdjęciu w głębi na drugim planie) przy Ogrodowej. Ulica Biała była za okupacji zwana Aleją szmalcowników. zdjęcie robione z ul. Elektoralnej nr. 57

Ta mapka i bzdury mają juz 5 lat. To tylko przykład bzdur na stronach internetowych Muzeum Polin.
Zdjęcie to oczywiście ulica Biała (nie Chłodna) która znajdowała się kiedyś na wprost Gmachu Sądów (na zdjęciu w głębi na drugim planie) przy ulicy Ogrodowej. Ulica Biała była za okupacji zwana Aleją szmalcowników. Zdjęcie robione z ul. Elektoralnej nr. 57.

Dom Sierot był na Krochmalnej, Chlodnej i Siennej i zawsze nazywał sie Domem Sierot. Nigdy Dom Dzieci lub Dom Dziecka. Wjazd do garazu z lewej strony nie ma juz kontaktu z Muzeum Polin o czym donosi for development purposes only. Oczywiscie nie ma ani jednego zdjecia tego sławnego budynku w którym odbyło sie ostatnie przedstawienie w Getcie Warszawskim. Dzieci wystawiły Poczte wg. Tagore. Lokalizacja budynku felerna!

Dom Sierot był na Krochmalnej (1) a w Getcie na Chłodnej (33) i Siennej ale nie w tym miejscu zaznaczonym przez Muzeum Polin (?). Tam gdzie jest (2) to plebania i kosciól między pl. Grzybowskim a ul. Panska gdzie dzieci z Domu Sierot chciały ogladac zielen.

Muzeum Polin pisało przez całe 2 lata (od marca 2016) o Wielkiej Akcji w Warszawskim getcie: 

"Dziennie wywożono najpierw około czterech tysięcy osób".
4000 to cyfra bardzo zaniżona!
Taki opis Wielkiej Akcji w Warszawskim getcie w wyniku której 300 000 Żydów z Getta zostało uduszonych gazem w Treblince jest karygodnym błędem. 

Dopiero po dwóch latach zabrało Muzeum Polin to zdanie. Nie podali jednak cyfr i dokumentów ze zródeł niemieckich i z Oneg Szabat (poniżej) jak im sugerowałem. Przez pierwsze 10 dni Wielkiej Akcji Niemcy wywiezli prawie 65 000 Żydów czyli srednio 6 500 dziennie.

Statystyka Oneg Szabat dotycząca Wielkiej Akcji na moim blogu,

Bzdury Muzeum Polin na moim blogu.

https://jimbaotoday.blogspot.com/search?q=Muzeum+Polin

Today is January 17th. On that day, 75 years ago, Korczaks Dom Sierot at 92 Krochmalna was revisited by Captain Wroblewski - former "Pan Misza", the teacher at the Orphanage.

It was not easy to reach 92 Krochmalna although they had a 4-wheel drive Willys. When the finally reached Dom Sierot building he breathed sigh of relief. The house was burned out but the walls and constructions remained intact. Ruins of the Dom Sierot at 92 Krochmalna front view, November 1946, author unknown, Warsaw Town Hall archives collection.

Colonel Michal Wasserman Wroblewski (Pan Misza) with Ela Frydman (left) and Basia Abramow Newerly (right) at the Ghetto Fighters Monument in Warszawa. They represented Polish Korczak Committee.

Today is January 17th. On that day, 75 years ago, Korczaks Dom Sierot at 92 Krochmalna was revisited by captain Wroblewski - former Pan Misza, teacher at the Orphanage.
On January 17, 1945, Polish and Soviet forces liberated Warsaw during World War II and my father and his group of soldiers were first to cross frozen Wisla river during the night.
There were some shootings when they advanced towards Nowy Swiat. Just before the noon my father directed his driver Felek, to drive to 92 Krochmalna. He regarded this particular building as his Warszawa home.
It was not easy to reach 92 Krochmalna although they had a 4-wheel drive Willys. When the finally reached Dom Sierot building he breathed sigh of relief. The house was burned out but the walls and constructions remained intact. My Father left the building in September 1939 to join Polish Army. When he returned to Dom Sierot after 2 years (1941) the Orphanage was within the ghetto walls. 

2,000 Jewish survivors were found in underground hideouts of the prewar population of 400 000.

Les prisonniers d'Auschwitz enterrés à Stockholm

À droite / pierre d'Auschwitz du monument de l'Holocauste à Solna (Grand Stockholm) il y a de nombreuses tombes de jeunes filles et de femmes.
Tous étaient prisonniers à Auschwitz et tous ont été libérés à Bergen-Belsen. Tous ont été amenés au port de Stockholm dans les bateaux blancs pour recevoir des soins médicaux.
Ils sont venus de (sont nés) différents pays mais sont morts et ont été enterrés juste quelques jours après leur arrivée.
Le №. 70 sur la liste des sépultures (reproduite ci-dessous) est née en 1929, la même année qu'Anne Frank qui est morte quelques semaines plus tôt à Bergen-Belsen. Il est possible qu'elles se soient connues.

Analiza tekstów Janusza Korczaka - Dwie trumny i Zaproszenie do Icchaka Cukiermana i Cywii Lubetkin

Pierwsza moja analiza tekstów Korczaka to Dwie treumny. Opowiadanie napisane w Getcie zima 1941-1942 roku. Wlasciwie to tylko analiza jednego (1) zdania.

Pierwsza moja analiza to Dwie treumny. Opowiadanie napisane w Getcie zima 1941-1942 roku. Wlasciwie to tylko analiza jednego (1) zdania. Ta druga to krótkiego Zaproszenia na ostatnie przedstawienie w Getcie Warszawskim.

Dwie trumny - Analiza

Musieli widzieć tę trumnę wszyscy którzy szli do rodziny lewym chodnikiem naszej ulicy Śliskiej.

Ten tekst jest wspanialy. Prawie kazde zdanie, podobnie jak tytul powinno byc analizowane. Np. "Musieli widzieć tę trumnę wszyscy którzy szli do rodziny lewym chodnikiem naszej ulicy Śliskiej.". Po pierwsze "tę trumnę". Wiadomo ze żadnej trumny nie bylo. Po drugie "szli do rodziny" chodzi prawdopodobnie o dzieci które mialy rodzine w Getcie i podobnie jak przed wojna chodzily w sobote ja odwiedzic. "Lewym chodnikiem" to chodzi o chodnik po poludniowj stronie ulicy czyli nieparzystej. "Naszej ulicy Śliskiej" - to chodzi oczywiscie glównie o wejscie i bramę do Domu Sierot od ulicy Śliskiej nr. 9.

Ten dopisek „Wejście bezpłatne” jest dla mnie bardzo bolesny. Wstep na wszystkie przedstawienia w Domu Sierot był płatny. Widocznie Korczak wiedział że to już naprawdę koniec. Już niepotrzebne były pieniądze na utrzymanie!

Zaproszenie do Icchaka Cukiermana i Cywii Lubetkin - Analiza zaproszenia na przedstawienie Poczty
Premierowe i jedyne przedstawienie Poczty odbyło się w sobotę 18 lipca 1942 roku o godzinie 16.30 w dużej dwukondygnacyjnej sali balowej przedwojennego Domu Handlowców na trzecim piętrze budynku przy Siennej. Spektakl przygotowała z dziesięciorgiem wychowanków i otoczyła opieką reżyserską Estera Winogronówna, ceniona przez Korczaka wychowawczyni i animatorka wydarzeń kulturalnych w Domu Sierot. Znała doskonale sztukę Tagorego, ponieważ sama grała w szkolnej inscenizacji Poczty w Żydowskim Żeńskim Gimnazjum Humanistycznym „Juhudijah” w Warszawie. Spektakl szkolny przygotował z uczennicami w roku 1926 późniejszy znany reżyser Jakub Rotbaum.
Próba generalna Poczty w Domu Sierot, głównie dla wychowanków i pracowników internatu, odbyła się w kwietniu 1942 roku podczas święta Pesach. Widownia na premierze 18 lipca była wypełniona po brzegi mimo beznadziejnej sytuacji w getcie. Wydarzenie cieszyło się dużym rozgłosem, jego opis znalazł się między innymi w Podziemnym Archiwum Getta Emanuela Ringelbluma. Zaproszenia dla gości – elity intelektualnej i pracowników organizacji filantropijnych – zostały napisane na maszynie prawdopodobnie przez pracownika kancelarii Domu Sierot i jego wychowanka Pana Henka, czyli Henryka Azrylewicza, który redagował wewnętrzną gazetkę, a potem wysłane do zaproszonych gości przez gońców. Zachowało się między innymi zaproszenie skierowane imiennie do Icchaka Cukiermana i Cywii Lubetkin, czołowych postaci żydowskiego ruchu oporu w getcie warszawskim, i członków przywództwa Żydowskiej Organizacji Bojowej. Akcję zapraszania gości i organizację całego wydarzenia nadzorowała Stefania Wilczyńska, najbliższa współpracownica doktora Korczaka. Na zaproszeniach z datą wystawienia 15 lipca widnieje wpis zredagowany przez samego Korczaka: „Nie jesteśmy skłonni obiecywać, nie mając pewności. / Pewni jesteśmy, że godzina pięknej bajki myśliciela i poety da wzruszenie – »najwyższego szczebla« drabiny uczuć. / Przeto prosimy na sobotę dn. 18 lipca 1942 r. godz. 4.30 pp. / Dyrektor Domu Sierot”. Pod spodem zaś nota z fragmentem lirycznej recenzji autorstwa popularnego żydowskiego poety Władysława Szlengla: „/Z nienapisanej recenzji »Żywego Dziennika«/ / ....... Pierwszy prawdziwie artystyczny spektakl od 1939 r. / Coś więcej niż tekst – bo nastrój; / Coś więcej niż emocja – bo przeżycie; / Coś więcej niż aktorzy – bo dzieci; / /–/ Władysław Szlengel” oraz dopisek „Wejście bezpłatne”.

Ten dopisek „Wejście bezpłatne” jest dla mnie bardzo bolesny. Wstep na wszystkie przedstawienia w Domu Sierot był płatny. Widocznie Korczak wiedział że to już naprawdę koniec. Już niepotrzebne były pieniądze na utrzymanie!