Thursday, March 21, 2019

Dynamit AG Nobel slavarbetare från Christianstadt kom med Vita båtar till Sverige - Många dog direkt efter ankomsten!



Emma Kohn arbetade i ammunitionsfabriken Dynamit AG Nobel. Dog efter 11 dagar efter ankomsten till Sverige.
Emma Kohn arbetade i ammunitionsfabriken Dynamit AG Nobel. Dog efter 11 dagar efter ankomsten till Sverige.

I flera av läkarna nedskrivna kortfattade öden, bl.a. Emma Kohns, så förekommer ortnamn Kristianstadt eller Christianstadt. I hennes fall två gånger 1941 och 1944. Kristianstadt var ett arbetsläger, administrativt ett underläger till Gross-Rosen koncentrationsläger. Kristianstadt var ett stort lägerkomplex utanför den tyska staden Christianstadt (idag Krystkowice i Polen) och kvinnorna arbetade mestadels i en av Nazistysklands största ammunitionsfabriker, Dynamit AG Nobel.

Dynamit AG Nobel "lånade" oftast kvinnor till sina fabriker. Lånade och betalade för de till SS. Kvinnorna kostade mindre och passade bra till Dynamit AG Nobel fabriker där många maskiner var halvautomatiska och kvinnorna tålde bättre arbete under jorden och med giftiga kemikalier.

Flera av de som kom med Vita båtar till Sverige arbetade som slavar för Nobels ammunitionsfabriker. De ligger begravda över hela Sverige med dödsdatum 1945-1946. De som kom till Stockholm ligger 250 meter från Alfreds Nobel grav

Man uppger i flera källor att över 100 000 slavarbetare placerade i tyska koncentrationsläger arbetade för Dynamit AG Nobel.

Man kan bara spekulera hur många framtida Nobelpristagare och vetenskapsmän mördades under Förintelsen. Kanske skulle cancergåtan skalle ha lösts för länge sedan?


http://www.jinfo.org/Nobel_Prizes.html

CIA kartor över Christianstads hemliga fabrik, kartor gjorda under Andra världskriget. De flesta av fabrikslokaler låg i betongbunkrar under jorden.

De flesta av fabrikslokaler i Christianstads låg i betongbunkrar under jorden. Hela området var i ett skogsområdet. Här har man markerat vägnätet inom området.
Skarzysko-Kamienna var ett annat tvångsarbetsläger för judar och tillhörde tyska Hasag koncernen som producerade ammunition och minor. HASAG, även känd som Hugo Schneider AG, Hugo Schneider Aktiengesellschaft Metallwarenfabrik. Även Hasag "lånade" kvinnor till sina fabriker. Lånade och betalade för de till SS. Lägret grundades i augusti 1942 och stängdes i augusti 1944. Totalt fördes 25 000 - 30 000 judar till Skarzysko Kamienna lägret. Mellan 18 000 - 23 000 dog eller mördades där.Lägret var uppdelat i tre separata fabriksläger, kända som Werke A, B och C. De tre lägrena var placerade i anslutning till fabrikerna där. Fångar arbetade och bevakades av den ukrainska polisen. Av de tre fabriksläger var Werk A den största. Fångarna av både Werke A och B arbetade för att producera ammunition. Werk C innehöll en fyllningsanläggning där undervattensminer fylldes med den ytterst giftiga pikrinsyra. Detta var det värsta av de tre lägrena, eftersom syran förgiftade/dödade fångarna där inom tre månader. Alla fabriker hade två 12-timmars skift.
När östfronten närmade sig så förflyttades de återstående fångarna västerut, till Bergen-Belsen.

Tuesday, March 19, 2019

Chevradagen - Stockholm den 17 mars 2019

Vera Krémers grav.

Vid Vera Krémers grav - Norra Begravningsplatsen
Rosa Ida Grunwalds grav - Södra begravningsplatsen.

Chevradagen är en gammal tradition i Stockholm. Man åker till de fyra judiska begravningsplatser tillsammas med rabbinen och ber Kaddishbönen. Kaddish (av arameiska qaddis vilket betyder "helig") är en judisk bön, författad på arameiska, som ärar Guds härlighet.

Under elva månaders tid efter dödsfallet av en närstående, t.ex. mor eller far säger de sörjande kaddish-bönen. Därefter läses kaddish på varje årsdag (räknat efter den judiska kalendern).

Många dör dock ensamma och då blir den sista kaddishbönen den vid begravningen. Sådana ensammapersonersgravar finns det många.

I år har man valt att be för de Förintelsens överlevande som kom med Vita båtar och som dog på de svenska sjukhusen. Många bara 4-5 dagar efter ankomsten. Vi samlades vid Vera Krémers grav. Vera var den första som dog av de som kom med Vita båtar till Frihamnen i Stockholm.

Nedan är mitt anförande vid hennes grav. Anförandet följdes av Kaddishbönnen som leddes av rabbinen Ute Steyer.

”Förintelsens offer finns begravda inom två intilliggande gravfält på Norra judiska begravningsplatsen i Solna.

Vera Krémer var den första som begravdes, den 19 juli 1945 i kvarter K, plats 3308. Efter henne i nästa rad ligger 17 kvinnor, en del egentligen flickor då många var i skolåldern när Andra världskriget bröt ut. De var födda i Ungern, Tjeckoslovakien, Polen, Rumänien, Tyskland och Österrike.

Det finns flera gemensamma nämnare i deras liv. Alla var unga judinnor som fängslades i getton och fördes till koncentrations- och dödsläger. Många bevittnade sina närmastes död då deras yngre syskon och föräldrar efter selektionen i lägren gick mot gaskamrarna. De som överlevde selektionen kommenderades till slavarbete. När fronten närmade sig lägren transporterades de till läger och fabriker i Tyskland och slutligen till Bergen-Belsen. Den 15 april 1945 övertog den brittiska armén lägret. Där fanns då 10 000 obegravda lik och varje följande dag dog nära 2000 personer till följd av undernäring och sjukdomar.

De som ligger på Norra Judiska begravningsplatsen är de som ansågs kunna klara resan med de Vita Skeppen och få vård i Stockholm. I slutet av juni lämnade den första transporten Lübeck och anlände till Frihamnen i Stockholm. Båten hette S/S Kastelholm och hade Röda korsets beteckningar. De svårast sjuka fördes direkt från Kajplats 2 till Epidemiska sjukhuset vid Roslagstull. De andra åkte liggande på bårar i arméambulanser till beredskapssjukhuset i Sigtuna.

I anamnesdelen i deras läkarkort kan man läsa om deras liv. Korta rader som samtidigt utgör Förintelsens historia i mördandets logistik.
I gettot sedan 1940, 1943 Auschwitz, 1944 ammunitionsfabriken, 1945 dödsmarsch. I Bergen-Belsen tyfus. Föräldrarna och syster döda i Auschwitz, broders öde okänt.

I andra intyg står det. 
Vårdtid i Sverige: 5 dagar.

Ingen hade räknat med uppemot fyra begravningar per dag av de nyanlända. Man kallade dem flyktingar.

I Gravboken finner man att gravraden som börjar med 3311 och slutar med 3327 fylldes på bara några veckor. Det var förmodligen då man bestämde sig att börja begrava inom ett eget kvarter, kallat J-kvarteret.

Hundratals av Förintelsens offer finns begravda på flera olika platser i Sverige varav de flesta på Norra judiska begravningsplatsen i Solna. Låt oss hjälpas åt så att dessa människors öde aldrig faller i glömska.

Roman Romuald Wasserman Wroblewski


På Södra bad vi Kaddishbönen vid Rosa Ida Grunwalds grav. Hennes livshistoria liknar Nelly Sachs. Ida arbetade hårt under hela sitt liv i Sverige. Klarade dagarna men inte nätterna. Då kom Gestapo och minnet av Förintelsen i hennes drömmar, mardrömmar, precis som hos Nelly Sachs.

Monday, March 18, 2019

Förintelsen, Självmord och Själmord

Flera som överlevt Förintelsen har begått självmord, varav den mest kände är författaren Primo Levi. Men svaret på varför är inte särskilt komplicerat. Det var  år1987, fyrtiotvå år efter befrielsen av Auschwitz, tog Primo Levi sitt liv. Han är känd som författare till den allra främsta överlevnadsskildringen från Auschwitz - Är detta en människa? Varför han tog sitt liv vet vi inte, men Imre Kertész, som ju delat Levis överlevaröde har nu skrivit en roman, Likvidation, som ger ett slags förklaring.

Förintelsen och självmord började redan under Krisallnatten. Alla skriver följande: ristallnatten mellan och 10 november 1938 var kulmen på de våldsamma ... Omkring 400 judar dödades eller begick självmord. Ingen förklarar det här med tvingades begå självmord eller begick självmord. Varför?

Enskilda självmord, ett sätt att möta döden på egen hand och på egna villkor
I Warszawas getto begick flera dagligen självmord, ensamma eller kolektivt, hela familjen. Min moster Sabins förstod på tidigt stadium vad skulle hända. Hon försökte övertyga sin make och sina föräldrar. Vi äter en sista måltid tillsammans och sedan tar vi giftet tillsammans. Sabina ville dö som människa inte naken med sitt barn i handen i en nazistisk gaskammare.


Enskild mord, hopplöshet, början, uppmaning till motståndskampen
Den 22 juli 1942 fick Judenrat ordförande, Adam Czerniakow instruktioner från SS att alla Warszawas judar skulle "omlokaliseras" till öst. Czerniaków försökte utverka undantag för bl.a. föräldralösa barn från gettos barnhem, bl.a. Janusz Korczaks Dom Sierot. Den Stora Aktionen gick inte att stoppa. Czerniakow skrev två avskedsbrev. 
De kräver att jag ska döda barn i mitt land med mina egna händer. Jag kan inget annat göra än att dö... skrev han till sin hustru.
I det andra brevet var adresserad till Judenrat, skrev Czerniakow: 
De krävde (av mig) att förbereda transporter av barn. Jag kan inte ta det längre, jag kan inte tillåta de oskyldiga barns död. Därför bestämde jag mig för att borttaga med mig själv. Detta är inte feghet eller flykt. Jag är maktlös, mitt hjärta är sönder från sorg och medkänsla och jag kan inte längre bära detta. Min gärning kommer att visa sanningen för alla och kanske det kommer att uppmuntra (de) rätta åtgärderna (Detta var troligen en uppmaning till ett Uppror, en väpnad Masadakamp, enl. mig). Jag är medveten om att jag lämnar er med ett svårt arv. 
Dena kväll, ensam på sitt kontor, begärde Czerniakow en glas vatten och svalkade en av de tjugofyra cyanidpillerna (en för varje medlem av Judenraten) som han hade hållit i sitt skrivbord.

Kollektivt självmord som en del av det väpnade motståndet
Judarna besatte begstoppen, fästningen Masada, år 66 efter Kristus. Men detta gillades förstås inte av romarna! Redan sex år senare kom en romersk armé med 15 000 man (!) för att belägra fästningen, där det fanns ca 1000 judiska män, kvinnor och barn.

Istället för att bli tillfångatagna av romarna valde judarna att begå kollektivt självmord, genom att dra lott om vilka som skulle dräpa de andra. Männen la sig bredvid sina kvinnor och barn, och blottade strupen för den som fått lotten att döda. När romarna intog fästningen möttes de av … tystnad. De enda som hade överlevt var två kvinnor och fem barn som gömt sig djupt ner i en grotta. På grund av den här historien har Masada blivit en symbol för det judiska motståndet mot allt främmande herravälde.

Masada självmord uppreppades år 1943 i Warszawas Getto. Inne i Warszawagettot organiserades två motståndsgrupper ZOB (Zydowska Organizacja Bojowa, på svenska Judiska kamporganisationen) och ZZW (Zydowski Zwiazek Wojskowy – Judiska militärunionen) och ZOB. ZOB, den största gruppen med några hundra unga män och kvinnor leddes av Mordechai Anielewicz. När tyskarna återigen började deportera judar från gettot i januari 1943, försökte ZOB göra väpnat motstånd. När tyska SS- och polisenheter gick in i ghettot den 19 april 1943 för att likvidera, möttes de på nytt av väpnat motstånd. ZZW flera gånger lyckades tränga tillbaka SS-, armé- och polisenheterna.

Judarna hade dock ingen chans att stå emot i längden. De var isolerade och utan resurser, ensamma mot den tyska övermakten. Genom att sätta eld på eller spränga byggnaderna, tvingade soldaterna ut invånarna på gatorna, där de togs tillfånga. De flesta av ZOB:s medlemmar tillfångatogs och dödades. Bunkern där upprorets ledare Mordechai Anielewicz och andra ur ZOB ledning fanns omringades av tyskarna som slängde granater och gas i bunkern. Anielewicz tillsammans med flera medkämpar begick då en kollektiv självmord den 8 maj 1945 i en omringad bunker på Mila 18 gatan, precis som Masadakämparna.

Självmord i protest
Sommaren 1942 deporterades 275 000 gettoinvånare till förintelselägret Treblinka. Som representant hos den polska exilregeringen i London försökte Szmul Zygielbojm upprepade gånger att uppmärksamma Storbritanniens och USA:s regeringar på de polska judarnas katastrofala situation. Den 19 april 1943 utbröt upproret i Warszawas getto och Zygielbojm vädjade för de kvarvarande gettoinvånarnas räkning. I början av maj 1943 mottog Zygielbojm bud om att hans hustru och son hade dödats i upproret. Den 12 maj 1943, begick Zygielbojm självmord i protest mot de allierades likgiltighet och passivitet inför nazisternas folkmord på judarna. Han efterlämnade ett brev, i vilket han bland annat skrev:
Jag kan inte leva när återstoden av det judiska folket i Polen, som jag representerar, hela tiden utplånas. Mina kamrater i Warszawas ghetto föll med vapen i händerna, i den sista hjältemodiga striden. Jag var inte lycklig nog att dö som de och tillsammans med dem. Men jag tillhör dem och deras massgravar. Genom min död vill jag ge uttryck åt min kraftfulla protest mot den apati med vilken världen betraktar och finner sig i slakten av det judiska folket.


Själmord, Själamord och Självmord.
Det här med själen är svårt. Det finns flera ord som kan ersätta det. En del kopplar den till religionen, mystiken, en del anser att det är en del av kroppen som anser att själen har en viss materia och när man dör så lämnar själen korppen och kroppen blir lättare med ett antal gram. Ellen Key liksom Janusz Korczak var de tongivande pedagoger i början av förra seklet. Ellen Key i Barnets århundrade introducerade ett sedermera bevingat uttryck som ”själamorden i skolorna”. Det var så hon benämnde dåtidens skolsystem (1910-talet). De kraftiga orden har dock allmämt intresse då man anser att om ens själ dör har man inget att leva för. Såledees själen kan dör före kroppen.Även Strindberg skriver om själamord.
Hos Förintelsens överlevande som man hittade halvdöda har nog själen lämnat kroppen och de väntade på att kroppen skulle dö. Denna kategori hette musselmänen i lägrets språk. De var inte kontaktbara, de åt inte, reagerade inte men deras hjärta slog fortsättningsvis.

Friday, March 15, 2019

Om detta har ingen berättat - Med Vita båtar till Stockholm - Kommande utställning om judiska Bergen-Belsens fångar - Söker foton, dokument och artefakter

Ester från Ungern

Ester från Ungern




Jag söker material till en bok och en fotoutställning som skall båda vara klara till nästa år - 75 år sedan Förintelsen tog slut.
Maila gärna till romwro@gmail.com.

Wednesday, March 13, 2019

Min Pappas begravning och de andra 101 gravar

Min Pappa och jag vid Röda Havet. Pappa försökte att snorkla för att ta del av koralreven. En ljus bild som jag gärna tillkallar på hans dödsdag.
Vädret för 26 år sedan när min Pappa begravdes var precis som idag. Vid graven snö och stora vattenpölar.

Idag tänker jag starkt på Honom och hans närmaste som jag fick aldrig träffa då de har mördats under Förintelsen. De har inga gravar och eventuell gravplats ligger långt borta, någonstans utanför staden Pinsk. En massgrav!

De kan jag inte ta hand om. Men jag kan istället ta hand om andra gravar som tillhör Förintelsens offer. De ligger på ett närmare håll.

Förintelsens offer begravda i Stockholm finns inom två intilliggande gravfält vid Norra Judiska Begravningsplatsen.

Den första begravda där var Vera Krémer, gravnummer K3308 inom K-kvarteret. Efter henne i nästa rad ligger 17 kvinnor, en del egentligen flickor då många var i skolåldern när Andra världskriget började. De var födda i Ungern, Tjeckoslovakien, Polen, Rumänien, Tyskland och Österrike. Vera var en ung mamma som fördes till Auschwitz. Hon lyckades att placera bort sin dotter Julia som överlevde Förintelsen och bor idag i Budapest.
Det finns flera gemensamma nämnare i kvinnornas liv. Alla var unga judinnor som fängslades i getton och fördes till koncentrations- och dödsläger. Många bevittnade sina närmastes död då deras yngre syskon och föräldrar fick efter selektionen i lägren gå mot gaskamrarna. De som överlevde selektionen kommenderades till slavarbete. När fronten närmade sig lägren transporterades de till lägren och fabriker i Tyskland och slutligen till Bergen-Belsen. Den 15 april 1945 övertog den brittiska armén Bergen-Belsen lägret. Där fanns 10 000 obegravda lik och varje följande dagar dog nära 2 000 per dag som en följd av undernäring och sjukdomar.
De som ligger på Norra Judiska begravningsplatsen är de som ansågs kunna klara resan med de Vita Båtarna och få vård i Stockholm.
I slutet av juni lämnade den första transporten Lubeck och kom till Frihamnen i Stockholm. Båten hette S/S Kastelholm och hade Röda korsets beteckningar. De svårast sjuka fördes direkt från Kajplats 2 till Epidemiska sjukhuset vid Roslagstull. De andra åkte liggande på bår och i arméambulanser till beredskapssukhuset i Sigtuna.
I Anamnesdelen i deras Läkarkort kan man läsa om deras liv. Korta rader som utgör samtidigt Förintelsens historia i mördandets logistik. Det kan stå t.ex. I gettot sedan 1940, 1943 Auschwitz, 1944 ammunitionsfabriken, 1945 dödsmarsh. I Bergen-Belsen tyfus. Föräldrarna och syster döda i Auschwitz broders öde okänt.
I andra intyg står det Vårdtid i Sverige: 5 dagar.
Ingen inom den judiska församlingen i Stockholm har räknat med uppemot 4 begravningar per dag av de nyanlända. Man kallade de för flyktingar.
I gravboken finner man att gravraden som börjar med 3311 och slutar med 3327 fylldes under bara några veckor. Det var nog då man bestämde sig att börja begrava inom J-kvarteret.


Ja, vi har hundratals Förintelsens offer begravda på flera platser i Sverige..... Låt oss inte glömma de!

Saturday, March 9, 2019

Holocaust Monument in Stockholm was designed by Roman Wroblewski, not by Sivert Lindblom



Sivert Lindblom Constantinopole horses (Swedish Konstaantinopol hästen) and the Holocaust Monument. He signed his name on both of them as he was the sculptor to sculpture the horses or the designer, artist behind the monument. People are referring the horses nowadays only to Sivert Lindblom. However, he is not the man that created them as they were created 2400 years ago by an unknown sculptor, later attributed to the sculptor Lyssipos. So how much of the horses are by Sivert Lindblom? He was involved in the ordering the  copy of the existing horses and collecting the taxpayer's money from the City of Stockholm.

How much of the Holocaust Monument is his design? Not especially much! See below. Sivert Lindblom used together with Gabriel Herdewall just the same method only a few years later just 100 meters from the horses.

Back to the horses. The same horses can be seen at several places in the world and also in Sweden in Rotternos Park and in the City of Örebro. None of them are by  Sivert Lindblom although they are just the same as Matchbox cars - identical. Also, the plinths are almost identical at the three locations in Sweden.

Wikipedia (pictures), see below, is showing the above horses at three locations in the world. They are identical and also the plinth at Rotternos is almost the same but not in bronze.

Horses of San Marco Basilica in Venice (ancient Greek or Roman, likely Imperial Rome), 4th century B.C.E. to 4th century C.E., copper alloy, 235 x 250 cm each has been plundered Constantinople in the 13th century during The Fourth Crusade directed a.o. to Constantinople. Constantinople, or Byzantium, had been founded by Constantine I in 330 and it became the capital of the Byzantium Empire, where the traditions of Greece and Rome were maintained and named after Caesar Flavius Valerius Aurelius Constantinus Augustus that was was the first Christian Roman Emperor. He renamed Byzantium into an imperial residence, renaming it Constantinople.

When Pope Innocent III had become Pope in 1198, and immediately started to preach for a Fourth Crusade. So the 4th Crusade and plundering was the cause that the Four Horses, were taken from Constantinople to Venice. Of course the four horses were not the only things taken from that city. Also ending up in Venice were the Tetrarchs, built into a corner of the Basilica of San Marco, adjacent to the Porta della Carta. The next plunder of the horses was Napoleone. The Four Horses were brought to Paris and initially housed in Les Invalides, then placed on gate piers guarding the entrance to the Tuileries, before finally being placed atop the Arc de Triomphe du Carrousel, also in the Tuileries. However, compared to their centuries of repose in Venice, their stay in Paris was over in the blink of an eye. A mere 17 years after their removal from Venice, and following Napoleon’s final exile to St Helena after the defeat at Waterloo in June 1815, Austrian and English engineers lowered them from the arch on 17 October 1815, under guard by Austrian soldiers . Two months later they were loaded onto barges and ferried across the lagoon and back to their old home. There they stood until air pollution forced their removal, in the early 1980s, to their present, much less lofty, position just inside the Basilica.


Three of the four horses in Venice
The same horses as in Venice can be seen at several places in the world and also in Sweden in Rotternos Park in Sune (above), the City of Örebro and the one in Stockholm signed by Sivert Lindblom. The collars were added in 1204 by the Venetians to conceal where the heads had been severed to facilitate their transportation by ship from Constantinople to Venice. What was added by Sivert Lindblom in the statue of the horse was... his signature is not known.

The same horses as in Venice (middle) can be seen at several places in the world and also in Sweden in Rotternos Park in Sune (left), the City of Örebro and the one in Stockholm (right), signed by Sivert Lindblom.

The same horse sculpture as in Stockholm is in the city of Örebro. However, in the list of the sculptures in Örebro there is the following statementt: Lista över offentlig konst i Örebro kommun -Bysantinsk häst, Okänd, 1997, Brons, Stallbacken / Kungsgatan 1. Okänd means that the sculpturer is unknown. In Stockholm there is the name of Sivert Lindblom on the same horse from the same source, Glyptotek in Copenhagen and Constantinopole/Venice horses.

So, what is the history of the Constantinopole horses in Sweden? It was 1959 when Svante Påhlson made bronze castings on Herman Bergman's Art Foundry in Stockholm of two of the horses of copies that were on the Glyptotek in Copenhagen. It was for his big love, read the Rottneros Park. Bergman's art foundry also made another copy, Two copy for Stallbacken in city of Örebro. None of these bronze casting has Sivert Lindbloms name on it. Just the casting in Stockholm. Why is Sivert Lindblom signing the work from Constantinopole more than 2000 years ago by his name? Money?



I understood early that the brick wall as in the ghetto will not be enough for the names of thousands of victims. It could contain 1 000 names but not 6 000 ?. The area needed was almost of the size Vietnam Memorial in Washington. There was only one space and two walls. Le mur between the Great Synagougy in Stockholm and the Catholic church.

"Commemorated by" was my system which I used from the very beginning so the Holocaust survivors that send the information to me about their Holocaust victims could easily find them on the wall with 6 000+ names.
"Commemorated by" was my system which I used from the very beginning so the Holocaust survivors that send the information to me about their Holocaust victims could easily find them on the wall with 6 000+ names. Here Commemorated by, in Swedish Hedras av familjen Wroblewski. The stone was one of four that I let be done to compare the stone type and the lettering.


Three pages from the Romuald Roman Wroblewskis application to the City Hall in Stockholm included the description of entire Holocaust Monument in Stockholm,  its location and the way the names of the Holocaust victims should be arranged.



Romuald Roman Wroblewskis book includes the history of entire Holocaust Monument in Stockholm,  its location and the way the names of the Holocaust victims should be arranged.

The idea of present Holocaust Monument in Stockholm (Namnmonumentet) arose when my mother-in-law Maria Soltan, born Kalisz (from Łódź), the Holocaust Survivor, traveled to Poland in the autumn of 1993 in order to visit the graves of her family members who died or were murdered during World War II. The graves were no longer there! She walked very sad around the graveyard. A caretaker of the cemetery suggested that memorial plaques be engraved "instead" on the cemetery wall close to the entrance to the cemetery.

Within the family, we considered this particular idea. I asked my mother-in-law about the names, number of persons. Every time we discussed it, the number of relatives to remember was increasing. First, there were just adults! I asked her about the children, she answered: they were many, but they were just children... and now I do not remember all their names! They were away since...

I went to my mother and asked her exactly the same questions. I knew that numerous members of my mothers and fathers families were murdered during the Holocaust. Personally, I knew just a few names and I thought at that time that "total number" of them was around ten. Suddenly my mother started to talk about it and also started to remember. I asked her to write down "her and my father's lists" or just the number of murdered relatives.

Next steps. I knew I have to change the numbers to the names and number of names and also the Name-monument will increase in size. Not just the wall with 10 meters width with 1-2 thousand names!



I started to think about a co-worker. None from Second generation (Children of the Holocaust Survivors) was at that time interested or had time. Most Holocaust survivors I knew in Sweden knew just their own story but their total knowledge about the Holocaust was very limited. There was, however, one exception. Halina Neujahr. I was a bit afraid of her. I called her and she agreed to meet at my place. 

After some minutes I knew, I found the mensh, partner to work with and a new friend for life. Halina was the member of the board of the local Holocaust Survivors organization in Stockholm.




Together with Halina we wrote our first appeal, we signed it only with our names and addresses as the board of survivors of the Holocaust (Föreningen Förintelsens Överlevande), especially the chairman, Jakub Ringart, disliked our idea. The members of the board were the same as the members of the organization and they just wanted to continue going to schools telling their stories and they wanted to continue to make the movie about their own Holocaust experiences. So first they said no but later they agreed, however on special terms. 


The conspiracy of silence
Talking to my mother about our family was, of course, the great opportunity to break the year 1993 "the conspiracy of silence" - Until 1993, nobody talked openly about the Holocaust (and the family) and nobody asked about it! A silent agreement between post-war parents and their children, second generation. Frequently, as our parents, were the sole survivors of their previous families!

Many Jewish families have been annihilated
completely. There is no one to remember their names. Many of the survivors died already, without having left information on the fate of their families. It is therefore important to collect all the names available from all survivors living in Sweden.

Sweden has received during the Spring and Summer 1945, a large number of survivors of the concentration camps, liberated by the Western armies, a.o. from Bergen-Belsen. Most of these survivors were helped here to regain health and the will to live, to start e new life again.

Peoples at Holocaust Museum in Washington understood directly the value of the Namemonument and the data I was collecting. Now, when searching one is often directed to the Stockholm Holocaust Monument List, see below. Also, the system created, that names of the Holocaust victims are grouped by commemorating family, are mentioned. When in Washington, looking at the Vietnam memorial, again Names, I also took contact with USHM -United States Holocaust Museum. The chief of Archives was a friend of my New York aunt. Her name was Genya. Genya and her co-worker Teresa Polin (friend of my oldest brother from school time in Warszawa) understood directly the value of the Namemonument and the data I was collecting. Now, when searching one is often directed to the Stockholm Holocaust Monument List, see below. Also, the system created, that names of the Holocaust victims are grouped by commemorating family, are mentioned. The names on the Vietnam monument are grouped after the day the soldiers died, day after day.

The information about Einsidler Jetty from Rzeszów in Poland is the information I forwarded to Washington. They are mentioned as below:
Title: [Name data of Holocaust victims gathered for the Stockholm Holocaust Monument]
Description: Electronic data containing names of Holocaust victims gathered for the Stockholm Holocaust Monument; data includes names, dates of birth and death, places of birth and incarceration, and grouped by commemorating family.




Normally, on the Holocaust Monument, there is the name of the family that is commemorating the victim in case of  Einsidler Jetty  and other Holocaust victims that died in Sweden the family is missing information. It is most likely that non of her family survived.

Friday, March 8, 2019

Ficowski לא הצלחתי להציל חייו של שום אדם



לא הצלחתי להציל
חייו של שום אדם

לא ידעתי לעצור
שום כדור

על כן אני משוטט בבתי קברות
שאינם

מחפש מילים
שאינן
רץ
להושיט עזרה שלא נתבקשתי להושיט

להצלה מאוחרת

אני רוצה להספיק
ולו אחרי הזמן

Translated by Orit Bergman, Thanks Olu.