Thursday, December 13, 2018

Lucia och Icchak Cukiermans födelsedag

BERIḤAH - Icchak Cukierman bestämmer sig att bilda i och organisera tillsammans med Abba Kovner och delta aktivt i verksamheten av BERIḤAH (Heb. בְּרִיחָה; "Flykt"). Det handlade om flykten till Erec Israel. Första samlingspunkten var Bukarest dit de första grupperna avjudar anlände i mitten av januari 1945. Efter Kielcepogrom så förhandlade sig Cukierman till ett öppnandet av Polens södra gräns och den största legala flykten var ett faktum. Öppnandet av gränsen var, naturligtvis ett samspel med den tjeckisa regering där Jan Masaryk och Rudolf Slansky var positiva och såg till att tjeckiska staten stod för tågtransporter från gränsen vidare söderöver till Berihahs centra.

Icchak (Antek) Cukierman tillsammans med Ziva Lubetkin var de som hade mest kontakt med Janusz Korczak och barnhemmet Dom Sierot vid Siennagatan 16. Korczak och Stefa Wilczynska deltog i ett flertal sammankomster av hemlig undervisning i Gettot där de föreläste båda om det som var så kärt för de - Erec Israel. Den judiska ungdomen i organisationer runt Lubetkin och Cukierman lyssnade till ett flertal föreläsningar. Cukierman, efter den Stora Deporationen förstod klart att det finns ingen "förflyttning till Öst", att fördlyttning till öst innebär bara ett - kvävning till döds i utrotningslägrens gaskammare. Han förstod att kampen är det enda sättet att överleva eller dö. Cukierman deltog i en framgångsrik aktion utförd av de judiska kämparna ur ZOB (24 december 1942) mot ett café för tyska officerare "La Bohème" i Krakow varav 10 tyskar dödades. 

Under Warszawas Getto upproret, som bröt ut April 19, 1943, var Cukierman som näst högste befäll (efter Anielewicz) utsänd till den ariska sidan utanför gettot där han tjänstgjorde som en länk mellan den judiska ZOB och polska Folkarmén (Armia Ludowa). Till hans uppgifter hörde också sammanställning av rapporter för den polska exilregeringen i London. 

Under 1944, under Warszawaupproret var Icchak Cukierman befällhavare för en judisk ZOB styrka, i vilken ingick flera de överlevande kämpar från Warszawa Getto Upproret i april-maj 1943. När Warszawa Upproret faller gömmer sig med flera ur sin styrka (bl.a. Zivia Lubetkin) Promyka gatan. De är omringade av flera tyska posteringar tyska försvarslinjer då gatan ligger bara ett hundratal meter från Wislas strand. På andra sidan av floden fanns polska och ryska styrkorna. Man lyckas att evakuera den instängda gruppen med en sjukhusambulans i mitten av november 1944. 

Cukierman bestämmer sig att bilda i och organisera tillsammans med Abba Kovner och delta aktivt i verksamheten av BERIḤAH (Heb. בְּרִיחָה; "Flykt"). Det handlade om flykten till Erec Israel. Första samlingspunkten var Bukarest dit de första grupperna avjudar anlände i mitten av januari 1945. Efter Kielcepogrom så förhandlade sig Cukierman till ett öppnandet av Polens södra gräns och den största legala flykten var ett faktum. Öppnandet av gränsen var, naturligtvis ett samspel med den tjeckisa regering där Jan Masaryk och Rudolf Slansky var positiva och såg till att tjeckiska staten stod för tågtransporter från gränsen vidare söderöver till Berihahs centra.

Cukierman deltog i projekteringen av monumentet till minne av Upproret i Warszawas getto, som presenterades den April 19, 1948 år. Samma år flyttade han Ziva Lybetkin till Israel, där på årsdagen av Upproret, den 19 april 1949 tillsammans med Zivia Lubetkin grundade kibbutzen Lochama ha-Geta'ot. Han var också en av grundarna till Ghetto Fighters Museum. År 1961 vittnade han och Zivia i rättegången av Adolf Eichmann. Cukierman skrev ihop sina minnen i en bok"Överflödigt minne (sju år). Minnen 1939-1946 ", som enligt hans önskningar släpptes först 10 år efter hans död. År 2011 blev Yitzhaks barnbarn - Roni Cukierman - den första kvinliga stridpiloten som flög F-16.

Wednesday, December 12, 2018

Förintelsens Minne - Stulna äkta snubbelstenar i Rom - Via della Madonna dei Monti 82.

20 medlemmar från en och samma familj som bodde Via della Madonna dei Monti 82.
Hälften av familjen mördades i Rom, resten i Auschwitz.
Förintelsens Minne - Stulna äkta snubbelstenar (Pietre d’inciampo) i Rom.  20 äkta snubbelstenar till minnet av familjen Di Consiglio har stulits från Via della Madonna dei Monti 82.

Förintelsens Minne - Stulna äkta snubbelstenar (Pietre d’inciampo) i Rom.

20 äkta snubbelstenar till minnet av familjen Di Consiglio har stulits från Via della Madonna dei Monti 82.

Varför skriver jag äkta? Därför att Myndigheten för Levande Historia i Stockholm vill sätta upp 4 oåkta snubbelstenar till minnet av fyra (4) handelsresande som bodde i Stockholm under en viss tid på tretiotalet. Alla de lämnade dock Stockholm före utbrottet av andra världskriget (1 september 1939). Att sätta upp oäkta snubbelstenar är ett sätt att trivialisera snubbelstenprojektet och Förintelsens offer, en ren skymf mot familjen Di Consiglio och min egen familj (som inte har några stenar). Om man skulle sätta upp snubbelstenar vid Twardagatan nr. 3 i Warszawa så skulle man inte få plats där.

Stenar tillhörde Mosè Di Consiglio och hans fru Orabona Moscato Di Consiglio.
Under Förintelsen mördades merparten alla deras barn och barnbarn, se nedan.

Deras son Salomone, hans fru Gemma Di Tivoli och deras 8 barn
Virginia,
Marco,
Santoro, 
Franco,
Rina Ester,
Marisa,
Lina
Cesare

Deras dotter Clara, och hennes man Angelo Di Castro och deras 2 barn
Giuliana
Giovanni

Deras son Graziano, och hans fru Enrica och deras son
Mario Marco
och Enrica’s bror,
Leonello.

Deras son Cesare Di Consiglio mördades i Fosse Ardeatine 24 mars1944.
Cesares fru, Celeste Vivanti och deras 3 barn under 3 år
deporterades från Rom den 16 oktober 1943 och mördades i Auschwitz den 23 oktober 1943.
(Snubblestenar för de finns vid Via Amerigo Vespucci 41).

Överlevande: Deras dotter Ester, gifte sig med Cesare Spizzichino och deras 3 barn överlevde Förintelsen.

Cesare Di Consiglio mördades i Fosse Ardeatine 24 mars 1944. Här bilden då man framför Palazzo Bernini samlar de som skulle senare bli mördade i Fosse Ardeatine.

Wednesday, December 5, 2018

Nelly Sachs - Alfred Nobel - 10 december - Att få ett Nobelpris på sin födelsedag.

Nelly Sachs i sin Kajuta där på bordet stod alltid hennes skrivmaskin med enbart tyska tecken av märket Mercedes Prima.
Minnestavla vid Bergsundsstrand 23, i bakgrunden fartyg vid Cementas depå på andra sidan av Liljeholmsviken.

Nelly Sachs borde först på nedre botten i det gula huset. Hon flyttade därifrån efter en otäck händelse då i september 1947, kastades det sten mot fönstret där hennes mor satt. Tråkigt nog så var det  två år efter kriget då sanningen om dödslägren var allmänt känd i Sverige. ändå kastades det sten mot så judehuset.  Om denna händelse skriver Nelly Sachs i ett brev (finns på KB) till poeten Ragnar Thoursie. ”Ett gäng södergrabbar har de senaste dagarna roat sig med att kasta stenar ...". Efter den händelsen fick Nelly och hennes mor flytta till en lägenhet på 3 tr. Även den med utsikten mot vattnet.

Trapphuset och hissen 3 tr upp där Nelly Sach bodde. 
Nelly Sachs grav vid Judiska Norra Begravningsplatsen. lite till höger från ingången.

Det är nog enbart Nelly Sachs som fick ett Nobelpris på sin födelsedag, den 10 december 1966. Då fyllde hon 75 år.

Den 10 december 1896 dog i San Remo, Italien, Alfred Nobel. Därför utdelas priset just denna dag. Samma dag, fem år innan, den 10 dec 1891 i Berlin föddes Leonie Nelly Sachs.

Nellys pappa William född i Wroclaw-Breslau brukade på henns födelsedag påminna henne om att "Nu i Stockholm delar de ut Nobelpriset".

Begsundsstrand 23 är adressen till huset där Nelly och hennes hjärtsjuka mor bodde i Stockholm. Många skriver om det som ett lugnt och lummigt mråde. Men vid slutet av 1940-talet och inte heller nu var det ett lugnt område. Det var ett typiskt industriområde. Visserligen började HSB bygga på sydvästra delen av Reimersholme men inte den delen som var synlig för Nelly.

Så utsikten från Nelly Sachs lägenhet som beskrivs "med utsikt över vackra Reimersholme och Liljeholmsviken" är en nyskapelse som låter oss tro att det var grönskan som dominerade i området.. Liljeholmsviken såg hon nog men lite svårare var det med Reimersholme om man inte använde sig av Sällskappsresantricket med spegeln. Då kanske såg hon industribyggnaderna av Spritfabriken där.

Mittemot hennes fönster låg och fortsättningsvis ligger Cementa och deras kaj. Tunga lastbilar med betongblandare och cement åker därifrån i en jämn ström. Så var det förr och så är det nu. Stora fartyg lossar där oavbruttet sin cementlast.

Nelly borde först på nedre botten i huset. Hon har efter ett händelse i september 1947, flyttat till en lägenhet 3 tr. upp. Det var två år efter kriget då sanningen om dödslägren var allmänt känd i Sverige, tyvärr, så kastades det sten mot hennes fönster i det som kallades av södersbor för judehuset. I huset som köptes med medel ur sk 
Warburgs stiftelse* bodde då faktiskt enbart obemedlade, fattiga judar.

Om denna händelse skriver Nelly Sachs i ett brev (finns på KB) till poeten Ragnar Thoursie. Ett gäng södergrabbar har de senaste dagarna roat sig med att kasta stenar .... Nelly Sachs mor satt då vid fönstret i den etta de hade på nedrebotten.

Li var det smeknamn som Nelly Sachs använde i vänkretsen.




* Warburgs stiftelse (Generalkonsul S.E. Warburgs och hans maka Pauline Warburgs stiftelse) grundades 1940 och skulle skötas av Mosaiska Församlingen i Stockholm. År 1941 köptes fastigheten nr. 78 i kvarteret Bergsund på Bergsundsstrand 23 och 1942 köptes fastigheterna på Katarina Bangata 59 a-c. P.g.a. den stora bostadsbristen kunde Warburgs stiftelse inte tillhandahålla så många bostäder som man hade möjligheter till och därför delade Stiftelsen genom Mosaiska Församlingen även ut hyresbidrag till de fattiga östjudarna. En stenkast från Bergsundsstrand 23, vid Lindvallsplan 4, låg ett annat judehus, egentligen ett fattighus för Stockholms judar, bekostat av byggmästaren Claes Groschinsky.

Tuesday, December 4, 2018

6 vita gravhällar på Norra Judiska begravningsplatsen och den okända Förintelsens offers grav




Den gemensamma nämnaren för Förintelsens offer är att de är begravda i massgravar. Både som kroppar och aska. De flesta i Polen, Ryssland, Tyskland, Vitryssland och Ukraina. I Sverige har de flesta enskilda gravar och gravstenar som här på Norra judiska begravningsplatsen.

Jag efterlyser 6 vita gravhällar utan namn bland de 100 gravstenar som bär namn på Förintelsns överlevande från Bergen-Belsen. De som kom med de Vita skeppen till Stockholm under juni 1945 och dog strax därefter. 
De 6 vita gravstenar utan namn skall representera 6 miljoner Förintelsens offer.

Bara min moster har en grav i Warszawa med dödsdatum 28 februari 1941. Graven blev en symbolisk grav för hennes make som hittades halvdöd i Bergen-Belsen och dog där i april 1945. Graven är även symbolisk grav för hennes föräldrar som mördades år 1942 i Treblinka. Graven är även en symbolisk grav för ett hundratal medlemmar ur min mammas och pappas familj som inte har någon grav och platsen för deras död är platsen för massavrättningarna strax utanför staden Pinsk. Den enkla graven vid den Judiska begravningsplatsen i Warszawa (öster om det forna Gettot i Warszawa) fungerade därför som en plats dit alla mina anhöriga, vars närmaste inte har någon personlig grav gick till.

Bara min moster har en grav i Warszawa med dödsdatum 28 februari 1941. Graven blev en symbolisk grav för hennes make som hittades halvdöd i Bergen-Belsen och dog där i april 1945. Graven är även symbolisk grav för hennes föräldrar som mördades år 1942 i Treblinka.

På samma sätt är den okände soldatens grav är en symbolisk grav för alla stupade soldater som inte har en grav. Oftast begravs på platsen en eller flera oidentifierade soldater. Den utgör ett rörande minne till vördnad av alla dem soldater som dog när de försvarade sitt hemland. Traditionen att anlägga en plats där saknade, försvunna och oidentifierbara kroppar hedras är en tradition som startade två år efter första världskrige. Då som en symbolisk handling begravdes en fransk soldat i Paris under Triumfbågen och en engelsk på Westminister Abbey i London.

Detta blev starten för "Den okände soldatens grav" som idag återfinns i många länder i världen som varit inblandade i blodiga krig. 16 miljoner miste livet under Första världskriget. Nära 60 miljoner människor, soldater och civila miste livet under det andra världskriget, dessa var inte enbart.

Av de 60 miljoner människor som miste livet under det andra världskriget har 6 miljoner blivit mördade. De har blivit mördade för att de var judar. Morden som har ett samlingsnamn Holocaust eller på svenska Förintelsen har skett på ett ytterst organiserat sätt. Både genom skjutning av Einsatzgruppen vid kanten av massgravar och i de industriella dödsapparater som hette dödsläger där man använde särskilt för ändamålet framtagen teknik ta gasa och förbränna människor. Av de 6 miljoner mördade så är fortfarande 1 miljon namnlösa.

Vi, andra och tredje generationen till de Förintelsens överlevande har oftast våra föräldrar begravda här i Sverige. Men har vid våra besök på de judiska begravningsplatserna ingen riktig plats att gemensamt hedra alla offer för Förintelsen, både de med namn och de namnlösa där alla saknar en grav.

Vid Norra finns ett antal tomma platser mellan de sk  1945 gravar.  Jag tycker att de skall ej gravsättas bara en gravhäll, egentligen 6 stycken av avikande stensort skall påminna om 6 miljoer Förintelsens offer. Då det finns 7 platser kan man kanske använda den sjunde tomma platsen som en sten till minne av 1.5 miljoner barn som förintades under den mörka tidsepoken.

Sunday, December 2, 2018

Förintelsens överlevande - Gravplats Okänd - Beredskapssjukhuset i Örebro

I Treblinka fanns massgravar. Kropparna brändes därefter. Nu finns det bara aska över 950 000 mördade och minnesstenar med namn på orter de förintade kom ifrån.

Den gemensamma nämnaren för Förintelsens offer är att de är begravda i massgravar. Både som kroppar och aska. De flesta i Polen, Ryssland, Tyskland, Vitryssland och Ukraina.

De flesta av Förintelsens överlevande som kom till Sverige och dog strax därefter har egna gravar och egna gravstenar.

I Kalmar har man en liten kvarter där det ligger 24 offer för Förintelsen och deras gravstenar ligger samlade i kvarterets hörna.

I Norrköping och i Stockholm finns liknande platser och gravhällar.

I Örebro vet man att fyra judinnor har dött på sjukhuset, man vet deras namn och ålder men vet inte var de är begravda.

De första kvinnorna kom den 25 maj 1945 med ett tidigt morgontåg från karantänlägret i Lund. Röda kors personal skötte transporten från järnvägsstationen till Engelbrektsskolan. Under sommaren inkommer sedan fler transporter.

De som dog på Beredskapssjukhuset i Örebro.
och finns begravda på Norra kyrkogården, Örebro:

Anna Chlebowa 1870 – 1945
Cecylia Fiszlak 1896 – 1945
Julianna Kaminska 1882 – 1946
Irene Rybak 1897 – 1947

Avlidna men gravplats okänd.
Anna Zauner 1892 – 1945
Maria Mencel 1892 – 1946
Sarolta Berkowitz 1915 – 1946
Mirijam Schwartz 1910 – 1947


Thursday, November 29, 2018

Många stämplar i - Leonie "Sara" Nelly Sachs - liv




Troligen var hon själv 9 februari 1942 på den tyska konsulatet i Stockholm. Det står i ett intyg utfärdat denna dag att resepasset eingezogen werden - konfiskerades. Tyskarna har dock lämnat till henne en utriven sida, sida 11-12. Brevet och den utrivna sidan skickades till Fräulein Leonie S. Sachs, Mosaiska Församlingen i Stockholm.

Stämplar i Nelly Sachs liv det är inte bara de som syns i dokumentet. Många stämplar, oregistrerade fanns under hela hennes liv. Nazismen och stöveltramp var de första. De följdes av bokbål och nya tyska pass, bara för judar.


Det finns ett större antal svenska stämplar, många inte alltför vänliga och för Nelly nästan dödliga. Svensk uppehållstillstånd, ständigt förnyat ibland bara 3 mänader då Sverige ansåg sig vara ett transitland. De svenska stämplar finns i hennes resepass på samma sida som stämpeln med tyska örnen och svastikan från det tyska konsulatet i Stockholm.

Troligen var hon själv 9 februari 1942 på den tyska konsulatet i Stockholm. Det står i ett intyg utfärdat denna dag att resepasset eingezogen werden - konfiskerades. Tyskarna har dock lämnat till henne en utriven sida, sida 11-12. Brevet och den utrivna sidan skickades till Frälein Leonie S. Sachs, Mosaiska Församlingen i Stockholm.

Det var från svensk sida som framfördes hösten 1938 ett krav till Hitlerregimen att den skulle förse de tyska judarna med särskilda pass. Man hänvisade (skyllde på) den svenska polisen ville veta vilka tyskar som var judar. Resultatet blev att Tysklands judar fick sina pass ogiltiga och fick ansöka om nya pass som utfärdades med ett tre centimeter stort rött ”J” stämplat på första sidan. Alla kvinnor fick ett extra förnamn Sara och alla judiska män fick heta Israel.

Så nu vet jag säkert att Nelly Sachs pass med rött "J" återvände till Nazityskland. Tack och lov att hon slapp göra samma resa!
Det är för första gången som någon (jag) publicerar de hittills okända dokument.


I det ljusgula huset, 3 tr upp bodde Nelly Sachs med sin mor.


Nelly Sachs fick dela Nobelpriset i litteratur 1966 med den israeliske författaren Samuel Agnon.


Kommer det en främling
Kommer det någon
fjärranfrån
med ett tungomål
som kanhända riglar
Ljuden
med stoets gnäggande
eller med koltrastungens
pipande
eller
också som en gnisslande såg
skärande sönder allt som är nära—

Kommer det någon
fjärranfrån
med hundens rörelseart
eller
kanske råttans
och det är vinter
så kläd honom varmt—
kan väl också hända
han har eld under sulan
(kanske han red en meteor)
så förebrå honom inte
om din mattas brännhål skriar

En främling bär alltid
sitt hemland på armen
likt ett föräldralöst barn
åt vilket han kanske
blott söker en grav.

Ur Flykt och förvandling, 1959

Tuesday, November 27, 2018

"Om detta må ni berätta ..." och "Om detta fick Ni inte berättat" - Om de 1945 års överlevande och Viskleken

Regina Pośladek fyllde 20 år under den fem dagar långa tröttsamma resan mellan Lubeck och Stockholm. Kanske när hon passerade Bornholm. På hennes matzeva, gravstenen på Norra begravningsplatsen står fel att hon var från Tjeckoslovakien.
När de "1945 år överlevande" som med UNRRAs Vita skepp nådde Sverige hade de olika typer av handlingar. Oftast var det DP-kort eller ett britiskt läkarkort FIELD MEDICAL CARD tillsammans med den första svenska inresekortet där det stod att det var deras identitetshandling under vistelsen i Sverige. En grön fyrkantig stämpel indikerade inresedatum. När jag kom till Sverige 1967 har jag fått exakt samma gröna stämpel vid inresan.


Redan på de korten finns skillnader när det gäller stavningen av både för- och efternamnet. Religion och nationalitet blandas också friskt. Fast man redan från de första läkarkorten utfärdade i Bergen-Belsen skiljer på judar och ickejudar. Det står JEW och Jewish. Födelsedatum är oftast rätt. Det hela med de förändrade, förvanskade uppgifterna på gravstenarna påminner starkt om viskleken. Vad skall vi göra med de felaktigheterna på gravstenarna?

Viskleken är en lek, där deltagarna använder mun-till-öra-principen för att viskandes förmedla en mening deltagarna runt. När meningen nått den sista personen i kedjan är den sannolikt förvanskad, eftersom förmedling av texter eller uppgifter sällan uppfattas ordagrant. I lekens slutfas, när sista personen fått budskapet säger han/hon det högt och startpersonen får också säga vad budskapået var från början. Poängen ligger i att meningen med stor sannolikhet förvanskats rejält när den har nått den sista personen i kedjan, Ofta är det stor skillnad och blir ofta väldigt skojigt. I viskleken kan man gå tillbaka i leden och fråga vad de enskilda har hört. Tyvärr, detta är lite svårt inär det gäller de 1945 överlevande som dog i Sverige nästan direkt efter ankomsten.

I alla handlingar från Lubeck och från Sverige så står det Jew, Polish och som födelseort står det Polen.

Redan från de första läkarkorten utfärdade i Bergen-Belsen skiljer på judar och ickejudar. Här är baksidan av DIAGNOSKORTET där man angav tydligt Polsk judinna eller Tjeckisk judinna, mosaisk. Den sidan av kortet beskrev patientens öde fram till Bergen-Belsen. Även ödet av övriga familjemedlemmar beskrivs.

Regina Pośladek fyllde 20 år under den fem dagar långa tröttsamma resan mellan Lubeck och Stockholm. Kanske fyllde hon år när hon passerade Bornholm. På hennes matzeva på Norra begravningsplatsen står det fel att hon var från Tjeckoslovakien.

I alla hennes handlingar från Lubeck och från Sverige så står det Jew, Polish och som födelseort står det Litzmannstadt. Litzmannstadt är det tyska namnet på den polska staden Łódź. Där fanns det näst största gettot i det av Nazityskland ockuperade Polen (Der jüdische Wohnbezirk in Litzmannstadt).

Varifrån kommer Tjeckoslovakien på gravstenen som hennes födelseland? Troligen var det de sista länken - mellan Mosaiska Församlingen och Albert Flinks stennuggeri som var orsaken till felet.


Fremetta Einhorn fick sitt förnamn felstavat på beredskapssjukhuset i Sigtuna. Någon där fick för sig att hon heter Frömetta och ändrade även i hennes medhavda från Lubeck britiska läkarkortet (se kortet ovan). I Fremettas Diagnoskortet står det kvar det rätta förnamnet.

Rätt stavat Frymetta Einhorn i Patientkortet i Sigtuna. Man ser att man började däremot att fel stava hennes efternamn. På andra sidan av DIAGNOS kortet står information om patienten och hennes familj. Oftast är det ett antal namn på koncentrationsläger, berättelse om en marsch till fots till Bergen-Belsen samt att ödet av övriga familjemedlemmar är okänt.

Frimet (Frimetta) Einhorn blev "Frömet" när i Sverige.  Hon har inte fyllt 17 när hon dog i Sigtuna. Vem ändrade hennes förnamn? En sjuksköterska?
Den tysta lekens effekter när det gäller Förintelsensöverlevande som dog i Sverige finns, tyvärr, inte enbart på begravningsplatsen i Stockholm. Sammatyp av felaktig information har jag hittat både i Kalmar och Norrköping. Den Svenska kyrkan har visat en stor förståelse för problematiken och ändrar, lägger till informationen på sina digitala listor över de begravda. Se nedan den färdiga listan på länken: Kalmar. Listan över de 23 gravsatta där öppnas som en Pdf.