Muzeum Polin - Janusz Korczak - My path through life - gewalt געוואלד

Dzisiaj z rana, żeby się nie denerwować, wybrałem w Muzeum Polin na internecie "Przedwojenną wędrówkę z Korczakiem" (My path through life). Wybrałem tylko dwa  miejsca by nie znaleźć mnóstwo błędów, tak jak wczoraj gdy wybrałem cztery kroki w częsci "Lata wojny"! 1 - to Dom Sierot na Krochmalnej 92 a 2 to Synagoga Nożyków.

Karygodne błędy. 1 - Na Krochmalnej 92 to są zdjęcia powojenne budynku Domu Sierot. Nawet chłopiec sprzątający sypialnie to powojenne zdjęcie a rok napisany, "jak wół", 1940.  A to miała być Przedwojenna wędrówka z Korczakiem! Po co to zdjęcie czerwonych samochodów. Tylko dezorientuje!

Dzisiaj z rana, żeby się nie denerwować, wybrałem w Muzeum Polin na internecie "Przedwojenną wędrówkę z Korczakiem" (My path through life). 

Wybrałem tylko dwa miejsca by nie znaleźć mnóstwo błędów, tak jak wczoraj gdy wybrałem "Lata wojny"! 

Muzeum Polin zaskoczyło mnie od razu niechlujstwem przesuwając Dom Sierot na Krochmalnej 92 na drugą, nieparzystą stronę ulicy. 
Jeszcze więcej mnie zaskoczyło Muzeum Polin przesuwając istniejącą Synagogę Nożyków. Daleko na zachód mimo że na mapce jest nawet numeracja domów na ulicy Twardej.

Na Krochmalnej 92 to są zdjęcia powojenne budynku Domu Sierot. Nawet chłopiec sprzątający sypialnie to powojenne zdjęcie. Istnieją zdjęcia zrobione dla JOINT własnie z Domu Sierot i zrobione w 1940 roku, m.in. na moim blogu.

Muzeum Polin zaskoczyło mnie przesuwając na zachód Synagogę Nożyków 2, mimo że na mapce jest numeracja domów na Twardej. Synagoga Nożyków jest na mapie Muzeum Polin na tej samej linii co ul. E. Plater. Czyli tam gdzie przed wojna były oficyny budynku Twarda 3. Synagoga jest tam gdzie jest 2. 

Współrzędne 52° 14′ 10″ N i 21° 0′ 4″ E
lub 52.236111, 21.001111

Czytając ten tekst wynika że prezydent Warszaway Stefan Starzynski był Żydem. 

Museum Polin: IN THE FOOTSTEPS OF JANUSZ KORCZAK? I just did the first 4 small footsteps and found 5 big mistakes!

4 steps and 5 mistakes

1/4 - It is not the building 16 Sienna/9 Śliska str. but Bershon and Bauman hospital at 60 Sienna str. (Szpital Dziecięcy Bershonów i Baumanów).

2/4 - 20 Chłodna str. The house was built in 1913 was from the middle of December 1941 the residence of Adam Czerniaków. Czerniaków, an engineer by profession was the head of the Judenrat (the Jewish administration responsible for implementing Nazi orders in the Ghetto). Troubled by German orders to oversee great deportations (Summer 1942) to Treblinka death camp, Czerniaków choose suicide rather than comply. The building at 20 Chłodna str. is a smashing piece of art nouveau Warsaw. There are much better pictures of Czerniaków and also photographs of the building 20 Chłodna str. that survived WWII.

3/4 - Here, however, it is Biała street and the Court Building at the Ogrodowa street. Mentioned, Chłodna street is behind to the left of the photographer that stands at Elektoralna street..

4/4 - It is not Biała street (see above) but the Court Building at the Leszno entrance.

1/4 - Again! The building is 16 Sienna/9 Śliska str. Not Bershon and Bauman hospital at 60 Sienna str. (Szpital Dziecięcy Bershonów i Baumanów). The picture is from my blog. I found it in Przeglad Techniczny, nr. 50-52, pages. 513-514, year 1914 .

Karmelicka Street. Traffic in Karmelicka Street consisted of ghetto trams, rickshaws and German cars transporting prisoners according to Polin.  
However, I can just see children at the sidewalk and the main story inside "Karmelicka Street" is about CATHOLICS IN THE GHETTO

Polin writes: According to a German decree, even Jews who converted to Catholicism or Catholics with Jewish parents or grandparents were required to move into the ghetto. There were two churches for them in the district: the All Saints Church in Grzybowski Square and the Church of the Virgin Mary in Leszno Street. There were not many Catholic Jews in the ghetto. 

The All Saints Church at Grzybowski Square is related to Korczak and Korczaks children, see red typed letter above. Therefore, I wonder why Museum Polin is not making the church as orange point on the map?

12 kronor för 3 minuter till Polen = två, tre timmars arvode (mitt, då) - Telegrafen vid Skeppsbron

Stockholms telegrafstation är en byggnad i kvarteret Aeolus vid Skeppsbron 2 i Stockholm. Fastigheten avser hörnhuset Skeppsbron/Slottsbacken, här med svagt rosa färgad fasad.

Om man inte hade egen telefon och ville ringa utomlands var man i slutet av sextiotalet hänvisad till "Telegrafen" vid Skeppsbron. 

Stockholms telegrafstation (även kallad Ridderstolpska huset) är en byggnad i kvarteret Aeolus vid Skeppsbron 2 i Stockholm. Fastigheten avser hörnhuset Skeppsbron/Slottsbacken och är ihopbyggd med Flemingska palatset vid Slottsbacken 8. Telegrafstationen gav 1876 namnet till Telegrafgränd som begränsar kvarteret mot syd.

Interiör av Stockholms telegrafstation från slutet av sextiotalet minns jag bara någorlunda. När man gick in så på västra sidan fanns en expedition där man skriftligt beställde samtalet. Längre in i lokalen fanns ett antal hopsatta  numrerade hytter med viktdörrar. De var brunbetsade.

Nuvarande byggnad mot Skeppsbron uppfördes 1868-1870 för Stockholms telegrafstation avKongl. Elecktriska Telegraf-Werket (senare Kungl. Telegrafverket respektive Televerket).

År 1871 flyttade Telegrafstyrelsen till Skeppsbron 2 och adressen är känd för många stockholmare som "Telegrafen". Redan 1889 expanderade Telegrafverket in i grannhuset, Flemingska palatset. Både Stockholms telegrafstation och Flemingska palatset ombyggdes och restaurerades i slutet av 1950-talet med Ivar Tengbom som arkitekt. Fastigheten Skeppsbron 2 och Slottsbacken 8 blev byggnadsminne 1992. Telegraf- och annan televerksamhet fanns kvar i huset ända fram till 1993. 

Invandrarverket vid Riddarholmen Samtal med Kjell Öberg

Här låg Invandrarverket år 1969 - Riddarholmen

En dag, tidigt på våren 1969 blev blev jag kallad till Invandrarverket och en tjänstenamn vid namn Kjell Öberg. Jag visste inte då att han generaldirektör för Invandrarverket. Tidigare, 1967-1968 brukade jag gå med sådana ärenden till Utlänningskommissionens lokaler som låg i Polishuset på Kungsholmen med ingång från Kungsholmsgatan.

Jag trodde att det gällde mitt uppehållstillstånd i Sverige eller visumet för mina föräldrar eller bröder som var kvar i Polen. 

Ingendera av mina val var rätt! Det var ett varmt samtal om Polen och antisemitismen där om min egen familjs situation. Han ville ha en rapport från en "oberoende" källa. 

Jag har berättat det jag visste och det jag upplevde då jag hörde av polsk partisekreterare Gomulka i polsk radio och läste under 1967-1968. Två tal, 19 juni 1967 och 19 mars 1968 som blev historiska och vilka man kan sammanfatta med de tyska orden från den mörka tiden, Juden raus (från Polen). 

Jag berättade hur min far avskeddades från sitt jobb och om den stora antisemitiska vågen som styrdes den här gången från regeringen och partiet. Vidare förde jag på tal att det är Förintelsens överlevande som det handlar om. Att de som överlevde tvingas att fly igen från Polen, precis såsom de 200 000 som gjorde det år 1946 efter Kielce pogromen och 50 000 år 1956. Jag sa att jag hoppas innerligt att mitt uppehållstillstånd i Sverige kan även i fortsättningen förlängas och att jag ämnar ej att återvända till Polen.

Mer minns jag inte utom att Öberg hade jättestora fötter såsom min far och under samtalet så tänkte jag om min far når nåonsin Sverige så blir det nog lättare att köpa skor här än i Polen.

Öberg anses ibland ha lagt grunden till svensk invandrarpolitik.