Sele "krymper"

Nellys sele krymper. Med andra ord Nelly växer. För 3 veckor sedan var den lagom. Sedan fick jag förstora den två gånger med ett antal extra centimetrar varje gång!

Tidigare så tyckte Nelly att bilresor var rätt så tråkiga då hon kunde enbart se genom framrutan trädkronor och husfasader. Nu har hon vuxit så mycket att hon kan titta genom sidorutan. Dagens färd var till veterinären på Stora Essingen

Grön Allians

Sommaren 1968 fick jag en åtråvärd anställning Allians Fönsterputs. Firman låg nog på Tegenergatan bakom spårvagnshallarna. Jag minns att man fick kvittera ut gröna, solida men ack så tunga trästegar. Firmanamn Allians stod på det med vit färg. Därefter fick man en hink en flaska med ammoniaklösning och en med någon typ av Yes, således med tensider.
De tråkigaste jobben var de inom olika kontor. De trevligaste, snabbaste var skyltfönster längs Hötorget och Slöjdgatan.

Ett jobb minns jag särskild bra. Det var ett skyltfönster i en fastighet nära Franska skolan där Döbelnsgatan övergår Johannesplan och därefter i Mallmskillnadsgatan. Det var ett jättehögt fönstret som sträckte sig en halvtrappa upp. Då jag inte kunde på något sätt nå övre fönstrens övre delar fick jag göra en improviserad ramp. Den bestod av min röda folka 1200 (1965) med takräcke på. Folkan körde jag upp på trottoaren och på takräcket ställde jag Alliansstege och så kunde jag lätt putsa de översta fönstren. Trots mina ansträngningar och uppfinnaranda tyckte beställarna inte om min och ringde firman och sa något om en cirkusartist…

Aluminium stege betraktades på den tiden som en Rolls Roys

Bananrepubliken i Frihamnen

Det var genom en Polenvän Bengt Windell, som älskade att åka till Polen på 60-talet som jag fick jobbet där. För Bengt var det nog hans första jobb efter ekonomistudierna. Han var någon typ av "lägre kontorist" på den tiden (därefter blev han med tiden vd för hela Banan-kompaniet AB). Mitt jobb var huvudsakligen att lossa vagnar som kom från Göteborg. Jobbet var tung, precis som lådorna. Mina arbetskamrater lärde mig grundkunskaper i finska som jag minns fram till idag. Vad det betyder vet jag inte exakt med min fru som är finlandssvenska rodnar varje gång jag demonstrerar språkkunskaperna.

Banantågen kom två gånger i veckan. Däremellan packade jag bananer på ackord i plastpåsarna som prismärktes därefter. Jag fick också köra ut bananer i ChiquitabilPå den tiden so bytte man namn eller leverantör så överallt fanns skyltar FYFFES nu heter vi Chiquita.

Att Banankompaniet ligger i Frihamnen så beror det troligen på att man har planerat att ta emot båtarna i Stockholm och inte i Göteborg.¨

Det gamla fotot föreställer arbetet vid packningen. Så har jag också stått. Delade bananer till 3-5 stycken och packade de i plastpåsarna som prismärktes direkt för de olika datalisterna.