Mordechaj Anielewicz and Sarenka, Rachel Zylberberg. On the anniversary of the outbreak of the Warsaw Ghetto Uprising, April 19, 1943.

The photograph on the left was been taken on Lag Ba’omer 1937. In the back row, left to right, are: Cwi, Tzvi Braun, Shifra Sokólka and Mordechaj Anielewicz. Seated in front are Mosze Moshe Domb and Rachel, Rachelka Zylberberg "Sarenka". On the right photograph, Rachelka Zylberberg and uprising leader Mordechaj Anielewicz are marked.

Lag Ba’omer 1937 or 1938. In the back row, left to right, are: Cwi, Tzvi Braun, Shifra Sokólka and Mordechaj Anielewicz. Seated in front are Mosze Moshe Domb and Rachel Zylberberg "Sarenka". Mordechaj Anielewicz was the leader of the Tel Amal division of Hashomer Hatzair, and the other four were also group leaders.

At the Warsaw Ghetto Fighters Monument erected in the area of the former Warsaw Ghetto -- perhaps the most famous such monument in the world — one’s attention is immediately drawn to the face of the monument representing the seven insurgents bursting out of flames.

In the middle of the group, the central figure is that of Mordechaj Anielewicz , the leader of the Ghetto Uprising. He stands with a grenade in his left hand while his right hand is covered in bandages . Above Anielewicz stands a bare-breasted woman holding a baby, high up away from the flames. Who is she? Of course she is a fighter and also a leader and a member of Hashomer Hatzair, a socialist-Zionist youth movement in Poland. Her name is Rachela, Rachelka Zylberberg whom everyone called Sarenka

Rachel, Rachela Zylberberg - Sarenka (meaning “fawn" in Polish) was born in Warsaw in 1920. She excelled in her studies and was active in Hashomer Hatzair and also, like Anielewicz, in Bahazit. After the German invasion of Poland and the outbreak of the World War II, Sarenka fled with her sister, Ruth, to Lithuania, overtaken by then by the Red Army and later by the by Germans during Operation Barbarossa in the Summer of 1941. Sarenka gave birth to a daughter named Maya on 22 February 1941. It is thereforevery likely that the child portrayed in Sarenka´s hands on the Ghetto Fighters Monument is her daughter Maya.

The Ghetto Fighters Monument was inaugurated on the fifth anniversary of the outbreak of the Ghetto Uprising on April 19, 1948. The State of Israel’s Declaration of Independence took place just 21 days after this inauguration

Why there are so many of Hashomer Hatzair fighters on this side of the Monument? The simple answer is that it was Hashomer Hatzair who together with Dror built ŻOB (Żydowska Organizacja Bojowa or Jewish Combat Organization). The Monument was created by a sculptor, Nathan Rapoport who was born in Warsaw and also a member of Hashomer Hatzair.

Incidentally, Natan Rapoport created a relief commemorating Janusz Korczak and his children in New York (1980). The sculpture is named "Korczak´s Last Walk”. And Janusz Korczaks also had a firm bond with Hashomer Hatzair, both before WWII and while in the Warsaw Ghetto because he was among the founders of that organization which was created in Gdansk in 1924. Korczak was writing the articles for the “Szomer", the Hashomer organization's newspaper in the Polish language.

Two of Korczak's books, Ludzie sa dobrzy and Trzy wyprawy Herszka, published in 1938 and 1939 are directly related to the Hashomer Hatzair ideas to emigrate to Eretz Israel and build the future there. In fact, Korczak met in August 1939 with Yitzhak Gruenbaum, a member of the Jewish Agency, to consult with him about his plans to immigrate to Palestine.

Two of Korczaks books from 1938 and 1939 are directly related to the Hashomer Hatzair ideas to emigrate to Eretz Israel and build the future there.

Members of Hashomer Hatzair from the Korczak Orphanage go a Lag B'omer outing.

Information in Polish and Hebrew (?) about Lag B'omer organized as a boat trip to Mlociny by Keren Kajemet in Warszawa with "technical cooperation" Haszomer Hacair.

Janusz Korczak´s newspaper Mały Przeglad with heading showing Shomer - Guard with spade. He is followed by others that  want to build Eretz Israel (my own explanation). The young Shomer walking against the raising Sun was introduced in May 21, 1937. 

Młody Czyn - newspaper of Hashomer Hacair in Poland. Here an article by Janusz Korczak.

People are good is the name of Janusz Korczak novel about emigration from Poland to Eretz Israel. This article was written by one of the young readers of Młody Czyn - newspaper. In the book review there is a very special sentence in this article says that för him Korczak is not just famous and admired, waking up the heart and thoughts but he is in a way closer, like breathing the same air and sharing the same ideas (marked sentence).

Memorial stone with the names of the Warsaw Ghetto fighters that died at Mila 18.

Betydde de Vita bussarna frihet? - För vem? - Nettot av de hämtade fångarna från Theresienstadt minus 27 (- 27).

Resan till Theresienstadt, t.o.r.  De Vita bussarna skulle i SS regi ta med sig från Neuengamme 450 franska, polska m.fl. krigsfångar till Theresienstadt. Flera av de franska fångarna var i dåligt skick och dog under resan. På vägen tillbaks passerade de Vita bussarna staden Dresden som precis innan hade blivit bombat och nästan jämnat med marken. För natten gjorde man ett stopp i Potsdam som tidigare samma natt hade bombats. Konvojen nådde dock oskadd fram till Padborg vid den tysk-danska gränsen den 17 april 1945. Dagen efter fortsatte konvojen med färjan över till Malmö. Båda resor var mycket farliga både för personalen och fångarna de i den smala korridoren som var kvar av Nazityskland pågick fortfarande krigshandlingar. Nettot hämtade fångar minus 27 (-27).

15 april 1945 - dagen då fångarna befriades i Bergen-Belsen lägret. I Sverige vet man väldigt lite om den gruppen och deras väg till Sverige med Vita båtar.

15 april 1945 - dagen då 423 judiska fångar började köras i en small korridor av det som var kvar av Nazityskland.  De blev fria den 18 april då de Vita bussarna nådde Sverige. Sverige blev världskänd för det.

Hur många människor har Vita bussar räddat, nettot, har jag alltid undrat. Jag vet inte. Det helt klara är att Vita bussar har, i krigets slutskede transporterat koncenterationlägersfångar i olika riktningar, mellan olika koncentrationsläger i det som återstod av Nazityskland. 

Många av körningarna (pluralis!) utfördes åt SS och med SS och Gestapoeskort. 

Vita bussar har dessutom transporterat en hel del nazister, deras fruar och barn (de flesta enbart med tyskt medborgarskap) från Nazityskland till Sverige. Den delen av Vita bussarnas aktion har nog räddat livet på åtskilliga. Kvinnorna slapp att bli kallade tyskertøs (det norska ordet tøs motsvaras av det svenska slampa) och få sina huvuden rakade såsom det hände bl.a. i Norge och Dannmark. I Norge efter kriget blev tyskertøs internerade i läger och i fängelser.

I krigets slutskede blev lägren Theresienstadt, Bergen-Belsen liksom lägret i Neuengamme destinationerna för flera fångtransporter när de stora nazistiska koncentrationslägren i öst, bl.a. Auschwitz, evakuerades. 

En del nazister använde lägren som depåer där människor fängslade där skulle kunna utväxlas mot pengar och guld som många av tyska nazister behövde för att fly till t.ex. Brasilien och Argentina. Just från Theresienstadt så släppte Himmler (chef för SS) en transport av 1 200 judar (mestadels från Tyskland och Holland) till det neutrala Schweiz. För det så har de judiska organisationer deponerat en lösen på 5 miljoner schweiziska franc till utlånade konton. 

Den danska kungen Christian X säkrade frisläppandet av de danska medborgare från Theresienstadt den 15 april 1945 står i den engelska versionen av Wikipedia.
Det handlar naturligtvis om den stora bedriften att den 15 april hämta 423 överlevande danska judar med de Vita bussarna. Det var de 35 Vita bussar från Friedrichsruh som avgick 12 april därifrån. Jag skriver bedrift för det var en bedrift då under färden genom den sista korridoren en smal remsa som sträckte sing från norr till söder av resterna av Nazityskland där det pågick krigshandlingar och stora bombningar av städer, vägar då man ville snabbt uppnå en tysk kapitulation.

Medan de Vita bussar med 423 danska judar kördes norröver så kördes ett tåg från den riktningen med judiska fångarna från Bergen-Belsen till Theresienstadt. Ett slags byte fast tåget innehöll drygt 3 000 judar. Man vet att från och med 20 april anlände mellan 13 500 och 15 000 koncentrationslägerfångar, främst judar, till Theresienstadt efter att ha överlevt dödsmarscher från läger som skulle snart befrias av de allierades trupper.  

Men det var inte bara judar från Bergen-Belsen som kom från norr med tåg. Även Vita bussar transporterade fångarna från norr till Theresienstadt.

Som Röda Korset beskriver det på sin hemsida: På vägen till Theresienstadt tog kolonnen med sig 400 fransmän som tyskarna hade släppt från Neuengamme. Fransmännen skulle lämnas i Flossenburg men när de kom fram visade sig lägret vara i upplösning. Man beslöt därför att ta med sig fransmännen till Theresienstadt. Detta tycks har varit igen en svensk transport i SS-regi. Efter att de franska fångarna från Neuengamme lämnades i Theresienstadt så fylldes bussarna med 423 danska judar. Kolonnen som startade den 15 april nådde Lübeck den 16 april. Därifrån fördes de vidare till Malmö, dit de anlände två dagar senare.

Är det att förringa Röda Korsets insatser om man berättar sanningen om alla de transporter som de Vita bussarna var involverade i?

När man tittar på nettosiffror samma vecka som man räddade de danska judarna så handlar det om flera tusen (10-15 000) judar som kom till Theresienstadt och 423 som åkte därifrån. De flesta kom från norra Tyskland i den smala korridoren som återstod mellan de brittiska och amerikanska styrkorna i väst och de ryska i öst. Alla visste det kriget var i det närmaste slut.
En sak är säker, de människorna som bemannade Vita bussarna kan stå symbol för mod och civilkurage. De människor som beordrade den delen av aktionen som skulle även "rädda judar" som har blivit en enorm propagandaframgång för Sverige har jag en annan uppfattning om.

Vi får ställa oss en försiktig fråga. Vad skulle hända med de danskar och  norrmän som satt i läger som transporterades därifrån i krigets absoluta slutskede. Troligen ingenting! Deras fångenskap skulle förlängas med några veckor.

Vad skulle hända med de judiska fångarna? Troligen samma sak. En sak är säker, boken Slutet av Brenadotte skulle inte ges ut och omdöme om Sverige som landet som hjälpte Hitler och nazister skulle leva vidare. 

Det var i slutet av mars och i början av april 1945 som Svenska röda korset gjorde sig skyldiga till flera fångtransporter från Neuengamme till mindre så kallade satellitläger i Braunschweig och Hannover. I varje buss medföljde två SS-vakter. Totalt ”avlägsnades” 2 000 krigsfångar av olika nationaliteter, främst fransmän.
Idag vet vi att många krigsfångar var i så dåligt skick att de inte klarade transporten utan avled i bussarna. Enligt svenska och franska vittnesmål lyftes liken ut av svensk personal och lämnades vid vägkanten. Andra dog snart efter ankomsten i de nya fånglägren. Ett fåtal klarade sig fram till befrielsen. Bland dem fransmannen Henri Boivin.
Var detta något som regeringen i Stockholm kände till? Ett PM från 27 mars 1945 visar att UD var informerat: ”under hela dagens och morgondagens lopp är hela detachementet sysselsatt [med att] transportera omkring 2 000 tyska internerade från Neuengamme till Braunschweig för att bereda plats åt norrmän och danskar”. Citera sällan här!

Det är helt klart att de 2 000+ franska krigsfångar från Neuengamme lägret offrades för att ge plats åt danskar och norrmän. De i många fall mycket sjuka, franska, polska krigsfångar transporterades till en ovist destination och många dog på vägen dit. Det är just de, mindre heroiska sidorna av svenska Röda Korsets insatser under krigsslutet har medvetet förträngts i den svenska historieskrivningen.

Litteratur framkallad a världsläget.
Främst och pà en plats för sig själv bör här nämnas Churchills "Befrielsens
gryning".
Arets största bokframgång uppnåddes av Folke Bernadotte med boken "Slu-
tet", där han berättade om sina humanitära förhandlingar i Tyskland våren 1945
och deras politiska följder. Utgivningsrätten hade innan årets slut sålts till 17 länder. Enbart i Sverige hade boken tryckts 100 000 ex. under 1945. Rena rama rekordutgivning då de sista bussar kom till Malmö den 28 april 1945 och sanering av de militära Vita bussarna började under 1 veckan i maj

Tyskertøs (norska ordet tøs motsvaras av det svenska slampa), även tyskerjente, var en nedsättande benämning på de kvinnor i Danmark och Norge som hade sexuella förbindelser med tyska soldater under andra världskriget. Eventuella barn benämndes på samma sätt tyskerunger, eller med ett något mindre nedsättande ord som krigsbarn. Kvinnorna blev på grund av samtidens sexualmoral ansedda för att ha begått förräderi och utpekade för att vara kollaboratörer. 

Vid krigsslutet blev de offer för omfattande och grova hämndaktioner och övergrepp från allmänhetens sida, varav de mest kända var att få sitt hår avklippt. De utsattes också i många fall för rättsövergrepp och justitiemord från myndigheternas sida, trots det faktum att de inte hade brutit mot lagen eller begått något faktiskt förräderi. Detta fenomen var dock inte exklusivt för Danmark och Norge

Ceremony in Stockholm to commemorate the liberation of Bergen-Belsen concentration camp by Swedish Holocaust Memorial Association

As part of the ceremony, Helena Brus and David Kraus from the Swedish Holocaust Memorial Association are spreading earth brought from Israel in the J section of the “Six Stone - 6 millions" Holocaust Monument".

Daniel Kraus is placing soil brought from Israel in the J-sector where numerous Holocaust victims were buried.

Chairman of Swedish Holocaust Memorial Association (SHMA) Dr. Roman Wasserman Wroblewski is placing soil brought from Israel in the K-sector where the first Holocaust victims were buried. He just spread the soil from Israel at the grave of Rosa (Rosi) Weinberger who turned 21 while at the Epidemiology Hospital in Roslagstull but died three days later. Rosi Weinberger came with the very first transport (June 30th 1945) of 200 women that left Lübeck port onboard on the White boat, S/S Kastelholm that brought her to Stockholm.

Despite the coronavirus epidemics, a symbolic ceremony was held today at the "Six Stone Holocaust Monument” at the Stockholm North Cemetery to commemorate the lives of of some 100 survivors who were brought by UNRRA´s White boat action to Stockholm from Bergen Belsen 75 years ago but died shortly after arrival and were buried in Stockholm.

April 15 is a very special day that should be remembered in all of Sweden as a Memorial Day for the Holocaust survivors who were buried on the Swedish soil. This day, exactly 75 years ago marks the liberation of the Bergen-Belsen camp and the transport of the Holocaust survivors into Sweden, sadly resulting in many deaths and burials in the Swedish towns in 1945 and som years thereafter. 

 
The ceremony consisted of placing the soil brought from Israel on the graves of the victims to symbolize their link with Israel. The archival documents (see below)  indicate clearly that despite the uncertaintainties, it was Eretz Israel (then still a Palestine Mandate) whom the majority of the survivors saw as their future home, as both their towns of origin were destroyed and their families annihilated.

On entering the Bergen-Belsen camp 75 years ago, the British troops encountered thousands of unburied corpses and prisoners who were totally emaciated and ill. Initially a concentration camp that provided the surrounding German factories with slave labor, Bergen Belsen had become a de facto death camp in the last weeks of the war. There were various epidemics that killed thousands of lives daily.

The special bond connecting the Bergen-Belsen camp and Sweden is that over 9,000 of its former prisoners were transported directly from Germany into Swedish ports to receive medical care. Most of the survivors were women who were transported by UNRRA’s on the five so called White Boats. The first of the White Boats left the port of Lübeck at the end of June 1945. Most of the boats were adapted to serve as hospitals.

The “Six Stone Monument” memorial was unveiled in October 2019 in Stockholm to commemorate the lost lives of the Holocaust victims brought to Sweden from Bergen Belsen in 1945. The Monument consists of six simple memorial stone stubs representing six death camps as well as six million Jews who perished. The stones have been placed among the graves of about 80 Holocaust victims who died shortly after their return to Stockholm and were buried at the Cemetery.

The Monument has been established 2019, jointly with the Jewish Congregation of Stockholm and the Swedish Holocaust Memorial Association (SHMA) and supported by Heckscher Foundation as well as other private funds. 

We remembered also the fighters of the Warsaw Ghetto Uprise that started om April 1943.

 The ceremony consisted of placing the soil brought from Israel on the graves of the victims to symbolize their link with Israel. The archival documents indicate clearly that despite the uncertaintainties, it was Eretz Israel (then still a Palestine Mandate) whom the majority of the survivors saw as their future home, as both their towns of origin were destroyed and their families annihilated.  On this page 40% of the Holocaust survivors declared that they want to leavee Sweden for Israel.

The first of the White Boats left the port of Lübeck at the end of June 1945 arrived to Stockholm early in the morning on July 1st. S/S Kastelholm like most of the boats in the UNRRAs action were adapted to serve as hospitals. Here the group of the "sitting patients" waiting to be examined. Very sick survivors were taken directly to the Epidemic hospital in Stockholm.

The documents of Rosi Weinberger from the Bergen-Belsen Camp, Field Medical Card and D.P-card issued by British Army. On the right an envelope from the Epidemic hospital with the dates when she arrived and when she died.

The fever chart of Rosi Weinberger from the Bergen-Belsen Hospital with 13 000 beds, that was established next to the concentration camp, directly after the liberation.

The entry to Sweden card with Rosi - Roza own, shaky signature

The ceremony included the lighting of the candles at the Holocaust Monument and all the graves. The Monument has been established 2019, jointly with the Jewish Congregation of Stockholm and the Swedish Holocaust Memorial Association (SHMA) and supported by Heckscher Foundation as well as other private funds.

Ceremonin att hedra Bergen-Belsen fångarna i Stockholm och i Sverige - Föreningen Förintelsens Minne - En uppmaning!

Ceremonin att hedra dagen då Bergens-Belsens koncentrationsläger befriades. På grund av coronaepidemin bara delar i Föreningen Förintelsens Minne deltog och vi avstod från en allmän sammankomst vid Holocaust Monumentet. Medan Helena Brus och Daniel Kraus höll på att sprida jord inom J-kvarteret, där Holocaust monumentet står, höll Roman Wasserman Wroblewski att sprida den israeliska jorden inom K-kvarteret.

Ceremonin till åminnelse av dagen då Bergens-Belsens koncentrationsläger befriades. På grund av coronaepidemin deltog bara delar av Föreningen Förintelsens Minne då vi avstod från en allmän sammankomst vid Holocaust Monumentet. Daniel Kraus sprider den israeliska jorden inom J-kvarteret. 

Medan Helena Brus och Daniel Kraus fördelade jord från Israel inom inom J-kvarteret och Holocaust monument så spred Roman Wasserman Wroblewski den israeliska jorden inom K-kvarteret där de första av Förintelsens offer i Stockholm ligger begravda. En av gravarna där tillhör Rosa (Rosi) Weinberger som fyllde 21 år på Epidemiska sjukhuset vid Roslagstull och dog tre dagar senare. Rosi kom till Stockholm den 1 juli 1945 med Vita båten S/S Kastelholm. Direkt från kajen i Frihamnen kördes hon i ambulans till Epidemisjukhuset i Stockholm. Nedan, se dokument som Rosi Weinberger hade med sig från koncentrationslägret.

Rosi Weinberger var bland de 200 överlevande fångar från  Bergen-Belsen fångar som kom till Stockholm den 1 juli 1945 med Vita båten S/S Kastelholm. Direkt från kajplats 2 i Frihamnen kördes hon i ambulans till Epidemisjukhuset i Stockholm. På bilden ser man båtens babordssida och några patienter med bättre hälsa som väntar på sin tur vid den militära tältstaden som uppfördes där.

Dokument som Rosi Weinberger hade med sig till Sverige som fanns i ett kuvert från Epidemisjukhuset i Stockholm. Man ser till vänster hennes Field Medical Card och baksidan av ett DP-Card (DP - Displaced Person kort).

Dokument som Rosi Weinberger hade med sig till Sverige och som fanns i ett kuvert från Epidemisjukhuset i Stockholm. Hennes feberkurva kommer från det Brittiska fältsjukhuset i Bergen-Belsen.  Den sista dagen i Bergen-Belsen var för hennes del den 22 juni då hon fördes till transitsjukhuset i Lübeck. Den 30 juni förflyttades hon till det svenska fartyget S/S Kastelholm som låg väntande i Lübecks hamn och förde henne till Stockholm.

En ceremoni hölls den 14 april till åminnelse av dagen då Bergen-Belsen koncentrationsläger befriades. 

På grund av corona-epidemin deltog bara delar av Föreningen Förintelsens Minne och vi avstod från den planerade allmänna sammankomsten vid Holocaust Monumentet.
Medan Helena Brus och Daniel Kraus höll på att sprida jord inom J-kvarteret, det där Holocaust monumentet står, höll Roman Wasserman Wroblewski att sprida den israeliska jorden inom K-kvarteret.
Med tanke att det är 75 år sedan koncentrationslägret Bergen-Belsen befriades är det extra viktigt att minnas de fångar som kom till Sverige därifrån och dog av sina skador nästan direkt efter ankomsten. 

Föreningen Förintelsens Minne bestämde sig att hedra dem på ett särskilt sätt genom att sprida jord från Israel på deras gravar. Att använda jord från Israel har ett stort symboliskt värde. Vi vet att för många av Förintelsens överlevande var Israel det landet de ville till efter krigets slut. De flesta överlevande hade ingenstans att återvända till. Deras hemstäder, liksom deras närmaste familjer har utplånats, bokstavligen framför ögonen på de.

Att Eretz Israel (dåvarande Palestina Mandatet) låg högt på önskelistan över vilka länder de ville åka till framgår av de  sammanställningar över deras önskemål. För nästan 40% (se bilden nedan) var Israel det landet de ville åka till efter att ha tillfrisknat helt. 

Den 15 april är en dag som borde ihågkommas i Sverige då det i nästan hela Sverige finns gravar med fångar från koncentrationslägret Bergen-Belsen. Förintelsens ögonvittnen.

I år är det således 75 år sedan koncentrationsläger Bergen-Belsen befriades. Brittiska trupper som kom in i lägret möttes av tusentals obegravda lik och fångarna som var totalt utmärglade. Bergen-Belsen, tidigare ett koncentrationsläger som försåg kringliggande tyska fabriker med slavarbetare, hade de sista veckorna kriget pågick, blivit ett dödsläger. Det härjade olika epidemier som skördade tusentals liv dagligen.

Det speciella med kopplingen mellan Bergen-Belsen lägret och Sverige är att direkt efter krigets slut, transporterades över 9 000 före detta fångar därifrån för vård i Sverige. Mestadels var det kvinnor som kom till Sverige genom UNRRAs aktion. Transporten skedde med fem Vita båtar. De flesta av Vita båtarna var ombyggda till lasarettfartyg. De lämnade hamnen i Lübeck nästan samtidigt i slutet av juni 1945.

Egentligen är det fel att skriva om den gruppen Bergen-Belsenfångar för Bergen-Belsen lägret var oftast, bara deras "sista läger". Tidigare har de flesta varit fångar i Auschwitz, getton och andra läger. Professor Halina Neujahr var en av Föreningen Förintelsens Minne grundare (år 1995). Hon var själv fånge i Warszawas Getto och därefter 5 andra läger innan hon befriades i Bergen-Belsen. 

Att hedra Bergen-Belsen fångarna i Stockholm är således att hedra alla Förintelsens offer.

En lista med flera intressanta rubriker. Förutom kroppsvikten som var mellan 32-37 kg hos en del (3 månader efter Bergen-Belsens befrielse) så anges även tatueringar på kroppen, en del av dem börjar med A, dvs Auschwitz nummer. Den fjärde rubriken är önskemål om resmål efter att de har tillfrisknat. Där svarade nästan 40%, till Palestina (dåvarande Brittiska Mandatet Palestina). Sista rubriken visar att alla tillfrågade redan var arbetsföra och även arbetade inom allt från Konsum till skofabriker. Naturligtvis finns inte med denna lista de som då låg sjuka, ca. 700 på sjukhus och sanatorier (år 1946).

Holocaust Monument i Stockholm består av 6 stenblock med namn på förintelseläger som är omgivna av ett hundratal gravhällar. Gravhällar med namn, födelsedatum och födelseland av de döda inristade på stenhällarna. Genom att studera denna information framgår klart att Förintelsen handlade om att mörda judar från hela Europa, att döda såväl barn som vuxna. De yngsta Förintelsen offer begravda i Stockholm, var 10-12 år gamla när andra världskriget började.

De osynliga gravarnas Europa - Bergen-Belsen - 75 årsdagen av lägrets övertagande

Det är 1,197 km körväg mellan min familjs gravar som sträcker sig från staden Pinsk, nu i Vitryssland till Bergen-Belsen i Tyskland.

Det är 1,197 km körväg mellan min familjs gravar som sträcker sig från staden Pinsk, nu i Vitryssland till Bergen-Belsen i Tyskland.
I Pinsk finns ett antal massgravar med min farfar, faster och ett större antal släktingar. Deras namn finns bara i arbetslistor i Pinsk Getto. Därefter har man inte setts de nämnas. De är offer av "Holocaust by bullets". Precis såsom i Babij Jar så ledde man grupper judar ur getto och skött de vid kanten av massgravar iordningställda av civilbefolkningen. 

Pinsk. De mest kända platser med massgravar. Här ligger offer av "Holocaust by bullets". Precis såsom i Babij Jar så ledde man grupper judar ur getto och skött de vid kanten av massgravar iordningställda av civilbefolkningen. Medlemmar ur min familj ligger i olika massgravar. Min farfar Baruch Wasserman (Wajserman) i massgraven närmast staden Pinsk.

Massgravar i Warszawas getto såg ut på samma sätt som de massgravar som tyska Einsatgruppen lämnade efter sig. De som dog i Warszawas getto var oftast offer för hunger och sjukdomar fast det förekom en hel del avrättningar.  Det syns flera lager av kroppar täckta av kalk och sand.

Massgravar i Warszawas getto såg ut på samma sätt som de massgravar som tyska Einsatgruppen lämnade efter sig. De som dog i Warszawas getto var oftast offer för hunger och sjukdomar fast det förekom en hel del avrättningar. I den här hörnan av massgraven lägger man enbart kvinnor.

Om man flyttar sig österöver, 380 km från Pinsk, i Polens huvudstad ligger min moster Sabina begravd. Hon dog i Warszawas Getto. Den enda personen som har en egen grav vid den judiska begravningsplatsen där. Vid samma begravningsplats finns dock massgravar där namnlösa har begravts i flera lager av nakna kroppar med kalk och sand emellan.

Massgravar i Warszawas getto såg ut på samma sätt som de massgravar som tyska Einsatgruppen lämnade efter sig. De som dog i Warszawas getto var oftast offer för hunger och sjukdomar fast det förekom en hel del avrättningar.

En liten "avstickare" från Warszawa på 100 km i nordostlig riktning hittar man Treblinka. Här finns askan av nästan 1 miljon judar. Här mördades 375 000 judar från Warszawas Getto. Bland de mina morföräldrar, Helena och Gabriel Rozental och alla kusiner och deras familj.  Efter kriget så har man för in deras namn på den enda gravstenen som fanns i Warszawa. På samma sten har man skrivit in Ludwik Wójcikiewicz namn. En familj vars kroppar, askan finns i Bergen-Belsen och Treblinka skulle ihågkommas vid en liten grav nära muren

En liten "avstickare" från Warszawa på 100 km i nordostlig riktning hittar man Treblinka. Här finns askan av nästan 1 miljon judar. Här mördades 375 000 judar från Warszawas Getto. Bland de mina morföräldrar, Helena och Gabriel Rozental och alla kusiner och deras familj. Till vänster min mormor Helena. Det finns ingen bild över min morfar Gabriel. På höger sida, min syster Anna med familj bland stenars symboliserar orter varifrån de mördade i Treblina kom.

Om man förflyttar sig ytterligare från Warszawa nästan rakt österut 820 km så kommer man fram till Bergen-Belsen.  Ludwik - Lazar Wójcikiewicz, han vars fru, min moster Sabina har egen grav, den enda i familjen, dog troligen där. När han hittades så var han inte längre talbar och dog strax därefter. Troligen begravdes han i de stora massgravarna i Bergen-Belsen.

Bergen-Belsen i april 1945. SS-kvinnor, kvar i sina tjänsteuniformer arbetar vid massgravar.

Den enda graven i familjen med en inskription. 
Gud, låt os inte glömma
Gud, låt oss inte förlåta

Förintelsens Överlevande dör i Stockholm - Situationen 1945 och 2020.

Stockholm, Frihamnen, juli 1945.

Holocaustmonumentet i Stockholm vid Norra judiska begravningsplatsen består av 6 stycken granitstenar och ett hundratal gravar av Förintelsens överlevande från Bergen-Belsen som Sverige tog emot under sommaren 1945 och vilka dog efter ankomsten. De 6 stenar med dödslägrets namn nar dubbel symbolik då det var 6 000 000 judar som mördades under Förintelsen. Bredvid Treblinka och Auschwitz stenen ligger de vars föräldrar och syskon mördades i de lägren. Det är fem gravar i varje rad inom J-kvarteret.

Det var för exakt 80 år sedan, i april 1940 som gettomuren började byggas i Warszawa. Några månader tidigare, redan i november 1939, endast en dryg månad efter nazisternas intåg i Warszawa, markeras de judiska kvarteren med skyltar som ”Karantänområde med risk för spridning av epidemi”.

Seuchensperrgebiet

Många av de Förintelsens överlevande som dör nu p.g.a. covid-19 epidemin såg dessa skyltar hängas och murar byggas. Precis som min nära vän, professor Halina Neujahr har de upplevt ett flertal läger innan de kom till Sverige under våren och sommaren 1945.

De flesta överlevande kom med UNRRAs Vita båtar. 600 av Förintelsens överlevande kom direkt från Lubeck till Frihamnen i Stockholm.

Det mest fantastiska var deras mottagande under sommaren 1945. Många av de överlevande vägde runt 30 kg och bar på smittan.

Då var Sverige förbered. Som professor Halina Neujahr berättade för mig så var de vita spöken vilka uppenbarade sig vid båtens ankomst till Sverige lite skrämmande.  Lite mindre skrämmande när de pratade med mänskliga röster och bar henne på bår iland.

I Frihamnen byggde man i slutet av juni 1945 en liten tältstad. Ett flertal läkare och sjuksköterskor fanns på plats då den första båten med överlevande från Förintelsen anlände på morgonen den 1 juli. 

Man delade snabbt patienterna. De svårast sjuka kördes direkt i ambulans till Epidemisjukhuset vid Roslagstull. 

De som var mindre sjuka  kördes till beredskapssjukhuset i Sigtuna. Karantän gällde för samtliga.

Det fanns också en läkare och sköterskor under resan från Lubeck. 

När jag läser patientjournalerna från Epidemiska Sjukhuset så känner jag värme och en stolthet vad Sverige gjorde då för att rädda människoliv.

Nu känner jag skammen när de etiska reglerna åsidosätts liksom de mänskliga rättigheterna*. Patientens ålder och plats den befinner sig bestämmer nu om vederbörande får eller inte får vård. För mig är det helt ofattbart att selektionen nu sker vid 70 års ålder. Att den sker överhuvudtaget. Att de äldre oavsett om de bär på sjukdomen eller inte känner oro och ångest år 2020 i Sverige. 

Mina tankar går till familjens "Pucia" Heifetz (Jashas Heifetz kusin) som tjänstgjorde i så många år för mig som min mormor då min riktiga mormor kvävdes till döds i Treblinkas gaskammare. Pucia dog vid 106 års åldern och var rätt så klar i huvudet vid 100 års åldern när hon berättade hur hennes far spelade i Tsarens orkester. Hon dog faktiskt 36 år efter den svenska nya skiljelinjen  mellan liv och död.

SvD idag

* Se bilden nedan