Mina föräldrars trauma

Insikten om mina föräldrars trauma blir större och större.

Trauman hade med deras i Förintelsens mördade familj att göra och egna upplevelser frän den tiden.

Mina morföräldrars öde är känd.

Morfar "försvann" i den första Stora Aktionen i Warszawas Getto. Min morfar Gabriel Rozental togs Umschlagplatz 26 juni 1942 när han väntade på en utdelning av soppa på Ogrodowa gatan i närheten av sin bostad där (Ogrodowa 26). Han var då 50 år gammal.

Mormor lyckades att få ett arbete vid en borstfabrik vid Swietojerska gatan och trodde att hon var säker där då fabriken arbetade"för tyskarna".
Den 3 augusti 1942 togs hon till till Umschlagsplatz och därefter till Treblinka

Den 5 augusti 1942 deporterade nazisterna Janusz Korczak och alla barn från hemmet vid Sienna/Sliska gatan. Bara min far och 3 pojkar som lämnade hemmet tidigt på morgonen undkom deportationen.

Aktionen varade mellan den 22 juli och 12 september 1942. Omkring 266 000 av gettots invånare deporterades till förintelselägret Treblinka och 35 000 judar mördades inne i gettot.

Min moster Sabina Rozental begick självmord i gettot den 28 februari 1941, innan deportationerna startade. Hon blev 26 år gammal.

Hur kan man hantera att år 1945 fanns nästan ingen av deras närmaste kvar vid livet. Att huset de bodde i före kriget var jämnat med marken.

Ingen av mina föräldrar har någonsin fört mig till de trakter som va de så kära före kriget. Var det långt? Nej det handlade om 1030 meter mellan vår bostad vid Królewska 2 och Twarda 3.

Jag undrar vad min far kände när han tog bussen nr 106 från Plac Zwycienstwa till sitt jobb på förlaget som låg vid Grzybowska 77. Han korsade jo gränserna för gamla gettot dagligen. Från öster till väster. Korczaks barnhem vid Krochmalna gatan låg bara en tvärgata åt norr från hans arbetsplats. Jag tror att han kunde se det från sitt fönster högst upp i den mastodonta förlagsbyggnaden. Han kanske tittade på barnhemmet själv dagligen men ville inte peka ut den för mig. Traumat satte gränsen för det.

The understanding of my parents' trauma gets bigger and bigger.

Trauma had to do with their family murdered in the Holocaust and also from their own experiences from that dark time.

Den sköna 54an och 100an

54an och 100 var mina favoriter i Warszawa.
Jag tog bussen till grundskolan vid Nowy Swiat 21. I busen fanns aldrig en sittplats. Jag lärde mig att hänga utanför. Det sättet kallades för vindrovan. Mitt favorit sätt var det att ha högra foten på bussens trappsteg och den andra på bussens stötfångare.
Förutom att man var i friska luften så behövde man inte betala. Konduktören satt på en upphöjd stol direkt till höger av de bakre dörrarna. Förutom 100an fanns det en uppsjö andra bussar som jag kunde ta. En av bussarna gick ändå till Saska Kempa och Wal Miedzyszynski där min segel och motorbåts-klubb låg.
De första bussarna var rätt så söta. De hade en kylare som såg ut som en näsa. Det var franska bussar Chausson. De ersattes så småningom av mera runda bussar (med 3 stycken dörrar) av samma typ som fanns på Parisgator. Jag minns att de första ord jag läste på franska var motsvarigheten till säkerhets glasruta.
Från Sovjet och Frankrike kom också de första trolleybuses eller trådbusar. De äldsta var målade framme på ett särskilt sätt som påminde lite om en mun eller mustasch.
Trådbussar var mina färdmedel till simbassängerna. På sommaren åkte man 53 Lazienkowskagatan till Legia. Under den kalla åprstiden tog jag trådbussen nr 51 till Konwiktorskagatans bad åt ena hållet eller till 53 YMCAs åt det motsatta. Mest har jag dock simmat i Kulturpalatsets bad och dit tog man 56. 56 gick också till vårt regionsjukhus CePeLek som låg i hörnan av Chalubinskiego och Koszykowa gatan /nr. 78).

Aln - Łokieć

Aln (fornsvenska alin; ytterst från protoindoeuropeiska el-, armbåge, underarm) är ett äldre längdmått som funnits i olika varianter genom historien. Den ursprungliga betydelsen är "armen från bågen till spetsen av långfingret". Enheten är idag inte i allmänt bruk inom något välkänt måttsystem.
En romersk aln kallades ulna, vilket även är den medicinska termen för armbågsbenet. En ulna motsvarade 0,593 802 meter, och i Sverige kom måttet att standardiseras efter denna definition.

Redan i de gamla svenska landskapslagarna användes aln som måttenhet. Även det redskap, alnmåttet, med vilket denna längd mättes, kallades aln.
Måttet aln blev senare standardiserat och fortsatte att vara i bruk tills metersystemet infördes 1889. En aln indelades i 2 fot = 4 kvarter = 24 verktum à 24,741 75 mm. 3 alnar var en famn och 18 000 alnar var en svensk gammal mil (10 688 m). Alnen var enligt denna definition 0,593 802 meter lång. Verktum (12 per fot) ändrades till decimaltum, även kallad nytum (10 per fot, med motsvarande ökning i längden av 1 tum, 29,690 4 mm).
Alnmåttet var olika på olika platser, och dess längd ändrades flera gånger. Det äldsta kända alnmått var Rydaholmsalnen (Rijholmsalnen), som var uppsatt på dörren till Rydaholms kyrka i Jönköpings län. Den förstördes dock och ersattes med en ny 1664. Rydaholmsalnen användes redan omkring år 1100 i Skåne som byggnadsaln. Genom kungliga förordningar 1524 och 1582 bestämdes att den skulle gälla för hela Småland. På riksdagen i Norrköping 1604 fick Karl IX i uppdrag att "rätta" alla slags mått, mål och vikt. Det beslutades att det svenska alnmåttet skall vara lika med Rydaholmsalnen och att edsvurna smeder skulle tillsättas i alla städer för att göra alnmåtten.
Karl IX hade redan före 1605 låtit göra en aln efter den gamla Rydaholmsalnen och fästa den på dörren till Stockholms rådhus. Denna aln, som senare kallades Stockholmsalnen och från 1605 påbjöds såsom rikslikare jämte Rydaholmsalnen, var 0,593 4 meter lång. Den nyare Rydaholmsalnen var cirka 1 % längre än Stockholmsalnen. Georg Stiernhielm gav Stockholmsalnen namnet Linea Carolina. Alnens växlande storlek i olika landsdelar åstadkom åtskillig villervalla. Allmogen klagade vid riksdagarna. Nya förordningar utfärdades 1733 och 1737. 1855 blev foten grundmått i stället för alnen. När metersystemet infördes 1889 som ensamt längdmåttsystem, slutade alnen användas i officiella sammanhang.
En svensk aln var lika med 0,946 07 av den danska, norska och preussiska eller rhenländska alnen samt 0,499 7 av den franska alnen (aune, definierades 1742 till 1,188 45 m). En svensk aln på 0,593 802 meter motsvarade 2,632 3 Paris-fot.

Łokieć chełmiński (w poł. XVI w.) 57,62 cm
Łokieć warszawski albo staropolski (w I Rzeczypospolitej i po rozbiorach do 1819 r.) 59,6 cm
Łokieć lwowski albo galicyjski (w Galicji 1787-1857 r.) 59,6 cm
Łokieć krakowski wiek XIII – 64,66 cm; wiek XIV – 62,5 cm; poł. XVI w. – 58,6 cm; 1836-1857 – 59,6 cm
Łokieć wrocławski (na Śląsku do 1816) 57,6 cm
Łokieć nowopolski (w Królestwie Polskim 1819-1849) 57,6 cm
Łokieć gdański 57,8 cm
Za granicą:
Łokieć berliński (w Prusach do 1872) 66,7 cm
Łokieć wiedeński (w Austrii do 1876) 77,9 cm
Łokieć hamburski 57,3 cm
Łokieć lubecki 57,7 cm
Łokieć duński 62,7 cm
Łokieć szwedzki 59,4 cm
Turecki długi łokieć (pik halebi) 70,9 cm

TVÅ MÅNADER