54an och 100 var mina favoriter i Warszawa.
Jag tog bussen till grundskolan vid Nowy Swiat 21. I busen fanns aldrig en sittplats. Jag lärde mig att hänga utanför. Det sättet kallades för vindrovan. Mitt favorit sätt var det att ha högra foten på bussens trappsteg och den andra på bussens stötfångare.
Förutom att man var i friska luften så behövde man inte betala. Konduktören satt på en upphöjd stol direkt till höger av de bakre dörrarna. Förutom 100an fanns det en uppsjö andra bussar som jag kunde ta. En av bussarna gick ändå till Saska Kempa och Wal Miedzyszynski där min segel och motorbåts-klubb låg.
De första bussarna var rätt så söta. De hade en kylare som såg ut som en näsa. Det var franska bussar Chausson. De ersattes så småningom av mera runda bussar (med 3 stycken dörrar) av samma typ som fanns på Parisgator. Jag minns att de första ord jag läste på franska var motsvarigheten till säkerhets glasruta.
Från Sovjet och Frankrike kom också de första trolleybuses eller trådbusar. De äldsta var målade framme på ett särskilt sätt som påminde lite om en mun eller mustasch.
Trådbussar var mina färdmedel till simbassängerna. På sommaren åkte man 53 Lazienkowskagatan till Legia. Under den kalla åprstiden tog jag trådbussen nr 51 till Konwiktorskagatans bad åt ena hållet eller till 53 YMCAs åt det motsatta. Mest har jag dock simmat i Kulturpalatsets bad och dit tog man 56. 56 gick också till vårt regionsjukhus CePeLek som låg i hörnan av Chalubinskiego och Koszykowa gatan /nr. 78).
