Babij Jar och Jedwabne - avhumanisering av den lokala befolkningen - faktorer som leder till folkmord - Babij Jar - Бабин Яр - Бабий Яр

Den 27 september 1941 höll de tyska ockupanterna ett möte, vid vilket beslutades att Kievs judiska befolkning skulle förintas. Tidningsnotiser på ryska och ukrainska samt på tyska infördes direkt i den lokala pressen och klistrades på Kievs gator. Man beskrev att judar skulle ta med sig varma kläder och saker av värde. Det skulle se ut som en förflyttning till ett getto av den typen som fanns redan i ett flertal städer på polsk mark. Samlingen skulle ske redan den 29 september klockan 8.00. Samlingpunkten i hörnan av Dorohozhytska (gatan) och Melnykova (gatan). De som inte kom till samlingspunkten skulle skjutas.

En del av aktionen i Babij Jar var "Aktiv Propaganda". 2000 affischer med texten som på ovanstående bild skulle tryckas och sättas upp på Kievs gator.

Ett ögonvtittne som överlevde massakern, Dina Mironovna Pronicheva  berättar att när tyskar ockuperade Kiev började rykten spridas bland den ukrainska befolkningen att de bränder som uppstod i centrum är p.g.a. att judar har inte förflyttats tidigare. Därefter satte man upp information på alla Kievs gator att judar skulle samlas dagen därpå vid en gatukorsning vid ingången till den judiska begravningsplatsen. De rykten som sattes i omlopp tillsammans med de starka nationalistiska, eg. fascistiska strömningarna hos ukrainare var en del av avhumaniseringen, den här gången av både predatorer och offren som hjälpte till att genomföra förintelse av Kievs judar.

Samlingen skulle ske redan den 29 september klockan 8.00. Samlingpunkten i hörnan av Dorohozhytska (gatan) och Melnykova (gatan) låg nära porten till den judiska begravningsplatsen (vilden ovan). De som inte kom till samlingspunkten skulle skjutas. Babij Jar ravinen ligger till vänster från huvudingången ✡. Se flygfoto längre fram i texten.  Kievs TV torn tycks numera ligga där den judiska begravningsplatsen låg.

Dina Mironovna Pronicheva den enda personen som överlevde massakern berättar: Jag var hos min mammas plats klockan sju på morgonen, och strax efter sju satt vi avför den plats som anges i ordern. Det var omöjligt att komma igenom gatorna: vagnar, bilar och tvåhjuliga vagnar transporterade tillhörigheter. Det var en fruktansvärd röra. Väldigt många gick till fots: gamla män, mödrar med spädbarn, gamla kvinnor. Vi gick med folkmassan. När vi kom fram till porten till den judiska kyrkogården såg vi ett taggtrådstängsel och antitank hinder och tyskar och ukrainare som låter folk passera bakom barriär. Man kunde gå in dit ganska fritt, men ingen utom bärare fick lov att lämna platsen.

Jag var med mina släktingar bredvid porten till begravningsplatsen. Jag gick ifrån de för att se vad som händer längre fram. Längs den judiska begravningsplatsen fanns ett långt stängsel som vände till vänster. Jag gick längre fram för att se vad folk gjorde och var de skulle ledas. Jag trodde att ett tåg väntade där (nedanför Kagatnoy gatan), ty jag såg att tyskarna där omedelbart tog bort pälsar och all mat. Kläderna placerades på ena sidan och maten på andra sidan medan folk passerade vidare och vände till höger, således inte längre i jänvägstationensriktning.

En mycket stark bild för mig. Jag tolkade mannen i högra nedre hörnan som en ukrainsk frivillig för att hjälpa mörda Kiev judar. Civila kläder och ett nytt armband på kavajen. På bilden slår han med en käpp mot ryggen av en jude. Han sträcker sig för att nå honom. Kanske var den slagna mannen hans forna tandläkare? Hatet är tydligt. Tyskarna använde sig i Kiev och Babi Jar av slangenmetoden vid sitt mördandet. På ett ställe,  i början av marschvägen har alla tvingats lämna ifrån sig kärror och små vagnar som de kom med till uppsamlingsplatsen. Platsen, en korsning av två gator i närheten av den judiska begravningsplatsen som låg vid den västra delen av Kiev. Strax därefter så fick de lämna allt annat de bar på. Bilden är tagen just efter den andra proceduren. Slangen, vägen mot de västra delarna av ravinen var stark bevakad och det fanns inga möjligheter att avvika - tyskar och ukrainare stod längs vägen. Ukrainare med 4-5 meter avstånd tyskar med 10. Om man beräknar sträckan som offren gick genom den stark bevakade slangen så handlade det av troligen tusentals män från den ukrainska polisen och frivilliga. Allt bara 9 dagar efter att Kiev har intagits av de tyska trupperna. Allt inom 3 dagar efter det tyska beslutet.

Dina Mironovna Pronicheva den enda personen som överlevde massakern beskrev exakt hur det gick till: Slagna, blodiga och skräckslagna sprang folk ned längs korridören mot de ukrainska polismännen som beodrade de klä av sig nakna och rev kläderna av offren. Poliser slog dem fruktansvärt med vad som hade till hands. Vissa poliser hade på sig även knogjärn.

En person som  överlevde massakern (spelade död efter att ha skjuttits) beskrev exakt hur det gick till:
Sedan såg jag en "korridör" med två rader tyskar (och ukrainska poliser) på båda sidor. En eller två av dem hade batonger eller hundar. Alla höll gummibatonger eller stora tunga träpåkar. Vi skulle passera hela korridoren, som jag kallat den här slakten. Alla gick igenom. Jag stannade en stund för att jag var rädd för att fortsätta. När människor passerade genom korridoren, slogs de av tyskarna (och poliserna) från båda sidorna av korridören. Om
någon föll, blev man angripen av en hund som rev ens kläder och kropp. Slagna, blodiga och skräckslagna sprang folk ned längs korridören mot de ukrainska polismännen som beodrade de klä av sig nakna och rev kläderna av offren. Poliser slog dem fruktansvärt med vad som hade till hands. Vissa poliser och frivilliga hade på sig även knogjärn.

Om man förstorar upp ovanstående diabilder så kan man se hur tyska soldater genomsöker offrens kläder, den vänstra bilden eller hur offren täcks med sand, ett arbete utfört av ryska krigsfångar. Det fanns över 700 000 sådana de Kiev blev omringat och ryska armén kapitulerade till sist. Foto Johannes Hähle PK-kompaniet.

Om man förstorar upp ovanstående diabilder så kan man se hur offren täcks med sand, ett arbete utfört av ryska krigsfångar. Det fanns över 700 000 sådana de Kiev blev omringat och ryska armén kapitulerade till sist. Vid ravinens kant samtalar lugnt en tysk soldat med ukrainska kvinnor med ett barn i famnen. Massa sådana barn, judiska, ligger mördade under sanden. En del döda av skott en del kvävda av de ovanliggande kropparna och sanden. Sanden skyfflas fån ravinens kanter.  Utom de ryska och tyska soldaterna står i ravinen mörkklädda ukrainska medlöpare.

Om man förstorar upp ovanstående diabilder så kan man se hur tyska soldater genomsöker offrens kläder. Det mesta fick judar lämna innan och togs om hand av tyska officerare och ukrainska styrkorna. Soldaten söker en egen lycka...

Avhumanisering. En grupp förnekar en annan grupps mänskliga värde. Nazisternas systematiska avhumanisering av judarna var en av faktorerna att den lokala befolkningen i flera länder inte bara blev nazisternas medlöpare eller verktyg. De tog själva initiativ till pogromer och mord. De blev på sätt och viss själva avhumaniserade. Det som hände i Jedwabne och Babij Jar är precis som Treblinka och Auschwitz är bara ett exempel på det. Det var flere pogromer såsom i Jedwabne, det fanns fler utrotningsläger som Treblinka och det fanns flera platser som Babij Jar - Бабин Яр - Бабий Яр. Det finns ett ord som heter kolaboranter som betyder i ordagrant översättning medarbetare. Under kriget var det de som samarbetade med nazisterna. Men i många fall var det inte kolaboranter. De körde som man säger "eget race".

Den tyska invasionen av Sovjetunionen, Operation Barbarossa, startade  den 22 juni 1941. Omedelbart bakom stridstrupperna inledde SS specialstyrkor och polisbataljoner, inte sällan med medhjälpare ur lokalbefolkningen, massavrättningar: först endast av judar i vapenför ålder men inom kort även av barn, kvinnor och åldringar. Hela byar och samhällen utplånades på sin judiska befolkning.

Före den nazistiska invasionen 1941 hade Ukraina flest judar i Europa och blev därför en av de viktigaste platserna för nazisternas folkmordsplaner. Två år innan, in september 1939  hade hundratusentals lyckades evakuera sig österut huvudsakligen från östra Polen. I det tysk-ockuperade Polen anlades getto dit städernas judar hänvisades att dväljas i ekonomisk misär och under sanitära missförhållanden. På ockuperade områden anlades närmare 1000 getton som blev mer eller mindre långvariga, från någon månad till över ett år som mest. 

Den 27 september 1941 höll de tyska ockupanterna ett möte, vid vilket beslutades att Kievs judiska befolkning skulle förintas. Tidningsnotiser infördes direkt i den lokala pressen och klistrades på Kievs gator. Man beskrev att judar skulle ta med sig varma kläder och saker av värde. Det skulle se ut som en förflyttning till ett getto av den typen som fanns redan i ett flertal städer på polsk mark. Samlingen skulle ske redan den 29 september klockan 8.00. . Samlingspunkten var hörnan av Dorohozhytska (gatan) och Melnykova (gatan). De som inte kom till samlingspunkten skulle skjutas. På tyska, längs ned till höger:  Sämtliche Juden der Stadt Kiew und Umgebung haben sich am Montag, dem 29. September 1941 bis 8 Uhr Ecke der Melnik und Dokteriwski-Strasse (an den Friedhöfen) einzufinden.Mitzunehmen sind Dokumente, Geld- und Wertsachen, sowie warme Bekleidung, Wäsche usw. Wer dieser Aufforderung nicht nachkommt und anderweitig angetroffen wird, wird erschossen.
Wer in verlassene Wohnungen von Juden eindringt oder sich Gegenstände daraus aneignet, wird erschossen."

Den 22 juni 1941 anföll Tyskland sin tidigare bundsförvant Sovjetunionen (Operation Barbarossa) och den 19 september samma år intog tyska armén stora delar av Kiev. Slaget om Kiev resulterade i en stor inringning av sovjetiska trupper. Det anses vara den största inringningen av trupper i historien. Operationen pågick från den 7 augusti till den 26 september 1941 då nästan hela Sydvästfronten av Röda armén blev omringad. Tyskarna hävdar att de tillfångatog 665 000 sovjetiska soldater.

Den 27 september 1941 höll de tyska ockupanterna ett möte, vid vilket beslutades att Kievs judiska befolkning skulle förintas som vedergällning för de av NKVD förövade sabotagen. Närvarande vid mötet var Högre SS- och polischefen för Russland-Nord, SS-Obergruppenführer Friedrich Jeckeln, befälhavaren för Einsatzgruppe C, SS-Brigadeführer Otto Rasch, befälhavaren för Sonderkommando 4a inom Einsatzgruppe C, SS-Standartenführer Paul Blobel och stadskommendanten, generalmajor Kurt Eberhard. Paul Blobels Sonderkommando 4a beordrades att verkställa massavrättningarna. Ett beslut som nazisterna emellertid inte var direkt beodrade att genomföra. Från Berlin kom bara allmänna order vad gäller judeförföljelser.

Kurt Eberhards, Paul Blobels och Friedrich Jeckelns problem var inte moraliska utan främst logistiska. Till sist beslutade man att samla och föra judarna Kiev till den lilla ravinen Babij Jar i Kievs västra utkanter. Babij Jar ravinen var 150 meter lång, 30 meter bred och drygt 15 meter djup. 

I korthet kan man säga att Kievs judar lurades till samlingsplatsen i tro att de skulle förflyttas. Istället för en järnvägsstation fördes de ut till ravinen där de fick klä av sig nakna. Därefter tvingades de ner i grupper och sköts till döds – män, kvinnor och barn. De som inte dog direkt och sköts vid inspektionen därefter begravdes levande. Det var faktiskt mestadels kvinnor, barn och äldre män som mördades. Detta då de yngre männen mobiliserades till Röda armén innan.Två överlevde under de andra som har skjutits och på natten kom upp ur ravinen. Deras berättelser liksom de tyska bödlarnas redogörelser på plats och därefter vid Nurnburg rättegångarna ger en klar bild vad som hände.

Samlingspunkten var vid hörnan av Dorohozhytska (gatan) och Melnykova (gatan) öster om den judiska begravningsplatsen port ✡. Judar leddes rakt västerut. Efter ca. 500 meter, vid den judiska begravningsplatsen, första korsningen vände de eskorterade mot syd, Kagatnoy gatan, mot järnvägsstationen (R). Folk började på nytt tro att de skall förflyttas med tåg med glädjen var kort då efter 250 meter vände man till höger igen och fortsatte västerut längs Dorohozhytska gatan. Man gick runt ravinen. Snart tog man till höger igen och gick norr längs en väg som ledde mot Babij Jar ravinens västra kant.

Samlingspunkten den 29 september 1941 var vid hörnan av Melnykova (gatan) och Dorohozhytska gatan och nära den judiska begravningsplatsen port. Judar leddes rakt västerut. Efter ca. 500 meter, vid första korsningen med Kagatnoy gatan vände de eskorterade mot syd, mot en järnvägstation. Folk började på nytt tro att de skall förflyttas med tåg med glädjen var kort då efter 250 meter vände man till höger igen och fortsatte västerut längs Dorohozhytska gatan.
Snart tog man till höger igen och gick norr längs en väg som ledde mot Babij Jar ravinenns västra kant.

Antijudisk och antikommunistisk propaganda på ukrainska. Båda börjar med "Slå Juden".

Antijudisk och antikommunistisk propaganda på slovakiska

Antijudisk och antikommunistisk propaganda på polska

Tyskarna använde sig i Kiev och Babij Jar av slangmetoden vid sitt mördandet. På ett ställe längs marschvägen har alla tvingats lämna ifrån sig kärror och små vagnar som de kom med till uppsamlingsplatsen i korsningen av två gator i närheten av den judiska begravningsplatsen som låg ivid den västra delen av Kiev. Strax därefter så fick de lämna allt annat de bar på. Den översta bilden är tagen just efter den andra proceduren. Slangen, vägen mot de västra delarna av ravinen var stark bevakad och det fanns inga möjligheter att avvika - tyskar och ukrainare stod tätt längs vägen. Ukrainare med 4-5 meter avstånd tyskar med 10. Om man beräknar sträckan som offren gick genom den stark bevakade slangen så handlade det av troligen tusentals män från den ukrainska polisen och frivilliga. Allt 8 dagar efter att Kiev har intagits av de tyska trupperna.

På två dagar, 29-30 september 1941, mördades 33 771 judar i Babij Jar. Allt dokumenterades noga, sifferexercisen var viktig för nazisterna. Aktionen hade genomförts enligt en tysk rapport ”utan några incidenter”.

Sardinenpackung - ett system att mörda - skjuta lager efter lager av offren som Einsatzgruppe använde.

Efter septembermorden 1941 har Babij Jar används flitigt som avrättningsplats för andra "fiender till det tyska Tredje Riket". Man tror att uppemot 100 000 människor totalt mördades i Babi Jar..

RSHA Aktivitetsrapport Sovjet nr. 128 av 3 November 1941 "...Mehrere Vergeltungsmaßnahmen wurden im Rahmen von Grossaktionen durchgeführt. Die grösste dieser Aktionen fand unmittelbar nach der Einnahme Kiews statt; es wurden hierzu ausschliesslich Juden mit ihrer gesamten Familie verwandt. ......
..... Exekution zwar sämtliche Juden verschwunden sind, kehrt aber alsdann nach einer bestimmten Frist ein Kommando nochmals zurück, so wird immer wieder eine Anzahl von Juden festgestellt, die ganz erheblich die Zahl der exekutierten Juden übersteigt....."

Flera åtgärder genomfördes inom ramen av Storaktionen. Den största ägde rum i Kiev efter hopsamlandet av uteslutande Kievs judar och deras hela familjer. De svårigheter som härrör från en sådan storskalig åtgärd - speciellt när det gäller att samla - övervinnades genom att man använde affischer som förkunnade att den judiska befolkningen skulle samlas för att föras till en vidarebosättning. Fast det var förväntat att omkring 5000 till 6000 judar skulle komma, så kom det mer än 30.000 judar. De fortfarande trodde på deras vidarebosättning ända tills strax före genomförandet (av aktionen - mördandet) tack vare en extremt smart organisation. Även om omkring 75 000 judar har likviderats hittills är det uppenbart att lösningen av den judiska frågan inte är möjlig på detta sätt".

Numera finns ingen ravin där heller. På djupet finns precis som i ett flertal utrotningsläger, bara aska.

Samma man som var ansvarig för massakern, överste Paul Blobel fick 9 månader senare, i juni 1942 i uppgift att praktiskt organisera bränning av de hundratusentals kroppar som begravts i massgravar i alla de östliga territorierna. Det kallades för Aktion 1005.

I två år, från juli 1942 till juli 1944, pågick Aktion 1005. Oftast var det judiska fångar som kommenderades att gräva upp massgravarna och transportera de förruttnade liken till särskilt konstruerade likbål. Liken lades mellan långa trästockar och dränktes med lättantändlig vätska. Benrester mal man i särskilda benkvarnar. När elden och kvarnar hade förintat alla spår, jämnade man till marken, plöjde den och planterade den med träd och växter. Samtliga judiska fångar som skötte uppgiften mördades därefter för att hålla Aktion 1005 hemlig. 

I två år, från juli 1942 till juli 1944, pågick Aktion 1005. Oftast var det judiska fångar som kommenderades att gräva upp massgravarna och transportera de förruttnade liken till särskilt konstruerade likbål. Liken lades mellan långa trästockar och dränktes med lättantändlig vätska. Benrester mal man i särskilda benkvarnar. När elden och kvarnar hade förintat alla spår, jämnade man till marken, plöjde den och planterade den med träd och växter. Samtliga judiska fångar som skötte uppgiften mördades därefter för att hålla Aktion 1005 hemlig. 

Efter kriget har den 18 meter djupa ravinen fyllts helt.

Efter kriget har den 18 meter djupa ravinen fyllts helt. Den markerade platsen är mordplatsen. Idag står där ett monument. Gula linjer visar ravinens tidigare konturer.

Jag började skriva om Avhumanisering Med det avser man en psykologisk process som syftar till att omdefiniera, isolera och degradera en eller flera människor till ett mer angreppsvänligt element. Man framställer andra som ett djur eller ett känslolöst och oförstående föremål. Under en sådan process förbyts de säregna mänskliga attributen mot de mer djuriska eller icke-levande. Tyskar använde tidigt på 30-talet en propagandametod för att avhumanisera judar. 

Den grovt antisemitiska tidningen Der Stürmer som gavs ut i Tyskland är känd för sina grovt antisemitiska stereotypa texter och teckningar av judar. Artiklarna i Der Stürmer var delvis skrivna på ett enkelt språk med korta meningar. Der Stürmer är kanske mest känd för sina grovt antisemitiska stereotypa texter och teckningar av judar. Judar avbildades i regel som groteska, ondskefulla, fula, feta med stora krokiga näsor, som odjur, ohyra och kopplade till djävulen eller ormen.  Der Stürmer publicerades i stadsmiljön som väggtidningar i speciella skåp för att så många som möjligt skulle ta del av innehållet.

I flera länder i Östeuropa har  Der Stürmers propagandasystem börjat leva sitt eget liv. Polska, tjeckiska, slovakiska, ukrainska och ryska tidningar tog efter.

Förintelsen, det metodiska massmördandet av judar, började inte i Polen. Det började i de baltiska länderna, i Estland, Lettland och Litauen och även i Ukraina. När det första förintelselägret i Polen, Chelmno, togs i bruk den 8 december 1941 var majoriteten av de baltiska och ukrainska judarna redan mördade.

Exempel på avhumanisering kan ofta ses i propaganda i krig, då motståndaren framställs som ohyra, parasit eller smittbärare som är både farlig och ovärdig att existera. Under 30-40 talet har man vänd sig dock mot en folkgrupp. En sådan framställning gör det lättare att inte behöva hysa sympati med de drabbade och även befogar att tillgripa våld utan någon känsla av övergripande skuld.
Pogromer och mord på judar som började i de baltiska länderna, i Estland, Lettland och Litauen och på Krim, som förklarades "judefri", var uppenbarligen inte kolaboration men det egna förfarandet - en massexekution av judar. 

Nazisten Karl Jäger var chef för Einsatzkommando 3 inom Einsatzgruppe A, med uppgift att mörda judar, zigenare, kommunister, homosexuella och andra avvikande grupper.  Jäger prisar i sin rapport till Berlin (Jägerrapporten) de tappra litauiska partisaner som assisterat i massmördandet av judar. Lite speciella partisaner som inte vänder sig mot ockupanterna. Vilka faktorer utlöste mördarinstinkter  mot sina forna grannar? Min mor berättade om staden där hon gömde sig under kriget efter hon flytt Warszawa getto, Kopyczynce. Hon kom dit som polska efter den Stora aktionen i Warszawas Getto som pågick i 3 månader och resulterade i nära 400 000 människors död. Hon anlände till Kopyczynce troligen i mitten av oktober 1942. Således drygt 2 veckor efter den tyska aktionen i staden Kopyczynce då hundratals judar mördades där, över 1000 har sänts till dödslägret Belzec och resterande, flera tusen fanns kvar inom gettot där. Det intressanta är att hon berättade att det pågick hela tiden där en mördarvåg. Ukrainare mördade polacker, sina grannar. Ofta på ett bestialiskt sätt. Hon berättade bl.a. om en mördat polack som lämnades på gatan med uppskuren mun från örat till örat med en lapp vid den döde - Ni ville ha Polen från hav till hav. Här handlade det inte enbart om en avhumanisering men av starka nationalistisk-fascistiska krafter blandade med drömmen att med tysk hjälp bli självständiga. Just de självständighets känslor resulterade i pogromer även i de baltiska länderna. Att ha tyskar bakom sig i sina aktioner användes flitigt. Tyskarna använde sig av de strömningar och i propagandan använde sig hatet mot ryssarna där de framförde att många judar fanns i den ryska administrationen.

På detta sätt samarbetade Kievs ukrainare. De tysktrogna och giriga förmedlade vidare bland ukrainare att det var Kievs judar som satte i brand Kievs centrum och är därmed skyldiga (som grupp). På samma sätt som när år 33 e.Kr greps en judisk man vid namn Jesus av romerska soldater. Han ställdes inför rätta och dömdes som upprorsman. Det var romerska domare och romerska soldater som korsfäste Jesus men judar har framställs som ansvariga för Jesu död ändå. Bl.a. för att det var många vid makten som strävade efter att få bort skulden från romarna och så har de lyckats till sist. Tyskar använde bränderna i Kiev och därmed bestraffning av det judiska befolkningen dels för att mörda judar dels att få ukrainare på sin sida i kampen mot Sovjet. Som belöning för hjälpen med Babij Jar massakern så fick ukrainare flytta i de judiska bostäder vars innehavare mördades i Babij Jar samt ta hälften av de pengar och värdesaker som Kievs judar fick lämna ifrån sig innan marschen mot Babij Jar ravinen började. Tyskar och ukrainare enades om en fond till ukrainare mha de mördades pengar. Allt det står i de tyska dokumenten och i den ukrainska pressen från den tiden. Förutom den rena girigheten så spelade känslan att ha makten en viktig roll i alla mordiska förehavanden där. 

En karta från Stahlecker-rapporten där samtliga dödsfall som registrerats i denna karta inträffade mellan 22 juni 1941 och 15 oktober 1941. Kartan visar området mellan den tysk-sovjetiska gränsningslinjen den 22 juni 1941 och området för det längsta tyska arméförskottet i Sovjetunionen i mitten av oktober 1941. En sammanfattande rapport av diagram, kartor och illustrationer sammanställdes av SS-Brigadier General Stahlecker. Den här informationen presenterades till riksdagen för Tyska rikets säkerhet i Berlin den 16 oktober 1941.

Den industriella Förintelsen började i slutet av januari 1942 i den vackra villan i Wannsee i utkanten av Potsdam. Nazister gick igenom alla europeiska länder och satte ihop ett protokoll på en A4 sida. Protokollet var inget annat än en mördarlista med 11 000 000 milioner människor. Estand var redan Judefrei utan att tyskar behövde mörda själva.

Samlingspunkten var vid hörnan av Dorohozhytska (gatan) och Melnykova (gatan) öster om den judiska begravningsplatsen port. Judar leddes rakt västerut. Efter ca. 500 meter, vid den judiska begravningsplatsen (finns troligen inte mer) första korsningen vände de eskorterade mot syd, Kagatnoy gatan, mot järnvägsstationen (R). Folk började på nytt tro att de skall förflyttas med tåg med glädjen var kort då efter 250 meter vände man till höger igen och fortsatte västerut längs Dorohozhytska gatan. Man gick runt ravinen. Snart tog man till höger igen och gick norr längs en väg som ledde mot Babij Jar ravinens västra kant. Kievs TV Centers torn tycks numera ligga där den judiska begravningsplatsen tidigare låg.

Ansvarig för mördandet i Babij Jar, överste Paul Blobel fick 9 månader senare, i juni 1942 i uppgift att praktiskt organisera bränning av de hundratusentals kroppar som begravts i massgravar i alla de östliga territorierna. Det kallades för Aktion 1005. I hans personakt hos SS så står det att han var arkitekt men det står också klart och tydligt att han var född kriminell.

Einsatzgruppe  logistik

Först kallades judarna till en uppsamlingsplats. Därefter, från uppsamlingsplatsen leddes de vidare där de fick lämna allt de bar på. Efter det leddes de till mordplatsen, en ravin såsom i Babij Jar eller en innan uppgrävd massgrav. Vägen till mordplatsen var stark bevakad och det fanns inga möjligheter att avvika - tyskar och ukrainare stod tätt längs vägen. På bilderna ser man ukrainare som står med 4-5 meter avstånd tyskar med 10. Om man beräknar sträckan som offren gick genom den stark bevakats av drygt ett tusen tyskar och ukrainare. När judar kom fram till mordplatsen fick de klä av sig helt nakna och sköts vid ravin kanten eller nere i ravinen.  Kropparna täcktes med sand. När krigslyckan vände för Tyskland har den ansvarige för massakern, överste Paul Blobel fått i uppgift att praktiskt organisera bränning av de hundratusentals kroppar som begravts i massgravar i alla de östliga territorierna. Det kallades för Aktion 1005.

Lägg till bildtext

Bilder ovan visar Einsatzgruppe och deras mördande i bl.a. Zdołbunów - Zdolbuniv, och vid Babij Jar, Ukraine.

Rapport från Einsatzgruppe C över deras mord den 29-30 september 1941 i Kievs Babij Jar

De mördades bostäder gick till ukrainare.

70 år efter massakern, således år 2011, har man skändat monumentet i polska Jedwabne och klottrat med stora bokstäver VI BER INTE OM FÖRLÅTELSE FÖR JEDWABNE och DE VAR LÄTTANTÄNDLIGA. Masakern, pogromen i Jedwabne och på flera andra ställen utfördes såsom i Estland, Lettland och Litauen av det lokala befolkningen, i det här fallel av grannar.

Johannes Hähle var en tysk fotograf som tillhörde en PK-propaganda kompani av Wehrmacht. En del bilder, filmrullar lämnade han aldrig till sin uppdragsgivare men lämnade de hemma hos frun under semestrarna. Hans diabilder, ovan, är tagna på AGFACOLOR och de svart vita på AGFAPAN. Han fotade Kiev och Babij Jar. 

Avhumanisering i Lviv 1941.

Lviv 1941. Blodig och skräckslagen judisk kvinna springer undan påkförsedda ukrainska efterföljare. Pojken springer som hans pappa och bröder gör.

Bara 1 vecka sedan den tysk-sovjetiska kriget har startat har tyska trupper intagit Lviv och de ukrainska pogromer mot judar startade. På bilden en grupp judar väntar på att bli förda till platsen för exekution. Åskådare tittar nyfiket bakom staketet.

På Youtube - Lviv och andra pogromer efter 22 juni 1941.

Karl Jäger prisar i sin rapport till Berlin (Jägerrapporten) de tappra litauiska partisaner (bilderna ovan) som deltagit aktivt i massmördandet av judar. Lite speciella partisaner som inte vänder sig mot ockupanterna. Vilka faktorer utlöste mördarinstinkter mot sina forna grannar?

Enligt uppgifter som har dock aldrig kunnat bekräftats, den 25 juni 1941 har befälhavaren för tyska Einsatzgruppe A, Brigadeführer Walter Stahlecker,  sägs uppmanat ortsbefolkningen i Kaunas till mord på judar. Stahlecker tros ha uppdragit åt Algirdas Klimaitis, ledaren för en paramilitär styrka, att inleda pogromen på Kaunas (Kovno) judar. 

Klimaitis styrka och medlemmar ur den klart antisemitiska Litauiska Aktivistfronten (Lietuvos aktyvistų frontas) samlade ihop den 27 juni 1941 sextioåtta judar – män, kvinnor och barn – vid Lietukis garage i Kaunas. 

Mördandet ägde rum helt öppet mitt på ljusa dagen och inleddes med att offren blev slagna, sparkade och spolades med vatten. Därefter gick mördarna lös på offren med långa järnstänger. En av förövarna var Algirdas Antanas Pavalkis. Under massakerns gång skall åskådare ha applåderat och påhejat mördarna och när alla offren var döda, sjungit den litauiska nationalsången.

Babij Jar och andra dikter
Av: Jevtusjenko, Jevgenij

Bokens år: 1963 Språk:Svenska

Beskrivning

Diktsamling av den ryske poeten J.J, 1933-2017 . Översättaren vill genom sitt sparsmakade urval visa på olika sidor av poeten: det politiskt dagsaktuella, det socialt satiriska och det lyriska. 

Mest berömd är dikten Babij Jar från 1961. Babij Jar är namnet på den ravin i Ukraina där tyskarna under andra världskriget avrättade 33 000 judar. Poetens protest mot dessa illdåd blev också till en djärv kritik mot den antisemitism som fanns i Sovjetunionen.