Bikt och Yom Kippur - blir det lättare att leva i synd och begå brott genom att kunna lätta på skuldbördan? Meningen med fatwa bland judarna.

Giuseppe Molteni, Bikt, 1838

Bikt

Född i ett katolskt land, Polen har jag som barn alltid varit nyfiken på det här med bikt. De små mörka utrymmen i kyrkor delade i två kammare där "syndaren" befinner sig i det ena och prästen i det andra. Mellan de, ett nät som gör att de kan höra varandra men inte se varandra. Bikt 'bekännelse' är en enskild syndabekännelse inför en präst med åtföljande tillsägande av syndaförlåtelse. Bikten sägs leda till försoning... I praktiken så kan man börja syna på nytt. Detta gjorde mig alltid fundersamt särskilt då de som har syndat har efter bikten fortsatt sitt leverne på samma sätt som förr.  Det mest slående var att det handlade om en grupp starkt religiösa personer.

På katolska kyrkans hemsida står följande:
Försoningens sakrament försonar människan med Gud ... Försoningens sakrament är ett tecken på Guds kärlek och förlåtelse. Också den som medvetet vänt sig till Kristus och vill tillhöra honom misslyckas, faller - och denna vår synd skiljer oss både från Gud och från våra medmänniskor. Katoliker känner sin svaghet, sina tillkortakommanden och sitt behov av ständig omvändelse. Genom försoningens sakrament kan de återknyta förbindelsen med Gud och med varandra. Den som uppriktigt ångrar sin synd, bekänner den och vill bättra sitt liv får alltid Guds förlåtelse. På Kristi uppdrag löser prästen den biktande från alla synder.

Den som uppriktigt ångrar sin synd, bekänner den och vill bättra sitt liv får alltid Guds förlåtelse.

Försoningsdagen Jom Kippur – dagen för bot och förlåtelse.

Egentligen så handlar det om hela tio botdagar som avslutas med Försoningsdagen, Jom kippur. Vid denna tid bedömer Gud vad människorna gjort under det gångna året, och beslutar vad som ska hända dem under det kommande. Botdagarna skall ge tid för efter­tanke över vad man gjort och vilka man ska be om ursäkt. En förutsättning för att få förlåtelse är att man inser att man har gjort fel, och verkligen ångrar sig. 

Vad gör de religiösa judar som har utfärdat fatwor mot andra judar/judinnor. Särskild de vars fatwor orsakat synd för all framtid. Blir de inskrivna....? Fortsätter de på samma sätt som katoliker efter bikten och hoppas att G inte ser det?

Precis såsom i trafiken så gäller visa regler för "ett judiskt liv". Judiska församlingen och Chevra Kaddishas uppgift!

Precis såsom i trafiken så gäller visa regler för "ett judiskt liv". Det är inte så att alla skall/måste be i synagogan eller begravas på ett judiskt sätt. Man skall dock se till att möjligheten till det finns. Det ansvaret vilar på JF och CK - Aron Szugalski Verständig och Hans Fink. De två ansvarar för ovanstående. De två har sett och insett (hoppas jag) att det saknas vatten vid våra judiska begravningsplatserna sedan 1998 - 20 år jubileum förra året.

Livia Fränkels förslag med att nyttja vattenkranar för bevattning är helt strålande. Tyvärr, strålar inte vatten ur dessa bevattningskranar under tiden då det råder nattfrost - minusgrader. Så det gäller att passa på och besöka/begrava sina närmaste under sommaren... 

Det hela handlar om en tradition (judisk) att tvätta händerna efter att man har besökt en judisk begravningsplats.

Tillbaka till Chevras styrelse. Det kom upp till ytan under Chevras årsmöte att Chevra inte vill bekosta begravningsutrustning för 35 000 kronor eller installera rinnande vatten vid Kapellet. Det tillhör faktiskt till judiska begravningsritualer att tvätta händerna efter gravsättningsceremonin. Nej, inte ens det är fixat trots att frågan väcktes 1997.

Samtidigt så sitter Chevrastyrelsen på nästan 7 miljoner kronor och deras huvudglädjeämne är att pengarna växer i takt med att börsen utvecklas i positiv riktning. Detta år blev det hela 500 000:- och efter skatt hela 250 000:-.


Glädjen att administrera 7 000 000  kronor var så stor i Chevrastyrelsen att i Resultaträkningen för år 2018 implementerat en summa på 142 424 kronor (se nedan). Summan finns under verksamhetskostnader. Hela "Verksamheten" bestod dock av en resa för hela styrelsen (med fruar och män?) till Strasbourg i franska Alsasce.

Först när summan skulle förklaras så visade sig att pengarna har, huvudsakligen till en minst sagt, nöjesresa. Hans Fink, researrangör och ordförande i Chevra försökte förklara syftet med det nyupptäckta resan att man "besökte rabbiner". Ett rabiat försök att tvätta sin byk som inte gick hem hos de som kom till årsmötet. 

Hans Flink, tidigare vid Skatteverket, försökte således gömma 100 000 kronors resa under Verksamhetskostnader, inköp för begravningsverksamheten, se nedan. Resten av styrelsen som var med på resan godkände detta och skrev under Årsredovisningen. Även revisorn Peter Rosenberg i sin Revisionsberättelse tillstyrkte det. Samma kompisanda fanns tidigare i Föreningen Förintelsen Överlevande. Där hade däremot, föreningens revisor icke godkänt deras räkenskaper, en hederlig man!

Resan är på inget sätt nämnd i hela Årsredovisningen. Det var inte en enhälligt årsmöte som röstade för ansvarsfriheten för Chevras styrelse, bara styrelse och de styrelsetrogna.

Kostnader för ovanstående två kranar beräknar jag till 25 000 för 2 stycken.