Lucia och Icchak Cukiermans födelsedag

BERIḤAH - Icchak Cukierman bestämmer sig att bilda i och organisera tillsammans med Abba Kovner och delta aktivt i verksamheten av BERIḤAH (Heb. בְּרִיחָה; "Flykt"). Det handlade om flykten till Erec Israel. Första samlingspunkten var Bukarest dit de första grupperna avjudar anlände i mitten av januari 1945. Efter Kielcepogrom så förhandlade sig Cukierman till ett öppnandet av Polens södra gräns och den största legala flykten var ett faktum. Öppnandet av gränsen var, naturligtvis ett samspel med den tjeckisa regering där Jan Masaryk och Rudolf Slansky var positiva och såg till att tjeckiska staten stod för tågtransporter från gränsen vidare söderöver till Berihahs centra.

Icchak (Antek) Cukierman tillsammans med Ziva Lubetkin var de som hade mest kontakt med Janusz Korczak och barnhemmet Dom Sierot vid Siennagatan 16. Korczak och Stefa Wilczynska deltog i ett flertal sammankomster av hemlig undervisning i Gettot där de föreläste båda om det som var så kärt för de - Erec Israel. Den judiska ungdomen i organisationer runt Lubetkin och Cukierman lyssnade till ett flertal föreläsningar. Cukierman, efter den Stora Deporationen förstod klart att det finns ingen "förflyttning till Öst", att fördlyttning till öst innebär bara ett - kvävning till döds i utrotningslägrens gaskammare. Han förstod att kampen är det enda sättet att överleva eller dö. Cukierman deltog i en framgångsrik aktion utförd av de judiska kämparna ur ZOB (24 december 1942) mot ett café för tyska officerare "La Bohème" i Krakow varav 10 tyskar dödades. 

Under Warszawas Getto upproret, som bröt ut April 19, 1943, var Cukierman som näst högste befäll (efter Anielewicz) utsänd till den ariska sidan utanför gettot där han tjänstgjorde som en länk mellan den judiska ZOB och polska Folkarmén (Armia Ludowa). Till hans uppgifter hörde också sammanställning av rapporter för den polska exilregeringen i London. 

Under 1944, under Warszawaupproret var Icchak Cukierman befällhavare för en judisk ZOB styrka, i vilken ingick flera de överlevande kämpar från Warszawa Getto Upproret i april-maj 1943. När Warszawa Upproret faller gömmer sig med flera ur sin styrka (bl.a. Zivia Lubetkin) Promyka gatan. De är omringade av flera tyska posteringar tyska försvarslinjer då gatan ligger bara ett hundratal meter från Wislas strand. På andra sidan av floden fanns polska och ryska styrkorna. Man lyckas att evakuera den instängda gruppen med en sjukhusambulans i mitten av november 1944. 

Cukierman bestämmer sig att bilda i och organisera tillsammans med Abba Kovner och delta aktivt i verksamheten av BERIḤAH (Heb. בְּרִיחָה; "Flykt"). Det handlade om flykten till Erec Israel. Första samlingspunkten var Bukarest dit de första grupperna avjudar anlände i mitten av januari 1945. Efter Kielcepogrom så förhandlade sig Cukierman till ett öppnandet av Polens södra gräns och den största legala flykten var ett faktum. Öppnandet av gränsen var, naturligtvis ett samspel med den tjeckisa regering där Jan Masaryk och Rudolf Slansky var positiva och såg till att tjeckiska staten stod för tågtransporter från gränsen vidare söderöver till Berihahs centra.

Cukierman deltog i projekteringen av monumentet till minne av Upproret i Warszawas getto, som presenterades den April 19, 1948 år. Samma år flyttade han Ziva Lybetkin till Israel, där på årsdagen av Upproret, den 19 april 1949 tillsammans med Zivia Lubetkin grundade kibbutzen Lochama ha-Geta'ot. Han var också en av grundarna till Ghetto Fighters Museum. År 1961 vittnade han och Zivia i rättegången av Adolf Eichmann. Cukierman skrev ihop sina minnen i en bok"Överflödigt minne (sju år). Minnen 1939-1946 ", som enligt hans önskningar släpptes först 10 år efter hans död. År 2011 blev Yitzhaks barnbarn - Roni Cukierman - den första kvinliga stridpiloten som flög F-16.

Förintelsens Minne - Stulna äkta snubbelstenar i Rom - Via della Madonna dei Monti 82.

20 medlemmar från en och samma familj som bodde Via della Madonna dei Monti 82.
Hälften av familjen mördades i Rom, resten i Auschwitz.

Förintelsens Minne - Stulna äkta snubbelstenar (Pietre d’inciampo) i Rom.  20 äkta snubbelstenar till minnet av familjen Di Consiglio har stulits från Via della Madonna dei Monti 82.

Förintelsens Minne - Stulna äkta snubbelstenar (Pietre d’inciampo) i Rom.

20 äkta snubbelstenar till minnet av familjen Di Consiglio har stulits från Via della Madonna dei Monti 82.

Varför skriver jag äkta? Därför att Myndigheten för Levande Historia i Stockholm vill sätta upp 4 oåkta snubbelstenar till minnet av fyra (4) handelsresande som bodde i Stockholm under en viss tid på tretiotalet. Alla de lämnade dock Stockholm före utbrottet av andra världskriget (1 september 1939). Att sätta upp oäkta snubbelstenar är ett sätt att trivialisera snubbelstenprojektet och Förintelsens offer, en ren skymf mot familjen Di Consiglio och min egen familj (som inte har några stenar). Om man skulle sätta upp snubbelstenar vid Twardagatan nr. 3 i Warszawa så skulle man inte få plats där.

Stenar tillhörde Mosè Di Consiglio och hans fru Orabona Moscato Di Consiglio.
Under Förintelsen mördades merparten alla deras barn och barnbarn, se nedan.

Deras son Salomone, hans fru Gemma Di Tivoli och deras 8 barn
Virginia,
Marco,
Santoro, 

Franco,
Rina Ester,
Marisa,
Lina
Cesare

Deras dotter Clara, och hennes man Angelo Di Castro och deras 2 barn
Giuliana
Giovanni

Deras son Graziano, och hans fru Enrica och deras son
Mario Marco
och Enrica’s bror,
Leonello.

Deras son Cesare Di Consiglio mördades i Fosse Ardeatine 24 mars1944.
Cesares fru, Celeste Vivanti och deras 3 barn under 3 år
deporterades från Rom den 16 oktober 1943 och mördades i Auschwitz den 23 oktober 1943.
(Snubblestenar för de finns vid Via Amerigo Vespucci 41).

Överlevande: Deras dotter Ester, gifte sig med Cesare Spizzichino och deras 3 barn överlevde Förintelsen.

Cesare Di Consiglio mördades i Fosse Ardeatine 24 mars 1944. Här bilden då man framför Palazzo Bernini samlar de som skulle senare bli mördade i Fosse Ardeatine.