Friday, August 17, 2007

Konstigt - Dziwnów


















Konstigt är ett samhälle vid den polska kusten. På polska så heter det Dziwnów. Samhället delas av floden Konstig i två. Det fanns en träbro emellan. När större fartyg skulle passera så åkte en del av bron åt sidan. I den östra delen, civila var jag tvenne gånger på en sommarkoloni i huset som heter Baltic. Jag minns att man ägnade mycket tid där för att göra ett jätteemblem, en polsk nationalsymbol, således en vitt örn. Emblemet gjordes av sönderslaget vit porslin. Porslinsbitar la man på en röd bakgrund som man fick fram genom att slå sönder tegelstenar till grus. Jag lärde mig där att spela trumpet och slå trumman. Örnen fanns på marken nedanför flagstången där flaggan hissades upp vid varje morgonuppställning.
Man sjöng rätt så mycket under tiden man var där. Bl.a. sången:

"Ajaj, Madagaskar,
Kraina czarna, skwarna,
Afryka na wpol dzika jest!
Tam drzewa bambusowe,
orzechy kokosowe,
tam są dzikie stepy,
tam mi będzie lepiej.
Ajaj, ja lubię dziki kraj!
Ajajaj!
Od bialego taki i od czarnej matki
bedą dzieci w kratki
Ajajajajaj"


Sången på svenska vore ngt i den här stilen.

"Ajaj, Madagaskar,
Du svarta, heta land,
Afrika du halvvilda!
Med bambuträd,
och Kokosnötter,
Där finns vilda stäpper,
och jag kommer att ha det bättre där.
Ajajaj, jag älskar detta vilda land!
Ajaj!

Från en vit pappa och en svart mamma blir barnen som en schackbräda,
Ajajaj, jag älskar detta vilda land!
Ajaj!


Varför man sjöng i en efterkrigs Polen om Madagaskar och varifrån sången kommer är en annan historia. Det handlar om polska regeringens idéer från mellankrigsåren om att skicka (deportera) 70 tusen polska judar till Madagaskar. En del judiska ledare stödde den tanken men inte den sionistiska rörelsen som såg Israel som den framtida judiska staten.

I Polen brukar antisemiter säga Judar till Madagaskar, även nu!


Den västra delen av Konstig var rätt så militariserad. Det fanns tanks och landstigningsbåtar där. De sistnämnda, vid kajen av västra flodbänken av floden Konstig. Största gatan på den västra sidan hette naturligtvis också Konstig. I skogen väster om den Konstiga gatan (ulica Dziwna) stod tre stycken bruna trähus. De tillhörde det militära och vi brukade hyra en av dem i flera år i rad. Från de tre husen ledde en allé mot sandstranden. Vi brukade springa fort till stranden då vägen var fylld av hungriga mygg. Den fuktiga vägen kallades för en Myggallé. Efter att ha sprungit igenom Myggallén hade man sandynorna framför sig, en insjö Död Konstig (gammal flodfåra av Konstigfloden) på vänstra sidan och så den riktiga floden på sin högra. För att komma till stranden fick först man ta sig över sanddynorna. Det brukade vara nästan folktomt på stranden.
Om man var i behov av ammunition så gick man till de närbeläggna militära skjutbanorna som låg omedelbart väster om de tre husen. Där fanns det också en lekstuga med uteplats för militärer där de övade taktik med 20-30 cm stora tanks i trä. Vi vare sig lekte eller snodde deras leksaker. Varför vet jag inte.
Hela området var byggd på 30 talet för Luftwaffe och Kriegsmarine med flyg och ubåtar. Överallt fanns gjorda av Hitler vägar i betong som var nästan en meter tjock. Det fanns nog en parallell väg (ej färdig motorväg) till den vi brukade gå till närliggande samhället i Miedzywodzie. Vägen dit var nästan spikrak och trafikerades av enstaka bilar, ett par stycken per dag. Min mor brukade just på den vägen berätta historien om en rysk pojke som heter Kolja Tichawarow som ledde nazisterna som spanade efter partisaner rakt i ett träsk i vilket både han och de sjönk.

Wednesday, August 15, 2007

Judisk begravningsplats Prästö - Åland



Fåren sköter om den ryskortodoxa begravningsplatsen där det finns flera stora monument. Längre bort, ännu mera avsides ligger de judiska och muslimska begravningsplatserna.

En del gravstenar har inskriptioner skrivits med färg och på andra ristats in i stenen. På en av stenarna (se bilden med hebreiska bokstäver) kunde jag utläsa på baksidan på ryska att "På denna plats vilar stoftet av avlidne menige från 4 militära arbetskompaniet, Meier, son till Jakob som följde Mose lag"
De judiska och muslimska begravningsplatserna ligger bredvid varandra omgärdade av en stenmur. En stenmur finns också mellan de. Det finns inga gravmonument på den muslimska sidan.
Fåren sköter om den ryskortodoxa begravningsplatsen. Längre bort, ännu mera avsides ligger de judiska och muslimska begravningsplatserna. De ligger bredvid varandra omgärdade av en stenmur.
Fåren sköter om den ryskortodoxa begravningsplatsen där det finns flera stora monument. Den största är tillägnat en son till en rysk hög militär. Pojken blev fyra år gammal.
Bomarfästningen uppfördes av ryska militära arbetskompanier och straffångar, omkring 2000 man. Arbetet påbörjades 1832 och fortgick till fästningens fall 1854. På det intill liggande Prästö fanns militärsjukhus samt grekisk-ortodoxa, katolska, luteranska, muslimska och judiska begravningsplatser från den tiden. Läs om Bomursund här: 
https://jimbaotoday.blogspot.com/2007/08/judiska-gravstenar-p-vrd-land.html

Det är lite svårt att hitta begravningsplatserna. Visserligen finns det små skyltar när man åker mot Vårdö men därefter är det små skogsvägar och smala stigar. Mycket mygg. Ingången till begravningsplatserna är en vit grind med skylten:
Djur på bete! Stäng grinden!
Man kommer in i området vars skötsel sköts av lokala får. Man bokstavligen glider genom området då fårbajs finns överallt och sk längs stigarna. Fåren sköter om den ryskortodoxa begravningsplatsen där det finns flera stora monument. Den största är tillägnat en son till en rysk hög militär. Pojken blev fyra år gammal.

Längre bort, ännu mera avsides ligger de judiska och muslimska begravningsplatserna. De ligger bredvid varandra omgärdade av en stenmur. En stenmur finns också mellan de. Det finns inga gravmonument på den muslimska sidan.

Det finns bara 6 stenar kvar på den judiska sidan. Alla stenar har inskriptioner på båda sidor av stenen. Den ena på hebreiska och den andra på ryska. Den hebreiska sidan, framsidan av gravstenen är vända mot solen.

En del gravstenar har inskriptioner skrivits med färg och på andra ristats in i stenen. På en av stenarna (se bilden med hebreiska bokstäver) kunde jag utläsa på baksidan på ryska att 
"På denna plats vilar stoftet av avlidne menige från 4 militära arbetskompaniet, Meier, son till Jakob som följde Mose lag". 
Den hebreiska texten är mycket mera omfattande och beskriver den avlidnes person och karaktär samt hnas roll i det judiska samfundet. Där finns även en judisk tidsangivelse. På Meiers sten står det att han avled "den andra dagen av Pesachs mellandagar år 5610".

Ovanför de 6 gravstenarna ligger ett antal mindre stenar från de som besökte gravarna (judisk sed), en liten sten kommer från min ficka.

Bomarsund - Åland








För första gången tog jag mig med bil över Ålandshav. Från ö till ö med små färjor. Av de mest intressanta saker jag såg var Bomarsunds fästning. Åland tillhörde sedan freden i Fredrikshavn (1809) Ryssland. Fästningen började byggas av ryssarna 1832. Huvudfästningen skulle bli en 290 meter lång halvcirkelformad bestyckad kasern i två våningar, avsedd att härbärgera 2 500 man. Runt huvudfästet planerades sex kanontorn. Fästningen omgavs av den stadsliknande bebyggelse. De flesta byggnaderna var byggda av tegel och belagda med jättetjocka stenar som var handhuggna och satta så att låste varandra och bildade ett mönster som påmminer om ett facettöga.

När Krimkriget bröt ut 1853 var fästningen ännu inte färdigbyggd. Krimkriget rasade i huvudsak nere i Svarta havet, men 1854 beslutade sig Storbritanien och Frankrike för att öppna en nordlig front i Östersjön.

Första steget blev att oskadliggöra Bomarsunds fästning. De allierade anlände till Åland med en flotta på omkring sextio fartyg, bestyckad med ett tusental kanoner och med en besättning på ungefär 30 000 man. Frankrikes bidrag var huvudsakligen infanterister för belägringen. Den 8 augusti landsattes 11 000 infanterister, flottister och specialstyrkor. Fästningen försvarades av 2 200 man med ungefär 150 kanoner. Fem dagar senare kapitulerade den ryska garnisonen. Krigsfångar fördes till England och till en liten ö Aix untanför staden La Rochelle i Frankrike.

Idag går landsvägen till Vårdön rakt igenom huvudfästets ruiner. På andra sidan av Bomarsundet på Prästön finns en katolsk, ortodox, muslimsk och judisk begravningsplats. Där begravdes både civila och militärer från Bomarfästningen.

Tuesday, August 14, 2007

Tändsticksbåten


Det tog 7 år för min kompis och hans son att bygga en segelbåt. Skrovet består av stora trästavar som har limmats ihop med epoxy. Även seglet är hemmagjort.