Friday, August 17, 2007

Konstigt - Dziwnów


















Konstigt är ett samhälle vid den polska kusten. På polska så heter det Dziwnów. Samhället delas av floden Konstig i två. Det fanns en träbro emellan. När större fartyg skulle passera så åkte en del av bron åt sidan. I den östra delen, civila var jag tvenne gånger på en sommarkoloni i huset som heter Baltic. Jag minns att man ägnade mycket tid där för att göra ett jätteemblem, en polsk nationalsymbol, således en vitt örn. Emblemet gjordes av sönderslaget vit porslin. Porslinsbitar la man på en röd bakgrund som man fick fram genom att slå sönder tegelstenar till grus. Jag lärde mig där att spela trumpet och slå trumman. Örnen fanns på marken nedanför flagstången där flaggan hissades upp vid varje morgonuppställning.
Man sjöng rätt så mycket under tiden man var där. Bl.a. sången:

"Ajaj, Madagaskar,
Kraina czarna, skwarna,
Afryka na wpol dzika jest!
Tam drzewa bambusowe,
orzechy kokosowe,
tam są dzikie stepy,
tam mi będzie lepiej.
Ajaj, ja lubię dziki kraj!
Ajajaj!
Od bialego taki i od czarnej matki
bedą dzieci w kratki
Ajajajajaj"


Sången på svenska vore ngt i den här stilen.

"Ajaj, Madagaskar,
Du svarta, heta land,
Afrika du halvvilda!
Med bambuträd,
och Kokosnötter,
Där finns vilda stäpper,
och jag kommer att ha det bättre där.
Ajajaj, jag älskar detta vilda land!
Ajaj!

Från en vit pappa och en svart mamma blir barnen som en schackbräda,
Ajajaj, jag älskar detta vilda land!
Ajaj!


Varför man sjöng i en efterkrigs Polen om Madagaskar och varifrån sången kommer är en annan historia. Det handlar om polska regeringens idéer från mellankrigsåren om att skicka (deportera) 70 tusen polska judar till Madagaskar. En del judiska ledare stödde den tanken men inte den sionistiska rörelsen som såg Israel som den framtida judiska staten.

I Polen brukar antisemiter säga Judar till Madagaskar, även nu!


Den västra delen av Konstig var rätt så militariserad. Det fanns tanks och landstigningsbåtar där. De sistnämnda, vid kajen av västra flodbänken av floden Konstig. Största gatan på den västra sidan hette naturligtvis också Konstig. I skogen väster om den Konstiga gatan (ulica Dziwna) stod tre stycken bruna trähus. De tillhörde det militära och vi brukade hyra en av dem i flera år i rad. Från de tre husen ledde en allé mot sandstranden. Vi brukade springa fort till stranden då vägen var fylld av hungriga mygg. Den fuktiga vägen kallades för en Myggallé. Efter att ha sprungit igenom Myggallén hade man sandynorna framför sig, en insjö Död Konstig (gammal flodfåra av Konstigfloden) på vänstra sidan och så den riktiga floden på sin högra. För att komma till stranden fick först man ta sig över sanddynorna. Det brukade vara nästan folktomt på stranden.
Om man var i behov av ammunition så gick man till de närbeläggna militära skjutbanorna som låg omedelbart väster om de tre husen. Där fanns det också en lekstuga med uteplats för militärer där de övade taktik med 20-30 cm stora tanks i trä. Vi vare sig lekte eller snodde deras leksaker. Varför vet jag inte.
Hela området var byggd på 30 talet för Luftwaffe och Kriegsmarine med flyg och ubåtar. Överallt fanns gjorda av Hitler vägar i betong som var nästan en meter tjock. Det fanns nog en parallell väg (ej färdig motorväg) till den vi brukade gå till närliggande samhället i Miedzywodzie. Vägen dit var nästan spikrak och trafikerades av enstaka bilar, ett par stycken per dag. Min mor brukade just på den vägen berätta historien om en rysk pojke som heter Kolja Tichawarow som ledde nazisterna som spanade efter partisaner rakt i ett träsk i vilket både han och de sjönk.