For Artists & Filmmakers: Competition to Create Artistic Vision of the Holocaust Trains - Swedish Holocaust Memorial Association project.

For Artists & Filmmakers: Competition to Create Artistic Vision of the Holocaust Trains

Project by Swedish Holocaust Memorial Association (SHMA)

Cattle wagon - box car - size 21,3 square meters

 

Board 1.

Board 2.

Board 3.

The Holocaust experience has been so painful as almost impossible to explain to future generations in a meaningful way. Our members of Swedish Holocaust Memorial Associations are the second generation of Holocaust survivors but the tragic fate of our families - even for us- is beyond our comprehension. As children of Holocaust survivors whose families were taken from the Warsaw Ghetto and transported to Treblinka or Majdanek in the cattle cars we often ponder how terribly degrading and painful it must have been. There are dramatic and sorrowful descriptions of the witnesses both in writing and on tape, and numerous photographs depicting people being forced into the abyss of the chlorine stinking cattle cars but it is still impossible to describe the conditions, the force of a crowd, the brutality of the Nazis, the stench of urine and feces, the screams of children, the lack of air. Yet we feel that there is a need to better explain the extent of the tragedy for the sake of remembering those who perished and to counteract the voices of Holocaust denial. The use of cattle cars to transport the Jews from the ghettos to the extermination camps has become symbolic of the atrocities committed by the Nazis, permitting rapid extermination of the Jews on an “industrial” scale. Several museums around the world display a cattle car but cannot physically replicate the sense of overcrowding that would be appropriate and sensitive to the feelings of contemporary audiences, especially the young.

The Swedish Holocaust Memorial Association has developed a Visual Framework (Boards 1-3) to convey the conditions prevailing in a typical cattle wagon based on detailed factual information available from the archives. Our goal is to challenge artists around the world to create a powerful artistic vision whether in the form of installation, photograph, sculpture, film, or animation. We are announcing a competition for such a project that will be open until July 22, 2021. The best project will receive a symbolic prize of SEK 1000 and a signed copy of the book “The Liberated 1945” published by SHMA in 2020. The proposals should be sent to romwro@gmail.com. 

The selected three best works will be sent to all the key Holocaust museums research and remembrance centers around the World.

Our Visual Framework of three Boards is based primarily on the information about trains leaving the Umschlagplatz in Warsaw. The freight wagons when used for military purposes were called 40-8 because they were meant to accommodate either 40 soldiers or 8 horses. This is in stark contrast with the number of people transported in these wagons from Umschlagplatz to Treblinka which averaged at 110. According to both the Jewish (Oneg Shabat) and German sources, such trains usually had 60 wagons. The figure of 110 persons is also based on the information about the train that took Korczak and his orphans to Treblinka on August 5, 1942. On that date, 6783 people were deported. 110 persons in 60 wagons gave a figure of 6600. It is known that the number of people in a wagon sometimes reached 150 persons.

Board 1 visualizes the conditions in the wagon measuring 3x8 meters, 24 square meters, filled with people, men, women, and children, by showing both the longitudinal and cross-sections of the wagon. This is a powerful picture that could be reproduced on a large scale. Each person was allowed to take up to 15 kg of luggage but it is clear that there would be no space to accommodate even a fraction of that.

Board 2 shows the wagon of 3x8 meters partially filled with 60 crowded people. Based on this visual, there seems to be space for a group of another 25 people that could be forced into the wagon in these extremely crowded conditions. Yet we know that 110 people on average were transported in these wagons and another group of 25 people is shown below. There were instances when the wagons were filled with 145-150 persons. Board 2 also shows a sample of luggage for about 10 people. It is hard to imagine how the luggage for 110 people could be accommodated in the wagon filled with 110 individuals, visualizing the dramatic lack of space. The picture of the partially filled wagon could show the tragedy of the situation if replicated in its full dimension on the floor or on the pavement leading to one of the Holocaust museums.

Board 3 is important in understanding the premises of the previous two presentations.
The size of an average standing person as seen from above is set at 45x65 cm. Below there is a sketch of a wagon measuring 3x8 meters divided schematically into 100 spaces. In order to fit 100 persons in such a wagon, each person could occupy no more than 40x60 cm which is shown in the pictogram. This simple presentation dramatizes the situation visualized in Board 1 and Board 2. If 40x60 cm is a maximum space per person with 100 people, then 110 or 150 requires unbelievable crowding.

Cattle wagons at Umschlagplatz in Warszawa

Umschlagplatz in Warszawa

Umschlagplatz in Warszawa

Umschlagplatz in Warszawa

Umschlagplatz in Warszawa

Bekanntmachung: 3) Each person which will be resettled is allowed taking along 15 kg luggage and all valuables: Gold, jewellery, money etc. Food for three days is necessary.

Bekanntmachung

At 10 a.m. on 22 July 1942 Höfle, Michalsen, Worthoff and other officers of Aktion Reinhard visited the Judenrat. Höfle dictated to the Judenrat the German conditions for the "resettlement to the east".
In this way the Judenrat was forced to help "cleaning" the ghetto.
The main orders in Announcement - Bekanntmachung were:
1) All Jews will be resettled to the east, regardless of age and sex.
2)  With the exception of:

• a. Jews working for German institutions or companies
• b. Jews working for the Judenrat 
• c. Jewish hospitals' staff
• d. Members of the Jewish Order Service
• f. Wifes and children of above-mentioned persons
• h. Patients of a Jewish hospital on the day of resettlement.

3)  Each person which will be resettled is allowed taking along 15 kg luggage and all valuables: Gold, jewellery, money etc. Food for three days is necessary.
4)  The resettlement will start on 22 July 1942, 11 o'clock (11 a.m.).

• The Judenrat is responsible for delivery of 6,000 persons daily until 4 p.m.. Assembly point is the Jewish hospital at Stawki Street.
• On 22 July 1942, the Jewish hospital at Stawki Street has to be emptied so that the building can be used for the people being resettled.
• The Judenrat has to announce the German orders.

5) Punishments:

• Each Jew who is leaving the ghetto during the resettlement action will be shot.
• Each Jew who is acting against the resettlement will be shot.
• Each Jew who doesn't belong to the above-mentioned persons and who will be discovered in Warsaw after the resettlement action will be shot.

The first contingents put together by the Judenrat consisted of refugee assembly institutions, prisons and old people's homes.
If these orders will not be carried out, a corresponding number of hostages will be shot.
When SS-Hauptsturmführer Worthoff ordered to provide 10,000 Jews for the 24 July 1942, including children of a children's transport, the Judenrat leader Adam Czerniakow committed suicide.

Warsaw Ghetto announcement

Auschwitz, the luggage left by new arriving peoples prior to selection procedure.

Recent reactions from the Holocaust survivors

Vita båtar. I Sigtuna skrev Esther Lamm i patientjournalerna "judisk underläkare". 6 år tidigare förvägrades hon att tala vid KI-studenternas möte då hon var judinna.

Rohrschack-personlighetstest

Min egen tolkning av Rohrschack-personlighetest

Vita båtar. I Sigtuna skrev hon i patientjournalerna "judisk underläkare". 6 år tidigare förvägrades hon att tala vid KI-studenternas möte då hon var judinna.
Esther Lamm var en av de läkare som anställdes av Civilförsvarsstyrelsen vid Sigtuna beredskapssjukhus dit första patienter, överlevande från Förintelsen kom med Vita båtar från Lübeck under sommaren 1945.

De tidigaste spåren när det gäller Esther Lamm som medicinare hittar man den 22 februari 1939 på Medicinska Föreningen möte i i Läkaresällskapets stora sal i Stockholm. Då läste Esther vid Karolinska Institutet. Vid mötet skulle man ta ställning till en skrivelse från en kommitté som arbetade för de judiska flyktingläkarnas sak. Mötet ägde rum drygt tre månader efter den tyska Kristallnatten.
Föreningens ordförande Gunnar Björck, senare hovmedicus eller livmedikus, sa att de utländska läkarna saknade ”förtrogenhet med det svenska psyket”. När Esther Lamm, en av de få kvinnliga medicinarna, begärde ordet tystades hon ned. Hon var ju judinna och i en särskild omröstning beslöts att hon skulle förvägras att tala på mötet. Förslaget om stöd för flyktingarna avvisades med 236 röster mot 23, en förkrossande majoritet.
I hennes arkiv med bl.a. Sigtunatiden finns intervjuer och Rohrschack-personlighetsetster där patienten presenteras för 10 tavlor med symmetriska bläckfläckar och skall berätta vad fläckarna ser ut som. Flera kvinnor från Vita båtarna förblev hennes patienter efter att beredskapssjukhuset i Sigtuna stängdes.
Esther Lamm bodde på Nedre Kungsholmen i Stockholms första kollektivhus på John Ericssonsgatan 6 på Kungsholmen.

En annan medicinare från Karolinska som var involverade i UNRRAs Vita båtar var dr. Lisa Welander (fotot ovan) som jag träffade personligen när jag var doktorand och forskade på Neurologen, KS. Lisa Welander arbetade ombord på Kronprinsessan Ingrid under resorna från Lübeck till Göteborg sommaren 1945. Dr. Lisa Welander, var då 35 år gammal. Hon var den enda läkaren ombord med ca 400-450 patienter ombord. Efter uppdraget med Vita båtar arbetade dr. Welander på ett TBC-sjukhus i Otwock, utanför Warszawa i Polen. Dr. Lisa Welander disputerade 1951 och blev professor i neurologi 1964.

Vita möss och Vita bussar och Vita båtar hos de nyktra

I mitt gamla hemland Polen associeras termen Vita möss till alkoholproblem. I folkmun om någon ser vita möss dansa på sängen eller springa längs väggarna så handlar det om Delirium tremens som är en allvarlig form av alkoholpsykos där bland vanliga symtom hör till hallucinationer och röster.
I andra länder ser folk förutom Vita möss förekommer även Pink elephant, Éléphant rose -och Skära elefanter för samma symptom.

Men nu till allvar. Jag har läst flera skildringar om hur folk som kom med Vita båtar beskriver i media att de kom med Vita bussar. Franciska Levy, Förintelsens överlevande berättade för mig om flera sådana fall hos sina medsystrar som kom till Sverige med UNRRAs Vita båtar, många samtidigt med henne.

Samma sak gäller skildringar från Sigtunas beredskapssjukhus. Där beskriver flera personer hur Vita bussarna kom till Sigtuna. Vita bussar existerar på flera hemsidor bl.a. Sigtuna Stiftelsens och Frälsningsarméns.

Det fanns inga Vita bussar i Stockholm. Patienterna som kom med Vita båten S/S Kastelholm fördes från Frihamnen till en sanitetsanstalt i Ropsten och därifrån till beredskapssjukhuset Sigtuna i militära . De flesta i bussar med liggplatser. Utmärglade människospillror bars in skolbyggnader på bår.

En del patienter transporterades direkt från kajen i Frihamnen till Epidemisjukhuset vid Roslagstull. Ibland patienter kördes först till Sigtuna och när man fastställde diagnosen så kördes patienten tillbaka till Epidemisjukhuset i Stockholm som hade så mycket bättre resurser än beredskapssjukhuset i Sigtuna.

På bilderna från Frihamnen och från Sigtuna ser man inga vita bussar bara mörka, militärgröna. Även de "Vita bussarna" i Röda korsets aktion var från början camouflagefärgade. Först när det kom ett meddelande från de allierade att bussarna måste målas vita så att de lättare skulle kunna särskiljas från fiendens fordon blev de vita. 

Den mörkfärgade ambulansbussen förde de överlevande från Frihamnen (övre bilden) till beredskapssjukhuset i Sigtuna (nedre bilden).

Även de "Vita bussarna" i Röda korsets aktion var från början camouflagefärgade. Först när det kom ett meddelande från de allierade att bussarna måste målas vita så att de lättare skulle kunna särskiljas från fiendens fordon blev de vita. 

Även de "Vita bussarna" i Röda korsets aktion var från början camouflagefärgade. Först när det kom ett meddelande från de allierade att bussarna måste målas vita så att de lättare skulle kunna särskiljas från fiendens fordon blev de vita. 

Beredskapssjukhuset i Sigtuna tog i juli 1945 den sista gruppen av patienter från de tyska koncentrationslägren som var i behov av vård inom UNRRAs aktion Vita båtar.

Arbetartidningen från den 27 juli 1945. Dagen efter att artikeln publicerades anlöpte

de sista gruppen av patienter med Vita båten S/S Kastelholm från Lübeck till Stockholm.

Civilförsvarets order i juni 1945: Beredskapssjukhuset i Sigtuna skall iordningställas. Det skall inrymmas i fyra skolor i Sigtuna: Sigtunastiftelsen (en folkhögskola), Svenska kyrkans lekmannaskola, Sigtunaskolan (ett internat för pojkar) och Humanistiska läroverket (en skola för både pojkar och flickor). Dock inte som fanns i gamla planer, för de evakuerade från Stockholm, enligt beredskapsplanen (i fall av t.ex. krig), utan för vårdbehövande från nazisternas koncentrationsläger Bergen-Belsen. Enligt order från Civilförsvarsstyrelsen 1200 sjukbäddar skulle iordningställas.

Patientlistan från juni 1945 av patienter som skulle föras med Vita båten S/S Kastelholm från Lübeck till Stockholm.

Patientlistan från 25 juli 1945 av sista gruppen av patienter som skulle föras med Vita båten S/S Kastelholm från Lübeck till Malmö. Det anges antalet av möjliga att transportera till 235. Under resan till "Sydsvensk hamn" som Arbetartidningen skriver om var således bara halva kapaciteten utnyttjad.

Vita båten S/S Kastelholm med fd Bergen-Belsen fångarna anlöpte till Frihamnen i fyra gånger. Under de första tre transporterna, den 1, 8, 15 juli kom varje gång 200 patienter. De kom från Bergen-Belsen och registrerades och gjordes klara för sjöresan vid Swedish Transit Hospital i Lübeck. Av de drygt 600 patienter, fd koncentrationslägerfångar som kom med de första tre transporter var det huvudsakligen unga judinnor, från olika europeiska länder.

Det sammanlagda antalet patienter där måste ha varit runt 600-750 då till Sigtuna kom patienter även patienter från andra sjukhus (t.ex. Jönköping) och Epidemiska sjukhuset i Stockholm.

Vita båten, S/S Kastelholm efter att ha fört de överlevande som var i behov av vård från de tyska koncentrationslägren, UNRRA-aktion, utgick fartyget i Marinförvaltningens tjänst men fortsatte med förflyttningar mellan Sverige och kontinenten, bl.a. av polska repatriandi.

Det var Marinförvaltningen som ansvarade för planläggningen av operationen UNRRAs Vita båt aktionenoch redan den första juni beslutades att Lasarettsfartyget MS Prins Carl samt fyra andra inhyrda fartyg skulle delta i denna omfattande humanitära insats med start i slutet av juni och fortsätta fram till slutet av juli. Förutom S/S Kastelholm så rekvirerade Marinförvaltningen fyra andra fartyg: M/S Kronprinsessan Ingrid, M/S Karskär och M/S Rönnskär och marinens lasarettfartyg HMS Prins Carl för samma uppdrag.

S/S Kastelholms allra sista resa var den 19 augusti 1975 från Köpenhamn till Ystad för upphuggning där av Persöner återvinnings AB.

Juli 1945. Stora Värtan i Stockholm. Vita båten S/S Kastelholm anländer till Frihamnen i Stockholm.

Juli 1945. Frihamnen i Stockholm. Patienter från den Vita båten S/S Kastelholm läkarundersöktes vid ankomsten. De akutsjuka skickades direkt i enskilda ambulanser till Epidemiska sjukhuset. Resten fördes till Sigtunas beredskapssjukhus.

Bilden från Sigtuna stiftelsens arkiv. Ambulansbussar som syntes på fotot från Frihamnen körde först till Sanitetsanstalten vid Ropsten och därefter direkt till Sigtuna. 

Antropometri och boskapsvagnarna under Förintelsen.

 

Antropometri och boskapsvagnarna under Förintelsen.

Boskapsvagnarna ingår i vår familjehistoria. Det handlar om den största utrotningen av ett enskilt samhälle - Warszawas Getto.
Först har vår släkt samlats i getton. Därefter, med början under sommaren 1942 leddes de till en samlingsplats - Umschlagsplatz. En järnvägsstation med ett godståg. Varje tåg bestod av 60 vagnar. Förhållandena inne i de fullpackade och igenbommade godsvagnarna var odrägliga. Många dog under transporterna.

När ett tåg anlände till Treblinka togs 20 vagnar åt gången in i lägret, med omkring 2 000 - 3000 dödsdömda. Män och kvinnor separerades. De fick klä av sig och lämna ifrån sig sina tillhörigheter och därefter fördes de in i gaskamrarna. Kvävningsprocedur tog 60–90 minuter. Efter avrättningarna slängdes kropparna i massgravar.

Nu har 

Amalia Reisenthel

, 

Helena R Brus

 och jag, 

Roman Wroblewski

 försökt att förstå transporterna i boskapsvagnarna. Förstå hur det var att vara där inne. 

Halina Birenbaum

 beskrev för mig sin resa i en sådan godsvagn. Det jag minns klart var att hon på tidigt stadium blev, liksom många andra medvetslös. När Halina fick åter medvetande låg hon under flera personer. Hon lyckades att cravla sig loss och kom fram till ett av de två små fönster i vagnen.

Den 5 augusti 1942 då Korczaks barnhem deporterades samlade man drygt 6600 judar. De 6600 dödsdömda skulle få plats i 60 vagnar. Med det som underlag försökte vi på ett schematisk sätt placera de i boskapsvagnen. 110 per vagn på en yta mellan 21-29 kvm. Vi gav varje person en minimal yta 40x60 cm. Vi gav för varje person 35 mm framför och bakom och 10 mm vid axlarna. Mina antropometriska mått är 42 x 78, på de bredaste ställena - mellan axlarna och det som heter kroppsdjupet. Antropometriska mått man hittar i litteraturen gäller naturligtvis utan kläder.
Antropometri är en gren av ergonomi som behandlar människans kroppsmått.

Mapa sisters and Ma’apilim from Sweden - First with White boats and White buses to Sweden - Thereafter with Aliya Bet boat to Eretz Israel

Swedish Ma'apilim. To Sweden April-July 1945. From Sweden January 24, 1947.

Two sisters, 14 and 16, were locked in a cattle car in the middle of winter. One girl’s body became frozen and stuck to the side of the car. The other girl used her body to warm and unstuck her sister’s body. Mapa sisters?

Mapa sisters Entry cards to Sweden and adjacent on top of them Departure card with red stamp Trelleborg January 24, 1945. On that day S/S Ulua left Sweden with 640 Ma´apilim.

One of very first informations about Ulua in Swedish press appeared in TRELLEBORGSTIDNINGEN 1947-01-22. Information about it was delivered on January 21, 1947, two days before Ma´apilim borded the train to Trelleborg.

Eugene D. Alexanders Aliya Bet name was Mickey, sometimes Mickey Mouse. The Ma’apilim called him in this way. He was a crew member of S/S Ulua, the illegal boat from Trelleborg to Eretz Israel.

Eugene D. Alexanders Aliya Bet name was Mickey, sometimes Mickey Mouse. The Ma’apilim called him in this way. He was a crew member of S/S Ulua, the illegal boat from Trelleborg to Eretz Israel. Hew wrote in his repport from this trip:
I was to get to know and to like these young women and become quite horrified by some of the stories they told. The one that sticks with me the most (and not the most horrible).
It is about these two sisters, they were 14 and 16, locked in a cattle car in the middle of winter. One girl’s body became frozen and stuck to the side of the car. The other girl used her body to warm and unstuck her sister’s body.

There were two Mapa sisters that came to Sweden "from the camps" at the end of WWII and later became Maapilim - Holocaust survivors making their way to Eretz Israel. One of the ships carrying hopeful immigrants was called Hama’apilim or Ma´apilim, hence the name for the entire movement.

S/S Ulua, British intelligence and Mossad

British intelligence started to follow S/S Ulua already on its way to Sweden from France. When in Denmark they tried to stop the ship by informing Danes that it was a slave ship to transport white whores or similar. 

When S/S Ulua left Denmark for Sweden it choose another port to pick upp Swedish Ma´apilim, Trelleborg port instead of Gothenburg. Later when S/S Ulua arrived in Le Havre from Sweden at the end of February 1947 at the insistence of the British Embassy, the boat was prevented from leaving on the basis that she was unseaworthy to carry so many passengers. The commander on board, Arieh Eliav (25 y.), telephoned the Mossad office in Paris, requesting help to get ship to be released. Thereafter, the maritime direction in Le Havre port issued a seaworthiness certificate for the boat and Ulua was able to continue her journey. The ship at the end of February reached the beach Terento (February 21st) close to the port of Metaponto, Italy.  At the beach Terento the Holocaust survivors were taken on board during the night and using rubber boats. Thus, instead of going to the port of Metaponto the the authorities might try to stop the ship. 684 additional Ma´apilims (75% men) on board. Previously it had 644 Maápilim from Sweden (550 of them were women.) There were a total of 1384 immigrants on board when leaving Italy.

To fool the British again, S/S Ulua sailed from the beach Terento to the Turkish coast through the North of Rhodes to Port Said in Egypt and first from there north along the coast at Gaza and Ashkelon in order to avoid the British war ships patrolling close to the ports of Jaffa and Haifa. However, the British reconnaissance aircraft spotted S/S Ulua on February 27th, about 60 km from Port Said, Egypt. Five destroyers joined it, and the Haim Arlosoroff continued sailing towards the Gulf of Haifa. The crew of Ulua, now renamed to Haim Arlosoroff managed to fool the destroyers and crash the ship on the rocks of Bet Galim, near Haifa. Unfortunately this last event occurred opposite a British military base and Casino there. Almost all passengers were imprisoned by the British and transferred on British Navy prison ships to the detention camps on Cyprus..

S/S Chaim Arlosoroff - S/S Ulua after being chased by British warships, it was crashed onto the Haifa shores. British military was prepared and waited on the shore close to Casino.

The story of the first ma’apilim appears in the Torah (Numbers 14:39-45). After Moses announces the punishment for the sin of the spies, that the generation who left Egypt will have to spend 40 years in the desert and will never enter the Land, some people declare that they will go up to Israel anyway. Moses warns them against it as God will not be behind them. But they go anyway and are completely wiped out by local tribes. Their premature attempt to enter Israel is described by the word vaya’apilu, a word deriving from ofel, which means a fort or tower, whose verb form connotes some type of fortitude.

På eftermiddagen kom vi fram till Famagusta på Cypern. I små grupper gick
vi iland och klättrade upp i öppna, bevakade lastbilar. Det var tre kilometer till
lägret, och hela vägen var kantad av lätta tanks. Själva lägret var inhägnat av två
taggtrådsstängsel. Jeepar patrullerade där.
Ovanför taggtråden med jämna avstånd satt vakter på höga träställningar, utrustade med starka strålkastare. Bakom stängslet, bland förkrympta eukalyptusträd, syntes tröstlösa rader av tält och små tvättstugor. Och ännu flera vakter. "Mauthausen!" skrek mina kamrater. "Dachau! Birkenau !"

Stockholm Today at 04.04 AM on my Desktop - White boats and the Second Generation - Not so cold, only -9,2 C - False Holocaust children, sisters, brothers and cousins

 

Teresa Pollin from USA reminds me about the friend of her that came to Sweden with White Boats.

Joel Katzberg from Canada is asking about his grandfather.

Nina Dawidowicz from Sweden is asking about her relative and how she came to Sweden. What was her name when leaving Lübeck. 


Joel Katzberg grandfather - was found as Icek (Izak) Kacberg. On his DP-2 card; I found Iceks information that his "2 soeurs" - 2 sisters were in Bergen-Belsen. That was new information for Joel from Toronto. 

Joel wrote later to me: To be honest. I didn’t sleep last night after your comment about the sisters being in BB. I’d love to learn more about what you find to to ensure its correct (names and birthdays if u know). We all believed they perished long before but my GF never mentioned anything about B-B other than the “horror”. Tracing my grandfathers journey is more important to our immediate family.

Icek - Izak Kacberg had a brother who survived in Russia and ended in Canada after WWII. Apparently. worte Joel, but we don’t know for sure... my grandfather scored a winning goal on some form of a Swedish football/soccer team and the article reached Canada and they reunited. Was Icek Kacberg playing in Swedish Maccabi?

Nina Dawidowicz from Sweden is asking about her relative and how she came to Sweden. What was her name when leaving Lübeck.  Her case was more difficult as the person was registered as accompanying person, a child. It was not a real, blood related child but "Holocaust child" like so many other Holocaust sisters, brothers and cousins. Quickly found false relationships for one reson, not to be separated at the hospitals and during the transport by White boats from Bergen-Belsen to Swedish emergency hospitals. It was Regina Rundbaken that become quickly mother of Paulina. Regina was registered in Lübeck as 7842 and Paulina as 7827 on the same DP-2 Card. They both were transported on White boat S/S Kastelholm that left Lübeck on July 25th, 1945. That was the last transport by Kastelholm in the UNRRA action White boats. 

Den snabbt adopterade dottern Paulina J. kom till Stockholm med sin nya mor Regina Rundbaken. De kom ombord den Vita båten Kastelholm. Båtens sista resa med de överlevande från Bergen-Belsen. 

Teresa Pollin from USA reminds me about friend of her that came to Sweden with White Boats. It is about Chaim Kozieniecki. I wrote earlier about him. I want however more information about his time in Sweden, about his trip from Trelleborg to Eretz Israel, about his fight with  British paratroopers and escape from the British detention camp close to Haifa. Kozieniecki was also one of the last transported to Sweden in the UNRRA action. He arrived with M/S Rönnskär on July 25th 1945 and left Trelleborg on a Aliyah Beth boat on January 24, 1947. L:9516 was Kozieniecki number of the Entry car to Sweden. One of the last issued with the L-number.

I got his phone number . Thanks Teresa!