Friday, September 13, 2019

Israels Children at Aronsberg and Kronoberg



Aronsberg

I called them for Israels Children - young peoples from the organization Moische house that helped me to clean Aronsberg and Kronoberg. They were wondering why Jewish youth from Stockholm was not taking care of such historical Jewish sites and were happy to do the cleaning. Both the grounds and the stone walls and the iron fence. They were from numerous countries in the world. From Europe, Australia and America. Besides the history of Aronsberg and Kronoberg I told them about some persons buried there. We had a great weather for this task and they were young, happy and beautiful. After one break in the work I called them Israels children let's start to work and they enjoyed this new description of the group.

Thanks again - Israels Children and Moishe House

Aronsberg, is a Jewish burial ground, established by Aaron Isaac 1776, and named after Aaron. The last burial was made 1888. Kronoberg is another Jewish burial ground, established just some years later and few hundred meters from Aronsberg.

Kronoberg 1907

Kronoberg - Kronobergsgatan and St Görangatan in the background



Aronsberg - "The Love Corner" This entire area was cleaned and bushes taken away as there were  frequently found artifacts as condoms and syringes.








Wednesday, September 11, 2019

Födelsedagspresent till 101 Förintelsens Överlevande och till mig själv. Förintelsemonumentet vid Norra Judiska begravningsplatsen.

Norra Judiska begravningsplatsen. Strax före klockan sju på kvällen ställde vi den första minnesstenen på plats. På den stenen står namnen AUSCHWITZ inristat. Djupt som i mångas minne.


Norra Judiska begravningsplatsen. Senare på kvällen ställde vi upp de resterande stenarna. På den närmaste stenen står det TREBLINKA inristat. Djupt som i mångas minne.

Fem år efter dödsmarscherna från Auschwitz västerut kom jag till världen. Levde flera år utan vetskap om Förintelsen. Därefter, ett antal år utan att veta och förstå att min familj var så djupt involverad i det. I nästa period av mitt liv kom fram ödet av de allra, allra närmaste, föräldrarna och syskonen till min far och mor.
Vi hade bara en grav i familjen som jag inte fick besöka då jag levde i 17 år i Polen, min mosters Sabinas grav. Graven var en slags hemlighet eller ett särskilt ärende några gånger om året för min mor och moster Krystyna. De dagarna de reste tillsammans till begravningsplatsen karakteriserades av ett slags dimridå över det hela. Jag såg att olika borstar, bl.a. en liten nagelborste i trä,  plockades fram och så grå tvål fyrkant.
Således inga traumatiska upplevelser men det måste ha funnits någon speciell atmosfär att jag minns mammas "åka till begravningsplatsen dagarna" så klart.

Kanske just de beskrivna upplevelserna från min barndom gjorde mig särskild känslig när det gäller ovårdade gravar av Förintelsens offer.

Därför har jag engagerat mig så mycket i att gräva upp Förintelseoffers gravstenar som finns i Stockholm. Därför tyckte jag att gravfältet skall markeras på ett särskilt sätt - med 6 minnesstenar som symboliserar deras 6 000 000 bröder och systrar, föräldrar och mor- och farföräldrar som mördades under Förintelsen.

De 6 minnesstenar bygger tillsammans ett monument som symboliserar ej enbart 6 miljoner mördade judar under Förintelsen men även de 6 dödsläger.
Idag är de äntligen på plats. De står bland gravar av 101 Förintelsens Offer (huvudsakligen kvinnor) som kom under sommaren 1945 med Vita båtar till Sverige. 

De kom från Bergen-Belsen, nästan halvdöda till Stockholms Frihamn och har vårdats vid Epidemiska (Roslagstullssjukhus) och i Sigtuna.

Många dog redan efter 3-4 dagar och begravdes vid Norra Judiska Begravningsplatsen.

Förra året så hittade jag deras gravar 10-15 cm under markytan.

Tack vare medel från Ateljé Justyna Bamba och hennes fantastiska restaurering av ett antal framtagna gravhällar, medel från STHLM gravvård och Heckscherska Stiftelsen samt medel från familjen Nasiell kunde den första etappen av arbeten vid gravfälten J och K slutföras.

Stor tack till medlemmar från Föreningen Förintelsens Minne (Swedish Holocaust Memorial Association), Föreningen för Janusz Korczaks Levande Arv och studenter från Paideia.

Tack Anna Bachmann och Charlotta M. som hjälpte till att söka medel och förde fram projektet inom Judiska Församlingen i Stockholm.

<3 anna="" img="" nachmann="" src="https://static.xx.fbcdn.net/images/emoji.php/v9/t6c/1/16/2764.png"><3 charlotta="" img="" m.="" och="" src="https://static.xx.fbcdn.net/images/emoji.php/v9/t6c/1/16/2764.png"><3 att="" br="" f="" fram="" hj="" i="" inom="" judiska="" ka="" lpte="" medel="" och="" projektet="" rde="" rsamlingen="" s="" som="" stockholm.="" till="">Inget tack till Chevra Kaddisha styrelse och Hans Fink (ordförande) som tre gånger avböjde våra ansökningar där vi bad om att finansera framtagning och rengöring av gravhällar av Förintelsens offer. 

Gravvård är en av Chevra Kaddisha uppgifter! Detta sk då all släkt av de Förintelseoffren som är begravda i Sverige har mördats under Förintelsen.

Tuesday, September 10, 2019

Morfar - ett okänt begrepp för mig


Morfar, morfar, morfar - ropar mina barnbarn. Jag har aldrig ropat vad en morfar eller farfar egentligen betyder. På polska dziadek har ordet inte någon koppling till om det är förfäder på mors eller fars- sida.

Jag har under hela uppväxttiden inte fått veta vem min farfar eller morfar var eller varför de inte fanns i mitt liv. Jag funderade på det bara en gång när en mormor kom till skolan till min klasskamrat Janek och gav honom smörgåsar han glömde att ta med sig hemifrån.

Monday, September 9, 2019

The Deportation of 5 000 Jewish Children from the Lodz Ghetto to the death camp during the "Gehsperre" Action, in the first week of September 1942.

The list used for the deportation of 5 000 Jewish Children from the Lodz Ghetto to the death camp during the "Gehsperre" Action, (in Polisz Szpera) in the first week of September 1942. The yer of birth is given on the right



The Deportation of 5 000 Jewish Children from the Lodz Ghetto to the death camp during the "Gehsperre" Action, in the first week of September 1942.


Beginning the day after after the Judenrat leader in the Lodz Ghetto - Rumkowski’s speech (see below), a general curfew - Allgemeine Gehsperre - kept the Jews in their homes for eight days.
Building by building, the German SS and police authorities, assisted by the Jewish ghetto police and firemen, assembled, inspected, and selected the elderly, the ill, and children under age 10 for deportation.
Apartments were searched for people attempting to hide. Those who tried to flee were shot. More than 500 Jews were murdered during the round-up. Accompanied by the shrieks and wails of the victims and the spared alike, the methodical search of the ghetto tore 15,000 victims—including 6,000 children.

As we all remember, Janusz Korczaks friend, the Judenrat leader in the Warszawa Ghetto, Adam Czerniaków committed suicide when he received the same type of demand from Germans on July 23rd 1942.

Rumkowski’s speech:
"...The ghetto has been struck a hard blow. They demand what is most dear to it − children and old people. I was not privileged to have a child of my own and therefore devoted my best years to children. I lived and breathed together with children. I never imagined that my own hands would be forced to make this sacrifice on the altar. In my old age I am forced to stretch out my hands and to beg: "Brothers and sisters, give them to me! − Fathers and mothers, give me your children..." (Bitter weeping shakes the assembled public)... Yesterday, in the course of the day, I was given the order to send away more than 20,000 Jews from the ghetto, and if I did not – "we will do it ourselves." The question arose: "Should we have accepted this and carried it out ourselves, or left it to others?" But as we were guided not by the thought: "how many will be lost?" but "how many can be saved?" we arrived at the conclusion – those closest to me at work, that is, and myself – that however difficult it was going to be, we must take upon ourselves the carrying out of this decree. I must carry out this difficult and bloody operation, I must cut off limbs in order to save the body! I must take away children, and if I do not, others too will be taken, God forbid... (terrible wailing).
I cannot give you comfort today. Nor did I come to calm you today, but to reveal all your pain and all your sorrow. I have come like a robber, to take from you what is dearest to your heart. I tried everything I knew to get the bitter sentence cancelled. When it could not be cancelled, I tried to lessen the sentence. Only yesterday I ordered the registration of nine-year-old children. I wanted to save at least one year – children from nine to ten. But they would not yield. I succeeded in one thing – to save the children over ten. Let that be our consolation in our great sorrow.
There are many people in this ghetto who suffer from tuberculosis, whose days or perhaps weeks are numbered. I do not know, perhaps this is a satanic plan, and perhaps not, but I cannot stop myself from proposing it: "Give me these sick people, and perhaps it will be possible to save the healthy in their place." I know how precious each one of the sick is in his home, and particularly among Jews. But at a time of such decrees one must weigh up and measure who should be saved, who can be saved and who may be saved.
Common sense requires us to know that those must be saved who can be saved and who have a chance of being saved and not those whom there is no chance to save in any case..."