22 juli - Korczak barns namn återuppstår!

Deltagare i årets "22 Juli marschen" längs Stawkigatan, en gata som minns den mörka tiden. Deltagarna gick i motsatt riktning till den 265 000 (265 tusen) som judar vilka mördades i Treblinka för 72 år sedan gick. Großaktion Warschau som startade 22 juli 1942 och varade i 3 månader innebar deportation till Umschlagplatz och därifrån till gaskamrarna i Treblinka. 
Vita band vilka deltagarna bär med sig har namn, ofta i diminutivform, dvs barnnamn. Banden har hängts upp förra året vid grinden av Korczaks barnhem i Warszawa. Många hade då svårt att lämna ifrån sig banden, då det fanns så mycket sorg och smärta bakom varje i Förintelsen mördat barn vars namn stod på bandet. Namnen på banden kommer från brev och underskrifter från invånarna i Warszawas Getto. Foto: Maria Tajchman, tack!

March in opposite direction by people from Poland’s Jewish community and other Poles gathered at Umschlagplatz, the site in Warsaw where Jews were loaded onto trains bound for the death camp Treblinka. They walked thereafter in the oposite direction to that Korczak and all from his orphanage Dom Sierot did on August 5th. Participants carried white ribbons bearing the first names of children like Ania, Bela, Blumcia, Lunia, Sabina, Aronek, Izio, Jakubek Names of Jewish children who died in the Holocaust and tied them to a fence close to the rests of the ghetto wall.

Två dagböcker som tog plötsligt slut: Adam Czerniaków och Janusz Korczak

Adam Czerniakow - Dagbok

Adam Czerniakow på sitt tjänsterum i Judenrat - Judiska rådets byggnad.

Adam Czerniakow och en SS-man i Czerniakows tjänsterum

1 Juni 1942 - De tyska filmare hade beordrat att upp till hundra män och kvinnor, hälften av dem från de högre skikten skall finnas tillgängliga och då de filmar i Rådets auditorium.
Auerswald ringde vid 15:00 ber om flera hundra personer till Treblinka.

19 juli 1942 - På morgonen vid Rådet. Otrolig panik i staden. Kohn, Heller och Ehrlich sprider skrämmande rykten, skapar opinion att allt är en falska propaganda. Jag önskar att det var så. Å andra sidan talas det om cirka 40 vagnar redo och väntar. Kohn hävdar att utvisningen kan börja redan i morgon klockan 20:00 med 3.000 judar från Male Ghetto. Han själv och hans familj gled undan till Otwock. Andra gjorde samma sak.

20 Juli 1942 - På morgonen vid 7, 30 på Gestapo. Jag frågade Mende hur mycket sanning det var i ryktena. Han svarade att han hade hört något. Jag vände mig till Brandt, också han visste ingenting. På frågan om det skulle kunna hända, svarade han att han kände inget sådant system. Osäker. Jag lämnade hans kontor. Jag fortsatte till hans chef, Kommissar Bohm. Han sa att det inte var hans avdelning men Hohmann kan säga något om ryktena.

Jag nämnde att enligt rykten, är deportationen att starta ikväll vid 7, 30. Han svarade att han skulle vara skyldig att veta något om det var på väg att hända.

Så ser i alla fall ut, men så gick jag till biträdande chef för avdelning III, Scherer. Han uttryckte sin förvåning höra ryktet och informerade mig om att han också visste ingenting om det. Till sist frågade jag om jag skulle kunna berätta befolkningen att deras oro var obefogad. Han svarade att jag kunde och att allt tal var rent nonsens.

Jag informerade Lejkin att offentliggörandet skall ske genom kvarterspolisstationer. Jag körde till Auerswald. Han informerade mig om att han rapporterade allt till SS Polizeifuhrer. Samtidigt gick First gick att träffas med Jesuiter och Schlederer, som uttryckte sin indignation och lovade en utredning.

21 Juli 1942 - På morgonen vid Rådet. Strax före middagstid får jag order av Säkerhetspolisen som beordrade mig att kvarhålla på mitt kontor de rådsmedlemmarna som finns för närvarande i Rådets byggnad. Snart var alla medlemmarna i rådet på mitt kontor gripna i grupper. Samtidigt de höga tjänstemän vid Provisioning myndigheten, med GEPNER rubrik i listan, var också i gripna.

Jag beslutade att stanna på Rådet fram till 06:00, efter att ha tagit dit min fru Felicja (Niunia) dit tidigare. Kvällen var lugn. Under natten dödsfall.

22 Juli 1942 - På morgonen vid 7, 30 till Rådet. Gränserna runt Male Ghetto var omgivna av en särskild enhet utom den vanliga.

Sturmbannführer Höfle, och hans folk kom vid 10:00. Vi kopplade bort telefon. Barnen flyttades från lekplatsen mittemot Rådets byggnad.

Vi fick höra att alla judar ska oavsett kön och ålder, med vissa undantag deporteras österut. Senast vid 16:00 idag  skall en kontingent av 6.000 personer lämnas för deportering. Och detta skall bli den minsta dagliga kvoten.

Vi beordrades att utrymma huset vid Zelaznagatan 103 för den tyska personalen som kommer att utföra, övervaka utvisningen. Sturmbannführer Höfle, ansvarig för deportationen kallade mig till sitt kontor och informerade mig om att för tillfället min fru var fri, men om deportationen skulle hindras på något sätt, skulle hon bli den första att skjutas som gisslan.

23 juli, 1942 - På morgonen vid Rådet. Worthoff från "Utvisning" kom och vi diskuterade flera problem. Han undantar yrkeselever från utvisning och makar av arbetande kvinnor också.

Worthoff  säger till mig att ta upp frågan om föräldralösa barn med Höfle. Samma sak med hantverkare. När jag bad om det antal dagar per vecka under vilken verksamheten skulle bedrivas, var svaret 7 dagar i veckan.

Genom hela staden, det är brådskande att starta nya verkstäder. En symaskin kan rädda ett liv. Det är tre på eftermiddagen. Hittills har 4.000 är redo att deporteras. Man har beordrat  att det måste finnas 9.000 fram till klockan 4.

Tjänstemän kom till posten och utfärdade instruktioner om att alla inkommande brev och paket att skickas vidare till Pawiak fängelset. (således inte längre delas ut).

SLUT

Senare samma dag, Czerniakow bestämde sig för att ta sitt eget liv, genom att svälja en kaliumcyanid piller. Innan han svalde pillret han skrev två brev, ett till sin hustru, ett till det judiska rådet som säger:

"De kräver att jag skall döda barn av mitt folk med mina egna händer.
Det finns inget annat för mig att göra, men dö ".

Czerniakow hustru Niunia överlevde kriget och gjorde dagboken tillgängliga, Jas deras ende son, flydde till Sovjet ockuperat territorium, inte överleva kriget.

Janusz Korczak - Dagbok

maj  1942
Det finns inget friskt ställe i min kropp.  Sammanväxningar, smärta, bråck, ärr. Jag faller sönder, steks, arbetar, lever.

22 juli 1942  
När Korczaks medarbetare, en äldre man, Arylewicz dog en tidig morgon på hemmet i gettot skrev Korczak 
Döden är inte svår, svårare är själva livet.
Mitt liv har varit svårt men intressant. Ett sådant liv bad jag i min ungdom Gud om, skrev Janusz Korczak i sin ”Dagbok” i Warszawas getto i juli 1942. 

21 juli 1942 Warszawa 

Imorgon fyller jag sextio tre eller sextiofyra år. Min far har under några år inte bryts sig om att söka födelsecertifikat för mig. På grund av detta upplevde jag några svåra stunder. Min mor kallade det för en klandervärd oaktsamhet: som jurist borde min pappa inte låta födelseanmälan att dra ut på tiden. 

Mitt namn är efter min farfar och farfars namn Hersh (Hirsch). Min far hade rätt att kalla mig Henryk, eftersom han hette Josef. Och även de andra barnen fick genom farfar kristna förnamn: Maria, Magdalena,  Ludwik, Jakub, Karol. Men tvekade och väntade. 

Jag är borde ägna mer utrymme åt min far: jag förverkligar faktiskt, det vad han sökte, hans drömmar, som som även plågade min farfar som ville åstadkomma de i så många år. 

Och mamma. Kanske senare. Jag är jo min mamma och pappa. Tack vare det vet jag förstår så mycket. 

Farfars far var en glasmästare. Jag är glad för det: glas ger värme och ljus. En svår sak är att födas och att lära sig att leva. Det återstår för mig en mycket lättare uppgift: att dö. Efter döden kan det återigen vara svårt, men jag tänker inte på det. Sista året, eller månad, eller en sista timmen. 

Jag vill dö med insikt och medvetet. Jag vet inte vad jag skulle säga till barnen som sista orden. Jag skulle kanske säga så och att, att de har full frihet att välja sin egen väg i livet. 

Klockan tio. Skott: två, flera, två ett, flera. Kanske är det mina fönster som är dåligt täckta. Men jag avbryter inte skrivandet. Tvärtom, tankarna lyfter (enda skott) lättare.

Sista dagen, dagen före deportationen till Umschlagsplats och döden i Treblinka skriver Korczak:

4 augusti 1942 Warszawa

Vattnade blommor, stackars barnhems växter, växter av det judiska  barnhemmet. Stekt av solen jord andades. 

En vaktpost ser på mitt arbete. Är det irriterad eller rörd av aktivitet i mitt rum klockan sex på morgonen? 

Står och tittar.  Med brett spridda ben. 

[...] Tidskrifterna, vilka jag samarbetade med, stängdes, gick i konkurs. 

Utgivare tog sitt liv då han blev ruinerad. 

Men allt det är inte inte för att jag är Jude, men för att jag är född i öst. 

Men det är en sorglig tröst  att även den stolta Väst mår inte så bra. 

Sådan tröst skulle kunna glädja, men gör inte är det. Jag önskar inte någon bli sjuk. Jag kan inte. Jag vet inte hur man gör det. 

[...] Vattnar blommorna. Mitt skalliga huvud i fönstret, en så bra mål. 

Han har ett gevär. Varför står och tittar så lugnt? 

Han har inte fått order. 

Eller kanske han var i det civila, en lärare på landsbygden, kanske en notarie, gatsopare i Leipzig, eller en servitör i Köln? 

Vad skulle han göra om jag nickade till honom? Hälsade tillbaka vänligt med handen? Kanske vet han inte ens att det är så som det är? 

Han kunde ha kommit bara från fjärran först i går ...

July 22nd - Holocaust - Korczak - My Grandparents and Six million murdered Jews - My Day of Remembrance

There is a correlation between the dates in ones personal life and the life events. Some dates do not raise any notice while some do.

July 22nd is a special date in my life - it means the death of 6 millions Jews. It actually includes several  dates in 1942. It is my Day of Remembrance. 

In the first announcement of July 22 1942 it was stated: Every Jew that moves East has the right to take their property with 15 kg as baggage. Baggage exceeding 15 kg will be confiscated. All valuables, such as money, gold, jewelry, etc. can be taken away. Please bring food for 3 days. Start of resettlement on 07/22/1942 at. 11.00

July 22 means the date of and first deportation in the Grossaktion  (Large Action) in Warsaw. Großaktion Warschau was a Nazi German operation of mass extermination of Jews from the Warsaw Ghetto with the beginning on July 22, 1942. It was a part of Operation Reinhard. On July 22, 1942, the German SS headed by the "Resettlement Commissioner", Sturmbannführer Hermann Höfle called a meeting of the Ghetto Jewish Council Judenrat and informed its leader Adam Czerniaków about the "resettlement to the East".  
6500 persons were send to Treblinka on that day!

July 23. Adam Czerniakow committed suicide in the Warsaw Ghetto after learning of the German Großaktion. Realizing that deportation meant death, Czerniaków went back to German to plead for the orphans. When he failed, he returned to his office at 26/28 Grzybowska Street and took one of the cyanide capsules he had been keeping for just such an occasion. He left a suicide note to his wife, reading “They demand me to kill children of my nation with my own hands. I have nothing to do but to die..”.
7300 persons were send to Treblinka on that day!

July 26. The last time my mother and aunt saw their father Gabriel Rozental. He was about to pick up soup from a soup kitchen on Ogrodowa Street.Later that day, in the evening, when he did not return home, they understood that he was deported to the East, to the death camp, Treblinka. He was 50 years old.
6091 persons were send to Treblinka on that day!

August 3. My grandmother, Helena Rozental, survived the first weeks of Deportation Action and managed to find the work at the brushmakers at Swietojerska Street. On August 3rd, 1942 she was taken to the Umschlagplatz.
6357 persons were send to Treblinka on that day!

August 5. Janusz Korczaks entire Orphanage (239 children) was taken to the Umschlagplatz on August 5th, 1942.
6783 persons were send to Treblinka on that day!

August 6.  Peak day. Over fifteen thousand Jews from the Ghetto were deported to Treblinka in a single day as a result of the German food give away action, see below AURUF. People line up bread for several days at Umschlagplats. When at Umschlag they were deported to East, to the death in Treblinka.
15 000 persons were send to Treblinka on that day!

In the second ad concerning Deportation to East (above) of July 28, 1942 it was stated that the food will be distributed - 3 kg. bread and 1 kg. marmalade.

22 lipca 1942 i tory do Treblinki

Warszawa 1942 rok. Mosty kolejowe na Wiśle - X.  Umschlagplatz - U. Cypel Czerniakowski w lewym rogu na dole

Przed 22 lipca i 72 rocznicą Wielkiej akcji deportacyjnej w Warszawskim Getcie moje mysli krażą wokół  nalotów na Warszawę rosyjskich bombowców latem 1942 roku. Co by było gdyby mosty przez Wisłę i tory na wschód zostały zbombardowane? Miesiąc wcześniej!

Rosyjski bombowiec PE-8

Pierwszy nalot miał miejsce w nocy z 20 na 21 sierpnia. Samoloty Pe-8 i Jer-2 z 45. Dywizji Lotnictwa Bombowego Dalekiego Zasięgu zrzuciły nad miastem oświetlające flary na spadochronach, po czym rozpoczęły kilkugodzinny nalot przy użyciu bomb burzących i zapalających. Ofiarą ataku padły przede wszystkim dzielnice mieszkaniowe – Grochów, Mokotów, Wola i Żoliborz. Tylko nieliczne bomby spadły w pobliżu celów wojskowych lub w obrębie dzielnic niemieckich. 

Niemiecka mapa Warszawy. Mosty kolejowe - X. Umschlagplatz - U.

Drugi nalot to w nocy z 1 na 2 września kilkadziesiąt bombowców należących do 3. gwardyjskiego pułku lotnictwa bombowego dalekiego zasięgu nadleciało falami nad miasto i zrzuciło łącznie ok. 300 bomb. Celem ataku były w pierwszym rzędzie Wola, Praga oraz Powiśle (na całym odcinku od Mostu Poniatowskiego po Nowy Zjazd). Tej nocy bomby uszkodziły m.in. tory i tabor kolejowy przy Dworcu Wileńskim na Pradze.

Szkoda że nie był to atak na tory z Dworca Gdanskiego na Wschód i most kolejowy prowadzacy na Pragę i do Treblinki!

Nyfiken blomfluga Eupeodes corollae, liknar en getting

Nyfiken, kvinnlig blomfluga söker sig till lökens små blommor. Själv är hon ca. 6 mm.

Nyfiken blomfluga (Eupeodes corollae) är en blomfluga som tillhör släktet fältblomflugor.

Nyfiken blomfluga är mellan 6 och 10 millimeter lång. Liksom de flesta andra fältblomflugor är den svart med gula fläckar på bakkroppen och ger därmed ett getinglikt intryck (mimikry). De gula fläckarna på bakkroppen är stora och når i framkanten ut till bakkroppens kant. Hanens parfläckar på tergiterna tre och fyra är ibland förbundna med ett smalt gult band medan honans alltid är åtskilda. Liksom de flesta andra blomflugor så är hanens fasettögon sammanstötande medan honans är åtskilda. Hanens genitalier är stora och når oftast fram till bakkropps segment fyra på underkroppen.