De första massdeportationerna från Warszawas getto inleds sommaren 1942. Från början ville många tro att det handlade om "förflyttning till öst". Många anade dock oråd. Informationen att tågen gick till Treblinka och ögonvittnesmål av de få som lyckades fly bekräftade att det handlade om ett systematisk utförd massmord.
Folk tvingades in i boskapsvagnar i tåg som gick i skyttetrafik mellan Warszawa och Treblinka. Nästan hela min Warszawasläkt har Treblinka år 1942 som sitt dödsplats och dödsdatum.
Över 500 000 människor från Warszawa gettot mördades under sommaren 1942, resterande ca. 60 000 som försökte gömma sig eller arbetade för tysk industri försvann i en deportationsvåg i januari 1943. Gettots resterande invånare oftast mycket unga vars familjer har utplånats finner att deras öde är beseglat och bestämmer sig därför för att göra motstånd.
De första attackerna av judiska motståndskämpar genomförs redan under januari 1943 i samband med de sista deportationerna och får tyskarna att avbryter sina planer på att fullständigt tömma gettot. Regelrätta gatustrider utbröt. Dessa första strider blev vändpunkten för gettots förtryckta. För första gången såg de tyska "övermänniskor" - SS-männen - fly i panik när de mötte moteld. Flera tyska dödsoffer krävdes. Gettot slog tillbaka. Tyska planer på en fullständig deportation hade för första gången omintetgjorts.
När tyskarna återigen går in i gettot den 19 april 1943 med avsikten att ånyo påbörja en fullständig avveckling möts de judiska motståndsmän. Det viktigaste judiska upproret under Förintelsen är ett faktum.
Att judar skulle göra uppror på det här sättet var förmodligen ingenting som tyskarna hade varit beredda på, och att det den 20 april var Hitlers födelsedag måste ha varit desto mer förargligt.
Tyskarna tvingades kämpa i en hel månad mot en fiende som var dåligt beväpnad och förfogade endast över handeldvapen. De flesta saknade militär utbildning. De judiska upprorsmännen var cirka 750 till antalet.
Det judiska upproret var bortdömt från början. Tyskarna förfogade över tunga stridsvagnar och artilleri. Motståndsmännen och de övriga som gömde sig i gettot var maktlösa inför de bränder som tyskarna kallblodigt startade för att tvinga människorna ut från källar och vindsgömmor. General Jürgen Stroop, de tyska och ukrainska truppernas chef, sade att elden var det "enda och slutgiltiga sättet att besegra packet, rensa jorden och dra fram dem ur deras hålor." Folk hoppade från de brinnande husen. På gatan stod tyska fotografer och tog bilderna....
Motståndsmännen skrev i ett meddelande den 23 april att troligen kommer de att dö men dö i kampen som en sista hämnd för de som mördades i Oswiecim (Auschwitz), Treblinka, Belzec och Majdanek.
Denna vecka för 65 år sedan var den sista officiella veckan av upproret. Sprängningen av den judiska synagogan i Warszawa den 16 maj som utfördes på direkt order av Stroop skulle markera att upproret hade kvästs. I verkligheten pågick strider i några veckor till.
I ruinerna av gettot låg liken efter tusentals människor, resten hade mördats i förintelselägren.
För 10 år sedan, på 55 årdagen av upproret organiserade jag en minneshögtid
Requiem. Redan det känns som en Levande Historia.
