Jim bao Today with ©opyright on all pictu®es and text: 2/5/23

Den svenska och finska ambassaden i Israel finns i samma byggnad,

Ambassadör Erik Ullenhag mötte mig med min bok "Liberated 1945, White Boat Mission from Bergen-Belsen to Sweden" i handen. Av frågor han ställde förstod jag att han har läst den hela och att hans övriga kunskaper om Förintelsen och Sveriges agerande under den mörka tiden var mycket höga.

"Panta rei” är gammalgrekiska för ”allting flyter” och uttrycket lär härstamma från den grekiske filosofen Herakleitos. Det var faktiskt mitt svar när jag blev tillfrågad av Erik Ullenhag vad jag tycker om hur Sverige bekämpar antisemitismen. Således tyckte jag att dagens åtgärder att bekämpa, stoppa antisemitismens snabba utveckling i Sverige är inte anpassade till nuet och att det man gjorde på nittiotalet från Föreningen Förintelsens Minne och den svenska regeringen kanske hade en viss effekt för en (1) generation. Därefter diskuterade vi huvudämne som var de två utställningsföremål vid det statliga Yad Vashem museet i Jerusalem. Det ena föremålet är starkt kopplat till Förintelsen!

Föreningen Förintelsens Minne skickade boken gratis även till alla svenska skolor och boken fanns att att köpa hos flera kända bokhandlare, bl.a. hos Hedenbergs vid Stureplan. Troligen blev boken en väckarklocka för socialdemokraterna och Persson då den svenska antisemitismen ökade i mitten av nitttiotalet samtidigt som kunskapen om Förintelsen var minimal.

Först, tre år senare, 1998 startade den statliga informationssatsningen Levande historia med bl.a. massutgivningen av boken "om detta får ni berätta".

Föreningen Förintelsens Minne bekämpar antisemitism genom en saklig information of Förintelsen. Göran Person (som 1996 blev Sveriges statsminister) fick år 1995, liksom övriga 349 av riksdagens ladamöter boken 6 tusen av 6 miljoner - ett requiem. Tanken var att väcka opinionen och ge tillförlitliga fakta. För första gången beskrevs de olika aktioner såsom Vita bussar och Vita båtar samt förhållanderna i getton och koncentrationsläger.
Föreningen Förintelsens Minne skickade boken gratis även till alla svenska skolor och boken fanns att att köpa hos flera kända bokhandlare, bl.a. hos Hedenbergs vid Stureplan. Troligen blev boken en väckarklocka för socialdemokraterna och Persson då den svenska antisemitismen ökade i mitten av nitttiotalet samtidigt som kunskapen om Förintelsen var minimal.

Yad Vashem

Yad Vashem är Israels myndighet, monument, arkiv och forskningscentrum för "hågkomst av Förintelsens offer och hjältar", bildad genom beslut av Knesset 1953. Yad Vashem ligger på Åminnelseberget, i Israels huvudstad, Jerusalem. Vid institutionen ligger också De rättfärdigas trädgård. I Yad Vashem finns ett antal artefakter som anknyter till Skandinavien och Sverige. Den viktigaste föremålet i Yad Vashem som även finns i ett antal museer över hela världen är den tomma boskapsvagnen.

Den tomma boskapsvagnen - Symbol för Förintelsen

Den tomma boskapsvagnen är en erkänd symbol för alla judar som mördades under Förintelsen. Det tyska statliga tågbolaget Deutsche Reichsbahn (DR) spelade en nyckelroll för Nazitysklands krigföring och för för det praktiska genomförandet av Förintelsen. Boskapsvagnar användes för att deportera judar till Getton och senare till Förintelseläger och Koncentrationsläger. Man räknar med att DR och andra tågföretag i Europa utförde 8 000 000 (8 miljoner) sådana transporter (till getton, mellan lägren och till dödslägren) som betalades av SS. Även transporter av tomma vagnar från dödsläger betaldes av SS till DRs kassa. Mina morföräldrar och över 375 000 judar deporterades från Warszawas Ghetto till dödslägret i Treblinka. Varje tåg som dagligen skickades från Warszawa hade i snitt 6 000 - 7 500 dödsdömda, ibland faktiskt mer. Tåg anlände till dödslägren från ett otal europeiska länder.

Symbolen för Förintelsen, en järnvägsvagn finns i ett otal museer i hela världen. En vagn av den typen finns även i Yad Vashem.

En liten dansk fiskebåt - Danskt mod och svensk gästfrihet!

Bland föremål som är knutna till Förintelsen som finns i Yad Vashem en liten fiskebåt som var en av den stora flottan av danska fiskebåtar som smuglade judar i oktober 1943 från Danmark till Sverige. Judar som Sverige öppnade sina gränser för och lät de stanna. Att fly över sundet var också förenat med en stor kostnad. För fiskarna var det extremt farligt att smuggla judar ombord, en aktion på liv och död. De kunde förlora allt, försörjning och familj. Priset för en person var 1 000 danska kronor, i dagens valuta cirka 25 000 kronor. I Jerusalem finns även "Danmarks plats" med tre Minnestavlor med text på danska, svenska och engelska. Texten lyder: "I oktober 1943 utfordrade det danska folket och motståndsrörelsen den nazistiska ockupationen av deras land, för att rädda sina judiska landsmän. I löpet av tio nätter fördes nästan alla danska judar - över sju tusen människor - i fiskebåtar och andra småbåtar, över Öresund till säkerhet i Sverige. Danskt mod och svensk gästfrihet gav ett outplånligt bevis på mänskliga värden i en barbarisk tid. Israel och världens judar skall aldrig glömma.". Precis! En sann text som understrycker det viktigaste: Danskt mod och svensk gästfrihet!

En vitmålad buss

I Yad Vashem finns även en svensk vitmålad buss. Tyvärr, så finner jag inte samma typ av klar, icke ifrågasatt symbolik som den ovannämnda boskapsvagnen eller i den danska fiskebåten. Ordet ifrågasatt är här på sin rätta plats. Den svenska hjälpinsatsen innehåller många frågetecken så den redan ett flertal gånger reviderade historieskrivningen bör skrivas om där forskarna skall använda sig av primära källor. Det finns en klar bakomliggande orsak varför de skandinaviska fångarna kunde friges ur koncentrationslägren. Varför var Sverige så aktiv att ta del av transporterna till Sverige. Den svenska räddningsexpeditionen i Röda korsets regi omvandlades ganska snabbt Folke Bernadottes expedition. Både under expeditionens genomförande och efteråt. Vem stod bakom processen förutom Folke Bernadotte, Röda korset och den svenska regeringen är mig inte känd. Bernadotte var nog mycket intresserad att framstå som en viktig politiker efter andra världskriget. Sverige ville också framstå som en humanitär nation och få bort en del stämplar som en neutrall samarbetsnation med nazisterna..

De sista äkta svenska Vita bussar som deltog i expeditionen kom till Sverige på eftermiddagen den 28 april 1945 och troligen i början av maj kom de tillbaka till sina regementen, Hässleholm. I juni kom ut Bernadottes bok "Slutet". Den trycktes om ett 20-tal gånger under 6 månader 1945. Den översattes genast till engelska (viktigt ur svensk utrikespolitik) - Count Folke Bernadotte
THE CURTAIN FALLS Last Days of the Third Reich Translated from the Swedish by Count Eric Lewenhaupt New York / Alfred A. Knopf 1945 FIRST AMERICAN EDITION

Judar transporterade med Vita bussar.
Antalet judar som transporterades till Sverige har aldrig kunnat redats ut. Den enda säkra siffran är de danska judar som transporterades från Theresienstadt.

Resan till Theresienstadt är rätt så problematisk. De Vita bussarna skulle i SS regi ta med sig från Neuengamme 450 franska, polska m.fl. krigsfångar till Theresienstadt. Flera av de franska fångarna var i dåligt skick och dog under resan. På vägen tillbaks passerade de Vita bussarna staden Dresden som precis innan hade blivit bombat och nästan jämnat med marken. För natten gjorde man ett stopp i Potsdam som tidigare samma natt hade bombats. Konvojen nådde dock oskadd fram till Padborg vid den tysk-danska gränsen den 17 april 1945. Dagen efter fortsatte konvojen med färjan över till Malmö. Båda resor var mycket farliga både för personalen och fångarna de i den smala korridoren som var kvar av Nazityskland pågick fortfarande krigshandlingar. Nettot hämtade fångar i Therserienstadt minus 27 (-27). Nettot, danska medborgare, i det här fallet de judiska fångarna, 423.

De övriga judar, de som kom från Ravensbrück med de allra sista transporterna i april 1945 har inte uppgets. Som orsak till detta anges att de transporterade fångarna inte registrerades efter trostillhörighet. Det finns dock kompletta namnlistor och man borde kunna skilja mellan de icke judiska och judiska transporterade med hjälp av för- och efternamn.

Röda korsets principer och de Vita bussarnas transporter

Röda korsets principer har inte följts. Inte bara att de skandinaviska krigsfångar (danska, norska och svenska) hade högsta prioritet, men också tyska kvinnor med svenskt ursprung och deras barn (och en del män), som bodde i Tyskland skulle hämtas, egentligen räddas. De reste till Sverige med sina älsklings hundar och även med papegojor. Rädslan för ryssar finns beskriven i de svenska tidningarna, bl.a. i Expressen där fru Bernadotte och Söderblum "vill till Sverige"! De som hade största behovt att hämtas, sjuka judar och judinnor som överlevt 6 år i getton och koncentrationslägren fick stanna kvar. Fick inte ens ett matpaket från den svenska Röda korset.

5 februari 1945. Situationen i Tyskland för tyskar med "svensk anknytning! Den avgörande striden om Oderlinjen och Berlin kan komma att inträffa redan denna vecka. Kristina och Erika vill åka till Sverige. BERLIN, måndag. 5 februari 1945 (Expressen) Bland dem som väntar på möjligheten att komma till Sverige så snart som möjligt finns Kristina Söderbaum och Erika Patzek-Bernadotte (Prins Sigvard av Sverige tidigare hustru). Legationen har gott hopp om att få hem de svenskar som nu sitter och väntar på möjligheten att resa – det sista tåget från Berlin. Inga tidningar kom ut på söndagen, och frontrapporterna är extremt få. De menar egentligen bara att den tyska Oder-linjen håller på att stabiliseras. Här är känt att den ryska framryckningen är i full gång på andra sidan Oder. Nästa fas av det stora dilemmat närmar sig. Den avgörande striden om Oderlinjen och Berlin kan inträffa redan denna vecka.

Den sista transporten som anlände till Malmö med de äkta Vita bussar.

Nej till utmärkelsen Rättfärdig bland folken till F. Bernadotte och Ja till en uppställning av en Vit buss
Yad Vashem är Israels myndighet, monument, arkiv och forskningscentrum för "hågkomst av Förintelsens offer och hjältar", bildad genom beslut avdet israeliska parlamentet Knesset år 1953. Yad Vashem ansvarar för utdelning av utmärkelsen Rättfärdig bland folken. En särskild kommission ledd av en domare i Israels högsta domstol har sedan 1963 haft i uppdrag att tilldela hederstiteln Rättfärdig bland folken till förtjänta människor. Utnämningen ska föregås av en noggrann genomgång av tillgänglig information, inklusive vittnesmål av överlevare och andra ögonvittnen, en bedömning av de omständigheter som förelåg vid det aktuella tillfället samt en bedömning av den risk som räddaren utsatte sig för.
Kriterier för utnämning är bland annat:att en hjälpinsats antingen ska ha skett vid återupprepade tillfällen eller ha varit anmärkningsvärt stor, och att hjälpinsatsen har skett utan syfte att nå penningmässig eller annan vinning i retur. Bernadotte har icke uppfyllt de kriterier enligt kommisionen.

Hur kom buss nr. 38 till Israel? Varför? I Yad Vashem tidning från augusti 2020 kan man läsa följande:

Fordonet är en av dussintals militärbussar tillverkade av Volvo som byggdes om till ambulanser i en Röda Kors-insats ledd av Svenska Röda Korsets vicepresident Greve Folke Bernadotte. Under denna operation lyckades Bernadotte säkerställa frigivningen av skandinaviska medborgare från tyska koncentrationsläger – vilket resulterade i att dussintals sådana bussar konvojen in i Tyskland, i vilka bårar, breda bänkar och medicinsk utrustning hade installerats. Tiotusentals fångar – de flesta kvinnor, och bland dem många tusen judar – fördes från Tyskland till Sverige i denna så kallade "Bernadottekonvoj", åtföljda av medicinsk personal samt ett stort team av frivilliga från den svenska armén, som hade med sig mat och medicinska förnödenheter. I slutet av kriget återfördes de flesta av bussarna till sin ursprungliga användning, men några bevarades som ambulanser för att berätta denna unika historia om räddning. En av dem, buss nr. 38, donerades till Yad Vashem 1991, med hjälp av Israel-Svenska vänföreningen och i samarbete med Volvo och Svenska Röda Korset.

Observera! Det står skrivet "många tusen judar" om de räddade judarna! Var de fler är de räddade tyskar med svenska rötter? Knappast! En annan aspekt som är viktigt att komma ihåg är att att räddningsaktionens syfte inte var att "rädda judar". Det var av en slump som ett antal judar, förutom de danska judarna från Theresienstadt, kom till Sverige med de Vita bussarna, i den allra sista hämtningen från Ravensbrück som anlände till Sverige den 28 april 1945.

Räddningsaktionens syfte utom de nämnda "skandinaviska transporterna" var nog att även rädda det svenska kungahusets ansikt som ansågs vara nazistiskt och var ansikten avfotograferades flitigt tillsammans med Hitler, Göring, m.fl..

På väg till årliga semestern i Nice stannar kung Gustav V och arvprins Gustaf Adolf till i Berlin Det är den 2 februari 1939 och vid en mottagning på det svenska konsulatet utdelar de båda kungligheterna en medalj till Herman Göring.

30 september 1941 i Babij Jar och 7 december 1941 vid Kungliga slottet i Stockholm.
Den 7 december 1941 – samma dag som Japan anföll Pearl Harbor – skickade Adolf Hitler ett telegram till kungen. Hitler tackade för brevet, och hoppades att det skulle kunna ge svenska folket en större förståelse för kriget. Samtidigt pågick Förintelsen för fullt och två av andra världskrigets mest omfattande massakrer förövades av Einsatzgruppen i ravinen Babij Jar utanför Kiev, där 33 771 judar mördades under två dagar den 29 och den 30 september 1941, och i Rumbula-skogen utanför Riga, där drygt 25 000 lettiska judar mördades under två dagar den 30 november och den 8 december 1941. Morden begicks genom arkebusering, vilket har givit upphov till benämningen ”The Holocaust by bullets”.

Vita båtar Aktion
År 1945 inträffade den totala solförmörkelsen den 9 juli. Det var under tredje veckan av den pågående UNRRAs aktion Vita Båtar. En solförmörkelse inträffar när månen passerar mellan jorden och solen, beroende på himlakropparnas vinklar mot varandra skyms solen delvis (partiell solförmörkelse) eller helt (total solförmörkelse) på olika områden på jordytan. I Stockholm har solen inte varit totalt
förmörkad sedan den 22 april 1715, och fenomenet återkommer dit först den 16 oktober 2126 efter ett intervall av 411 år och 6 månader. I andra delar av Sverige har man dock kunnat se fenomenet och en del tidningar och resebyråer ordnade resor till platser till Sverige där man kunde skåda den totala solförmörkelsen.

Vad har solförmörkelsen, en skugga av månen med Vita Båtar att göra?

Man vet att en total solförmörkelse är unik omfattar olika delar av jordytan och är kortvarig. Det speciella att UNRRA aktionen senera kallad av mig de Vita Båtarna, var den största svenska aktionen som pågick under juni-juli 1945 då man hämtade till Sverige nästan 10 000 fd fångar från de befriade tyska koncentrationslägren. De kom huvudsakligen från koncentrationslägret Bergen-Belsen som övertogs av de brittiska trupperna den 15 april 1945.

Aktionen Vita Båtarna tycks ligga i skuggan av de Vita bussarna, en annan svensk instats, huvudsakligen under april 1945, således i slutet av andra världskriget. Här passar egentligen inte beskrivningen att aktionen Vita båtar har kommit i skuggan då det handlar egentligen om ett total förmörkelse (en mörkelse i flera decennier). Skuggan av de Vita bussars aktion var redan under 1945 nästan total. Boken Slutet av Folke Bernadotte om de Vita bussarna publicerades nästan samtidigt som de riktiga, äkta Vita bussarna och dess förare och övrigt personal nådde sina respektive regemente. Över 22 upplagor på 6 månader och en blixsnabb översättning till 18 språk. En stab mäniskor måste ha tagit hand om det. Precis som en nyproduktion av Vita bussar.

Nyproduktion av Vita bussar.

Den 29 april 1945. Här förbereder man i Göteborg de oäkta Vita bussar för trafik. Förare fick röda kors bindlar och instruktioner. Därefter så skulle man förvandla Göteborgs stadsbussar från Utgård-depån till kopior av de äkta bussarna med röda korsmärken och liknande. Man behöll dock registreringsskyltarna och gamla buss destinationer i Göteborg. Samma nyproduktion av Vita bussar har skett i Malmö bussdepå. Tio lokala bussar från Göteborg (på bilden syns nio) valdes ut för att bli "Lokala Vita bussar". De riktiga, äkta Vita bussarna kom i land i Sverige dagen innan, den 28 april 1945 och dirigerades tillbaka till Hässleholm för ommålning, tillbaka till de militära kamouflage färgerna.

Oäkta Vita bussar. Göteborg - Utgård. Tio lokala bussar från Göteborg valdes ut för att bli "Lokala Vita bussar". Det var den 29 april 1945. De riktiga Vita bussarna kom i land i Sverige dagen innan den 28 april 1945 och dirigerades tillbaka till Skånska trängregementet T4 i Hässleholm för ommålning tillbaka till de militära kamouflage färgerna.

Det fanns således de äkta och oäkta Vita bussar. De äkta var de som kördes av svenska soldater meda de oäkta av stadstrafikens chaufförer från Göteborg, Malmö, m.fl.. De äkta Vita bussar var av typ Sjuktransportbuss 702 och den snarlika Sjuktransportbuss 704. De var således från början anpassade för transport av sårade av svenska armén under andra världskriget och fram till 1973.
Bussarna hade chassier och motorer tillverkade av Volvo och deras karosser anpassade för uppdraget i det militära var tillverkade av Hägglund & Söner i Örnsköldsvik eller AB Svenska Järnvägverkstäderna i Linköping. Deras civila beteckningar var Volvo B 10 respektive B 12.

Bussarna var försedda med Volvos motor FC, som var en rak sexcylindrig bensinmotor, i vita bussarnas fall modifierad för att drivas av bensin-/alkoholblandningen motyl. Cylindervolymen var 4,39 liter och motorn hade en effekt på 90 hästkrafter vid 3 000 varv/minut. Växellådan var 4-växlad och osynkroniserad. Marschhastigheten var upp till 70 kilometer per timme. Det var 36 bussar av denna typ från två av arméns trängregementen T2 och T4.

Sjuktransportbussarna utgjorde kärnan av den transportflotta, senare kallad för Vita bussar som hämtade fångar ur tyska koncentrationsläger till Sverige i mars-april 1945. Sjuktransportbuss 702/704 var avsedd för 25 passagerare i britsar och på träbänkar. Totalvikten för bussarna var sju ton för 702/B 10 och 8 ton för 704/B 12. Under transporter i Röda korsets regi, mars-april 1945 var de normalt överlastade.För uppdraget har sjuktransportbussarnas militärgröna karosser målats över med vit färg och även försågs med röda kors på sidorna, fronten, aktern och på taket. Den allra sista transporten med de Vita bussarna ankom till Malmö på eftermiddagen den 28 april 1948. Sjuktransportbussar hade, efter sin civila tjänstgöring inom den av Svenska Röda Korset organiserade räddningsexpeditionen 1945, åter målats om och återgått till tjänst på svenska trängregementen. De deltagande soldater och officerare bytte åter från röda korsets uniformer till arméns kläder.

Rally mot Berlin och Rally till bokförlagen

Röda arméns offensiv "Operationen Weichsel-Oder" startade över hela östfronten under januari 1945. Warszawa och Budapest erövrades snabbt av de sovjetiska styrkorna. Även de Allierade startade sin offensiv i motsatt riktning. I början av februari befann sig Röda arméns tätgrupper i staden Frankfurt vid floden Oder, endast 70 km från Berlin. Våren 1945 blev, mer eller mindre, en kamp mellan Sovjetunionen och västmakterna för att komma först till Berlin. Den 16 april inleddes slutanfallet mot Berlin. Den 25 april 1945 vid staden Torgau, ca 50 kilometer öster om Leipzig, floden Elbe, möttes amerikanska och sovjetiska trupper. Korridoen där de Vita bussar körde stängdes för förflyttningar mellan syd och norr.

Samtidigt somarmeér från väst och öst närmade sig varandra längs hela fronlinjer blev det en annan rally i Stockholm, mot bokförlagen.

När befriades dödslägren
Majdanek befriades av sovjetiska trupper i juli 1944. Auschwitz och Chelmno i januari 1945. Treblinka slutade sin verksamhet i oktober 1943, Sobibor oktober 1943 och Belzec december 1942

I Svenska Dagbladets Årsbok 1945 nämns fyra böcker som kom ut redan 1945.
Årets största bokframgång uppnåddes av Folke Bernadotte med
»Slutet», där han berättade om sina humanitära förhandlingar i Tyskland våren 1945
och deras politiska följder.

I Svenska Dagbladets Årsbok 1945 nämns fyra böcker som kom ut redan 1945.

Årets största bokframgång uppnåddes av Folke Bernadotte med
»Slutet», där han berättade om sina humanitära förhandlingar i Tyskland våren 1945
och deras politiska följder. Utgivningsrätten hade innan årets slut sålts till sjutton olika länder, och enbart i Sverige hade boken tryckts i hundratusen exemplar. Troligen hela 22 utgåvor bara under juni-december 1945.

Den av greve Bernadotte ledda svenska rödakorsexpeditionen till de tyska koncentrationslägren, som resulterade i tusentals olyckliga människors räddning, skildrades eller belystes på det ena eller andra sättet i en rad böcker:
Åke Svenson: De vita bussarna. 1945.
Sven Frykman: Röda kors expeditionen till Tyskland. 1945
Hans Arnoldsson: Natt och dimma. Bonnier, 1945 - 195 sidor
Gerhard Rundberg: Rapport från Neuengamme.

Utom de i Årsboken nämnda har det även kommit ut två böcker med anknytning till Vita Bussarnas aktion:
Majlis von Eickstedt-Peterswaldt. Bro över mörka vatten, Medéns förlags aktiebolag, 1945, 210 sidor

Norbert Masur. En jude talar med Himmler (1945), Bonnier, 35s, 4 utgåvor under 1945.

Den talmudiska devisen "Den som räddar ett liv har räddat en hel värld" har använts vid beskrivningen av bl.a. Raoul Wallenberg. Personligen har jag svårt att sätta Folke Bernadotte i det facket då han är han är på flera sätt kontroversiell, särskilt hans kontakter med de tyska nazister. Den politiska situationen vid krigets slut då Sverige som land skulle kunna falla i onåd hos de Allierade tycks ha en direkt förbindelse med Bernadottes engagemang i Vita Bus trafiken samt det svenska regeringens stöd för aktionen.

De Allierades omdöme om Sverige - svartlistning
De Allierades omdöme när det gäller Sveriges agerande under andra världskriget var inte det bästa. Det neutrala Sverige tillät under kriget transporter av 2,1 miljoner nazisoldater, samt alla deras vapen och krigsmateriel på det svenska järnvägsnätet. I början av kriget det mesta av den högkvalitativa järnmalm nazister behövde för sin krigsmakt kom från Sverige.

De Vita bussarnas aktion har förvandlats (direkt) till en svensk hjältesaga med Bernadottei huvudrollen, en aktion "att rädda judar". En saga som beskrivits och kopierats och till sist accepterats.

Populariseringen av Vita bussarna och svenska Röda korsets viceordförande Folke Bernadotte var enorm år 1945. Både utomlands och i Sverige. Många judar som kom till Sverige med UNRRAs Vita Båtar trodde t.o.m att en kung eller en prinsessa skulle skulle stå och ta emot de i hamnen. Nu när de överlevande är inte med oss forsätter dock deras barn berätta att deras mammor eller pappor kom med Vita bussar och när de får båtlistor från UNRRA blir de ledsna att den nästan kungliga glansen (genom Bernadotte) vid deras ankomst till Sverige, försvann. Senast var det faktiskt i februari 2023 i Kvar Saba. Jag fick höra där: Jag kom inte till din föreläsning i Tel Aviv för att min mamma kom med de Vita bussarna och med Greve Bernadotte. På kvällen tittade jag i den databasen som vi har inom Föreningen Förintelsens Minne och ringde upp personen ifråga. Meddelade att hennes mor anlände till Sverige med UNRRAs Vita båtar samt båtens namn, hamnen hon kom till och datumet. Dottern till den överlevande "Sara" blev glad över fynden men samtidigt lite besviken. Sjutio år gammal blev historien om hennes mammas ankomst till Sverge förändrad över en kväll.

Anledningen att ambassadör Erik Ullhagen bjöd mig till Sveriges ambassad i Israel var min forskning om överlevande som kom till Sverige med Vita bussar, Vita båtar och de två överfyllda tågsätt som anlände till stationen i den danska gränsstaden Padborg. Antalet judar som anlände med Vita båtar var det högsta som Sverige tog emot vid krigslutet följd av de två Spöktåg som kom gränsstationen Padborg. Det är helt klart at det minsta antalet judar från koncentrationslägren som kom till Sverige vid krigsslutet var de som anlände med de sista Vita bussarna. Det var de som kom till Malmö den 28 april 1948.
I början av april anlände till Sverige de så kallade tysk-svenskarna. Folke Schimanski var en av de. Han beskriver flykten till Sverige med de Vita bussarna välplanerad. Det var faktiskt tredje etappen av deras flykt. Min mor, syster och jag hade kommit till Berlin i februari 1945. Berlin var således första ettappen av som Schimanski beskriver, en strapatsrik men lyckosam resa från Västpreussen, undan Röda armén. Nästa ettapp var en resa från Berlin till ett kasernområde utanför Lübeck där familjen Schimanski (utan pappa Schimanski) väntade på sluttransporten till Sverige.

Schimanski skriver i en artikel och påpekar det i ett telefonsamtal: Vita bussar hade vid den här tiden börjat transportera svensk-tyskar till Sverige – före koncentrationslägerfångarna märk väl. I mars fick vi plats på en transport norrut. De reser nog först under första veckan i april 1945. Schimanski tyck känna ett slags ..... att ha tagit en plats i bussen som egentligen skulle användas för annat. I Populär Historia skriver Schimanski: I Odense övernattade vi på ett hotell, och vilket mottagande! Brunklädda danska rödakorsmän sjöng i kör för oss på hotelltrappan. Varför de gjorde det har jag ännu inte förstått: vi var ju inga koncentrationslägerfångar, en del av busspassagerarna hade rentav nazisympatier. Kanske blandade de ihop oss med de andra… Innan dess skrev han hur medpassagerare sjöng Deutschland, Deutschland über alles. Måste fråga honom om de gjorde också Sieg Heil!

Svenska Röda korset och Vita bussarna har utnyttjades av Nazisterna på olika sätt. Dels var det fråga om andra fångtransporter mellan koncentrationslägren där många dog för att bereda plats för den svenska räddningsaktionen. Dels så var var Vita bussar en räddningsplanka för Nazister som ville till Sverige. Man skriver snällt om det att det var svenska kvinnor (med enbart tyskt medborgarskap) och barn (med enbart tyskt medborgarskap).

Schellenberg var en i Sverige eftersökt nazist, en av de 5 viktigaste. Bernadottes gömde honom i Sverige och hans rekomendationsbrev hjälpte Schellenberg att inte träffa bödeln, rättvisan efter Nürnbergrättegången. Det är helt klart att Schellenberg behövdes till Bernadottes bok och att som nazist var han något mindre belastad än Himmler vars öde kunde Bernadotte inte längre föjla.

Så skapar Dagens Nyheter en Levande svensk historia. SS-Brigadeführer Schellenberg blir bara dagar efter krigets slut herr Schellenberg då han gästar Folke Bernadotte. Det speciella med Schellenberg är att både DN och Expressen har samma dag skrivit om honom på helt olika sätt. Expressen som Krigsförbrytare nr. 3 och SS-brigadeführer medan DN (ovan) titulerar honom som herre och envoyé. Det var den 15 juni, dvs samma dag som Bernadottes bok Slutet kom ut.
Ingen av tidningarna publicerar Schellenbergs foto med dödskalle på mössan som jag bifogade självmant ovan. Ingen i Sverige har beskrivit (utom små tidningsnotiser) hur nazisten Schellenberg kom till Sverige. Han kom inte ensam. Mins 5-6 av hans SS-kumpaner var med på resan och bodde tillsammans med honom på Bernadottes gård - Dragongården på Gärdet. Nazisterna kom till Sverige med Röda korsets flyg från Köpenhamn. De fick diplomatstatus och svenska UD tog hand om de. Sverker Åström handlade kläder med nazisten Schellenberg på NK. Snygg kostym som han hade på sig under Nürnbergtribunalen. Kvittot finns nog kvar i UDs arkiv. Annars så Åström som tjänstgjorde innan i Moskva känt för sitt ointresse för fallet Raoul Wallenberg. Innan dess var Sverker Åström aktiv i Sveriges Nationella Förbund. Organisationen som man betecknar ofta som mörkblå eller mörkbrun och hade klart pro-nazityska och antisemitiska ståndpunkter och bekämpade ”invandring av mindervärdiga raselement.”. Senare har Åström, nu som socialdemokrat gjord sig känd för sitt uttalande: Att icke köpa israeliska varor är väl nu en självklarhet för varje anständig människa (Dagens Nyheter 2002 04 14).

Schellenberg och Himmler trodde att genom sitt agerande under de allra sista veckorna av kriget skulle kunna utnyttja sin position (Himmler) och bli den tyska förhandlingspartnern när det gällde de allierade. De kanske hade även hoppats på den svenska asylrätten. Medan Himmler med sin SS-stab blev avspisad av Dönitzregeringeb när det gällde förhandlingar med de allierade har Schellenberg med sitt sällskap fått, tack vare Bernadotte en status som diplomater. För att rädda Schellenberger från döden flög han tillsammans med Bernadotte till det amerikanska högkvarteret utanför Frankfurt am Main (16 juni 1945). På bilden nazisten Schellenberg vid Nürnbegrättegången uppträder i sin NK-kostym.

Gespräch mit Schellenberg (Felix Kersten) 10 maj 1945, C4, 551, 6. [746/9], Central Zionist Archives, Jerusalem (CZA).

Var det den kungliga släkten eller norska regeringen som bjöd in Bernadotte till 17 maj paraden? Kanske kom han till Oslo som självinbjuden gäst? (Tacksam för dokument om detta!). Den 17 maj 1945, Norges nationaldag, stod i alla fall Folke Bernadotte tillsammans med Norges kronprins Olav på slottsbalkongen i Oslo och gjorde honnör för det norska folket. Kronprins Olavs hustru, den svenska prinsessan Märtha och Folke Bernadotte var nämligen kusiner. Bernadotte uppträdde som om han var Dwighte Eisenhower, överbefälhavare för de allierade i Europa under andra världskriget, således de som befriade Norge, Danmark och stora delar av Europa.

Göring och Höss - förste och andre från vänster under Nürnburgrättegången.

Bernadotte förhandlade med Reichsführer för SS Heinrich Himmler. Himmler var, efter Hitler i slutet av andra världskriget den näst mäktigaste mannen i Tyskland. Han var också direktansvarig för genomförandet av ”den slutliga lösningen på den judiska frågan”, kallades senare för Förintelsens arkitekt. Himmlers främsta medhjälpare Reinhard Heydrich och Ernst Kaltenbrunner. Himmler var ansvarig för det nazistiska koncentrationslägersystemet (och dödslägren).

Den 4 oktober 1943 talade han inför en grupp SS-generaler om ”Förintelsen av det judiska folket” och sa att: ”denna ärofulla sida i vår historia har aldrig skrivits ner och kommer aldrig att skrivas ner. Vi hade den moraliska rätten, vi var tvungna att döda detta folk som ville döda oss”. I slutet av kriget försökte han utan framgång förhandla med de allierade och träffade till och med en företrädare för Judiska världskongressen i april 1945. Efter "förhandlingar" med Bernadotte försökte Himmler att byta identitet och satte på sig enkla militära kläder. Han blev dock igenkänd. Himmler begick självmord den 23 maj 1945, då han var i brittisk fångenskap.

Himmler (i glasögonen) besöker ett fångläger av ryska POWs. Han besökte reguljärt flera koncentrationsläger och getton, bl.a. i Warszawa och Lodz.

Många som skriver om olika bragder, glömmer gärna både tidtabellen och vad som hände på det politiska och militära planet i Europa. När Bernadotte förhandlade med Himmler den 24 april så var tyska styrkor i Italien redo att kapitulera och gjorde det den 29 april. De gjorde det faktiskt innan Hitlers självmord. Ryska styrkor hade sedan 16 april omringat Berlin. Vit-buss-korridoren stängdes definitivt den 25 april 1945. Då träffades de amerikanska och sovjetiska trupper från väst- respektive östfronten för första gången i närheten av Torgau, 30 km uppströms efter Elbe. I och med detta hade de återstående delarna av Nazityskland delats i en nordlig och en sydlig del. Den 4 maj 1945 admiral Dönitz gick med på en del-kapitulation som omfattade Norge, Dannmark, norra Tyskland och Holland.

När Norbert Masur och Felix Kersten anlände till Gut Hartzwalde strax före midnatt den 21 april 1945 hälsades de av Himmlers astrolog (ja, astrolog) Wilhelm Wulff och nazisten Schellenberg. Därefter, den 22 april 1945 kom Himmler.
Det speciella med mötet är att den beskrivs såsom ett mycket speciellt. Det speciella var att en jude som representerade World Jewish Congress träffade den ansvarige för de jeuropeiska judarnas förintelse. Wolff i sin bok “Zodiac and Swastica” (1968), beskrev både Kersten och Masur och så kom han ihåg att 4 dagar efter "det svenska besöket" anlände till Karstens residens en Vit buss som hämtade ett flertal tyskar därifrån mot friheten i Sverige. Troligen var det den konvojen som körde från Ravensbrück då Wulff beskriver i sin bok att den konvoj attackerades av lågt flygande flygplan som försökte att stoppa all väg och järnvägstrafik.
Den 25 april 1945 hämtade (räddade) en Vit buss ett antal tyskar vid Kerstens gods Gut Hartzwalde. Detta hävdas i "Zodiac and Swastica" memoarerna från Himmlers astrolog, Wilhelm Wulff. I boken berättar Wulff hur konvojen attackerades av allierade stridsflygplan på vägen mot Schwerin då dödades svensk Vit bus personal och flera av de nyss befriade fångarna från Ravensbrück. I en rapporten från svenska Röda Korset från år 2000 som alla refererar till nämns samma attack, men det står inte att konvojen hade sin stopp och nya tyska passagerare steg på i Karstens gods Gut Hartzwalde.

Himmlers sarkasm Ta alla tolkas fortsättningsvis som Bernadottes toppdiplomati

Himmlers sarkasm tolkas som Bernadottes toppdiplomati handlar om samtalen då Bernadotte frågade om Himmler skull kunna ge tillstånd att utöka antalet fångar att transporteras till Sverige. Himmlers svar "Ta alla" har naturligtvis med den militära situationen att göra och de epidemier av tyfus i överbefolkade koncentrationslägren i det område som återstod av Nazityskland. Det sistnämnda var faran för både de tyska militären och de cyvila. Bl.a. därför beodrade Himmler att deportationerna av fångar från koncentrationslägren skulle komma igång så fort så möjligt. Det var också på Himmlers order som kontrollen över Bergen-Belsen gavs till de brittiska trupperna. Himmler visste att hans öde var liksom Hitlers, en snara runt halsen. Det som återstod och det de allierade väntade på var en villkorslös kapitulation.

Det visste även Schellenberger och naturligtvis även Bernadotte. Schellenberger hade insitk i allt! Nedan är hans svar under förhören i januari 1946 i Nürnburg:

COL. AMEN: You were a member of the NSDAP?
SCHELLENBERG: Yes.

COL. AMEN: And of the SS?
SCHELLENBERG: Yes; the SS also.

COL. AMEN: And of the Waffen-SS?
SCHELLENBERG: And the Waffen-SS.

COL. AMEN: And the SD?
SCHELLENBERG: And the SD.

COL. AMEN: What was the highest office you held?
SCHELLENBERG: The highest rank I held was that of SS Brigadefuehrer in the SS, and of major general in the Waffen-SS.

COL. AMEN: You were Chief of Amt VI?
SCHELLENBERG: I was Chief of Amt VI and Military.

Det var inte bara Bernadotte som skrev sina minnes bilder. Der gjorde även Felix Kersten (Gespräch mit Schellenberg (Felix Kersten) 10 maj 1945, C4, 551, 7-8, CZA.), Hans Arnoldsson och

En början till att berätta Sanningen om de Vita bussarna och Folke Bernadotte

Två beskrivningar av Vita bussars aktionsom "upprörde Sverige" var ett radioprogram i P1 ”Tag judarna sist” av Bosse Lindquist som sändes 1998 om svensk flykting politik gentemot Nazityskland under andra världskriget och sju år senare, boken "Blind fläck" av Ingrid Lomfors (2005).

De flesta svenskar har växt upp i tron att greve Folke Bernadotte var en av de få svenska hjältar under andra världskriget. Den allmänna uppfattningen var och fortfarande är att syftet med Röda korsets expedition till det nazistiska Tyskland var främst för att rädda judar från koncentrationslägren. Dokumentkontroll visade dock att det fanns mycket motstånd, bland ledning och personal, mot att utvidga expeditionen från att omfatta nordiska medborgare till judar från hela Europa.

Efter mediadebatten som följde radioprogrammet ”Ta judarna sist” har ett nödsaka Svenska Röda Korset (SKR) bjudit in historiker, arkivpersonal, representanter för media och andra sakkunniga till ett historiskt seminarium i maj 1998. Därefter erbjöd Röda Korset utomstående forskare att fritt ta del av organisationens arkivmaterial men egentligen har inga historiker granskat Vita bussarnas aktion på djupet. Röda korset fortsatte dock att presentera starkt minskade antalet "räddade" och uppgav att de ansåg att de som kom med ett av Spöktågen till Danmark ingick i deras räddningsstatistik.
Ingrid Lomfors skriver i sin bok hur de Vita bussarna ställdes i nazisternas tjänst. Bl.a. att den 27-29 mars 1945 kördes 2 000 sjuka och döende franska, ryska och polska fångar från koncentrationslägret i Neuengamme till två andra läger i Hannover och Braunschweig. Många drogs ur sjukstugan i Neuengamme och flera av dem avled som en följd av transporterna. Tömningen av Neuengamme var för at ge plats åt de skandinaviska fångarna som skulle köras med Vita bussar till Sverige. Om detta berättade bl.a. chockade busschaufförerna direkt efter kriget, men det har dröjt innan utgallringen av icke-nordiska fångar har getts en plats i historieskrivningen om de Vita bussarna.

En annan dokument ÅR kommer från själva Röda korset. Antalet av "de räddade" minskas för nte gåmgen men man vill fortsättningsvis lägga till Vita buss aktionen de fångar som kom med ett Spöktåg till gräsnstationen i Padborg. Annars skulle antalet transporterade av de Vita bussarna krympa till 10% av de först angivna siffrorna.

Avtäckningen av Förintelsemonumentet

Hur den Judiska församlingen i Stockholm, Judiska rådet i Sverige skändade ett Förintelsemonument år 2020.

Sista frågan som jag fick av ambassadören Erik Ullenhag gällde Epilogen i min bok "Liberated 1945, White Boat Mission from Bergen-Belsen to Sweden". I Epilogen står det nämligen exakt beskrivet hur den Judiska församlingen, Judiska rådet i Sverige skändade ett Förintelsemonument till Minne av de begravda där som Kom med Vita båtar och dog strax därefter och deras familjer som mördades i de 6 strora utrotningsläger, Auschwitz, Treblinka, Chelmno, Belzec, Majdanek och Sobibor.

Av de övriga frågor ambassadör ställde förstod jag att han har läst hela min bok och att hans övriga kunskaper om Förintelsen och Sveriges agerande under den mörka tiden var mycket höga. Tyvärr, förklarade jag, Judiska församlingens skändning är unik i världen och att man har från Föreningen Förintelsens Minne sida skickat tvenne gånger denna fråga (även en författad på engelska) till två följande församlings ordföranden utan att erhållit något svar.

Vita bussar som transporterade nog till Sverige lika många nazister som judar var i fokus. Fast om de transporterade tyskar och nazister höll man tyst. Man nämnde inte heller den fantastiska svenska insatsen att ta emot UNRRAs Vita båtar och omhändertaga tusentals judar, Förintelsens överlevande och ge de i många fall en flerårig vård i Sverige. Erbjudande från Föreningen Förintelsens Minne att dela ut boken om UNRRAs Vita Båtar till de utländska gästerna nobbades av Regeringskansliet. Nog var det Löfvens möte, på skattebetalarnas bekostnad.

Kontakter mellan det svenska kungahuset och nazisterna

I februari 1939 anlände kung Gustaf V till Berlinoch på svenska legationen tog han emot en av nazitysklands högst uppsatta män – Hermann Göring – och gav honom en hög utmärkelse: kommendör med stora korset av Svärdsorden.

Nazisten, prinsessan Sibyllas pappa Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha (nivarande kungens morfar) sitter tillsammans med prins Gustaf Adolf och nazisterna Adolf Hitler och Hermann Göring på VIP-läktaren under OS i Berlin 1936. Nazisten Karl Edvard av Sachsen-Coburg-Gotha blev senare av Hitler utnämnd till det tyska Röda korsets chef.

Svenska regeringens Malmö IHRA-möte 2020.

Jag passade på att vidare illustrera den svenska regeringen 75-åriga Glömskan och det selektiva minnet är det gällde Sverige vid krigslutet 1945. Inte ett ord har man sagt i Malmö om den fantastiska svenska insatsen och personalen som deltog i UNRRAs Vita Båt aktionen. Detta trots de flesta av fd fångarna kom just till Malmö.

Drömmen om ett kungariket

Judar som kom berättar att de har förväntat sig ett kungligt mottagande när de kom med de vita båtar till Sverige då det sattes adlig, kunglig glans över de Vita bussarnas aktion. Men Ingen kunglig gestalt uppenbarade sig vare sig i Stockholm, Göteborg eller Malmö. Man vet dock att prinsessan Sibylla mötte de tyska trupperna som transporterades genom Sverige med gåvor. I 3 år pågick det som man snätt kallar i Sverige "permiteringstrafik" sominnebar i verkligheten transporter av både tyska stridförband och krigsmateriel. Bilderna ovan visar prinsessan Sibyllas besök på tyskt sjukhuståg i Krylbo 13 november 1941 i sällskap med tysk nazistofficer. Orginal tysk text på baksidan av fotot: "Erinnerung an den Besuch I. K. H. Prinzessin Sibylla im deutschen Lazarettzug in Schweden am 13. November 1941.".

The building of the house took about a year, and the Weizmanns were able to take ownership in January 1937. The final cost after negotiations and construction was £14,832. Though this house was designed for the Weizmanns, they lived there only after the Second World War, several years after it was ready for them. When the Weizmanns were not home the house was lived in by visiting world leaders, luminaries, and guests.[After the house was completed difficulties between the architect and clients continued: Chaim Weizmann was displeased with Erich Mendelsohn* over imperfections in the building such as dampness in the winter, and Wera Weizmann chose her own interior decoration over that of Mendelsohn. The house now displays the art and objects that the Weizmanns had collected.

*Erich Mendelsohn (March 21, 1887 - September 15, 1953) was a Jewish architect, known for his expressionist architecture in the 1920s, as well as for developing a dynamic functionalism in his projects for department stores and cinemas. Born in Allenstein (Olsztyn), East Prussia (Now Poland), Mendelsohn was the fifth of six children; his mother was a hat-maker and his father a shopkeeper. He attended a humanist Gymnasium in Allenstein and continued with commercial training in Berlin.

In 1906 he took up a study of national economics at the University of Münich. In 1908 he began studying architecture at the Technical University of Berlin; two years later he transferred to the Technical University of Münich, where in 1912 he graduated cum laude. In Munich he was influenced by Theodor Fischer, an architect whose own work fell between neo-classical and Jugendstil, and who had been teaching there since 1907; Mendelsohn also made contact with members of Der Blaue Reiter and Die Brucke, two groups of expressionist artists.

From 1912 to 1914 he worked as an independent architect in Münich. In 1915 he married cellist Luise Maas. Through her, he met the cello-playing astrophysicist Erwin Finlay Freundlich. Freundlich was the brother of Herbert Freundlich, the deputy director of the Kaiser Wilhelm Institut fur Physikalische Chemie und Elektrochemie (now the Fritz Haber Institute of the Max Planck Society in the Dahlem district of Berlin. Freundlich wished to build an astronomical observatory suitable to experimentally confirm Einstein's Theory of Relativity. Through his relationship with Freundlich, Mendelsohn had the opportunity to design and build the Einsteinturm ("Einstein Tower"). This relationship and also the family friendship with the Luckenwalde hat manufacturers Salomon and Gustav Herrmann helped Mendelsohn to an early success. From then until 1918, what is known of Mendelsohn is, above all, a multiplicity of sketches of factories and other large buildings, often small format or in letters from the front to his wife.

At the end of 1918, upon his return from World War I, he settled his practice in Berlin. As early as 1924 Wasmuths Monatshefte fur Baukunst (a series of monthly magazines on architecture) produced a booklet about his work. In that same year, along with Ludwig Mies van der Rohe and Walter Gropius he was one of the founders of the progressive architectural group known as Der Ring.

His practice grew. In its best years, it employed as many as forty people, among them, as a trainee, Julius Posener, later a famous architectural historian. Mendelsohn's work encapsulated the consumerism of the Weimar Republic, most particularly in his shops: most famously the Schocken Department Stores. Nonetheless he was also interested in the socialist experiments being made in the USSR, where he designed the red Flag Textile Factory in 1926 (together with the senior architect of this project, Hyppolit Pretreaus). His Mossehaus newspaper offices and Universum cinema were also highly influential on art deco and Streamline Moderne.

During this time, Mendelsohn was successful both in his work and financially. In 1926, not even forty years old, he was able to buy himself an old villa. In 1928 planning began for his Rupenhorn house, nearly 4000 m2, which the family occupied two years later. With an expensive publication about his generously proportioned new home, adorned with the work of Amedee Ozenfant among others, Mendelsohn became the subject of envy.

As a Jew, seeing the rise of antisemitic tendencies in Germany, he emigrated in the spring of 1933 to England. His not inconsiderable fortune was later seized by the Nazis, his name was struck from the list of the German Architects' Union, and he was excluded from the Prussian Academy of Arts. In England he began a business partnership with Serge Chermayeff, which continued until the end of 1936. Mendelsohn had long known Chaim Weizmann, later President of Israel. At the start of 1934 he began planning a series of projects on Weizmann's behalf in Mandatoric Israel under British rule and in 1935 opened a bureau in Jerusalem, where he greatly influenced the local Jerusalem International Style, all facades fashioned in limestone. In 1938, having already dissolved his London office, he took UK citizenship and shortening his English forename to "Eric".

From 1941 until his death Mendelsohn lived in the United States and taught at the University of California, Berkeley. Until the end of World War II his activities were limited by his immigration status to lectures and publications.