Duken är tillverkad som ett minne av de patienter som vårdades på beredskapssjukhuset Margaretegärdeskolan i Uddevalla sommaren 1945. Våren och sommaren 1945 gjordes skolan om till beredskapssjukhus för överlevande från Nazitysklands koncentrationsläger. De vita bussarna anlände till Malmö och härifrån förlades krigsoffren ut i olika delar av landet. Tvåhundra av förintelsens överlevande kom till Uddevalla där Margretegärdeskolan tömdes på elever och skolbänkar och byggdes om med skärmväggar så att klassrum blev flera mindre rum, tilllfälligt omgjorda till sjukhussalar. Givarens mamma Margareta Carlsson (1908 – 1964) arbetade där som biträde. Givaren har antecknat: ”Namn på koncentrationslägerfångar som kom till Uddevalla sommaren 1945. Min mamma arbetade som biträde på beredskapssjukhuset som var beläget i Margaretegärdeskolan.

 De överlevande gjorde flera sådana dukar i flera beredskapssjukhus och läger. Tristessen var där enorm. Ett handarbete var kanske ett sätt att glömma annat, för en stund.

Min mor berättade att när hon hade kontakt med judar som gömde sig i skogarna nära  ...... så bad de att få något att göra, stoppa strumpor eller reparera kläderna.

I kölvattnet av UNRRAs Vita Båtar - Trelleborg x 2 - Hit kom Förintelsens överlevande - Härifrån åkte Förintelse överlevande mot Eretz Israel. I juni-juli 1940 startade över Trelleborg den så kallade tyska permittenttrafiken.

Trelleborgs hamn, Juni 1945 - UNRRAs Vita båtar - M/S Kronprinsessan Ingrid och S/S Kastelholm strax före första resan till Lübeck för att hämta Förintelsens överlevande från Lübeck.

 

Trelleborgs hamn, Januari 1947 -  Haganas S/S Ulua  kom till Sverige hämta Förintelsens överlevande. Målet var Eretz Israel.

Trelleborgs hamn, Januari 1947 -  Haganas S/S Ulua  kom till Sverige hämta Förintelsens överlevande. Målet var Eretz Israel.

Samtidigt som Haganas S/S Ulua anlöpte Trelleborgs hamn i januari 1947 kom Förintelsens Överlevande dit. De kom med ett chartrat tåg. SJ vagnar rullades in i hamnområdet precis vid kajen där S/S Ulua låg.
De som skulle med S/S Ulua var huvudsakligen de som Sverige tog emot under juni-juli 1945 inom UNRRA aktionen (Vita Båtar) från Bergen-Belsen och med Vita bussar strax innan. Gruppen bestod av 550 unga kvinnor och 94 män. Samtliga reste från Sverige med nya svenska främlingspass och ett gemensamt kubanskt (falskt) visum. Att Sverige tillät det berodde det troligen på starka efterkrigs politiska påtryckningar. Let my people go! Troligen var det påtryckningar från USA. De var kraftigare än de från Storbritannien. Storbritannien som ville stoppa all emigration till Eretz Israel och införde en stark kvotering strax före kriget 1939. Att låta ungdomarna avsegla var det kanske också ett sätt för Sverige att betala av krigsskadeståndet.... Den 24 januari 1947 lämnade S/S Ulua Sverige och satte kurs Eretz Israel.

Trelleborgs hamn 1940-1941

Vi får inte glömma att hamnen i Trelleborg användes flitigt att med början av juni-juli 1940 transportera 2 140 000 soldater och 100 000 vagnslaster vapen, krigsmateriel och ammunition till de ockuperade Norge och senare även till den ryska fronten. Med samma tågsätt, flera av de från SJ har ett okänt antal tillfångatagna tyska desertörer, norska motståndsmän och tvångsprostituerade transporterades genom Sverige till Tyskland. är de tyska soldaterna genomkorsade Sverige fick de inte ha sina vapen på sig. Soldaterna åkte därför i personvagnarna medan deras vapen fraktades i plomberade godsvagnar som de svenska myndigheterna inte kontrollerade.

Alla tyska transporter genom Sverige skulle ingå i det så kallade permittenttrafiken. Villkoret för den var att de tyska soldaterna skulle resa utan sina vapen. Då ansågs man vara en permittent, inte stridande soldat. Alla vapen transporteras i godsvagnar som låstes och plomberades. Tyskarna kunde således skicka vad som helst i dessa plomberade godsvagnar. Kontrollen från svensk sida över tysktågen gällde alltså inte de låsta och plomberade vagnarna. Vad som fanns i dessa vagnar förutom vapen hade vi faktiskt ingen aning om. Från svensk sida kontrollräknade alla på tågen. Allt antecknades mycket noga till exempel hur många som transporterades sittandes eller liggandes på bårar. Precis samma kategorier infördes då man skulle fem år senare skulle transportera de sjuka från Bergen-Belsen för vård till Sverige.

"Permittenttrafiken" utökades hela tiden. Ett år efter starten skulle "transitering" omfatta även en fullt krigsutrustad infanteridivision som skulle genom Sverige och Finland åka mot den tysk-ryska fronten sedan Tyskland bröt Ribbentrop-Molotov pakten och den 22 juni 1941 startade Nazityskland anfallet mot Sovjetunionen under kodnamnet "Operation Barbarossa". Sverige tillåter då en fullt krigsutrustad infanteridivision, att åka från Norge via Sverige till Finland där den skulle kriga mot Röda Armén. För det krävdes 107 tåg. Transiteringen mellan Norge och Finland pågick samtidigt som den tidigare igångsatta permittenttrafiken mellan Nazityskland och Sverige och även den svenska järnmalmsexport till Nazitysklands vapenfabriker. Man räknar med att under sommaren 1941 var vart fjärde tåg som rullade i Sverige var kopplat till Nazityskalnd.

I kölvattnet av UNRRAs Vita Båtar - Eloge till Civilförsvarsstyrelsen.

Det var tusentals fantastiska svenskar som arbetade för Civilförsvarsstyrelsen och mottagandet av de överlevande från koncentrationsläger vid krigsslutet <3.

Civilförsvarsstyrelsen inrättades 1/10 1944 (SFS 1944:636) och hade till uppgift att utöva den centrala ledningen av civilförsvaret i riket och efter 1948 även handlägga vissa ärenden rörande fredsbrandsväsendet (SFS 1948:735).

Den tillkom genom 1944 års civilförsvarslag och ersatte Luftskyddsinspektionen och Statens utrymningskommission. Den hade som namnet antyder huvudansvaret för det statliga civilförsvaret. Civilförsvarsstyrelsens verksamhet inleddes den 1 oktober 1944. Till en början sorterade den under Socialdepartementet, senare Inrikesdepartementet. Åke Natt och Dag var generaldirektör för Civilförsvarsstyrelsen 1944-48.

I händelse av krig skulle vårdkapaciteten i Sverige flerdubblas. Inte bara på de stora sjukhusen men genom att skolor skulle göras om till vårdannex. som kallades för beredskapssjukhus eller reservsjukhus. Detta innebar att mängder sängar och annan vårdutrustning lagerhölls i skolornas förråd.

Beslutet att ta emot de överlevande togs officiellt den 1 juni 1945. Inofficiellt troligen redan i början av maj. När de svenska tidningarna rapporterade om det den 8 juni, här DN, så var arbetet med igångsättning av aktionen Vita båtar långt framskriden.

Enligt de Rapporter som vi har i Föreningen Förintelsens Minne Arkiv så stod Civilförsvarsstyrelsen även för stora delar kostnader för transporter av de judiska överlevande till Eretz Israel och andra länder!

Bland de tidningar som rapporterade bäst om den planerade och pågående UNRRAs Vita båt aktion var Trelleborgstidningen den bäst informerade. Tyvärr, den sista december 1954 gick en epok i graven, Trelleborgstidningen utkom med sitt sista nummer.

I kölvattnet av UNRRAs Vita Båtar - De stora utresestämplar på Inrese- och Utresekorten avslöjar vart Förintelses Överlevande åkte när de lämnade Sverige

Inresestämpel Malmö 28 April 1945 gäller den sista Vita bus transporten där förutom norska polismän fanns även en del judinnor från Ravensbrück

De som kom med Vita bussar och Vita tåg till Padborg hade också en extra stämpel bredvid inresestämpeln.

17 april 1945 Malmö 
De som kom den 17 april 1945 till Malmö tillhörde Theresienstadt judar - således 417 danska judar (och 3 spädbarn) som transporterades med Vita bussar till Sverige.

26 maj 1945 - Helsingborg

Augusti 1946 Malmö eller Helsingborg

26 juli 1945 - Malmö

Många av de som kom den 26 juli 1945 till Malmö tillhörde sk Kinderheim transporten. I gruppen fanns både ensamma barn och unga mödrar med sina barn. De flesta i den gruppen blev befriade i barrack nr. 211 i Bergen-Belsen.

Utresor

13 maj 1946 - Hälsingborg.

Mot Eretz Israel. Första etappen var till Calais i Frankrike och därefter försökte gruppen att ta sig till Eretz Israel från den franska hamnstaden Bandol på Medelhavskusten. Första avresan var med S/S Kastelholm den 13 maj 1946 från Hälsingborg.

26 mars 1946 - Göteborg
S/S Drottningholm hyrdes in av det Engelska Röda Korset. Fartyget gjorde utväxlingsresor med bl. a. krigsfångar mellan New York och Medelhavshamnarna mellan åren 1942 till 1945. Den 26 mars 1946 avgick S/S Drottningholm på sin första ordinarie resa till New York med mellanlandning i Liverpool. På den allra första ordinarie resan var fartyget fylld med flyktingar. Många av de Förintelsens överlevande som reste till släkten i Amerika. Troligen inte bara USA men även till Kanada och Sydamerika. Med på båten fanns Kaja Finkler som kom till Sverige och hennes mor som efter befrielsen först sökte sin släkt i Polen. Utan resultat. Mamman fick visum till Sverige om kom att återförenas med sin dotter strax före avresan till New York.

24 januari 1947 - Trelleborg

20 juli 1947 - Trelleborg

En utresa 

S/S Ulua var ett Hagana fartyg som gjorde bara en resa från Sverige. Fartyget förde enbart Förintelsens överlevande som kom till Sverige med Vita Båtar, Vita bussar och det jag kallar för vita spöktåg som anlände till danska Padborg vid krigslutet. Även en del ungdomar som kom till Sverige i sk Kindertrasnsporter, strax före Kriget fanns med.

UNRRA White Boat Mission - Kinderheim children leaving Sweden for relatives in United States

 

When looking through the archives, I am always afraid to see the cross sign + on the Medical. and or other registration cards belonging to the Holocaust survivors who came to Sweden at the end of WWII. In some cases, however, the sign was just to show that the patients, former inmates of the concentration camps were belonging to the "Red cross group".

Above are two entry cards of mother and daughter that were brought to Sweden by UNRRAs White Boats. Kinderheim children were first transported on an ambulance train from the Bergen-Belsen Hospital to the Swedish Transit Hospital in Lübeck. After two days on July 25, 1945, they left Lübeck port and arrived on the next day to Malmö, Sweden.

Many of the children in the Kinderheim who came to Sweden were from the city of Piotrków Trybunalski and were deported from the Piotrków Ghetto on December 4th, 1944.

There were actually two types of children in the Kinderheim in barrack 211, fully parentless and children with mothers. Most of the parentless children left for Eretz Israel already during the summer of 1946 and the last big group of 650 children and youngsters left on January 24th, 1947. 

Numerous Holocaust survivors left Sweden on M/S Drottningholm headed to New York as a final destination.

How to save a child ? Story of Kaja Finkler, 5 years old when WWII started.

S/S Drottningholm hyrdes in av det Engelska Röda Korset. Fartyget gjorde utväxlingsresor med bl. a. krigsfångar mellan New York och Medelhavshamnarna mellan åren 1942 till 1945. Den 26 mars 1946 avgick S/S Drottningholm på sin första ordinarie resa till New York med mellanlandning i Liverpool.

Finkler Kaja and Golda

 https://collections.ushmm.org/search/catalog/irn611761

Kaja Finkler´s story is special. She was just 5 when WWII started and just one year later she was imprisoned in the Warsaw Ghetto. After big deportations from Warsaw Ghetto to the death camp Treblinka in 1942 she was sent to the relatives in the ghetto in Piotrków Trybunalski.

Actually Piotrków (Petrikau) ghetto was the first ghetto to be established in Poland, just few weeks after Germans entered the city. However, until April 1942 the Piotrków Trybunalski Ghetto was a kind of "open ghetto". It was not fenced in or guarded like in Warszawa or Lodz. The ghetto’s area was just marked by signs “Ghetto”, along with a human skull above the lettering. Jews were allowed to leave the ghetto without a license during certain hours, and only to the defined part of the city.

 
Kaja Finklers mother’s decision to send her to live with her father and his mother was motivated by above facts and that Piotrków ghetto was regarded as a safe place. Kaja was therefore smuggled out of the Warszawa Ghetto and traveled with a Polish woman by train to Piotrków Trybunalski. Later her mother succeeded to leave Warszawa ghetto and join the rest of the family. 

In October 1942 the Piotrków ghetto changed its face. It become the deportation point for the death trans to Treblinka like it was in June 1942 in the Warszawa Ghetto. During the Action in the Piotrków ghetto Finkler family were hiding and survived the October deportations. More than 22 000 Jews were deported. Approximately 2 000 Jews actually entire Jewish families were left "legally" to work at the three factories in Piotrków; 1 000 at the Bugaj wood factory, and the rest at two glass factories Kara and Hortensja. 

Page 2 (of 3) of women and children deported from Piotrków in december 1944 to Ravensbrück. Finkler Katja (Kaja) is number 101 and her year of birth is 1930. There are numerous small children that are just 3 years old and younger. Several girls on the list were sharing Kajas fate and were later transferred to Bergen-Belsen.

Golda Finkler is on the list of force workers transported to Hasag Leipzig. Transport 04.08.1944 Skarzysko Hasag Leipzig (1.237 Jüdinnen) [Archiv Gedenkstätte Buchenwald.

Kaja´s grandfather was a well known rabbin. He, like numerous members of the Judenrat paid the Germans not to deport Kaja and her grandmother in 1942-43. Both were saved at that point and moved to a smaller ghetto. Her mother Golda Finkler sent to a forced labor camp in Skarżysko-Kamienna and there working for Hasag company. Later, when the Red Army advanced West, Golda Finkler was among 1 237 women who were transported from Skarżysko-Kamienna to Hasag Leipzig.

On November 1942, about 100 Jews from Piotrków Ghetto were taken to the Rakow Forest and were shot. Six days later, the Germans asked all the “illegal” to present themselves and register. Those who did so were taken to the synagogue, which was surrounded by brutal Ukrainian guards. The Jewish detainees, including many children, were left without food, water or light. On December 19, 1942, 42 men were taken from the synagogue to Rakow Forest, where they were ordered to dig five burial pits, after they were shot. Only a few managed to escape. That night, 520 Jews were brought to the burial pits in groups of 50 and were shot.

In December 1944 Jewish men and children were transported from Piotrków to the Buchenwald concentration camp while Jewish women and children were transported from Piotrków to the concentration camp Ravensbrück. Later, in January 1945, some of the children, boys from Buchenwald, were transported to Bergen-Belsen. 

When in Bergen-Belsen the children were allowed to Kinderheim in barrack 211. Also prisoners from the labor camp in Skarżysko-Kamienna were evacuated to the camps in West, a.o. Ravensbrück concentration camp and also Hasag factories like Hasag Leipzig where Kajas mother Golda (Genia) ended.

So at the end of WWII mother and daughter were at different places without knowledge if they were alive and where. 

It is not clear if Kaja was in Kinderheim but she was for sure at the children ward at Bergen-Belsen hospital and on the White boat S/S Kastelholm to Malmö- It is likely that she was thereafter transferred together with "Norwegian children" to Fiskeboda close to Katrineholm. 

Below are the prisoner cards showing some transfers of Finkler Golda, Kaja´s mother.  She was a prisoner and slave worker in Skarzysko Kamienna, Buchenwald at Hasag factories in Leipzig.

Natalie Hess

Another Jewish girl from Poland, also an inmate of Ravansbrück who left Sweden for USA was Natalia Natalie Hess. She was transported to Sweden by White buses.

I read her book with a great interest. There are several books by Holocaust survivors who came to Sweden as a result of the rescue actions such as the White buses and White boats at the end of WWII. In Natalie Hess’s book the logistics of the Holocaust and the time of healing, as reflected in the book title, are well presented and well woven with her personal story. I myself have had close contact with several survivors with a similar fate. For the Swedish reader it is of great interest to follow Natalie during her seven years in Sweden -- the important years when moving from the lost childhood and entering life as a teenager. When in Sweden Natalie wants to start her life again. She wants to be Swedish, 100 percent Swedish. She speaks like a native Swede, her thoughts and dreams are in Swedish. One of the issues, however, not directly pointed out, is that in many Swedish families there are several generations living side-by-side, complete with the grandparents, and often also with the great grandparents. Subconsciously she wants to have a second start in her life. That means meeting her only surviving family who lives in the United States. It is amazing that this 15 year old girl takes the decision to move. She writes that it was a decision of the adults on the part of her American relatives but the reader is not so sure of it. Although she spent 7 years in Sweden, she is not a Swedish citizen. She only has Swedish alien passport (?). She travels to the USA on the Swedish ocean liner M/S Gripsholm. Two weeks at the sea works like the metamorphosis of the butterfly . From the pupal skin that splits, the adult insect that climbs out and after a while it flies off. An American butterfly. Starting over and over again seems her entire life story. Poland, Sweden, the United States, Israel and back to the USA are not just those countries she lived in, there are places of several "starting over”, restarting new lives. Natalie refused to visit Poland and her Poland for 70 years. She did it only recently when writing her book about her life characterised by "starting overs".

During World War II Swedish ships Drottningholm and the Gripsholm were used as repatriation ships and made 33 voyages to exchange prisoners of war, diplomats, women and children, between the warring nations.

Myndigheten Levande Historia svarade som förväntat - Föreningen Förintelsens Minne gör ett fantastiskt arbete men..... - Om detta vill jag dock berätta!

 

Myndigheten Levande Historia ringde mig igår och svarade som förväntat - Föreningen Förintelsens Minne gör ett fantastiskt arbete men..... inget samarbete med oss! Men vill Föreningen Förintelsens Minne hjälpa till att samla artefakter så....

Nej tack, svarade jag artefakter finns på alla museers förråd, ej avbildade och dåligt beskrivna.

Samtalet pågick i 44 minuter och jag informerade om de stora projekten som Föreningen Förintelsens Minne för närvarande bedriver.

Bl.a. 

Utgivning av två böcker om Förintelsens barn som kom till Sverige vid krigslutet och dem fantastiska Beredskapssjukhusen på väst- och ostkusten som to emot fd koncentrationslägerfångar vilka transporterades till Sverige med Vita Båtar, Vita bussar och det jak kalla för Vita tåg, dvs de fullastade tåg, spöktåg som kom till danska Padborg och fördes vidare till Sverige.

Förfrågan om samarbete med Forum för levande historia - kopia på förfrågan

• Organisation eller person
  • Namn
    • Föreningen Förintelsens Minne
  • Telefon
    • 0704158610
  • Epost
    • romwro@gmail.com
• Projektnamn
  • Vita båtar - från Bergen-Belsen till Sverige
• Projektbeskrivning
  • Utgivning av boken "The Liberated - White Boat mission from Bergen-Belsen to Sweden" på svenska. Boken är utgiven på engelska men de flesta texter finns på svenska på www.shma.online Boken skulle kunna utökas och omfatta mera av den hjälp som Sverige ställde upp med efter krigslutet. Forskargruppen arbetar just nu med en sammanställning av olika uppgifter från svenska beredskapssjukhus, sanatorier och barnhem dit de överlevande från Bergen-Belsen kom under sommaren 1945. Av sk intresse är barnen från Bergen-Belsens Kinderheim och deras vidareöden.
• Syfte med samarbetet
  • Spridning av den så viktiga information.
• Vad förväntas Forum för levande historia bidra med i samarbetet?
  • Utgivning och distribution
• På vilken ort är det tänkt att förslaget huvudsakligen ska genomföras?
  • Stockholm
• Tidsplanering: när ska det genomföras och vilka milstolpar behövs för förslagets genomförande?
  • Genast, helst innan Förintelsekonferensen, om den blir av.
• Vilken tänkt målgrupp har förslaget?
  • Alla svenskar, huvudgruppen ungdomar.
• Hur är det tänkt att förslaget ska finansieras? Ta gärna med tänkt budget. Observera att Forum för levande historia inte är en bidragsgivande myndighet!
  • Ansökningar till Kulturdepartamentet

Petrikau - Piotrków - Death and survival

DP-2 card of 

Läkarkort tillhörande en kvinna från Piotrków Trybunalski som kom till Sverige den 26 juli 1945. Djupt deprimerad - hennes make och son har troligen "omkommit" i Buchenwald. I slutet av oktober finns en anteckning att Depressionen har lättat sedan hon har fått veta att hennes anhöriga finns vid liv....

On December 2nd 1945 Jews from Piotrków that were left after the big deportations to Treblinka death camp were assembled to be deported to camps in the West. Parents and the children were divided into two main groups. Women with daughters and men sons. They had to board different cattle wagons in the same train.

After some hours of travel, the train stopped and the train was divided into two trains; one in the direction of Buchenwald and one in the direction Ravensbrück.

Later when the evacuation from both Buchenwald and Ravensbrück started numerous families ended up in Bergen-Belsen. It was not a "family reunion" as the Bergen Belsen Camp was divided into several camps and sectors and the inmates were separated. So many of December-deportees from Piotrków and also their children were in Bergen-Belsen. However, the inmates of Buchenwald were evacuated also to other camps, among others Theresienstadt. Theresienstadt was a hybrid concentration camp and ghetto. Jews from the Buchenwald camp that was about to be liberated by the Allies early in April 1945 arrived to Theresienstadt after surviving death marches from camps. When they entered Theresienstadt, the Buchenwald was already liberated.

One of the families from Piotrków, Erlich were split, like many other on December 4th, 1944. The mother in the family was sent to Ravensbrück while the father and his 17 years old son ended in Buchenwald. However, they were later deported to Theresienstadt, 300 km east of Buchenwald. 

The Red Cross took over the administration of the Theresienstadt and removed the SS flag on May 2nd, 1945, and on May 8, Red Army troops liberated the camp. On 11 May, Soviet medical units arrived to take charge of the ghetto; the next day, Jiří Vogel, a Czech Jewish communist, was appointed elder and served until the ghetto was dissolved. In Theresienstadt like in the camps liberated by the Allies, the authorities imposed a strict quarantine to contain the typhoid epidemic. More than 1,500 prisoners and 43 doctors and nurses died around the time of liberation.

Ehrlich's, son, and father survived the epidemic but had to remain in the camp.  Erlich- mother was transported from the huts in the Bergen-Belsen camp to the hospital area. Like the main part of former inmates there she was sent to Sweden. It is likely that when she found other Piotrkow inmates from Buchenwald in Bergen-Belsen but not her husband and son she assumed they died in Buchenwald or during the death marches.

It is likely that it took 6 months before Erlich got the information that the rest of her little family survived.

http://faculty.ce.berkeley.edu/coby/essays/coalchild.htm

Raków forest

Writing about the death in Piotrków one should mention Raków forest. The place where 520 Jews were murdered. For many Holocaust survivors also the children from Kinderbarracke  211 it is the place where they lost parent and siblings.Raków forest became the place of execution during and after Liquidation of the Piotrkoów ghetto the deportation to death camp October 14-21, 1942. Only registered, working Jews and their families are regarded as legal. The rest, the illegals were the subjects of German actions and when found they were brought to the synagogue in Piotrków that was functioning as prison and from there, they were led away and shot in the nearby Raków forest. Murder of Jew in Raków forest were most intensive during November-December 1942, a total of 560 Jews were shot there.

Sources
Dawidowicz, Lucy S. The War Against the Jews 1933-1945. New York: Holt, Rinehart and Winston, 1975.
Giladi, Ben, ed. A Tale of One City: Piotrkow Trybunalski. New York: Shengold Publishers in cooperation with the Piotrkow Trybunalski Relief Association in New York, 1991.
Gilbert, Martin. The Holocaust: A History of the Jews of Europe During the Second World War. New York: Henry Holt and Co., 1985