Kalabalik i Flensburg - Sista tillflyktsorten för Nazister dit även kom deras fångar - Öppen Stad - "Sveriges skuld".

Nazister tillfångatagna i Flensburg: Speers, redan ombytt till civila kläder, Dönitz och Jodl. 

Nazister Speers och Hitler i Paris

Nazister, från vänster till höger: Kluge, Himmler, Dönitz vid general Hans Hubes begravning, 1944.

Den Vita-buss-korridoren (på bilden markerad i mitten med de vita och röda färgerna) stängdes definitivt den 25 april 1945. Då träffades de amerikanska och sovjetiska trupperna från väst- respektive östfronten för första gången. Det hände i närheten av staden Torgau, 30 km uppströms efter Elbe. I och med detta hade de återstående delarna av Nazityskland delats i en nordlig och en sydlig del. Oder floden finns på högra sidan av kartan mellan de rosa och röda områdena. Det var ända dit nådde Röda armén den 2 februari 1945. Den 4 maj 1945 amiral Dönitz gick med på en del-kapitulation som omfattade Norge, Dannmark, norra Tyskland och Holland.

Warszawa intogs den 17 januari 1945 och det tog bara två veckor för Röda armén att nå Oder floden dit de nådde den 2 februari 1945.  Till Berlin återstod bara drygt 80 kilometer. Den 5 februari 1945 rapporterar Expressen om situationen i Tyskland för tyskar med "svensk anknytning och skriver att den avgörande striden om Oderlinjen och Berlin kan komma att inträffa redan denna vecka. Kristina och Erika vill åka till Sverige. BERLIN, måndag. 5 februari 1945 (Expressen) Bland dem som väntar på möjligheten att komma till Sverige så snart som möjligt finns Kristina Söderbaum och Erika Patzek-Bernadotte (Prins Sigvard av Sverige tidigare hustru). Legationen har gott hopp om att få hem de svenskar som nu sitter och väntar på möjligheten att resa – det sista tåget från Berlin. Inga tidningar kom ut på söndagen, och frontrapporterna är extremt få. De menar egentligen bara att den tyska Oder-linjen håller på att stabiliseras. Här är känt att den ryska framryckningen är i full gång på andra sidan Oder. Nästa fas av det stora dilemmat närmar sig. Den avgörande striden om Oderlinjen och Berlin kan inträffa redan denna vecka.

Den 10 maj 1945 gav sig det tyskägda fartyget Homberg iväg från Flensburg med omkring 1 360 utmärglade fd koncentrationslägerfångar ombord. Vilka var de? De flesta var tidigare fångar i koncentrationslägren Neuengamme (N) nära Hamburg och Stutthoff (S) nära Danzig. Många av de från Stutthoff kom därifrån sjövägen, se kartan.

Många som skriver om olika bragder, glömmer gärna både tidtabellen, Europakartan (frontkartan) och vad som hände på det politiska och militära planet i Europa. När Bernadotte förhandlade med Himmler den 24 april så stod Röda armén sedan 2 februari bara 8 mil från Berlins centrum och därefter den 16 april har de slutligen omringat Berlin. De tyska styrkorna i Italien var redan redo att kapitulera och gjorde det den 29 april. De gjorde det faktiskt innan Hitlers självmord. Vita-buss-korridoren stängdes definitivt den 25 april 1945 och den sista Vita bussen anlände till Malmö den 28 april. 

25 april 1945 träffades de amerikanska och sovjetiska trupper från väst- respektive östfronten för första gången i närheten av Torgau, 30 km uppströms efter Elbe. I och med detta hade de återstående delarna av Nazityskland delats i en nordlig och en sydlig del. Den 4 maj 1945 amiral Dönitz gick med på en del-kapitulation som omfattade Norge, Dannmark, norra Tyskland och Holland.

Den 25 april 1945 träffades de amerikanska och sovjetiska trupper från väst- respektive östfronten för första gången i närheten av Torgau, 30 km uppströms efter Elbe. I och med detta hade de återstående delarna av Nazityskland delats i en nordlig och en sydlig del.

Under Andra Världskriget hade flera negativa signaler sänds från de Allierades sida när det gäller Sverige. Det mest kända är Winston Churchill uttalande att Sverige "ignorerade större moraliska frågorna i kriget och spelade båda sidor för vinst". Ett försök att i sista stund rädda Sveriges ansikte och ansluta sig aktivt till aktionen som blev senare känd som Vita Bussar var bara en del av Sveriges slutkrigspolitik.

Vi måste komma ihåg fältslaget vid Kursk under sommaren 1943 och Wisła-Oder-operationen i januari 1945. Wisła-Oder-operationen var en stor strategisk offensiv genomförd av Röda armén på östfronten under andra världskriget och varade bara två veckor mellan 12 januari och 2 februari 1945. Den 17 januari intog man Warszawa och redan den 2 februari 1945 nådde de ryska och polska trupper Oder floden bara 80 km från Hitlers bunker och Berlin centrum. Skräcken i Berlin var total, särskilt i den svenska (så nazi-vänliga) kolonin.

Det är viktigt att komma ihåg de tidpunkter och vad som hände längst frontlinjerna när man diskuterar de "svenska räddningsinsatserna i krigets slutskede", som man kallar de för. 

För mig känns det att den brittiska militära och politiska ledningen utnyttjade eller använde sig av "Sveriges skuld" under Andra världskriget och flera händelser vid krigets slutskede var effekten av det. Naturligtvis var situationen i det befriade Europa inklusive de rester av Nazityskland mycket svår att bemästra. De tyska, ungerska, ukrainska m. fl. krigsfångar samt de befriade koncentrationslägerfångar var stora grupper svåra att ta hand om.
Den smala och för varje dag krympande tyska korridören ledde mot Schlesvig-Holtstein i norr. 

Schleswig-Holstein är Tysklands nordligaste förbundsland. Huvudstad och största stad är Kiel. Förbundslandet gränsar mot Danmark och har kust mot både Nordsjön och Östersjön.

Efter den 28 april då de sista Vita bussar nådde Malmö har det varit en ytterst livlig trafik på gränsen mellan Tyskland och det av Tyskland ockuperade Danmark. Förutom bilar, bussar och rentav gående har två tåg med fd. koncentrationslägerfångar passerat gränsen vid Padborg.

30 april 1945 står Röda armén framför Riksdagshuset i Berlins centrum. Samtidigt i söder, de amerikanska trupper tränger in i München. Från sitt högkvarter i Plön vid Kiel leder storamiral Karl Dönitz den tyska flottans operationer, se Operation Hanibal. Klockan 18.35 får Dönitz ett telegram från Berlin: ”I stället för den hittillsvarande riksmarskalk Göring utser Führern Er till sin efterträdare. Skriftlig fullmakt på väg. Ni ska omgående vidta alla de nödvändiga åtgärder som situationen kräver”, undertecknat av Martin Bormann som Hitlers närmaste man i bunkern i Berlin.

Efter Adolf Hitlers självmord den 30 april 1945 fanns egentligen ingen plan och förutom Dönitz, inga speciella efterträdare. Den tidigare självklare Himmler har strukits från listan för sina kontakter med allierade. Det fanns dock ett resmål: staden Flensburg i Schleswig-Holstein som ännu ännu inte var ockuperat av de allierade. Schleswig-Holstein var platsen dit skyndade inte bara nazister som ville med Dönitz bilda en ny regering men även komcentrationslägerfångar.

Under de första dagarna i maj anländer till Flensburg ett tåg med fångar från koncentrationslägret Neuengamme. Andra fångar kommer med fartyg från öster, utmärglade och utmattade till döds. SS Reichsführer Heinrich Himmler beordrade allt detta. Han vill ha koncentrationslägrets fångar som gisslan. Flensburg svämmar över av människor. På några dagar Flensburgs befolkning fördubblas till över 150 000. Flensburg är även en viktig hamn för det tyska flottan Kriegsmarine. De svältande flyktingarna, som nu är inkvarterade i varje hus, får sällskap av tidigare tvångsarbetare och krigsfångar från öst.

Dönitz har fortfarande ett litet rike i örlogsskolan, där hans regering fortfarande håller dagliga ...

3 MAJ 1945 Den 3 maj blir en händelserik dag. På morgontimmarna nådde Hitlers efterträdare Dönitz och hans följe marinanläggningarna i Mürwik i Flensburg. Vid 10-tiden börjar han arbetet i ledningshuset. Samtidigt började polisens högkvarter och marinskolan att förse medlemmar av SS och Gestapo med falska löneböcker och marinuniformer. Som ett resultat av den nattliga flyganfallet avbryts strömförsörjningen. Flensburger Nachrichten kan därför inte dyka upp. På Sandberg har några familjer hängt ut vita lakan genom fönstren. De hoppas kunna skydda sig från ytterligare attacker. Pråmen Ruths resa slutar vid middagstid i Mürwik, bara några meter från Dönitz officiella bostad. Av de mer än 1 000 fångar som gick ombord från koncentrationslägret Stutthof nära Danzig, överlevde endast 630 resan. Kropparna av 26 fångar begravs provisoriskt på Fahrensodde strand efter att de andra har överlämnats till Östersjön. Det finns många lik som flyter i vattnet nuförtiden.

Klockan 19:30 inleder radiostationen storslaget "Reichssender Flensburg", den sista propagandaanläggningen som finns kvar från den nazistiska staten, sin verksamhet i posthuset i Norderhofenden. Först sänder hon ett tal av rustningsminister Speer. Detta vädjar till tyskarna att upprätthålla disciplin och förhindra att det offentliga livet blir förlamat. På kvällen träffar Rudolf Höß och chefen för koncentrationslägrets inspektion, Richard Glücks, Himmler. Höß beskriver SS-chefen som "frisk och glad och på gott humör!" Himmler ger dem båda order att korsa den gröna gränsen till Danmark förklädda till arméns underofficerare och gömda sig där. Rent juridiskt är detta desertering på officiella order. I ett nattmöte bekräftade Dönitz Himmler som ledare för Waffen-SS och chef för den tyska polisen. Under tiden har även överste general Jodl och chefen för Wehrmachts överkommando, fältmarskalk Wilhelm Keitel, anlänt till Mürwik.

Fredagen den 4 maj: Som överenskommits dagen innan kapitulerar de delar av Wehrmacht som möter de brittiska styrkorna i nordvästra Tyskland samt i Danmark och Holland. Flensburg förklaras som ”Öppen stad”. Klockan 9:30 nådde en annan transport från koncentrationslägret Neuengamme tågstationen. Fångarna ropar efter vatten från boskapsbilarna. Vissa boende hjälper till, andra blir rädda och vänder sig bort. En Flensburgbo minns: ”Det gick ett oändligt långt tåg med boskapsvagnar och folk ropade på vatten på alla språk. Och det fanns boende på motsatta gatan som då kom med vatten. Vi lämnade sedan för att skriket var så omänskligt och vi blev rädda. Ångaren Rheinfels, som låg i hamnen, rekvirerades som inkvarteringsläger. Så småningom trängs 1 600 fångar och 100 SS-vakter på skeppet.

7 - 8 maj - Kapitulationer: Strax efter klockan två på morgonen stiger generalöverste Alfred Jodl, generalamiral Hans von Friedeburg och major Wilhelm Oxenius in i ett litet rött skolhus i Reims i Frankrike, som tjänar som de allierades högkvarter. Jodl, som är chef för den tyska krigsmaktens operativa stab, har fått fullmakt av Dönitz att underteckna Tysklands ovillkorliga kapitulation. Klockan 2.41 skriver Jodl sitt namn på papperet. Liknande kapitulationsakt sker dagen efter med Röda arméns
representanter då Stalin har blivit ursinnig då han fått höra om kapitulationen i Reims. Allt skall upprepas och nya fotografier tas i det sovjetiska högkvarteret i Karlshorst utanför Berlin. Den 8 maj sker den andra kapitulationen med tysk generalfältmarskalk Wilhelm Keitel och Sovjets marskalk Georgij Zjukov. De allierade representeras även av USA flyggeneral Carl Spaatz, Storbritanniens flygmarskalk Arthur Tedder, och även Frankrikes general Jean de Lattre de Tassigny. Det speciella är att tyskar med Dönitz i spetsen uppfattar kapitulationer som militära och anser sig har rätt att representera den tyska regeringen som fick senare också heta Flensburgregeringen.

Epilog - 21-23 Maj 1945

De Allierade hade ett antal möten med medlemmar av Flensburgs regering. Dessa bekräftade att varken Dönitz eller hans ministrar inte hade någon auktoritet som skulle kunna vara användbar för framtidens Europa.  Den 21 maj gick SHAEF med på sovjetiska förslag om att Flensburgs regering skulle upplösas och dess medlemmar arresteras som krigsfångar. Den 23 maj har regeringsmedlemmarna Dönitz, von Friedeburg och Jodl förts ombord på M/S Patria som låg i Flensburgs hamn och utgjorde samtidit de allierades högkvarter. Där underrättades dem om regeringens upplösning. Karl Dönitz och hans regering arresterades (totalt 420 personer) av de brittiska soldaterna. Efter en grundlig kroppsvisitation blev de fråntagna sina medaljer samt Dönitz fick lämna ifrån sig "marskalkstaven". Därefter, fördes Dönitz, Alfred Jodl och Albert Speer som krigsfångar .

Många av fångarna i Stutthof var med ökända transporterna som startade 15 april 1945. Evakueringen av Stutthoflägret precis som andra läger innan berodde på att de ryska arméernas framryckning som startade i januari 1945. Fångarna i Stutthof lastades ombord på pråmar. På varje pråm fanns flera tusen fångar. På pråmen Ruth fanns 1060 fångar. drygt 700 överlevde resan till Flensburg.

Den 11 maj 1945 klockan halv fem på eftermiddagen kom S/S Homberg till Malmö med 1 375 flyktingar från Flensburg, av de var 142 kvinnor.  Om jag minns rätt (måste undersökas!) så hade S/S Homberg lämnat därefter Malmö med en last av tyska soldater, m.fl. från Norge.

Under resan från Flensburg till Malmö hade en handfull människor dödats och dumpats i havet. Brittiska underrättelser berättade att koncentrationslägervakter fanns bland de fjortonhundra flyktingarna. Vad som exakt hände på fartygen fastställdes aldrig. Svenska polisen avslutade sin förundersökning! Att Sverige blev till en fristad för krigsförbrytare läser man i många personliga skildringar, bl.a. från beredskapssjukhusen. Nazister och krigsförbrytare kom till Sverige bland övriga flyktingar. Precis som de så hade de inga dokument och fick som alla andra en blå stämpel i sina inresehandlingar till Sverige.

14 maj: Republiken Österrike återupprättas, Anschluss-avtalet från 1938 förklaras ogiltigt.

Prof. Paul, historiker från Flensburg universitet beskrev dag för dag händelseutvecklingen under sista dagar av Nazityskland, sk. det som hände i staden Flensburg.

Den ende som inte tillhörde NSDAP var Hitlers tidigare finnansinister Lutz Graf Schwerin von Krosigk som blev premiärminister i Flensburgregeringen.

 öppen stad ett folkrättsligt begrepp från Haagkonventionerna och innebär att man ger sig och lämnar staden öppen att utan motstånd tas över av fienden

Patria var ett passagerarfartyg från det tyska rederiet HAPAG som användes under kriget av Kriegsmarine, därav kamouflage målning. När Dönitz anlände till Flensburg och örlogskolan i Mürwik ville han till en början själv använda fartyget för Flensburgregeringens behov. Han fick dock ge plats åt de allierade som övervakade hans regering och använda Mürviks marinskolan som regeringsbyggnad.

Efter 23 dagar har regeringen Dönitz, även kallad Flensburgregeringen tagits till fånga och förts till fartyget Patria. Det var Tredje rikets tredje och sista regering mellan 2 och 23 maj 1945. Här finns kajen där Patria låg markerad.

Efter 23 dagar har regeringen Dönitz, även kallad Flensburgregeringen tagits till fånga och förts till fartyget Patria. Det var Tredje rikets tredje och sista regering mellan 2 och 23 maj 1945. Här lämnar Dönitz m.fl. Patria efter att fått ta del av information att de allierade hade slutligen upplöst hans regering.

Samtidigt som Dönitsregeringen upplöstes och togs till fånga har man tillfångatagit alla tyska soldater.

Den 11 maj 1945 klockan halv fem på eftermiddagen kom S/S Homberg till Malmö med 1 375 flyktingar från Flensburg, av de var 142 kvinnor. Om jag minns rätt (måste undersökas!) så hade S/S Homberg lämnat därefter Malmö med en last av tyska soldater, m.fl. från Norge. I Flensburg "regerade" fortsättningsvis den sista tyka Naziregering.

Chaskiel Krawcow dał 12 000 rubli czyli połowę sumy na zakup placu na budowę Domu Sierot w 1910 roku. Kim był Chaskiel Krawcow?

Chaskel Krawcow dał połowę sumy na zakup placu pod Dom Sierot Janusza Korczaka. Na fotografi z lewej strony obok dra. Izaaka Eliasberga.

W dniu 12 maja 1910 r. zakupiono przy ulicy Krochmalnej 92 (obecnie ul. Jaktorowska 6) plac za kwotę 24 000 rubli. Dla większości "Korczakowców" nieznany Chaskiel (Chaskel) Krawcow dał (jak pierwszy) połowę tej sumy! 

Wiadomo że Krawcow był członkiem zarządu i skarbnikiem Towarzystwa "Pomoc dla Sierot”.

Towarzystwo "Pomoc dla Sierot” rozpoczęło działalność jako „Sieroca Pomoc”, oddział założonego w 1900 roku towarzystwa „Bratnia Pomoc”. Jako samodzielny podmiot zarejestrowana została w końcu 1907 roku. Już od 1908 roku towarzystwo prowadziło niewielki zakład opiekuńczy, początkowo w Warszawie, później w Grodzisku, i na nowo w Warszawie przy ulicy Franciszkańskiej 2 skąd dzieci przeprowadziły się już w 1912 roku do nowo wybudowanego budynku na Krochmalnej 92.

Chaskiel Krawcow był pierwszy i dał połowę sumy na zakup placu pod Dom Sierot Janusza Korczaka. 

Chaskiel Krawcow był pierwszy i dał połowę sumy na zakup placu pod Dom Sierot Janusza Korczaka. Zmarł rok po otwarciu Domu Sierot.

Självmord och Förintelsen - Rätten till sin död - Att dö på ett civiliserat sätt - Suicide during the Holocaust

Redan från början när Warszawas Getto instiftades år 1940 hade Sabina Wójcikiewicz dåliga föraningar och brukade säga "de kommer att kväva oss och bränna oss".

Jag har ofta tänkt på det - Rätten till sin död. Jag har alltid tyckt att man skall ha det. Det har aktualiserats en gång i mitt liv då en av mina föräldrars vänner, också en överlevande från Förintelsen, fått sjukdomen ALS och bad mig om "hjälp"*. Han gjorde det telefonledes från Frankrike under en lång tid. Han kände till sjukdomens förlopp och ville inte dö genom kvävning. Hela hans, och hans frus närmaste familj kvävdes till döds i gaskammare.
Han kände till hur ALS-sjukdomen fortskrider och att försämringen sker gradvis och ofta i en jämn takt där muskelförtviningen drabbar olika muskelgrupper. Han visste att till sist så kommer hans bröstkorgsmuskulatur och diafragman att sluta fungera vilket påverkar andningen och leder till döden. Han ville undvika det. Tyvärr, fick han inte dö som han ville.

Efter hans död, "naturliga" död, kom fram tankarna hos mig och orden om "Rätten till sin död". Därefter, började jag också analysera alla de olika typer av självmord under den mörka tiden - Förintelsen. Både utanför- och innanför getto murarna och bakom koncentrationslägrens taggtråd.

I Sverige kunskapen om Förintelsen tycks minska. De senaste åren har både Forum Levande Historia och Museum om Förintelsen varit upptagna att nästan uteslutande återberätta livshistorier av enskilda "svenska" Förintelsens överlevande (tyvärr, samma individer under ett tiotal år). De valde att inte berätta om Förintelsens offer och hur de dog. Inte ens under Förintelsens Offers Minnesdag. Allt detta gjorde att kunskapen om "förintelsen under Förintelsen" blev minimal.

Att minst 1 500 000 judar mördades under Holocaust by bullets med start under sommaren 1941 vet nästan ingen svensk om. Hur judar tvingades att klä av sig nakna och ställa sig vid kanten av ravin eller en massgrav och sköts. Hur de strax innan fick se sina män och barn gå samma öde. Man är på samma sätt sparsam med informationen om den Industriella Förintelsen som startade 1942. Döden i gaskamrarna återges enbart som siffror. Information om själva förintelsen under Förintelsen eller bilder får man inte se på de ovannämnda myndigheternas lokaler eller deras installationer på stan, senast igår (27 januari 2024) på Förintelsens offers minnesdag så ställdes upp, igen, de överlevandes fotografier vid Raouls Wallenbergs torg. Ingen direkt information om Förintelsen och Förintelsens offer.

Att minst 1 500 000 judar mördades under Holocaust by bullets med start under sommaren 1941 vet nästan ingen svensk om. Hur judar tvingades att klä av sig nakna och ställa sig vid kanten av ravin eller en massgrav och sköts. Hur de strax innan fick se sina män och barn gå samma öde.

Att minst 1 500 000 judar mördades under Holocaust by bullets med start under sommaren 1941 vet nästan ingen svensk om. Hur judar tvingades att klä av sig nakna och ställa sig vid kanten av ravin eller en massgrav och sköts. Hur de strax innan fick se sina män och barn gå samma öde.

Att dö på ett civiliserat sätt i Getton

Ett typiskt exempel att dö på ett civiliserat sätt framfördes av min vackra moster Sabina. Redan från början, när Warszawas Getto instiftades år 1940, hade Sabina dåliga föraningar och brukade säga "de kommer att kväva oss och bränna oss". Då visste hon inte hur sanna hennes ord blir bara två år senare. Situationen i gettot förvärrades för varje dag - det handlade om matbrist, läs hunger och sjukdomsepidemier som härjade i getto år 1941. Sabina föreslog att alla i familjen skulle klä sig fint, äta en sista gemensamma middag och ta giftet och dö samtidigt på ett civiliserat sätt. Det blev aldrig så. De flesta av familjen Rozental och Polirsztok från Warszawa kvävdes nakna och skräckslagna i Treblinkas gaskammare, en process som tog drygt 20 minuter eller längre. De delade ödet av 975 000 judar mördade i Treblinka.

Sabina överlevde inte Förintelsen. Den omedelbara orsaken till hennes självmord i Warszawas Getto var händelsen då hon blev bestulen på marknaden när hon ville köpa morötter till sin son. På sin födelsedag, hoppade från fjärde våningen, strax innan släppte hon ut håret och knöt en sidenbindning för ögonen. Marianek, hennes son, född i juli 1939, bodde därefter hos sina morföräldrar Gabriel och Helena Rozental på Ogrodowa 26a (min morfar och mormor).

Många familjer i Warszawas Getto begick självmord på det sättet som min moster Sabina ville göra det. Antalet självmord i gettot var dock lägre än hos den övriga befolkningen i Warszawa, de kristna utanför murarna.

Min mormor Helena Rozental (mor till Sabina Wójcikiewicz) deporterades i juli 1942 från Warszawas Getto och kvävdes till döds i Treblinka.

Adam Czerniaków och Szmul Zygielbojm

Det finns två kända exempel relaterade till Warszawas getto och självmord.  Det handlar om två kända personer; Adam Czerniaków och Szmul Zygielbojm. Adam Czerniaków tog sitt liv 23 juni 1942 i Warszawas och Szmul Zygielbojm den 12 maj 1943 i London. Varför tar jag upp de exakta datum och platsen för deras död.

23 juni 1942 

Adam Czerniaków som var ordförande i Judenrat, det Judiska rådet i Warszawa gettot begick självmord i Warszawas getto den 23 juli 1942 genom att svälja en cyanidkapsel, en dag efter inledningen av deportationen och massutrotningen av Warszawas Getto judar, Großaktion Warschau. Janusz Korczak, talade vid sin väns grav:

Gud anförtrodde dig din nations värdighet och du överlämnade den till Gud.

Orsaken till Czerniakóws självmord återspeglas i hans två avskedsbrev. I de finns följande meningar:

Worthoff** och hans följeslagare var här och krävde att jag skulle vara beredd att transportera barnen i morgon. Detta fyller min bägare av bitterhet, för jag kan inte lämna försvarslösa barn att dö. Jag bestämde mig för att lämna världen. Se det inte som en feg handling eller en flykt. Jag är hjälplös, mitt hjärta brister av sorg och medlidande, jag orkar inte längre. Min handling kommer att visa alla sanningen och kanske leda dem till rätt väg. Jag inser att jag lämnar dig ett tungt arv.

De kräver att jag dödar min nations barn med mina egna händer. Det finns inget kvar för mig att göra än att dö.

Adam Czerniaków: De kräver att jag dödar min nations barn med mina egna händer. Det finns inget kvar för mig att göra än att dö.

12 maj 1943. 

I ett avskedsbrev skrev Szmul Zygielbojm:

Jag kan inte vara tyst och jag kan inte leva när kvarlevorna av det judiska folket i Polen dör.

Szmul Zygielbojm, var medlem av Republiken Polens nationella råd, ett slags regering i exil i London, som tog sitt liv inom kort. efter Warszawas getto i protest mot världens likgiltighet inför Förintelsen.

Zygielbojm skrev i ett avskedsbrev adresserat till Republiken Polens president Władysław Raczkiewicz och premiärminister general Władysław Sikorski:

"Genom min död vill jag uttrycka min djupaste protest mot den passivitet med vilken världen ser på och tillåter utrotningen av det judiska folket. Jag vet hur lite mänskligt liv betyder, särskilt idag. Men eftersom jag inte kunde göra det medan jag levde, kanske jag med min död kommer att bidra till att fly från likgiltigheten hos dem som kan och borde agera för att rädda nu, åtminstone i sista stund, den handfull polska judar som fortfarande lever från säker förstörelse,"

Den 12 maj 1943. Szmul Zygielbojms skrev i ett avskedsbrev: Jag kan inte vara tyst och jag kan inte leva när kvarlevorna av det judiska folket i Polen dör, därefter begick han självmord. Fotot från 1920.

Självmord under Gettoupproret april-maj 1943.
Många människor som gömde sig på de övre våningarna i hyreshus eller tvingades skydda sig där i hus som sattes av tyskarna i brand valde ett självmordshopp från fönstret istället för att bli tillfångatagna, skickade till dödsläger och mördade där i gaskamrana: Fotografiet kommer från genaral Stroops rapport och är ett av flera fotografier som dokumenterar människor som faller flera våningar ner för att möta sin död på trottoaren.  Man ser att det är många döda som ligger på trottoaren och flera står vid fömstret för att troligen följa de andra.

När tyska SS- och polisenheter gick in i gettot den 19 april 1943 för att likvidera, möttes de på nytt av väpnat motstånd. Först efter 4 veckor kvästes upproret bl.a. med hjälp av ukrainska styrkorna.

Självmord under Gettoupproret april-maj 1943. Många människor som gömde sig på de övre våningarna i hyreshus eller tvingades skydda sig där i hus som sattes av tyskarna i brand valde ett självmordshopp från fönstret istället för att bli tillfångatagna, skickade till dödsläger och mördade där i gaskamrana: Fotografiet kommer från genaral Stroops rapport och är ett av flera fotografier som dokumenterar människor som faller flera våningar ner för att möta sin död på trottoaren. Man ser att det är många döda som ligger på trottoaren och flera står vid fömstret för att troligen följa de andra.

Självmord i Anielewicz-bunker vid Mila 18.
Den 19 april 1943 försökte tyskarna sätta igång de sista deportationerna från Warszawas Getto till utrotningslägren. Nazisterna planerade deportationer av de 60 000 judar som fanns i gettot. Då utbröt det som kallas idag Warszawas Getto Upproret. Under april och maj kämpade två motståndsgrupper ZOB (Zydowska Organizacja Bojowa - Judiska kamporganisationen) och ZZW (Zydowski Zwiazek Wojskowy – Judiska militärunionen) mot de tyska trupperna. Det judiska motståndet lyckades tränga tillbaka SS-, armé- och polisenheterna flera gånger. Det tvingade nazisterna att föra in förstärkningar i gettot och därefter helt rasera det. Judarna hade dock ingen chans att stå emot de tyska trupper i längden. Judiska kämpar var isolerade och utan resurser, ensamma mot den tyska övermakten. Genom att sätta eld på eller spränga byggnaderna, tvingade tyska soldaterna ut invånarna på gatorna, där de togs tillfånga.

Bunkern där upprorets ledare Mordechaj Anielewicz med ZOB ledning och civila fanns omringades den 8 maj 1943 av tyskarna som slängde granater och gas i bunkern. En del lyckades fly, en del dog av gasen, en del begick ett kollektiv självmord. Hur Mordechaj Anielewicz dog är okänt. Det omringade bunkern på Mila 18 gatan är deras gravplats. De dog precis på samma sätt som Masadakämparna**** som ville inte bli tillfångatagna och dödade av fienden. 

Det judiska motståndet i Warszawas Getto tvingade nazisterna att föra in förstärkningar i gettot och helt rasera det. ZOB:s högkvarter förstördes den 8 maj 1943. Anielewicz dödades tillsammans med nästan hela ZOB-ledningen.

Flyktförsök = självmord i koncentrationsläger.

Auschwitz. Många fångar medvetet vågade sig över SS-vaktlinjerna för att bli skjutna. Det var alltså ett sätt att begå självmord. Det var huvudsakligen de judiska fångarna som begick denna typ av självmord.

Flera Auschwitz-dokument visar att många fångar sköts när de försökte fly. Forskare som analyserat dessa situationer drog dock slutsatsen att många fångar medvetet vågade sig över SS-vaktlinjerna för att bli skjutna. Det var alltså ett sätt att begå självmord. Det var huvudsakligen de judiska fångarna som begick denna typ av självmord. Självmord genom hängning finns också i registerböckerna för Dödsblocket (Blok 11, zwany "Blokiem Śmierci" ) i Auschwitz.

Självmord Efter Förintelsen

...

Frågeställningen hos de överlevande var ofta Varför lever jag medan alla andra förintades....

* "hjälp" - med det menas hjälp till självmord.** Worthoff Herman Vernichtungs Kommando*** I Treblinka fanns 10 gaskammare i Treblinka-lägret (först var de 3). Med tio stycken kunde man kväva 2 500 människor på en timme. Offren tvingades gå in i gaskammaren nakna, med armarna upphöjda, för att få plats med så många personer som möjligt. Barn kastades upp i folkmassan. Att packa tätt var den mest effektiva metoden eftersom när det var lite luft i gaskammaren så fick gasen att arbeta snabbare och mer effektivt. Därför var kamrarna så låga som möjligt, cirka 2 meter från golv till tak.
****Det var år 73 73 e.v.t, då de romerska legionärerna som omringade Masadefästingen kastade tjära och facklor mot trämuren. Elden fick fäste med våldsam kraft och romarna kunde återvända till sina befästa läger i full förvissning om att Masada skulle erövras följande dag.
Det sägs enligt myten om Masada att romerska styrkor till sist erövrade Masada fann de kvarlevorna av 900 personer som valde att ta livet av sig själva istället för att bli tillfågnatagna av romarna. Bosättningen på Masadaklippan var en av de sista hållpunkterna för det judiska upproret mot romarna.

Polska och engelska tidningar om Korczak igår.

The Guardian skriver: År 1943 en tvåårig pojke vandrande på gatorna Warszawas getto samtidigt som det judiska upproret pågick. Han smugglades ut i en ryggsäck, troligen av en polis. De övriga, färglagda foton visar barnen med Lena Küchler tagna troligen i kibbutz Kvutzat Shiller. 

Flera engelskspråkiga tidningar skrev om Piotr Korczak igår. Naturligtvis med mycket information och bilder som är inte adekvata.

Piotr Korczak är ett namn som Lena Küchler har gett pojken som troligen smugglades år 1942 från Warszawas Getto och därefter från Polen i mars 1946. Namnet gavs naturligtvis för att hedra Janusz Korczak. 

I den polska pressen har man satt ihop Piotr Korczaks färglagda bild från Israel bredvid den kända bilden från Warszawa Getto under Upproret i april-maj 1943. Pojken på bilden med de resta händerna har dock inget att göra med Piotr Korczak som var redan (sedan 1942) utanför Warszawas gettots murar. 

Det speciella är att i den polska tidningen så glömmer man att nämna att Shlomo, Shalom Korey hette innan Korczak (och varför). Det namnet bar han när han kom med gruppen av föräldralösa judiska barn från Polen till Israel i början av 1949. Man glömmer också den omedelbara orsaken varför och när barnen lämnade Polen samt varför det skedde i all hast. Handeln med judiska barn i Polen efter andra världskriget nämns inte heller.

Man skriver att tack vare DNA-tekniken så har man spårat hans (eventuella) familj i USA. Fortsättningsvis vet man inte vem Piotr Korczaks (som heter numera Shalom Korey) föräldrar var och vad de hette.

Piotr Korczak smugglades ut ur Polen i mars 1946. Det har skett efter de upprepade pogromen mot barnhemmen i Rabka och Zakopane i södra Polen. På väg till Israel bodde Lena och barnen under ett års tid i Bellevue Meudon, Frankrike. Fotot visar Lena Küchler och barnen i det tjeckiska Prag dagen efter flykten från Polen.

 Lena Küchler med Zakopane-barnen i Bellevue Meudon, Frankriket.