Thursday, January 17, 2019

Om detta har ingen berättat - Förintelsens offer begravda i Stockholm - Ett QR underlag - Del IV

Förintelsen och Öden - var faktisk gemensamma för de flesta Förintelsens offer begravda i Stockholm 
Nedanstående punkter, samstämmer i stora drag med Förintelsens förlopp.
  • Början av kriget
  • Getto - Läger - arbetsläger samt ammunitionsfabrik
  • Fronten förflyttar sig västerut - januari 1945 och flyttas arbetskraften till läger och fabriker i själva Tyskland - Dödsmarscher till Bergen-Belsen
  • Tvångsarbete beskrivning - betalning från fabrikanter till SS. Kvinnor - lägre löner även grävning av antitank diken.
  • Befrielsen och färd till Lubeck (tåg) och Stockholm (båt).
Karta som visar koncentrationsläger, förintelseläger och getton. Bör reritas och anpassas. Kan även visas på sidan med Persondata. Platserna såsom Bergen-Belsen, Lubeck och Stockholm skall tydligt markeras liksom en linje mellan de, den sista, en mörkblå linje som visar sjöresan.

Sista dagarna av kriget. Kartan visar Bergen-Belsen koncentrationsläger (B-B) och frontlinjer under april-maj 1945. Den 9 april var den brittiska armen bara 20 km ifrån koncentrationslägret där tusentals fångar dog dagligen av svält och sjukdomar.

Om detta har ingen berättat - Förintelsens offer begravda i Stockholm - Ett QR underlag - Del III

Beskrivning som gäller de flesta Förintelsensoffer begravda i Stockholm
  • Bergen-Belsen lägren
  • Logiment i Lubeck
  • DP
  • UNRRA
  • Vita skepp
  • Svenska dokument för färd till Sverige
  • Sjukdomar, diagnoser
  • Ålder
  • Nationaliteter
  • Öden av de som klarade sig, tillfrisknade i Sigtuna (bilder och info att de flesta återvände till hemländer
Bergen-Belsen läger, april-maj 1945. En brittisk soldat vid en av portarna. Skylte uppmanar att köra långsamt för att inte sprida tyfus. 
Warszawa i november 1939, således bara några veckor efter tyskarnas intåg i det polska huvudstadet, satte man upp skyltar runt de stadsdelar där judarna bodde med varning for tyfusepidemier.

Bergen-Belsen lägren 




När de brittiska trupperna befriade lägret den 14 april 1945 var det ett mycket speciellt läger. Från början var Bergen-Belsen läger byggd av Wehrmacht och avsedd enbart för krigsfångeläger framförallt för franska och belgiska soldater. Efter Tysklands angrepp på Sovjet 1941, Operation Barbarossa, deporterades 21 000 sovjetiska krigsfångar dit. Efter Warszawaupproret i augusti 1944 internerades där även medlemmar av den polska hemarmén - Armia Krajowa. Krigsfångelägret, hade beteckningen Stalag XI.

År 1943 övertog SS en sektion av Bergen-Belsen, den var avsedd för judar. Det judiska lägret ingick i det stora nätverket av koncentrationsläger. I Bergen-Belsen fanns judar från nästan hela Europa: Tyskland, Polen, Spanien, Portugal, Holland, Frankrike, Jugoslavien, Albanien, Ungern samt från Turkiet. Lägret utökades 1943/44 när SS började internera även andra grupper av fångar i lägret, bland annat upprättades ett koncentrationsläger för kvinnor.
Vid krigslutet omvandlades läger till en typ evakueringsläger dit fångarna från de läger som låg i öst såsom t.ex. Auschwitz förflyttades p.g.a. offensiven på östfronten.

På grund av den annalkande Röda armén transporterats fångarna i koncentrationslägren i öst, västerut. Det skedde genom Dödsmarscher eller med godståg från lägren Auschwitz och Gross-Rosen. Följden av det blev en enorm överbeläggning och ytterligare försämring av förhållandena i Bergen-Belsen. I juni 1944 var det omkring 7 300 fångar i lägret, i april 1945 hade antalet stigit till 60 000.
7 april 1945 skickade Ernst Kaltenbrunner, chef för Departementet för rikets säkerhet, en order direkt till kommendanten för koncentrationslägret i Bergen-Belsen, Josef Kramer, att alla fångar i lägret skulle dödas hellre än falla i fiendens händer. Det fanns inga gaskammare i Bergen-Belsen – den stora mängden massmord ägde rum i utrotningslägren längre österut – men likväl mördades i Bergen-Belsen genom våld, undernäring och sjukdomspridning.
Men den 8 april anlände 25 000 nya fångar till Bergen-Belsen från andra koncentrationsläger i Neuengammeområdet. Nu fanns det över 60 000 fångar i lägret. Förutom det höga antalet fångar där så fanns inte längre en fysisk möjlighet att mörda så många så utbröt i lägret en tyfusepidemi. Den man fruktade skulle sprida sig till soldaterna på båda sidor och civilbefolkningen i området. Det gjorde det omöjligt att evakuera alla fångar från Bergen-Belsen. Tyskar var mycket rädda för tyfus som användes även användes i propagandasyfte (typ judar som råttor som sprider sjukdomar). De första skyltarna med varning för tyfusepidemier sattes upp i områden som skulle så småningom vara getton nästan direkt. I Warszawa sattes upp sådana skyltar redan i början av november 1939.
Rädslan för tyfusspridningen inom egna trupper och civilbefolkningen tvingade tyskarna att förhandla fram ett överlämnande av lägret i Bergen-Belsen till den brittiska armén.
Det tog flera dagar och först på natten till den 12 april 1945 underteckande den lokale tyske militärbefälhavaren och den brittiske stabschefen, brigadgeneral Taylor-Balfour, ett vapenstillestånd. Ett område på hela 48 kvadratkilometer runt Bergen-Belsen förklarades för en neutral zon.
Under tiden förhandlingarna pågick så började SS-männen att reparera lägret och försöka begrava kropparna i massgravar. Under fyra dagar, mellan den 11 och den 14 april användes alla lägerfångar som fortfarande kunde arbeta till att hjälpa till att begrava liken. Från kl. 6 på morgonen tills mörkret föll begravde man liken., Trots det fanns mer än 10 000 ruttnande lik kvar när den britiska armén den 14 april 1945, övertog lägret.

Först den 17 april 1945 kom brittiska sjukvårdsenheter till lägret. De etablerade ett sjukhusområde i ett av den tyska arméns träningsläger i närheten.
Den 18 april 1945 påbörjades begravandet av de döda. SS-personalen, som nu var britternas fångar, beordrades att begrava de döda.

Den 21 paril inleddes evakueringen av de fångar som hade överlevt. Fångarna avlusades först och flyttades sedan till barrackerna i träningslägret. Man tog hjälp av Röda korset. Epidemin var fortfarande inte under kontroll, och mellan 400 ioch 500 fångar dog varje dag. Den 28 april var arbetet med att begrava kropparna i massgravar avslutat.

Trots Röda korsets och den brittiska arméns insatser fortsatte fångar att dö. 9000 dog under de första två veckorna efter att britterna hade kommit dit, och ytterligare 4000 dog i maj. De anonyma kropparna begravdes i anonyma massgravar.

Den 19 maj 1945 hade alla de tidigare fångarna evakuerats till armébarrackerna i närheten, och den 21 maj brändes den sista byggnaden i Bergen-Belsen ner till grunden. Bergen-Belsen och dess fasor hade utplånats från jordens yta. Idag är det forna lägret en park med ljung som täcker massgravarna. I juli 1945 fördes 6000 överlevande till Sverige för att återhämta sig från sina lidanden i Bergen-Belsen. Några av dem stannade för tre år för att återhämta sig från tyfusen. De flesta konvalescenter återvände till sina hemländer eller reste till nuvarande Israel.




Om detta har ingen berättat - Förintelsens offer begravda i Stockholm - Ett QR underlag - Del II

Norra Judiska Begravningsplatsen i Stockholm. Kvarter-J där de flesta av Förintelsens offer som dog i Stockholm ligger begravda. Gravhällar ligger nedsänkta i marken och oläsbara. I sänkorna samlas vintertid vatten som blir till is som förstör gravhällens yta tills bokstäverna blir oläsbara. Kvar blir ett gravnummer. En QR kod kan förmedla de enskilda öden av Förintelsens offer begravda här, i Stockholm. 
Att förmedla information via mobila gränssnittet är ett måste i många sammanhang idag. Allt fler tar del av informationen via surfplattor och mobiltelefoner. Det gäller att planera en mobilanpassad webbplats och undersöka möjligheterna att på bästa sätt integrera den nya informationen till befintlig information om Stockholm och Stockholms begravningsplatser. 

Informationen skall vara även lättillgänglig för skolelever och därför bör det finnas en länk till flera servrar. 

"Enskilda öden av Förintelsens offer begravda i Stockholm" 

Personliga persondata
Förnamn
Efternamn
Ålder: t.ex. 16 år
Född datum
Död datum
Född ort och land (då)



Fantomen bild - ännu en gemensam nämnare för de flest avd de begravda kvinnorna. Bilden hos samtliga samma bild skall understrycka  att i de flesta fallen där hela familjen utrottades finns inte heller någon bild på personen ifråga.










Dokument och foto
DP-läger i Bergen-Belsen
Lubeck transitläger svensk/britisk
Lubeck hamn
Överfarten: Fartygslista och andra data
I Stockholm 
Frihamnen
Ropsten
Sjukhusen
Data från läkarkorten diagnos + öden
Data från Utl. komissionen och dylikt
Sista färden
Begravningen - Gravboken

Länk till Gemensamma Data för de flesta i Stockholm begravda offren



Ett exempel på en sida för varje person.



Förintelsens offer begravda i Stockholm kommer att hedras men inte tack vare Stockholms Stad insatser som drog sig ur projektet - Mitt andra Holocaust Monument.

Så började det oficiellt - Min 12-sidiga ansökan till Stadshusets finnansborgarråd Anna König-Jarlmyr.

Så ser gravfältet-J ut idag. Gravhällar ligger 15 cm under markytan, ofta täckta av lavar och mossa som på den nedre sommarbilden.
Att ta med till Stadshuset den 16 januari 2019
Av Mpsaiska Församlingens Gravbok framgår att den första av 1945 års räddade dog 19 juli 1945. Hon liksom de två andra listade här dog på Epidemisjukhuset vid Roslagstull (Albano). De var mellan 20-25 år gamla.

Simon Wiesenthal ord, ett slags motto som jag har levt efter i flera decennier är:
Jag har inte glömt Er

Orden i citatet vänder sig till Förintelsens offer, de som mördades/dog p.g.a. Förintelsen.


Hela citatet finns i boken från tiden då jag planerade de första Holocaust Monumentet i Stockholmm - Namnmonumentet - 6 tusen av 6 miljoner - ett requiem*.

Igår var det dags för ännu en viktig cykelresa/transport till Stadshuset. Nu var det mycket kallare än sommaren 1994. Kall vind från öster, läs motvind och -5 C. I bagaget, en model av framtida Monument som hedrar 6 miljoner judar som förintades under den mörka tiden.

Modellen, nästan 1 meter stor lastade jag på min cykel så att 6 ljusa stenblock och ett 60-tal mörka gravvårdar som rymdes på modellen inte skulle ta skada. Varje gravvård med namnet på Förintelsens offer som ligger begravda i Stockholm.

Innan min 16 januariresa har jag haft kontakt med finnansborgarrådet Anna König-Jerlmyr och skickade till henne en projektbeskrivning strax före Jul. Det visade sig att projektet spreds inom Stadshusets flera nämnder och rotlar. Det blev ett inofficiellt JA. 
Därefter när Holocaust Möttet flyttades till  Malmö då blev det NEJ. Allt har sitt värde även Förintelsens offer begravda i Stockholm.

Projektet kommer (ändå att genomföras och) att administreras av Judiska Församlingen i Stockholm och där av chefen för de fyra judiska begravningsplatserna, Anna Nachman.

An article in English about the project by Victoria (Tori) Martinez in The Local. at the time Stockholm said yes!

Modell av Monument 1945 vid J-kvarteret vid Norra judiska Begravningsplatsen. Eligt konceptet av konstnären Justyna Bamba (baMba) och Roman Wasserman Wroblewski. 6 stemblock av ljusgrå granitt ställs på de 6 tomma platser i gravfältet. Gravhällar som ligger 15 cm under markytan skall grävas upp, rengöras, korrigeras vid behov och återmonteras 15 cm ovanför markytan. Den befintliga "Vingen" omplaceras till gravfältets kortsida.

Gyllene salen besöktes efter projektmötet.



Monday, January 14, 2019

Förintelsens offer i Karlstad - Under identiska gravvårdar av sten ligger femton kvinnor, några blott tonåringar... A-21646

Beredskapssjukhuset Karlstad. Stämpel som visar var de patologiska förändringarna fanns i lungan hos en 15 år gammal judisk flicka.

Klockan 13.24, fredagen den 26 juli anlände de första kvinnorna till Karlstad. SJ tåget från Malmö växlades in på ett stickspår vid hamnen i korsningen med Vasagatan. Avståndet från avlastningsplatsen till Herrhagsskolan (ej i bild, till vänster) var några hundra meter, men allt för långt för kvinnorna att gå. Platsen hade hållits hemlig och likaså tidpunkten för ankomsten. De flesta kvinnorna anlände tidigare till Malmö med de Vita båtarna, Vita tågen eller med de Vita bussarna.

Frivilliga från Röda Korset, Civilförsvaret och Luftskyddet hjälpte kvinnorna från tåget till Lasarettet och till beredskapssjukhuset i Herrhagsskolan. Här anländer en ambulans med en kvinna liggande på bår och ett antal sittande. Ur filmen De mörka åren. Källa: Carlstad Kulturfilm




Av de drygt 150 kvinnor som kom från Bergen-Belsen via Malmö till Karlstad var 8 stycken flickor under 16 år, bland de Elisabeth Kondel.

Av de drygt 150 kvinnor som kom från Bergen-Belsen via Malmö till Karlstad var 8 stycken flickor under 16 år. Bland de Kondel Erzebet Elisabeth född 1930. Hon kom med andra turen av den Vita Båten Rönnskär till Malmö. När hon var 14 år fördes hon till Auschwitz. Det var maj 1944. Därefter följde slavarbete i Breslau (Wroclaw). Vid årsskiftet fördes hon till Bergen-Belsen där hon befriades den 15 april 1945.

Läkarkort av Elisabeth (Erzepet) Kondel född 1930 som kom med andra turen av den Vita Båten Rönnskär till Malmö. När trycket på medicinvården blev för stort i Malmö förflyttades hon till beredskapssjukhuset i Karlstad.

DP-2 kort utfärdat i Lübeck. Kortet tillhörde Kateline (Katrin) Fleischman, född 1930 som kom med första turen av den Vita Båten M/S Karskär till Malmö. När trycket på medicinvården blev för stort i Malmö förflyttades hon till beredskapssjukhuset i Karlstad.

DP-2 kort av Sulamit Morgensztern, L:2574, som var patient på Karlstads beredskapssjukhus. Det speciella är att hennes 11 åriga dotter, Morgensztern Awiwa, L:7878, kom från Bergen-Belsen 3 veckor senare med den sista Vita Båten som anlöpte Malmös hamn den 26 juli 1945. Dottern fanns I gruppen av sk Kinderheim barn och placerades på Sundsgården utanför Helsingborg, drygt 450 km från Karlstad. När modern och dottern träffades är inte känd.


Vita Båten M/S Karskär till Malmö. Denna Vita båt liksom systerfartyget M/S Rönnskär gick mellan Lübeck och Malmö.

Läkarkort av Kateline (Katrin) Fleischman, född 1930 som kom med första turen av den Vita Båten Rönnskär till Malmö. När trycket på medicinvården blev för stort i Malmö förflyttades hon till beredskapssjukhuset i Karlstad.

Läkarkort av Kateline (Katrin) Fleischman, född 1930 som kom med första turen av den Vita Båten Rönnskär till Malmö. När trycket på medicinvården blev för stort i Malmö förflyttades hon till beredskapssjukhuset i Karlstad. Som framgår av kortet var hon först intagen på NBS och därefter Garnisonsjukhuset i Malmö.


Av de drygt 150 kvinnor som kom från Bergen-Belsen via Malmö till Karlstad var 8 stycken flickor under 16 år.


Den 14 april 1945 beslutades att Herrhagsskolan i Karlstad skulle stå i beredskap för att bli ett sjukhus. Den 21 juli 1945 kom order från Medicinalstyrelsen till Landstinget i Värmland att förbereda mottagandet av 100-150 tuberkulossjuka kvinnor från Bergen-Belsen som skulle anlända fyra till fem dagar senare. Uppdraget meddelades per telefon och bekräftades skriftligt samma dag. Som första steg så hade kvinnorna hade evakuerats med Vita båtar från Lübeck till Malmö, där de delats in efter vårdbehov för vidare transport till olika vård- och konvalescensinstitutioner runt om i Sverige, bl.a. till Örebro och Karlstad.

Klockan 13.24 fredagen den 26 juli anlände de första kvinnorna till Karlstad. Tåget från Malmö växlades in på ett stickspår vid hamnen i korsningen med Vasagatan. Avståndet från avlastningsplatsen till Herrhagsskolan var några hundra meter, men allt för långt för kvinnorna att gå. Platsen hade hållits hemlig och likaså tidpunkten för ankomsten.

Frivilliga från Röda Korset, Civilförsvaret och Luftskyddet hjälpte kvinnorna från tåget till Lasarettet och till beredskapssjukhuset i Herrhagsskolan.


Signaturen Claes i Karlstadstidningen beskriver det första mötet med flyktingarna: 
En bår bärs förbi mig där jag står bredvid tåget. Ett underbart vackert ansikte vilar på kudden. Varje linje, varje skugga i detta ansikte är en del i en perfekt helhet. Det är en ung polska, den sjukaste av dem alla. Hon har inte tålt transporten något vidare. Temperaturen har stigit och hon har haft fruktansvärda hostanfall. Det sätter sig en klump i halsen på mig när jag ser det vackra, tärda ansiktet med slutna ögon vila på kudden, nästan lika färglöst som den. …


DP-2 tillhörande Gruber Hertha


En av de som bars på båren hette Hertha Gruber eller A-21646. Det var nämligen det numret som hon hade intatuerat på huden av sin vänstra kritvita underarm. Det var Herthas Auschwitznummer

Hertha var 27 år när hon kom till Karlstad från Bergen-Belsen svårt sjuk i tbc och kraftigt underviktig, hon vägde endast 28 kg. Hertha och hennes familj bodde i den polska staden Bielsko-Biala känd för sin textilindustri.

Hertha var den enda överlevande av sin familj, mamma, pappa och tre av syskon dog. Hertha och hennes familj stängdes år 1940 i Krakows getto vars delar blev senare i koncentrationslägret Plaszow. I Plaszów kunde hon skrivas in på Schindlers lista men det skulle innebära att hon skulle skiljas ifrån sin syster Gisela. Från Plaszów-lägret fördes hela familjen år 1944 till Auschwitz. Det var nog där som hon såg för sista gången sina föräldrar Maurycy (Moritz) och Amalia (Maria) Gruber. I årsskiftet 1944-1945 fördes Hertha, hennes syster och tusentals andra delvis till fots på de s. k. dödsmarscherna till läger inne i Tyskland. Slutligen hamnade systrarna Hertha och Gisela i Bergen-Belsen. Gisela blev sjuk i Bergen-Belsen och dog i Herthas armar bara 2 veckor före befrielsen av Bergen-Belsen den 15 april 1945. Hertha flyttades till fältsjukhuset i Bergen-Belsen och därefter till transitsjukhuset i Lübeck.  Från Lübeck avreste Hertha den 18 juli 1945 med Vita båten M/S Rönnskär till Malmö.

Hertha blev den enda överlevande i familjen Gruber från Bielsko-Biala och för varje överlevande finns det speciella omständigheter kring varför de överlevt. Ofta handlar det om tillfälligheter. Av Warszawas judar instängda i gettot där överlevde bara 1%. De som överlevde längs var de som arbetade i tyskarna fabriker. I Herthas och hennes syster fall berodde det att de arbetade bl.a. att sy uniformer. Många syskon, vänner i lägren överlevde då de "höll ihop".

Hertha Spier f. Gruber tillbringade åren i gettot och i lägren med sin syster. De båda systrarna delade lägerlivets vardag och brutalitet med varandra, vilket gav visst hopp och någon att lita på. Systern levde ända fram till två veckor före befrielsen av Bergen-Belsen då hon avled till följd av svält och sjukdom. Hertha blev 102 år gammal och dog på våren 2020.

Juli 1939. Gisela Grubers bröllop. Gisela Pemper f. Gruber (f. 1911) i mitten i vit blus och hennes make Alfred Pemper (som överlevde Förintelsen). Hertha Spier Gruber, första till vänster och Lola Amsterdam (andra från höger) överlevde Förintelsen och kom till Sverige med Vita båtar. Gisela blev sjuk i Bergen-Belsen och dog i Herthas armar bara 2 veckor före befrielsen av Bergen-Belsen den 15 april 1945. Hertha och Lola har bosatt sig i USA och bildade liksom Alfred nya familjer där. Det är okänt om Hertha och Lola visste om varandra i Bergen-Belsen.


Juli 1939. Gisela Grubers bröllop. Gisela Pemper f. Gruber (f. 1911) i mitten i vit blus och hennes make Alfred Pemper (som överlevde Förintelsen). Hertha Spier Gruber, första till vänster. Celina Pemper Hirsz (f. 1909) (andra från höger) mördades i Treblinka. Alfred har efter Giselas död varit i Bergen-Belsen DP-läger. Där träffade han en annan överlevande Franka, varm man har mördats under Förintelsen. De gifte sig och fick en son. I sonens födelsebevis står det Bergen-Belsen och år 1948.

Hertha Spier Gruber

Hertha Gruber - bilden från Youtube där hon pekar på sitt Auschwitznummer A-21646




Många tillfrisknade for men många dog och begravdes i Karlstad.
Under identiska gravvårdar av sten ligger femton kvinnor, några blott tonåringar*
Geisa Faier, Frida Rosenberg och Regina Malek levde bara några veckor efter ankomsten. De svårare fallen kördes till Centrallasarettet i Karlstad. Forskargruppen inom Föreningen Förintelsens Minne undersökte närmare den gruppen. Bl.a. hittade vi räkningar för vården i Karlstad och ambulanstransporter. De har bevarats i Riksarkivet på Kungsholmen i Stockholm (Centralsjukhuset i Karlstad. 3. Kirurgiska avdelningen. F 1 A:680).

  1. 5- 0032 Regina Malek         19211121 19450912 eller född 19240921
  2. 5- 0034 Geisa Faier             19230707 19450814   
  3. 5- 0035 Frida Rosenberg 19220205 19450805  dog först 1 v.
  4. 5- 0053 Rachele Frierman 19270827 19451011
  5. 5- 0054 Saba Goldhamnwe 19240321 19451203
  6. 5- 0055 Frajdla Wolman 19150620 19451212
  7. 5- 0056 Eva Baumöhl         19260925 19451227
  8. 5- 0057 Sari Berkovits        19150314 19460101
  9. 5- 0058 Anna Glückman 19190413 19460101
  10. 5- 0059 Eva Fischer            19261221 19460101
  11. 5- 0060 Chawa Goslawska 19240415 19460511
  12. 5- 0061 Margit Heltan         19071231 19460722  den äldsta - 39 år
  13. 5- 0062 Rona Widawska 19250526 19490206
  14. 5- 0063 Roszi Rim(m)er     19300827 19500424  den yngsta - 20 år
  15. 5- 0065 Judit Sander           19280501 19450916

Man vet att de 15 ovan föddes i ett tiotal länder i Europa. Vilka länder, återstår att utforska. Roszi Rimer som var 14 år när hon kom till Sverige kom från Rumänien. Hennes föräldrar dödades i Auschwitz. Hon och äldre syster Ethel (född 1922) kom med två olika transporter till Sverige. Roszi kom med Vita båten Rönnskär och Ethel med M/S Kronprinsessan Ingrid.






Roszi Rimer som var 14 år när hon kom till Sverige kom från Rumänien. Hennes föräldrar och bröder dödades i Auschwitz. Hon och äldre syster Ethel (född 1922) kom med två olika transporter till Sverige. Roszi kom med Vita båten M/S Rönnskär och Ethel med M/S Kronprinsessan Ingrid. Ovan systrarnas DP-2 kort samt Medical Clearance Card (en del av DP-2 kortet) av Roszi Rimer. Roszi blev aldrig frisk hon dog i Karlstad innan hon har hunnit fylla 20 år.



Roszis syster Etel Rimer sökte länge  efter sin bror Schamo. Troligen för att någon tyckte att man har sett honom i Bergen-Belsen

Utav de fyra judinnors gravar, de fyra som dog på Beredskapssjukhuset i Örebro men deras gravplats har varit okänd, se nedan, så hittade jag enbart en, den gult markerade Sarolta Berkowitz just i Karlstad. Sarolta eller Sari Berkovitz född i Budapest drunknade enligt polisrapporten vid Färjestället vid Torvarpsund. Hon kom med Vita båtar till Malmö (den 16 juli 1945) och var tidigare patient vid beredskapsjukhuset i Örebro. Därefter vårdades Sarolta i Loka brunn. Man beskriver hennes död daterad Nyårsdagen 1946 som olyckshändelse. Det var det också. Hon åkte ut med Anna och Eva (alla tre överlevande) i en bil på isen som gav vika... 
Det var väldigt många av fd Bergen-Belsen fångar som drunknade i Sverige under 1945-1946. Jag har en klar känsla att många "olyckor" var suicidala händelser.

- Anna Zauner 1892 – 1945
- Maria Mencel 1892 – 1946
- Sarolta Berkowitz 1915 – 1946
- Mirijam Schwartz 1910 – 1947

En av de patienter utan gravar från Örebro, markerad med gult är begraven i Karlstad. Resterande tre?


Geisa Faier, Frida Rosenberg och Regina Malek (dog 12 september 1945 - se kvittot ovan) levde bara några veckor efter ankomsten. De svårare fallen kördes till Centrallasarettet i Karlstad. Räkningar för vistelsen där och ambulanstransporter har bevarats i Riksarkivet på Kungsholmen i Stockholm (Centralsjukhuset i Karlstad. 3. Kirurgiska avdelningen. F 1 A:680).





Alice Klein var Auschwitz (A-9998) och därefter en Bergen-Belsen fånge. Hon dog på 2000-talet och är begravd nära Flickgravarna som de Förintelsens offers gravar kallas för. Alice kom i juli med de Vita båtar från Lubeck till Stockholm. Hon hamnade, efter att ha varit patient i Sigtuna, just i Karlstad.
Alice kände en stark samhörighet med de begravda på Mosaiska begravningsplatsen. När hon gick omkring på begravningsplatsen, så sa hon till sin dotter "mina flickor". Alice Klein berättade att många i hennes grupp som kom till Stockholm hade efter att de har upplevt Förintelsen suicidala tankar. Många såg sina närmaste gå efter selektionen mot gaskammare. De visste och kände att de var ensamma i världen!

Sarolta eller Sari Berkovitz drunknade enligt polisrapporten vid Färjestället vid Torvarpsund. Hon var tidigare patient vid beredskapssjukhuset i Örebro och vårdades därefter i Loka brunn. Man beskriver hennes död daterad Nyårsdagen 1946 som olyckshändelse. Men det var väldigt många av fd Bergen-Belsen fångar som drunknade i Sverige under 1945-1946. Jag har en klar känsla att många "olyckor" var suicidala händelser.

Det finns 15 gravstenar i röd granit i Karlstad. Totalt kom 159 unga judiska kvinnor till Karlstad och i efterhand även ensamma barn. De allra flesta av de som dog begravdes i Karlstad. 15 gravstener, 15 döda av 159 är 10 %. Ett högt siffra då dem som kom med tåg till Karlstad ansågs inte vara så svårt sjuka för att färdas till beredskapssjukhuset i Karlstad har avlidit bara några dagar eller veckor efter ankomsten till sjukhuset.

Många av desom dog var 9-11 år gamla när Andra världskriget började. De blev således bara 15-17 år gamla.

Fick de unga kvinnorna en glimt av friheten och lugnet i Värmland? Dem första begravda i Karlstad dog ca. 3 månader efter att Bergen-Belsen lägret har övertagits av de brittiska trupperna.
Stanna gärna vid den judiska begravningsplatsen som ligger likt en grön, stillsam ö mitt mellan dånande trafikvågor på Europaväg 18 och Riksväg 63 i Karlstadsstadsdelen Rud. Platsen är en del av Förintelsen, dokumenterad med kvarlevor av 15 kvinnor. Klicka gärna på länken nedan för en virtuell vandring.

Stanna gärna vid den judiska begravningsplatsen som ligger likt en grön, stillsam ö mitt mellan dånande trafikvågor på Europaväg 18 och Riksväg 63 i Karlstadsstadsdelen Rud. Platsen är en del av Förintelsen, dokumenterad med kvarlevor av 15 kvinnor.

Klicka gärna på länken ovan för en virtuell vandring.
• Minnets stigar – en resa bland svenska kyrkogårdar av Anita Theorell, Per Wästberg; Hans Hammarskiöld. Max Ström förlag 2001.


Judiska överlevande på beredskapssjukhuset i Karlstad: Bland Berl Sali finns bland de.

Sali Berl var den tredje av Helene och Herman Berls fyra barn. Hon föddes den 31 oktober 1924 i Brno, Tjeckoslovakien där hennes familj ägde godis- och fruktaffär. Sali hade två bröder, Leo (f. 1922) och Arnold (f. 1926), och en syster, Malvine (f. 1921). Under sommaren 1941 grep tyskarna Salis far Hermann som avrättades den 30 september 1941. Året därpå, den 22 mars 1942, deporterades resten av familjen, mamma Helene och hennes tre barn Arnold, Sali och Malvine till Theresienstadt. Leo Berl, den äldsta av Helenes barn, skickades till Auschwitz där han mördades den 25 mars 1942. Fram till mars 1944 förblev familjen tillsammans i Theresienstadt. Därefter separerades mamman, Helene Berl från sina barn och deporterades till Auschwitz. Sex månader senare, den 9 oktober, transporterades barnen, Arnold, Sali och Malvine till Auschwitz. Sali och Malvine lyckades förbli tillsammans genom överföringar till olika koncentrationsläger, inklusive Kurbach, Gross Rosen och Bergen-Belsen. Salis syster Malvina Berl dog av svält den 15 april 1945 samma dag som de brittiska styrkor övertog koncentrationslägret Bergen-Belsen. Sali stannade kvar i Bergen-Belsen, allvarligt undernärd och lider av tyfus, tills UNRRA överförde henne för vård till Sverige. Hon kom så småningom till Göteborg efter att ha vistats tillfälligt på ett sjukhus i Karlstad. Sali var den enda överlevande från sin närmaste familj, Sali immigrerade till USA ensam i oktober 1946. Efter att Sali fick sitt amerikanska medborgarskap 1952 reste hon till Palestina för att besöka släktingar till sin far. Där träffade hon sin blivande man Mosche Bogatyrow (f. 18 april 1919), en överlevande från Lodz.