Beskrivning som gäller de flesta Förintelsensoffer begravda i Stockholm
- Bergen-Belsen lägren
- Logiment i Lubeck
- DP
- UNRRA
- Vita skepp
- Svenska dokument för färd till Sverige
- Sjukdomar, diagnoser
- Ålder
- Nationaliteter
- Öden av de som klarade sig, tillfrisknade i Sigtuna (bilder och info att de flesta återvände till hemländer
 |
| Bergen-Belsen läger, april-maj 1945. En brittisk soldat vid en av portarna. Skylte uppmanar att köra långsamt för att inte sprida tyfus. |
 |
| Warszawa i november 1939, således bara några veckor efter tyskarnas intåg i det polska huvudstadet, satte man upp skyltar runt de stadsdelar där judarna bodde med varning for tyfusepidemier. |
Bergen-Belsen lägren
När de brittiska trupperna befriade lägret den 14 april 1945 var det ett mycket speciellt läger. Från början var Bergen-Belsen läger byggd av Wehrmacht och avsedd enbart för krigsfångeläger framförallt för franska och belgiska soldater. Efter Tysklands angrepp på Sovjet 1941, Operation Barbarossa, deporterades 21 000 sovjetiska krigsfångar dit. Efter Warszawaupproret i augusti 1944 internerades där även medlemmar av den polska hemarmén - Armia Krajowa. Krigsfångelägret, hade beteckningen Stalag XI.
År 1943 övertog SS en sektion av Bergen-Belsen, den var avsedd för judar. Det judiska lägret ingick i det stora nätverket av koncentrationsläger. I Bergen-Belsen fanns judar från nästan hela Europa: Tyskland, Polen, Spanien, Portugal, Holland, Frankrike, Jugoslavien, Albanien, Ungern samt från Turkiet. Lägret utökades 1943/44 när SS började internera även andra grupper av fångar i lägret, bland annat upprättades ett koncentrationsläger för kvinnor.
Vid krigslutet omvandlades läger till en typ evakueringsläger dit fångarna från de läger som låg i öst såsom t.ex. Auschwitz förflyttades p.g.a. offensiven på östfronten.
På grund av den annalkande Röda armén transporterats fångarna i koncentrationslägren i öst, västerut. Det skedde genom Dödsmarscher eller med godståg från lägren Auschwitz och Gross-Rosen. Följden av det blev en enorm överbeläggning och ytterligare försämring av förhållandena i Bergen-Belsen. I juni 1944 var det omkring 7 300 fångar i lägret, i april 1945 hade antalet stigit till 60 000.
7 april 1945 skickade Ernst Kaltenbrunner, chef för Departementet för rikets säkerhet, en order direkt till kommendanten för koncentrationslägret i Bergen-Belsen, Josef Kramer, att alla fångar i lägret skulle dödas hellre än falla i fiendens händer. Det fanns inga gaskammare i Bergen-Belsen – den stora mängden massmord ägde rum i utrotningslägren längre österut – men likväl mördades i Bergen-Belsen genom våld, undernäring och sjukdomspridning.
Men den 8 april anlände 25 000 nya fångar till Bergen-Belsen från andra koncentrationsläger i Neuengammeområdet. Nu fanns det över 60 000 fångar i lägret. Förutom det höga antalet fångar där så fanns inte längre en fysisk möjlighet att mörda så många så utbröt i lägret en tyfusepidemi. Den man fruktade skulle sprida sig till soldaterna på båda sidor och civilbefolkningen i området. Det gjorde det omöjligt att evakuera alla fångar från Bergen-Belsen. Tyskar var mycket rädda för tyfus som användes även användes i propagandasyfte (typ judar som råttor som sprider sjukdomar). De första skyltarna med varning för tyfusepidemier sattes upp i områden som skulle så småningom vara getton nästan direkt. I Warszawa sattes upp sådana skyltar redan i början av november 1939.
Rädslan för tyfusspridningen inom egna trupper och civilbefolkningen tvingade tyskarna att förhandla fram ett överlämnande av lägret i Bergen-Belsen till den brittiska armén.
Det tog flera dagar och först på natten till den 12 april 1945 underteckande den lokale tyske militärbefälhavaren och den brittiske stabschefen, brigadgeneral Taylor-Balfour, ett vapenstillestånd. Ett område på hela 48 kvadratkilometer runt Bergen-Belsen förklarades för en neutral zon.
Under tiden förhandlingarna pågick så började SS-männen att reparera lägret och försöka begrava kropparna i massgravar. Under fyra dagar, mellan den 11 och den 14 april användes alla lägerfångar som fortfarande kunde arbeta till att hjälpa till att begrava liken. Från kl. 6 på morgonen tills mörkret föll begravde man liken., Trots det fanns mer än 10 000 ruttnande lik kvar när den britiska armén den 14 april 1945, övertog lägret.
Först den 17 april 1945 kom brittiska sjukvårdsenheter till lägret. De etablerade ett sjukhusområde i ett av den tyska arméns träningsläger i närheten.
Den 18 april 1945 påbörjades begravandet av de döda. SS-personalen, som nu var britternas fångar, beordrades att begrava de döda.
Den 21 paril inleddes evakueringen av de fångar som hade överlevt. Fångarna avlusades först och flyttades sedan till barrackerna i träningslägret. Man tog hjälp av Röda korset. Epidemin var fortfarande inte under kontroll, och mellan 400 ioch 500 fångar dog varje dag. Den 28 april var arbetet med att begrava kropparna i massgravar avslutat.
Trots Röda korsets och den brittiska arméns insatser fortsatte fångar att dö. 9000 dog under de första två veckorna efter att britterna hade kommit dit, och ytterligare 4000 dog i maj. De anonyma kropparna begravdes i anonyma massgravar.
Den 19 maj 1945 hade alla de tidigare fångarna evakuerats till armébarrackerna i närheten, och den 21 maj brändes den sista byggnaden i Bergen-Belsen ner till grunden. Bergen-Belsen och dess fasor hade utplånats från jordens yta. Idag är det forna lägret en park med ljung som täcker massgravarna. I juli 1945 fördes 6000 överlevande till Sverige för att återhämta sig från sina lidanden i Bergen-Belsen. Några av dem stannade för tre år för att återhämta sig från tyfusen. De flesta konvalescenter återvände till sina hemländer eller reste till nuvarande Israel.
