Kors och Davidstjärna - Vita båtar och Vita bussar förde polskor och judinnor till sista vilan i Sverige

Ett kors vid Norra begravningsplatsen. Ludwika Pawlak blev bara 33 år eller ? Det finns två olika födelsedatum år 1908 och 1922. Jag tror att 1922 är den råtta. Hennes gravsten liksom de andra polskor som kom med Vita båtar under juli 1945 till Stockholm har samma form. Alla, troligen begravda vid den Katolska begravningsplatsen. Synd att det står fel födelsedatum på Ludwikas gravsten. Hon är född 1922.

Begravda, fd koncentrationslägerfångar vid den Katolska begravningsplatsen vid Norra begravningsplatsen i Solna. På vänstra sidan gravnummer och till höger om namnet dödsår i Sverige. Alla kom till Sverige med UNRRAs Vita Båtar.

Field Medical Card tillhörande Ludwika Pawlak. Ludwika född i Lwów blev bara 33 år. Hon befriades i Bergen-Belsen och kom med Vita Båten S/S Kastelholm den 8 juli 1945 och dog 11 dagar senare. Begravd vid den Katolska begravningsplatsen (VII:37).  Field Medical Card utfärdades efter övertagandet av de brittiska trupperna koncentrationslägret Bergen-Belsen.

Ludwika Pawlak född i Lwów blev bara 33 år. Hon befriades i Bergen-Belsen och kom med Vita Båten S/S Kastelholm den 8 juli 1945 och dog 11 dagar senare. Begravd vid den Katolska begravningsplatsen (VII:37). Hennes öde och öde av hennes familj finns bevarad på ett Diagnoskort från Sigtuna Beredskapssjukhuset /se nedan).

Ludwika Pawlak född i den polska staden Lwów 1922 blev bara 33 år. Hon befriades 15 april 1945 i Bergen-Belsen och kom till Stockholm med Vita Båten S/S Kastelholm den 8 juli 1945 och dog 11 dagar senare. Begravd vid den Katolska begravningsplatsen. Hennes öde och öde av hennes familj finns bevarad på ett Diagnoskort från Sigtuna Beredskapssjukhuset /se nedan).

En Davidstjärna. Frymet Ajnhorn Einhorn från Lodz i Polen blev 17 år. Hon dog i Stockholm drygt 2 veckor efter att Ludwika Pawlak har dött.

Förintelsen och andra världskriget är inte synonymer trots att ödet av olika folkgrupper såg på samma  eller nästan på samma sätt ut. Diskussionen kan vara svår. Vi måste förstå att Förintelsen var ett planerat och industriellt utfört mord på 6 000 000 judar. Förintelsen är därför unik i världshistorien trots att fritidspolitiker och politiker vill så gärna inkludera flera andra grupper såsom Förintelsens offer. En som dog under andra världskriget kan ej jämföras med det judiska folkets öde under den tiden där även de ofödda hade en dödsdom över sig.

Myndigheten Forum för Levande Historia, t.ex. på regeringens uppdrag (?) vill i sin senaste, pågående utställning absolut jämföra ödet av Förintelsens barn med bl.a. de afganska flyktingarna som man ser ofta i Stockholm vid Sergels Torg.

I koncentrationsläger fanns polska medborgare. Judar och Polacker, de sistnämnda, läs kristna. I utrotningsläger fanns det huvudsakligen judar. I Auschwitz fanns det ett läger för romer. Romer har också mördats i en stor utsträckning. Det romska folkmordet är känt som Porajmos.

Efter Warszawaupproret, augusti 1944, som slutade i oktober tömde tyskarna Warszawa på nästan hela befolkningen, 650 000. En tredje del som ansågs vara arbetsföra fördes till tvångsarbeten i Tyskland. Arbeten varierade, från arbetet i fabriker och fält till arbeten som hembiträden. De förstnämnda placerades i arbetsläger nära de tyska fabrikerna. Förflyttningar, egentligen evakueringar från koncentrations- och arbetsläger påbörjades redan under 1944. Många kom på det sättet till Bergen-Belsen.

Tyfusepidemin i Bergen-Belsen blev den största dödsorsaken där. Det var bl.a. orsaken till det försiktiga övertagandet av lägret i april 1945. Både britter och tyskar var rädda för epidemier. Tyskarna hos den civila befolkningen och britterna bland sina trupper. Då Bergen-Belsen lägret befriades (övertogs) av de brittiska styrkorna fanns där fångar från ett flertal läger, polskor och judinnor. Direkt efter befrielsen begravdes 20 000 döda. De sjuka fördes till ett enormt fältsjukhus i militärkasernerna i omedelbara närheten av lägret med nästan 13 000 sängplatser (Nya Karolinska har drygt 600).

UNRRA har, under juni-juli 1945 fört över till Sverige över 9 300 fd koncentrationslägerfångar, huvudsakligen kvinnor, huvudsakligen "polskor". Huvuddelen av polskor var judinnor från Polen. Det kom över även tjeckiskor, rumänskor, grekiskor, ungerskor, m.f. De flesta var judinnor.

Transporterna från Bergen-Belsen till Lübeck har skett med tåg. Därefter, efter registreringen på transitsjukhuset i Lübeck har man fört de som behövde vård med Vita Båtar till Sverige. Behovet av vård var olika. Från döende patienter till patienter för "konvalescens", utan någon sjukdomshistoria.

Vita Båtarna angjorde svenska hamnar i söder längs öst- och västkusten. Patienter fördes till de nyöppnade beredskapssjukhusen, oftast i skolor som fick ett tidigarelagt sommarlov. En del av de sjuka tillfrisknade fort. Gick upp i vikt. En del dog redan under överfarten eller strax därefter. Kampen för livet pågick i de svenska sjukhusen i flera år. Det största antalet döda, var under 1945. Många hade psykiska problem. Även de kopplade till kriget. De ställde sig en fråga: Varför har de överlevt medan alla andra inom den närmaste familjen dog, mördades? Detta ledde till ett flertal självmord i de lägren som man upprättade i Sverige dit de nyinkomna skickades från beredskapssjukhusen och sanatorier. Gravarna på begravningsplatserna i närheten av lägren vittnar om detta. En del har dock inga gravar eller egentligen är deras begravningsplats okänd. Trots att de bör finnas i de officiella register och även på interntet så finns de inte. Jag har försökt ett antal gånger på Riksarkivets datorer och misslyckades. Både judar och polacker, kvinnor och män. En kvinna vars grav jag har särskilt mycket letat efter hette Viola Horvath. Liksom Ludwika Pawlak född 1922. Viola och Ludwika kom till Stockholm och beredskapssjukhuset i Sigtuna med Vita Båten S/S Kastelholm. Viola dog på ett sjukhus i Ribbingelund.  Andra som dog där begravdes i Stockholm men inte Viola. Violas grav har inte hittats ännu.

I Stockholm finns ett tydligt spår, egentligen två av de som kom med UNRRAs Vita Båtar. Spåret finns i den nordöstra delen av Norra begravningsplatsen i Solna, en stenkast från den bullrande motorvägen E4. Där finns nämligen en katolsk och en judisk begravningsplats. På den katolska begravningsplatsen finns ett 20-tal gravar av polskor som kom med Vita Båtarna. En stenkast därifrån, på den Judiska begravningsplatsen finns ett 80-tal gravar av judinnor (även få judiska män) som kom till Sverige i samma Vita båtar. Den gemensamma nämnaren på de katolska gravstenarna och de judiska gravhällarna är dödsdatumet. Oftast är det 1945-1946.

De judiska gravarna av Förintelsens offer som ligger inom de judiska begravningsplatserna i Sverige är skyddade genom de judiska påbud som säger att en judisk grav skall bestå i evigheter. Däremot de kristna gravar vid Norra begravningsplatsen, gravar som ligger bara 50 meter från de judiska gravarna besitter inte samma skydd. Kommer man att vilja ha de som kulturgravar eller kommer de ekonomiska intressen att på nytt använda gravarna att vinna?

Flera kyrkogårdar i Sverige har blivit militära begravningsplatser. För de allierade och för tyskar. På Skogskyrkogården i Falkenberg där Zofia Przybyszewska från Polen är begraven, ligger sju brittiska flygare begravda. Ytterligare, 48 flygare från de allierade styrkorna finns begravda vid kyrkogården i Pålsjön (Helsingborg). I Pålsjön finns även tyskar begravda, sjömän från första och andra världskriget.
Det finns ytterligare flygargravar i Sverige. Bland annat på Öckerö, Kvibergs kyrkogård i Göteborg, Värö, Varberg, Fjelie och Malmö Östra. På Gotland finns flera begravda som kom till Krigssjukhuset i Lärbro, men vars liv inte gick att rädda. Tyska soldaters gravar från Lärbro flyttades till Trelleborgs Norra Kyrkogård. På denna kyrkogård fanns redan ett antal tyska soldater från andra världskriget begravda. Många axelmaktens soldater som flydde till Gotland. Vid krigslutet och kom närmast från de baltiska länderna har nog registrerats som privatpersoner (bör undersökas !). Det finns en mycket bra förteckning över militärer, många av de ökända krigsförbrytare ansvariga för mord av judar och romer som kom till Gotland under krigsåren 1939-1945. Jag ha bidragit där med en del uppgifter om de polska militärer  som flydde till Gotland i början av andra världskriget.

https://www.gotlandsforsvarshistoria.se/flyktingar/4.htm

För att de katolska gravarna av andra världskrigets offer som dog i Sverige skall bestå och även de judiska gravarna utanför de judiska begravningsplatserna måste de omfattas av kulturmiljölagen, gamla kulturminneslagen (till skydd för viktiga delar av kulturarvet).

Juli 1945. Begravning av en flicka, Zofia Przybyszewska, 22 år gammal som kom med Vita Båtarna till Sverige. Hon har följts till graven i Falkenberg både av judiska och polska (katolska) vänner från lägret i Heberg. Hon var fånge i Stutthof och överlevde "dödsmarschen" - transporterna på pråmar från Gdanskbukten till Tyskland. Därefter kom hon till Padborg i Danmark med ett spöktåg, om jag minns rätt.

Korczak - Hoover and the football donated to Orphanage by the President of the United States

The only view of Hoovers football?

Szlomo Nadel remembered:

My favorite outdoor game was volleyball while other boys preferred football.

A real football was donated to us by the President of the United States, making the orphanage one of the only places in Warsaw where children could kick a real football. We, the children, wrote him letters of thanks and the Ambassador of the United States visited the orphanage to collect the letters in person.

Herbert Hoover’s historic visit to Warsaw, Poland in 1921 wasn’t his first visit, nor his last, but surely the most memorable and one of the most moving experiences of his life. At that time Herbert Hoover was chairman of the American Relief Administration (A.R.A.), which had begun to provide massive humanitarian aid to Eastern Europe, then recovering from the devastation of World War I.

Hoover took a particular interest in Poland when he learned of the serious shortages of food in the country and its effect on children. At Hoover’s initiative, shipments of condensed milk, flour, and wheat, totaling thousands of tons, began arriving in Poland in the spring of 1919. By the time of his visit in August, an extensive operation had been established through the cooperation of the A.R.A. and civic organizations, which established hundreds of kitchens that fed more than 500,000 children daily. Within a year the operation would feed as many as 1.5 million children and nursing mothers each day. The humanitarian aid for children was a precursor to massive shipments of clothing, shoes and medical supplies to establish inoculation centers against typhus and other diseases. Extensive technical assistance from American advisers also helped rebuild Poland’s railways and other industries. The Poles had much to be grateful for.

H. Hoover remembered Polish children also after devastation due to WWII.

For search of documents use the link: http://www.oac.cdlib.org/findaid/ark:/13030/tf758005bj/

Economy of Korczak farm - Rózyczka - הַכְשָׁרָה

Korczak orphanage opened a summer camp on the Rozyczka farm in Goclawek.

In 1921 Korczak orphanage opened a summer camp on Rozyczka farm in Goclawek. We know that numerous basic vegetables were grown in green houses there. There were also five milking cows and, one horse and hens (?). New for me is that they were selling fresh flowers, fruit, potatoes, wheat and rye.

Actually, the summer camp was a typical Hachshara - Preparation - הַכְשָׁרָה for emigration to Eretz Israel.

Rózyczka, main building.

The last summer at Rózyczka, 1940.

Hans Fink och Eva Stein borde lära sig ordspråket “Man ska inte kasta sten i glashus”

Chevra Kadischa org nr 80201-6104. I en resultaträkning som styrelsen presenterade under årsmötet har resan till Strasbourg gömts under: Verksamhetskostnader, inköp för begravningsverksamheten. -142 424:-. Reseräkning saknas!

Ordföranden i Chevra Kadischa i Sverige Hans Fink, trots sitt ursvenska ursprung samt hans hjälpreda revisor  Eva Stein tycks inte ha lärt sig det kända svenska ordspråket. Ordspråket “Man ska inte kasta sten i glashus” är välkänt och betyder ungefär att man ska sopa rent framför egen dörr först, d.v.s. inte kritisera någon annan för något som man själv gör sig skyldig till.

Chevrastyrelsen anser sig vara religiösa och tycker att deras medlemskap i Chevra är en mitzva. Deras handlande skulle nog G.. klart fördöma !!!
I tredje Moseboken står det följande:

Du skall inte hysa hat till Din broder i Ditt hjärta, Du skall älska Din nästa som Dig själv. 

Trots att Chevra Kadischa styrelsen sägs t.o.m. be i synagogan har de totalt glömt vad MITZVOT handlar om. För upplysningen skull vill jag påminna de vad mitzvot handlar om. Mitzvot som kan översättas med påbud. Det är handlingar som för troende judar är både tillåtna och förbjudna och som omfattar alla aspekter av en människas liv. Mitzvot rör dels hur vi ska handla gentemot medmänniskor, dels hur vi ska handla i relationen till G...

 

Förra året så har Chevra kritiserat en av sina medlemmar för att denne har skrivit ett brev till styrelsen från ett arbetsmailkonto. Inte bara kritiserat men tillskrivit ett brev till arbetsgivaren och angivit sin egen medlem, en judinna från forna Sovjet för ett tjänstefel. Hans Fink kan skriva klanderfritt på kanslisvenska då han har varit anställd av Skatteverket. Det han skrev till kvinnans arbetsgivare heter på rent svenska angiveri. Varför gjorde Fink det? Den svenska pliktkänslan? Nej, en vedergällning då det elektroniska brevet innehöll en motion till årsmötet som Fink upplevde som kritik. Igen så glömmer man så lätt:

Du skall inte hysa hat till Din broder i Ditt hjärta, Du skall älska Din nästa som Dig själv. 

Fink och resten av styrelsen försöker att fortsätta med sina förehavanden och verkligen älskar sig själva. Då jag har kritiserat styrelsen att de gör inget förutom att "sitta på pengarna" och inte använder de medel (egentligen avkastning) som deras företrädare har skaffat på det sättet som står i Chevra Kadischa stadgar har de angivit min sambo till Judiska Församlingens styrelse. Hennes brott är att hon har, tillsammans med mig tagit hand om Förintelsens offrens gravar.
Chevras Eva Stein som var ordförande i Judisk Mångfald, ett part inom den Judiska församlingens i Stockholm tillika medlem i Judiska församlingens styrelse har utövat ett starkt tryck på Judiska församlingens styrelse. Det har resulterat att Judiska församlingen har utfärdat en fatwa när det gäller min dåvarande sambos företag som arbetar med gravvård. Företaget har nu, som det heter gått i graven. Chevras styrelse ger dock inte upp. Deras tolkning av Torah tycks vara älska dig själv och shit i andra. 
I klar text betyder det att de ger sig nu, tillsammans med Judiska församlingens styrelse direkt på mig och den verksamhet som jag har utövad inom Föreningen Förintelsens Minne.

Hur Eva Stein sköter sitt arbete som revisor inom Blomsterfonden vet jag inte. Jag, personligen, skulle, med hennes nyss beskrivna förehavanden och helt avsaknad humanistisk syn, aldrig tillåta henne att arbeta i den typen av sammanslutningar.

Tillbaks till Chevrastyrelsens förehavanden, även de enligt älska dig själv och shit i andra. 

I fjolårets redovisning, finns att tillgå på Skatteverket då Chevra är en ideell förening med org. nr 80201-6104, har Styrelsen av Chevra Kadischa försökt att gömma sin "styrelseresa" på ett mycket speciellt sätt, se kopian av en del av resultaträkningen ovan. Det upptäcktes av tvätterskan som Fink har därefter angivit till hennes arbetsgivare. En ren vendetta enligt mig. 

Fink, Stein och övriga i Styrelsen har fortsättningsvis inte redogjort för sina resekonstander och inte om deras makar, liknande var med på denna självbjudresa.

Vad handlar Hans Finks och Eva Steins angiverier om? Här är årets två fall beskrivna

Angiveri nr. 1 av Hans Fink - ordförande i Chevra Kaddisha styrelse, yrke skatteexpert

En av Chevra Kaddisha medlemmar, en kvinna skrev en Motion till Styrelsen. Kvinnan tillhör de aktiva medlemmar som förutom att hon betalar sin medlemsavgift så förbereder hon de avlidnas kroppar inför den sista vilan. Hon genomför ”tahara”, en religiös tvagning och därefter svepning och kistläggning. Poängen med det är att göra det möjligt för den avlidne att möta sin skapare med respekt och värdighet. Tahara är ett tungt arbete och utförs alltid av judiska volontärer. En tvätterska i Chevra Kaddisha har alltid högt anseende bland volontärerna och andra judar.

Tvätterskan arbetar som en tjänsteman inom Kriminalvården. Hon är mycket omtyckt. Gör bra ifrån sig som det heter, avancerar ständigt. Hon kan flera språk som är en stor merit. Plötsligt blir hon kallad till en av högsta cheferna. Av hans ton i telefonen förstår hon att något är galet, men vad? Alla sina uppgifter har hon utfört galant. Chefen visar en kopia av hennes mail som hon skickade från sin arbetsdator. I mailet står ingenting men det finns en bilaga som hon har skrivit dagen innan hemma. Bilagan, motionen till Chevra Kadischa har hon inte fått iväg dagen innan hemifrån då hon var inte säker vart hon skulle skicka den. Hon saknade Chevras mail. Chevra Kaddisha har ingen hemsida med styrelsens adresser, inte en "info"-mail. Hennes mail från arbetsgivarens dator såg ut enligt ovan (här är hennes namn borttaget). Hon erkänner ett tjänstefel för sin chef och berättar att hon skrev det hemma etc. Det var dock inte Kriminalvården som upptäckte att en privatbilaga har skickats till en privatadress det var mottagaren Hans Fink - som bilagan var adresserad till.
Hans Finks vrede över motionens innehåll var så stor att han tycks ha ringt till flera inom Kriminalvårdensledning. Tvätterskan, tahara volontären fick en varning.

Hans Finks agerande har diskuterats under årsmötet och flera krävde hans omedelbara avgång. Röster under mötet var hårda. Alla tyckte att han har handlat fel både såsom ordförande och som jude. Man kallade Hans Finks agerande för angiveri, med all rätt.

Vad fanns i tvätterskans motion som upprörde Hans Fink. Vad orsakade hans vrede och vedergällning?

Tvätterskan tog upp problem i tahararummet, problem med volontärer och så påpekade hon följande 

Vattenproblemet har funnits i decennier och de förslagen som hittills tagits fram avslås av Styrelsen med hänvisning till begränsad ekonomi. 
Samtidigt åker Styrelsen på en studieresa, en resa som medlemmarna i Chevran fortfarande inte har fått ta del av vare sig genom någon form av reseberättelse eller genom annan återkoppling. 

Samtidigt har hela Chevrastyrelsen (alla namn senare) blivit ertappad att de gjorde en gemensam resa (med sina respektive?) till Strasbourg. Egentligen inget fel i det. Det har styrelser i ideella föreningar ofta ofta rätt till sk efter ett godkännande av föreningsmedlemmar under ett årsmöte.

Här fanns inget godkännande. Styrelsen förklarade sig under årsmötet att de skulle träffa rabbiner där. Ett underkännande till rabbiner i Stockholm? Man krävde under mötet att man skulle öppet redovisa resekostnader och andra uppgifter, läs utgifter som Chevrastyrelse försökte gömma under en inteetsägande och missvisande rubrik, se nedan.

I en resultaträkning som styrelsen presenterade under årsmötet har resan gömts under:

Verksamhetskostnader, inköp för

begravningsverksamheten.                    -142 424:-

                                         

Hans Fink har arbetat för Skatteverket i alla år så han visste vad han gjorde. Han visste också vad hans angiveri hos Kriminalvården skulle leda till. Kvinnan fick reprimand av sin högste chef.

Angiveri nr. 2, av Eva Stein, styrelseledamot i Chevra Kaddisha och Judiska Församlingen, yrke: revisor.

Det här med avsaknaden av rinnande vatten vid de judiska begravningsplatserna har varit problem. Både religiösa judar och icke-religösa men som håller på traditionen brukar tvätta händerna efter besöket vid begravningsplatsen. Under den varma årstiden kan man alltid använda sig av bevattningskranar men vattnet stängs av då kylan kommer.

Jag har påpekat det för Chevra Kaddisha och för Judiska Församlingens styrelse. Jag påpekade också att sista gången jag hade möjlighet till det var det på nittiotalet.

En nära vän till mig har påpekat det skriftligt både för Judiska Församlingen och Chevra styrelsen. Han använde dock inte de så i Sverige erkända "lagom" orden men sa rak på sak vad han tyckte. Han uppgav att Chevra Kaddishas årliga inkomster (huvudsakligen av kapital) på 250 000 kronor efter skatt bör användas för annat är nöjesresor. Jag samtyckte.

Åtgärder. Judiska Församlingensstyrelse, ordförande Aron Szugalski-Verständig, yrke: jurist
Reaktionen (en vendetta) på det från Chevra och Judiska Församlingen var omedelbar. Inte mot honom men mot min sambo då hon var vän med honom. Över min sambos företag och mig har Judiska Församlingens styrelse utfärdat en fatva. Angivaren var den här gången Eva Stein som sitter både i Chevra och Judiska församlingens styrelse. Hon är dessutom revisor så nog har hon haft fullt vetskap och förståelse för vad de har med Flink koka ihop i Chevras Räkenskaper. Skam att gömma en resa under begravningskostnaderna. Revisor Stein tillsammans med skatteexpert Fink. Ett samspel över gränserna.

Det speciella är att min, numera fd sambo Justyna Bamba har utfört en stor ideell insats som gäller Judiska församlingens fyra begravningsplatser. Det handlar både om hennes arbete och materiel som hon och hennes firma har skänkt.

Naturligtvis fattades den nya fatvan av hela Judiska Församlingensstyrelse inklusive ordföranden, juristen Aron Szugalski. Samtidigt sägs att flera av Judiska församlingens styrelse och administration (Isak Reichel) är djupt religiösa och ber i synagogan. Hur har de kunnat undgå det som står i tredje Moseboken:

Du skall inte hysa hat till Din broder i Ditt hjärta, Du skall älska Din nästa som Dig själv. 

Hoppas de att varje år bli förlåtna under Jom Kippour? Hyckleri!

Själv har jag varit shomrim inom Chevra Kaddisha och delaktig i minjagruppen, naturligtvis som volontär. Shomrim kommer från Shemira är hebreiska för "titta" och "vakta". Det är också en traditionell judisk ritual som innebär att man vakar över någon som precis har dött. 

Alla som tillhör Minjan brukar bli bjudna på en Chevralunch. År 2020 bestämde Hans Fink inte bjuda alla från minjangruppen men använda sig av selektion. De som har varit kritiska fick inte inbjudan till den årliga lunchen.

Det här med avsaknaden av rinnande vatten vid de judiska begravningsplatserna har varit problem. Både religiösa judar och icke-religösa men som håller på traditionen brukar tvätta händerna efter besöket vid begravningsplatsen. Under den varma årstiden kan man alltid använda sig av bevattningskranar men vattnet stängs av då kylan kommer.

Jag har påpekat ovanstående för Chevra Kaddisha och för Judiska Församlingens styrelse. Jag påpekade också att sista gången jag hade möjlighet att tvätta händerna innan besöket vid begravningsplatsen så var det på nittiotalet.

Då inget har gjort tills nu, mars 2020 har jag tillsammans med Ronny, en judisk rörmokare från Köpenhamn bestämt oss att installera rinnande vatten vid de judiska begravningsplatserna i Stockholm. Mitt företag som arbetar med gravstenar (STHLMgravvard@gmail.com). Vi gör det utan medel från Chevra eller Judiska Församlingen.

Svindleri?

Mitt företag, STHLMgravvard@gmail.com, står för grävnings och borrarbete medan det danska företaget med Ronny i spetsen står för vattenkransinstallation.