Piotrków Trybunalski - Getto - Uratowana od wysłania do Treblinki bo znała się na maszynie do szycia z overlockiem - Opowiadanie Anetki..

Likwidacja getta w Piotrkowie rozpoczęła się w nocy z 13 na 14 października 1942 roku. Do 21 października Niemcy wywieźli do obozów zagłady około 20 000 osób. W Piotrkowie zostawiono około 2 000 wyselekcjonowanych robotników z huty szkła i fabryki na Bugaju. Część osób przeżyła akcję w ukryciu: w bunkrach, na strychach.

Wsród "wyselekcjonowanych robotników" znalazła się Sierpińska Chana, ciocia Anetki. Pracowała "na overloku" w zakładzie produkującym mundury czy też inne tkaniny dla Wehrmachtu. Maszyny do szycia z overlockiem są skomplikowane albowiem overlock szyje za pomocą dwóch igieł i wielu nici - najczęściej trzech, czterech lub pięciu, specjalnie je zapętlając*. Ciocia Anetki wiedziała jak nawlekać nici i ustawiać maszynę. Dzięki temu pozwolono jej siostrze i nowonarodzonej we wrześniu siostrzenicy pozostać w Piotrkowie podczas akcji deportacyjnej do Treblinki w październiku 1942 roku.

Dwa lata pózniej, w grudniu 1944 deportowano dwuletnią Anetkę i jej mamę do obozu Ravensbrück a stamtąd do Bergen-Belsen. Wyzwolone w kwietniu 1945 przyjechały akcją UNRRA, Białymi statkami do Szwecji.

Gdy rozmawiałem z Anetką Niechcicką (teraz Kaufman) urodzoną w 1942 roku w getcie w Piotrkowie Trybunalskim. opowiedziała że jej ciocia, Sierpińska Chana (prawdziwy rok ur. nieznany 1916-19) została wywieziona do Auschwitz w grudniu 1944 i tam wyzwolona. Sierpińska Chana miała wytatuowany nr. obozowy i była wśród wyzwolonych w styczniu 1945 roku w samym KL Auschwitz. Po wojnie w Łodzi wyszła za mąż (Sztajn). W 1948 roku Anetka i jej mama przyjechały ze Szwecji do Polski i spotkały "specjalistkę od overloku". W latach 50-tych obydwie siostry z mężami wyjechały do Izraela.

*Ściegi wykonane za jego pomocą są mocne i elastyczne, idealnie nadają się więc do wykańczania brzegów i zabezpieczania ich przed pruciem.

** Na listach deportacyjnych z Piotrkowa Trybunalskiego w grudniu 1944 do Ravensbrück (kobiety i ich dzieci), jest m.in Niechcicka Maria z d. Sierpińska i Anetka Niechcicka).

Museum om Förintelsen i Stockholm och Holocaust museum Yad Vashem i Jerusalem - under samma vecka i september 2023.

Yad Vashem - Hur många flyende tyskar och tyska nazister har transporterats i denna bus? Troligen betyligt fler än judar. De judar som kom till Sverige kom med de absolut sista bussarna. Bra att denna bus i Israel har lagts i en malpåse. Tidigare har den svenska statspropagandan gjort gällande att aktionen Vita bussar var för att rädda judar. Vita bussar har även tjänat direkt Gestapo med förflyttning av bl.a. franska, belgiska och polska POWs. Även Yad Vashem trodde på renheten i Vita buss historien i flera år! Bussen var en bra reklam för företaget Volvo och Sverige. Nu står bussen gömd i ett garage i Jerusalem. Bra tycker jag!

Stockholm - Det var roligt i gettot säger Elisabeth Citrom om hon ställs inför frågan Hur var det i gettot? Se för jämförelse bilden nedan av svältande barn i Warszawas Getto. Under tidsperioden, från november 1940, fram till den Stora aktionen i juli 1942 dog i Warszawas getto över 92 000 judar av svält och sjukdomar. Många av de barn. Vad skall målgruppen, svenska skolbarn tro, lära sig om Förintelsen efter sådana svar?

Undervisning om Förintelsen innebär en utmaning bl.a. därför att ämnet är stor och komplext.

Oftast börjar undervisningen, liksom utställningen, kronologiskt. Först handlar det om de avgörande stegen och besluten som ledde till den fysiska Förintelsen som började år 1941, i samband med aktionen Barbarossa. Barbarossa var Nazitysklands täcknamn för deras invasion av Sovjetunionen som startade den 22 juni 1941.

Ofta börjar man undervisningen om Förintelsen redan år 1933. I många fall även innan, t.ex. vid första världskriget och kopplar det starkt till antisemitismen (bra!). Materialet till den delen är enorm och Nürnberglagarnas införande år 1935 är bara en liten del i beskrivningen av nazisternas diktatur som började i januari 1933.

Kronologiskt upplagt är även den fantastiska utställningen i museet Yad Vashem utformad.  Yad Vashem är inte bara ett museum, det är Israels myndighet, monument, arkiv och ett forskningscentrum för "hågkomst av Förintelsens offer och hjältar", bildad genom ett beslut i Knesset år 1953. 

Då jag har varit där ett antal gånger, första gången år 1969, så tillägnar jag numera en hel del tid där att studera också besökarnas beteende. Detta sk hos ungdomar, skolklasser och unga soldater. De vikigaste målgrupperna

Den här gången har jag tittat på nivån av intresset i det enorma kronologiska utställningen i byggnaden som heter The Holocaust History Museum. Byggnaden är mycket lång, kanske hela 200-250 meter med en korridor i mitten och utställningssalar på båda sidor av den långa, uppifrån belysta, mittgången. Man zigzackar sig genom museet fram till utgången med en panoramavy över bergen runt Jerusalem. Denna beskrivning är viktigt då den är direkt kopplad till mina iakttagelser och slutsatser om besökarnas beteende och koncentration.

Hastigheten av besökarnas förflyttning och koncentrationsförmåga.

I de första salarna är hastigheten lägst och koncentrationsförmågan högst. I de salarna brukar det faktiskt vara mest folk. De första salar handlar om perioden före 1939, långt före andra världskrigets början. När man så småningom kommer till de andra salarna som handlar om den fysiska förintelsen är förhållandena omvända, besökarnas förflyttningshastighet är hög och koncentrationsförmågan låg. Orsakerna till det är många, både fysiska och psykiska. Detta gäller ej enbart ungdomarna. Jag guidade sist tre personer i åldern 70+ och med mycket starkt intresse för att ta del av utställningen då alla tre tillhörde sk Andra generationen. Även hos de upptäckte jag samma beteende som hos de israeliska ungdomarna. Salarna där det presenterades "Holocaust by bullets" med bl.a. Babij Jar och framfarten av Einsatzgruppen år 1941 var nästan tomma. Samma sak gällde kommande salar där den "Industriella Förintelsen" (1942-1944) visades.

Vad kan man göra?

Naturligtvis om en erfaren guide följer en ungdomsgrupp kan den uppdela besöket på det bästa tänkbara sättet så att helheten av Förintelsen kan tillskansas hos målgruppen. Det är ett stort ansvar.

För de enskilda, kanske första gång besökarna och de med låg grundkunskap om Förintelsen ett slags fysiskt "fast track" vore av intresse. Ett sådant skall innehålla det som man under vetenskapliga föreläsningarna kallar för "message to take home", det essentiella. Det kan man ordna på olika sätt. Det görs redan i en del konstmuseer.

Stockholm - Vad man inte bör göra i ett Förintelsemuseum.

 I Sverige finns ett Förintelsemuseum och en Myndighet som heter Levande Historia. I båda finns/fanns utställningar med anknytning till Förintelsen. Dyra att framställa som riktar sig oftast med sitt innehåll till en liten grupp av besökare, de involverade. Däremot saknas det en bra, riktad utställning om själva Förintelsen. Därför efterlyser jag en sådan fast utställning om Förintelsen i de båda statliga myndigheternas lokaler.  Utställningen skall rikta sig till skolungdomar! Även bra broschyrer, inte utställningskataloger, behövs där och naturligtvis rätt utbildade guider.

När jag såg tvenne gånger utstälningen i Museum om Förintelsen började jag undra vad är det som man sysslar med där. Inga bilder från getton, inga bilder från koncentrationsläger ingen direkt förklaring vad menas med FÖRINTELSEN.

Som jag påpekade inledningsvis så började det "kroppsliga, fysiska förintelsen av judar" med Holocaust by bullets år 1941 följd av den Industriella Förintelsen i dödsfabrikerna. 

Den mest kända aktionen inom Holocaust by bullets år 1941 var mordet på 33 771 judar (personer om man använder sig av Förintelsemuseets curling-beskrivningar).

Nedan ett förslag vad som bör visas istället för vackar höstbilder över en plats där massavrättning ägde rum 1941.

"Holocaust by bullets" i Stockholm. Utövar Museum om Förintelsen ett curlingföräldraskap?

Museum om Förintelsen i Stockholm. Hanna Brzezinska kom inte med Vita bussar till Sverige. Docent Roman Wasserman Wroblewski undersökte hennes öde som han beskrev 2021. Brzezinskas öde finns även beskrivet i en SVT-produktion från 2022 där man fastställer Wasserman Wroblewskis uppgifter.

Vad saknas och vad måste finnas i Förintelsemuseumet i Stockholm.

Det saknas allt man bör veta generellt om Förintelsen. Det finns några enskilda människoöden som säger, tyvärr, mycket lite om helheten.

Om Holocaust by bullets.

Fyra stationer skall påpekas i utställningen:

• Samarbete med lokalbefolkningen och avhumanisering
• Aktionsplanering med lokalbefolkningen
• Einsatsgruppens manuella skjutningar
• Sanering av platser för mördandet.

Babij Jar 1941 - Samarbete med lokalbefolkningen och avhumanisering

Babij Jar 1941 - Samarbete med lokalbefolkningen och avhumanisering

Sardinenpackung - ett system att mörda - skjuta lager efter lager av offren som Einsatzgruppe använde.

Om den Industriella Förintelsen.

Tre stationer skall påpekas i utställningen:

• Samling i getton - första gettot redan i oktober 1939.
• Transporter från getton till Förintelseläger . efter Wannesee mötet.
• Förintelse i gaskammare. 
• Bränning av kroppar
• Sanering av Förintelselägren vid den rysak offensiven

Aktionen i Warszawas Getto startade 22 juli 1942. Tågen från Umschlagplatz i Warszawas getto gick direkt till dödslägret Treblinka där judar mördades i gaskammare.  Stora Aktionens deportationer till Treblinka resulterade i att 375 000 judar ur Warszawas Getto mördades i utrotningslägret Treblinka. På bilden hungriga barn i Warszawas Getto. Under tidsperioden, från november 1940, fram till den Stora aktionen dog i Warszawas getto över 92 000 judar av svält och sjukdomar.

Umschlagplatz i Warszawa. Härifrån förde man judar (huvudsakligen polska och tyska) till utrotningsläger Treblinka och Majdanek.  De flesta togs under den Stora Aktionen i Warszawas Getto under sommaren 1942 och därefter under Warszawaghetto upproret i april.maj 1943. Från Umschlagplatz fördes judar i boskapsvagnar till dödslägret Treblinka där de mördades i gaskammare.  I Treblinka mördades 375 000 judar ur Warszawas Getto.

Massgravar i Warszawas getto såg ut på samma sätt som de massgravar som tyska Einsatgruppen lämnade efter sig. Även här Sardinenpackung. De som dog i Warszawas getto var oftast offer för hunger och sjukdomar fast det förekom en hel del avrättningar. I den här hörnan av massgraven lägger man enbart kvinnor.

Planering av mördandet i Wannesee.

Avstigningsplatsen i förintelselägret Treblinka II såg bedrägligt fin och naturlig ut. Den falska stationsbyggnaden (2) hade gjorts så lik en riktig tågstation som möjligt. Man möttes av en stor skylt TREBLINKA och två mindre ”Väntsal” och ”Biljettexpedition”. Tidtabellerna fanns uppsatta på väggarna. Män, kvinnor och barn skildes åt direkt och fördes till avklädningsbarackerna (3). Vidare, drevs de nakna människorna med vrål och bajonetter längs en liten trädgårdsallé beströdd med sand kallad die Himmelstrasse – vägen till himmleriket. Himmelstrasse ledde till en byggnad (4) med tiotalet rum på femtio kvadratmeter. Vid ingången hängde ett stort skynke ”Detta är HERRENS port, de rättfärdiga skola gå in genom den”. Inne i byggnaden fanns det en mittgång med fem dörrar på vardera sidan. I en korridor stod en mängd blommor och på väggarna hängde handdukar - Duschrum. Ett duschrum som var en gaskammare. Man mördade upp till 15 000 människor på en dag. Gasningen tog cirka tjugo minuter i den äldre byggnaden och i den nya varade den i fyrtiofem minuter. Treblinka kom att bli det mest perfekta av nazisternas förintelseläger, en dödsfabrik med en högeffektiv produktion av lik med aska som slutprodukt. Den helt ”färdiga” askan skulle vara ren från minsta benfragment. Skissen ovan gjord av Treblinkas kommendant Franz Stangl (från Bundesarchiv).

15 April 1945, Bergen-Belsen. Många tidningar i Sverige har huvudsakligen publicerat bilder på glada fd fångar som börjar livet på nytt. Vid befrielsen av Bergen-Belsen har man hittat likhögar. De flesta judar som kom till Sverige var polska judar befriade från just det lägret. De kom med UNRRA Vita Båtar, inte som med hr. Bernadottes Vita bussar som Förintelsemuseet vill göra gällande gm att inte visa bilder på de fem Vita båtar som deltog i aktionen.

Förlorade röster, S/S Ulua och S/S Chaim Arlosoroff 

Förintelsemuseet vill göra gällande att deras senaste projekt som de nyligen sjösatte är deras projekt. Men det är Föreningen Förintelsens Minnes projekt från 2018. Det mesta i projektet är detsamma. Museum om Förintelsen servera också lögner att projektet initierades av Judiska församlingen i Stockholm. Detta trots att det finns en fullständigt dokumentation om projektet som Föreningen Förintelsens Minne lämnade till Stockholm Stad, Lunds Universitets rektor och Riksantikvarieämbetet (kan begäras från deras respektive registrator. Att inte nämna Föreningen Förintelsens Minne är att sälja stöldgods. 

Vad Museum om Förintelsen i Stockholm gjorde så döpte de om projektet och kör det som eget. Det finns en legend om att inte ostraffat döpa om båten. Den säger säger att havens gud och härskare Poseidon/Neptunus kan namnen på alla båtar som finns. Om man ändrar namnet utan hans tillåtelse så drar man på sig hans vrede. Man kan dock namnändra. Museum om Förintelsen följer noggrant hela omdöpningsprocessen som bl.a. går ut på att man får inte, under inga omständigheter, ha på båten (läs museet) några prylar märkta med det gamla båtnamnet "Föreningen Förintelsens Minnes projekt".

S/S Ulua och S/S Chaim Arlosoroff heter en och samma båt som förde de Överlevande från Sverige till Haifa år 1943. Besättningen, de överlevande och själva båten var detsamma när skeppet lämnade Trelleborg i januari 1943 och när den ankom till Haifa. Det som ändrades var namnet, från Ulua till Chaim Arlosoroff. Trots att den ankom som S/S Arlosoroff så hänvisar alla till ursprungsnamnet och ursprungshamnen.

Vad Museum om Förintelsen i Stockholm gjorde så döpte de om projektet och kör det som eget. Det finns en legend om att inte ostraffat döpa om båten. Den säger säger att havens härskare Poseidon/Neptunus kan namnen på alla båtar som finns. Om man ändrar namnet utan hans tillåtelse så drar man på sig hans vrede.

Meeting Holocaust children - Anetka born in ghetto just a few days before the Gross action in Piotrków Trybunalski - "Kochanej Anetce".

Meeting with Anetka. Exchange of information. She wanted to know all the details about her way from Bergen-Belsen to Sweden and about her life in Sweden. I wanted to know about her life in Poland after she and her mother left Sweden for Poland. As her Polish is just great, I dedicated my former book with words "Kochanej Anetce".

Meeting with Anetka. Exchange of information. She wanted to know all the details about her way from Bergen-Belsen to Sweden and about her life in Sweden. I wanted to know about her life in Poland after she and her mother left Sweden for Poland. 

We are both born in September, Anetka year 1942, during the Holocaust, and I am just 7 years younger, born after WWII.

Anetka is one of few children from Piotrków Trybunalski ghetto that survived the Holocaust. She and her mother were among the women deported in December 1944 to the concentration camp Ravensbrück. Thereafter, she was in Bergen-Belsen and was liberated there in April 1945. On July 26, 1945 she and her mother arrived to Sweden with UNRRA White Boat mission. The White boat they arrived on, S/S Kastelholm was the last boat in this special action.

Meeting with Anetka was great. It was also an exchange of information. She wanted to know all the details about her way from Bergen-Belsen to Sweden and about her life in Sweden. I wanted to know about her life in Poland after she and her mother left Sweden for Poland.

Sweden let numerous "Jewish repatriandi" to leave Sweden to search for the families i Poland. Swedish government was, for this purpose, issuing the permits to return to Sweden.  However, Anetka and her mother stayed in Poland until they were allowed to emigrate to Israel in 1957.

Anetkas life will be actually a chapter in my book about the fate of the children from Piotrków ghetto.

Scroll of Fire - Martyrs Forest with 6 000 000 trees - 4 500 000 Pine trees represent the adults who perished in the Holocaust - 1 500 000 Cypress trees account for the children who perished.

The Martyrs Forest is comprised 6 000 000  trees - 4 500 000 Pine trees represent the adults who perished in the Holocaust - 1 500 000 Cypress trees account for the children who perished.

On top pf the Martyrs Forest there is Scroll of Fire an enormous monument from 1971 by the artist Nathan Rapoport. The Scroll of Fire is is the single largest memorial to the Holocaust in the world and it is an imposing work rich in detail and history – it tells the story of the rebirth of the Jewish nation from the Holocaust, Maapilim immigration, the Independence of Israel in 1948,  up to the Six Day War in 1967. 

The sculpture is made of bronze and is eight meters high. It is in the shape of two scrolls, a gesture to the Jewish nation being the "People of the Book". The right scroll describes the Holocaust and the left one describes the independence.

In the scroll describing the Holocaust, there are sculptured numerous persons also seen in Rapoports former sculptures. Among others there is Janusz Korczak and his orphans, previously seen on the presently ruined sculpture at Madison Avenue in New York, an ascending to the heavens in flames mother and child, and a member of the Warsaw Ghetto Fighters holding a grenade that can be seen on the Ghetto Fighters monuments in Jerusalem and Warsaw. This scroll ends with Holocaust survivors - Maapilim immigrating to Eretz Israel in Aliyah Bet and people from Israel helping them get off the boats.

In the left scroll there are the symbols of the wandering Jew that reached his homeland and a child holding a cluster of grapes, one of the Seven Species with which Eretz Israel was endowed. There is also the large Menorah, carried by a group of soldiers. The same seen can be seen on destroyed sculpture in New York. This menorah is symbolic of the menorah from the Arch of Titus in Rome, which commemorated Roman suppression of the Jewish revolt. Now, the Menorah is brought back to Israel.

Now ruined by the religious Jews the sculpture of Rapoport at Madison Avenue in New York. Some detaild from it can be seen in Scroll of Fire.

My words are of stone and bronze

“My words are of stone and bronze – silent but everlasting,” said Nathan Rapoport, an outstanding creator of Holocaust memorials. But he was wrong! His Holocaust Memorial at Madison Avenue was just demolished and the fate of stones with words is unknown. Even the highest representatives of Par Avenue Synagogue had no slightest idea what happened to the stones* with "words": TO THE SACRED MEMORY OF THE MILLION JEWISH CHILDREN WHO PERISHED IN THE HOLOCAUST.

To read more about it open the link below:

https://jimbaotoday.blogspot.com/2023/05/to-sacred-memory-of-million-jewish.html