Oftast börjar undervisningen, liksom utställningen, kronologiskt. Först handlar det om de avgörande stegen och besluten som ledde till den fysiska Förintelsen som började år 1941, i samband med aktionen Barbarossa. Barbarossa var Nazitysklands täcknamn för deras invasion av Sovjetunionen som startade den 22 juni 1941.
Ofta börjar man undervisningen om Förintelsen redan år 1933. I många fall även innan, t.ex. vid första världskriget och kopplar det starkt till antisemitismen (bra!). Materialet till den delen är enorm och Nürnberglagarnas införande år 1935 är bara en liten del i beskrivningen av nazisternas diktatur som började i januari 1933.
Då jag har varit där ett antal gånger, första gången år 1969, så tillägnar jag numera en hel del tid där att studera också besökarnas beteende. Detta sk hos ungdomar, skolklasser och unga soldater. De vikigaste målgrupperna
Den här gången har jag tittat på nivån av intresset i det enorma kronologiska utställningen i byggnaden som heter The Holocaust History Museum. Byggnaden är mycket lång, kanske hela 200-250 meter med en korridor i mitten och utställningssalar på båda sidor av den långa, uppifrån belysta, mittgången. Man zigzackar sig genom museet fram till utgången med en panoramavy över bergen runt Jerusalem. Denna beskrivning är viktigt då den är direkt kopplad till mina iakttagelser och slutsatser om besökarnas beteende och koncentration.
Om den Industriella Förintelsen.
Hastigheten av besökarnas förflyttning och koncentrationsförmåga.
I de första salarna är hastigheten lägst och koncentrationsförmågan högst. I de salarna brukar det faktiskt vara mest folk. De första salar handlar om perioden före 1939, långt före andra världskrigets början. När man så småningom kommer till de andra salarna som handlar om den fysiska förintelsen är förhållandena omvända, besökarnas förflyttningshastighet är hög och koncentrationsförmågan låg. Orsakerna till det är många, både fysiska och psykiska. Detta gäller ej enbart ungdomarna. Jag guidade sist tre personer i åldern 70+ och med mycket starkt intresse för att ta del av utställningen då alla tre tillhörde sk Andra generationen. Även hos de upptäckte jag samma beteende som hos de israeliska ungdomarna. Salarna där det presenterades "Holocaust by bullets" med bl.a. Babij Jar och framfarten av Einsatzgruppen år 1941 var nästan tomma. Samma sak gällde kommande salar där den "Industriella Förintelsen" (1942-1944) visades.
Vad kan man göra?
Naturligtvis om en erfaren guide följer en ungdomsgrupp kan den uppdela besöket på det bästa tänkbara sättet så att helheten av Förintelsen kan tillskansas hos målgruppen. Det är ett stort ansvar.
För de enskilda, kanske första gång besökarna och de med låg grundkunskap om Förintelsen ett slags fysiskt "fast track" vore av intresse. Ett sådant skall innehålla det som man under vetenskapliga föreläsningarna kallar för "message to take home", det essentiella. Det kan man ordna på olika sätt. Det görs redan i en del konstmuseer.
Stockholm - Vad man inte bör göra i ett Förintelsemuseum.
I Sverige finns ett Förintelsemuseum och en Myndighet som heter Levande Historia. I båda finns/fanns utställningar med anknytning till Förintelsen. Dyra att framställa som riktar sig oftast med sitt innehåll till en liten grupp av besökare, de involverade. Däremot saknas det en bra, riktad utställning om själva Förintelsen. Därför efterlyser jag en sådan fast utställning om Förintelsen i de båda statliga myndigheternas lokaler. Utställningen skall rikta sig till skolungdomar! Även bra broschyrer, inte utställningskataloger, behövs där och naturligtvis rätt utbildade guider.
När jag såg tvenne gånger utstälningen i Museum om Förintelsen började jag undra vad är det som man sysslar med där. Inga bilder från getton, inga bilder från koncentrationsläger ingen direkt förklaring vad menas med FÖRINTELSEN.
Som jag påpekade inledningsvis så började det "kroppsliga, fysiska förintelsen av judar" med Holocaust by bullets år 1941 följd av den Industriella Förintelsen i dödsfabrikerna.
Den mest kända aktionen inom Holocaust by bullets år 1941 var mordet på 33 771 judar (personer om man använder sig av Förintelsemuseets curling-beskrivningar).
Nedan ett förslag vad som bör visas istället för vackar höstbilder över en plats där massavrättning ägde rum 1941.
Museum om Förintelsen i Stockholm. Hanna Brzezinska kom inte med Vita bussar till Sverige. Docent Roman Wasserman Wroblewski undersökte hennes öde som han beskrev 2021. Brzezinskas öde finns även beskrivet i en SVT-produktion från 2022 där man fastställer Wasserman Wroblewskis uppgifter. |
Vad saknas och vad måste finnas i Förintelsemuseumet i Stockholm.
Det saknas allt man bör veta generellt om Förintelsen. Det finns några enskilda människoöden som säger, tyvärr, mycket lite om helheten.
Om Holocaust by bullets.
Fyra stationer skall påpekas i utställningen:
- Samarbete med lokalbefolkningen och avhumanisering
- Aktionsplanering med lokalbefolkningen
- Einsatsgruppens manuella skjutningar
- Sanering av platser för mördandet.
Babij Jar 1941 - Samarbete med lokalbefolkningen och avhumanisering |
|
Sardinenpackung - ett system att mörda - skjuta lager efter lager av offren som Einsatzgruppe använde. |
Om den Industriella Förintelsen.
Tre stationer skall påpekas i utställningen:
- Samling i getton - första gettot redan i oktober 1939.
- Transporter från getton till Förintelseläger . efter Wannesee mötet.
- Förintelse i gaskammare.
- Bränning av kroppar
- Sanering av Förintelselägren vid den rysak offensiven
Planering av mördandet i Wannesee. |
Avstigningsplatsen i förintelselägret Treblinka II såg bedrägligt fin och naturlig ut. Den falska stationsbyggnaden (2) hade gjorts så lik en riktig tågstation som möjligt. Man möttes av en stor skylt TREBLINKA och två mindre ”Väntsal” och ”Biljettexpedition”. Tidtabellerna fanns uppsatta på väggarna. Män, kvinnor och barn skildes åt direkt och fördes till avklädningsbarackerna (3). Vidare, drevs de nakna människorna med vrål och bajonetter längs en liten trädgårdsallé beströdd med sand kallad die Himmelstrasse – vägen till himmleriket. Himmelstrasse ledde till en byggnad (4) med tiotalet rum på femtio kvadratmeter. Vid ingången hängde ett stort skynke ”Detta är HERRENS port, de rättfärdiga skola gå in genom den”. Inne i byggnaden fanns det en mittgång med fem dörrar på vardera sidan. I en korridor stod en mängd blommor och på väggarna hängde handdukar - Duschrum. Ett duschrum som var en gaskammare. Man mördade upp till 15 000 människor på en dag. Gasningen tog cirka tjugo minuter i den äldre byggnaden och i den nya varade den i fyrtiofem minuter. Treblinka kom att bli det mest perfekta av nazisternas förintelseläger, en dödsfabrik med en högeffektiv produktion av lik med aska som slutprodukt. Den helt ”färdiga” askan skulle vara ren från minsta benfragment. Skissen ovan gjord av Treblinkas kommendant Franz Stangl (från Bundesarchiv).