Saturday, March 10, 2018

Marzec-68 i Gorzkie Marcowe Migdały w 2018 roku - I ja żegnałam nieraz kogo i powracałam już nie taka

Wg. znaczka to wtedy jednak była Polska. Nie wiem czy byli wtedy Polacy czy tylko komuchy, ORMO i ZOMO. I tak, teraz to wina ZSRR. Na pocztówce  okazyjnej, nie zmiesciła sie tylko patelnia i drabina malarska. A wystarczyły by słowa Agnieszki Osieckiej:  I ja żegnałam nieraz kogo i powracałam już nie taka.

Wg. znaczka to wtedy jednak była Polska. Nie wiem czy byli wtedy Polacy czy tylko komuchy, ORMO i ZOMO. I tak, teraz to wina ZSRR. Na pocztówce  okazyjnej, nie zmiesciła sie tylko patelnia i drabina malarska. A wystarczyły by słowa Agnieszki Osieckiej:  I ja żegnałam nieraz kogo i powracałam już nie taka.



W żółtych płomieniach liści
Tekst: Agnieszka Osiecka
Muzyka: Andrzej Zieliński

W żółtych płomieniach liści brzoza dopala się ślicznie

Grudzień ucieka za grudniem, styczeń mi stuka za styczniem

Wśród ptaków wielkie poruszenie, ci odlatują, ci zostają

Na łące stoją jak na scenie, czy też przeżyją, czy dotrwają

I ja żegnałam nieraz kogo i powracałam już nie taka

Choć na mej ręce lśniła srogo obrączka srebrna jak u ptaka

I ja żegnałam nieraz kogo, za chmurą, za górą, za drogą

I ja żegnałam nieraz kogo, i ja żegnałam nieraz

Gęsi już wszystkie po wyroku, nie doczekają się kolędy

Ucięte głowy ze łzą w oku zwiędną jak kwiaty, które zwiędły

Dziś jeszcze gęsi kroczą ku mnie w ostatnim sennym kontredansie

Jak tłuste księżne, które dumnie witały przewrót, kiedy stał się

I ja witałam nieraz kogo, chociaż paliły wstydem skronie

I powierzałam Panu Bogu to, co w pamięci jeszcze płonie

I ja witałam nieraz kogo, za chmurą, za górą, za drogą


I ja witałam nieraz kogo i ja witałam nieraz

Ognisko palą na polanie, w nim liszka przez pomyłkę gore

A razem z liszką, drogi Panie, me serce biedne, ciężko chore

Lecz nie rozczulaj się nad sercem, na cóż mi kwiaty, pomarańcze

Ja jeszcze z wiosną się rozkręcę, ja jeszcze z wiosną się roztańczę

I ja żegnałem nieraz kogo i powracałam już nie taka

Choć na mej ręce lśniła srogo obrączka srebrna jak u ptaka

I ty żegnałeś nieraz kogo, za chmurą, za górą, za drogą

I ty żegnałeś nieraz kogo i ty żegnałeś nieraz

Tuesday, March 6, 2018

Warschau Danziger Bahnhof - Warszawa Gdańska under 60 år - Performance art

Platsen för Performance art. Ett tyskt flygfoto från 1944. Området i nedre delen av bilden är ruiner av Warszawa Gettot. Människorna har utplånats och deras hus jämnats med marken. Järnvägsstationen Warszawa Gdańska (Warschau Danziger Bahnhof) för gods 1 och persontrafik 2.  I högra vänstra hörnan syns järnvägsbron över Vislafloden 3. Den röda punkten visar platsen för bunkern vid Mila 18. Där dog den hjältemodiga upprorets ledare Mordechaj Anielewicz och hans kamrater när tyskarna omringade bunkern i Maj 1943.
Smärta vid en och samma järnvägstation. Kan man koppla smärtan till en plats varifrån mina morföräldrar sändes österut år 1942 mot döden i ett utrotningslägret med smärtan av mina föräldrar som tvingades lämna Polen ett 20-tal år senare och åkte mot väster från samma järnvägstation? 

Jag gör det, jag ser den klara kopplingen, jag känner smärtan!

Järnvägsstationen Warszawa Gdańska (Warschau Danziger Bahnhof - under kriget) ligger i norra delen av Warszawa. En stadsdel som kallades faktiskt före Förintelsen för Norra. Järnvägsstationen Gdańska var både för passagerare (2) och gods (1). Godset hanterades 600 meter från stationsbyggnaden.

Warszawa Gdańska hette på tyska Warschau Danziger Bahnhof. Här väntar polacker samt en tysk officer på tåget.
Under Förintelsen så kallades godsterminalen Warszawa Gdańska för Umschlagplatz (1) - på tyska, en uppsamlingsplats eller omlastningsplats. Warszawa Gdańska hette på tyska Warschau Danziger Bahnhof. Umschlagplatz (1) skapades på våren 1942 genom att man delade och inhägnade av den västra delen (närmast Dzikagatan) av godsstationen Warszawa Gdańska. Den delen låg i anslutning till de norra delarna av Stora gettot i hörnan av Stawki/Dzikagatan.
Järnvägsstationen Warszawa Gdańska finns och fungerar även idag (2). Godsterminalen  (1- med sina sidåspår är dock borta och på platsen där ingången till Umschagsplatz fanns under åren 1942-1943 finns numera ett monument med förnamn av de som fördes i de förseglade boskapsvagnar mot döden.

1942-1943   400 000
Den 22 juli 1942 omringades gettot i Warszawa av tyska, ukrainska och lettiska SS-soldater och man började den Stora Aktionen. Den judiska befolkningen lastades ombord på järnvägsvagnar för en transport som det hette österut. Transporterna gick direkt till förintelselägret Treblinka. Judat from Warszawa Gettot kvävdes där till döds i gaskamrarna. Varje tåg som avgick från Umschlagplatz vid Danziger Bf förde mellan 6 000 - 10 000 judar mot döden. Varje dag betydde ett tåg på 60 boskaps vagnar. Ibland avgick det två.
Efter Warszawas Gettot Upproret i april-maj 1943 fördes därifrån den återstående befolkningen i gettot som lyckades att hålla sig vid liv efter den Stora aktionen 9 månader innan. Dryggt 400 000 judar fördes bort från Warszawas Gettot genom Warschau Danziger Bahnhof - Warszawa Gdańska.

Warszawa Gdańska hette på tyska Warschau Danziger Bahnhof. Här godsdelen av stationen kallad på tyska Umschlagplatz. Nära 400 000 judar har passerat Umschlagplatz på väg till döden i Treblinka. På högra sidan siffror, antalet deporterade till Treblinka lägret under sista veckan i Juli och första veckan i Augusti. Bland de finns mina morföräldrar (olika dagar) och Janusz Korczak, Stefa Wilczynska och 239 barn. Listan med siffrorna är en del av Oneg Shabbath arkiv.
Tidtabell Warschau Danziger Bahnhof nach Treblinka med avgång i stängda godsvagnar kl. 12.25.  Tomma vagnar tillbaka. Nära 400 000 judar har passerat Warschau Danziger Bahnhof på väg till döden i Treblinka

1956-1960  50 000
Den stora emigrationen av judar från Polen ägde rum åren 1956-60. Minst 50 000 judar lämnade Polen. Det var den näst största emigrationen efter den som ägde rum år 1946 efter Kielcepogrom då 150 000 - 200 000 judar lämnade Polen genom den tillfälligt öppnade gränsen mot Tjeckoslovakien. Tretton år sedan sista tågen med boskapsvagnar lämnade Warschau Danziger Bahnhof/Warszawa Gdańska lämnade de polska judarna landet från samma station. Före avresan kontrollerade de polska tullmännen nitiskt godset som judar fick ta med sig. Resan gick mot någon av Meddelhavets hamnar och vidare till Haifa i Israel. 

Warszawa Gdańska eller Dworzec Gdański. Där kontrollerade man nitiskt (enligt texten under bilden) godset som judar fick ta med sig. Resan gick mot någon av Meddelhavets hamnar och vidare till Haifa i Israel.

1968-1970  12 000-20 000
Den så kallade eftermarsemigrationen. Borde heta Juniemigrationen då den starkaste koppling den emigrationen har, är faktiskt junimånad 1967. Junimånad 1967 är naturligtvis 6-dagarskriget i Israel och talet den 19 juni 1967 av partisekreteraren Gomulka som tydligt sa vad han tycker om de polska judarna och kallade de för den V kolonnen. Gomulka varnade de polska judar (m.fl.) att visa sympatier för staten Israel. Det var den första officiella signalen i den antisemitiska kampanjen som pågick redan i det tysta. Den Stora Aktionen av Gomulka påbörjades redan åren 1965-1966. Den började dock att ta form och nå sin apogeum 1968-1969. Judar blev entledigade från sina arbeten och den nya partistyrda antisemitismen kallad såsom nu Sverige för antisionismen spred sig bland den polska befolkningen.
I mars 1968 var det ett polskt studentuppror. Upproret har numera blivit rent judiskt, precis som den polska regeringspartiet ville ha det då. Upproret kvästes brutalt och följdes av ännu ett tal (19 mars 1968) av partisekreteraren Gomulka som bekräftade det han sa i sitt tal tio månader innan, i juni 1967, att Judar i Polen utgör en sk. Femte kolonn, är Främmande och får/bör lämna landet. Alla som fick lämna Polen tvingades att avsäga sig sitt medborgarskap samt att ha som slutlig destination Israel i den tillfälliga resedokument som utfärdades. Allt för att bekräfta en koppling till den V kolonnen som var en fara för Polen. Man fick även ha andra visieringar. Dannmark och Sverige stämplade in sina visum i de fd polska medborgarnas pass.

2018  antalet okänt ?
Nuvarande situationen i Polen är mycket speciell. Antisemitismen blomstrar på nytt. Juden raus - syns inte bara på husen men kommer numera rakt ut ur munnen på de polska politikerna.
Juden raus verbaliseras dock enbart på husgavlar och i media. Politikerna använder dock andra ord men med samma innehåll för att stärka den polska nationella känslan. Skyller situationen på nytt på den politiska konflikten i Israel. 
Polska judar i Polen och dit tillresta fråm utlandet för att fira, precis fira och inte högtidshålla minnet av den Stora aktionen på 60-talet bidrar aktivt i det regeringsstyrda Museum Polins program och andra, huvudsakligen judiska, aktiviteter. Samtidigt är den 8 000 mana judiska befolkningen i Polen bered att påbörja den första emigrationen under den nya milleniet i den nya EU-Europa. 

Den 8 mars planerar man ett skådespel (Performance art) vid Warschau Danziger Bahnhof men inte för att hålla minnet levande av de 400 000 Judar som transporterades därifrån i godsvagnar till döden i Treblinka. Nej, det skall handla om de 5-6 000 som reste därifrån ett 20-tal år senare. Selektivt minne.

Polska nationallfärger används numera överallt. Överst graffiti av Museum Polin som skall visualisera tågstationen och migrationen av judar 1968-1970. Nedan samma färger och Davidstjärna i centrala delar av Warszawa. Andra graffiti är enklare och där står det klart på tyska Juden raus.

I filmen "Shoah" användes inga arkivfotografier, inga filmsekvenser från tyska krönikor från andra världskriget. Calude Lanzmann visar emellertid i filmen alla platserna i samband med Förintelsen -  koncentrations- och dödsläger, järnvägsspår samt platser från vilka deportationer ägde rum. 
Till exempel, i den nedre bilden ser man en polsk lokförare och ett tåg från Warszawa Gdańska som närmar sig stationen Treblinka.

Performence art, prestationskonst är en form av skådespel utan en bestämd dramatisk text, men den skapas live i närvaro av inbjudna åskådare, t.ex: 
Den 8 mars skall det vara en plattformen vid Warszawa Gdańska station. Kanske kommer dit en lokomotiv, ett ånglok som beroende om Performens art skall anspela på är 1942 eller 1968, så skall tågsättet ha ett antal kopplade vagnar efter sig. År 1942 - 60 godsvagnar utan fönster med luckorna omvirade med ett taggtråd eller personvagnar efter år 1968. 


  • Loket visslar ! Tåget avgår mot öster mot bron på Wislafloden med de 60 godsvagnarna. Alternativet, tåget avgår mot väster med personvagnar, en av de är rysk, den kom från Moskva och skall hela vägen till Stockholm. 
  • Tårar, De främmande hemma (Obcy w domu) sänker rösten för att de som finns kvar där känner sig idag Främmande hemma. Precis som de som lämnade Warszawa under den Stora Aktionen 1942, liksom de som lämnade Polen 1946, 1956, 1968 och förmodligen de som kommer att lämna landet efter 2018.

I filmen "Shoah", nedre bilden, användes inga arkivfotografier, inga filmsekvenser från tyska krönikor från andra världskriget. Calude Lanzmann visade emellertid alla platserna i samband med Förintelsen -  koncentrations- och dödsläger,  järnvägsspår samt platser från vilka deportationer ägde rum, ett slags Performance art. På ser man en polsk lokförare och ett tåg från Warszawa Gdańska som närmar sig stationen Treblinka. 
Den övre bilden utgörs bakgrunden av den polska flagan, texten lyder  Främmande hemma (Obcy w domu). Så heter hela satsningen av det statskonrtollerade Museet Polin. Alla har svårt att sväla budskapet, utan polackerna.  De som deltar i Performance art vid Danziger Bahnhof den 8 mars känner sig faktiskt idag Främmande hemma. Precis som de som lämnade Warszawa under den Stora Aktionen 1942, liksom de som lämnade Polen 1946, 1956, 1968 och förmodligen de som kommer att lämna landet efter 2018. 
Tidningen Gazeta Warszawska och deras första sidan. Innehållet av det slaget hittar man enbart i Der Strummer.



Sunday, March 4, 2018

E T I O L O G I A - W Y P A D K O W - M A R C O W Y C H - i "Komu w drogę, temu czas"

Oprócz paczek wysłałem im dwa samochody, czerwonego Garbusa i Mercedesa 190 SE. Ten ostatni, na zdjeciu z naszego okna stoi koło drzew, za Syrenka.


E T I O L O G I A
W Y P A D K O W
M A R C O W Y C H
będzie omawiana w wielu instytucjach rządowych i "nierządowych" w przyszłym tygodniu.

Tutaj, po poprzedniej opowieści o testosteronie wśród członków Klubu Poszukiwaczy Sprzeczności, historia wyjazdu moich braci z Polski.
Będac juz w Szwecji od lata 1967, i pracujac na kilku posadach czułem za obowiązek pomóc finansowo mojej rodzinie w Polsce by im było łatwiej wyjezdzac. Oprócz paczek wysłałem im dwa samochody, czerwonego Garbusa i Mercedesa. Ten ostatni, na zdjeciu z naszego okna, za Syrenka. Bracia jednak nie chcieli wyjeżdżac, mimo umowy. Dopóki istaniał Bristol i inne instytucje...

Ja ze Szwecji naciskałem że jak nie ruszą to ja jadę dalej, do Cioci Różyczki, tzn do Kraju (okreslenie Korczaka, m.in.).

Ostatecznie, jeden się zdecydował, ten poszukiwacz sprzeczności, ale z drugim było ciężej. W koncu, ten poszukiwacz kupił dla drugiego płytę z nagraniem piosenki "Komu w drogę, temu czas". A że był po technikum radiowo-telewizyjnym im. Marcina Kasprzaka to przystosował płytę w odpowiedni sposób.

Gdy płyta dochodziła do miejsca gdzie był refren "Komu w drogę, temu czas" zahaczała się i grała już tylko:
Komu w drogę, temu czas
Komu w drogę, temu czas
Komu w drogę, temu czas
Komu w drogę, temu czas


Przyjechali oddzielnie i pierwszą wspólną wycieczkę zrobilismy do Cioci Różyczki, do Kraju, do Izraela. Rodzice czekali w dalszym ciągu w Polsce na pozwolenie na wyjazd, dostali je 20 wrzesnia 1969 roku, w dzien moich urodzin. Trzy lata obchodziłem moje urodziny w Szwecji bez rodziców. I tak z wyjazdu do Kraju nic nie wyszło, tym razem.

Poniżej urywki piosenki dla Tych wszystkich "Komu w drogę, temu czas".

Komu w drogę, temu czas
Popatrz, księżyc już zgasł
Już tramwaj z Woli się gramoli
Świt się wdarł między nas

Bo komu w drogę, temu czas, temu czas
Idźmy tam, gdzie jeszcze nie ma nas

Co to za droga, w jaki wiedzie kraj?
Co czeka człowieka na niej: ból czy raj?
.
Komu w drogę, temu czas
Niech się dzieje, co chce
.
Bo komu w drogę, temu czas, temu czas
Idźmy tam, gdzie jeszcze nie ma
Idźmy tam, gdzie jeszcze nie ma
Idźmy tam, gdzie jeszcze nie ma nas