Holocaust survivors - Three boys from Korczak's orphanage from Warsaw. All died in Israel, respectively in 2017, 2018, and now 2021.

 

From left: Izio Belfer, Icek Skalka, Szlomo-Szlamek Nadel

Holocaust survivors - Three boys from Korczak's orphanage all died in Israel, respectively in 2017, 2018, and now 2021.

This last Friday it felt like the end of an Era. Izio-Icio Belfer, an artist, and the last surviving child from the Korczak Orphanage died fifteen days before his 98th birthday. Just a few years ago in 2017, there were still three surviving boys: Icek Skalka, Szlomo-Szlamek Nadel, and Izio-Icio Belfer.
It is not a coincidence that all three lived and died in Israel. Firstly it might be a result of the strong feelings for Eretz Israel that they developed in Korczak's Dom Sierot. Another reason is that like all survivors who returned to their home countries after the Holocaust, they found their families have gone and their homes occupied by strangers. Like thousands of others, they saw Eretz Israel as their new home. Just like thousands of survivors who came to Sweden at the end of the war in 1945 they as soon as possible traveled to build a new future and new life in Israel.

Klipparkiv om "Pånyttfödelse" och "Flykten från Sverige till Eretz Israel"

 

Ett modernt klipparkiv genom Screen dump är fortsättningsvis viktiga. Artikeln hittades tidigare på internet men numera så är den försvunnen.

"Pånyttfödelse" och "Flykten från Sverige till Eretz Israel"

I hörnan av St. Göransgatan och Arbetargatan i Stockholm fanns tidigare en firma vars affärsidé var att för olika stora företags räkning klippa ur tidningsartiklar och tillställa de veckovis till beställarna. Firman och deras Klippskylt är nu borta.
Mina egna gamla tidningsklipp härstammar från 70-talet. Bland de en stor tidningsartikel om mig i Expressen som David Finer skrev. Den hette Han ser hur vi hör och handlade om min forskning om innerörats vätskor där skillnaden mellan halterna av natrium och kalium gör att vi kan höra. Mina andra klipp, lika gula handlar om bröllop och födelseannonser typ En flicka ... antal gram och S:t Eriks sjukhus.

De flesta av mina klipp är dock inte privata men handlar om vad hände för 77 - 76 år sedan. Den informationen gäller "mina flickor" de överlevande som kom till Sverige i slutet av andra världskriget. De flesta klipp är glada och handlar om "pånyttfödelse", om "flykten från Sverige till Eretz Israel" och liknande. Flera är dock sorgliga. En kvinna har blivit överkörd av en spårvagn på Söder eller om tre unga flickor (Anna, Maria och Sarolta) som var på väg till sin första Nyårsfest i en bil som gick genom isen och alla fem i bilen drunknade. Tidigare var de gamla tidningarna avfotograferade på tunga 35 mm mikrofilm rullar i olika tidningsarkiv och på KB - Kungliga biblioteket i Stockholm. Nu är de flesta tidningarna på Kungliga biblioteket i Stockholm digitaliserade.
En av Sveriges största samlingar med dagstidningsartiklar är faktisk Sigtunastiftelsens klipparkiv. Materialet sträcker sig nära nog över hela 1900-talet.
Sigtunastiftelsens byggnader ingick under juli-december i beredskapssjukhuset. Bl.a. därför har detta sjukhus historia bevakats i alla i dagstidningar.
Det första klippet som gällde Förintelsens överlevande som kom till Sverige med UNRRAs Vita Båtar är från den 10 juni 1945. Då meddelade Svenska Dagbladet att Sverige skulle ta emot en grupp på 10 000 för detta koncentrationslägerfångar varav 1 200 skulle placeras på ett beredskapssjukhus i den lilla staden Sigtuna.

Det finns primära och sekundära klipparkiv. De sekundära som man kan åstadkomma genom "screen dump" är lika viktiga då många internet länkar försvinner med tiden.

Visa statistik

948 räckvidd för inlägg

21Helena R Brus, Amalia Reisenthel och 19 andra

3 kommentarer

7 delningar

Gilla

Kommentera

Dela

Den röda kampfisken - Judiska församlingens nya Vitbok börjar ta form - När tar man upp Minnet av Förintelsen ur malpåsen?

 

Den röda kampfisken representerar nog de styrande i Judiska församlingen. Två av Judiska församlingens senaste Generalsekreterare Lomfors och Reichel har blivit myndighetschefer hos Staten (lön 85-89,000:- då) liksom ordförande Aron Verständig som även han arbetar för Staten. En tillfällighet x 3. Nej, för flera tidigare JF anställda har deras anställning där betytt ett stort hopp i karriären och inte minst i löneutvecklingen tack vare Staten. Inte bara nu men flera decennier tillbaka. Tyvärr, så ser inte den aggressiva röda fisken att det finns en glasskiva framför fisken näsa och trots att den röda fiskens näsa är redan tillplattad så fortsätter den röda fisken men sina attacker. Den blåa fisken står stilla och dennes lugn och fast position gör att tröskelvärdet för vad den röda fisken tål sänks ytterligare. Trots att näsan är redan öm och tillplattad av glasskivan så kastar sig den röda fisken mot andra oskyldiga föremål i närheten. Nu dyker den röda fisken ner och börjar rycka upp stenar och växter. En vansinnig och okontrollerad handling. En handling utlöst av åsynen av den blåa fisken.

För 6 månader sedan, den 19 juli 2020, skändade Judiska församlingen i Stockholm Förintelsemonumentet "6 stenar - 6 miljoner". Föreningen Förintelsens Minne har i ett officiellt brev tillfrågat JFs ledning Varför, men fram tills idag har vi inte fått något svar. Vi sökte svaret hos beteendevetare och psykiatrer och de svaren vi fick är så nedlåtande att jag citerar bara ett: "De är sådana". 

Fortsättningsvis förklarar det väldigt lite. Naturligtvis så tillhör marken där de 6 minnesstenar stod - Förintelsemonumentet JF. Monumentet "6 stenar - 6 miljoner" var skapad genom medel, 70,000 kr som Judiska församlingen har för just det monumentet, sökt och erhållit bidrag från Heckscherska stiftelsen.

Att Föreningen Förintelsens Minne har stått för idéen och det praktiska genomförandet (en kostnad på 250 000 kr) var nog JFs stora problem. JF markerade det genom att inte komma till avtäckningen och utöva påtryckningar på rabbinen att inte heller delta i ceremonin (dokumentation på det finns i Föreningen Förintelsens Minne arkiv).

Resten är bara historia.

På 75 årsdagen av Vita Båtarnas ankomst med de utmärglade Bergen-Belsen fångarna beordrade JF (Aron Verständig och Ichak Reichel) bortforsling av de 6 tunga minnesstenarna. 

Stenarna med namn:

 AUSCHWITZ, TREBLINKA, MAJDANEK, CHELMNO, BELZEC och SOBIBOR. 

Kanske de klingade namnen var främmande? Namnen var dock direkt kopplade till de 6 platser där de begravdas syskon och föräldrar mördades och det totala antalet judar som mördades. "De är sådana"!

Kanske var JFs problem att avtäckningen ägde rum bara bland judar, bland de flera överlevande och deras barn. Inga utomstående, inga kungligheter eller politiker som Verständig älskar att umgås med!

Överslagshandling Den beskrivningen som jag föll för (inte diagnos) heter överslagshandling och visualiseras ovan. Två kampfiskar i ett akvarium. Mellan de en glasskiva. De attackerar upprepade gånger varandra, egentligen bara en, den röda medan den blåa bara står och stirrar. Plötsligt efter ett antal attacker mot den blåa så dyker den röda hotfulla hanen mot botten och börjar riva upp stenar. Enligt Wikipedia är en överslagshandling ett beteende som bryter fram när en individ befinner sig i konflikt mellan att utföra två eller flera handlingar. Inom psykologin är däremot en överslagshandling en omedveten försvarsmekanism där sinnet omdirigerar affekter från ett objekt som upplevs som farligt eller oacceptabelt till ett annat föremål som upplevs som säkert eller godtagbart. Stenar på akvariebotten som den röda fisken river upp har naturligtvis inget att göra med de minnesstenar som mitt i pandemin har rivits upp av Judiska församlingen. Eller?

För 6 månader sedan, den 19 juli 2020, skändade Judiska församlingen i Stockholm Förintelsemonumentet "6 stenar - 6 miljoner". Jewish Congregation action of desecrating of Holocaust Monument in Stockholm - 6 months.

Prof. Halina Neujahr som kom till Sverige med Vita båtar vägde bara 28 kg. Vikten efter att ha innan dess vårdats i 75 dagar på ett fältsjukhus i Bergen-Belsen. Hon tillhörde den skaran av överlevande som som klarade sig. Det var hennes medsystrar som blev Förintelsens offer och ligger begravda över hela Sverige, bl.a. på Norra judiska begravningsplatsen i Stockholm. Halina gick ut ur Judiska församlingen pga deras agerande i flera frågor, bl.a. i samband med Namnmonumentet vid Stora Synagogan.

För 6 månader sedan, den 19 juli 2020, skändade Judiska församlingen i Stockholm Förintelsemonumentet "6 stenar - 6 miljoner". Föreningen Förintelsens Minne har i ett officiellt brev tillfrågat JFs ledning Varför, men fram tills idag har vi inte fått något svar. Vi sökte svaret hos beteendevetare och psykiatrer och de svaren vi fick är så nedlåtande att jag citerar bara ett: "De är sådana". 

Fortsättningsvis förklarar det väldigt lite. Naturligtvis så tillhör marken där de 6 minnesstenar stod JF. Monumentet "6 stenar - 6 miljoner" var skapad genom medel, 70,000 kr som Judiska församlingen har för just det monumentet, sökt och erhållit från Heckscherska stiftelsen.
Att Föreningen Förintelsens Minne har stått för idéen och det praktiska genomförandet var nog JFs stora problem. JF markerade det genom att inte komma till avtäckningen och utöva påtryckningar på rabbinen att inte heller delta i ceremonin.

Resten är bara historia.

På 75 årsdagen av Vita Båtarnas ankomst med de utmärglade Bergen-Belsen fångarna beordrade JF bortforsling av de 6 tunga minnesstenarna. Stenarna med namn AUSCHWITZ, TREBLINKA, MAJDANEK, CHELMNO, BELZEC och SOBIBOR. Kanske klingade namnen främmande? Namnen var dock direkt kopplade till de 6 platser där de begravdas syskon och föräldrar mördades och det totala antalet judar som mördades. "De är sådana"!

Kanske var JFs problem att avtäckningen ägde rum bara bland judar, bland de flera överlevande och deras barn. Inga kungligheter eller politiker!

Vi inom Föreningen Förintelsens Minne - FMM ville minnas, ville hedra. Inte få poäng hos politiker eller umgås med släkten Bernadotte!

Stenarna är borta. De finns inte synliga vare sig på Södra eller Norra judiska begravningsplatsen. Finns de på landet hos de ansvariga i Judiska församlingen? 6 granitblock som skulle markera att J-fältet var inte en gräsmatta, ett reservfält men att i det höga oklippta gräset fanns ett 80-tal Förintelsens överlevande som blev Förintelsens offer när de dog i Sverige. Detta hände under flera månader, bl.a. just i januari 1946 för 75 år sedan.

Förra året tillförde vi inom FFM till varje grav av Förintelsens offer begravda i Stockholm lite jord från Israel. Det var dit de flesta överlevande från Bergen-Belsen och Ravensbrück ville komma till. Jag hoppas att JF inte bortforslade den jorden!

De ledande personer inom JF då skändningen ägde rum var hr. Aron Verständig och Isak Reichel.

Den 16 januari för 75 år sedan dog Sari Grünberger, bara 18 år gammal. Föreningen Förintelsens Minne har grävt upp Saris gravhäll som fanns 15 cm under markytan och var helt oläslig. Saris föräldrar och tre systrar 21, 24, 26 år gamla mördades under Förintelsen i de dödsläger som de 6 minnesstenarna markerade. Föreningen Förintelsens minne renoverade Saris sten (10,000 kr).

The famous Israeli writer Matylda Miriam Weinfeld - Miriam Akavia and her sister, Rela-Lusia, survived the Holocaust. They were brought to Sweden by UNRRA mission White boats.

Matylda - Miriam Weinfeld in the middle and her sister, Rela-Lusia and her brother Izio prior WWII.

Rela-Lusia (left ) and Hela-Chaya Weinfeld (right).

DP-2 card issued in Lübeck contains entire Weinfeld family history. Mother Bronisława, father Hirsch and brother Joseph - Izio were victims of the Holocaust. Matylda - Miriam and her sister Rella-Lusia, survived and came to Sweden on July 11, 1945 onboard of M/S Karrskär, one of the UNRRA White Boats. In Sweden she was transferred to the emergency hospital (Beredskapssjukhus) in Halmstad. After 8 months she joined her sister Rela who was in Myckelby, Sweden, working for the Joint as an assistant. In Myckelby Miriam met Hanan Jakobovicz (born in 1927, in Transylvania), a young Jewish refugee with whom she emigrated to Eretz-Israel (Palestine), on 26.5.1946. They lived for few months on kibbutz Dganya Bet in the Galilee where they got married. In 1948 Miriam and Hanan joined a group of young refuges who came to Israel from Sweden, and they established a new kibbutz, Nachsholim. They stayed there for six years until they moved to Tel Aviv where Miriam studied nursing and worked in this profession. Since 1957, the year of second big “aliya” from Poland, Miriam worked in the Jewish Agency taking care of the new immigrants, especially those with academic professions, writers and artists. 

The Hirsch family was forced to move to the Cracow Ghetto. Father, Hirsch Weinfled successfully sent his daughter, Miriam, age 15 years, and her brother, Izio to Lwów to look for refuge.

Izio Weinfeld helped people in the Lwów Ghetto, providing false identity cards, but he was captured by the Gestapo and was never seen again. Miriam now left alone in Lwów, she returned to her family to the Kraków Ghetto.

Later, on the day of the liquidation of the Cracow ghetto was one of the worst memories in Miriam’s life. Three children she was taking care of were shot in front of her eyes…

After that Miriam’s family was moved to Płaszów concentration camp. Her father was sent to Mauthausen concentration camp and it was the last time Miriam saw him… The next day Miriam, her mother, and her sister were taken to Auschwitz concentration camp. Then there was so called Death March from Auschwitz to Bergen Belsen concentration camp.

Miriam Weinfeld cites, regarding the liberation of Bergen Belsen, "I myself was lying on a heap of dead bodies and beside me was my sister Lusia, our mother was there with us, but she was no longer alive. For her, the war ended too late... Sweden chose the weakest and sickest. Nothing was demanded of us. They sanitized us... dressed us, checked us, fed us vitamins and cod liver oil, and sent us to pretty localities, most of us to hospitals."

Miriam Weinfeld and her sister, Rela-Lusia, survived. They were brought to Sweden by UNRRA mission White boats. Their mother, Bronia (Bronislawa Plesner) died a few days before the Bergen-Belsen camp was liberated by the British Army, on April 15, 1945. Their fathers´ Hirsch Weinfelds last whereabout was at the Mauthausen Camp.

As many other Holocaust survivors, Miriam Weinfeld maintained her silence for 30 years until the publication of her first book in 1975. She wrote there about her time in Lwów: My older brother [Izio] and I looked 'good' [means non-Jewish] so we were sent out of the Cracow ghetto in 1940 with false papers. But I wanted to be with my family and returned after a month of 'freedom.' My brother, who was 17, was caught by the Gestapo and we never saw him again.

In March 1946, she came with a Youth Aliya group on a boat S/S Mataroa (or S/S Cairo).from Marseille to Haifa and immediately to Kibbutz Deganya Bet. On the same ship arrived one year earlier Izrael Lau the future chief rabbi of Israel. 

Sweden, Halmstad - Emergency hospital in Brunnsåkersskolan. Due to UNRRA in June-July 1945 the school in Halmstad was used as an emergency hospital for women with TB. During six months, 450 patients were cared for, which according to hospital superintendent Gunnar Erik von Arnold's report during this time increased their weight by a total of six tonnes. Twelve of the women died and rest in a common grave at the Western Cemetery.

From UNRRA White Boat to Halmstad emergency hospital.

The child Yisrael Lau, future chief rabbi of Israel, after coming down the Mataroa, and holding the flag of the youth movement of the Buchenwald camp. The "Mataroa"' was the first ship that brought Holocaust survivors to Palestine after World War II. Most of its passengers were children: a few hundred survivors of the Buchenwald Camp (one of them was Yizrael Lau, future Chief Rabbi of Israel), and children that were hidden in France and Switzerland. The trip was the fruit of a joint effort of the Mossad for Aliya Bet and the American Army. The ship arrived at the shores of Palestine on September 9th, 1945. The survivors were brought to the Atlit camp near Haifa Bay.

Miriam Weinfeld עקביא served as Israeli cultural attaché in Stockholm in the late seventies. She also wrote a book entitled In the Land of Janusz Korczak.

Note from the writer Ronit Feingold, daughter of Miriam Matylda Weinfeld:
I just read the blog... Very nice I think I would not have described it better...
The only correction my parents came to Israel on the ship Cairo that's what they said...
Also, my father was a diplomat in Stockholm
My mother wrote also the book,: My own Wine yard about Jews in Cracow before the war, and "An end to childhood" about her experience in Lwów.
We should talk. I will try to call you next week on Whatsup.

In Polish:

Pisarka, tłumaczka, przewodnicząca Towarzystwa Izrael–Polska, krakowianka ocalała z Zagłady, autorka wspomnień: Moja winnica i Moje powroty. Urodziła się 20 listopada 1927 roku w Krakowie jako córka Hirsza Weinfelda i Broni Plessner. Mieszkała z rodzicami i rodzeństwem przy ul. Łobzowskiej 47. Przeszła przez krakowskie getto, obozy w Płaszowie, Auschwitz i Bergen–Belsen. Po wyzwoleniu trafiła do Szwecji, gdzie przez osiem miesięcy dochodziła do zdrowia w szpitalu w Halmstad. Stamtąd w 1946 roku udało jej się wyjechać do Palestyny. Mieszkała w kibucu Degania Bet w Galilei, w 1948 roku współzakładała kibuc Nachszolim. Po sześciu latach przeniosła się do Tel Avivu, gdzie studiowała historię i literaturę oraz uczyła się pielęgniarstwa. Pracowała w Agencji Żydowskiej i w Ministerstwie Spraw Zagranicznych, była attaché kulturalną w ambasadach Izraela w Budapeszcie i Sztokholmie. Była autorką jedenastu książek i laureatką wielu izraelskich nagród literackich. Zmarła 16 stycznia 2015 roku w Tel–Avivie.