German and Allies archives are often the only source of information for children Holocaust survivors. X X X three crosses were often used instead of a signature as the survivor was an analphabet, small child or disabled to write.

Three crosses (or three +) were often used instead of a signature as the survivor was an alphabet, small child, or disabled to write.

Three crosses were often used instead of a signature as the survivor was an alphabet, small child, or disabled to write.

German and Allies archives are often the only source of information for children Holocaust survivors.
In DP-2 cards, "X X X", three crosses or three "+ + +", were often used instead of a signature as the survivor was an alphabet, small child, or disabled to write.

What does N.D.H. after three ++++, stand for? What does it mean? This abbreviation was found on children's DP-2 cards, the children that came during the UNRRA mission, White Boats. I found that it was just an abbreviation of registrars name, the person that was interviewing the DP.

Normally. once the card had been filled out, prior to signing it was handed to the DP to review it and sign. Cards for children would be signed by a parent or guardian; this person had to indicate their family relationship with the child. In many cases, there was no parent or guardian and the child could not read or write! Therefore, three XXX or three +++.

Above DP-2 card of Zajdman Teodor that was just 7 months old when he became an inmate in the Piotrków Trybunalski Ghetto.

The first "Holocaust relatives" were invented at the camp and later at the hospital in Bergen-Belsen. All these false family relations like sisters, cousins, mother, and the child were later repeated during the DPs registration like the one at the Cambrai Kaserne in Lübeck. Of course, it was easier to register as aunt and child and use the real names. The DPs center personnel was aware of this procedure but to obey conflicts they use to let the "Holocaust-related" travel together during UNRRAs White boat mission.

Fake mothers with Fake children - Holocaust daughterhood
As I wrote earlier, numerous new families were built in the camps and thereafter in the hospitals and DP camps. This situation actually continued later and I had during my childhood numerous uncles and aunties. None of them were blood-related. In many cases, there numerous fake cousins and as well mother-daughter relations were given as status to Allied authorities. "Holocaust daughterhood" is a fake state of being someone's daughter without blood relation.
Below is the illustrated story of Paulina and her Holocaust mother, Regina. When exactly they met it is not known. What is known is that Regina was born in the Lodz. Her husband joined RAF.

År 1944 bad fem judiska fångar i Innsbruck-fängelset rättsombudet Neuschmidt om hjälp. Innsbrucks polisinspektör Karl Dickbauer och hans kollega Anton Dietz hade redan fått i uppdrag att förbereda en transport för fångar från fängelset i Innsbruck till koncentrationslägret Auschwitz. Bland de 88 fångarna fanns fem polska judiska kvinnor- Leokadia Justman-Wisnicki, Mirjam Fuchs, Paulina Janaszewicz, Regina Litmann-Rundbaker och Ruth Litman-Eisenberg. De greps av Gestapo den 13 mars 1944 efter att ha uppgett sig vara kristna polska arbetare. Deporteringen till Auschwitz tillsammans med 88 andra fångar var förestående. I fängelset i Innsbruck bad Wolfgang Neuschmidt sin överordnade Karl Dickbauer att flytta kvinnorna till kökstjänst i fängelset. Polisinspektör Dickbauer fick flickornas papper att försvinna och på det sättet har de inte uttagits till transporten till Auschwitz, utan förblev i fängelset och där anställdes i fängelseköket. När nästa ordern kom om att transportera alla fångar i fängelset till koncentrationslägret Bergen-Belsen den 18 januari 1945 hjälpte Dickbauer två av kvinnorna att fly från fängelset. Leokadia Justman-Wisnicki och Mirjam Fuchs lyckades fly från fängelset under natten med hjälp av polisinspektörer Dietz och Dickbauer. Erwin Lutz erbjöd dem sin lägenhet i Innsbruck som deras första tillflyktsort.  Leokadia Justman-Wisńicki och Mirjam Fuchs överlevde Förintelsen genom ansträngningar från de ovannämnda österrikarna, som därigenom satte sina egna liv i fara.

Paulina Janaszewicz  Regina Litmann-Rundbaker

När ordern kom den 18 januari 1945 var alla fångar i fängelse till koncentrationslägret Bergen-Belsen, Dick- Bauer närmade sig flickornas flykt från fängelset att vara till hjälp. Dickbauer tvekade inte. Brottsutredaren Rudi Moser erbjöd sig också att hjälpa till att rädda tjejerna. Lorraine Justman-Visnicki och Mirjam Fuchs lyckades på natten Hjälp från polisinspektörerna Dietz och Dickbauer för att komma ur fängelset nis att fly. Lutz erbjöd dem sin första tillflyktsort Lägenhet på Ahorndorfstraße 3. Kriminalpolismannen Rudi Moser hade sig själv innan judarna flydde vände sig till Maria Stocker med förfrågan att de två tjejerna och göm dem i deras lägenhet. Mary var medvetna om den fara det utgjorde för dem att ha två judar att gömma flyktingar från fängelset i sina hem. allm. Ändå gick hon med direkt. När de två tjejerna i deras Väl framme i hennes lägenhet kramade hon dem med orden: ”Gud vare Tack, ni är här mina kära barn ". Efter några veckor Det visade sig att Gestapo hade spårat de två judiska kvinnorna förföljde. De fick byta lägenhet.och bodde hos Wanda Bottesi. Wanda Bottesi och hennes mamma Maria Petrykiewicz gömde Lorraine Justman-Visnicki och Mirjam Fuchs i sin lägenhet i Ing. Etzelstraße 28 tagen och dold i veckor. De två de judiska kvinnorna skulle överföras från fängelset i Innsbruck till koncentrationslägret i Bergen Belsen ska dömas. Polisinspektör Anton Dietz, a kände Wandas, hade de dolda tjejerna förfalskade papper bekymrad. De var i namnen på Christine Chruscik och Wanda Stolorezyk och överlämnade dem som polska kristna. Dietz hade uppgett att de två polska kristna kvinnorna var hennes Tappade papper på väg från Polen till Österrike. Med de nya identitetskorten fick flickorna NEN bekanta i Innsbruck arbetsförmedling arbetskort som Kristen-polska utländska arbetare. Wanda, en kosmetolog till yrket, färgade tjejernas hår, för att ge dem ett annat utseende. Wanda vände sig om på begäran av tjejerna tillbaka till polisinspektör Dietz, med det flickorna förs till byn St. Martin i Salzburg skulle kunna. Wanda smugglade de två tjejerna till Salzburg. Som polska utländska arbetare överlevde de kriget. Innan juden Ruth Litman-Eisenberg i ett arbetsläger för Utlänningar dömdes nära Innsbruck de Neuschmidt med förfalskade "ariska" papper och vässade hon uppmuntrar henne att inte låtsas vara judisk under några omständigheter. För att han räddade hennes liv. De andra två tjejerna följde dem snart. Som den Wanda Bottesi vände tillbaka till dold fara Dietz för hjälp. Han kom själv och hade med sig nya papper hans underskrift och Innsbruckpolisens stämpel. Wanda kunde använda dessa dokument för att begära arbetskort åt henne. komma. Lorraine Visnicki och Mirjam Fuchs började i saltet burgerbyn St. Martin för att arbeta som polska utländska arbetare. 10. Innan hon flydde hade hon träffat Maria Petrykie- wicz med sin dotter Wanda på fjärde våningen i två veckor dold. Maria Petrykiewicz behöll dem också under frekvensen Bomblarm i hennes lägenhet. De tre andra judiska flickorna som bodde i fängelset i Innsbruck nis sparades på ett liknande sätt. Paulina också Janaszewicz, Regina Litman-Rundbaker och Ruth Litman-Eisenberg kom till S: t Martin och arbetade där fram till krigets slut.

l David Janaszewicz

geboren 17.10.1900 in unbekannt

gestorben 25.4.1944 in Innsbruck

Shmuel David Janszewicz gehörte einer Widerstands-

gruppe polnischer Zwangsarbeiter an, die im März 1944

von der Gestapo aufgedeckt worden war. Über diese

Widerstandsgruppe liegen nur wenige Erkenntnisse vor.

Gesichert ist, dass die beiden jüdischen Mitglieder Jakob

Justmann und Shmuel David Janaszewicz am 25. April

1944 im Arbeitserziehungslager Reichenau ermordet wur

-

den. Näheres zu Janaszewicz ist derzeit nicht bekannt.

Justmann und Janaszewicz wurden im Dezember 1945

exhumiert und im jüdischen Teil des Innsbrucker West-

friedhofes beigesetzt.

Tiroler Landesarchiv, Opferfürsorgeakt Marianne S.

(Aussage von Leokadia Justmann).

Tiroler Landesarchiv, LG Innsbruck, 10 Vr 1745/47

(Zeugenaussage von Leokadie Justmann).

Yad Vashem Database

DP-2 card of Regina Rundbaken, born Littman - the Holocaust mother of Paulina Janaszewicz.  What is known is that Regina was living in the same building in the city of Piotrków Trybunalski (German: Petrikau). It is likely that they left Piotrków together with Paulinas father Dawid Janaszewicz. If they arrived to Bergen-Belsen prior or after the liberation is not known. Their DP-2 cards were issued in Lübeck, one day before departure to Sweden by White boat S/S Kastelholm. At number 8 on Rrginas DP-2 card, there is a clear statement that Regina Rundbaken in traveling with her daughter Paulina. 

Quickly found false relationships were common, for one reason, not to be separated at the hospitals and during the transport by White boats from Bergen-Belsen to Swedish emergency hospitals. It was the reason that Regina Rundbaken born Littman become quickly the mother of Paulina. Regina was registered in Lübeck as L:7842 and Paulina as L:7827 on the same DP-2 Card. They both were transported on White boat S/S Kastelholm that left Lübeck on July 25th, 1945. That was the last transport by Kastelholm in the UNRRA action White boats.

At number 8 of the DP-2 card - Number of accompanying persons there is number 1. Later at the 24 - Remarks there is a clear statement that the person is daughter Paulina Janaszewicz L number 7827. Accordingly at Paulina´s DP-2 card Regina is registered as her mother. However, her another, again non biological mother's name, Regina Littmann is on the same card at (9). Paulina Janaszewicz and Regina Rundbaken Littmann were registered by two different registrants. One card is filled in English and another in French. It is likely that during their registration and health control in Lübeck at Swedish Transit Hospital they were staying in the same room (II-2-9 and II-2-10). After two years in Sweden Paulina decided to go to Poland to Piotrków Trybunalski to see if someone from her family survived.  Cousins, uncles or aunts. Like in many other families Paulina was the only survivor. She wanted to return to Sweden but Polish authorities confiscated her Swedish "Främling" passport as she was under the age of 18. First in late 1950, with help of Swedish authorities Regina Rundbaken she is allowed to come back to Sweden where she presently lives.

UNRRAs Vita Båtar - Kinderheim - Permisioner och adoptioner av de judiska barn som kom till Sverige vid krigslutet.

Rosh Hashanah 2021 eller 5782.

Rachela ringde mig idag. Jag är hos systern, Tusia (Estera) och hon will träffa dig så fort så möjligt. Hon vill höra om Piotrków som Du besökte förra veckan. Jag blev jätteglad då pandemin och det jättevarma sommaren stoppade mig för att besöka Tusia.

Tusia vet allt och kan allt om oss, sa Rachela. Det är 10 års skillnad mellan systrarna. Rachela var bara 3 år gammal när kriget bröt ut. Hon brukar understryka det. Hennes stora syster, född 1926 ersatte tidigt deras mor Ita som dog under första dagar efter befrielsen av Bergen-Belsen. När Rachela kom till sverige den 26 juli 1945 har hon precis fyllt 9 år. Av de nio år var hon över 5 år i Piotrków Trybunalski getto och ett halvt år i Ravensbrück och Bergen-Belsen. Hon minns nästan inget från Piotrków, hennes minnen är systers minnen förklarade hon. Hon har tidigare sagt samma om den första tiden i Sverige men när jag samtalade med henne så öppnade sig en lucka hos henne och hon började berätta.

Då en av mina bröder var adopterad av mina föräldrar frågade jag henne bl.a. om adoptioner. Jag visste att många av min mammas och pappas vänner fick ett extra barn efter kriget. Inom familjerna så talade man aldrig om de barnen som adoptions barn. De fick ofta veta det först sent under livet. Föräldrarna hade oft lite svårt att förklara hur det kom till sig att "det äldsta barnet", det adopterade var född lång innan de gifte sig, ofta under studietiden.

Jag anmärkte till Rachela att det kom till Sverige hundratals föräldrarlösa judiska barn, troligen över tusen och det är så få som jag känner till som adopterades och stannade här. Rachela svarade, det är egentligen bara Jidele som adopterades till Finland, jag som hade min stora systern som mamma och Mirka som hade sin riktiga mamma som stannade i Sverige och så Paulina som fick en lägermamma i Bergen-Belsen. 

Märkligt tyckte jag då det fanns många svenska, danska och även norska judar inom Sveriges gränser när de föräldrarlösa barnen anlände till Sverige. Intresset var dock svalt att adoptera de huvudsakligen östeuropeiska judiska barn.

Det fanns insamlingar i Sverige till de inkomna judar, flyktingar som man kallade de. Barnen fick t.o.m permissioner för att tillbringa de judiska helger hos en svensk judisk familj i storstäderna. Många fick bo hos de svenska judiska familjerna i Stockholm men många hänvisades till utlänningskommissionens läger i Fagersjö som tidigare beboddes av lettiska flyktingar.

Man fick ansöka om permissioner och ett godkännande kom till de läger och internat där de judiska barn vistades.

DP-2 kort av Tusia - Estera Fajner

Deportationslista daterad den 2 december 1944 från Piotrków Trybunalski till koncentrationsläger Ravensbrück

Det var inte så lätt att träffa sin närmaste släkting efter att man har blivit skilt efter ankomsten till Sverige. Här är ett svar till Estera Kalkopf från Bedzin som ville träffa sin lila syster Dorotka. Det fanns tre föräldrarlösa systera i Bedzin när andra världskriget bröt ut i september 1939.
Esterka, Ester född 1922, Guta, Gitla född 1926, Dorotka, Dwojra född 1930. De var föräldralösa innan kriget bröt ut. Alla tre lyckades hålla ihop både i Bedzin getto och ett antal koncentrationsläger.
Efter befrielsen av Bergen-Belsen så har systrarna placerats inom det enorma sjukhusområdet som britterna iordningställde i tyska kaserner som låg i närheten av lägret. På det brittiska sjukhuset började systrarna Kalkopf återhämta sig. De placerades inom det stora sjukhusområdet i ett hus som Dorotka beskrev såsom "Rundhus". Under resan från Lübeck höll de ihop ombord på den Vita Båten M/S Kronprinsessan Ingrid som förde de från Lübeck till Malmö under första veckan i juli 1945.

I lägren blev de tre systrarna Kalkopf vänner med den flera år äldre och mera livs erfarna, Lola Amsterdam Pemper. När exakt vänskapen startade vet man inte. Det säkra är att alla fyra befriades den 15 april 1945 i Bergen-Belsen. De tycks ha serverat en Vit lögn när de skulle skiljas före av färden från Bergen-Belsen och Lübeck till Sverige. Lola fick ett inresenummer 1975 i Lübeck. Hon kom således till Swedish Transit Hospital före systrarna Kalkopf som registrerades med L:3002, 3003 och 3004. Systrarna var nog i bättre skick än Lola så för att inte skiljas och för att resa till samma ställe med samma båt skrev de på sina DP-2 kort att de var systrar... Detta trots att det var helt klart att de hade olika föräldrar. Personalen vid inskrivningsenheten i den stora gymnastiksalen spelade med, de fick åka med samma båt. En annan person, Lola Amsterdam som tycks har tagit hand om de tre Kalkopf systrarna har även uppgivit de som släkt på det egna DP-2 kortet.

At Korczaks Dom Sierot children were celebrating Jewish New Year.

At Korczaks Dom Sierot children were celebrating Jewish New Year.

 

At Korczaks Dom Sierot children were celebrating Jewish New Year. On that day they were also exchanging photographs or postcards.

Here, photo of and from Edzia Wajsberg. On the reverse:

For the New Year, I’m giving you my photo. Wishing you all the best in your work and a Happy New Year, for my friend at "DS".

From Edzia Wajsberg, to L. Gluzman, 5/X 1929.

Leon Gluzman collection.

"DS" - Dom Sierot - The Orphans Home.