Att föra bakom ljuset eller vice versa

Att föra bakom ljuset

är att
bedra, dupera, missleda, mystifiera

ett exempel på ovanstående är "de trodde de kunde föra mig bakom ljuset med sina falska uppgifter"

ett annat är "föra en någon bakom den upplysta, sanna delen in i mörkret för att narra honom eller missleda, föra in i mörker där allt är suddigt och oklart"

Nej, det handlar inte om mina bröder Gabriel och Marian Wroblewski och deras falska vittnesmål under ed om mina gamla foton.

Det handlar om att ta bilder med en ljuskälla framför eller bakom objektet.

Min fotoateljé, här har jag använt ett ljus, ett levande ljus som den enda ljuskälla. Ljuskällas färgtemperatur på 1 500 - 2 500 Kelvin indikerar bara hur ljuset kommer att upplevas - rött och gult närmast lågan.

Kontorsljusstake i mässing framför en vitmålat vägg.

Kontorsljusstake i mässing tänds med hjälp av en kontorsljusstake i mässing. Inga reflekterande ytor i närheten!

Här är ljuset i form av ett levande ljus förd bakom motivet, dvs. det icke tända stearinljuset. Den nedre bilden är en omgjord svart vit variant.

Här är ljuset i form av ett levande ljus förd bakom motivet, dvs, vinglaset.

Här är ljuset i form av ett levande ljus förd bakom motivet, dvs, vinglaset. Orginalfotot är tonat.

Grunden i all ljussättning är relationen mellan högdagrarna (de ljusaste partierna) och skuggorna (i de mörkaste partierna). Ju kraftigare skillnaden blir mellan dessa desto tydligare blir i allmänhet motivets form.

Huvudljuset eller som det också kallas karaktärsljuset är den viktigaste belysningen och den har samma funktion som solljuset utomhus. Alla övriga ljuskällor har bara bifunktioner till denna. Huvudljuset ger karaktär till motivet och framhäver konturerna. De bästa förutsättningarna är om den ligger med ca 45 grader från kameran, d.v.s. inte rakt bakom. Många fotografer använder sig av indirekt ljus, t.ex. där ljuset studsar först mot paraply eller reflektor och därefter riktas mot motivet.

Här har jag använt ett ljus, ett levande ljus som en enda ljuskälla. En ljuskällas färgtemperatur på 1 500 - 2 500 Kelvin indikerar bara hur ljuset kommer att upplevas. Utomhus en sommardag ligger färgtemperaturen på närmare 6 000 K, det vill säga blått, en vinterdag kan den gå ända upp till 10 000 K, vilket är ännu blåare. Färgtemperaturen har inget att göra med ljuskällans förmåga att återge färger. Naturligtvis så gäller det att inte ändra på kamerans inställningar. Detta gäller sk. vitbalans. Genom att ändra kamerans färgtemperatur ändrar man kamerans färgåtergivning, varm, neutral eller kall.

Här är ljuset i form av ett levande ljus förd bakom motivet, dvs, saltkaret. På den nedersta bilden är orginalfotot i tonat.

Huvudljuset ger karaktär till motivet och framhäver konturerna. Här, precis om när det gäller bilderna ovan så finns huvudljuset bakom min högra fot.En hel del av indirekt ljus so har studsat mot taket (2 meter) och vita vägar i studion (2 meter) ger motivets form.

Helbrägdagörelse. Huvudljuset ger karaktär till motivet och framhäver konturerna. Här, precis om när det gäller bilderna ovan så finns huvudljuset bakom min vänstra hand. Bara en hel del av indirekt ljus som har studsat mot taket (2 meter) och vita vägar i studion (2 meter) når motivet.  Motivets form känns platt med konturerna är jättevackra.

  La Mano - Här, finns huvudljuset framför min högra hand. 

 La Mano - Här, finns huvudljuset bakom min högra hand. 

Stearinljusets temperatur är ca. 1 700 - 2 500 K, dvs mycket av det röda och en del gul. 

Tulpaner belysta bakifrån med ett stearinljus!

Här, finns huvudljuset bakom mikroskopfoten. En del av ljuset reflekteras mot det runda preparatbordet och ger en behaglig belysning av nedre delen av mikroskopet.

Reseur 1800-talet, här finns huvudljuset bakom uret och ljuset sprids genom de glasade sidorna

Här, finns huvudljuset bakom Bells gamla telefon från 1899. Stor del av ljuset reflekteras mot paraplyet och stoppas av det. Man ser tydligt att färgtemperaturen - ljusets färgsammansättning domineras av varmt rött ljus. Stearinljusets temperatur är ca. 2000 K medan vid utefotografering har ljuset ett temperatur 6000 - 7000 K.

 La Mano con Manzana - Här finns huvudljuset nedanför min lil finger. 

Här är ljuset i form av ett dagsljus (6 000 K) bakom motivet.

Att photoshoppa håller på att bli ett accepterat verb. Att photoshoppa innebär att bildbehandla, retuschera och manipulera på alla sätt. 

Photoshoppar, manipulerar man en bild utöver kontrastförändring och en mild ändring av ljusstyrkan, bör man givetvis tala om att den är manipulerad. Särskild om ens bild är ett fotomontage.

Att inte photoshoppa betyder numera att man använder sig av de traditionella förändrigsmöjligheterna som fanns inom den analoga fotografin.

Bildbehandling i mina digitala bilderna.

Jag försöker att hålla mig de tre huvud möjligheter vilka finns (fanns) i de analoga teknikerna.

1. Bildbeskärning och val av förstoringsgraden
2. Mörkare och ljusare bilder
3. Kontrastförändring

Bildbehandling - bildbeskärning. Vid traditionell, d.v.s. en analog bildbehandling används en förstoringsapparat. Förstoringsapparatens lamphuvudet kan flyttas i höjdled så att man på detta sätt uppnår olika förstoringsgrad och väljer området av intresse inom bilden. Det motsvarar våra nutida digitala bildbeskärningar.

Bildbehandling -  mörkare eller ljusare bilder. För att uppnå mörkare eller ljusare bilder belyses fotopappret med olika tider. Förutom tiden som kan anpassas mha exponeringsuret kan en bländare på själva förstoringsapparatens objektiv användas för justering av ljusintensitet. Ljuskällan i ett förstoringsapparat kan också ge olika effekter på den slutliga bilden. Fotopappret som skall exponeras brukar placeras på förstoringsapparatens bottenplatta, 

Bildbehandling - bildens kontrast Bildens kontrast erhålls genom val av fotopapper. Fotopapper för svartvit kopiering är oftast graderat. Graderna anges i siffror som anger papprets hårdhet, det vill säga hur kontrastrikt pappret är, ett papper med en högre siffra ger högre kontrast i kopian än ett med en lägre siffra. Fotopapper med en 1 är således ett mjukt kontrastfattigt papper. Ett "mjukt" papper (1-2)  ger således en lägre kontrast än ett "hårt" (5-6). Mitt emellan, d.v.s. 3-4, är vad man kallar normalt papper.Det finns också  multigraderade papper vilket har variabel en kontrast, där en och samma pappersort ger olika kontrast beroende på vilket färgfilter som sätts i förstoringsapparaten. 

Bildbehandling i mina digitala bilderna. Jag försöker att hålla mig de tre huvudmöjligheter vilka finns (fanns) i de analoga teknikerna.  Se den enkla menyn på vänstra sidan. 

* Mörkare och ljusare bilder  

* Kontrastförändring   

* Bildbeskärning, kant vit eller vinjetering och val av förstoringsgraden 

En mycket kraftfull möjlighet i kopieringen är att efterbelysa eller skugga pappret vid kopiering. Med hjälp av afterbelysning respektive skuggning kan man mörka ned respektive ljusa upp valda delar av bilden, för att få fram detaljer i högdagrar mm. 

Vid skuggning använder man i allmänhet av en kartongbit på ett smalt skaft, en så kallad pjatt, för att korta ned exponeringen av ett visst område i bilden. Skuggade områden kommer att bli relativt sett ljusare än de omgivande områdena (mindre exponerade).

Vid efterbelysning eller vid pjattning kan man använda sig av en större bit kartong eller papp med ett hål i (en mask) för att förlänga exponeringen av ett visst område i bilden. Man kan också använda sig av handen för att rikta ljuset mot det område som skall efterbelysas. Efterbelysta områden kommer att bli relativt sett mörkare än de omgivande områdena. Pjattning innebär att man skuggar en del av bilden en stund under exponeringen så att den inte blir lika belyst som de övriga delarna. 

Bara en ljuskälla i fprm av ett levande ljus bakom äpplet. Ingen photoshopping. Bara ljusstyrka och kontrast, som det var på gamla tider...

Således är pjattning och efterbelysning egentligen samma sak då man ger olika delar av bilden en varierande exponering. 

För att man ska hinna med att pjatta eller efterbelysa får inte exponeringstiden vara för kort. Det kan därför bli nödvändigt att blända ned förstoringsapparatens objektiv för att på så sätt förlänga tiden. S.k. pjattar som enklast tillverkas av tunn men styv ståltråd och papp.

Från Wiki: Kontrast är ett sätt att ange hur tydligt man exempelvis ser en bild, kurvatur, eller färgskillnader på en yta. Kontrasten mellan färg A och färg B är medelvärdet av kvoten mellan färgernas reflektivitet R över hela våglängdsområdet på ljuset som används för att mäta reflektiviteten. För specialfallet där reflektiviteten mäts medmonokromatiskt ljus är kontrasten  . Papper har en kontrast som varierar mellan 10:1-20:1.

Korczaks barnhem i bilder för JOINT

Många känner igen denna bild. Den har beskrivits flera gånger att den var tagen i Warszawas getto. Bilden är dock tagen framför byggnaden Krochmalna 92 där Janusz Korczaks barnhem Dom Sierot låg fram till november 1940.

Bilden är tagen framför byggnaden Krochmalna 92 där Janusz Korczaks barnhem Dom Sierot låg fram till november 1940. Bilden har tagits i samband med en sammanställning av ett fotoalbum för JOINT.

En kort tid efter Warszawa ockuperades av tyskarna, organiserade det
judiska samhället en särskild socialnämnd som kallades för Den judiska Social
Självhjälpen i syfte att ge socialt stöd till de judiska invånarna.

Finansieringen av verksamheten kom i första hand från den polska
grenen av amerikanska JOINT, som  fanns i Warszawa. JOINT, en förkortning
för The American Jewish Joint Distribution Committee  hade grundats av
amerikanska judar (1914) för att ge stöd till judiska samhällen som låg
utanför USA. 

Eftersom JOINT var en amerikansk institution, tilläts den
fortsätta sin verksamhet i det ockuperade Polen. Under första
halvan av 1940 var organisationens biståndsverksamhet inriktad på att
öppna offentliga soppkök och distribuera mat till de behövande.
och etablera och stödja institutioner för barnomsorg. Dessutom
finansierade JOINT transporterna av matpaket och kläder från USA till
judarna i Warszawa.

För att visa sina donatorer hur deras bidrag användes och
för att skaffa ytterligare medel hade för JOINTs räkning ett större antal 
bilder tagits i Warszawa och Warszawa ghettot
under våren 1940. 

Det var nog en professionell fotograf (kanske flera)
som dokumenterade den sociala verksamheten. Det blev en imponerande serie
av bilder. 

När arbetet var slutfört bilderna framkallades och kopierades
bilderna i Foto Forbert fotografi, butik som var beläget på
Wierzbowagatan 11 och senare Clodna 20.. 
Butiken ägdes av en man vid namn Henryk Bojm och det är möjligt 
att hab var också fotografen. 

Det var 462 bilder som valts och sattes in i en fotoalbum.
Bilderna har suttit på gula papparken som även inkluderade korta
beskrivningar, samt namn och adress till den institution som visades
på bilden. Det är inte klart vem som fick dessa album, hur många de blev
och vad som blev av dem under kriget men en del klarade sig.

Fotografierna i dessa album har tagits för att tjäna ett specifikt
syfte och därför de bara täcker ämnen relaterade
till socialt stöd, osv . De flesta av dem togs inne i de olika
byggnaderna som drevs av självhjälpsinstitutioner. 
Därför i merparten av bilderna kan vi se
olika soppkök, improviserade bostäder för nyanlända till Warszawa ,
barnhem, kliniker, daghem, paketlager, osv.

Fotograf Dora Forbert var bara 17 år gammal när hon kvävdes till döds i Treblinka.

Förbereder just nu bilder för en fotoutställning. Tittar igenom andras bilder på internet. Vet inte om jag hinner med de egna i ämnet.

Plötsligt när jag letade bland motiven på internet så kom jag över bilder av en okänd kvinnlig fotograf, Dora Forbert. Helt okänd. Jag trodde först att det kunde vara min mammas faster eller hennes dotter med samma namn. Tyvärr, kom jag inte ihåg förnamnen på min faster Forbert och på hennes dotter. Det ända jag minns var att min mor berättade att min mammas faster långt innan Andra världskriget bröt ut, blev katolik och gick sedan till kyrkan. Även i gettot i Warszawa. Det var just i Warszawagettot som Dora Forbert tog sina bilder, läste jag.

Vidare fick jag veta att Dora Forbert, fotografen från Warszawas getto, delade ödet med min mammas faster och hennes dotter under sommaren 1942 då de flesta judar i Warszawas getto mördades i Treblinka dödsläger .

Foton jag hittade påstås ha tagits bara två månader innan den Stora Aktionen, det vill säga i juni 1942. Ingenstans finns information om hur bilderna togs, vem var modellen.

När utställningen av Dora Forbert fotografier öppnades var hennes bilder täckta med ett rött filter. Detta för att hennes bilder har inte tillräckligt fixerats och sköljt och fotopappret var fortsättningsvis ljuskänslig. Enligt mig så använde Dora ingen fotografisk film. Ett negativ bladfilm eller glasplåt fanns troligen inte att tillgå i Warszawas stängda gettot år 1942. Troligen därför använde hon ett vanligt fotopapper för sina exponeringar (bilden till höger). Således blev ett fotopapper samtidigt ett negativ. När man analyserar hennes bilder så ser på fotopappret så ser det vit i kanterna. De vita kanterna är märken av en kassett.  Normalt så hade man en bladfil eller en glasplåt kassetten. Fotopappret är mindre känslig än ett negativ film och ger inga direkta möjligheter att göra flera kopior av motivet.

Enligt mig så använde Dora ingen fotografisk film, negativ, det fanns troligen inte längre att tillgå i det formatet i Warszawas stängda getto. Troligen använde hon vanlig fotopapper för sina exponeringar. Således blev ett fotopapper samtidigt ett negativ. När man analyserar hennes bilder så ser på fotopappret, i kanterna, märken efter en kassett.

När utställningen av hennes fotografier öppnades år 2011 var bilderna täckta med ett rött filter. Detta inte bara för att de skulle se ut på exakt samma sätt som de sågs under framkallningen av Dora Forbert. Rött filter användes på grund av att bilderna inte var tillräckligt fixerade, således fortsättningsvis ljuskänsliga. Allt detta  på grund av bristen av fotokemikalier!

Dora Forbert var bara 17 år gammal när hon mördades i Treblinka dödsläger i augusti 1942, angav man.

Enligt mig så använde Dora ingen fotografisk film,  negativ, det fanns troligen inte att tillgå i Warszawas stängda gettot år 1942. Troligen använde hon ett vanligt fotopapper för sina exponeringar (bilden till höger). Således blev ett fotopapper samtidigt ett negativ. När man analyserar hennes bilder så ser på fotopappret så ser det vit i kanterna. De vita kanterna är märken av en bladfilm kassett.  Normalt så hade man en bladfilm eller en glasplåt kassetten.

Plötsligt när jag letade bland motiven så kom jag över bilder av en kvinnlig fotograf, Dora Forbert. Jag trodde först att det kunde vara min mammas faster eller hennes dotter med samma namn. Tyvärr, kom jag inte ihåg förnamnen på min faster och hennes dotter. På Holocaust Monumentet i Stockholm fanns dock alla "mina Forberts" data!

Observera. Dora Fobert har aldrig existerat. Hon uppfanns av en polsk författare Karolina Sulej, för Krakow Photomonth i maj 2011. Två fotografer levde sig in i hennes biografi och producerade de fotografier som de trodde att den fiktiva men så realistiska Dora Forbert kunde ha tagit. Mina slutsatser angående de använda fotografiska teknikerna är dock riktiga.

Dora Forbert - fotografka z Getta Warszawskiego

Przygotowuję zdjęcia na wystawę, przeglądam innych zdjęcia, nie wiem czy zdążę!

Nagle natknąłem się na kobietę! Dora Forbert. Myślałem że to mojej mamy ciotka albo jej córka (to samo nazwisko a imion ciotki i jej córki), nie pamiętam). Pamiętam tylko że mamy ciotka jeszcze przed wojna przeszła na katolicyzm a potem chodziła do kościoła w getcie.

Nie, to inna kobieta, ta fotografka z Warszawskiego getta która podzieliła los mojej mamy ciotki i jej córki, latem 1942 roku w obozie śmierci w Treblince.

Zdjęcia podobno zrobione 2 miesiące przed Wielką Akcją, czyli w czerwcu 1942 roku. Nigdzie nie ma informacji na temat zdjęć. Wg. mnie Dora używała, z braku błony fotograficznej negatywowej, po prostu papier fotograficzny. Dlatego jej tzw. oryginalne kopie pokazowe, na papierze stanowiły jednocześnie negatywy. 

Na wystawie jej zdjęcia były przykryte czerwonym filtrem, tak że wyglądały identycznie tak jak je widziała podczas procesu wywoływania Dora Forbert. Czerwony filtr był używany ze względu na to że fotografie nie były dobrze utrwalone z powodu braku chemikaliów, utrwalacza.
Dora Forbert miała tylko 17 lat jak została zamordowana w obozie śmierci w Treblince. 

Normalnie do aparatu wielkoformatowego używa się błony ciętej – w postaci arkuszy dopasowanych do kasety aparatu fotograficznego.
Zamiast błony ciętej może byc używana klisza. Klisza, to też materiał fotograficzny tyle tylko że wykonany na bazie szklanych płytek odpowiedniego formatu. Zaleta klisz to duża sztywność - brak odkształceń i przemieszczeń w czasie rejestracji np. w gorącym studio.

Aparat wielkoformatowy lub studyjny to aparat fotograficzny o formacie większym niż format średni, czyli wymiary kadru są większe niż 6x7 cm. Najczęstsze formaty: 9x12 cm, 4x5", 13x18 cm, 5x7", 18x24 cm, 8x10".

Dora Forbert. Format arkuszy dopasowanych do kasety aparatu fotograficznego 18x24 cm, 8x10"



Uwaga. Należy wiedzieć że Dora Fobert nigdy nie istniała. Została wynaleziona przez polską pisarkę Karolinę Sulej, dla Krakowskiego Miesiąca Fotografii w maju 2011 roku. Dwóch polskich fotografów "wczuwa się na krótką chwilę" w życiorys Dory i robi zdjęcia, które być może ona robiła mimo że Dora Fobert nigdy nie istniała. 

Mojej mamy ciotka i jej córka istniała do uduszenia gazem w Treblince.

Reinkarnation - Korczak - Morfar åt 12 barn

Barnen i Janusz Korczaks barnhem. Fotografiet har framkallats och kopierats i den kända Bojm - Forbert fotografi,  Wierzbowa gatan 11 i Warszawa. Affärens ägare heter då Henryk Bojm som var vän med Forbert från filmindustritiden (före 1939), men det är osäkert om han var fotografen. Bilden tagen under den varma våren 1940. Sex månader senare i november 1940 tvingades hemmet att flytta till Warszawa getto-området. 

Igår kom jag lite "för tidigt" till dagiset för att hämta två av mina egna barnbarn. Jag gick till Lille Skutt och barnen, alla 12 ropade "morfar, morfar". Vilken känsla att bli morfar åt 12 stycken. Jag la mig på golvet och läste två böcker och lekte en kvart med de medan personalen städade efter mellanmålet. Barnen kom ständigt med saker till mig, en dyna att ligga på, en grön häst och två bilar. När jag sa till dem till sist "Hej då", så hörde jag "Hej då morfar" från alla 12 munnar. 

Så efter reinkarnationen,  om jag lever mer än en gång såsom människa så vill jag nog vara pedagog, som Janusz Korczak, som min far! 

Morfar åt 12 barnbarn handlar således inte om kannibalism. 
Kannibalism innebär att människa eller djur äter en annan individ av samma art. 

Krzywoprzysięganie to łamanie przysięgi - Marian Wroblewski i Gabriel Wroblewski świadkowie

Surfowałem po Internecie przeglądając stronę Nowa Gazeta Polska w Sztokholmie. 
Nagle moją uwagę przykuło znajome zdjęcie.
Zdjęcie mojego Ojca które ja zrobiłem przed laty na Jego 80-te urodziny…

Zdjęcie mojego Ojca które ja zrobiłem przed laty na Jego 80-te urodziny…

Poszedłem do polskiego rzeźnika na Torsgatan w Sztokholmie i to samo zdjęcie znalazłem w gazecie, tuż koło mortadeli. 

Poszedłem do polskiego rzeźnika na Torsgatan w Sztokholmie i to samo zdjęcie znalazłem w gazecie, tuż koło mortadeli. 

Pamiętam dokładnie chwilę wykonania tego zdjęcia, moment, gdy nacisnąłem spust migawki mojego Nikona F2. 

Nie przypominam sobie jednak abym kiedykolwiek wyraził zgodę na jego wykorzystanie przez firmę Polonica (Nowa Gazeta Polska) i jej właściciela niejakiego Tadeusza Nowakowskiego. Wykonałem szereg kroków by polubownie załatwić sprawę. 

Pan Nowakowski powiedział stanowczo że:

• to nie moje zdjęcia 
• i nie zapłaci 
• i że nie przeprosi! 

Musiałem wykazać wiele, wiele cierpliwości. 
Teraz, dzięki mojej determinacji i wyrokowi sądu szwedzkiego, Tingsrätten, Tadeusz Nowakowski ze Sztokholmu wie już na pewno że to moje zdjęcia!

Wie również że za cudze zdjęcia trzeba płacić albo po prostu nie zamieszczać ich!




Krzywoprzysięganie to łamanie przysięgi. 

Jezus mówił podobno swoim uczniom: 
nie przysięgajcie, tylko mówcie samą prawdę. 

Fakt!

W szwedzkich sądach świadkowie składają w sądzie przyrzeczenie mówienia prawdy. 

Składanie przysięgi przez świadków to jednoczesnie zrozumienie że za kłamstwo w sądzie (szw. mened) grozi kara do 2 lat wiezienia. 

Osoby spokrewnione (brat, rodzice, syn, kuzyn) mają prawo odmówić składania zeznań.

Podczas procesu świadek przed rozpoczęciem przesłuchania jest uprzedzony o odpowiedzialności karnej za zeznanie nieprawdy lub zatajenie prawdy. Często jednak trzeba o tym świadkom przypominać!

Pan Marian Wroblewski i następnie Gabriel Wroblewski złożyli takowe przyrzeczenie, wypowiadając za sędzią słowa po szwedzku przypominajace polskie - "Ja Wróblewski, świadomy znaczenia moich słów i odpowiedzialności przed prawem przyrzekam, że będą mówił szczerą prawdę, niczego nie ukrywając z tego, co mi jest wiadome".

Przysięganie na Boga? (Przysięganie na Biblię), Na pamięć Rodziców?, szczególnie że Ojciec, Michal Wroblewski (na zdjęciu) jest wmieszany tak podle.

Czy moralny obowiązek świadka do mówienia prawdy i jego odpowiedzialność przed prawem wystarczy, by wzmocnić wiarygodność zeznań? Raczej nie.

W Szwecji "krzywoprzysięganie" bardzo rzadko jest karalne. Nie wiadomo co  mogłoby wpłynąć na zmniejszenie ilości fałszywych zeznań składanych przez świadków. Przysięganie na Boga?  (Przysięganie na Biblię), Na pamięć Rodziców? (szczególnie że Ojciec jest wmieszany tak podle).

W Szwecji za zeznanie nieprawdy (kłamanie pod przysięgą) grozi więzienie do 2 lat.

Tadeusz Nowakowski na moje żądania odszkodowawcze z tytułu naruszenia praw autorskich poprzez  używanie moich zdjęć w swojej gazecie Nowa Gazeta Polska w Sztokholmie powiedział że to nie moje zdjęcia.

Co ciekawsze to za świadków powołał Mariana Wroblewskiego i następnie Gabriela Wróblewskiego, czyli osoby spokrewnione. Jeszcze ciekawsze to ten ich entuzjazm poparcia w sądzie!
Własnego brata? Nie! tylko tego Nowakowskiego u którego drukowali w zeszłym roku książke. Nowakowski daje im za darmo wolne miejsce w swojej gazecie na opisywanie jacy oni są wspaniali. 

Może wkrótce za swój bohaterski wyczyn w sądzie może będą wkrótce nawet Polakami Roku, oczywiście tylko gazety NGP.

Kłamstwo za kłamstwem i manipulacja faktami.

Mój ojciec Michal Wróblewski z moja siostrą. Ja wtedy się strasznie za nich wstydziłem w sądzie szwedzkim, przed Rodzicami i siostrą.

O tym jak moi bracia byli świadkami przeciwko mnie w Sądzie szwedzkim i zionęli nienawiścią w czasie sprawy sądowej. Ja wtedy się strasznie za nich wstydziłem, przed Rodzicami i siostrą.
. 

Sąd szwedzki nie uwierzył w herezje Mariana Wróblewskiego, potwierdzanych przez Gabriela Wróblewskiego i podniósł fotografię Romualda Wróblewskiego przedstawiającą jego ojca na poziom równy malarstwu czy rzeźbie uznając ją za "verk".

Jednocześnie sąd uznał że autorem fotografii jest Romuald Wróblewski. 

Historia wyprodukowana na poczekaniu w sądzie przez Mariana Wróblewskiego że zdjęcie jest świetne (wg. mnie dobre) i zrobione było w studio i że rodzice kupili też negatyw który nie wiadomo jak znalazł się u mnie, przejdzie do historii, historii rodzinnej, niestety!

Marian Wróblewski nie mógł wytłumaczyć dlaczego "studyjny portret" czyli zdjęcie które ja zrobiłem ma jako tło (wg. Mariana W. studyjne) fasadę domu na Birkagatan w Sztokholmie, domu w którym mieszkał ojciec i dlaczego na innych klatkach negatywowych ojciec jest (w domniemanym studio) w palcie zimowym no i dlaczego na tej samej taśmie negatywowej są też zdjęcia z mojej pracy...

Mój Ojciec by określił takie zachowanie Mariana i Gabriela Wróblewskiego jako machlojki lub gieszeft albo też żydowskim słowem, sitwa, czyli grupa osób wzajemnie się wspierających dla osiągnięcia własnych korzyści wbrew interesowi ogólnemu lub prawdzie.

Sitwować znaczy obecnie kolaborować.

cdn