Saturday, November 24, 2018

Förintelsens Minne i Stockholm

Det finns ett antal platser i Stockholmsområdet som är direkt knutna till Förintelsen.

Ingen har hittills sammanfattat de. Jag gör ett första försök och hoppas att min lista blir längre med tiden. Det är min egen lista.
Platserna listade nedan har med "Förintelsens Minne" att göra.



Förintelsens Minne I - Stockholms Frihamn 


Stockholms Frihamn - Kajplats 2. Hit kom tvenne gånger S/S Kanholm - "Ett Vit Skepp" med de överlevande fd koncentrationslägerfångarna, huvudsakligen kvinnor och barn från Bergen-Belsen. Fartyget anlöpte Stockholm den 1 och den 15 juli 1945. Varje gång steg iland eller blev burna iland 200 överlevande.

Stockholms Frihamn - Kajplats 2. Hit kom tvenne gånger S/S Kanholm - "Ett Vit Skepp" med de överlevande fd koncentrationslägerfångarna, huvudsakligen kvinnor och barn från Bergen-Belsen. Fartyget anlöpte Stockholm den 1 och den 15 juli 1945. Varje gång steg iland eller blev burna iland 200 överlevande. Många överlevande vägde 20-30 kilo.

Stockholms Frihamn - Kajplats 2. Hit kom tvenne gånger S/S Kanholm -  "ett vit skepp" med de överlevande fd koncentrationslägerfångarna, huvudsakligen kvinnor och barn från Bergen-Belsen.
Fartyget anlöpte Stockholm den 1 och den 15 juli 1945. Varje gång steg iland eller blev burna iland 200 överlevande. Öster om Magasin 2 (mellan nuvarande Frihamnsgatan och kajen) har man inrättat ett provisoriskt mottagningsläger i militära och Röda korsets tält med första läkarhjälp och tvätt möjligheter. Därifrån avgick ambulansbussar med de överlevande. De flesta bussar körde till Sanittetstationen Ropsten, se nedan och en del direkt till Epidemisjukhuset.
*************************************************************************

Förintelsens Minne II - Ropsten 



Ropsten. Här låg en Sanittetstation med fasta bad och avlusninganordningar. Platsen ligger precis där västergående trafiken från Lidingö svänger till höger mot Ropsten och Värtahamnen. Från Sanittetstationen kördes de överlevande till Beredskapssjukhuset i Sigtuna eller till Epidemisjukhuset vid Roslagstull (Albanohöjden).
*************************************************************************


Förintelsens Minne III - Sigtuna 



En grupp bland de som kom från Bergen-Belsen till Sigtuna kallades för konvalescenter i sina medicinska journaler. Det finns många kort på de. Det finns däremot inga kända foton på de 
Beredskapssjukhuset i Sigtuna. Den 10 juni 1945 meddelade Svenska Dagbladet att Sverige skulle, enligt avtal med UNRRA, ta emot en grupp på 10 000 för detta koncentrationslägerfångar varav 1 200 skulle placeras på ett beredskapssjukhus i den lilla staden Sigtuna, 5 mil norr om Stockholm. Direkt kom det knappt 400.

De första patienterna kom från lägren till hamnen Lübeck med tåg. De flesta från koncentrationslägret Bergen – Belsen.  Det svenska S/S Kanholm i UNRRA och Röda korsets tjänst gjorde två resor mellan Lübeck och Stockholm. Första resan påbörjades den 28 juni och fartyget anlöpte Frihamnen 1 juli. Den andra resan startade den 11 juni och fartyget kom till Stockholm söndagen den 15 juni.Att resan ha var så lång berodde dels att fartygen från Lübeck måste eskorteras första sträckan p.g.a. minor i vattnet. Patienterna fördes från Frihamnen till en sanitetsanstalt i Ropsten och sedan därifrån till beredskapssjukhuset Sigtuna i bussar med liggplatser. Utmärglade människospillror bars in skolbyggnader på bår. En del patienter transporterades direkt från Frihamnen till Epidemisjukhuset vid Roslagstull.

Beredskapssjukhuset inrymdes i fyra skolor i Sigtuna: Sigtunastiftelsen som var en folkhögskola, Svenska kyrkans lekmannaskola, diakonistyrelsens anstalt för utbildning av frivilliga för kyrkligt församlingsarbete, Sigtunaskolan, ett internat för pojkar och Humanistiska läroverket, en skola för både pojkar och flickor.
*************************************************************************



Förintelsens Minne IV - Epidemisjukhuset vid Roslagstull 
Epidemisjukhuset i Stockholm.
Många överlevande kördes direkt från Frihamn till Epidemisjukhuset som vid Roslagstull (Albano). Många dog redan där. Ett flertal som klarade sig kördes senare till beredskappssjukhetet i Sigtuna.
*************************************************************************

Förintelsens Minne V - Norra begravningsplatsen 
Norra Begravningsplatsen. Här ligger ett hundratal "1945 överlevande" som dog strax efter ankomsten till Stockholm. De flesta dog i Beredskapssjukhuset i Sigtuna och Epidemisjukhuset i Stockholm. Ligger begravda i kvarter K och kvarter J. I kvarter J finns även två minnesstenar/monument med anknytning till Förintelsen. Många överlevande från Förintelsen som kom till Sverige 1945, 1956 och 1969 och dog senare än 1949, finns även begravda på Norra begravningsplatsen.


Norra Begravningsplatsen. Här ligger ett hundratal "1945 överlevande" som dog strax efter ankomsten till Stockholm. De flesta dog i Beredskapssjukhuset i Sigtuna och Epidemisjukhuset i Stockholm. Ligger begravda i kvarter K och kvarter J.  De flesta gravhällar är oläsbara och man måste göra speciella avtryck för att identifiera de begravda. På den övre bilden avtryck från graven av Frimetta Einhorn 16 år fyllda som dog i Sigtuna
Norra Begravningsplatsen. Här ligger ett hundratal "1945 överlevande" som dog strax efter ankomsten till Stockholm. De flesta dog i Beredskapssjukhuset i Sigtuna och Epidemisjukhuset i Stockholm. Ligger begravda i kvarter K och kvarter J. I kvarter J finns även två minnesstenar/monument med anknytning till Förintelsen. Många överlevande från Förintelsen som kom till Sverige 1945, 1956 och 1969 finns även begravda inom Norra begravningsplatsen.
*************************************************************************


Förintelsens Minne VI - Värmdölandet 
Vikingshill och Kummelnäs. Här på Värmdö fanns ett flyktingsläger som under 1944 tog emot den första stora flyktingvågen som nådde Sverige - Balterna. Efter UNRRA-aktionen under sommaren 1945 skickades dit även judiska och polska flyktingar, konvalescenter från Beredskapssjukhusen. En skola, ett gymnasium med polska som modersmål tycks ha funnits där.
*************************************************************************

Förintelsens Minne VII - Nelly Sachs bostad  

Osäkerhet i Tyskland - Osäkerhet i Sverige - Nelly Sachs liv 
Nelly Sachs i sitt tyska pass eller resedokument från 1940 så hette hon faktiskt Leonie Sara SachsSocialstyrelsen meddelade i ett hemligt cirkulär den 27 oktober 1938 till de svenska passkontrollerna att tyskar med en J-stämpel i passet skulle avvisas såvida de inte redan hade svenskt uppehållstillstånd eller s.k. gränsrekommendation. Samma datum meddelade UD viseringsmyndigheterna att tyskar med J-stämpeln tillhörde den grupp Sverige inte ville släppa in i landet. Den svenska staten krävde en garantisumma om 100 kronor per person och månad (således 200 för Nelly och hennes sjuka mor) och intyg från två inflytelserika personer för att släppa in flyktingar enligt gränsrekommendation. I sitt svenska pass fick hon igen heta Leonie, Nelly Sachs fast i alla hennes ansökan om uppehållstillstånd i Sverige så var hon nödsakad att även använda det tilldelade Sara.
Nelly Sachs bostad. När i Sverige, så bodde Nelly Sachs sedan 1941 vid Bergsunds strand 23 (mitt emot Liljeholmen). I Tyskland brändes hennes tidiga verk under bokbålen runt om i Tyskland i maj 1933. Hon ville som så många andra judar lämna det nazistiska Tyskland. Först år 1940 fick Nelly Sachs hjälp att resa till Sverige.  Den 16 maj 1940 flög hon direkt från Tempelhof till Bromma. Då hade hon nog ett tysk pass med det av Sverige begärda instämplade röda bokstaven J.  I det tyska passet så hette hon nog Leonie Sara Sachs. I hennes svenska pass tog man bort "Sara". Varför?
När det gäller tyska judar och deras identifiering så var Sverige som ville att tyskarna att det judiska befolkningen skulle särskiljas får de övriga. Sverige gick så så långt att man hotade med att införa viseringstvång för alla tyska medborgare om man inte kunde direkt särskilja de icke-önskvärda, läs judar från de övriga. Den 5 oktober 1938 beslöt därför de nazityska myndigheterna att alla judiska pass var ej längre giltiga och skulle lämnas in till polisen. De nya tyska judars pass skulle stämplas med ett rödfärgat J och att kvinnor skulle ha ett extra namn Sara. Alla judiska män fick heta Israel som ett extra namn.
Detta kom att drabba alla judar som ville lämna Tyskland, även dem som sökte en fristad i andra länder än Sverige och Schweiz. Socialstyrelsen meddelade i ett hemligt cirkulär den 27 oktober 1938 till de svenska passkontrollerna att tyskar med en J-stämpel i passet skulle avvisas såvida de inte redan hade svenskt uppehållstillstånd eller s.k. gränsrekommendation. Samma datum meddelade UD viseringsmyndigheterna att tyskar med J-stämpeln tillhörde den grupp Sverige inte ville släppa in i landet.  Den svenska staten krävde en garantisumma om 100 kronor per person och månad (således 200 för Nelly och hennes sjuka mor) och intyg från två inflytelserika personer för att släppa in flyktingar enligt gränsrekommendation. Nellys väninna Gudrun Harlan (gift Dähnert) har utverkat både Selma Lagerlöfs och prins Eugens hjälp. Tack vare deras intyg samt bistånd från lektor Enar Sahlin så fick Nelly och modern till sist inresetillstånd. Nelly Sachs tog flyget då flertalet judar som beviljades utresetillstånd arresterades trots det vid gränserna.
Inte långt från Nelly Sachs hus fanns ett annat hus på Folkskolegatan. Minns inte nummret, sista huset på gatan till vänster. I huset bodde många överlevande med familjer. Här kunde man fortfarande höra i trappuppgången jiddish som de äldre, de överlevande från Förintelsen som föddes i Polen, Ungern Rumänien, kommunicerade med varandra. Den andra generationen, de födda i Sverige de använde oftast svenska men tack vare föräldrarna många fick ett extra språk i barndomen.
********************************************************

Förintelsens Minne VIII - Skogskyrkogården - Södra 

Södra begravningsplatsen. Här ligger på samma sätt som på Norra begravningsplatsn många överlevande från Förintelsen som kom till Sverige 1945, 1956 och 1969. Många av de överlevande var med i den polska armén och slogs (1944-1945) mot Nazityskland hela vägen till Berlin.



Förintelsens Minne IX - Namnmonumentet 
Vid den Stora Synagogan i Stockholm. Det var för 25 år sedan (1993) som jag (Roman Romuald Wasserman Wroblewski) kom på ideén med Namnmonumentet. Under Warszawa Getto Upprorets Minnesdag och Yom Hashoah i Stockholms Synagoga, delade min dotter tillsammans med sina klasskompisar från Hillelskolan den första informationen, Uppropet skrivet av mig och Halina Neujahr. Min vision av Monumentet. Arkitekt Tadeusz Klimczak målade denna akvarell som bifogades till den ansökan som jag lämnade till Stockholms Stadshus. Carl Cederschiöld (M) var då finnansborgarråd.
Nammmonumentet - Förintelsemonumentet. Vid den Stora Synagogan i Stockholm. Det var för 25 år sedan (1993) som jag (Roman Romuald Wasserman Wroblewski) kom på ideén med Namnmonumentet. Under Warszawa Getto Upprorets Minnesdag och Yom Hashoah i Stockholms Synagoga, delade min dotter tillsammans med sina klasskompisar från Hillelskolan den första informationen, Uppropet skrivet av mig och Halina Neujahr. 


Förintelsens Minne X - Professor Halina Neujahrs hus 

Lite paradoksaltt men i det här huset med svastikor på trädörarna på Upplandsgatan bodde överlevande från Förintelsen professor Halina Neujahr. Hon hade burits iland den 1 juli 1945 i Norrköping dit hon kom från Lübeck med marinens lasarettfartyg Prins Carl som användes av Röda korset (UNRRA). Hon vägde 20+ kg och var 20 år gammal.

Halina Neujahr. Halina Neujahr bodde i Stockholm vid Upplandsgatan i huset med svastikor på trädörarna. Halina Neujahr var 20 år när hon kom från koncentrationslägret Bergen-Belsen till Sverige. Hon hade burits iland den 1 juli 1945 i Norrköping dit hon kom från Lübeck med lasarettfartygetet Prins Carl från Röda korset (UNRRA). Hon vägde 20+ kg. I Sverige lärde hon sig snabbt svenska och tog svensk studentexamen två år senare, just i Vikingshill och med högsta betyg i svenska. Redan 1948 började Halina studera kemiteknik vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH), som enda kvinnliga studerande i en årskurs bestående av 30 kemiteknologer. Hon blev civilingenjör, och senare teknologie doktor i biokemi. Hon var därefter verksam forskare och senare professor vid KTH under många år. Efter pensioneringen fortsatte hon med forskningen.
Halina Neujahr var hela tiden verksam som informatör kring Förintelsen. Hon åkte till skolor och berättade om sina upplevelser.  Tog aldrig betalt för det! Halina var också en av de två initiativtagarna till Förintelsemonumentet i Stockholm. Halina skrev en mycket uppmärksammat kapitel i boken 6 tusen av 6 miljoner - ett requiem. Hennes kapitel heter Warszawa (Getto) - Majdanek - Skarzysko - Ravensbruck, - Bergen-Belsen - Norrköping. De första fem platser är getton och koncentrationslägernamn den sista Norrköping det nyvunna friheten. Halina var också verksam inom styrelsen för Föreningen Förintelsens Överlevande i Sverige och Föreningen Förintelsens Minne. 


Förintelsens Minne XI - Raoul Wallenberg - Strandvägen

Raoul Wallenberg. Det handlar egentligen om ett antal platser. Både på Lidingö och i centrala Stockholm. Jag associerar honom helst med på Strandvägen 7 C en av de tre husen där i jugendstil där låg USA:s ambassad samt The War Refugee Board som under andra världskrigets slut arbetade för att rädda europeiska judar undan Förintelsen. Sommaren 1944 sökte man efter någon i det neutrala Sverige som kunde hjälpa till med räddningsaktionerna i Budapest. I grannhuset på Strandvägen 7A fanns handelsbolaget Meropa som drevs av den ungerske affärsmannen Kálmán Lauer. Som jude kunde Kálmán själv inte åta sig uppdraget men han rekommenderade en av sina anställda, Raoul Wallenberg. Han utsågs av UD till legationssekreterare och humanitär attaché för Sverige och i juli 1944 reste Raoul Wallenberg till Budapest där han bl.a. med hjälp av svenska skyddspass lyckades rädda tusentals människoliv. Ett halvår senare arresterades han och är sedan dess försvunnen i Ryssland...
Vi har annars ett Raoul Wallenberg monument på Lidingö och ett vid Nybroplan.










Thursday, November 22, 2018

Stockholms snubbelstenar är oäkta snubbelstenar - ”Ein Mensch ist erst vergessen, wenn sein Name vergessen ist”





Vet
Robert Hannah och Juno Blom, 

Liberalerna bakom
motionen 2018/19:497 

vad de motionerar om?
Tydligen inte!


robert.hannah@riksdagen.se
juno.blom@riksdagen.se


De två motionerar om det som kallas på tyska för Stolpersteine och på svenska snubbelstenar.  Syftet med snubbelstenar är att hedra judar och övriga förföljda som fördrevs eller mördades av nazisterna. 


Mannen bakom konstprojektet är den tyske konstnären Gunter Demnig. Varje sten skall ha en kortfattad inskription: Hier wohnte (här bodde), namnet, födelseåret, vilket datum han/hon deporterades, namnet på lägret och när personen mördades. 

I ett litet antal fall så kan det även stå überlebt (överlevde). Om offret inte var jude står det även vilken annan grupp jagad av nazisterna som personen tillhörde. Stenen placeras framför offrets sista bostad.

I Norge fanns 540 judar som deporterades sjövägen till Stettin och därifrån kördes till Auschwitz. Bara 8 överlevde!


Därför i Norge finns ett större antal snubbelstenar. Riktiga, äkta snubbelstenar enl. de krav som har ställts.


Däremot i Sverige finns/fanns inga personer som motsvarar de kraven. Därför kommer fram ett nytt begrepp Oäkta snubbelstenar. Sverige skall vara först (hur eljest)  med oäkta snubbelstenar. Naturligtvis så om det finns oäkta snubbelstenar så måste det även finnas äkta. 

Politikerna i L har inte fördjupat sig i problematiken. Det viktikaste att de själva lyser upp som en zirkonia sten.Under 11 år så har man sagt i Stockholms Stadshus klart nej till det döfödda projektet som drivs av Forum Levande Historia. Nu, i november 2018, efter kraftiga politiska påtryckningar från L, tillåter Kulturnämnden att Forum för Levande Historia får sätta ut 4 stycken oäkta snubbelstenar. Det står tydligt i deras beslut! Det värsta är att de oäkta snubbelstenar skall se ut på samma sätt som de äkta - smågatstensstora handgjorda betongstenar med en topp av mässing med ingraverad text. Det enda skillnaden skall vara texten!
Oäkta för att de motsvarar inte de ställda kraven. Stockholms oäkta snubbelstenar skall bl.a. ha en annan text. Andra människor än de som i andra länder skall hedras. De som nämns på stenen skall inte tillhöra kategori deporterade, deporterade från Sverige. De var handelsresande. Bara det faktum nedvärderar de 50 000 stenar och 50 000 Förintelsens offer i hela Europa som faller inom ramen av de äkta snubbelstenarna.

Ingen jude har deporterats från Sverige till koncentrationsläger efter krigsutbrottet.


Fyra judar och 4 adresser i Stockholm som efter 11 års sökande Forum Levande Historia tog fram tillhör handelsresande judar och ingen av adresser var deras fasta adress. En av de fyra är även spionanklagad.


Ingen av de 4 judar bodde i Sverige efter krigsutbrottet den 1 september 1939.

Det fanns tusentals judar som sökte uppehållstillstånd i Sverige före den 1 september 1939. Borde inte alla de få en oäkta snubbelsten, sk om de har vistats i Sverige före kriget.

Att uppmanna i Sveriges Riksdag att sätta ut oäkta snubbelstenar upplever jag som är son till Förintelsens överlevande som ett klart försök att trivialisera och bagatelisera Förintelsen.

En del politiker och myndighetsutövare tycks tro att bara de använder sig i sina motioner av orden som "värdegrund", "Förintelse", "antisemitism", mm och avslutar med "moralisk skyldighet"så låter det bra! Inget annat än äcklig populism, nu med judar som schackpjäser, de döda och oss, de levande!

Man har i flera år försökt att avstyra de oäkta snubbelstenar i Stockholm. Inte för att man vill  glömma Förintelsen. Man tycker däremot, med all rätt, att konceptet med snubbelstenar är inte relevant för Stockholm och för Sverige. 
Har Ni, motionsskrivare tänkt på det? Stockholm Stad gav 1 500 000 kronor år 1994 till Namnmonumentet i Stockholm. Även Regeringen gav en mindre summa. Projektet var dock äkta!

Det finns andra öäkta snubbelstenar än de som Levande historia myndigheten avser montera i Stockholm. De finns i Lund och de också avviker från Gunter Demnigs idé. De finns bl.a. i Lund.

En mycket ensidig tolkning av Kulturnämndens beslut. Kulturnämnden sa klart ja till att minnas Förintelsen men inte till de oäkta snubbelstenarna.

”Ein Mensch ist erst vergessen, wenn sein Name vergessen ist” (En människa glöms bort först när hans namn glöms bort) är Gunter Demnigs devis. Och genom att placera minnesstenar på gatan framför husen där personerna bodde, anser han att han säkerställer minnet av dem som bodde där. 

För ett bidrag på 1400 kr till hans firma/stiftelse kan vem som helst ta del i projektet och föreslå någon som bör hedras. 

Om kriterierna för konstverket följs eller inte är det okänt för mig. Jag hoppas dock innerligt att Sveriges Riksdag följer kriterierna.

Det finns andra oäkta snubbelstenar än de 4 som planeras i Stockholm. I Lund, på samma sätt som de planerade har de ett annat budskap i inskriptionerna, avvikande från Gunter Demnigs projekt som Myndigheten Levande Historia hela tiden åberopar trots att "deras stenar" är avvikande, oäkta.

Wednesday, November 21, 2018

"Om detta må ni berätta ..." och "Om detta fick Ni inte berättat" - Ropsten inte bara en slutstation för tunnelbanan i Stockholm

Här röktes kläderna med cyanvätegas.

Om detta må ni berätta ... gavs ut 1998. Tanken med den här boken var att vi i Sverige skulle lära oss vad som aldrig får hända igen - Förintelsen. Boken ger bra fakta men har fortsättningsvis för lite koppling till Sverige. Här menar jag platser och människor som har bevittnat Förintelse och Förintelsens offer.

Många överlevande beskriver den tiden när de befann sig i förintelsemaskineriet med ett förenklat språk. Det handlar om antal månader i ett getto, därefter på samma sätt beskrivning av koncentrationsläger, befrielse och tiden därefter. På samma hårt förenklade sättet beskriver de öden för sin familj - döda i Auschwitz vid ankomsten. Den verklighet som rådde där avslöjas sällan. 



Många överlevande beskriver den tiden när de befann sig i förintelsemaskineriet med ett förenklat språk. Det handlar om antal månader i ett getto, därefter på samma sätt beskrivning av koncentrationsläger, dödsmarscher, befrielse och tiden därefter. På samma hårt förenklade sättet beskriver de öden för sin familj - döda i Auschwitz vid ankomsten. Den verklighet som rådde där avslöjas sällan. Här baksidan av Diagnoskortet. Fläcktyfus som nämns, är den mest kända och farligaste varianten av tyfus. Den orsakas av bakterien Rickettsia prowazekii, som överförs mellan människor via klädlusen. Stora epidemier, speciellt bland fångar i koncentrationslägren som tvingas leva nära varandra med begränsade möjligheter till renlighet och hygien. Än idag är dödligheten upp till 60 %, såvida man inte behandlas med tetracykliner. Tetracykliner utvecklades först efter 1945. 

Om detta må ni berätta ..., boken som gavs ut för 20 år sedan är en mycket bra sammanfattning av Förintelsen. Det som jag saknar i den och i de förnyade utgåvorna är natuligtvis kopplingen till Sverige. Det står inget om de tusentals utmärglade judar som kom till Sverige med UNRRA strax efter krigssluttet. Inga urklipp ur tidningar, inga foton. Det är en klar svaghet.


Området i Frihamnen där man tog emot fd koncentrationslägerfångar. De förflyttades därefter till Sanitetsstationen i Ropsten. Från Ropsten kördes patienterna till beredskapssjukhuset i Sigtuna.  Sillot vid Kajplats 3 och  platsen där tälten stod har markerats med en blåvit punkt.

Förintelsens överlevande från Bergen-Belsen bärs iland i Frihamnen vid Kajplats 2. Fartyget kom från Lubeck. Resan tog 4-5 dagar.

Därför skriver jag idag om Ropsten, om platsen på en kulle där T-banestationen Ropsten, en slutstation för tunnelbanelinje 13 från Norsborg, ligger idag. Det var just till den här platsen som Förintelsens överlevande vilka kom till Stockholm med UNRRAs fartyg (Röda korsets) förflyttades för att avlusas och tvättas ännu en gång.


Platsen hette då officiellt Sanitetsstationen i Ropsten. Därifrån, från Sanitetsstationen kördes patienterna till beredskapssjukhuset i Sigtuna. Många i speciella ambulansbussar anpassade för transporter av patienter liggande på bårar.

Sanitetsstationen i Ropsten hette egentligen Avlusningsanstalt Ropsten. I Sverige var man på 1920 orolig för för att antal smittsjukdomar som härjade "på kontinenten". Det bästa sättet att skydda sig var möta faran redan vid gränsen. Fartyg från smittade länder ansågs vara den största risken. Därför beslöt man 1919 att anlägga en avlusningsanstalt ute vid Ropsten. Området var då starkt kuperat med Hjorthagen på höjden ovanpå. Anstalten placerades högt uppe på en kulle där den nuvarande trafikplatsen vid tunnelbanestationen finns. Anstalten togs i bruk i början av 1920 och kunde ta emot upp till 200 personer per dag. Medan de själva badades och kalufsen befriades från eventuella hyresgäster, röktes kläderna med cyanvätegas. Förutom de som kom med fartygen från "smittade orter" så betjänades folket från natthärbärgen i Stockholm (bad och avlusning).
Anstalten stängdes formellt 1943 för stockholmare men hölls öppen för flyktingar. Först från Baltikum och därefter för de överlevande från koncentationsläger. Byggnaden revs först in på 1960-talet.


Ett Läkarkort från beredskapssjukhuset i Sigtuna. Patienten blev den 15 juli 1945 behandlad med DDT. Hos en del patienter så står det "4 gånger"! Datumet är 15 juli 1945 - anger ankomstdagen till Stockholm  och behandlingen vid Sanitetsstationen Ropsten.



Det var just till den här platsen som Förintelsens överlevande som kom till Stockholm med UNRRAs fartyg (Röda korsets) förflyttades för att avlusas och tvättas ännu en gång. Platsen hette då officiellt Sanitetsstationen i Ropsten. Därifrån, från Ropsten kördes patienterna till beredskapssjukhuset i Sigtuna.

Medan de själva badades och kalufsen befriades från eventuella hyresgäster, röktes kläderna med cyanvätegas. Här hänger ett antal hängare med påsar där man la de enskildas kläderna. Därefter röktes kläderna med cyanvätegas (översta bilden)




Sanitetsstationen i Ropsten hette egentligen Avlusningsanstalt Ropsten. I Sverige var man på 1920 orolig för för att antal smittsjukdomar som härjade "på kontinenten". Det bästa sättet att skydda sig var möta faran redan vid gränsen. Fartyg från smittade länder ansågs vara den största risken. Därför beslöt man 1919 att anlägga en avlusningsanstalt ute vid Ropsten. Området var då starkt kuperat med Hjorthagen på höjden ovanpå. Anstalten placerades högt uppe på en kulle där den nuvarande trafikplatsen vid tunnelbanestationen finns.
En del patienter från SS Kastelholm tycks ha körts direkt från Frihamnen till epidemisjukhuset uppe på Albanokullen. Sjukhuset var en isolerad och för ändamålet väl anpassad plats

Tre patienter som kom från Bergen-Belsen dog srax efter ankomsten till Stockholm. De begravdes , enl. Begravningsboken för Norra begravningsplatsen den 19 och 20 juli 1945 vid Norra begravningsplatsen. Vera blev 25 år medan Rossi och Elsa 21 år gamla.

En del patienter från SS Kastelholm tycks ha körts direkt från Frihamnen till epidemisjukhuset uppe på Albanokullen. Sjukhuset var en isolerad och för ändamålet väl anpassad plats. Sjukhusets byggnader anordnades symmetrisk i fyra rader. I vilken byggnad som de överlevande kom till vet jag inte. En del patienter har efter några dagars/veckors vistelse vidare skickats till beredskapsjukhuset i Sigtuna. En del patienter från Sigtuna skickades till epidemisjukhuset. Ett flertal överlevande dog vid Epidemisjukhuset vid Roslagstull.