Förintelsens Minne i Stockholm - Lokalhistoria berättar - 12 platser i Stockholms län.

Det finns ett antal platser i Stockholmsområdet som är direkt knutna till Förintelsen. Ingen har hittills sammanfattat de. Jag gör ett första försök och hoppas att min lista, ett slags Lokalhistoria blir längre och utförligare med tiden. Det är min egen lista (Roman Wasserman Wroblewski).

Platserna listade nedan har med "Förintelsens Minne" att göra och är sammanfattade av medlemmar ur Föreningen Förintelsens Minne (FFM). På slutet tar vi upp även platser knutna till Raoul Wallenberg.

************************************************************************

Förintelsens Minne I - Stockholms Frihamn 

Stockholms Frihamn - Kajplats 2. Hit kom Vita Båten S/S Kastelholm tre gånger. "Lasten" var de överlevande fd koncentrationslägerfångarna, huvudsakligen kvinnor och barn från Bergen-Belsen. Fartyget anlöpte Stockholm tre gånger. Första gången den 1 därefter den 8 juli och sista gången den 15 juli 1945. Varje gång steg iland oftast blev burna drygt 200 överlevande. Sista, den gången kom något färre, sammanlagt troligen 600-750.

Stockholms Frihamn - Kajplats 2. Hit kom Vita Båten S/S Kastelholm tre gånger. "Lasten" var de överlevande fd koncentrationslägerfångarna, huvudsakligen kvinnor och barn från Bergen-Belsen. Fartyget anlöpte Stockholm tre gånger. Första gången den 1 därefter den 8 juli och sista gången den 15 juli 1945. Varje gång steg iland oftast blev burna drygt 200 överlevande. Sista, den gången kom något färre, sammanlagt troligen 600-750. överlevande vägde 20-30 kilo och kunde bäras iland som små barn från sina hytter.

Stockholms Frihamn - Kajplats 2. Hit kom Vita Båten S/S Kastelholm tre gånger. "Lasten" var de överlevande fd koncentrationslägerfångarna, huvudsakligen kvinnor och barn från Bergen-Belsen. Fartyget anlöpte Stockholm tre gånger. Första gången den 1 därefter den 8 juli och sista gången den 15 juli 1945. Varje gång steg iland oftast blev burna drygt 200 överlevande. Sista, den gången kom något färre, sammanlagt troligen 600-750. överlevande vägde 20-30 kilo och kunde bäras iland som små barn från sina hytter. Öster om Magasin 2 (mellan nuvarande Frihamnsgatan och kajen) har man inrättat ett provisoriskt mottagningsläger i militära och Röda korsets tält med första läkarhjälp och tvättmöjligheter. Därifrån avgick ambulansbussar med de överlevande. De flesta bussar körde till Sanitetstationen Ropsten (Avlusningsanstalten), se nedan och en del direkt till Epidemisjukhuset.

Stockholms Frihamn - Kajplats 2. Hit kom tre gånger S/S Kastelholm - En "Vit Båt" med de överlevande fd koncentrationslägerfångarna, huvudsakligen kvinnor och barn från Bergen-Belsen. Fartyget anlöpte Stockholm för första gången den 1 juli, därefter den 8 juli och sista gången den 15 juli 1945. Varje gång steg iland eller blev burna iland 200 överlevande. Sista, den tredje gången kom något färre. 

Här vid Kajplats 2 skulle jag vilja sätta upp ett QR-märke med bild som ovan och information om koncentrationslägret Bergen-Belsen mm. Stockholms stad sätter upp olika typer av informationstavlor, ofta med bild, beskrivning on en QR kod. Sådan finns redan på gator, naturparker och på begravningsplatserna. Ofta är en audioguide kopplad till en QR-kod.
En kort text skulle informera att Vita Båten S/S Kastelholm anlöpte Stockholm den 1, den 8 och den 15 juli 1945. Varje gång steg iland eller blev burna iland drygt 200 Förintelsens överlevande. Öster om Magasin 2 (mellan nuvarande Frihamnsgatan och kajen) har man inrättat ett provisoriskt mottagningsläger i militära och Röda korsets tält med första läkarhjälp och tvättmöjligheter. Därifrån avgick ambulansbussar med de överlevande. De flesta bussar körde till Sanitetstationen Ropsten (Avlusningsanstalten), se nedan och en del direkt till Epidemisjukhuset.

*********************************************************************************

Förintelsens Minne II - Ropsten Sanitetsstation

Sanitetstation vid Ropsten

Ropsten-Sanittetstation. Vid Ropsten låg en Sanittetstation med fasta bad och avlusninganordningar. Platsen ligger precis där västergående trafiken från Lidingö svänger till höger mot Ropsten och Värtahamnen. Hit kom de flesta "patienter" från Vita båten från Frihamnen. Detta trots att alla deras kläder och de själva genomgått desinfectionen både i Bergen-Belsen och därefter på Swedish Transit Hospital i Lübeck. Från Sanittetstationen kördes de flesta överlevande till Beredskapssjukhuset i Sigtuna. Arméns eller Civilförsvarets ambulansbussar tycks ha används för de transporterna.  De som mådde sämst, många av de var döende kördes i Röda korsets ambulanser till Epidemisjukhuset vid Albanohöjden (Roslagstulls sjukhus sedan 1966).

**********************************************************************************

Förintelsens Minne III - Sigtuna Beredskapssjukhus

En grupp bland de som kom från Bergen-Belsen till Sigtuna kallades för konvalescenter i sina medicinska journaler. På de Vita båtarna klassades de som sittande. Det finns många kort på de. Det finns däremot endast få foton på de som mådde sämst.

Beredskapssjukhuset i Sigtuna. Den 10 juni 1945 meddelade Svenska Dagbladet att Sverige skulle, enligt avtal med UNRRA, ta emot en grupp på 10 000 för detta koncentrationslägerfångar varav 1 200 skulle placeras på ett beredskapssjukhus i den lilla staden Sigtuna, 5 mil norr om Stockholm. Direkt kom det drygt 750 om man baserar antalet på de passagerarlistor som fanns vid varje överfart mellan hamnen i Lübeck och i Stockholm.

De första patienterna kom från lägren till hamnen Lübeck med tåg, ambulanståg där de låg på bårar. De flesta patienterna (överlevande) kom från koncentrationslägret Bergen – Belsen.  Det svenska Vita båten S/S Kastelholm i UNRRA och Röda korsets tjänst gjorde tre resor mellan Lübeck och Stockholm. Första resan påbörjades den 28 juni och fartyget anlöpte Frihamnen 1 juli. Den tredje resan var i mitten av juli. Att resan tog så lång tid berodde dels att fartygen från Lübeck måste eskorteras första sträckan p.g.a. minor i vattnet. 

Patienterna fördes från Frihamnen till en sanitetsanstalt i Ropsten och sedan därifrån till beredskapssjukhuset Sigtuna i ambulansbussar med liggplatser. Utmärglade människospillror bars in skolbyggnader på bår. En del patienter transporterades direkt från Frihamnen till Epidemisjukhuset vid Roslagstull.

Beredskapssjukhuset inrymdes i fyra skolor i Sigtuna: Sigtunastiftelsen som var en folkhögskola, Svenska kyrkans lekmannaskola, diakonistyrelsens anstalt för utbildning av frivilliga för kyrkligt församlingsarbete, Sigtunaskolan, ett internat för pojkar och Humanistiska läroverket, en skola för både pojkar och flickor.

Patienterna fördes från Frihamnen till en sanitetsanstalt i Ropsten och sedan därifrån till beredskapssjukhuset Sigtuna i ambulansbussar med liggplatser. Här bärs de utmärglade människospillror in i Sigtunastiftelsens huvudbyggnad. 

*********************************************************************************

Förintelsens Minne IV - Epidemisjukhuset i Stockholm

Epidemisjukhuset i Stockholm.

Många överlevande kördes direkt från Kajplats 2 i Frihamnen till Epidemisjukhuset vid Albano höjden. Många var mycket sjuka och dog där redan efter ett par dagar. Deras namn och sjukjournaler finns vid Stockholms Stads arkiv. Ett flertal som klarade sig kördes senare till beredskappssjukhetet i Sigtuna. De som dog på sjukhusen begravdes vid Norra begravningsplatsen. De flesta på den judiska begravningsplatsen och en del på den intilliggande katolska delen.
**********************************************************************************

Förintelsens Minne V - Norra begravningsplatsen 

Norra Begravningsplatsen. Här ligger ett 80-tal "1945 överlevande" (Jag brukar kalla de för Förintelsens offer) som dog strax efter ankomsten till Stockholm. De flesta dog i Beredskapssjukhuset i Sigtuna och Epidemisjukhuset i Stockholm. Ligger begravda i kvarter K och kvarter J. I kvarter J finns även två minnesstenar/monument med anknytning till Förintelsen. Många överlevande från Förintelsen som kom till Sverige 1945, 1956 och 1969 och dog senare än 1949, finns även begravda på Norra begravningsplatsen.

Norra Begravningsplatsen. Här ligger ett 80-tal "1945 överlevande", egentligen Förintelsens offer som dog strax efter ankomsten till Stockholm. De flesta dog i Beredskapssjukhuset i Sigtuna och Epidemisjukhuset i Stockholm. Ligger begravda i kvarter K och kvarter J. De flesta gravhällar är oläsbara och man måste göra speciella avtryck för att identifiera de begravda. På den övre bilden avtryck från graven av Frymet Ajnhorn (Frömetta Einhorn) 16 år fyllda och Rywka Posladek 21 år (Regina Posladek) som dog i Sigtuna. Båda var födda i POLEN. Föreningen Förintelsens Minne gjorde avtrycken.

Norra judiska begravningsplatsen. Här ligger ett 70-tal "1945 överlevande", egentligen Förintelsens offer som dog strax efter ankomsten till Stockholm (1945-1948). De flesta dog 1945-1946 på Beredskapssjukhuset i Sigtuna men även på Epidemisjukhuset i Stockholm. Förintelsens offer är begravda i kvarter K och kvarter J. I kvarter J finns även två minnesstenar/monument med anknytning till Förintelsen. 

Många överlevande från Förintelsen som kom till Sverige 1945, 1956 och 1969 finns även begravda inom Norra begravningsplatsen. Föreningen Förintelsens Minne grävde upp under hösten de helt osynliga gravstenarna, restaurerade de och undersöker vilka var personerna begravda där. Deras anhöriga har i de flesta fall mördats under Förintelsen, oftast i någon av de 6 ökända utrotningsläger.

*************************************************************************

Förintelsens Minne VI - Värmdölandet - Kummelnäs och Vikingshill. 

Vänstra bilden är från beredskapssjukhuset i Norrköping, 1945. En sjuksyster med två Förintelsens överlevande. Kvinnan till vänster är Halina Neujahr. Bilden till höger är från 1947 från Vikingshill på Värmdö. Där fanns ett polskt gymnasium dit Halina Neujahr kom från lägret i Öreryd. Halina i en mörk klänning står i den främre raden. Halina var fånge och slavarbetare i fem koncentrationsläger och vägde 28 kg när hon befriades i Bergen-Belsen. 

Vikingshill och Kummelnäs (även Tynningö). Här på Värmdö fanns ett flyktingsläger som under 1944 tog emot den första stora flyktingvågen som nådde Sverige - Balterna. Efter UNRRA-aktionen med start under sommaren 1945 skickades dit även judiska och polska flyktingar, konvalescenter från beredskapssjukhusen. En skola, ett gymnasium med polska som modersmål tycks ha funnits där.

*******************************************************************************

Förintelsens Minne VII - Nelly Sachs bostad  

Nelly Sachs i sitt tyska pass eller resedokument från 1940 hette faktiskt Leonie Sara Sachs. Svenska Socialstyrelsen meddelade i ett hemligt cirkulär den 27 oktober 1938 till de svenska passkontrollerna att tyskar med en J-stämpel i passet skulle avvisas såvida de inte redan hade svenskt uppehållstillstånd eller s.k. gränsrekommendation. Samma datum meddelade UD viseringsmyndigheterna att tyskar med J-stämpeln tillhörde den grupp Sverige inte ville släppa in i landet. Den svenska staten krävde en garantisumma om 100 kronor per person och månad (således 200 för Nelly och hennes sjuka mor) och intyg från två inflytelserika personer för att släppa in flyktingar enligt gränsrekommendation. I sitt svenska pass fick Nelly igen heta Leonie (Nelly) Sachs fast i alla hennes ansökan om uppehållstillstånd i Sverige så var hon nödsakad att även använda det  av Nazityskland tilldelade Sara. Det finns ett större antal svenska stämplar, många inte alltför vänliga och för Nelly nästan dödliga. Svensk uppehållstillstånd, ständigt förnyat ibland bara 3 mänader då Sverige ansåg sig vara ett transitland. De svenska stämplar finns i hennes resepass på samma sida som stämpeln med tyska örnen och svastikan från det tyska konsulatet i Stockholm. Troligen var hon själv 9 februari 1942 på den tyska konsulatet i Stockholm. Det står i ett intyg utfärdat denna dag att resepasset eingezogen werden - konfiskerades. Tyskarna har dock lämnat till henne en utriven sida, sida 11-12, ur det tyska passet. 

Nelly Sachs bostad. När i Sverige, så bodde Nelly Sachs sedan 1941 vid Bergsunds strand 23 (mitt emot Liljeholmen). I Tyskland brändes hennes tidiga verk under bokbålen runt om i Tyskland i maj 1933. Hon ville som så många andra judar lämna det nazistiska Tyskland. Först år 1940 fick Nelly Sachs hjälp att resa till Sverige. Den 16 maj 1940 flög hon direkt från Tempelhof till Bromma. Då hade hon nog ett tysk pass med det av Sverige begärda instämplade röda bokstaven J. I det tyska passet så hette hon nog Leonie Sara Sachs. I hennes svenska pass tog man bort "Sara". Varför? Tack! De som fick ett extra namn under den mörka tiden upplevde det som en stämpel, en förnedring. De judiska männen fick heta Israel. Proceduren fortsatte även inom annan tysk administration.

När det gäller tyska judar och deras identifiering så var det Sverige som ville att tyskarna att det judiska befolkningen skulle särskiljas får de övriga. Sverige gick så så långt att man hotade med att införa viseringstvång för alla tyska medborgare om man inte kunde direkt särskilja de icke-önskvärda, läs judar från de övriga. Den 5 oktober 1938 beslöt därför de nazityska myndigheterna att alla judiska pass var ej längre giltiga och skulle lämnas in till polisen. De nya tyska judars pass skulle stämplas med ett rödfärgat J och att judiska kvinnor skulle ha ett extra namn Sara och män fick heta Israel som ett extra namn.

Denna extra identifiering kom att drabba alla judar som ville lämna Tyskland, även dem som sökte en fristad i andra länder än Sverige och Schweiz. Socialstyrelsen meddelade i ett hemligt cirkulär den 27 oktober 1938 till de svenska passkontrollerna att tyskar med en J-stämpel i passet skulle avvisas såvida de inte redan hade svenskt uppehållstillstånd eller s.k. gränsrekommendation. Samma datum meddelade UD viseringsmyndigheterna att tyskar med J-stämpeln tillhörde den grupp Sverige inte ville släppa in i landet. Den svenska staten krävde en garantisumma om 100 kronor per person och månad (således 200 för Nelly och hennes sjuka mor) och intyg från två inflytelserika personer för att släppa in flyktingar enligt gränsrekommendation. Nellys väninna Gudrun Harlan (gift Dähnert) har utverkat både Selma Lagerlöfs och prins Eugens hjälp. Tack vare deras intyg samt bistånd från lektor Enar Sahlin så fick Nelly och modern till sist inresetillstånd. Nelly Sachs tog flyget då flertalet judar som beviljades utresetillstånd arresterades trots det vid gränserna.

Inte långt från Nelly Sachs hus fanns ett annat hus på Folkskolegatan. Minns inte nummret, sista huset på gatan till vänster. I huset bodde många överlevande med familjer. Här kunde man fortfarande höra i trappuppgången jiddish som de äldre, de överlevande från Förintelsen som föddes i Polen, Ungern Rumänien, kommunicerade med varandra. Den andra generationen, de födda i Sverige de använde oftast svenska men tack vare föräldrarna många fick ett extra språk i barndomen.

**********************************************************************

Förintelsens Minne VIII - Skogskyrkogården - Södra judiska begravningsplatsen. 

Vid Södra judiska begravningsplatsen ligger begravda två överstar (på bilden majorer) Michal Rudawski och Michal Wróblewski. Bilden ovan, från 1946 är vid polsk-tjeckiska gränsen då Polen öppnade tillfälligt gränsen efter Kielce pogrom. 175 000 judar lämnade Polen då. Wasserman-Wroblewski var den enda läraren som överlevde deportationen av Janusz Korczaks barnhem i Warszawas Getto den 5 augusti 1945.

Södra judiska begravningsplatsen. Här ligger begravda många överlevande från Förintelsen som kom till Sverige 1945, 1956 och 1969. Många av de överlevande var med i den polska armén och slogs (1944 -1945) mot Nazityskland hela vägen till Berlin. Vid Södra judiska begravningsplatsen ligger begravda två överstar (på bilden majorer) Michal Rudawski och Michal Wróblewski (min far). Bilden ovan, från 1946 är vid polsk-tjeckiska gränsen då Polen öppnade tillfälligt gränsen efter Kielce pogrom. Både överste Michal Rudawski och överste Michal Wróblewski var med vid gränsen och samarbetade med organisationen Ha - Bricha [Hebr. Flykt]. Drygt 175 000 judar lämnade Polen då. De flesta tog sig så småningom till Israel. Min far, Wasserman-Wroblewski var den enda läraren som överlevde deportationen av Janusz Korczaks barnhem i Warszawas Getto den 5 augusti 1945.

***************************************************************************

Förintelsens Minne IX - Namnmonumentet vid Synagogan

Vid den Stora Synagogan i Stockholm. Det var för 25 år sedan (1993) som jag (Roman Romuald Wasserman Wroblewski) kom på ideén med Namnmonumentet. Under Warszawa Getto Upprorets Minnesdag och Yom Hashoah i Stockholms Synagoga, delade min dotter tillsammans med sina klasskompisar från Hillelskolan den första informationen, Uppropet skrivet av mig och Halina Neujahr. Min vision av Monumentet. Arkitekt Tadeusz Klimczak målade denna akvarell som bifogades till den ansökan som jag lämnade till Stockholms Stadshus. Carl Cederschiöld (M) var då finnansborgarråd.

Nammmonumentet - Förintelsemonumentet. Vid den Stora Synagogan i Stockholm. Det var för 25 år sedan (1993) som jag (Roman Romuald Wasserman Wroblewski) kom på ideén med Namnmonumentet. Under Warszawa Getto Upprorets Minnesdag och Yom Hashoah i Stockholms Synagoga, delade min dotter tillsammans med sina klasskompisar från Hillelskolan den första informationen, Uppropet skrivet av mig och professor Halina Neujahr. 

********************************************************

Förintelsens Minne X - Professor Halina Neujahrs hus 

Lite paradoksaltt men i det här huset med svastikor på trädörarna på Upplandsgatan bodde överlevande från Förintelsen professor Halina Neujahr. Hon hade burits iland den 1 juli 1945 i Norrköping dit hon kom från Lübeck med marinens lasarettfartyg Prins Carl som användes av Röda korset (UNRRA). Hon vägde 20+ kg och var 20 år gammal.

Halina Neujahr. Halina Neujahr bodde i Stockholm vid Upplandsgatan i huset med svastikor på trädörarna. Halina Neujahr var 20 år när hon kom från koncentrationslägret Bergen-Belsen till Sverige. Hon hade burits iland den 1 juli 1945 i Norrköping dit hon kom från Lübeck med lasarettfartygetet Prins Carl från Röda korset (UNRRA). Hon vägde 20+ kg. I Sverige lärde hon sig snabbt svenska och tog svensk studentexamen två år senare, just i Vikingshill och med högsta betyg i svenska. Redan 1948 började Halina studera kemiteknik vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH), som enda kvinnliga studerande i en årskurs bestående av 30 kemiteknologer. Hon blev civilingenjör, och senare teknologie doktor i biokemi. Hon var därefter verksam forskare och senare professor vid KTH under många år. Efter pensioneringen fortsatte hon med forskningen.

Halina Neujahr var hela tiden verksam som informatör kring Förintelsen. Hon åkte till skolor och berättade om sina upplevelser.  Tog aldrig betalt för det! Halina var också en av de två initiativtagarna till Förintelsemonumentet i Stockholm. Halina skrev en mycket uppmärksammat kapitel i boken 6 tusen av 6 miljoner - ett requiem. Hennes kapitel heter Warszawa (Getto) - Majdanek - Skarzysko - Ravensbruck, - Bergen-Belsen - Norrköping. De första fem platser är getton och koncentrationslägernamn den sista Norrköping det nyvunna friheten. Halina var också verksam inom styrelsen för Föreningen Förintelsens Överlevande i Sverige och Föreningen Förintelsens Minne. 

********************************************************

Förintelsens Minne XI - Raoul Wallenberg - Strandvägen

Strandvägen 7 C

Raoul Wallenberg. Det handlar egentligen om ett antal platser. Både på Lidingö och i centrala Stockholm. Jag associerar Wallenberg helst med adressen Strandvägen 7 C. 7C är en av de tre husen där i jugendstil där tidigare låg USA:s ambassad samt The War Refugee Board som vid andra världskrigets slutskede arbetade för att rädda de resterade europeiska judar undan Förintelsen. Sommaren 1944 sökte man efter någon i det neutrala Sverige som kunde hjälpa till med räddningsaktionerna i Budapest. I grannhuset på Strandvägen 7A fanns handelsbolaget Meropa som drevs av den ungerske affärsmannen Kálmán Lauer. Som jude kunde Kálmán själv inte åta sig uppdraget men han rekommenderade en av sina anställda, Raoul Wallenberg. Han utsågs av UD till legationssekreterare och humanitär attaché för Sverige och i juli 1944 reste Raoul Wallenberg till Budapest där han bl.a. med hjälp av svenska skyddspass lyckades rädda tusentals människoliv. Ett halvår senare arresterades han och är sedan dess försvunnen i Ryssland...
Vi har annars ett Raoul Wallenberg monument på Lidingö och ett vid Nybroplan.

Förintelsens Minne XII
Lövsätra-Lovölägret, Fisksätra på Lidingö, Berga m.fl.

Lövsätra, Täby var ett av de sju judiska internatskolor i Sverige. Barnen i Lövsätra-Täby kom från Bergen-Belsens Kinderheim. De flesta kom till Sverige inom ramen av UNRRAs aktion Vita båtar den 26 juli 1945. Flera av barnen kom till Täby från en förlängning på Visingsö. 

Att hitta till Lövsätra. Hittade följande beskrivning:

Det nuvarande Lövsätras huvudbyggnad, som för tillfället tjänstgör som barnhem, ligger som sagt på Västergårdens mark och torde vara identisk med den ”inspektorsbostad” från omkr. 1800, som omtalades i Svenska gods och gårdar. Norr om detta vitrappade, reveterade och ganska tråkiga trähus, vars tvenne flyglar borttagits, utbredde sig en något förvildad engelsk park. Ägaren bade i den uttorkade Grötsjön söder om Lövsätra påträffat pålning och spår av gamla fiskekatsor. Ett belägg på hur segt ortnamn håller sig kvar gav en dräng på Lövsätra, som utan svårighet och på stående fot identifierade de flesta av de i 1600-talshandlingarna nämnda smärre torpen, ängarna och utmarkerna. Och härmed lämnar vi såväl dagens Lövsätra som den längst försvunna idyllen från salig kanslirådets tid

En liknande internatskola fanns för judiska ortodoxa barn på Lidingö.

Förläggningen Söderby på Lovön upprättades av Civilförsvarsstyrelsen i november 1944 vid Söderby (Söder om Drottningholms slott). Den låg i skogen omedelbart väster om Söderby gård. Man satte upp uppfördes 44 byggnader varav 30 baracker, en större samlingsbyggnad, en vaktstuga samt 12 mindre byggnader bl.a. 6 torrdass. Lovölägret blev ett genomgångsläger att börja med för flyende estniska familjer och därefter rumänska kvinnor, Förintelsens överlevande som kom i juli 1945 med UNRRAs aktion Vita Båtar. De första 33 rumänska kvinnorna till förläggningen som stannade till november 1945. De förflyttades senare till Bergalägret i Nykvarn. Systrarna Szmuk, Smuk som gifta kända som Hedi fred och Livia Fränkel vistades i förläggningen Söderby och därefter i Berga. 

Uppbyggnad av Bergalägret i Nykvarn. Troligen barackerna i förläggningen Söderby såg ut på ett liknande sätt.

Systrarna Szmuk, Smuk som gifta kända som Hedi Frid och Livia Fränkel vistades i förläggningen Söderby och därefter i Berga.  De kom till Sverige med UNRRAs Vita båt M/S Rönnskär den 9 juli 1945.

Lövsätra-Täby. Barn från Bergen-Belsens Kinderheim vilka kom till Sverige inom ramen av UNRRAs aktion Vita båtar. Här under en pågående lektion, 1946. Flera av barnen kom till Täby från en förlängning på Visingsö.

Stockholms snubbelstenar är oäkta snubbelstenar - ”Ein Mensch ist erst vergessen, wenn sein Name vergessen ist”

Vet
Robert Hannah och Juno Blom, 
Liberalerna bakom
motionen 2018/19:497 
vad de motionerar om?
Tydligen inte!

robert.hannah@riksdagen.se
juno.blom@riksdagen.se

De två motionerar om det som kallas på tyska för Stolpersteine och på svenska snubbelstenar.  Syftet med snubbelstenar är att hedra judar och övriga förföljda som fördrevs eller mördades av nazisterna. 

Mannen bakom konstprojektet är den tyske konstnären Gunter Demnig. Varje sten skall ha en kortfattad inskription: Hier wohnte (här bodde), namnet, födelseåret, vilket datum han/hon deporterades, namnet på lägret och när personen mördades. 
I ett litet antal fall så kan det även stå überlebt (överlevde). Om offret inte var jude står det även vilken annan grupp jagad av nazisterna som personen tillhörde. Stenen placeras framför offrets sista bostad.

I Norge fanns 540 judar som deporterades sjövägen till Stettin och därifrån kördes till Auschwitz. Bara 8 överlevde!

Därför i Norge finns ett större antal snubbelstenar. Riktiga, äkta snubbelstenar enl. de krav som har ställts.

Däremot i Sverige finns/fanns inga personer som motsvarar de kraven. Därför kommer fram ett nytt begrepp Oäkta snubbelstenar. Sverige skall vara först (hur eljest)  med oäkta snubbelstenar. Naturligtvis så om det finns oäkta snubbelstenar så måste det även finnas äkta. 

Politikerna i L har inte fördjupat sig i problematiken. Det viktikaste att de själva lyser upp som en zirkonia sten.Under 11 år så har man sagt i Stockholms Stadshus klart nej till det döfödda projektet som drivs av Forum Levande Historia. Nu, i november 2018, efter kraftiga politiska påtryckningar från L, tillåter Kulturnämnden att Forum för Levande Historia får sätta ut 4 stycken oäkta snubbelstenar. Det står tydligt i deras beslut! Det värsta är att de oäkta snubbelstenar skall se ut på samma sätt som de äkta - smågatstensstora handgjorda betongstenar med en topp av mässing med ingraverad text. Det enda skillnaden skall vara texten!
Oäkta för att de motsvarar inte de ställda kraven. Stockholms oäkta snubbelstenar skall bl.a. ha en annan text. Andra människor än de som i andra länder skall hedras. De som nämns på stenen skall inte tillhöra kategori deporterade, deporterade från Sverige. De var handelsresande. Bara det faktum nedvärderar de 50 000 stenar och 50 000 Förintelsens offer i hela Europa som faller inom ramen av de äkta snubbelstenarna.

Ingen jude har deporterats från Sverige till koncentrationsläger efter krigsutbrottet.

Fyra judar och 4 adresser i Stockholm som efter 11 års sökande Forum Levande Historia tog fram tillhör handelsresande judar och ingen av adresser var deras fasta adress. En av de fyra är även spionanklagad.

Ingen av de 4 judar bodde i Sverige efter krigsutbrottet den 1 september 1939.

Det fanns tusentals judar som sökte uppehållstillstånd i Sverige före den 1 september 1939. Borde inte alla de få en oäkta snubbelsten, sk om de har vistats i Sverige före kriget.

Att uppmanna i Sveriges Riksdag att sätta ut oäkta snubbelstenar upplever jag som är son till Förintelsens överlevande som ett klart försök att trivialisera och bagatelisera Förintelsen.

En del politiker och myndighetsutövare tycks tro att bara de använder sig i sina motioner av orden som "värdegrund", "Förintelse", "antisemitism", mm och avslutar med "moralisk skyldighet"så låter det bra! Inget annat än äcklig populism, nu med judar som schackpjäser, de döda och oss, de levande!

Man har i flera år försökt att avstyra de oäkta snubbelstenar i Stockholm. Inte för att man vill  glömma Förintelsen. Man tycker däremot, med all rätt, att konceptet med snubbelstenar är inte relevant för Stockholm och för Sverige. 
Har Ni, motionsskrivare tänkt på det? Stockholm Stad gav 1 500 000 kronor år 1994 till Namnmonumentet i Stockholm. Även Regeringen gav en mindre summa. Projektet var dock äkta!

Det finns andra öäkta snubbelstenar än de som Levande historia myndigheten avser montera i Stockholm. De finns i Lund och de också avviker från Gunter Demnigs idé. De finns bl.a. i Lund.

En mycket ensidig tolkning av Kulturnämndens beslut. Kulturnämnden sa klart ja till att minnas Förintelsen men inte till de oäkta snubbelstenarna.

”Ein Mensch ist erst vergessen, wenn sein Name vergessen ist” (En människa glöms bort först när hans namn glöms bort) är Gunter Demnigs devis. Och genom att placera minnesstenar på gatan framför husen där personerna bodde, anser han att han säkerställer minnet av dem som bodde där. 

För ett bidrag på 1400 kr till hans firma/stiftelse kan vem som helst ta del i projektet och föreslå någon som bör hedras. 
Om kriterierna för konstverket följs eller inte är det okänt för mig. Jag hoppas dock innerligt att Sveriges Riksdag följer kriterierna.

Det finns andra oäkta snubbelstenar än de 4 som planeras i Stockholm. I Lund, på samma sätt som de planerade har de ett annat budskap i inskriptionerna, avvikande från Gunter Demnigs projekt som Myndigheten Levande Historia hela tiden åberopar trots att "deras stenar" är avvikande, oäkta.

"Om detta må ni berätta ..." och "Om detta fick Ni inte berättat" - Ropsten inte bara en slutstation för tunnelbanan i Stockholm

Här röktes kläderna med cyanvätegas.

Om detta må ni berätta ... gavs ut 1998. Tanken med den här boken var att vi i Sverige skulle lära oss vad som aldrig får hända igen - Förintelsen. Boken ger bra fakta men har fortsättningsvis för lite koppling till Sverige. Här menar jag platser och människor som har bevittnat Förintelse och Förintelsens offer.

Många överlevande beskriver den tiden när de befann sig i förintelsemaskineriet med ett förenklat språk. Det handlar om antal månader i ett getto, därefter på samma sätt beskrivning av koncentrationsläger, befrielse och tiden därefter. På samma hårt förenklade sättet beskriver de öden för sin familj - döda i Auschwitz vid ankomsten. Den verklighet som rådde där avslöjas sällan. 

Många överlevande beskriver den tiden när de befann sig i förintelsemaskineriet med ett förenklat språk. Det handlar om antal månader i ett getto, därefter på samma sätt beskrivning av koncentrationsläger, dödsmarscher, befrielse och tiden därefter. På samma hårt förenklade sättet beskriver de öden för sin familj - döda i Auschwitz vid ankomsten. Den verklighet som rådde där avslöjas sällan. Här baksidan av Diagnoskortet. Fläcktyfus som nämns, är den mest kända och farligaste varianten av tyfus. Den orsakas av bakterien Rickettsia prowazekii, som överförs mellan människor via klädlusen. Stora epidemier, speciellt bland fångar i koncentrationslägren som tvingas leva nära varandra med begränsade möjligheter till renlighet och hygien. Än idag är dödligheten upp till 60 %, såvida man inte behandlas med tetracykliner. Tetracykliner utvecklades först efter 1945. 

Om detta må ni berätta ..., boken som gavs ut för 20 år sedan är en mycket bra sammanfattning av Förintelsen. Det som jag saknar i den och i de förnyade utgåvorna är natuligtvis kopplingen till Sverige. Det står inget om de tusentals utmärglade judar som kom till Sverige med UNRRA strax efter krigssluttet. Inga urklipp ur tidningar, inga foton. Det är en klar svaghet.

Området i Frihamnen där man tog emot fd koncentrationslägerfångar. De förflyttades därefter till Sanitetsstationen i Ropsten. Från Ropsten kördes patienterna till beredskapssjukhuset i Sigtuna.  Sillot vid Kajplats 3 och  platsen där tälten stod har markerats med en blåvit punkt.

Förintelsens överlevande från Bergen-Belsen bärs iland i Frihamnen vid Kajplats 2. Fartyget kom från Lubeck. Resan tog 4-5 dagar.

Därför skriver jag idag om Ropsten, om platsen på en kulle där T-banestationen Ropsten, en slutstation för tunnelbanelinje 13 från Norsborg, ligger idag. Det var just till den här platsen som Förintelsens överlevande vilka kom till Stockholm med UNRRAs fartyg (Röda korsets) förflyttades för att avlusas och tvättas ännu en gång.

Platsen hette då officiellt Sanitetsstationen i Ropsten. Därifrån, från Sanitetsstationen kördes patienterna till beredskapssjukhuset i Sigtuna. Många i speciella ambulansbussar anpassade för transporter av patienter liggande på bårar.

Sanitetsstationen i Ropsten hette egentligen Avlusningsanstalt Ropsten. I Sverige var man på 1920 orolig för för att antal smittsjukdomar som härjade "på kontinenten". Det bästa sättet att skydda sig var möta faran redan vid gränsen. Fartyg från smittade länder ansågs vara den största risken. Därför beslöt man 1919 att anlägga en avlusningsanstalt ute vid Ropsten. Området var då starkt kuperat med Hjorthagen på höjden ovanpå. Anstalten placerades högt uppe på en kulle där den nuvarande trafikplatsen vid tunnelbanestationen finns. Anstalten togs i bruk i början av 1920 och kunde ta emot upp till 200 personer per dag. Medan de själva badades och kalufsen befriades från eventuella hyresgäster, röktes kläderna med cyanvätegas. Förutom de som kom med fartygen från "smittade orter" så betjänades folket från natthärbärgen i Stockholm (bad och avlusning).
Anstalten stängdes formellt 1943 för stockholmare men hölls öppen för flyktingar. Först från Baltikum och därefter för de överlevande från koncentationsläger. Byggnaden revs först in på 1960-talet.

Ett Läkarkort från beredskapssjukhuset i Sigtuna. Patienten blev den 15 juli 1945 behandlad med DDT. Hos en del patienter så står det "4 gånger"! Datumet är 15 juli 1945 - anger ankomstdagen till Stockholm  och behandlingen vid Sanitetsstationen Ropsten.

Det var just till den här platsen som Förintelsens överlevande som kom till Stockholm med UNRRAs fartyg (Röda korsets) förflyttades för att avlusas och tvättas ännu en gång. Platsen hette då officiellt Sanitetsstationen i Ropsten. Därifrån, från Ropsten kördes patienterna till beredskapssjukhuset i Sigtuna.

Medan de själva badades och kalufsen befriades från eventuella hyresgäster, röktes kläderna med cyanvätegas. Här hänger ett antal hängare med påsar där man la de enskildas kläderna. Därefter röktes kläderna med cyanvätegas (översta bilden)

Sanitetsstationen i Ropsten hette egentligen Avlusningsanstalt Ropsten. I Sverige var man på 1920 orolig för för att antal smittsjukdomar som härjade "på kontinenten". Det bästa sättet att skydda sig var möta faran redan vid gränsen. Fartyg från smittade länder ansågs vara den största risken. Därför beslöt man 1919 att anlägga en avlusningsanstalt ute vid Ropsten. Området var då starkt kuperat med Hjorthagen på höjden ovanpå. Anstalten placerades högt uppe på en kulle där den nuvarande trafikplatsen vid tunnelbanestationen finns.

En del patienter från SS Kastelholm tycks ha körts direkt från Frihamnen till epidemisjukhuset uppe på Albanokullen. Sjukhuset var en isolerad och för ändamålet väl anpassad plats. 

Tre patienter som kom från Bergen-Belsen dog srax efter ankomsten till Stockholm. De begravdes , enl. Begravningsboken för Norra begravningsplatsen den 19 och 20 juli 1945 vid Norra begravningsplatsen. Vera blev 25 år medan Rossi och Elsa 21 år gamla.

En del patienter från SS Kastelholm tycks ha körts direkt från Frihamnen till epidemisjukhuset uppe på Albanokullen. Sjukhuset var en isolerad och för ändamålet väl anpassad plats. Sjukhusets byggnader anordnades symmetrisk i fyra rader. I vilken byggnad som de överlevande kom till vet jag inte. En del patienter har efter några dagars/veckors vistelse vidare skickats till beredskapsjukhuset i Sigtuna. En del patienter från Sigtuna skickades till epidemisjukhuset. Ett flertal överlevande dog vid Epidemisjukhuset vid Roslagstull.