Two important documents concerning Jews who immigrated illegally from Sweden to Eretz Israel. White boats passengers that decided to build Israel.

 

One of the organizations that Swedish Holocaust Memorial Association - SHMA cooperate with are Ma'apilim in Israel.

Here, two important documents concerning Jews who immigrated illegally from Sweden to Eretz Israel during British control in the late 1940s, also called Aliyah Bet. Of course the group visa is a fake. However, it gave the Swedish authorities the legal possibility to "let my people go" and put the stamp UTREST in their Swedish Främlingspass. The group of Swedish Ma'apilim left Trelleborg on January 24, 1947. Most of Swedish Ma'apilim arrived to Sweden with UNRRAs White Boats in June-July 1945.

Biblical meaning of Ma'apilim: the group of the Children of Israel that went, unauthorized, to the Land of Israel after the episode with the spies

Uppbyggnad och avveckling av Beredskapssjukhusen i samband med Andra Världskriget.

"Karantänsförläggning" på Centralskolan i Mölndal 1945. En fd fånge i tyska koncentrationsläger bärs in på bår av Röda Korsets personal.

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 8 mars 1946.

Det intressanta i protokollet är den angivna summan av anslagen: 

"Till utrustning m. m. av beredskapssjukhus vid krig eller krigsfara har riksdagen såsom reservationsanslag anvisat dels å tilläggsstat I till rikstaten för budgetåret 1939/40 6 700 000 kronor, dels ock å tilläggsstat II till samma riksstat 10 000 000 kronor eller således tillhopa 16 700 000 kronor. Enligt av 1945 års riksdag lämnat medgivande (prop. nr 230, riksdagens skr. nr 192) må återstående medel av nämnda båda reservationsanslag disponeras jämväl under budgetåret 1945/46.

Enligt vad från medicinalstyrelsen under hand meddelats har krigets avslutande medfört dels att flertalet av de beslutade beredskapssjukhusen nu - mera successivt kunna återställas till ägarna för fredsmässigt bruk, dels ock att ett antal av dessa sjukhus måst tagas i bruk för vård av utländska medborgare, vilka av Röda Korset och andra organisationer överförts till vårt land.

Den förra uppgiften kräver för varje sjukhus förhållandevis små kostnader, till största delen avseende borttagande av sanitär utrustning och annan fast eller halvfast inredning, som inmonterats för att lokalerna efter kort varsel skolat kunna tagas i bruk såsom beredskapssjukhus. Frågan om fördelningen av kostnaderna för dessa arbeten mellan lokalens ägare och medicinalstyrelsen
såsom närmast ansvarig för beredskapssjukhuset är emellertid ofta svårlöst och nödvändiggör ej sällan besiktning och värdering på platsen, innan en uppgörelse kan träffas. På grund härav räknar medicinalstyrelsen med att ifrågavarande återställningsarbeten kunna komma att pågå åtminstone till slutet av år 1946.

När de i bruk varande beredskapssjukhusen skola kunna nedläggas är en fråga, som icke för närvarande
kan besvaras. Sannolikt måste dock några av dem drivas någon tid även efter ingången av budgetåret 1946/47. Även för utrustningsbehov, som anmäla sig under beredskapssjukhusens fortgående drift, böra medel därför finnas tillgängliga under budgetåret 1946/47."

Röda korsets personal fotograferad framför Centralskolan i Mölndal som blev omvandlad till ett beredskapssjukhus. De skall tillsammans med en läkarteam sköta fd fångar från koncentrationslägret i Bergen-Belsen som kom till Sverige med Vita båtar. Hela området blev omdanad till en karantänsförläggning.

Röda korsets personal fotograferad framför Centralskolan i Mölndal som blev omvandlad till ett beredskapssjukhus. De skall tillsammans med en läkarteam sköta fd fångar från koncentrationslägret i Bergen-Belsen som kom till Sverige med Vita båtar. Hela området blev omdanad till en karantänsförläggning. Man väntar på ambulansbussar med de sjuka från koncentrationslägren.

Centralskolan i Mölndal blir ett beredskapssjukhus. En sovsal med sängar samt en sköterska och en man från Röda Korset. Bara svarta tavlan påminner att salen var nyss en skolsal fylld med elever.

I maj 1945 beslutade Mölndals skolstyrelse att sommarlovet skulle förlängas några veckor för alla Mölndals skolelever så att Centralskolan (nu Kvarnbyskolan) kunde göras om till beredskapssjukhus. Sommarlovet förlängdes för samtliga elever i Mölndal för att det skulle vara samma förutsättningar för alla.

Dödslistor av de överlevande som blev Förintelsen offer, läs dog i Sverige. Den sista rubriken, dödsplatsen motsvara de beredskapssjukhus dit de överlevande anlände, bl.a. Mölndal, Sigtuna, Kalmar, Norrköping, m.fl.

Dokument angående Mölndals lasarett och Centralskolan.

Logistiken och åtgärder "efter 9 april 1945"

Den 9 april 1945 är datum då man officiellt börjar i Sverige att ta emot flyktingarna, bl.a. koncentrationslägerfångarna genom inom Röda korsets aktion Vita bussar. Delar av debatten i Riksdagen, se nedan, ger mycket klar information om situationen och förberedelserna inför UNRRAs aktion, senare kallad Vita Båtar. Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, som anförde den 26 maj 1945 bl.a. följande:

Under tiden efter den 9 april 1945 har i Skåne emottagits sammanlagt över
20 000 personer av olika nationaliteter, vilka frigivits från tyska koncentrations-
eller arbetsläger. De medicinska skyddsåtgärderna till förhindrande av
smittspridning ha i fråga om dessa personer varit av i huvudsak samma natur
som de, vilka på sin tid tillämpades i fråga örn evakuerade och flyktingar från
Finland och de baltiska områdena. De synnerligen dåliga — för att inte säga
upprörande — sanitära förhållanden, som oftast synas ha varit rådande i de
tyska koncentrations- och arbetslägren, ha emellertid gjort det nödvändigt att
på allt sätt intensifiera de medicinska skyddsåtgärderna. Framför allt har risken
för fläcktyfus, vilken sjukdom sprides genom klädlöss, medfört, att den största
vikt måst nedläggas på att åstadkomma en så effektiv sanitetsbehandling som
möjligt. Men även riskerna för spridande av andra sjukdomar ha givetvis
påkallat uppmärksamhet. Dessa omständigheter i förening med det ofta dåliga
allmänna hälsotillstånd, vari dessa olyckliga människor befunnit sig, ha gjort
det nödvändigt att för sjukvården uppbygga en särskild organisation av betydande
omfattning.

För att på ort och ställe sammanhålla denna organisation samt åstadkomma
erforderlig snabbhet i beslutsförandet har medicinalstyrelsen såsom sin representant
placerat en läkare i Malmö med uppgift att i vissa hänseenden företräda
medicinalstyrelsen. Denne läkare samarbetar kontinuerligt med de lokala
civilförsvarsmyndigheterna, vilka ha att svara för förläggning och utspisning
av dem, som icke äro i behov av sjukhusvård. För de medicinska undersökningarna
ha upprättats tre mottagningsstationer i Malmö, Hälsingborg och
Lund. De, som vid läkarundersökningarna remitteras till sjukhus, omhändertagas
i mån av platstillgång på befintliga lasarett eller epidemisjukhus. 

Tillströmningen har emellertid varit så stor, att flera provisoriska sjukhus ha
måst öppnas i skolor och andra för ändamålet lämpliga lokaler i Malmöhus län.
I runt tal ha 1 650 personer måst omhändertagas på sjukhus.

För att avlasta de fasta och provisoriska sjukvårdsinrättningarna i Malmöhus
län ha vissa för krigsfall planlagda beredskapssjukhus organiserats längre upp
i landet i anslutning till där befintliga lasarett. Ungefär 1 400 patienter ha
hittills flyttats över till dessa beredskapssjukhus.

Genomförandet av de medicinska åtgärderna har erfordrat ett stort antal
läkare och sjuksköterskor. För att tillgodose detta personalbehov ha efter den
12 april 1945 sammanlagt 126 läkare och medicine kandidater samt 215 sjuksköterskor
och 50 hjälpsystrar uttagits till tjänstgöring med stöd av lagen om tjänsteplikt. 

Härutöver har ett 40-tal läkare frivilligt ställt sig till förfogande.

Chefen för socialdepartementet, statsrådet Möller, fortsatte: beträffande omfattningen och innebörden av de medicinska kontrollåtgärderna får jag vidare anföra följande.

Beträffande omfattningen och innebörden av de medicinska kontrollåtgärderna
får jag vidare anföra följande.

Omedelbart vid ankomsten till svensk hamn ha samtliga underkastats cn
så grundlig sanitetshehandling som varit möjligt. Medhavda kläder ha bränts,
örn deras tillstånd gjort detta önskvärt. Detta har varit fallet i stor utsträckning.
Därest icke utrustning med nya kläder ägt rum, lia kläderna i samband
med sanitetsbehandlingen dels värmebehandlats och dels besprutats med s. k.
DDT-pulver. Snarast möjligt efter ankomsten ha vederbörande underkastats en
grundlig läkarundersökning å någon av de förut omnämnda mottagningsstationerna,
varefter vid behov överförande till sjukhus har ägt rum. De, som icke
befunnits vara i behov av sjukhusvård, ha omedelbart förlagts i slutna förläggningar
för undergående av karantän. Med hänsyn till den stora tillströmningen
har denna karantänsvistelse delvis måst äga rum i två etapper, i det att uppehållet
vid mottagningsstationerna måst begränsas till ungefär 5 dagar. Därefter
har karantänen fortsatt i förläggningar längre upp i landet.

Under uppehållet vid mottagningsstationerna ha omfattande provtagningar
ägt rum för att utröna förekomsten av smittsamma sjukdomar. Difteriprov
ha sålunda tagits från samtliga flyktingar. Vidare ha blodprov för konstaterande
av tyfus tagits från samtliga, som företett magbesvär, och som icke
tidigare vaccinerats mot sådan sjukdom. Avföringsprov för konstaterande av
tyfus, paratyfus och dysenteri har tagits från alla, som företett magbesvär.
Vidare ha i stor omfattning förekommit Wassermanprov för uppdagande av
syfilis samt provtagning för konstaterande av gonorré. Samtliga flyktingar
ha därjämte underkastats skärmbildsfotografering för att utröna förekomsten
av lungtuberkulos.

RIKSDAGENS PROTOKOLL. 1945. Andra kammaren. Nr 23, den 25-26 maj

https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/protokoll/riksdagens-protokoll_E69O23/html

Logistiken när det gäller UNRRAs 10 000 under Juni-juli 1945

Det finns mycket klara instruktioner när det gäller genomförandet av UNRRAs aktion som fick senare namnet Vita Båtar. Det handlar egentligen om två PM från Civilförsvaret. Båda har ett datum i juni 1945 men det tycks ha utkommit tidigare i en mängd av skrivelser och PM när det gäller överflyttningen av 10.000 fd koncentrationslägerfångar från Bergen-Belsen till Sverige.

Den ena PM från Civilförsvarsstyrelsen nr 3034 S.D. 1945 daterad 29 juni 1945 och underskrivet av Müller handlar om den första delen av aktionen, på tysk mark. Datering sammanfaller med datumet då de första Vita båtarna nådde svenska hamnar i söder. Man förutsätter att 5.000 av de 10.00 skal vara friska, konvalescenter och att inom ramen av 10.000 så skall det komma 1.000 barn. Således man räknar maximalt med att det skall behövas 5.000 sängplatser under sjukvårdstiden som anges till 1-6 månader. Sverige skall även ombesörja färden till hemländer. Organisationen i Lübeck under kommando av dr. major Hans Arnoldsson berörs grundligt.

Det andra PM med högre nummer men med ett tidigare datum, nr 3131 S.D. 1945 daterad 16 juni 1945 är adresserat till Länsstyrelser. Man planerar att i Malmö och Hälsingborg skall finnas mottagning av hela 7.500 och utav de skall 2.500 vara sängplatser och resten, 5.000 platser för konvalescenter skall finnas i olika förläggningar. För Stockholm anges antalet vara 1.200  och innefatta endast sängplatser i Sigtuna. På samma sätt som i Stockholm så planeras endast 700 sängplatser i Göteborgsregionen, fördelade i Mölndal (200), Uddevalla (200) och Göteborg (300). Kalmar och Norrköping beräknas ta emot 300 patienter var. För beredskapssjukhusens iordningställande skall Medicinalstyrelsen ansvara.

 Vi vet numera att trycket på Malmö och Hälsingborg var rätt så stor och Medicinalstyrelsen var nödsakad att öppna ett större antal beredskapssjukhus över hela landet, bl. i Karlstad,  Jönköping, Rosöga, Strängnäs, m.fl. Beredskapssjukhuset i Sigtuna tog emot drygt 650-700 patienter istället för 1.200 som planerat.

De ursprungliga planerna vi sade sig vara helt otillräckliga. Länsstyrelsen hade befogenhet att för Civilförsvarets räkning ta i anspråk lokaler som bedömdes lämpliga till flyktingförläggningar. Vissa såsom Bjärreds Saltsjöbad, Ramlösa Brunn, Frostavallen utanför Höör och Örenäs ingick redan i planeringen och sköttes av Röda Korset. Den 23 april tog länsstyrelsen Nya Borgarskolan i Malmö i anspråk, trots motstånd från dess rektor. Den 3 maj rekvirerades följande anläggningar i Malmö: dansetablissemanget Valencia, Hjortska villan, Nya Museet i Malmö samt dess restaurant, Kommunala flickskolan vid Rönneholmsvägen 8, Linneskolan och Södervärnskolan. Förutom de ovannämnda användes även följande lokaler i Malmö: Gamla Borgarskolan, Idrottsplatsen, Tennisstadion, Mon Bijouskolan (sjukförläggning), Karl Johansskolan, Tekla Åbergs skola, Welanderhemmet och Mellersta Förstadskolan. En del av dessa skolor användes som sjukhus, eftersom resurserna på Epidemisjukhuset och Flensburgska sjukhuset inte räckte till.

PM från Civilförsvarsstyrelsen nr 3034 S.D. 1945 daterad 29 juni 1945 och underskrivet av Müller handlar om den första delen av aktionen, på tysk mark. Datering sammanfaller med datumet då de första Vita båtarna nådde svenska hamnar i söder. 

PM från Civilförsvarsstyrelsen nr 3131 S.D. 1945 (5 sidor) till Länstyrelsen daterad 16 juni 1945 och underskrivet av Müller handlar om den första delen av aktionen, på tysk mark. Datering sammanfaller med datumet då de första Vita båtarna nådde svenska hamnar i söder. 

Det andra PM utan underskrift  Till Länsstyrelser handlar mera om mottagning i Sverige.

Beredskapssjukhus och utrymningssjukhus blir krigssjukhus för sårade utländska soldater.

På tidigt stadium eller egentligen efter slaget vid Stalingrad och Kursk (1943) förstod man i Sverige att efter att krigslyckan har vänd skulle Sverige bli plats för en massflykt av tyska soldater samt de som stred på Hitlers sida, balter. Sveriges gräns som patrullerades av tyska soldater var lång. Gränsen mellan Norge och Sverige är nämligen 1 630 kilometer lång och mellan Finland och Sverige är på 555 kilometer. I Sverige trodde man eventuella massflykten skulle handla om militären och skulle ske genom landgränserna, inte över Öresund eller Östersjön.
I oktober 1943 fick därför en rad myndigheter i hemlighet uppdrag av socialminister Möller att planera för omhändertagandet av eventuella flyktingströmmar från Sveriges grannländer. Man la upp strategier och fördelade ansvaret.  De civila myndigheternas fick ansvar för de civila flyktingars mottagande inklusive desertörer och krigsfångar medan militära myndigheterna skulle svara för militära flyktingar. Åtgärderna inom varje län samordnades av länsstyrelsen som initierade samarbete med lokala myndigheter och med frivilliga organisationer såsom Röda korset och Lottakåren (RA, Statens utrymningskommission, hemliga arkivet, BI:1, s. 3–14, V.P.M. oktober 1943).

.

Beredskapssjukhus blir flyktingsjukhus

Ett flertal skolor i hela Sverige har, under kriget, varit förberedda som beredskapssjukhus. Vid behov skulle de kunna snabbt omvandlades till sjukhus och om det handlade om flyktingar som kom utanför Sveriges gränsen skulle sjukhusen utgöra ett karantänläger. Så hände det vid ett flertal skolor i Sverige som inrymde beredskapssjukhus. Staket med taggtråd sattes upp runt skolorna med vakthållning av polis och militärer. I många fall förflyttades eleverna till andra skolor.  I slutet av 1945 och under 1946 fördes de flesta beredskapssjukhuspatienter som inrymdes i skolorna vidare till flyktingsläger, andra sjukhus, konvalescenthem och sanatorier. Många har återvänt till sina hemländer. 

Kungörelse (1944:636) angående överflyttande på civilförsvarsstyrelsen av de uppgifter, som åvila luftskyddsinspektionen och statens utrymningskommission
Departement: Försvarsdepartementet
Utfärdad: 1944-09-14
Författningen har upphävts genom: SFS 1995:128
Upphävd: 1995-07-01
Kungl. Maj:t, som denna dag beslutat, att civilförsvarsstyrelsens verksamhet skall taga sin början den 1 oktober 1944 men att civilförsvarslagen skall träda i kraft först den 1 december samma år, har funnit gott förordna, att civilförsvarsstyrelsen under oktober och november månader 1944 skall dels fullgöra de uppgifter, som enligt gällande författningar åvila luftskyddsinspektionen, dels ock vara central utrymningsmyndighet och i övrigt fullgöra de uppgifter, som enligt gällande författning

Civilförsvarsstyrelsen ersatte Luftskyddsinspektionen och Statens Utrymningskommission. Den hade som namnet antyder huvudansvaret för det statliga civilförsvaret. Civilförsvarsstyrelsens verksamhet inleddes den 1 oktober 1944.

Tack 

Mölndals stadsmuseum

Janusz Korczak came to Sweden in July 1945 with UNRRA White Boat mission and three Kalkopf sisters - L:3003, L:3004, L:3005.

UNRRA White Boat M/S Kronprinsessan Ingrid.

My parents who knew dr. Janusz Korczak used to say that they brought Korczak to Sweden when they emigrated there from Poland at the end of 1969. They were probably wrong. Dorotka (Dwojra) Kalkopf, a member of the Association for Janusz Korczak's Living Heritage (an organization my parents formed 1972 after they emigrated to Sweden), was probably the one who took Korczak's writings with her during her journey from Lübeck to Malmö. Dorotka's two older sisters, Gitla and Ester, also arrived at Malmö with UNRRA White Boat M/S Kronprinsessan Ingrid. The sisters' journey from Bedzin to Sweden illustrates some key historical events they experienced along with other survivors: the time in the ghetto; the concentration camps; the liberation; and the journey to the West.

When Dorotka's sister Ester became ill in Bergen-Belsen, she was placed in a barrack full of bunk beds. Dorotka used to stand on a stool to talk to her sister on the upper couch. Subsequently, Dorotka became so weak that she could neither climb up on the podium nor stand on it without support. She was then helped by fellow prisoners who held her up during her conversations with her sister. The inmates were so weak from disease and malnutrition that they did not even notice when the British troops took over the camp. Dorotka remembers that she saw one man holding soap and another holding bread – but it wasn't until two Polish-speaking soldiers came into the barracks and said "siostry" (sisters) that they realized that they were truly liberated!

In addition to malnutrition and diseases in the camp there was a shortage of drinking water. Many people suffered from diarrhea, which caused even greater dehydration, the electrolyte imbalance, and malnutrition. Dorotka said that when it rained, many prisoners crawled on all fours and drank water from the mud puddles. However, some people did not even have the strength and/or will to get out of the barracks. They just sat there in a kind of stupor, just waiting for merciful death.

Today's blog underscores the relationship between Dorotka, her older sister Gitla Kalkopf, and Korczak. 

The trio met in 1937 when Korczak visited the orphanage in Bedzin. Dorotka was 7 years old then and Gitla 10. Just as in the orphanages in Warsaw, Korczak was immediately surrounded by the children. He would simply sit down and start talking to them. Gitla managed to climb up on his lap – making other kids, including Dorotka, jealous. The oldest sister, Esther, born in 1922, trained as a nurse and worked at the Bedzin hospital.

The headmistress of the orphanage had probably worked with Dr. Korczak, as the children were treated very well and raised in the spirit of Korczak. Unfortunately, my mother did not know the name of the headmistress; she just knew that she came from Warsaw and was probably one of the scholarship students )Bursa students) in Korczak's orphanage (Dom Sierot) in Warszawa.

After the liberation of Bergen-Belsen, Dorotka and Gitla were placed in the huge hospital area that the British prepared in German barracks near the camp. The hospital had over 13,000 beds. [By comparison, the new Karolinska Hospital has only 600 beds]. At the British hospital, the Kalkopf sisters began to recover. They were placed within the large hospital area of a house that Dorotka described as a "round house" that was built privately for a German Nazi. It was equipped with everything, from club rooms to a dance floor. The British started teaching English and other activities there and the hospital area slowly began to evolve into a DP camp.

What should we do now? the Kalkopf sisters wondered. They received the answer indirectly from a British (Jewish) officer Georg Klein. Care in Sweden! They were ultimately transported by the ambulance train to Lübeck and few days later, on July 7, 1945, embarked the UNRRA White Boat M/S Crown Princess Ingrid to Sweden.

For those who want to know more:

Janusz Korczak, 239 children and teachers and other staff from the orphanage Dom Sierot were deported on August 5th, 1942 and murdered in the death camp Treblinka.

Three orphaned sisters in Bedzin.

There were three orphaned sisters in Bedzin when World War II broke out in September 1939:

Esterka, Ester born 1922.
Guta, Gitla born 1926.
Dorotka, Dwojra born 1930.

Dorotka, later Dorothy (Bergman), and her sisters Esterka, Ester (Paluch / Platkiewicz) and Guta Gitla (Orzolek), came with a White boat - M/S Crown Princess Ingrid to Malmö during the summer of 1945.

Their maiden name was Kalkopf, which was actually their mother's last name. Dad's last name was Bosak. The sisters were born and lived in Bedzin. Much of their family and relatives were in Zarki.

The girls' parents Alta Fajgel and Nojech died in 1936. Guta (10 years old) and Dorothy (6 years old) were then moved to Bedzin's orphanage. Ester trained as a nurse (then 14 years old) and worked and probably lived in the hospital in Bedzin.

The Swedish version of the article: https://jimbaotoday.blogspot.com/2019/05/korczak-kom-till-sverige-redan-1945-med.html

The list of Jews in Bedzin 1939.

Information from another Holocaust survivor stating that the Orphanage in Bedzin was run according to "Korczaks system".

Bedzin Jewish Orphanage. "The trio met in 1937 when Korczak visited the orphanage in Bedzin. Dorotka was 7 years old then and Gitla 10. Just as in the orphanages in Warsaw, Korczak was immediately surrounded by the children. He would simply sit down and start talking to them. Gitla managed to climb up on his lap – making other kids, including Dorotka, jealous. The oldest sister, Esther, born in 1922, trained as a nurse and worked at the Bedzin hospital."

The oldest sister, Esther Kalkopf, born in 1922, trained as a nurse and worked at the Bedzin hospital.

Bergen-Belsen. From old camp barracks to the hospital area.

After the liberation of Bergen-Belsen, Dorotka and Gitla were placed in the huge hospital area that the British prepared in German barracks near the camp. The hospital had over 13,000 beds.

 

Part of the DP-2 card that shows the name of the UNRRAs White Boat Ingrid (M/S Kronprinssesan Ingrid) and the day of departure from Lübeck July 3, 1945 (in red)

DP-2 cards issued in Lübeck had numbers 3003, 3004 and 3005. The numbers are from the Entry card to Sweden (Inresekort) that had these numbers with L in front of the number, indicating Lübeck Transit Centre (L: 3003).

There was another person, Amsterdam Lola (L: 1975) that took care of the Kalkopf sisters. She wrote on her DP-2 card that they were her accompanying family members (8). Great woman!

One page with the names of passengers of the UNRRAs White Boat K.P. Ingrid (M/S Kronprinssesan Ingrid) and the day of departure from Lübeck. Kalkopf sisters are on the bottom of the page.

From the Swedish Transit Hospital in Lübeck to Sweden. British ambulances and former German Wehrmacht soldiers carrying on stretchers former inmates of concentration camps onboard one of the White Boats heading to Swedish ports.

Dr. Lisa Welander with the former inmates of Bergen-Belsen onboard UNRRAs White Boat Kronprinsessan Ingrid.

Janusz Korczak at Rózyczka summer camp (middle). On the left Pani Saba and on his right Pan Misza - Michal Wasserman Wroblewski, the only teacher that survived the deportation of Korczak Orphanage on August 5th, 1942.

Konkurs na artystyczną wizję Wagonów Holokaustu - Szwedzkie Stowarzyszenie Pamięci Holokaustu

 

Doświadczenie Holokaustu było tak bolesne, że prawie niemożliwe do wyjaśnienia przyszłym pokoleniom w znaczący sposób. Członkowie Szwedzkiego Stowarzyszenia Pamięci Holokaustu to drugie pokolenie ocalałych z Holokaustu, ale tragiczny los naszych rodzin – nawet dla nas – jest poza granicami zrozumienia. Jako dzieci ocalałych z Holokaustu, których rodziny wywieziono z warszawskiego getta i przewieziono bydlęcymi wagonami do Treblinki lub Majdanka, często zastanawiamy się, jak strasznie poniżające i bolesne musiało być to doświadczenie.

Istnieją dramatyczne i bolesne opisy świadków i nagrania, a także liczne zdjęcia przedstawiające ludzi wtłaczanych w otchłań cuchnących chlorem wagonów bydlęcych, ale nadal nie sposób opisać warunków, siły tłumu, brutalności nazistów, odoru moczu i odchodów, krzyków dzieci, braku powietrza. Uważamy jednak, że istnieje potrzeba lepszego wyjaśnienia rozmiarów tragedii, aby pamiętać o tych, którzy zginęli i przeciwdziałać głosom negacji Holokaustu.

Używanie bydlęcych wagonów do transportu Żydów z gett do obozów zagłady stało się symbolem okrucieństw popełnionych przez nazistów, pozwalając na szybką eksterminację Żydów na skalę istnie „przemysłową”. Kilka muzeów na całym świecie prezentuje wagon bydlęcy, ale nie jest w stanie fizycznie odtworzyć poczucia ścisku i opresji, które byłyby odpowiednio dostosowane do wrażliwości współczesnej publiczności, a zwłaszcza młodzieży w wieku szkolnym.

Szwedzkie Stowarzyszenie Pamięci Holokaustu opracowało ramy wizualne (tablice 1-3), aby przekazać warunki panujące w typowym wagonie bydlęcym w oparciu o szczegółowe informacje faktograficzne dostępne w archiwach. Naszym celem jest rzucenie wyzwania artystom z całego świata, aby stworzyli potężną artystyczną wizję, czy to w postaci instalacji, fotografii, rzeźby, filmu lub animacji. Ogłaszamy konkurs na taki projekt, który potrwa do 22 lipca 2021 roku. Najlepszy projekt otrzyma symboliczną nagrodę w wysokości 1000 SEK oraz podpisaną książkę „Wyzwolone 1945” wydaną przez SHMA w 2020 roku. Propozycje należy wysyłać na adres romwro@gmail.com. Wybrane trzy najlepsze prace zostaną przesłane do wszystkich najważniejszych muzeów zajmujących się badaniem i pamięcią o Holokauście na całym świecie.

Nasze ramy wizualne trzech plansz opierają się przede wszystkim na informacjach o pociągach wyjeżdżających z Umschlagplatz w Warszawie. Wagony towarowe używane do celów wojskowych nosiły nazwę 40-8, ponieważ miały pomieścić 40 żołnierzy lub 8 koni. Kontrastuje to wyraźnie z liczbą osób przewożonych tymi wagonami z Umschlagplatz do Treblinki, która wynosiła średnio 110. Według źródeł żydowskich (Oneg Szabat) i niemieckich, pociągi takie miały zwykle 60 wagonów. Liczba 110 osób w wagonie opiera się również na informacjach o pociągu, który 5 sierpnia 1942 roku zabrał Korczaka i jego sieroty do Treblinki. W tym dniu wywieziono z Umschlagplatz 6783 osoby. 110 osób w 60 wagonach daje 6600 osób. Wiadomo, że liczba osób w wagonie dochodziła czasami do 150 osób.

Plansza 1 wizualizuje warunki w wagonie o wymiarach 3×8 metrów, 24 metrach kwadratowych, wypełnionym ludźmi, mężczyznami, kobietami i dziećmi, pokazując zarówno podłużny, jak i poprzeczny przekrój wagonu. To potężny obraz, który można by odtworzyć na dużą skalę. Każdej osobie wolno było zabrać do 15 kg bagażu, ale jasne jest, że nie byłoby miejsca, aby pomieścić nawet ułamek tego.

Plansza 2 przedstawia wagon o wymiarach 3×8 metrów wypełniony częściowo 60 zatłoczonymi osobami. Opierając się na tej wizualizacji, wydaje się, że jest miejsce dla grupy kolejnych 25 osób, które można by wepchnąć do wagonu w tych wyjątkowo zatłoczonych warunkach. Wiadomo jednak, że w wagonach tych przewieziono średnio 110 osób, a poniżej pokazana jest kolejna grupa 25 osób. Zdarzały się przypadki, gdy wagoniki były wypełnione 145-150 osobami. Plansza 2 pokazuje również próbkę bagażu dla około 10 osób. Trudno sobie wyobrazić, jak bagaż dla 110 osób zmieściłby się w wagonie pełnym 110 osób, wizualizując dramatyczny brak miejsca. Zdjęcie częściowo zapełnionego wagonu mogłoby ukazać tragedię sytuacji, gdyby zostało odtworzone w pełnym wymiarze na podłodze lub na chodniku prowadzącym do jednego z muzeów Holokaustu

Plansza 3 jest ważna w zrozumieniu przesłanek poprzednich dwóch prezentacji. Rozmiar przeciętnej stojącej osoby widziany z góry wynosi 45×65 cm. Poniżej jest szkic wagonu o wymiarach 3×8 metrów podzielony schematycznie na 100 miejsc. Aby w takim wagonie zmieściło się 100 osób, każda osoba mogłaby zajmować nie więcej niż 40×60 cm, co jest pokazane na piktogramie. Ta prosta prezentacja dramatyzuje sytuację przedstawioną na Planszy 1 i Planszy 2. Jeśli 40×60 cm to maksymalna przestrzeń na osobę na 100 osób, to 110 lub 150 wymaga niewiarygodnego tłoku.

Plansze 1-3 stworzone przez Amalię Reisenthel i opis po angielsku znajdują się pod adresem https://jimbaotoday.blogspot.com/2021/02/competition-to-create-artistic-vision.html