Wednesday, January 5, 2022

Judefartyget S/S Ulua (Haim Arlosoroff) i de svenska tidningarna - "Hell ship" i de engelska tidningarna - Vem Läckte? - Varför? - Repatriandi till Eretz Israel.

Förintelsens Överlevande ombord på S/S Ulua efter att ha lämnat hamnen i Trelleborg.

Trelleborgs hamn. Till höger, på kajspåret står det chartrade SJ tåget med klass 3 vagnar. Till vänster, aktern av den ombyggda S/S Ulua. I bakgrunden syns embarkering av Förintelsens överlevande.


S/S Ulua vid stranden vid Bat Galim i utkanten av Haifa. Förintelsen överlevande flyttas till landstingsningsbåtar av Z-80 typ för att köras till fängelsefartyget som skall föra de till ett interneringsläger på Cypern.

Trelleborgs Tidningen tycks ha vetat allt i förväg. Informationen tycks ha nått på redaktionen tidigt, redan den 21 januari 1947, då den publicerades redan den 22 januari. Hela den hemliga planen inklusive platserna där de överlevande skulle samlas inför resan publicerades samtidigt som fartyget S/S Ulua lagt till för att proviantera i Köpenhamn, och då de flesta av de blivande passagerarna fanns kvar, utspridda över halva Sverige, från Malmö i söder till Gävle i norr. Titelrubriken i tidningen "Judetransporten har varit planerad sedan i höstas" tyder på att tidningen haft kännedomen om resan tidigare, men fått en informationsläcka den 21 januari 1947.


Kungliga Biblioteket. En enkel sökning med sökordet Ulua visar var i tidningen är Ulua  nämnd oftast den 24 januari 1947. Morgontidningarna trycktes på natten till den 24 januari, således innan S/S Ulua lämnade hamnen i Köpenhamn. Läckan fungerade!


Jag har tittat bland de största och digitaliserade tidningarna som finns att tillgå på Kungliga Biblioteket i Stockholm för att försöka komma närmare "Läckan". En informationsläckage är när hemlig information som sprids utanför en organisation till obehöriga. Det kan handla om hemligheterna som sprids att gynna organisationens fiende. En läcka har i avsikt att delge hemligheterna till allmänheten genom massmedier för att stoppa eller försvåra ett planerat företag. Under perioden från 18 januari 1947 till 31 december 1948 har jag hittat 98 artiklar som berör S/S Ulua. Mellan 18 och den 23 januari, dvs innan S/S Ulua kom till Sverige fann jag hela 6 artiklar om Ulua.


Enligt den enkla tillgängliga statistiken med judetransporterna som sökord finner man 

Enligt den enkla tillgängliga statistiken med Belsen som sökord finner man att Dagens Nyheter (162) och  Svenska Dagbladet (161), morgontidningarna, publicerade lika många artiklar som kvällstidningarna Expressen (175) och Aftonbladet (143).

Jag har tittat bland de största och digitaliserade tidningarna som finns att tillgå på Kungliga Biblioteket i Stockholm för att försöka komma närmare "Läckan". En informationsläckage är när hemlig information som sprids utanför en organisation till obehöriga. Det kan handla om hemligheterna som sprids att gynna organisationens fiende. En läcka har i avsikt att delge hemligheterna till allmänheten genom massmedier för att stoppa eller försvåra ett planerat företag. Under perioden från 18 januari 1947 till 31 december 1948 har jag hittat 98 artiklar som berör S/S Ulua. Mellan 18 och den 23 januari, dvs innan S/S Ulua kom till Sverige fann jag hela 6 artiklar om Ulua.



Enligt den enkla tillgängliga statistiken med Ulua som sökord finner man att Dagens Nyheter publicerade i särklass mest artiklar om S/S Ulua - 25, följd av Svenska Dagbladet och Trelleborgstidningen - 16 stycken var. Kvällstidningarna som betraktas lite som skandaltidningar har bara ett fåtal artiklar av senare datum. Här är det morgontidningarna som försöker sig på att skapa en mindre skandal, något som tidigare tillskrev man kvällstidningarna. Aftonbladet har 9 artiklar medan Expressen bara 6.

Söderhamns Tidning från 28 januari 1947. Den nedre bilden från Trelleborgshamn visar Uluafartyget och ett antal SJ vagnar från det chartrade tåget.
Att Ulua båten skulle vara en ytterst viktigt nyhet att förmedla tyder artiklarnas placering på tidningarnas första sidor, ofta med fotografier på Ulua båten. 

Jag har sökt bland de största och digitaliserade svenska tidningarna som finns att tillgå på Kungliga Biblioteket i Stockholm för att komma närmare "Läckan". Ett informationsläckage är när hemlig information sprids utanför en organisation till obehöriga. Det kan handla om hemligheterna som sprids för att gynna organisationens fiende. En läcka används för att stoppa eller försvåra en planerad insats genom att sprida hemligheterna till allmänheten via massmedia.

Att Ulua-båtens färd skulle vara en ytterst viktigt nyhet att förmedla framgår av artiklarnas placering på tidningarnas framsidor, ofta med fotografier av S/S Ulua. Till och med en vecka efter att Ulua lämnat hamnen i Trelleborg, finner man på Dagens Nyheters förstasida en artikel om Uluas färd. Artikeln är publicerad, den 31 januari 1947, strax under ett bildreportage från arvprinsen Gustaf Adolf begravning som omkom i en flygplansolycka på Kastrups flygplats.

Enligt den enkla tillgängliga statistiken som finns vid de digitala sökningarna på Kungliga Biblioteket i Stockholm, med Ulua som sökord, finner man att Dagens Nyheter publicerade i särklass flest artiklar om S/S Ulua - 25, följd av Svenska Dagbladet och Trelleborgstidningen - 16 stycken var. Kvällstidningarna som ofta betraktas lite som skandaltidningar har bara ett fåtal artiklar av senare datum. Här är det morgontidningarna som försöker sig på att skapa en mindre skandal, något som tidigare tillskrev man huvudsakligen kvällstidningarna. Aftonbladet har enbart 9 artiklar medan Expressen bara 6. 

Denna enkla statistik och artiklarnas innehåll och placering visar att det var morgontidningarna som tenderade att i hög grad ägna sig åt skandalgestaltning i rapporteringen om Ulua. Undersökningen visade att det var kvällstidningarna använde sig minst av skandalgestaltning medan morgontidningarna och TT ägnade sig i hög grad åt att gestalta avfärden av Förintelsens överlevande som skandal. Detta, bl.a. genom att använda sig av ett tillspetsat språk och häpnadsväckande, nedvärderande rubriker. Det är märkligt att det är morgontidningarna som Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet som ägnar sig åt ett slags sensationsjournalistik och rapporterar om S/S Uluas avfärd som skandal utan att beskriva bakgrunden till varför Förintelsens överlevande lämnar Sverige och Europa. 

Artiklarna saknar för det mesta personifiering vilket innebär att man lägger fokus på enskilda personer som får representera hela händelse och bakgrund till händelsen. Här skulle man lätt kunna beskriva ett antal personer som delade samma öde: fängslade i getton, en del redan 1939, förda till koncentrations- och dödsläger, såg sina yngre syskon och föräldrar förda till gaskamrar,  döende i Bergen-Belsen och slutligen vid krigets slut förda till Sverige för vård. För hela den gruppen var Europa en stor judisk begravningsplats och i deras hemländer ansågs de vara ovälkomna till sina forna hem. Allt det saknas! Det enda personifiering man skriver om är att de tillfrågade flicker om resans ändamål berättar att de åker för att gifta sig...

Morgontidningarna satsar normalt mer än kvällstidningarna på att ge läsarna en fördjupad rapportering med en bakgrundsinformation men i Uluafallet är deras journalistik, enligt mig, en skandal. Det är förvånande att tidningarna som alla hade sina utsända reportrar (!) vid kajen i Trelleborg rapporterar på ett liknande sätt precis som om de hade fått information från samma källa som en t.ex. en telegrambyrå. Likheter i artiklarna är slående, t.o.m samma saker förstoras och beskrivs med negativa ord.

Den judiska Jewish Refuges Welfare Society organisationen planerade att fartyget S/S Ulua skulle avgå den 24 januari 1947 från Trelleborgs hamn. Innan dess skulle Förintelsens överlevande samlas på säkra, hemliga ställen i närheten av Trelleborg eller längs järnvägslinjen Gävle-Stockholm och därefter Stockholm-Trelleborg. Ett chartrat SJ tåg skulle köra ovanstående sträckorna natten mellan 23 - 24 januari. De som kände till detta var naturligtvis svenska pass- och tullmyndigheter, hamnkontoret i Trelleborg och SJ. Alla andra skulle hållas utanför. De överlevande som skulle med på båten och som arbetade, skulle inte informera sina arbetsgivare om resan, bara inte komma till arbetet då resan skulle bli av. Även information om platserna där de överlevande skulle samlas inför resan, de personer som inte skulle resa med tåget, hölls hemliga.

Den första tidningen som "läckte" informationen var Trelleborgs Tidningen och därefter DN. Informationen tycks ha nått på redaktionen tidigt, före den 21 januari 1947, då den publicerades redan den 22 januari. Hela den hemliga planen inklusive platserna där de överlevande skulle samlas inför resan publicerades samtidigt som fartyget S/S Ulua lagt till för att proviantera i Köpenhamn, och då de flesta av de blivande passagerarna fanns kvar i Riket, utspridda över halva Sverige, från Malmö i söder till Gävle i norr. Titelrubriken i Trelleborgs Tidningen "Judetransporten har varit planerad sedan i höstas" tyder på att tidningen haft kännedomen om resan tidigare, men fått en ytterligare en informationsläcka den 21 januari 1947. En information som kanske läcktes samtidigt till de andra morgon- och kvällstidningar. Trelleborgs Tidningen antydde redan i rubriken att de visste om det hela. Att S/S Ulua la till i Köpenhamn berodde delvis på isläget. De svenska hamnarna inte var isfria. Det var naturligtvis också bekvämare och säkrare för S/S Ulua att proviantera och fylla på dieselbränslet i Köpenhamn och komma till Trelleborg endast för att snabbt ta ombord de resande. Tidigt på morgonen den 23 januari avseglade S/S Ulua från Köpenhamn och la några timmar senare, med hjälp av en svensk lots, till i Trelleborgs hamn, precis vid kajspåret. Vid kajen i Trelleborg fanns de då ett uppbåd av svenska journalister. 

Enligt mig var den nämnda informationsläckan kopplad till den brittiska regeringen och den brittiska säkerhetstjänsten, som ville stoppa den judiska invandringen till Eretz Israel. De flesta illegala transporter av Förintelsens överlevande gick vid den tiden genom Frankrike, eftersom de flesta DP-läger fanns i Tyskland och det bara var frågan om att passera en enda gräns på väg till hamnar på Medelhavskusten. I Frankrike fanns även ett starkt Aliyah Beth-nätverk. Den brittiska regeringen slöt en överenskommelse med den franska motparten att gränsstationerna skulle stoppa alla överlevande som inte hade giltiga viseringar. Bl.a. därför ansåg man att en resa med båt där man undvek gränspassager vara att föredra. Man antyder i de svenska tidningarna att det är den brittiska regeringens hållning gällande Förintelsens överlevande som på alla sätt vill ta sig till The Promised land - Eretz Israel. Dels skriver man om ett brittiskt marinfartyg som skuggade S/S Ulua, dels skriver man rakt på sak att Ulua inte går den kortaste vägen till Le Havre, nämligen genom Kielkanalen som finns inom den brittiska militära zonen, men istället går runt.

Man vet att hamnkaptenen i Köpenhamn har fått information från brittisk håll om att S/S Ulua skulle transportera kvinnor till Sydamerikanska bordeller och att det bästa sättet att stoppa detta var att kvarhålla henne i Köpenhamn. Hamnkaptenen, som varit med i den danska motståndsrörelsen, förstod tidigt vad som var resans slutdestination och han önskade Uluas kapten lycka till innan båten lämnade Danmark. Att britterna följde S/S Ulua har även rapporterats i New York Times den 24 januari och i svenska tidningen Expressen dagen därpå.

Efter att S/S Ulua lämnade Trelleborg den 24 februari, följer de svenska tidningarna Uluas färd längs kustlinjen i Europa och därefter i Medelhavet huvudsakligen genom information från den engelska pressen. Det rapporteras sällan om syftet med  hela resan och vilka de ombordvarande är. Det framställs som en mystisk resa. Man kallar de resande för repatriandi. Egentligen en helt felaktigt använt terminologi (som jag personligen inte har något emot). Repatriandi var dock en officiell term som användes i Sverige för de hemvändande flyktingarna, fd koncentrationslägerfångar och andra flyktingar som kom till Sverige vid krigslutet. Repatriandi handlade bl.a. om polska, franska och holländska koncentrationslägerfångar. Från den gruppen har man på ett tidigt stadium uteslutit judarna. Man förstod att de har egentligen ingenstans att återvända till. Deras hem har tagits över av andra och deras familjer var helt utplånade. Svenska journalister använder dock termen repatriandi i en del reportage om S/S Ulua. De judiska flyktingarna som enligt Statens flyktingsnämnd saknade sitt hemlands beskydd skulle inte betraktas som repatriandi.

Min tidigare studie har visat att år 1946 ville nästan samtliga överlevande lämna Sverige. De länder de ville åka till var huvudsakligen Eretz Israel - dåvarande Palestina Mandatet, och Amerika. Få ville stanna i Sverige eller återvända till sina hemländer. Samma önskan fanns redan vid inregistreringen och vid utfärdandet av de så kallade DP-2 korten. Samma önskan finns hos Belsenungdom som DN besökte den 11 mars 1947. Vid den tidpunkten har  Förintelsens överlevande som lämnade Sverige med S/S Ulua, förda med brittiska fängelsefartyg till interneringslägren på Cypern och satta bakom taggtrådsstängsel och bevakade av beväpnade brittiska soldater från vaktorn av samma typ som i koncentrationslägren bara några månader innan.

Det speciella med de svenska tidningsartiklar som handlar om S/S Uluas färd är att trots stora rubriker och omfattande textmassa, så förklarar man ingenstans på ett mer grundläggande och förtydligande sätt vilka var människorna ombord och varför de reste med ett knappast sjövärdigt fartyg mot ett okänt mål. Termerna ”judiska flyktingarna” och  ”repatriandi” byts ibland ut mot  ”Uluas passagerare” och senare till "Uluas immigranter". Det senaste uttrycket inhämtat från de brittiska medier som motsatte sig immigrationen till Eretz Israel. Ytterst sällan framkommer det att det handlar om de tidigare koncentrationslägerfångar och aldrig att det handlar om Förintelsens överlevande. Förintelsens överlevande som samma tidningar rapporterade så aktivt vid slutet av andra världskriget och fick egen benämning - Belsenfångarna. Belsenfångarna som var det de som kom med UNRRAs Vita Båtar till Sverige under juni-juli 1945. Hur som helst så låter de flesta benämningarna som gäller fartyget och de resande överlevande missvisande och något nedlåtande, kanske är jag överkänslig?

"Judetransporterna" används i ett flertal artiklar om Ulua. Uttrycket användes tidigare i den svenska pressen. Igen, en enkel statistik visar att det var år 1942 då den Industriella Förintelsen startade och tågen från getton i Polen rullade mot dödslägren som uttrycket fick sitt fäste. Därefter ser man uttrycket användas flitigt under 1944 då Förintelsen av de ungerska judar startade med de dagliga transporterna till Auschwitz och därefter 1945 då judetransporter handlade om de som transporterades p.g.a. den annalkande offensiven av Röda armén och då allierade styrkorna till koncentrationsläger i centrala Tyskland. Sökordet "judetransporter" återkommer konstigt nog igen år 1947, då i samband med avfärden av de överlevande med S/S Ulua från Trelleborg.

Enligt den enkla tillgängliga statistiken med Belsen som sökord finner man att Dagens Nyheter (162) och Svenska Dagbladet (161), morgontidningarna, publicerade lika många artiklar som kvällstidningarna Expressen (175) och Aftonbladet (143). Siffrorna i parantes är antalet artiklar. När det gällde Ulua så var rapportering av morgontidningarna dubbelt så hög som kvällstidningarnas. Igen, man kan bara spekulera varför. Ett äganderätt till skandalen eller skandalen som blev inte av och behövdes inte längre följas.

Det saknas således en enkel förklaring, eller påminnelse, att Uluas passagerare bara två år tidigare varit koncentrationslägerfångar och att just i januari så gick de på så kallade dödsmarscherna*. Att de efter selektionen har sett sina föräldrar och yngre syskon gå mot gaskamrarna i Auschwitz och de var de enda överlevande från Förintelsen stod ingenstans i de svenska tidningarna, inte heller att många var barn och ensamresande omnämns.  Man beskriver däremot gärna skyltarna på Uluas dam och herrtoalett: Damernas toalett har en symbol med en luftigt klädd kvinna på dörren och på herrarnas toalettdörr syns en gentleman klädd i frack med en hög hatt i handen (Expressen på avresedagen den 24 januari 1947).

En förklaring till Uluaresan får man veta först den 11 mars 1947. Dagens Nyheter är egentligen den enda tidningen där man kunde hitta en förklaring. Observera, kunde hitta en förklaring, indirekt. DN besöker Belsenungdom i Sverige. Belsenungdom - de  Förintelsens överlevande från koncentrationslägren som kom till Sverige huvudsakligen med UNRRAs Vita båtar är kamrater, tidigare medfångar till de som lämnade Sverige med Ulua båten. De beskrivs som föräldralösa, hälften av de märkta av TBC. Dagens Nyheter och flera andra svenska tidningar tidigt introducerade och använde allmänt termer Belsenfångarna och Belsenoffer för de som kom från koncentrationslägren till Sverige vid slutet av andra världskriget. Därför vore det förståligt att de termer användes även vid beskrivningen av "Ulua-passagerare" som lämnade Sverige på ett "Judefartyg" omgivet även kallad för "jude-båten" av "mystisk" och "dunkla omständigheter".  En av organisatörer av resan Günter Cohn kallades för "reseledaren" eller "managern" och i Expressen den 12 april 1947 hittar man information om den brittiska förfrågan, notan och diskussioner med det svenska UD om "judetrafiken".

I mars 1947 publicerar tidningarna även information om vidareöden för de som lämnade Sverige med S/S Ulua. Man beskriver tillfångatagandet av britterna och livet i ett interneringsläger på Cypern. DN publicerar även ett brev från lägret där de tillfångatagna ångrar inte sin resa och skulle göra om den. De ser fram emot att bli snart överförda till Eretz Israel inom de gällande kvoterna för Cypernfångarna.

Tidningen "The Daily Telegraph" i en artikel om fartyget "Haim Arlosoroff" från den 1 mars 1947 beskriver hur den 27 februari 1947 Haim Arlosoroff stoppades med 1 378 passagerare från Sverige och Italien ombord. Royal Navy jagaren HMS Chieftain och andra jaga försökte ett antal gånger att komma över fartyget men passagerarna gjorde ett hårt motstånd. Därefter sattes fartyget medvetet på grund vid Bat Galim, strax söder om Haifa, mitt emot ett brittiskt arméläger. Besättningen och passagerarna greps och deporterades till Cypern.


Den brittiska regeringen slöt en överenskommelse med den franska att gränsstationerna mellan Tyskland och Frankrike skulle stoppa alla överlevande som inte hade giltiga viseringar till Frankriket. Bl.a. därför ansåg man att en resa där man undviker gränspassage är att föredra.

Man antyder i tidningsartiklarna den brittiska regeringens hållning när det gäller de Förintelsens överlevande som vill ta sig på alla sätt till sitt Promissed land - Eretz Israel. Dels så skriver man om ett brittiskt marint fartyg som skuggade S/S Ulua dels så skriver man rakt på sak att Ulua går till Le Havre inte den kortaste vägen genom Kiel kanalen som finns inom den brittiska militära zonen men istället går runt.

Att Ulua båten skulle vara en ytterst viktigt nyhet att förmedla är artiklarnas placering på tidningarnas första sidor, ofta med fotografier på Ulua båten. En vecka efter att Ulua lämnat hamnen i Trelleborg, den 31 januari 1947 så finner man på tidningens första sida en artikel om Uluas färd. Artikeln är publicerad strax under bildreportagen från begravningen av arvprinsen Gustaf Adolf som dog i en flygplansolycka på Kastrups flygplats.

Den svenska pressen följde "Immigrantfartyget" Ulua aktivt till mars månad 1947. Ovan en artikel från Expressen från 28 februari 1947.

Den svenska pressen följde Ulua "Immigranterna" aktivt till mars månad 1947. Ovan en artikel från Aftonbladet från 6 mars 1947. Immigranter är troligtvis terminologin från den brittiska pressen.


Cypern - ett gruppfoto i skuggan av vaktornet.

De unga "interner" - Cypern



DN förklaring till Uluaresan får man veta först den 11 mars 1947. Egentligen den enda tidningen där man kunde hitta en förklaring. Observera, kunde hitta en förklaring.  Belsenungdom - de överlevande från koncentrationslägren som huvudsakligen kom till Sverige med UNRRAs Vita båtar är kamrater till de som lämnade Sverige med Ulua båten. De är föräldralösa, hälften av de märkta av TBC.  Dagens Nyheter och flera andra svenska tidningar introducerade och använde allmänt termer Belsenfångarna och Belsenoffer för de som kom från koncentrationslägren till Sverige vid slutet av andra världskriget.




Ett exempel på personifiering som saknades i samtliga artiklar. Alla ombord på S/S Ulua hade en liknande bakgrund som flickan på fotot ovan. Olga Deutsch, 17 år  var en av de som gick ombord S/S Ulua en 24 februari 1947. Olga Deutschs familjehistoria och dess förintelse sammanfattas i tre rader på hennes DP-2-kort från Lübeck. Far skickades år 1944 till ungerska "bataljoner", hennes mor och två yngre systrar i Auschwitz. De mördades där. Det anges inte på DP-2 kortet att Olga togs under selektionen för dr. Mengele-experiment. Olga flyttades senare från Auschwitz till Buchenwald och befriades från koncentrationslägret i Bergen-Belsen den 15 april 1945.  Hon kom till Sverige på UNRRA:s vita båt M/S Ingrid som lämnade Lübecks hamn den 7 juli 1945. Den 28  februari 1947 fängslades hon igen, denna gång av britter och sattes i fånglägret på Cypern. Senare förflyttades hon från Cypern till lägret Athlit nära Haifa och släpptes därifrån i augusti 1947.


SvD från 19 februari 1947. TT följer Ulua genom Reuter till hamnen i Sousa.


Tidningen "The Daily Telegraph" i en artikel om fartyget "Haim Arlosoroff" sfrån den 1 mars 1947 beskriver hur den 27 februari 1947 Haim Arlosoroff stoppades med 1 378 passagerare från Sverige och Italien ombord. Royal Navy jagaren HMS Chieftain och andra jaga försökte ett antal gånger att komma över fartyget men passagerarna gjorde ett hårt motstånd. Därefter sattes fartyget medvetet på grund vid Bat Galim, strax söder om Haifa, mitt emot ett brittiskt arméläger. Besättningen och passagerarna greps och deporterades till Cypern."The Daily Telegraph" Newspaper with article about "Haim Arlosoroff" ship carrying Jewish refugees to Palestine , March 1, 1947 On 27 February 1947, the Haim Arlosoroff (1,378 passengers from Sweden and Italy) was intercepted by Royal Navy destroyer HMS Chieftain, and the passengers put up fierce resistance. The ship ran aground at Bat Galim south of Haifa, just opposite a British Army camp. The crew and passengers were arrested and deported to Cyprus.

I tidningen Expressen den 12 april 1947 hittar man information om den brittiska förfrågan och diskussioner med det svenska UD om "judetrafiken". Man kallar avfärden av Förintelsen överlevande för Ulua-affären, således det media ville ha det till, en skandal.

I UDs arkiv hittade jag inte den brittiska förfrågan eller anteckningar om diskussioner med det svenska UD om "judetrafiken" som tidningen Expressen hänvisar till.


En sammanställning från 15 maj 1946 över 3 311 överlevande som fanns på olika ställen i Sverige. Troligen hade de en gemensam önskan, att lämna Sverige för Eretz Israel. Från Hachshara and Youth Aliyah in Sweden 1933-1948 av Emil Glück, Judith Diamond, Yaël Glick. Hamnen i Trelleborg markerad längst ned på kartan.


Jag har en bestämd känsla att den svenska regeringen var positivt inställd till önskan av de flesta Förintelsens överlevande att få lämna Sverige. Att lämna Sverige behövde de överlevande egentligen bara ett pass och ett visum, inresetillstånd till ett annat land. De flesta överlevande som kom till Sverige 1945 har under 1946 skaffat sig hemlandspass, polsk. tjeckiskt, rumänskt eller ungerskt. De få som var statslösa, huvudsakligen judar från Tyskland vars medborgarskap har dragits till baka under Nazi-tiden fick ansöka om en främlingspass. Främlingspass tycks ha även utfärdats till en del som hade rätt till ett hemlandspass. Det andra villkoret, en visering i ett annat land har skaffats genom en grupp visering till Kuba.

Jag har en bestämd känsla att den svenska regeringen var positivt inställd till önskan av de flesta Förintelsens överlevande att få lämna Sverige. För att lämna Sverige behövde de överlevande egentligen bara ett pass och ett visum, inresetillstånd till ett annat land. De flesta överlevande som kom till Sverige 1945 har under 1945-1946 skaffat sig ett hemlandspass, polskt, tjeckiskt, rumänskt eller ungerskt. De få som var statslösa, huvudsakligen judar från Tyskland vars medborgarskap har dragits tillbaka under Nazi-tiden fick ansöka om en främlingspass. Främlingspass tycks ha även utfärdats till en del som hade rätten till ett hemlandspass. Det andra villkoret, en visering i ett annat land har skaffats av Jewish Refugees Welfare Society genom en gruppvisering till Kuba. Gruppvisering utfärdat den 5 augusti 1946 i Antwerpen gällde för medlemmar av en grupp enligt en lista som skulle bifogas till gruppvisum. Det kubanska visumet var giltig 6 månader från utfärdandet datum, således till 5 februari 1947. De angivna datum i viseringen tyder på att resan planerades redan i oktober. I Statens utlänningskommissions arkiv finns det information om en stämpel som de resande har fått instämplat i sitt pass. "Öförhindrad utresa före den 31/10 1946. Berättigar ej till utfående av ransoneringskort." Med detta ansåg man att vederbörande skulle inte ha rätt till att erhålla ett ransoneringskort efter det datumet då man ansåg att personen skulle ha redan lämnat landet.

I de judiska kretsarna var man mest orolig för pressen. Man var väl medveten at den svenska regeringens positiva attityd till emigrationen kan ändras över en natt. Tidningarnas rapportering kunde orsaka starka protester och påtryckningar från den brittiska regeringen. Detta ville man undvika på alla sätt. Därför hölls informationen om båtens ankomst till Sverige hemlig. Detta bekräftas av Inga Gottfarb i hennes bok där hon har tagit kontakt med de judiska ledarna som befann sig i Sverige då. Den mest intressanta informationen kommer från Günter Cohn som den svenska pressen kallade i sina artiklar för reseledaren. Günter Cohn bekräftar upplägget av resan och framställer svenska myndigheter som positiva så länge passagerare inte är svenska medborgare, har sina hemländernas pass eller främlingspass och ett visum. Cohn bekräftar för Gottfarb sin rädsla för de brittiska påtryckningarna som kunde utlösas av den svenska pressen. Troligen var Cohn inte medveten att den tidiga läckan, informationen om resan och dess uppläggning som publicerades i Trelleborgs Tidningen redan den 22 januari 1947. Cohn beskriver för Gottfarb att han var i det närmaste chockad när han anlände den 23 januari till Trelleborgs hamn för att ta emot fartyget och kajen där var fylld av ett tjugotal journalister.
Informationen om båtens ankomst tycks ha spritt sig fort och nått tidningarnas redaktioner tidigt, den den 23 januari 1947. Günter Cohn gömde sig för journalisterna och först på kvällen efter att pressuppbådet skingrades kom han ombord på Ulua. Cohn reste tidigt på morgonen norröver för att invänta det chartrade tåget och anlända tillsammans med de resande till Trelleborg. Han köpte på stationen en morgontidning, Dagens Nyheter där resan var noggrant beskriven inklusive de tåg han åkte tillmötes med foton från avfärden i Stockholm. Pressbevakning var massiv. Gottfarb nämner också den osynliga motståndaren den brittiska regeringen och den brittiska säkerhetstjänsten, Secret Service, som ville stoppa den judiska invandringen till Eretz Israel. Günter Cohns farhågor har besannats. Hamnkaptenen i Trelleborg tillåter inte de överlevande att embarkera båten. Alla sitter i SJ tågvagnar som rullades på kajspåret precis vid S/S Ulua. Cohn inser att skadan har skett och han måste agera fort och kraftfullt. Det massmediala trycket, från samtliga rikstidningarna liksom från TT - Tidningarnas Telegrambyrå som samägdes av riks och kvällstidningarna. TT sammanställde och sände nyheter i Sveriges Radio "Senaste nyheter från Tidningarnas Telegrambyrå". Cohen lyckas till slut övertala hamnkaptenen. Cohn tillsammans med representanter från gruppen gör en besiktning och lämnar rapport att de godkänner fartyget. Därefter får de överlevande som kom med tåg och därefter med bussar tillstånd att gå ombord efter en passkontroll. Avfärden påskyndas med hänvisning till den judiska Sabbaten som infaller vid fyratiden. Gottfarb beskriver Dagens Nyheter som initiativtagare till den totala mediebevakningen. För mig känns det som att det var lite mer samordnad extra bevakning.


* Dödsmarscher kallas de marscher, förflyttningar som lägerfångarna tvingades genomföra när SS evakuerade koncentrationslägren på grund av de annalkande sovjetiska och allierade trupperna under vintern och våren 1945. En stor del av fångarna i dessa vandrande kolonner avled av svält och utmattning eller sköts till döds. Många av de Förintelsens överlevande som var ombord på S/S Ulua var med av den typen av förflyttningar. De största förflyttningarna var från Auschwitz,  cirka 66 000 fångar som fördes till Bergen-Belsen och Buchenwald, inleddes den 18 januari 1945.
Den andra stora evakueringen var bl.a. med pråmar från Stutthof-lägret då 50 000 fångar till fördes till Neuengamme och andra läger vid Östersjökusten, en förflyttning som pågick till april 1945.

Referenser


Wasserman Wroblewski R. I kölvattnet av UNRRAs Vita Båtar - De stora utresestämplar på Inrese- och Utresekorten avslöjar vart Förintelses Överlevande åkte när de lämnade Sverige.16 juni 2021. Blogg Jimbao Today. https://jimbaotoday.blogspot.com/2021/06/i-kollvattnet-av-unrras-vita-batar-de.html


Tidningar
Trelleborgstidning: 22 januari 1947.
Dagens Nyheter: 31 januari 1947, 1 februari 1947, 11 mars 1947, 11 april 1947,
Svenska Dagbladet: 24 januari 1947, 19 februari 1947. 8 augusti 1948.
Söderhamns Tidning: 28 januari 1947.
Aftonbladet: 24 januari 1947, 17 februari 1947, 20 februari 1947, 24 februari 1947, 6 mars 1947,
Expressen: 24 januari 1947, 25 januari 1947, 14 februari 1947, 28 februari 1947, 12 april 1947.
The Daily Telegraph. Jews fight boarding party of Haifa. 1 mars 1947.

Böcker
Wasserman Wroblewski R. The Liberated 1945. White Boat Mission from Bergen-Belsen to Sweden. Swedish Holocaust Memorial Association. Stockholm, 2020.

Wroblewski R. 6 tusen av 6 miljoner : ett requiem, Swedish Holocaust Memorial Association (Föreningen Förintelsens Minne) (medarbetare)ISBN 9163036126, 207 pages.

Ninian Stewart The Royal Navy and the Palestine Patrol (review) 2002 

The Jews' Secret Fleet: The Untold Story of North American Volunteers who Smashed the British Blockade by Murray S. Greenfield (Author), Joseph M. Hochstein

Glück E et al. Hachshara and Youth Aliyah in Sweden 1933-1948. Emil Glück, Judith Diamond, Yaël Glick.  2016 - 190 pages.

Gottfarb Inga. Den livsfarliga glömskan.  (Book). 1986,

Movies
The Illegals. Directed by: Meyer Levin 72 Minutes, 1947.

* Hachshara and Youth Aliyah in Sweden 1933-1948. Emil Glück, Judith Diamond, Yaël Glick

Inrese/utresekortet av en av Lidingöflickorna som alla lämnade Lidingö och Sverige för Israel med S/S Ulua.
Sökanden som tillhör den kontingent om 600 judar, vilka genom försorg av Jewish Refugees Welfare Society beretts möjlighet att emigrera till Kuba under oktober månad 1946, har fått följande instämplat i sitt pass.
"Oförhindrad utresa före den 31/10 1946. Berättigar ej till utfående av ransoneringskort."
Tidigare för sökanden eventuellt utfärdad legitimationshandling ej infordrad.
Stockholm i oktober 
K Önner

The article above is based on digital newspaper archive in Sweden. These biggest newspapers were chosen to represent the daily newspapers.

1960 utfärdades ett gallringsbeslut gällande Statens utlänningskommissions (SUK) lägerarkiv från åren 1940–1948. Innebörden var att sex lägerarkiv skulle bevaras i sin helhet, de övriga endast delvis. Omfattningen före gallringsbeslutet ska ha varit ca 130 hyllmeter. I dag återstår enligt NAD 74 hyllmeter, vilket innebär att 56 hyllmeter handlingar gallrades ut. 

Posted by at

Sunday, January 2, 2022

Från Trelleborg till Haifa - Överlevande från Förintelsen på väg till Eretz Israel.


Minnesmedalj - 75 år sedan den längsta Aliyah Beth resan.

S/S Ulua, senare S/S Haim Arlosoroff i Trelleborg.

S/S Ulua, senare S/S Haim Arlosoroff utanför Haifa.

Posted by at
Subscribe to: Posts (Atom)