Även massmördarens massör utnyttjade Vita bussar men inte i propagandasyfte - TELEGRAM

Alla ville fly från Nazityskland till Sverige. Här är brevtet som skulle underlätta för Kersten som flög tillbaks till Sverige efter mötet med Himmler och Schellenberg som fortsatte till Lübeck där SS hade sin högkvarter. Himmler hade precis deltagit i Hitlers födelsedagsfirande.

Huvudbyggnad i Gut Hartzwalde. Hit kom Vita bussar innan de körde till Ravensbrück och därefter till Padborg. Godset ligger ca. 80 km norr om Berlin..

Gut Hartzwalde. Hit kom Vita bussar innan de körde till Ravensbrück och därefter till Padborg.

Gut Hartzwalde. Hit kom Vita bussar innan de körde till Ravensbrück och därefter till Padborg.

Himmlers massör hette Felix Kersten  STOP  Kersten hade gods i Tyskland som hette Gut Hartzwalde  STOP Gut Hartzwalde låg 2 mil från koncentrationslägret Ravensbrück STOP Vita bussar plockade på Kerstens begäran hans folk därifrån STOP  Först därefter åkte de till Ravensbrück och tog upp fångar från lägret  STOP  Det var det säkraste sättet för tyskar (inkl. tyska nazister) att fly Tyskland  var ta sig till Lübeck och därifrån, vidare till Sverige STOP Man hoppades att transporten i de Vita bussarna och fordon med rödakors emblem gav de skydd STOP Allierades flyg försökte stoppa all trafik längs alla vägar och järnvägar  STOP Vita buss konvojen hade dock blivit beskjuten STOP Flera av de befriade och en svensk förare blev dödades  STOP Om detta vill ingen berätta  STOP  Händelsen finns beskriven i en bok av Wilhelm Wulff Tierkreis und Hakenkreuz: Als Astrologe an Himmlers Hof  STOP Wilhelm Wulff var med under samtalen mellan Norbert Mazur, Himmler och Schellenberg som ägde rum fyra dagar innan i Gut Hartzwalde  STOP 

Att läsa i Wilhelm Wulff bok Tierkreis und Hakenkreuz: Als Astrologe an Himmlers Hof
As a result of these initiatives, a convoy of trucks laden with refugees and the members of the Hartzwalde staff arrived at Lübeck on the evening of April 25 after a long and dangerous journey. Near Schwerin, where the convoy was attacked by low-flying aircraft, three of the Swedish personnel were killed and several vehicles damaged. Upon arrival, the refugees* were accommodated in quarters furnished by the Swedish Red Cross.

* refugees - här tyskar som flydde undan Röda armén

Adressen till Gut Hartzwalde är Tannenweg, 16775 Stechlin, Tyskland

Kersten blev mycket upprörd över Folke Bernadottes bok Slutet, om räddningsinsatsen, där Kersten knappt omnämndes. Det sägs att en annan Bernadotte, kung Gustaf V kallade till sig Felix Kersten vid tvenne tillfällen och uppmanade denna att tona ned sin roll vad beträffar räddningsinsatsen. Historiker är nog överens att sanningshalten i Kerstens bok är högre än den som berättas av Folke Bernadotte. Vad är sanningen?

Vita böcker och andra tvättmaskiner (tryckpressar) vid Andra världskrigets slut. Hur SS-Brigadeführer Schellenberg blir bara en vecka efter krigets slut "herr" och "envoye" Schellenberg då han gästar Bernadotte.

Så skapar Dagens Nyheter en Levande svensk historia. SS-Brigadeführer Schellenberg blir bara dagar efter krigets slut herr Schellenberg då han gästar Bernadotte.

Det speciella med Schellenberg är att DN och Expressen har samma dag skrivit om honom på helt olika sätt. Expressen som Krigsförbrytare nr. 3 och SS-brigadeführer medan DN (ovan) titulerar honom som herre och envoyé. Det var den 15 juni, dvs samma dag som Bernadottes bok Slutet kom ut.

Ingen av tidningarna publicerar Schellenbergs foto med dödskalle på mössan som jag bifogade självmant i fotot ovan.

Ingen i Sverige har beskrivit (utom små tidningsnotiser) hur nazisten Schellenberg kom till Sverige. Han kom inte ensam. Mins 5-6 av hans SS-kumpaner var med på resan och bodde tillsammans med honom på Bernadottes gård - Dragongården på Gärdet.

Nazisterna kom de till Sverige med Röda korsets flyg från Köpenhamn. De fick diplomatstatus och UD tog hand om de. Sverker Åström handlade kläder med nazisten Schellenberg på NK. Snygg kostym som han hade på sig under Nürnbergtribunalen, se nedan. Kvittot finns nog kvar i UDs arkiv. Annars så Åström som tjänstgjorde innan i Moskva blev senare känt för sitt ointresse för fallet Raoul Wallenberg. Innan dess var Sverker Åström aktiv i Sveriges Nationella Förbund. Organisationen som man betecknar ofta som mörkblå eller mörkbrun hade klart pro-nazityska och antisemitiska ståndpunkter och bekämpade ”invandring av mindervärdiga raselement.”. Senare har Åström, nu som socialdemokrat gjord sig känd för sitt uttalande: Att icke köpa israeliska varor är väl nu en självklarhet för varje anständig människa (Dagens Nyheter 2002 04 14).

Dragongården där nazisten Schellenberg fick skydd i maj 1945. Ett tidigare foto med Folke och Estelle Bernadotte,
prof Lindblom, major Reuterskiöld och kapten Rydbeck.

I kvällstidningen Expressen har man missat de senaste grå lappar och skriver sanningen - Krigsförbrytare nr. 3 och SS-brigadeführer Schellenberg. Ingen koppling görs dock att SS-brigadeführer Schellenberg, tidigare major i Gestapo (augusti 1939) var Himmlers höger hand och att Himmler var den som hade högsta ansvaret för koncentrationsläger. Naturligtvis publicerar man inte bilder från Bergen-Belsen.

Allt som sker och egentligen det som beskrivs samtidigt av Schellenberg och Bernadotte ligger i bådas högst personliga intresset och skall tjäna till att framställa de själva i gynnsam dager hos de Allierade. För Schellenberg gäller det att inte få en snara runt halsen som han vet väntar de flesta höga inom SS och NSDAP. 

För Bernadotte gäller det även att utverka en goodwill hos de Allierade och hos grannländer, Norge och Dannmark. Man vill sudda bort det svenska agerandet fram till augusti 1943 - Slaget vid Kursk. Efter det av utgången av Andra världskriget rätt så klar. Bernadotte var nog nyckelpersonen för den svenska propagandamaskinen som har lyckats mycket bättre i många avseenden än Goebbels propagandamaskin då myten om Bernadotte lever, lever som legend och den upprepas från generation till generation. Bland annat att han Räddade judarna. Även i Stockholm har judar som kommit till Sverige med UNRRA Vita båtar under juni-juli 1945 sagt att de har kommit med Prinsen.

Många som skriver om olika "bragder", glömmer gärna både tidtabellen och vad som hände på det militära planet i Europa. När Bernadotte förhandlade med Himmler den 24 april så var tyska styrkor i Italien redo att kapitulera och gjorde det den 29 april. De gjorde det faktiskt innan Hitlers självmord. Ryska styrkor hade sedan 16 april omringat Berlin. Vit-buss-korridoren stängdes definitivt den 25 april 1945. Då träffades de amerikanska och sovjetiska trupper från väst- respektive östfronten för första gången i närheten av Torgau, 30 km uppströms efter Elbe. I och med detta hade de återstående delarna av Nazityskland delats i en nordlig och en sydlig del.

Den 4 maj 1945 admiral Dönitz gick med på en del-kapitulation som omfattade Norge, Dannmark, norra Tyskland och Holland. 

Rester av Vita-buss-korridören (Det vit från norr till söder) som delades definitivt den 29 april 1945. Innan dess så försökte allierade med flyg stoppa alla väg och tågtransporter för att påskynda Nazitysklands kapitulation.

Därför är det lite speciellt när man läser och upprepar gärna informationen från officiella källor om Bernadotte: "Natten mellan den 23-24 april, Bernadotte lyckas nu med vad som varit målet från början, han får nu tillåtelse av Heinrich Himmler att transportera vem han vill, vart han vill helt utan restriktioner".

Det är svårt, omöjligt att utröna vad som är sant i Bernadottes och Schellenbergs beskrivningar som båda har getts ut som böcker . En sak är säkert att deras beskrivningar har påverkats av samvaron under maj-juni 1945 när de båda skrev sina alster. Därför är Schellenberg lika litet som Bernadotte någon objektiv sagesman.

Bernadotte mördas i Jerusalem men det är en annan historia.

Expressen 15 juni 1945. Det här är nog villan i Trosa där enl. Sune Persson (1945): internerades under bevakning Schellenberg med sitt sällskap. Krigsförbrytare Schellenberg lämnar Sverige tidigare än de övriga, den 16 juni, när han i sällskap med Bernadotte flögs till det amerikanska högkvarteret utanför Frankfurt am Main. 

Bergen-Belsen under förhandlingar mellan Himmler och Bernadotte

4 januari 1946. 27 dagen. Förhör med nazisten, fd Gestapo-majoren och därefter SS-Brigadeführer Schellenberg. Troligen har Schellenberg en kostym. Den 7 maj har Schellenberg med hjälp av UD:s Sverker Åström ekiperats på varuhuset NK. Nürnbergrättegångarna var en serie av 13 rättegångar som ägde rum mellan 1945 och 1949 i Tyskland efter andra världskrigets slut mot ledande personer, som begått krigsförbrytelser. Nürnbergprocessen var den första och är den mest kända av dessa rättegångar.

Hur kom Schellenberg m.fl. till Sverige? Schellenberg och Himmler blev snällt avvisade av av den tyska Flensburgregeringen då de båda SS-mänen var alldeles för stor belastning vid samtalen med de Allierade. Himmler åkte mot söder och Schellenberg mot norr mot Padborg i Dannmark där det fanns ett stort detachment från Danska Röda korset. Det sägs att Schellenberg fick ett uppdrag för att träffa Bernadotte i Stockholm. Jag tror på det, man ville ej ha höga SS-män i Flensburg.

Jag tillhör de som inte använder benämningen Räddningsaktion - Rescue mission när det gäller ”de svenska Vita bussarna”. Precis som Klas Åmark ifrågasätter jag den egentliga nyttan av den svenska insatsen och hävdar att en "stay put" situation skulle ha samma netto som denna insats. (Åmark, Klas Bo granne med ondskan, Tyskland: Albert Bonniers förlag, 2016). Naturligtvis vid en "stay put" situationen så skulle de alla nazister som sökte skydd i Sverige ha det mycket svårare att komma till Sverige. Samma gäller de 1500 tyskor*** med barn som var födda i Sverige eller hade annan anknytning.

Stortvätt pågick vid hög temperatur och i flera tvättkittlar i Stockholm innan rättegången. Olika typer av Vita böcker och andra tvättmaskiner var igång vid Andra världskrigets slut.  Schellenberg skrev i Stockholm, Bernadotte skrev i Stockholm.  SS-Brigadeführer Schellenberg fick bara 6 års fängelse då kollegan Bernadotte övertygade alla att SS-mannen var en gentleman. Bernadotte umgicks med flera sådana gentlemän, nazistledarna som tillhörde den tyska adeln och högborgerligheten: Bernadotte var bekant med de hade flera av gentlemän besökte Sverige på dennes inbjudan innan-, under- och efter kriget.  Bernadotte citerar gärna Schellenberg i sin bok.  Hans citat är oftast inte dokumenterade på något sätt utan bygger på vad SS-mannen har sagt till Bernadotte som gäst i hans villa på Gärdet. Naturligtvis alla samtal som citeras i Slutet skall tvätta ren nazist och mördarstämpel när det gäller Schellenberg och ge samtidigt ära till fredsprinsen Bernadotte. Enligt Levande Historia hade Schellenberg "i all hast fått ackreditering som envoyé vid den tyska legationen och fördes på morgonen den 6 maj 1945 i ett rödakorsplan från Köpenhamn till Malmö och därefter av flygvapnet till Stockholm". Ännu ett datum, 6 maj - då var gator i Oslo befriade. Kapitulation i bl.a. Dannmark och Norge har undertecknats den 4 maj 1945 och skulle börja gälla från den 5 maj 1945. Samma dag på eftermiddagen landar de första allierade soldaterna i Köpenhamn och i Reims i Frankrike börjar de formella förhandlingarna om Tysklands kapitulation. Den 7 maj strax efter klockan två på morgonen stiger generalöverste Alfred Jodl, generalamiral Hans von Friedeburg och major Wilhelm Oxenius in i ett litet rött skolhus i Reims, som tjänar som de allierades högkvarter. Jodl, som är chef för den tyska krigsmaktens operativa stab, har fått fullmakt av Dönitz att underteckna Tysklands ovillkorliga kapitulation. Klockan 2.41 skriver Jodl sitt namn på papperet.

SvDs Vita lögner - Generalmajor inom SS-mannen blir utan gradbeteckning  om kommer till Sverige "på svenska myndigheters tillskyndan".

SvDs Vita lögner - Generalmajor inom SS blir överste som hade "samband" med Vita bussar aktionen. Den nämnde Kaltenbrunner var den högste representant för SS som dömdes vid Nürnbergprocessen 1945–1946. Han befanns vara skyldig till krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten och avrättades genom hängning. Han var nog inte vän med Bernadotte.

SvD skriver "förklaring" varför Schellenberg finns i Sverige, daterade den 5/6 och 6/6 1945. Den 5 maj 1945 var Schellenberg inte i någon fångenskap. Nazisten Schellenberg var en av SS-ledaren Himmlers närmaste män och därför betraktade helt naturligt admiral Dönitz honom liksom Himmler som ett hinder för sina egna försök att styra den tyska politiken och förhandlingarna med de Allierade under dagarna före första del-kapitulationen som omfattade bl.a. Norge och Dannmark. (kl. 8.00, den 5 maj).

Som jag tidigare skrev så har de båda SS män lämnat Flensburg innan sista förhandlingsomgången. Den ene körde mot söder och den andre mot norr, till Bernadotte. Förutom att undvika att få snaran runt halsen så var det viktigt för Schellenberg att bygga upp ett nytt identitet (precis som Bernadotte) och skriva ett underlag till det (precis som Bernadotte). Båda använde sig mycket flitigt liksom en del av pressen av aktionen "Vita bussar" som citeras flitigt av TT.

Om Schellenberg tog flyget från Köpenhamn klockan 06.00 så finns de men möjlighet att han kom till Sverige före den tyska kapitulationen i Norge kl. 08.00.
I den andra notisen är det inte heller sk mycket som stämmer utom att Bernadotte försökte skapa en gräddfil för SS-manen vars grad i position försöker man ändra. Han var SS-Brigadeführer dvs generalmajor. Warszawa-svenskarna grepps inte av SS men av Gestapo. Deras öde kunde bara bestämmas av Hitler. Schellenberg nämns där för att han var chef för kontraspionage och bl.a. planterade in eget SS-folk där.

* Dönitz förklarade brevledes för de Allierade att SS är mördare, skyldiga till bl.a. Förintelsen medan Wehrmacht är en snäll armé som lyder och genomför rena militära aktioner och visste inget om den pågående Förintelsen. Båda var naturligtvis mördare!
Dönitz, liksom tidigare Himmler misslyckades totalt i sina försök att hos de västallierade styrkornas överbefälhavare, general Eisenhower, utverka en vidgning av delkapitulationen till alla de fronter, där tyska trupper stod emot västallierade. General Eisenhower, liksom general Zjukov krävde total villkorlös kapitulation. Den slutliga kapitulationen på samtliga fronter ägde rum den 7 maj i de västallierades överbefälhavare Dwight D. Eisenhowers högkvarter i Reims, Frankrike. Inför de sovjetiska styrkorna undertecknades ytterligare en kapitulation (trots ryska representanter hos Eisenhower) dagen efter. Tredje riket liksom Flensburg regering upphörde att existera när Dönitz avsattes den 23 maj 1945.

Här ville Folke Bernadotte framstå som en fredsprins, den som bringade fred i Europa. Inte de miljoner soldater som stupade för att få bort det nazistiska styret i Europa. Den 17 maj 1945, Norges nationaldag, står greve Folke Bernadotte tillsammans med Norges kronprins Olav på slottsbalkongen i Oslo och gör honnör för det norska folket. Han var en av de främsta hedersgästerna vid kronprinsens sida under den närmare tre timmar långa förbimarschen.

Other gentelmens. Heydrich walking in front with SS-Brigadeführer/SS-Gruppenführer Heinrich Müller (head of the Gestapo) to his right and SS_Oberführer Heinrich Fehlis (leader of SD and Sipo in Norway) to his left. Also SS-hauptsturmführer Hermann Kluckhohn, SS-Sturmbannführer Walter Schellenberg, Rudolf Schiedermair, and other SS police officers.

Schellenberg wanted to be like Bernadotte an advocate of peace. Bernadotte succeeded!

Epilog
Ola Larsmo skriver i DN (igen DN) år 2003: "Fram träder ändå en bild av ett kattrakande kring människoliv och ett sammelsurium av olika bevekelsegrunder hos olika aktörer, som alla säger sig agera av "humanitära skäl". Så till exempel hos Walter Schellenberg, chef för tyska underrättelsetjänsten, som tycks byta sida och hjälpa Bernadotte-expeditionen att rädda så många som möjligt, judar eller ej. Som tack för detta låter Bernadotte honom söka skydd i Sverige efter krigsslutet, och har också det möjligen dåliga omdömet att vittna till Schellenbergs fördel vid Nürnbergprocesserna. (Bernadotte såg det nog som ett drag av renhårig lojalitet att återgälda tjänsten.)".

Vad menar Larsmo som glömmer att uppge nazisten Schellenbergs officiella titel, SS-Brigadeführer med att "tycks byta sida". Han "tycks byta sida" på samma sätt som hans kumpan SS-Reichführer Himmler.
Bernadotte hann aldrig att återgälda tjänsten till Himmler då det sistnämnde valde att ta gift istället för att få snaran runt halsen. Enskilda individers agerande i de Vita bussarnas transporter var nämligen aktuellt redan före krigets slut.  En del aktörer ville uppnå ära och befrielse från krigsskulden, Bernadotte och Sverige medan andra, framförallt SS-män på den tyska sidan, som Schellenberg ville frigöra sig från skuld genom att visa på delaktighet i hjälpinsatsen. Vita bussarna passade båda sidorna. Vi vet att nordiska transporterna till Sverige gjordes på andra fångars bekostnad. Från koncentrationslägret Neuengamme som var en uppsamlings plats för skandinaviska fångar har de redan inkvarterade i sjukstugan fångarna förflyttas till andra (sämre) läger. Då förflyttningen handlade om sjuka fångar fler dog under resan och kastades ut från de Vita bussarna i ett närmaste diket. De de humanitära anledningarna till Vita bussarnas transporter var nog inte så humanitära.

Det viktiga är också att påpeka att det inte fanns möjligheter till en fortsatt industriell Förintelse, inte heller möjlighet till "Holocaust by bullets" under de sista månaderna som kriget pågick på tysk mark. Bernadotte räddade de svenska kvinnor som var alltihopa tyska medborgare och var genom sina makars nazistpropaganda mest rädda att bli tillfångatagna av ryssar. Samma sak gällde återstoden av tyska armén och tyskarna som ville inte falla i ryssarnas händer.
De fångar som Vita bussar transporterade till Sverige är naturligtvis tacksamma. De som transporterades från sjukstugor mm eller dog då Vita bussar körde transporter åt SS var nog mindre tacksamma. De flestas röster tystnade då för alltid.

1500 tyskor med anknytning till Sverige - förklaring:

Madagaskar och Förintelsen - Det började med Madagaskarplanen

Bolesław Norski-Nożyca spelade in sången 1938.

Mieczysław Miksne-Kirszencweig skrev teksten och melodin. 

Vaknade idag sent, för mig sent, då klockan var redan fyra på morgonen. Tänkte på Stockholm och att nu var det en Konstig stad. Byggnaderna är visserligen samma men under ytan...
Att inte kunna träffa de 7 barnbarnen känns riktigt jobbigt. Precis som min far brukade som kramar jag och leker med de alla. Nu, i den konstiga staden Stockholm saknar jag det. Jag vet också att Tja (från polska Dziadek (Tjadek - morfar) börjar försvinna ur deras värld. En Konstig tid och Konstig stad.
Jag började tänka på en annan Konstig stad från min barndom. Konstigt är ett samhälle vid den polska kusten. På polska så heter det Dziwnów. Samhället delas av floden Konstig i två. Förr så fanns en träbro emellan. När större fartyg skulle passera så åkte en del av bron åt sidan. I den östra delen, civila var jag tvenne gånger på en sommarkoloni i huset som heter Baltic. Jag minns att man ägnade mycket tid där för att göra ett jätteemblem, en polsk nationalsymbol, således en vitt örn. Emblemet gjordes av sönderslaget vit porslin. Porslinsbitar la man på en röd bakgrund som man fick fram genom att slå sönder tegelstenar till grus. Jag lärde mig där att spela trumpet och slå trumman. Örnen fanns på marken nedanför flaggstången där flaggan hissades upp vid varje morgonuppställning. Man sjöng rätt så mycket under tiden man var där. Bl.a. sången:

Ajaj, Madagaskar
Kraina czarna, skwarna
Afryka na wpół dzika jest
Tam drzewa bambusowe,
Orzechy kokosowe,
Tam są dzikie stepy
Tam mi będzie lepiej,
Ajajaj ja lubię dziki kraj...

Vad jag inte visste då och vad de polska barn i flera generationer inte vet var att sången handlade om Madagaskarplanen - Förflyttningen av europeiska Judar till den östafrikanska ön Madagaskar“. Madagskarplanen“ omvandlades till den fysiska förintelsen av Europas judar, dvs „Die Entgültige Lösung der Judenfrage“ - Förintelsen. Även Himmler i maj 1940 diskuterade Madagskarplanen.
Mieczysław Miksne-Kirszencweig som skrev teksten och melodin och Bolesław Norski-Nożyca spelade in den på skivan 1938 har fängslats i Warszawas Getto och mördades troligen i Treblinka och/eller Majdanek. Bolesław Norski-Nożyca sjuner Oj Madagaskar, inte Ajaj Madagaskar.

Sången om Madagaskar som alla polska barn fortsättningsvis sjunger berättar bl.a. att barnen från en svart mamma och en vit pappa skulle ha hud som ett schackbräde. 

Do Murzynki się zalecam
To jest sposób mój
Bo ja lubię czarne z białym
To jest kolor mój
Od białego tatki
I od czarnej matki
Będą dzieci w kratki
Ajajajajaj/ W szachy będziem grać

Vidare skriver man i denna parodi att man där skall bygga en mikve. Mikve är ett rituellt judiskt bad..

Mykwę sobie wybuduję,
łaźnia musi być!
Tu, to ja się tak krępuję,
tam się będę myć?

Det fanns andra versioner bl.a. på jiddish där man skulle resa till Madagaskar från Birobidzan i Sovjet, den autonoma judiska republiken som instiftades 1934.

I.
Ich nem di fyjs unter dem uren
Ich gej ich szprajz yn szpan
Ojf mizroch machrow cofojn dorem
Ich zyjch a Biro-Bidżan
M'git doch mir an'ajce di fyjs nem ojf di płajce
Mach ich a wajajcaj un jazd we a huz

Refrajn:
Oj Madagaskar a łand fun huzen gruzen
Wy der zamd thut dort bluzen
Oj Madagaskar nysztu kajn fłajsz dort
Ch'wajs es fun szajszes jemaj berajszes

Dort wi Udon-horiszn hot amul getun hiszn
Un di mame Chawe iz nochdem giwen ciekawe
Oj Madagaskar zoł zajn a hin
Aby git wus cu thun

II.
Swołt szojn gewen ałc baj dem gitn
Nu majle zoł szajn zajn
Zenen di krokodiln antisemitn
Zajn łozn unz nyszt arajn
M'łajgt ojf unz a weto m'szaft far unz a geto
Saj brutto un saj netto der ynjon łojnt nyszt bałd.

Refrajn:
Wi madagaskar nysztu kajn prite szchite
Dy agude hot dort kajn szlite
Oj Madagaskar, a łand fun szwajgen cwajgn
Ałe weln mir frign fajgen
M'wojnt dort in klajne chatkes
Wajse tates, szwarce matkes
In gemiszte jetn
Szwarce pasn, wajse kratn
Oj Madagaskar
Leszunu habu beryszołojm

III.
Nisztu dort kajn antysemitn
Dy chajes wełn krigen a zbenk
Dort megstu zicn indermitn
Niszu kajn ekstra benk
Kumst ahin cum grajten
Ojf parnuse darfst niszt warten.

Mues (Forsa) oraz Di Bone (Kartka żywnościowa). Pierwszą śpiewał aktor Bolesław Norski-Nożyca w teatrze Eldorado na ul. Dzielnej.

Jednym z najlepszych źródeł informacji o ulicznych przyśpiewkach był Jankew Lejb Solnicki, chłopiec na oko 13-14 letni [naprawdę miał 16 lat], o niewielkim, lecz przyjemnym głosie, choć już z ową charakterystyczną chrypką od nadmiernego nadrywania gardła. Chłopiec ten, choć bosy i obszarpany, jest bardzo ładny. Jego promienna twarz i piękne oczy jaśnieją spośród łachmanów. [5] Był synem znajomego Tytelmana, Abrama Solnickiego, który zmarł na czerwonkę (mama chłopca, Chaji Landau, była ofiarą choroby głodowej). Włóczył się po getcie, wyszukiwał resztki jedzenia w śmietnikach, śpiewał piosenki, a ludzie rzucali mu drobniaki. Tytelman zaprosił go do domu, dzięki czemu mógł dokładnie zapisać słowa piosenek śpiewanych przez chłopca.

Zabrałem go do domu. Padał ulewny deszcz. Mały, jak zmoknięty kotek, drżał na całym ciele. (…) Chłopiec wcale nie sprawia wrażenia otępiałego. Wie, co mówi. Widząc, że zapisuję piosenki, kilka razy zwrócił mi uwagę, że coś opuściłem, żebym zapisał refren itd. [6]

Forsa, forsa

Brak ci forsy, lecz się nie martw tym

Weź pudło Pinkierta i się połóż w nim

Ref. Forsa, forsa, to najlepsza rzecz

Panią prezesową stać na ondulację

Lecz dzieciaki spać się kładą bez kolacji

Ref. Forsa, forsa, to najlepsza rzecz (…)

Weź pudło Pinkierta  - chodzi o trumnę a Pinkert to przedsiębiorstwo pogrzebowe.

Found on DP-2 card - Drawing

Consists of copies of typed and handwritten poems, some with modern photographs included, and photocopies of photographs of the Mydlarz family, originally of Łódź, Poland. The poems were written by Margalit Mydlarz Bar-On between 1973-1989. The poems describe her experiences in the Łódź ghetto, Auschwitz, Harburg, her liberation from Bergen-Belsen, and time in Sweden for recovery. She also describes her illegal immigration to Palestine, capture, and internment in Cyprus.


In November 1944, the Allies stipulated that DPs had to be registered. In the British and US occupation zones, they used two DP 2 cards per person to do this. After registration, the DPs took the original card with them when they moved to a different camp or returned to their country of origin. The duplicate card was sent to the ITS and other tracing services. Since multiple people added information to the cards during this process, many cards are strewn with stamps, abbreviations and handwritten notes.

Oswobodzeni w 1945 roku. Białe statki do Szwecji w 1945 roku.

Ja nie mogę tak jak Bóg przebaczyć - wiersz Violi Horvath

Dzisiaj odebrałem próbny egz. mojej książki o Białych statkach w 1945 roku. Tak chciałem żeby ta książka wyszła w roku 2020, czyli 75 lat po wojnie. Podniecający jest ten zapach drukarni!
Z rana, tzn o 03.33 obudziłem się bo śnił mi się mój Ojciec któremu nie spodobał się format mojej najnowszej książki. Po ponad godzinnej rozmowie, tzn do 04.44, postanowiłem zmienić format. Będzie o 50 mm węższa.

Oczywiście jako że mój Tata pracował przez wiele lat w Wydawnictwie MON, to miał racje.
Musiałem od początku zrobić nowy layout 80 zdjęć i tekstu. Razem 180 stron.

Simon Wiesenthal citation concerning the Holocaust victims: I didn't forget you - Valid 1995 when Jewish Congregation wanted to cross my first Holocaust Memorial in Stockholm and valid 2020 when Jewish Congregation desecrated the Holocaust Victims memorial "6 stones - 6 millions" at the North Cemetery

NY Times February 2, 1964, Section SM, Page 11

NY Times February 2, 1964, Section SM, Page 11

and

[Congressional Record Volume 151, Number 119 (Wednesday, September 21, 2005)][Senate][Pages S10254-S10257] RECOGNIZING THE LIFE AND ACCOMPLISHMENTS OF SIMON WIESENTHAL

Mr. Wiesenthal never questioned giving up his prewar trade of
architecture. In a New York Times article in 1964, Mr. Wiesenthal described attending Sabbath services with a fellow camp survivor who had become a wealthy jeweler. The man asked why Wiesenthal had not resumed architecture--his prewar trade--for it would have made him rich. ``You're a religious man,'' Wiesenthal told his friend. ``You believe in God and life after death. I also believe.'' ``When we come to the other world and meet the millions of Jews who died in the camps and they ask us, `What have you done?' there will be many answers. You will say, "I became a jeweler". 

Another will say, "I smuggled coffee and American cigarettes". Another will say, "I built houses". 

But I will say, "I didn't forget you".

Simon Wiesenthal above citation concerning the Holocaust victims: I didn't forget you - was valid 1995 when Jewish Congregation wanted to cross my first Holocaust Memorial in Stockholm and is also valid year 2020 when Jewish Congregation desecrated the Holocaust Victims graves and memorial "6 stones - 6 millions" at the North Cemetery in Stockholm.

The history of Desecration is fully described here: Link

In the book printed 1995 by the Swedish Holocaust Memorial Association (SHMA) the history of the actions of Jewish Congregation concerning  Holocaust Monument - Name monument are quite well described. I took a long time before the monument was raised. Holocaust monument with almost 9,000 names of Holocaust victims related to Sweden and Jews that ended in Sweden after WWII.

In this book I cited Simon Wiesenthal and his words: I didn´t forget you" that are related to 6 000 000 Holocaust victims.

Now, when Jewish Congregation (head mr. Aron Verständig and general secretary Isak Reichel) desecrated second Holocaust monument in Stockholm, I am going to use Wiesenthal words for the second time. Now in publication The Liberated 1945. The book about Holocaust survivors that at the end of WWII came to Sweden from the concentration camps. Many of the died almost directly upon arrival and the monument 6 stones - 6 millions was placed so it marked other invisible overgrown grave tombs.

Human Laundry - Bergen-Belsen - Det hände för 75 år sedan

En ambulans, en motorcykel, en brittisk soldat, en fd fånge i koncentrationslägret på bår, två tyska tillfångatagna Wehrmacht soldater och ett häststall med flera boxar.

Human Laundry. Inne i huset finns en bred stallgång. Inga hästar. Boxväggar som avskilde de 20 boxar för hästarna är borttagna. Istället finns där 20 stycken 2 x 1 stora långa och 60 cm höga träbänkar. I huset finns 2 läkare, 2 sjuksystrar och ett 20-tal tyska badbiträden.

En ambulans, en motorcykel, en brittisk soldat, en fd fånge i koncentrationslägret, två tyska tillfångatagna Wehrmacht soldater och ett häststall med flera boxar. 

Inne i huset finns en bred stallgång. Inga hästar. Boxväggar som avskilde de 20 boxar för hästarna är borttagna. Istället finns där 20 stycken 2 x 1 stora långa och 60 cm höga träbänkar. I huset finns 2 läkare, 2 sjuksystrar och ett 20-tal tyska badbiträden. 

14 000 fd fångar i koncentrationslägret Bergen-Belsen har passerat genom den speciella tvättinrättningen - stallet som låg inom området av ett det iordningställda fältsjukhuset inom Hohne kasernområde. Flera av de kom med Vita båtar till Sverige under juni-juli 1945. Flera av de lämnade Sverige 1947-1948 för Eretz Israel.

The Liberated 1945 White Boat Mission from Bergen-Belsen to Sweden

Preface
For many years, I was familiar only with the action called the "White Buses" and with the view that the "White Buses saved the Jews from the concentration camps". However, in the early nineties, I met Halina Neujahr, a Holocaust survivor and Professor at KTH Royal Institute of Technology (KTH) in Stockholm, who told me that she came to Sweden on one of the White Boats. I tried to correct her and said, "You mean on the White Buses?". In answer to my question, she told me the entire story about her life during World War II, starting with September 1, 1939. Until 1943, she was imprisoned in the Warsaw Ghetto, and later, after the Warsaw Ghetto Uprising in April 1943, she was a prisoner and a slave worker in numerous concentration camps, among others in Majdanek, where her mother was murdered upon arrival. In the end, Halina Neujahr was liberated on April 15, 1945 in Bergen-Belsen. Halina came to Sweden on board the Swedish White Boat, hospital ship HMS Prins Carl, which left the Port of Lübeck in Germany in late June 1945. Her sister, Sara Neujahr, also an inmate of Bergen-Belsen, died at the Swedish Transit Hospital only one day before embarking in Lübeck and is buried there.

Despite close and frequent contacts with Halina and other survivors who came to Sweden from the camps, there was not a single mention of the fact that there were hundreds of Holocaust victims buried in Sweden in 1945-1946. And none of the existing survivors' organizations or the Jewish Congregation in Stockholm, at least in the 1990s, had it on their agenda to pay tribute to their "sisters and brothers" from the ghettos and concentration camps who were buried in Stockholm. This even though they were liberated, transported to Sweden and were hospitalized at the same time. In Stockholm, only the Warsaw Ghetto Uprising, the biggest act of Jewish resistance in German-occupied Poland was yearly remembered by the memorial services and academies organized by the Association of Polish Jews in Stockholm.

My first contact with the story of the Holocaust victims who came with the White Boats and died in Stockholm was upon the request of Aleksy, a Holocaust survivor now living in Israel. He found the name of his cousin's daughter on the list that I left at the archive section of the United States Holocaust Memorial Museum (USHMM) in 1994. He wanted to know her place of burial and to have a photograph of her grave. I called the Jewish Congregation in Stockholm about her but I got a very fuzzy answer that there was a ‘graveyard J’ at the Northern Cemetery and that the young girl I was looking for might be buried there. With such vague information, I went to the cemetery. All the grave tombs were invisible as they were almost fully overgrown by grass. After some days of cleaning the surfaces of some 70 to 80 gravestones, I finally found the girl's grave. Her name was Frymeta Ajnhorn, 15 years old. She was not buried in grave field J, but in one of the three rows of grave field K. Frymeta´s first name and last name were misspelled. In a similar way the names, dates of birth, and country of origin of other Holocaust victims buried next to her were wrong. The very first Holocaust victims who died in Stockholm are buried in these three rows. Several of them died in July and August 1945, just a few days after arrival in Stockholm on board the White Boat S/S Kastelholm.

Population Movements at the end of the War
At the end of World War II (WWII), namely in the last three months from February to April 1945, there were big movements of population from East and West into the interior of the Third Reich. Germans were not only evacuating concentration camp inmates but also German civilians and military troops that were leaving areas such as Curlands and Pommern. At the end of WWII, at least eleven million people had been displaced from their home countries. About seven million of them ended up later in Allied-occupied Germany. These included former prisoners of war, slave laborers, and both non-Jewish and Jewish concentration camp survivors. Already in the Spring of 1945, all the European governments, Allied armies, and the Germans knew that these enormous numbers of displaced persons would sooner or later cause big problems in liberated Europe. All involved parties were trying to find a solution as early as the Spring of 1945. Discussions dealt both with the liberation and what to do at the end of WWII. All solutions to the problem were welcomed. The inmates of Nazi concentration camps, labor camps, and prisoner-of-war camps were just three groups among those millions. A special organization, the United Nations Relief and Rehabilitation Administration (UNRRA) was created at a 44-nation conference at the White House on November 9, 1943. Its mission was to provide economic assistance to European nations and to repatriate and assist the refugees who would come under Allied control after the end of WWII. UNRRA was therefore positive to all the actions that would alleviate the situation with the concentration camp inmates both before and after the war ended.

WASSERMAN WROBLEWSKI

April 17, 1945. Bergen-Belsen concentration camp. Women inmates prepare a meal, peeling potatoes while the naked corpses lie abandoned in the background. The woman on the left in the picture has been identified as Alice Lok. Alice was deported from her home city Sárvár to Auschwitz in 1944. At one time she was selected for the gas chamber, but survived because of a malfunction. As Allied forces approached the camp, Alice and other inmates were evacuated to the Guben labor camp. Alice, her sister, and another girl escaped during a forced march from the camp but were found and sent on to Bergen-Belsen. Alice's sister, Edith was taken to a Red Cross hospital, but Alice never saw her again. Alice's father survived the Holocaust thanks to the documents issued by the Swedish diplomat Raoul Wallenberg. Alice came to Sweden on the White Boat M/S Kronprinsessan Ingrid that left Lübeck on July 10, 1945. In the picture Alice is wearing a pair of good solid boots, highly unusual among the survivors. This is explained in an interview recorded with her by USMHH, as follows: "And they gave us some food. The...the...the...the Allies. They gave us some canned hash. And I told Edith, "Eat my portion. You need the strength." And Edith ate. I don't know how much. She couldn't eat much too either. But she became violently, violently ill. So my attempt to find a place...to find clothes (sniffling) was not so very successful. But I found a storage place where the German uniforms were; and I...I found a lot of boots."

In the picture, there is another woman in the background. She seems to search for relatives or friends among the bodies. The bodies were buried in communal pits that were marked with the date of burial and, if known, the number of bodies each contained. A total of 15,000 prisoners were buried at Belsen after liberation. My uncle, Lutek-Lajb Wójcikiewicz, whom I never met, is buried in the mass grave in Bergen-Belsen. He was a "Muselmann", the word was used to refer to a concentration camp prisoner who was reduced to no more than a shadow by starvation, exhaustion, and hopelessness, a person that was actually dead while alive and the death process was impossible to stop. The same type of fully exhausted children and grownups were found on the streets of ghettos.

Stockholm, Sweden 2020.

Mit Białych autobusów był i jest potrzebny dla Szwecji.

 

Mit Białych autobusów. Duńskie Białe autobusy w miejscowości Padborg.

W 5 tygodni po wojnie Folke Bernadotte wydał swoją książkę (163 str.) Slutet (Koniec), Mina humanitära förhandlingar i Tyskland våren 1945 och deras politiska följder (Moje humanitarne pertraktacje w Niemczech na wiosnę 1945 roku i ich polityczne skutki). Mimo tytułu Bernadotte próbował pominąć prawdziwy polityczny charakter swojej misji. W podtytule mówił tylko o politycznych skutkach (?). W okresie 1945/1946 książka miała 22 nakłady. Wyszła z drukarni 15 czerwca a 16 czerwca ukazały się informacje o "Księciu", "Wspaniałych Szwedach" i Akcji Białych autobusów.

Ten aspekt polityczny był dla Szwecji bardzo ważny. Chyba dużo ważniejszy od humanitarnego. Żeby zrozumieć o co tu chodzi trzeba cofnąć się w czasie. W bitwie pod Kurskiem latem 1943 r. po raz pierwszy w II wojnie światowej udało się Czerwonej Armii powstrzymać niemiecką strategiczną ofensywę. Po bitwie pod Łukiem Kurskim 23 sierpnia 1943 r. wszyscy politycy i stratedzy w Europie i Ameryce wiedzieli, że Hitler swoją wojnę przegrał i bali się przyszłości. Po Kursku i Stalingradzie front zaczął przesuwać się szybko na zachód.

Przysłowiowa "Neutralność szwedzka" odpowiadała w dużym stopniu w którym kierunku front się poruszał. Pro-niemiecka (pro-nazistowska) do lata 1943. Nastepnie powoli, i ostrożnie pro-aliancka. Wg. mnie to własnie proaliancka polityka a nie humanitaryzm były głównym bodzcem do tej akcji. Szwecja bala się panicznie kar za swoje zachowanie podczas wojny. Kary polityczne handlowe jak równie Reparacje wojenne czyli rekompensaty finansowe. Finlandia płaciła takowe do ZSRR przez 50 lat (stad się wzięły domki fińskie w Warszawie).

Szwedzi czuli się odpowiedzialni za los Skandynawów siedzących w obozach koncentracyjnych, Norwegów i Duńczyków. I tak urodziła się akcja i mit Białych autobusów.

Dlatego UNNRA mogła podyktować Szwecji przyjęcie 10 000 byłych więźniów z obozu Bergen-Belsen Białymi statkami które od końca czerwca 1945 roku, przez miesiąc przewoziły do portów szwedzkich głównie chorych z byłego obozu koncentracyjnego Bergen-Belsen.

Wolny port w Sztokholmie. Lipiec 1945. Biały statek przywiózł z Lubeki 200 byłych więźniów, kobiet z obozu Bergen-Belsen. Biały statek S/S Kastelholm od końca czerwca 1945 roku, przez miesiąc przewoził do do Sztokholmu chorych z Bergen-Belsen.

W 5 tygodni po wojnie Folke Bernadotte wydał swoją książkę (163 str.) Slutet (Koniec), Mina humanitära förhandlingar i Tyskland våren 1945 och deras politiska följder (Moje humanitarne pertraktacje w Niemczech na wiosnę 1945 roku i ich polityczne skutki). Mimo tytułu Bernadotte próbował pominąć polityczny charakter swojej misji.

Judiska församlingen i Stockholm skyldig till skändningen av Förintelsemonumentet 6 stenar - 6 milioner

 Det är numera helt klart att Judiska församlingen i Stockholm är skyldig till skändningen av Förintelsemonumentet 6 stenar - 6 milioner. De drivande krafterna tycks ha varit Generalsekreteraren i församlingen herr Isak Reischel och församlingens ordförande Aron Verständig. 

Archiwa Korczaka - Kto jest na tym zdjęciu? Ciekawe są bukiety kwiatów i taki trochę specjalny wóz z żelaznym schodkiem. Woźnica? Kto siedzi na koźle, nadzorca fermy Różyczka? Był takowy o nazwisku Koszur.

Kto jest na tym zdjęciu? Ciekawe są bukiety kwiatów i taki trochę specjalny wóz z żelaznym schodkiem. Woźnica? Kto siedzi na koźle, nadzorca fermy Różyczka? Był takowy o nazwisku Koszur. Który to rok? Może to "wynajem" wozu i furmana?

Dwa zdjęcia z tego samego negatywu. Dwa różne teksty na odwrocie.

Roman Wassermann Wroblewski pokazuje dyrektorowi Photo archives - Zvi Oren trzecią malą fotografie wielkosci znaczka pocztowego które jego ojciec "Pan Misza" wysłał do Archiwum. Również to zdjecie jest podpisane. Foto: Helena Brus.

Kiedy i gdzie wiemy (1967 r.) - kto - nie wiemy.

Kto - wiemy, kiedy, gdzie i jak - nie wiemy.

Tuż przed Covidem odwiedziłem Archiwa Korczaka w Izraelu i w Polsce. Jest tam mnóstwo materiałów. W wiekszosci nieopracowanych. Zdjęcia znanych i nieznanych osób z kręgu Korczaka. Niepodpisane, nieopisane albo tylko częściowo.
Planowałem jesienia na nowo pojechać do Izraela, do archiwów izraelskich ale covid mnie zatrzymał. Zamiast 20°C w Izraelu egzystuje w Szwecji gdzie dzisiaj z rana były zamarznięte kałuże.
Zdjęcia i dokumenty i ich opis to fundament dalszej pracy archiwalnej. To w tej chwili najważniejsze!

Znamy chyba juz na pamięć Kodeks z Domu Sierot i Naszego Domu jak również zasady pedagogiki Korczaka wałkowanej i opisywanej przez ostatnie 50 lat.

Tak, ciągnie mnie do Beit Lohamei Haghetaot. Tam do Korczaka, Antka Cukiermana i Cywi, Anielewicza, przyjaciół Korczaka.

Tak ciągnie mnie bardziej do kuchni niż do salonów.

Zaproszenie na ostatnie przedstawienie w Getcie Warszawskim - w Domu Sierot Korczaka na ul. Siennej 16.  Pod tym adresem "Kuchnia" mieścił się tajny kibuc organizacji chalucowej na Dzielnej 34 prowadzonej m.in. przez Cywię Lubetkin i Icchaka Cukiermana.  W wykładach w kibucu brali udział i Janusz Korczak (18 stycznia 1942 r) i Stefa Wilczyńska (20 stycznia 1942 r.). Zaproszenie jest pisane, adresowane ręką Stefy Wilczyńskiej: P. Cywia = Pani Cywia Lubetkin, P. Ichak = Pan Icchak Cukierman, P. Sara = ? Dlaczego "Kuchnia"! Poprzednio myślałem ze to chodzi o wejście kuchenne. To chodziło jednak o tajne nauczanie które skupiało się w kuchniach dla dzieci, świetlicach przy schroniskach dla przesiedleńców i tzw. kącikach w blokach mieszkalnych. Linka do dokumentu.

W Polsce Pracownią naukową Muzeum Warszawy - Korczakianum kieruje Marta Ciesielska. Cudowna i unikana kobieta, również jeżeli chodzi o znajomosc Korczaka i zasobów różnych zbiorów.

W opisie Korczakianum jest opis "Zbiorów": mają charakter tematyczny: skupiają różnorodne materiały dotyczące biografii Korczaka i instytucji Korczakowskich, zarówno oryginalne, jak i „wtórne”, czyli obok archiwaliów – dokumentów, rękopisów, maszynopisów na prawach rękopisów – także kopie (foto/kserokopie, nawet odpisy); wydawnictwa książkowe dawne i współczesne, druki ulotne, wycinki prasowe, fotografie (oryginały i reprodukcje) itp.

Spora część źródeł już rozpoznanych jest bowiem rozproszona po rozmaitych zbiorach instytucjonalnych (archiwa, biblioteki, stowarzyszenia) i prywatnych, w Polsce i poza jej granicami (ścisła zagraniczna współpraca łączy Korczakianum z drugim w świecie Archiwum Korczakowskim – w Izraelu, działającym w Beit Lohamei Haghetaot/Dom Bojowników Gett).

Materiały dokumentujące rodowód Korczaka i podstawowe dane o jego biografii, których kopie posiada Korczakianum, znajdują się w: państwowych archiwach Kalisza, Lublina, Poznania, Warszawy; Centralnym Państwowym Archiwum Historii Wojskowości w Moskwie; bibliotekach Uniwersytetów w Erfurcie, Warszawskiego i Jagiellońskiego; Bibliotece Narodowej, Głównej Bibliotece Lekarskiej, Bibliotece Szkoły Głównej Handlowej.

Korczakianum gromadzi, bada, udostępnia i popularyzuje materiały dokumentujące spuściznę życiową Janusza Korczaka [Henryka Goldszmita, 1878-1942] – jego biografię osobistą, dorobek pisarski; dzieje instytucji przezeń tworzonych i współtworzonych; losy ludzi z najbliższego kręgu; polską i zagraniczną recepcję dzieła oraz postaci.

Główne kierunki działalności Korczakianum to gromadzenie i opracowywanie zasobów Archiwum Korczakowskiego oraz innych zbiorów (np. księgozbiór, dokumentacja mechaniczna).

Od 2014 roku ośrodek Korczakianum jest – Pracownią naukową Muzeum Warszawy - Korczakianum kieruje Marta Ciesielska.