Janusz Korczak och hans barnhem - Jag älskar dina "Przypisy Edytorskie" - fotnoter sa jag till Marta Ciesielska.

En fullständig och grundligare läsning av Janusz Korczaks skrifter underlättas av Marta Ciesielskas mästerligt förberedda och redigerade fotnoter. Detta är en verklig kunskapsgruva om de människor och händelser som Janusz Korczak nämner i sina texter.

skrev i sin recension av Korczak Getto dagbok dr. Joanna Kapica-Curzytek

Det finns egentligen två huvudtyper av fotnoter. Den ena typen förklarar orden som inte används numera. Till exempel kadryl som Janusz Korczak använder i "Bankructwo małego Dżeka". Jag kände till att kadryl var en dans men i Korczaks bok så står ordet för en billig pressylta. Ett annat ord som förklaras är kajet lub kajecik, som betyder skrivbok eller egentligen en liten skrivbok. Ett ord som finns i "Król Maciuś na wyspie bezludnej" som jag kände till men tycks vara numera okänd.

Tillbaka till "Przypisy Edytorskie" - fotnoter av Marta Ciesielska (m.fl).

Många av Janusz Korczaks böcker har egentligen en extra författare. Redan på tidigt s stadium läser man Fotnoter Marta Kopczynska som är Marta Ciesielska flicknamn.

Pełną i bardziej wnikliwą lekturę pism Janusza Korczaka ułatwiają mistrzowsko opracowane i zredagowane przypisy Marty Ciesielskiej. To prawdziwa kopalnia wiedzy o osobach i wydarzeniach, o których wspomina w swoich notatkach Janusz Korczak.

Dom na Krochmalnej na łamach "Małego Przeglądu" / [wybór i oprac. Marta Ciesielska].

Przypisy edytorskie

kadryl (daw.) — tu: niskiej jakości wędlina, tani salceson.
kajecik (daw., z fr. cahier: zeszyt) — zeszycik, mały zeszyt.

The Innocent Children Day (Värnlösa Barnens Dag) and Holocaust Children Victims.

On that particular day, I am always thinking about Korczak and also about Holocaust victims buried in Stockholm. They were 8-10 years old when WWII started and died in Stockholm in 1945-1946. The photograph shows the Holocaust Memorial in Stockholm. 6 stone stabs with the names of death camps where 1.5 million Jewish children were murdered. The granite stabs stand between the graves of Holocaust victims. Some of them were born in 1930. That means as young as 9 years old when WWII started and teenagers when they died in Stockholm.

On December 28, 2019,

Today is the Innocent Children Day (Värnlösa Barnens Dag).
Because of this Day, I wrote (in Swedish) an article on my blog about 14 000 Jewish Infants that were killed by King Herod in Bethlehem and about 1 500 000 innocent Jewish children that were murdered by Nazis during the Holocaust.
On that particular day, I am always thinking about Korczak and also about Holocaust victims buried in Stockholm. They were 8-10 years old when WWII started and died in Stockholm in 1945-1946.
Holocaust Memorial in Stockholm. 6 stone stabs with the names of death camps where 1.5 million Jewish children were murdered. The granite stabs stand between the graves of Holocaust victims. Some of them were born in 1930. That means as young as 9 years old when WWII started and teenagers when they died in Stockholm.

In Sweden, December 28 was earlier called "Menless Children's Day". In 2000, the day changed its name to "Homeless Children's Day" because it was considered that the word "menlös" had acquired too negative a connotation. This is how the Language Council writes: In older Swedish, menlös most likely meant 'innocent' (actually 'without the ability to do anything'), 'without harm or fault', and menlös children were children who had no sins on their conscience. Today, as you know, menlös mainly means 'bland', or 'inoffensive'.

De oavslutade böckerna

We apologize for the inconvenience this causes you. En annan motståndare är kriget där den enda demokratin i Mellanöstern kämpar för sin överlevnad och bekämpar terrorister. Jag hade planerat att tillbringa oktober-december i Israel och göra där de sista intervjuer och arkivsökningarna då mycket av den information jag är ute efter är inte digitaliserad. Det positiva är att den sk Andra generationen där har aktiverats bl.a. genom mina förehavanden och publicitet.

Vissa böcker blir aldrig klara. Troligen så finns det tusentals böcker som är nästan klara eller helt klara men som aldrig kommer att ges ut. Det handlar om olika typer av skapelser. Allt från vetenskapliga verk till poesi, romaner och enkla deckare.

Själv så raderade jag hittills bara min andra doktorsavhandling, helt! Den som skulle handla om de överlevande som kom till Sverige 1945, 1956 och slutligen 1969 och bygga på en enkät från 1994-1995*. Varför? Jag bara kände att jag måste skiva på nytt, inte redigera den gamla Word-filen.

Nu håller jag på och skriver två böcker samtidigt. Böckernas innehåll sväller och kanske jämfört med andra författare så vill jag bli helt färdig med de. Det handlar inte om pengar eller beröm. Det handlar om en viss plikt. Det handlar också om tiden. Tiden är egentligen min största motståndare nu. Det handlar både om min egen ålder och personer jag vill intervjua. Att intervjua är en konst, det är inte bara ett vanligt samtal från vilken man plockar ut russinen. Man kan inte förberedda sig helt före en intervju. Naturligtvis, vet man vilka frågor man vill ha svar på men... Jag har erfarit så många gånger att en intervju har gått nästan helt i en annan riktning än vad jag har planerat. jag har dock inte försökt at styra in intervjun tillbaka till det gamla spåret men lätt istället ett nytt spår utvecklas. Snabbt bearbetade jag i huvudet nya följdfrågor. Jag bör kanske tillägga att de de personer jag har intervjuat är mellan 80 och 100. Det sidospåret brukar utvecklas till ett huvudspår och informationen blir ofta helt ny och äkta.

Den första intervjun är egentligen bara början. Man bara skapar kontakt, en närhet. Man frågar också om artefakter. De brukar inte dyka upp vid den första intervjun.

Två av mina så viktiga personer har gått bort förra året, en i år. Plötsligt. Ofattbart för mig då bara några dagar innan då jag träffade dem var så levande, glada, helt klara i huvudet. Precis som min "extra moster" Erika från Równe som blir 99 om 3 veckor.

En annan motståndare är kriget där den enda demokratin i Mellanöstern kämpar för sin överlevnad och bekämpar terrorister. Jag hade planerat att tillbringa oktober-december i Israel och göra där de sista intervjuer och arkivsökningarna då mycket av den information jag är ute efter är inte digitaliserad. Det positiva är att den sk Andra generationen har aktiverats. Genom de kommer det fram nya dokument och frågor. De har med sig till mötena föräldrarnas brev och dokument skrivna på polska och ryska och frågar om innehållet. Jag måste faktiskt korrigera lite ovanstående, för det är faktiska många av den tredje generationen som undrar över sina förfäders förflutna och den mörka tiden i Europa, Förintelsen.

Moderna översättningsverktyg klarar inte av att läsa de personliga brev där skrivstilen är så varierande.

Jag märker att med tiden så försöker jag göra böckerna mer och mer personliga. Med det menar jag att beskriva de personliga öden mer i detalj på samma sätt som jag gjorde då det handlade om "flickor från Norra judiska begravningsplatsen". Flickor och kvinnor som är direkta offer av Förintelsen. Oftast var de enda överlevande. Bara tre av flickorna hade någon från familjen som överlevde. Bl.a. Elsa Jakubovics kom till den Epidemiska sjukhuset den 15 juli 1945, klockan 6.30 på morgonen direkt från Vita båten S/S Kastelholm som förtöjde in Frihamnen och dog den 19 juli. Vårdtid 4 dagar. Hennes systrar kunde inte närvara vid begravningen p.g.a. karantän reglerna.

*Min andra avhandling var baserad på en stor enkät som jag sammanställde år 1994. Flera frågor i den handlar om sökandet av de närmaste efter Förintelsen. På sidan 1 ställde jag frågor som gällde bara syskonen då jag visste att de flestas föräldrar var döda, läs mördade. De som mirakulöst överlevde Förintelsen var ett slags monogeneration. Utan föräldrar och oftast utan syskon. På sidan 7 i samma enkät ställde jag en följdfråga:

Hur stor del av Din närmaste vän- och umgängeskrets före kriget, överlevde kriget?

Svar att välja var:     Inga         en fjärdedel          hälften         tre fjärdedelar          alla

Svaret var oftast: Inga

Min andra doktorsavhandling var baserad på en stor enkät som jag sammanställde år 1994. Flera frågor i den handlar om sökandet av de närmaste efter Förintelsen. På sidan 1 ställde jag frågor som gällde bara syskonen då jag visste att de flestas föräldrar var döda, läs mördade. De som mirakulöst överlevde Förintelsen var ett slags monogeneration.

Jag märker att med tiden så försöker jag göra böckerna jag skriver på, mer och mer personliga. Med det menar jag att beskriva de personliga öden mer i detalj på samma sätt som jag gjorde då det handlade om "flickor från Norra judiska begravningsplatsen". Flickor och kvinnor som är direkta offer av Förintelsen. Oftast var de, de enda överlevande. Bara tre av de begravda flickorna hade någon från familjen som överlevde. Bl.a. Elsa Jakubovics kom med ambulans till den Epidemiska sjukhuset den 15 juli 1945, klockan 6.30 på morgonen. Hon kom direkt från Vita båten S/S Kastelholm som förtöjde in Frihamnen och dog den 19 juli. Vårdtid 4 dagar stod i hennes utskrivningsrapport. Hennes systrar kunde inte närvara vid begravningen p.g.a. karantän reglerna. Hennes övriga släkt mördades i Auschwitz. En av stenar i Förintelsemonumentet bredvid Elsas grav hette just AUSCHWITZ.

Korczaks letter to Honorable Mr. J. Halpern.

The letter by Korczak was most probably posted in 1929. The same year started Józef Halpern to work at the Korczak´s Orphanage. His first day of work was, according to his own notes Rosh Hashana 1929, Fri, Oct 4 (Hebrew Year 5690). Photo from internet. The envelope has a private collector.

Pan Józek (Halpern) - Yoseph Arnon, asked Korczak for a place as an educator - Bursa-student at the Orphanage Dom Sierot. Here is an envelope of the letter addressed by Korczak to Józek in Lwów (Poland). The letter by Korczak was most probably posted in 1929. The same year started Józef Halpern to work at the Korczak´s Orphanage. His first day of work was, according to his own notes, the Rosh Hashana 1929, Fri, Oct 4 (Hebrew Year 5690).

The post stamp was issued in 1927 to commemorate the 60th anniversary of the birth of J. Piłsudski. Value 20 groszy.


WP *
J. Halpern,
Lwów,
Szpitalna 30.

* WP means Wielmożny Pan - Honorable Mr.

Józef Halpern started to work at the Korczak´s Orphanage. His first day of work was, according to his own notes, the Rosh Hashana 1929, Fri, Oct 4 (Hebrew Year 5690).

Kvinliga och manliga Kapos från koncentrationsläger på väg till och i Sverige.

Kvinliga och manliga Kapos från koncentrationsläger på väg till och i Sverige.

Många av Kapos och även förklädda SS kom till Sverige vid krigsslutet. Många av dem blev igenkända, både under resan till Sverige och under karantän och rehabilitering i de svenska beredskapssjukhusen. När de upptäcktes fick de rätt så omild behandling av de andra, vilket kan man avläsa i en del rapporter och som här från en Kapos eget läkarkort. Personen ifråga hade uppgett som yrke före kriget... "Slaktare".

Kapo (ty., kortform av Kameradenpolizei ’kamratpolis’), var en benämning i nazistiska koncentrationsläger av fångar som blev lägerledningens medarbetare med uppgift att vakta de andra fångarna. De fick bättre behandling, med större matransoner och andra privilegier. t.ex. eget rum i baracken och möjlighet att förflytta sig mellan olika delar av lägret.
Kapos, var barackansvariga och hade i en del läger en utmärkande brun eller gul armbindel och en träpåk. Tack vare Kapos kunde nazisterna minimera sin egen SS-personal.

I många fall, trots att de själva var fångar, överglänste de även SS-männen med sin grymhet. De kunde misshandla andra fångar, råna dem och till och med döda dem utan konsekvenser.
Kapos samarbetade med tyskarna, kontrollerade och skrämde sina till en total medfångar.

I Tyskland användes redan före kriget som kapos kriminella och så kallade "asociala" fångar. Många av dem var mördare, tjuvar, hallickar eller prostituerade som tidigare avtjänat straff i Reichs fängelser.

Att Sverige blev till en fristad för krigsförbrytare läser man i många personliga skildringar, bl.a. från beredskapssjukhusen. Nazister och krigsförbrytare kom till Sverige bland övriga flyktingar. Precis som de så hade de inga dokument och fick som alla andra en blå stämpel "Saknade legitimationshandling" i sina inresehandlingar till Sverige.

Många av Kapos och även förklädda SS kom till Sverige vid krigsslutet genom den södra gränsen. Många av dem blev igenkända, både under resan till Sverige och under karantän och rehabilitering i de svenska beredskapssjukhusen. När de upptäcktes fick de rätt så omild behandling av de andra, vilket kan man avläsa i en del rapporter och som här från en Kapos eget läkarkort. Personen ifråga hade uppgett som yrke före kriget... "Slaktare".

Den 11 maj 1945 kom med S/S Homberg till Malmö 1375 flyktingar från Flensburg, varav 142 var kvinnor.

Under resan från Flensburg till Malmö hade en handfull människor dödats och dumpats i havet, troligen var det upptäckta kapos och SS-lägervakter. Brittiska underrättelser berättade att koncentrationslägervakter fanns bland de fjortonhundra flyktingarna. Vad som exakt hände på fartygen fastställdes aldrig. Svenska Polisen avslutade sin förundersökning! Att Sverige blev till en fristad för krigsförbrytare läser man i många personliga skildringar, bl.a. från beredskapssjukhusen. Nazister och krigsförbrytare kom till Sverige bland övriga flyktingar. Precis som de så hade de inga dokument och fick som alla andra en blå stämpel i sina inresehandlingar till Sverige.

Inte alla Kapos var grymma sadister. En del använde sig av funktionen för att hjälpa andra.

Jag har inte tagit upp alla SS och andra krigsförbrytare som kom från de baltiska länderna och funnit sin tillflykt i Sverige. Det rör sig om förbrytare av olika slag och olika nationaliteter, även svenska SS-män. Ingen krigsförbrytare har dock dömts i Sverige. Hur många krigsförbrytare fanns med på båtarna vid ”baltutlämningen” vet man inte, inte heller av de flyktingar som fick stanna i Sverige borde ha ställts inför rätta.

Åtskilliga nazister och krigsförbrytare försökte efter kapitulationen i maj 1945 ta sin tillflykt till länder utanför Tyskland för att resa vidare till de "vänligare länderna" utanför Europa såsom Argentina och Brasilien.

29 dni przed wybuchem wojny Korczak tak opisał swoje ostatnie spotkanie z Zrubawelem Giladem...

Klewań (pow. Równe) - Spotkanie aktywu Haszomer Hacair. Zrubawel Gilad pierwszy od prawej.

Znalazłem w naszym Archiwum Korczakowskim w Szwecji list (maszynopis) Korczaka pisany 2 sierpnia 1939* roku do Józka (Arnona) w którym opisuje swoje spotkania z Zrubawelem Giladem. W tym okresie nie mieszkał już Doktor w Domu Sierot lecz na ul. Złotej 8. Tam właśnie odwiedzał go Zrubawel.

Byłem zaskoczony opisem ich konwersacji: "/on po niemiecku, ja po rosyjsku/ szło jakoś", pisze Korczak. Oznacza to że znajomość Korczaka języka niemieckiego była bierna.

W tym okresie, po drugiej wizycie w Eretz Israel, Korczak co raz częściej myśli o emigracji z Polski. Do Józka Arnona pisze jednak o planach 4 miesięcznego pobytu w Erec Izrael**.

Ciekawym wątkiem listu jest początek listu Korczaka***:

Ostatnie dwa miesiące byłem poza przestrzenią i czasem. Postanowiłem odświeżyć się /słone kąpiele w Druskiennikach**** i miesiąc na kolonii w roli młodego /znów/ wychowawcy.

Korczak w korespondencji z Zrubawelem Giladem po jego powrocie do Izraela pisał:
"Piękną mamy tego roku jesień w Polsce, takiej nie masz nawet u was, w Palestynie! Gdybym mógł jednak udać się tam z całą moją dzieciarnią, byłbym szczęśliwy!
Tak się, przyjacielu, sprawa przedstawia".

* List (maszynopis) Korczaka pisany 2 sierpnia 1939w Archiwum Korczakowskim w Szwecji. Niestety nie wiadomo kto przekazał, prawdopodobnie od Cesi Arnon z kibucu Ein Hamifratz która powiedziała że będzie ekstra babcią dla moich córek.

** Korczak miał kontakty w tym okresie z Sochnutem na temat emigracji do Erec Israel.
*** List pisany 2 sierpnia 1939 roku, tzn. "miesiąc na kolonii" to lipiec. Poprzednio w w czerwcu, był Korczak w Druskiennikach.
**** Druskieniki to popularne uzdrowisko położone na brzegu Niemna. W Druskienikach bywali Józef Ignacy Kraszewski, Stanisław Moniuszko, Juliusz Osterwa, Hanka Ordonówna, miał tu swój dworek, tak zwaną „Pogankę” Józef Piłsudski.

Om Arkeologer, Mullvadar, Plagierare, Riksantikvarieämbetet, Judiska församlingen och Förintelsemuseet i Stockholm.

Pågående artikel - ej klar!

Arkeolog Daniel Leviathan anmäldes för plagiat till Lunds universitets rektor som avböjde att undersöka hans väldokumenterade plagiat då han ansåg att hans doktorand var avlönad av Judiska församlingen. Källa till bilden. Handlingar finns hos Registrator, Lunds universitet.

Plagiat är en medveten direkt upprepning eller efterbildning av annan författares eller konstnärs arbete utan angivande av källan. Plagiat kan bryta mot olika former av immaterialrätt eller mot branschetiska regler. (källa Wikipedia och egna erfarenheter).

Israelisk Mullvad bankar med huvudet mot gångarna. Tidigare, som forskare, har jag undersökt den israeliska mullvaden. Mullvaden ser man inte ofta då den lever i gångar under jorden som den själv gräver. Grävlingens ögon är mycket små och örat saknar ytteröra. Nosen är ett känsligt känselorgan som inte används i grävandet. Innerörat som jag undersökte har en sk uppbyggnad. Den mullvaden jag undersökte tillsammans med ett antal andra forskare hette Spalax ehrenbergi.  Ämnet Mullvad kommer jag att beröra nedan i delen om Riksantikvarieämbetets inblandning.

Vad Riksantikvarieämbetet, Judiska församlingen och Förintelsemuseet i Stockholm sysslar med officiellt hittar man på deras hemsidor. De andra, okända sammanflätade verksamheterna kommer jag att hänvisa till i deras egna framställningar.

Primär och sekundär avsiktlig plagiering

Jag tillskrev för ett par månader sedan en arkeolog, numera chef för Förintelsens Museum i Stockholm, att de utövar plagiering av mina och Föreningen Förintelsens Minne resultat. Fil. dr. Katherine Hauptman, som kände till Leviathans sätt att arbeta, bemötte kritiken om plagiat med de uppgifter hon har fått från Judiska församlingen som hon samarbetar med. På samma sätt bemötte hon informationen om de  ekonomiska oriktigheterna när det gäller "stödet till projektet". Jag påminde henne om att Förintelsemuseum inte är "en tvättstuga" för Judiska församlingens medel. Då Museum om Förintelsen är ett statligt verk kan brevväxling mellan Föreningen  Förintelsens Minne, Katherine Hauptman och hennes chef finnas att tillgå hos Registrator, Sveriges Historiska Museer.  

Vad är primär och sekundär plagiering. Häleri och Köp i god tro.
Köp i god tro innebär att man vid köptillfället är fullständigt ovetande om de omständigheter som gör att säljaren saknar rätt att sälja eller överlåta egendomen. En köpare av begagnade varor har enligt lagen en undersökningsplikt för att just undvika häleri. Samma gäller vetenskaplig information. För att undvika plagiarism (både primär och sekundär) bör en forskare, oavsett om han/hon är doktorand, filosofie doktor undersöka och ange den primära källan. Samma sak gäller myndighetspersoner och bokförlag. Ovanstående gäller Föreningen Förintelsens Minne-projekt som Judiska församlingen har övertagit och som nu tycks ha övertagits av Museum om Förintelsen och Riksantikvarieämbetet. Därav rubriken ovan. Samtliga nämnda har informerats om det speciella upplägget på ett mycket tidigt stadium.

Vad är det för trams?

Hauptman skriver: "Vi har inte fått kännedom om att det finns något avtal kring upphovsrätt gällande det tidigare arbetet mellan dig och Judiska församlingen. Därmed ser vi inte att det finns underlag för att tala om plagiat vad gäller historien om 1945-års räddade och det arkivmaterial från öppna arkiv som använts i det projekt som nu publiceras under namnet "Förlorade röster".
Det handlar inte om samarbetet mellan mig och Judiska församlingen eller ett Avtal om upphovsrätt? Vad är det för trams? Det handlar, ur forskarens synpunkt, om informationen om vem som beskrev projektet först, formade arbetet och till stor del utförde det. Det var jag och Föreningen Förintelsens Minne. Inte en judisk församling. Det finns bevis för det i de publicerade artiklarna, bl.a. vetenskapliga som fil.dr. Hauptman borde för länge sedan ha tagit del av. Två arkeologer vid den tidpunkten visste inte ens om projektet och en studerade fortsättningsvis hebreiska. Det luktar illa. Allt det bevisar (!) en primär och sekundär plagiering.

Hauptman skriver: "Sveriges museum om Förintelsen har sedan 2023 ett samarbetsavtal med Judiska församlingen och därefter: Sveriges museum om Förintelsen har inte mottagit några bidrag för vårt arbete med detta". Men forskare som arbetar med fortsättningen av projektet som Föreningen Förintelsens Minne startade för Sveriges museum om Förintelsen får en lön från Judiska församlingen som bidrag till löner från Riksantikvarieämbetet. Låter det krångligt?

Hauptman skriver vidare: "På webbsidan Förlorade röster finns referenser till den forskningslitteratur som använts som underlag för texterna. Foton och referenser till originalkällor varifrån dokumentet är hämtat har godkänts av respektive organisation som har upphovsrätt till materialet innan publicering".
Det här skall vara svaret på att det var jag och Föreningen Förintelsens Minne som skrev första om och  undersökte bakgrunden till de begravda som vi kallar för Förintelsensoffer då de dog i direkt anslutning till och på grund av hälsoskador de åsamkats i koncentrationslägren och getton. Det var vi som beskrev vilka arkiv man skall leta fram svaren och beskrivningar av de begravdas öden. Året var 2018. 

Att jämföra det med arkeologiska fynd (som Hauptman försöker göra) för dem som har mera anknytning till den forskningen. Hela världen är fylld av arkeologiska fynd. En del av dem blev kända genom de arkeologiska utgrävningarna, resten inte. Om man är en riktig forskare eller bara en rättfärdig människa. 

Hauptman skriver vidare: "På webbsidan Förlorade röster finns referenser till den forskningslitteratur som använts som underlag för texterna". Där saknas dock de första referenserna som man bör alltid skriva om i sådan kontext. Särskilt om man följer exakt, i detalj, ett projekt tidigare beskrivet  och påbörjat (2018) av någon annan, läs mig, Roman Romuald Wasserman Wroblewski och Föreningen Förintelsens Minne. Allt annat är akademiskt svineri. Det vet Hauptman om väl! 

För arkeologer och andra forskare

Palatset i Knossos på Kreta blev metodiskt utgrävt av Sir Arthur Evans i början av förra seklet. Evans skrev bl.a. The palace of Minos, tre band, som utkom under.1921–30. Om man skriver om ett projekt som har med utgrävningarna på Kreta och i staden Knossos att göra så nämner man automatiskt mannen som startade det, även om det beskrevs för 100 år sedan. Det handlar inte bara om akademisk hederlighet; man som forskare är förpliktigad att referera till det!

När började Daniel Leviathan att besöka arkiven och efterfråga dokument som jag publicerade innan. 

I Riksarkivet finns den första anteckningen den 22 april 2020. Han besökte enbart expeditionen och beställde material till dagen därpå som han fick framlagt vid bord nr. 1. Därefter dröjde det fram till 11 juni. Hans beställningar därefter gällde exakt de handlingar som jag redan hade publicerat år 2018 och som fanns i projektbeskrivningen som jag som representant för Föreningen Förintelsens minne överlämnade till Stockholm. Judiska församlingen fick en kopia av den då de var involverade i projektet som "markägare". Innan dess bad han om ett videomöte med forskare i Sverige som arbetade med ämnet "Förintelsen" i Sverige.  Han sa att han skulle arbeta med ett projekt med de begravda vid Norra judiska begravningsplatsen.  Forskarna sa att det var Romans projekt och att jag har inget emot att någon fortsätter med det och att allt det väsentliga som jag hittar och forskningsbeskrivning finns publicerat och publiceras kontinuerligt inom ramen för min blogg.  Leviathan svarade att han vet att det är mitt projekt, men han har svårt att själv besöka arkiven p.g.a. någon typ av allergi mot damm och rädsla för covid.

Mitt arbete och beskrivningen av de begravda fortsatte. Nedan forskningsarbete och beskrivning från januari 2019, av den femte av Förintelsens offer begravda vid Norra Judiska begravningsplatsen.

WEDNESDAY, JANUARY 23, 2019

Efterlysning - "1945 års räddade" begravda under åren 1945-1947 - Jag söker fakta om dem och deras liv innan Förintelsen - Ett QR-underlag - Del V.

Specifika artiklar om inskriptioner på Förintelsens offers gravar.
Vidare finns det ett antal artiklar bl.a. från januari 2019 där jag specifikt diskuterar frågan om tjeckiska och polska namn där genusfrågan och germaniseringen av namnen (Sara och Israel) under och efter kriget måste beaktas vid ändringen av uppgifterna på gravstenarna. I flera slaviska språk, som ryska, tjeckiska och polska, slutar kvinnors och mäns efternamn olika. Grammatiken i de språken är otroligt könsbunden. Låt mig ge ett exempel. Det finns en kvinna från Prag begraven under namnet Gertrud Lorie f. 1918. Så har hon aldrig hetat. Enligt det tjeckiska systemet skulle hon heta Lorieová och inget annat. Hon bör också få tillbaka sitt förnamn som inte är det nämnda germanska Gertrud.

Förintelsens Minne - Sanningen

Lokalhistoria av Stockholm kopplad till Förintelsen har för första gången beskrivits på hösten 2018 i samband med uppvaktning av Stockholms borgarråd. Manuset, på ett 20-tal sidor från Föreningen Förintelsens Minne finns arkiverat i Stadshuset. Författare: Roman Wasserman Wroblewski, Föreningen Förintelsens Minne, se nedan omslagssidan. Vi föreslog att ihågkomma förintelsensoffer begravda i Stockholm genom att markera det kvarter de ligger begravda i genom ett förintelsemonument: 6 stenar – 6 miljoner. Senare skändade Judiska församlingen (ansvariga Aron Verständig och Isak Reichel) platsen exakt på 75-årsdagen av UNRRAs Vita Båtarnas ankomst till Sverige (juli 2020). Riksantikvarieämbetets anslag tycks ha använts för att utföra den omfattande skändningen.

Anniversary - 100 years ago, in 1923, Janusz Korczak's novel "Król Maciuś Pierwszy” - "King Matt the First" was published for the first time.

Anniversary - 100 years ago, in 1923, Janusz Korczak's novel "Król Maciuś Pierwszy” - "King Matt the First" was published for the first time. The introduction with the photo of Korczak as a child and the last page describes that Maciuś is sentenced to death by shooting, but at the last minute, the punishment is changed to exile to a desert island.


Anniversary

100 years ago, in 1923, Janusz Korczak's novel "Król Maciuś Pierwszy” - "King Matt the First" was published for the first time.

Janusz Korczak's novel "King Matt the First" was first published in 1923. Janusz Korczak tried to explain to children in an accessible way the mechanisms of exercising power and the great responsibility that comes with running a state. This is the story of a little boy, the king's son. After his father's death (his mother had already died), Matt (parentless), becomes king. In the beginning, addicted to ministers and etiquette, he is treated like a spoiled toddler. However, he wants to show that he is brave like his ancestors. When war breaks out in the country, Maciuś and his friend Felek disguise themselves as ordinary soldiers and go to the front. There he learns humility, respect for life, and at the same time being persistent and composed in every situation. Maciuś is breaking away from the label more and more and introducing many reforms. He befriends the cannibal king Bum-Drum. Creates a children's council. The confusion created by equating children with adults weakens Matt's country, which is once again invaded by all its neighbors. This time, despite his brave defense, Maciuś is defeated and judged due to the cowardice of his subjects. He is sentenced to death by shooting, but at the last minute, the punishment is changed to exile to a desert island.

The very first Polish postwar edition of Janusz Korczak's novel "Król Maciuś Pierwszy” was published in 1955.

100 lat temu, w 1923 roku, została po raz pierwszy wydana powieść Janusza Korczaka - „Król Maciuś Pierwszy”.

Powieść Janusza Korczaka „Król Maciuś Pierwszy”, została po raz pierwszy wydana w 1923 (nieoficjalnie w 1922) roku. Janusz Korczak starał się w niej w sposób przystępny wyjaśnić dzieciom mechanizmy sprawowania władzy i jak wielki trud odpowiedzialności wiąże się z rządzeniem państwem.
To historia małego chłopcu, syna króla. Po śmierci ojca (matka umarła już wcześniej) Maciuś zostaje królem. Na początku uzależniony od ministrów i etykiety jest traktowany jak rozpieszczony maluch. Chce jednak pokazać, że jest odważny jak jego przodkowie. Gdy w kraju wybucha wojna, Maciuś z przyjacielem Felkiem przebiera się za zwykłego żołnierza i wyrusza na front. Tam uczy się pokory, szacunku dla życia, a jednocześnie bycia wytrwałym i opanowanym w każdej sytuacji. Maciuś coraz bardziej wyrywa się spod etykiety i wprowadza wiele reform. Zaprzyjaźnia się z ludożerczym królem Bum-Drumem. Tworzy dziecięcy sejm. Zamieszanie powstałe przez zrównanie dzieci z dorosłymi osłabia kraj Maciusia, na który znów najeżdżają wszyscy sąsiedzi. Tym razem Maciuś, mimo walecznej obrony, przez tchórzostwo poddanych zostaje pokonany i osądzony. Zostaje skazany na karę śmierci przez rozstrzelanie, lecz kara w ostatniej chwili zostaje zmieniona na zesłanie na bezludną wyspę.

„Król Maciuś Pierwszy”, została po raz pierwszy wydana w Polsce po wojnie w 1955 roku.

De Framgångsrika - Om vänner som startade Föreningen för Janusz Korczaks Levande Arv i Sverige - "Julpredikan".

Mina föräldrar kom till Sverige i slutet av november 1969. Samma veckan satte sig de på skolbänken och började läsa svenska på Kungsholmsgatan, mittemot ingången till Utläningspolisen. Det var flera timmar omdagen och sedan läste de själva hemme i läroboken "Svenska för Er".. De hann läsa 4 veckor för sedan ikom Juluppehållet i skolan. Varför skriver jag om alla de datum? Orsaken är att de redan under 1970 började arbeta vid Institutet föt Pedagogik vid Lärarhögskolan. Inte bara det. De arbetade med forskning och skrev egna rapporter på svenska. De redigerades lite naturligtvis men gavs ut bland andra, skrivna av de svenska forskarna vid institutionen.

Idag, på Julafton så läste jag min pappas föredrag om Korczak. Föredraget var skrivet på svenska. Jag kände direkt hans skrivstil som liknar Korczaks väldigt mycket. Jag tänkte först på min far, men så småningom hade jag ansiktena på hela "gänget" framför mig. Gänget var mina föräldrars vänner, huvudsakligen nya vänner, men riktiga vänner som är med, som det heter, "i nöd och lust".

Så började de första kontakterna med bokförlaget Rabén & Sjögren. Zenia Larsson gick tillsammans med mina föräldrar till förlaget. De hade med sig den tyska utgåvan (egentligen en polsk utgåva på tyska) av Król Maciuś Pierwszy, Korczaks mest kända barnbok. Separat tog de med sig två fotografier av Korczak: det ena fotot var av Korczak som barn, som finns i den första utgåvan av Król Maciuś Pierwszy, och det andra var det mest kända, där Korczak tittar rakt in i kameran.

Idag, på Julafton läste jag min pappas föredrag om Korczak. Föredraget var skrivet på svenska. Jag kände direkt hans skrivstil som liknar Korczaks väldigt mycket. Jag tänkte först på min far, men så småningom hade jag ansiktena på hela "gänget" framför mig. 

Gänget var mina föräldrars vänner, huvudsakligen nya vänner, men riktiga vänner som är med, som det heter, "i nöd och lust". Lust hade hela det nya gänget att göra något kreativt, att inte slicka såren efter den förnedring de utsattes för i Polen. Jag uppfattade dem i början som "gamla" då jag skulle precis fylla 20 år när mina föräldrar fick utresetillstånd för att ansluta sig till mig som redan hade bott i två och ett halvt år i Sverige. Men "Gamla" var i 50–60-årsåldern och fulla av energi.

Föreningen för Janusz Korczaks Levande Arv i Sverige bildades 1971 vid Lärarhögskolan i Stockholm. Egentligen bildades föreningen i Sverige i slutet av år 1969 då min far och mor anlände till Sverige. Min mor brukade säga att "Vi tog Korczak med oss".

Innan dess hade man år 1968 i Polen stängt Korczak-kommitténs lokaler i Jasnagatan i Warszawa och upplöst organisationen. Den siste ordföranden i Korczakkommittén var min far, Michal Wasserman Wroblewski, känd som Pan Misza från tiden då han arbetade i Dom Sierot. Det speciella med stängningen var att man ville använda lokalen vid Jasnagatan till annat. Folket var redan borta, men kvar var Korczaks och Dom Sierots arkiv. Man flyttade arkivet till "köket" vid den gamla Dom Sierot-byggnaden vid Krochmalna 92 gatan. Köket i suterängvåningen blev så småningom Pracownia Korczakowska 1977. År 1993 fick arkivet heta Ośrodek Dokumentacji i Badań - Korczakianum. Korczakianum blev officiellt en del av Warszawas historiska museum år 2001.

Tillbaka till "Gänget". De flesta ur gänget födda runt åren 1910-1920 började direkt i Sverige att läsa svenska och fick blixtsnabbt anställningar. De flesta hos Staten men många privat.
Mina föräldrar hamnade hos Staten, nämligen vid Lärarhögskolan. Båda föräldrarna hade universitetsutbildning, filosofiekandidat/fil.lic., och min mor skulle disputera samma år som de lämnade Polen. Så startade arbetet för två arkivarbetare tillika mina föräldrar. Direkt började de sprida Korczaks idéer bland de svenska forskarna. Korczak baciller spred sig fort bland forskare i Svenska Dagbladets hus (11:e våningen), där Pedagogiska Institutionens lokaler då var inrymda.

Min mor och far blev forskare inom ämnet pedagogik. Jag tror att det första arbetet av min mor som publicerades redan i juli 1971, således bara 18 månader efter deras ankomst till Sverige, hette Gäller det bara den fula ankungen. Arbetet trycktes bara i 200 ex. och tog slut på en gång. Det trycktes på nytt i december 1971 som Rapport nr. 60 från Pedagogiska institutionen vid Lärarhögskolan i Stockholm. Arbetet hade en undertitel: Reflektioner rörande anpassningssvårigheter hos invandrarbarn. Samma år, i oktober 1971, trycktes den första rapporten av min far med titeln "Pedagogik i Öst", som var en utvald översikt av artiklar ur de ryska och polska tidskrifterna inom pedagogik som min far valde och översatte till svenska (som korrigerades något av kolleger från Lärarhögskolan). Genom sin första rapport blev min mamma lite av en kändis inom dåvarande skoldirektionen. Det speciella var att hon, precis som i Polen tidigare när hon samlade underlag till sin doktorsavhandling, arbetade som invandrarlärare med polska barn i grundskolan och gymnasiet. Med tiden blev hon lektor i didaktik vid Lärarhögskolan.

 

Mina föräldrar förstod att man måste ge ut Korczak på svenska. Min mor hade fått/köpt rättigheter till de fantastiska illustrationerna av Srokowski innan hon emigrerade från Polen. Tillsammans med konstnärinnan och författaren Zenia Larsson, som var naturligtvis med i den nya svenska Korczak-kommittén, började hon söka efter ett lämpligt bokförlag och en översättare.

För 100 år sedan, 1923, publicerades Janusz Korczaks roman "Kung Matt den första" för första gången.

Vid den tidpunkten höll Zenia Larsson på att ge ut sin bok Morfars kopparslantar: efter sexdagarskriget – en personlig reaktion vid bokförlaget Rabén & Sjögren. Det var genom henne som de första kontakterna med bokförlaget började. Zenia gick tillsammans med mina föräldrar till förlaget. De hade med sig den tyska utgåvan (egentligen en polsk utgåva på tyska) av Król Maciuś Pierwszy, Korczaks mest kända barnbok. Separat tog de med sig två fotografier av Korczak, den ena fotot var av Korczak som barn som finns i den första utgåvan av Król Maciuś Pierwszy och det andra den mest kända där Korczak tittar rakt in i kameran. Entusiasmen dämpades då Srokowskis bilder förkastades, färgtryck var för dyr och formatet av boken, nästan en A4 skulle bil alldeles för dyr. Men år 1972 tilldelades Janusz Korczak "Friedenspreis des Deutschen Buchhandels" – Fredspriset av tyska bokhandlare, och bokförlaget Rabén & Sjögren började på nytt visa sitt intresse för boken. De ville inte heller förlora Zenia Larsson som författare. År, 1974 trycktes i Sverige den första (och sista?) utgåvan av Król Maciuś Pierwszy med titeln "Lille Kung Mattias" i översättning av Mira Teeman.

Choć siedemdziesiątka na karku, to ja się nie daję.

Dzieciom ku nauce.

Tata

29.10. 80

* Korczak, Janusz, "Lille Kung Mattias" i översättning av Mira Teeman. Król Maciuś Pierwszy (originaltitel), ISBN 91-29-41643-4, Stockholm, Rabén & Sjögren, 1974

How Pani Stefa became "Madame" Stefa? - “Sir” and “Madam” in Korczaks Orphanages - None ever addressed Stefania Wilczynska as "Madame"!

Top row - in the middle "Pan Doktor" - Janusz Korczak and three teachers/bursa students also called "Pan ...". On the right, standing, Korczak´s assistant "Pani Stefa" -  Stefania Wilczyńska. Lower picture - Stefania Wilczyńska signature as a house mother.

To start with, I have to conclude that there is an extreme variety of forms deployed when addressing people in Polish. Pan (“Sir”) and Pani (Madame) are the most popular.

By combining Pan with one’s first name. For example, the use of the Pan Jakub or Pani Stefa (Madam Stefa) form is more intimate than the use of Pan (“Sir”) or Pani and surname (Pani Wilczynska).

In "The King of Children: A Biography of Janusz Korczak" - Betty Jean Lifton uses the translation of Pani Stefa as Madame Stefa. Orphanage children were using Pan, Pani or Panna when addressing teachers and staff. Often it was used together with the name of the teacher. So, Korczak was called Pan Doktor. teachers were called Pan Misza, Pan Jakub, Pan Józek. It was more complicated on the female side with Pani Saba, Pani Nacia, Pani Rywka, and Panna Esterka.

When Korczak met and befriended Stefania (Stefa) Wilczynska, she was known and addressed as Panna Stefa. Not as Pani Stefa! Why?

In Polish, the feminine form of Pan (Mr.) is Pani (Mrs.) Panna - Miss (Ms) is a traditional title used for an unmarried woman (comparable to Fräulein in German, Mademoiselle in French, and Fröken in Swedish). However, the use of Panna is becoming less common nowadays. I remember that 100-year-old neighbor corrected me when I addressed her using Pani (Fru). She corrected me and said Panna (Fröken). With Stefa Wilczynska it was opposite. At a certain age, she decided that children should call her using Pani - Mrs. which is a traditional title used for a married woman.

None ever addressed Stefania Wilczynska as Madame!

„Panna Esterka nie chce żyć ani wesoło, ani łatwo. Chce żyć ładnie, piękne życie chce mieć...“ wrote Korczak about Estera Winogron in his "Ghetto Diary". Here Korczak used both Panna and Esterka, a diminitive form of Estera.

Addressing someone in Poland is rather formal, and not using Pan or Pani will be regarded as offensive. Using in the Swedish text "Madame Stefa" instead of Fru Stefa or Pani Stefa feels offensive as well and might more points on her studies at the University of Liège in Belgium than her status at the Orphanage.

"Panna Esterka" - Estera Winograd, educator at Korczak´s Orphanage. Produced "The Last Play in Warsaw Ghetto" - The Post Office" by Tagore. Murdered in Treblinka.

Gunilla Lundgren uses "Madam" Stefa in her article about Janusz Korczak.