Pågående artikel - ej klar! |
| Arkeolog Daniel Leviathan anmäldes för plagiat till Lunds universitets rektor som avböjde att undersöka hans väldokumenterade plagiarism då han ansåg att hans doktorand var avlönad av Judiska församlingen. Källa till bilden. Handlingar finns hos Registrator, Lunds Universitet. |
Plagiat är en medveten direkt upprepning eller efterbildning av annan författares eller konstnärs arbete utan angivande av källan. Plagiat kan bryta mot olika former av immaterialrätt eller mot branschetiska regler. (källa Wikipedia och egna erfarenheter).
Israelisk Mullvad bankar med huvudet mot gångarna. Tidigare, som forskare har jag undersökt den Israeliska mullvaden. Mullvaden ser main inte ofta då den lever i gångar under jorden som den själv gräver. Grävlingens ögon är mycket små och örat saknar ytteröra. Nosen är ett känsligt känselorgan som inte används i grävandet. Innerörat som jag undersökte har en sk uppbyggnad. Den mullvaden jag undersökte tillsammans med ett antal andra forskare hette Spalax ehrenbergi. Ämne Mullvad kommer jag att beröra nedan i delen om Riksantikvarieämbetets inblandning.
Vad Riksantikvarieämbetet, Judiska församlingen och Förintelsemuseet i Stockholm sysslar med officiellt hittar man på deras hemsidor. De andra, okända sammanflätade verksamheter kommer jag att hänvisa till i deras egna framställningar.
Vad Riksantikvarieämbetet, Judiska församlingen och Förintelsemuseet i Stockholm sysslar med officiellt hittar man på deras hemsidor. De andra, okända sammanflätade verksamheter kommer jag att hänvisa till i deras egna framställningar.
Jag tillskrev för ett par månader sedan till en arkeolog, numera chef för Förintelsemuseet i Stockholm att de utövar plagiering av mina och Föreningen Förintelsens Minne resultat. Fil. dr. Katherine Hauptman som kände till Leviathans sätt att arbeta, plagiat bemötte kritiken att de uppgifter hon har fått från Judiska församlingen som hon samarbetar med. På samma sätt bemötte hon informationen om de ekonomiska oriktigheter när det gäller "stödet till projektet". Jag påminde henne att Förintelsemuseum är inte "en tvättstuga" för Judiska församlingens medel. Då Museum om Förintelsen är ett statligt verk kan brevväxling mellan Föreningen Förintelsens Minne, Katherine Hauptman och hennes chef finns att tillgå hos Registrator, Sveriges Historiska Museer.
Köp i god tro innebär att man vid köptillfället är fullständigt ovetande om de omständigheter som gör att säljaren inte har rätt att sälja eller överlåta egendomen. En köpare av begagnade varor har enligt lagen en undersökningsplikt för att just undvika häleri. Samma gäller vetenskaplig information. För att undvika plagiarism (både primär och sekundär) bör en forskare, oavsett om han/hon är doktorand, filosofie doktor undersöka och ange den primära källan. Samma sak gäller myndighetspersoner och bokförlag. Ovanstående gäller Föreningen Förintelsens Minne projekt som Judiska församlingen har övertagit som nu tycks ha övertagits av Museum om Förintelsen och Riksantikvarieämbetet. Därav rubriken ovan. Samtliga nämnda har informerats om det speciella upplägget på mycket tidigt stadium.
Hauptman skriver: "Vi har inte fått kännedom om att det finns något avtal kring upphovsrätt gällande det tidigare arbetet mellan dig och Judiska församlingen. Därmed ser vi inte att det finns underlag för att tala om plagiat vad gäller historien om 1945-års räddade och det arkivmaterial från öppna arkiv som använts i det projekt som nu publiceras under namnet Förlorade röster".
Det handlar inte om samarbetet mellan mig och Judiska församlingen eller ett Avtal om upphovsrätt? Vad är det för trams? Det handlar, ur forskarens synpunkt, om informationen vem som beskrev projektet först, formade arbete och till stor del utförde det. Det var jag och Föreningen Förintelsens Minne. Inte en judisk församling. Det finns bevis till det i de publicerade artiklar, bl.a. vetenskapliga som fil.dr. Hauptman borde för länge sedan tagit del av. Två arkeologer vid den tidpunkten visste inte ens om projektet och en studerade fortsättningsvis hebreiska. Det lukta illa, det tyder på en primär och sekunder plagiering.
Hauptman skriver: "Sveriges museum om Förintelsen har sedan 2023 ett samarbetsavtal med Judiska församlingen och därefter: Sveriges museum om Förintelsen har inte mottagit några bidrag för vårt arbete med detta". Men forskare som arbetar med fortsättning av projektet som Föreningen Förintelsens Minne startade för Sveriges museum om Förintelsen får en lön från Judiska församlingen som bidrag till löner från Riksantikvarieämbetet. Låter det krånglig?
Hauptman skriver vidare: "På webbsidan Förlorade röster finns referenser till den forskningslitteratur som använts som underlag för texterna. Foton och referenser till originalkällor varifrån dokument är hämtade har godkänts av respektive organisation som har upphovsrätt till materialet innan publicering". Det handlar inte om samarbetet mellan mig och Judiska församlingen eller ett Avtal om upphovsrätt? Vad är det för trams? Det handlar, ur forskarens synpunkt, om informationen vem som beskrev projektet först, formade arbete och till stor del utförde det. Det var jag och Föreningen Förintelsens Minne. Inte en judisk församling. Det finns bevis till det i de publicerade artiklar, bl.a. vetenskapliga som fil.dr. Hauptman borde för länge sedan tagit del av. Två arkeologer vid den tidpunkten visste inte ens om projektet och en studerade fortsättningsvis hebreiska. Det lukta illa, det tyder på en primär och sekunder plagiering.
Hauptman skriver: "Sveriges museum om Förintelsen har sedan 2023 ett samarbetsavtal med Judiska församlingen och därefter: Sveriges museum om Förintelsen har inte mottagit några bidrag för vårt arbete med detta". Men forskare som arbetar med fortsättning av projektet som Föreningen Förintelsens Minne startade för Sveriges museum om Förintelsen får en lön från Judiska församlingen som bidrag till löner från Riksantikvarieämbetet. Låter det krånglig?
Det här skall vara svaret på att det var jag och Föreningen Förintelsens Minne som skrev första om undersökte bakgrunden till de begravda som vi kallar för Förintelsensoffer då de dog i direkt anslutning och pga av hälsoskador de åsamkats i koncentrationslägren och getton. Det var vi som beskrev vilka arkiv man skall leta fram svaren och beskrivningar av de begravdas öden. Året var 2018. Att jämföra det med arkeologiska fynd för de som har mera anknytning till den forskningen. Hela världen är fylld av arkeologiska fynd. En del av de blev kända genom de arkeologiska utgrävningarna, resten inte. Om man är en riktig forskare eller bara en rättfärdig människa.
Hauptman skriver vidare: "På webbsidan Förlorade röster finns referenser till den forskningslitteratur som använts som underlag för texterna". Det är dock inte de första referenserna som man bör alltid skriva om vid sådan kontext. Särskild om man följer exakt, i detalj, ett projekt tidigare beskrivet och påbörjat (2018) av någon annan, läs mig och Föreningen Förintelsens Minne.
För arkeologer och andra forskare
Palatset i Knossos på Kreta blev metodiskt utgrävd av sir Arthur Evans i början på förra seklet. Evans skrev bl.a. The palace of Minos, tre band, som utkom under.1921–30. Om man skriver om ett projekt som har med utgrävningarna på Kreta och i staden Knossos att göra så bör man nämna mannen som startade det, även om det beskrevs för 100 år sedan. Hederlighet!
När började Daniel Leviathan att besöka arkiven och efterfråga dokument som jag publicerade innan.
I Riksarkivet finns den första anteckningen den 22 april 2020. Han besökte enbart expeditionen och beställde material till dagen därpå som han fick framlagt vid bord nr. 1. Därefter dröjde det fram till 11 juni. Hans beställningar därefter gällde de handlingar som jag redan publicerade år 2018 och fanns i projektbeskrivningen som jag som representant för Föreningen Förintelsens minne överlämnade till till Stockholm. Judiska församlingen fick en kopia av den då de var involverade i projektet såsom "markägare".
Arbetet och beskrivning av de begravda fortsatte. Nedan forskningsarbete och beskrivning av den femte av Förintelsensoffer begravda vid Norra Judiska begravningsplatsen.
Vidare finns det ett otal artiklar bl.a. från januari 2019 där man specifikt diskuterar frågan av tjeckiska och polska namn där genusfråga och germanisering av namnen (Sara och Israel) under och efter kriget måste beaktas vid ändringen av uppgifterna på gravstenarna. I flera slaviska språk, som ryska, tjeckiska och polska, slutar kvinnors och mäns efternamn olika. Grammatiken i de språken är otroligt könsbunden. Låt mig ge ett exempel. Det finns en kvinna från Prag begraven under namnet Gertrud Lorie f. 1918. Så har hon aldrig hetat. Enligt det tjeckiska systemet skulle hon heta Lorieova och inget annat.
Förintelsens Minne - Sanningen
