Idag, på Julafton så läste jag min pappas föredrag om Korczak. Föredraget var skrivet på svenska. Jag kände direkt hans skrivstil som liknar väldigt mycket Korczaks. Jag tänkte först på min far men så småningom hade jag ansikten av hela "gänget" framför mig. Gänget var mina föräldrars vänner, huvudsakligen nya vänner men riktiga vänner som är med som det heter "i nöd och lust". Lust hade hela det nya gänget, att göra något kreativt att inte slicka såren efter den förnedring de utsattes för i Polen. Jag uppfattade de att börja med som "Gamla" då jag skulle precis fylla 20 år när mina föräldrar fick utresetillstånd för att ansluta sig till mig som har redan bott i två och ett halvt år i Sverige. Men "Gamla" var i 50-60 års ålder och fulla av energi.
Föreningen för Janusz Korczaks Levande Arv i Sverige bildades 1971 vid Lärarhögskolan i Stockholm. Egentligen som kom föreningen till Sverige i slutet av år 1969 då min far och mor anlände till Sverige. Min mor brukade säga att "Vi tog Korczak med oss".
Innan dess har man år 1968 i Polen stängt Korczak Kommitté lokaler i Jasnagatan i Warszawa och upplöst organisationen. Den siste ordföranden i Korczak Kommittén var min far, Michal Wasserman Wroblewski, känd som Pan Misza från tiden då han arbetade i Dom Sierot. Det speciella med stängningen var att man ville använda lokalen vid Jasnagatan till annat. Folket var redan veck men kvar var Korczaks och Dom Sierots arkiv. Man flyttade arkivet till "köket" vid det gamla Dom Sierot byggnaden vid Krochmalna 92 gatan. Köket blev så småningom Pracownia Korczakowska 1977. År 1993 fick arkivet heta Ośrodek Dokumentacji i Badań - Korczakianum. Korczakianum blev officiellt en del av Warszawa Historiska museum år 2001.
Tillbaka till "Gänget". De flesta ur gänget födda runt åren 1910-1920 började direkt i Sverige att läsa svenska och fick blixtsnabbt anställningar. De flesta hos Staten men många privat.
Mina föräldrar hamnade hos Staten, nämligen vid Lärarhögskolan. Båda föräldrar hade universitetsutbildning, filosofie kandidat/licenciat och min mor skulle disputera samma år som de lämnade Polen. Så startade arbete två arkivarbetare tillika mina föräldrar. Direkt började de sprida där Korczaks ideer. Korczak baciller spred sig fort bland forskare i Svenska Dagbladets hus (11 våning), där Pedagogiska Institutionens lokaler var då inrymda.
Föreningen för Janusz Korczaks Levande Arv i Sverige bildades 1971 vid Lärarhögskolan i Stockholm. Egentligen som kom föreningen till Sverige i slutet av år 1969 då min far och mor anlände till Sverige. Min mor brukade säga att "Vi tog Korczak med oss".
Innan dess har man år 1968 i Polen stängt Korczak Kommitté lokaler i Jasnagatan i Warszawa och upplöst organisationen. Den siste ordföranden i Korczak Kommittén var min far, Michal Wasserman Wroblewski, känd som Pan Misza från tiden då han arbetade i Dom Sierot. Det speciella med stängningen var att man ville använda lokalen vid Jasnagatan till annat. Folket var redan veck men kvar var Korczaks och Dom Sierots arkiv. Man flyttade arkivet till "köket" vid det gamla Dom Sierot byggnaden vid Krochmalna 92 gatan. Köket blev så småningom Pracownia Korczakowska 1977. År 1993 fick arkivet heta Ośrodek Dokumentacji i Badań - Korczakianum. Korczakianum blev officiellt en del av Warszawa Historiska museum år 2001.
Tillbaka till "Gänget". De flesta ur gänget födda runt åren 1910-1920 började direkt i Sverige att läsa svenska och fick blixtsnabbt anställningar. De flesta hos Staten men många privat.
Mina föräldrar hamnade hos Staten, nämligen vid Lärarhögskolan. Båda föräldrar hade universitetsutbildning, filosofie kandidat/licenciat och min mor skulle disputera samma år som de lämnade Polen. Så startade arbete två arkivarbetare tillika mina föräldrar. Direkt började de sprida där Korczaks ideer. Korczak baciller spred sig fort bland forskare i Svenska Dagbladets hus (11 våning), där Pedagogiska Institutionens lokaler var då inrymda.
Min mor och far blev forskare inom ämnet pedagogik. Jag tror att det första arbete av min mor som publicerades redan i juni 1971, således bara 18 månader efter deras ankomst till Sverige hette Gäller det bara den fula ankungen. Arbetet trycktes bara i 200 ex. och tog slut på en gång. Det trycktes på nytt i december 1971 som Rapport nr. 60 från Pedagogiska institutionen vid Lärarhögskolan i Stockholm. Arbetet hade en undertitel Reflektioner rörande anpassningssvårigheter hos invandrarbarn. I oktober 1971 trycktes den första Rapport av min far med titeln "Pedagogik i Öst som varen utvald översikt av artiklar ur den ryska och polska tidskrifter inom pedagogik som min far valde och översatte till svenska (som korrigerades något av kolleger från Lärarhögskolan). Genom sin första rapport blev min mamma lite av en kändis inom dåvarande skoldirektionen. Det speciella var att hon, precis som i Polen tidigare när hon samlade underlag till sin doktorsavhandling arbetade som invandrarlärare med polska barn i grundskolan och gymnasium. Med tiden blev hon lektor i didaktik vid Lärarhögskolan.
Choć siedemdziesiątka na karku, to ja się nie daję. Dzieciom ku nauce. Tata 29.10. 80 |