Friday, April 24, 2020

Bergen-Belsen för 75 år sedan - Epidemin var fortfarande inte under kontroll, och mellan 400 och 500 fd fångar dog varje dag.


En vecka efter det brittiska övertagandet av Bergen-Belsen lägret, den 21 april 1945, inleddes evakueringen av de fångar som hade överlevt. 

Först avlusades fångarna och därefter flyttades till de närbelägna barackerna
 i tyska armén träningslägrets byggnader. Man tog hjälp av Röda korset. 

Epidemin var fortfarande inte under kontroll, och mellan 400 och 500 fångar dog varje dag. 

Först 2 veckor efter lägrets övertagande, den 28 april var arbetet med att begrava kropparna i massgravar avslutat. Trots Röda korsets och den brittiska arméns läkarinsatser fortsatte fångar att dö. 9000 dog under de första två veckorna efter att britterna hade kommit dit, och ytterligare 4000 dog i maj. De anonyma kropparna begravdes i anonyma massgravar.

Dryggt en månad efter befrielsen, den 19 maj 1945 så hade alla de tidigare fångarna evakuerats till armébarrackerna i närheten. Den 21 maj brändes den sista byggnaden i Bergen-Belsen ner till grunden. Bergen-Belsen och dess fasor hade utplånats från jordens yta. Idag är det forna lägret en park med ljung som täcker massgravarna.

Janusz Korczak opluwany przez Marka Edelmana - E to Error czyli błąd po angielsku


Wczoraj opublikowałem krótki artykuł o stworzeniu mitu i o metamorfozie Edelmana do której przyczyniły się "jednostki" pozostałe w Polsce po Exodusie w 1969 roku. Bez nazwisk. Chodziło m.in. o próbę mianowania Edelmana na komendanta Powstania w Getcie Warszawskim i zmiany historii Powstania w Getcie. I nagle ludzie zaczęli dyskutować charakter Edelmana. Czyli znów "nie na temat"!

Opisy Edelmana/Krall o Mordechaju Anielewiczu którego opisuje jako rozbijakę który koniecznie chciał być "Komendantem" są rozpowszechniane w wielu językach.  Dzisiaj na temat wypowiedzi Edelmana na temat Janusza Korczaka.

Po Exodusie w 1969 roku filmiki video nagrane z Edelmanem wyraźnie to pokazują charakter Edelmana.  Podobnie jak w książce Krall, prawda jest mieszana z oczywistymi kłamstwami. Moje pytanie jest Czy ktos naukowo opracował te prawie fikcyjne wypowiedzi Edelmana, tzn zdanie po zdaniu z przypisami? Inaczej to wszystko zostanie "jako prawda" na wieki wieków. 


Moi rodzice czytając czy też redagując książki pisali: nieprawda, kłamstwo, tak nie było a następnie prawdę. Poniżej użyłem ich modelu. To chodzi o Korczaka. Akurat znam ten temat, dobrze!

Poniżej krótki transkrypt z wypowiedzi Edelmana - ponumerowanych od E1 do E5 o Korczaku z filmiku na internecie. Moje uwagi kursywą po każdej wypowiedzi Edelmana. Tak jak robili moi rodzice.

E-1. jego metoda wychowawcza nam nie odpowiadała.
Komu "nam" bundowcom czy pedagogom?

E-2. to karanie było okropne
Jakie kary. Korczak był przeciwny wszelakim karom, szczególnie cielesnej!

E-3. już nie umiem powiedzieć, jakie to były kary, bo ja z nim... myśmy mało... nie mieli nic wspólnego
Jedna z niewielu prawd w całym wywiadzie! Korczak i Edelman nie mieli nic wspólnego!

E-4w czasie wojny, naprzeciwko szpitala Bersohnów i Baumanów, gdzie ja pracowałem, oni mieli swój dom dziecka tam przeniesiony
Dom Sierot był przeniesiony na ul. Sienna 16. Natomiast szpital w którym Edelman pracował jako goniec to ul. Sienna ale nr. 60. Daleko i nie naprzeciwko! Ta sama strona ulicy.

E-5szpital kradnie jedzenie jego dzieciom

tu chodzi o spór miedzy dr Anna Braude-Hellerowa (zginęła w kwietniu 1943 roku) i Korczakiem który domagał się by komisja zdrowia przy Judenracie dawała więcej pieniędzy na dom przy ul. Dzielnej 39. Braude-Hellerowa była m.in. przewodniczącą Komisji Zdrowia przy Izbie Lekarskiej, ul. Leszno 3. Korczak pisze w Pamietniku (1942) że umiera w Głównym Domu Schronienia  (GDS) przy Dzielnej 39 kilka dziesiątków dzieci dziennie. Uważa, że powinno się im pomóc. Korczak robił wszystko, aby G.D.S. przestał być "umieralnią", "rzeźnią dzieci"

Takich E-.. z numerem jest setki ale chyba te kilka, dają pełny obraz Edelmana.

Tuesday, April 21, 2020

Getto Warszawskie - Powstanie - Bunkry Anielewicza na ulicy Miłej.

Dwa bunkry na ulicy Miłej. Powstancy z komendantem powstania Mordechajem Anielewiczem byli zmuszeni opuścic bunkier na rogu Zamenhofa i Miłej - górne zdjęcie (1) i przenieśli się do bunkra na Miłej 18 (2).

Jutro o tej porze będzie już po wszystkim. Chłodno odliczam czas. Teraz jest 2 po południu. Patrzę na jasne kwietniowe niebo. Dzisiaj wywiozą nas do Treblinki. Gdy wstanie świt, będę już martwa. Rachunek jest prosty – po raz pierwszy widzę czyste niebo pośród chmur.

Pamiętnik z bunkra z ulicy Miłej.

Monday, April 20, 2020

Vita bussar och STAY PUT - Klientelet i de första transporterna (på bilden här) eller Hur många nazister och högerextremister fick egentligen ”skjuts” hem till Sverige under april 1945.

Nazisten Veit Harlan och Kristina Söderbaum i Lübeck i april 1945. Veit Harlan producerade och Kristina Söderbaum medverkade i ett flertal av hans antisemitiska filmer, inte bara den mest mycket grova ”Jud Süss”. De stannade i Nazitysklam ända tills dess undergång och har flytt till Sverige mha Vita bussar i april-maj 1945.

Vita bussarna var en svensk (?) evakueringsaktion 1945. Dess syfte var att under Andra världskrigets slutskede rädda danskar, norrmän som satt i tyska koncentrationsläger.

Att börja med räddade man nazister på flykt och fd svenskar som hade enbart tyskt medborgarskap. En siffra som anges om deras antal är enligt Röda korset 1 500 den skulle omfatta utlandssvenskar.

Vad var Stay put för något?
När de allierade styrkorna 1944 närmade sig Tyskland avgjordes det av SHAEF (de allierades högkvarter) vad som skulle ske med fångarna. Major Johan Koren Christie utarbetade på uppdrag av den norska exilregeringen den 23 september 1944 en PM att fångarna skulle "stay put", stanna i de läger de satt fängslade i. Man tyckte att det var det säkraste sättet för fångarna att överleva fram tills krigslutet då de allierades bokstavligen rusade mot Berlin från öst och väst..Vita bussar expeditionen var uppdelad i tre busstransporttroppar (med 12 bussar var. Bussarna hade sittplats för 30 passagerare eller åtta sjukbårar. Om man dividerar antalet nazifruar med barn och bagage således de av RK uppgivna 1500 genom 30 så finner man att minst 50 busstransporter upptogs att evakuera "svensktyskar" som man kallade den gruppen för. Många nazister gifta med svenskor följde med. Det var Gestapo som eskorterade de vita bussarna hela vägen, in i Sverige. Totalt hade Vita bussar expeditionen runt 40 tyska sambandsmän - SS-officerare och Gestapomän. I Wikipedia uppger man att precis såsom för behållandet av den svenska neutraliteten att de Vita bussarna var totalt beroende av samarbete med tyskarna.

Expeditionens total transportkapacitet bestod av 1 000 personer för längre distanser. Naturligtvis då alla bussar skulle fyllas med kategorin "sittande". Om man skulle fylla bussarna med sjuka utmärglade koncentrationslägerfångarna så skulle transportkapaciteten vara 288 (36 bussar med 8 bårar). Oj!

Oj, det visste Bernadotte och det visste SHEAF. Man visste att 99.99% av fångarna i koncentrationslägren borde "stay put", alltså vänta tills de befriades av de allierade. Därför blev det bråttom med att genomföra expeditionen till varje pris. Bussarna färdades ofta i ett slags korridorer mellan de tyska och de allierades trupper. Jättefarligt för de som skulle räddas och för de frivilliga i Vita bussarna!

Legenden bleknar
Bernadotte träffar Himmler för sista gången i Lübeck natten mellan den 23 och den 24 april. Så beskriver man det mötet: Bernadotte lyckas nu med vad som varit målet från början, han får nu tillåtelse av Heinrich Himmler att transportera vem han vill, vart han vill helt utan restriktioner.
Man glömmer dock att redan den 22 april var Berlin nästan helt omringad och nästa dag Röda armén med general Ivan Konev omringade den nionde armén söder om Berlin med 50 000 stupade tyska soldater som följd. Samma natt som Bernadotte träffar Himmler för sista gången i Lübeck så fattar Hitler och Goebbels beslutet att stanna kvar i huvudstaden då de trodde att deras död skulle skapa en nazistlegend. När man förstår det och att Himmler kunde inte ens ta sig till Berlin men försöker rädda i sista stunden rädda sitt liv.


Samma dag som Himmler träffar enskilt Bernadotte så träffar Himmler representanter för de allierade och erbjuder sina tjänster bara han slipper åtal. Senare gör Himmler ett sista försök och erbjöd general Dwight Eisenhower Tysklands kapitulation i utbyte mot att få slippa åtal och rättegång efter krigets slut. Eisenhower vägrade att ha någonting med Himmler att göra då krigets utgång var helt klar.
Efter Tysklands kapitulation den 7 maj 1945, byter Himmler om till vanlig soldatuniform men hans identitetshandlingar väckte dock misstanke hos de allierade. Han arresterades och kort innan förhöret med honom som skulle inledas den 23 maj, exakt en månad efter hans sista förhandlingsomgång med Bernadotte så begick Himmler självmord genom att bita sönder en cyanidkapsel.


Varför Vita bussar och Vita båtar - krigsskuld och Sveriges framtid.
Flera svenska företag fanns på de allierades svarta listor. De företag skulle de allierade inte handla med. Sveriges ekonomi skulle avsevärt försämras. Det gällde att så fort så möjligt gå de allierade tillmötes. Vita båtar aktion var delbetalning av krigsskulden. Det gällde att svenska företag skulle så fort som möjligt tas bort från de “svarta listorna”. Då Sveriges stora handelspartner Nazityskland var borta så gällde det för svenskarna att man fick handla med de allierade istället.

På bilden högst upp på sidan ser man skådespelerskan Kristina Söderbaum (med tyskt medborgarskap) som var gift med den tyske filmregissören Veit Harlan och medverkade i ett flertal av hans antisemitiska filmer, inte bara den mest mycket grova ”Jud Süss”. Deras sista gemensamma filmen Kolberg spelades in precis som den första (”Jud Süss”) på direkt order av Nazitysklands propagandaminister Joseph Goebbels. Filmen Kolberg var den dyraste i Nazitysklands historia, med en budget på 8,8 miljoner riksmark. Den räknas även till en av de få filmer som haft större antal skådespelare än biografpublik. Filminspelningen 1943–44 krävde medverkan av uppskattningsvis 15 000 statister, Filmen var i färg och hade premiär den 30 januari 1945. Filmen visades då också också i det tyska rikskansliet efter utsändningen av Adolf Hitlers allra sista radiotal den 30 januari.